The Project Gutenberg EBook of Moloks leende, by Daniel Berg

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms
of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll
have to check the laws of the country where you are located before using
this ebook.



Title: Moloks leende

Author: Daniel Berg

Release Date: July 13, 2020 [EBook #62635]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MOLOKS LEENDE ***




Produced by Lars-Hkan Svensson, Jens Sadowski, and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net






                              Daniel Berg
                             MOLOKS LEENDE


                              DANIEL BERG




                             MOLOKS LEENDE


                                 ROMAN


                               STOCKHOLM
                        P. A. Norstedt & Sners
                                 Frlag


                             STOCKHOLM 1922
              KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SNER
                                 222105




                               INNEHLL.


                                                                    Sid.
   Kap.      I.  Fglarna under himlen ha sina nsten, men ...         7
           II.  Gamla kvarter om natten                              17
          III.  En hunds herre                                       26
           IV.  Tv vrldar                                          37
            V.  Gentlemn p landet                                  46
           VI.  Efter en bttre middag                               56
          VII.  Drivhusblommor                                       67
         VIII.  Herr Strvalls kallelse                              77
           IX.  En jobbare r det vidrigaste som finns.            87
                    (Harriet Wiepe.)
            X.  Det var en gng ... det kunde ha varit ...           98
           XI.  Teori i praktik                                     109
          XII.  Marmortrappor fr gamla hus                         120
         XIII.  Tillfllets mn ...                                 131
          XIV.  Vgen som leder till ett hem                        142
           XV.  Patricier och plebejer                              153
          XVI.  Tidsrster                                          163
         XVII.  Strategen Adrian Strvall                           173
        XVIII.  Moloks offer ...                                    183
          XIX.  Colossus ...                                        193
           XX.  En kyrkogrd och ltt vin                           203
          XXI.  Godsgare Gehnfeldt intime                          213
         XXII.  En promenad                                         223
        XXIII.  Starka makter                                       239
         XXIV.  Tillfllets kvinna                                250
          XXV.  Ugnen och mnniskorna                               264
         XXVI.  Ingrid Wiepe                                        269




                                KAP. I.
             Fglarna under himlen ha sina nsten, men ...


Det var sannerligen en lust att se lektor Tedelius draga ut p
sndagsmorgnarna mot Blockhusudden eller Ulriksdal med lektorska och sex
barn, alla vlskapade frn topp till t. Familjen utgjorde en hel liten
vandrarefrening, som man knde vl till vid Sturegatan, dr lektorns
haft sin prktiga vning i snart femton r. Man mste ju lgga mrke
till Tedeliusarna, fr det var som en gammal cyniker en gng sagt en
krnras, vrd att lgga p.

En sommar, medan fnsterna nnu voro vitmenade i vningen vid
Sturegatan, lste grannarna i tidningarna, att Hervor Tedelius var
frlovad med ngon som hette Folke Hjelm, och eftersom man ingenting
visste om den unge mannen var nyfikenheten stor. Men nr
sndagspromenaderna brjade igen p hstterminen, rknade den lilla
vandrarefreningen nio medlemmar, och grannarnas antaganden besannades.
Fstmannen var en sttlig ung man, som i vad fr gonen var icke stod
Tedeliusarna efter. Nr fstparet promenerade ut p egen hand genom
Humlegrden, var det en och annan som vnde sig om efter dem.

Det var ett maka par.

Varken lektorn eller lektorskan Tedelius tyckte om lnga frlovningar.
Srskilt som slkten var stor, fanns det en massa varnande
skdningsmaterial i den vgen att peka p, och i talet till de
nyfrlovade hade lektorn lagt in sin oundvikliga fras i dylika fall:
Klipp nu till och gift er snart, s man kan brja umgs.

Ja, efter ett halvr skulle de med skerhet vara gifta.

Under denna frutsttning gick ett helt r och ett halvt drtill, vid
vars slut Folke och Hervor med std av slkt och vnner p mse sidor
alltjmt spanade efter en bostadsvr till det blivande hemmet. De
genomlevde alla vningsletandets besvikelser, stretade uppfr nattsvarta
baktrappor eller mattbelagda marmortrappor, gingo och funderade p
fallfrdiga kkar, som de sangviniskt sgo frvandlade till sm
idealhem, rknade med huskp och amorteringar men kunde inte ens r med
de fyra tusen i avtrde och diverse mbler, som annonsen ld om en
rtt beboelig trerumslgenhet. Lektorn avrdde bestmt frn
skuldsttning fr sdant ndaml. Sjlv kunde han inte bidraga. Han hade
i alla r lagt sista skrven av sin lilla ln p hemmets altare, och
Folke hade fr sin del nyss lyft sin frsta av amorteringar ograverade
mnadsln i trafikverket, dr han nu blivit ordinarie.

Tiden fordrade ngot mera n vanlig hyra fr tkomsten av en lgenhet,
och detta mera hade varken Folke eller hans vnner till hands.

Det led mot julen.

Lektorn satt i sitt skrivrum i nattrock med lngpipan mellan knna,
frmodligen just s som hans pojkar i andra ringen frestllde sig, att
en lektor skulle sitta, d han var i frd med att stta deras
hstterminsbetyg. Det var ocks det han var. En vikbar bordlampa med
grn skrm var den enda som utom honom sjlv fick bja sig ned ver en
liten tegelrd anteckningsbok. Med ledning av denna prntade lektorn
bokstver och siffror p betygsblanketterna. Ute i det stora rummet
bljade rkhavet i skymning, men lngs vggarna blnkte en och annan
guldrygg i bokhyllorna i skenet frn lampan dr framme -- dr den
avgjordes.

Andersson, jaha med tv s, Blomberg, Cederlund ..., kontrollerade
lektor Tedelius. Kristendom AB, jaha ... gymnastik och vapenvningar BC
... hm, det r frunderligt med de lskarlarna; dliga gymnaster,
reflekterade lektorn godmodigt och smsmackade p pipmunstycket.

I matrummet, nst intill, hjlpte smflickorna husan att fara ver
silvret. De stodo vid det stora ekbordet, som var skyddat med en
pkastad vaxduk, och gnodde med smskskinnslappar, tills husan blev njd
med resultatet och lade bort sak efter sak p serveringsbordet vid
kakelugnen, dr lektorskan sedan skulle syna deras verk. Inne i
pojkarnas rum rullade leksakskanonernas skor ver stackars
tennsoldater. Det var stngt till frmaket, dr lektorskan och nst
ldsta dottern hemligen sydde p julklappar.

Det troddes i frmaket, att Hervor satt i sitt rum ver en bordlpare,
som skulle bli hennes mammas stora verraskning p julafton, men i
sjlva verket var det nu tredje gngen hon halvt i smyg strk utmed sin
pappas bokhylla med ett band av Nordisk familjebok i handen. Lektorn
hade nog mrkt, att det tassade borta i rummet, men dr fanns ocks i
ena hrnet en spiraltrappa ledande upp till sngkammarvningen, och det
kunde ju vara jungfrun, som var p vg upp eller ner. Dr uppe var
sngkammaren, smflickornas rum och ett fre detta kk, som nu beboddes
av innejungfrun fr att husan skulle f vara ostrd p nedre botten.

Men tredje gngen det tassade vid bokhyllan sg lektorn upp frn
betygsttningen.

-- Jas, det r du, tsen, sade han med vrme.

Och med spjuveraktig min och varnande pekfinger i luften tillade han:

-- Om du inte vet vad du skall gra, s ls Nordisk familjebok, det r
alltid nyttigt. Ffng g ...

Det var hans gamla kpphst det dr med familjeboken, och bde
pekfingret och spjuverminen skulle beteckna sjlvironi, eftersom de
vuxna flickorna brukade skmta med sin pappas kpphst. Men hade inte
lektorn omedelbart dykt ned i anteckningsboken igen, skulle han kanske
lagt mrke till en bestrt tbrd hos Hervor. Hon gjorde en hastig,
nstan hrbar inandning.

-- Frresten kanske jag str pappa, sade hon med en ltt dallring i
rsten och gick.

Nr hon kom tillbaka in i sitt flickrum t grdssidan, stannade hon mitt
p golvet under ampeln och gjorde ter den dr korta nstan hrbara
inandningen men stack fort ett finger mellan tnderna som fr att tysta
sig.

P soffan, som ocks var hennes sng, lg broderiet, men hon kunde inte
genast komma sig fr att arbeta. Helst hade hon just nu velat g in till
sin mor i frmaket och sitta ttt bredvid henne och sy flitigt utan att
sga ett ord. Men den dr olycksaliga bordlparen skulle ju vara en
verraskning; tminstone mste ngot sken av en verraskning bevaras,
helst som det vl nu var sista julen hon skulle vara hemma.

Ja, det mste vara sista julen ...

Innan hon beslutit sig fr ngot, lg hon p soffan med huvudet inborrat
bland kuddarna i en sklvande grt utan mnga trar.

S hade hon tillbragt ndlsa timmar de senaste kvllarna och ntterna,
och nr hon legat vaken, hade hon nskat, att natten skulle drja kvar,
att gryningen skulle skymma till ny natt, att det bara skulle vara natt.
De mrka timmarna rckte ej till fr hennes tankar. Det var s mycket
att frga minnet om och s mycket att rkna emot framme i tiden. Men
ibland kunde hon le i mrkret med kudden tryckt mot sitt brst, nr hon
tnkte p sommaren och det lilla fiskelget p n, dr hon och Folke
drjt kvar efter de andra.

Om vi bara haft en smutt att bo i, s hade vi ju varit gifta ett halvt
r nu, brukade Folke sga.

Detta var en av vilopunkterna fr Hervors jagade tankar. Visst hade
Folke rtt i det, men ... och s irrade tankarna vidare ...

Hon var vacker ocks nu i sin frtvivlan, dr hon lg med det blonda
yviga hrsvallet bland kuddarna. Blusen hade glidit ned ver axeln och
lmnade ena skuldran bar nstan s lngt som solbrnnan ntt ned p
sommaren. Den veckade kjolen fll s, att den betonade smidigheten och
formfullndningen hos hennes kropp. Som hon lg dr p sidan med hftens
linjespel fortlpande, liksom frgrenande sig ut ver alla hennes
lemmar, var hon fysiskt fullkomlig.

Ett litet vckarur p toalettbordet gav sig pltsligt till att ringa p
sjuslaget. Hon gjorde sig ingen brdska att tysta ned det. Det nstan
livade upp henne. Det var en omvxling i denna enahanda tankejakt ver
omrden som icke hade ngra nya utsiktspunkter. Hon hade stllt
vckaruret p sju hromdagen fr att klockan tta vara p Sder och se
p en lgenhet, dr vid hennes ankomst trappan var fylld av folk, unga
kvinnor, unga mn i tvlan med de gamla om ett hem ...

Det rrde helt ltt vid drren. Hervor kastade en hastig blick i spegeln
och rttade till sig. Hon skakade undan hret med en nstan yster
rrelse och gick med ppna armar mot drren.

-- Folke, du, du ...

Han tog hennes bda hnder, nr han kysst henne lnge, och sg jublande
in i hennes gon.

-- Hervor ... det kan ... ja, jag bara sger det _kan_ hnda, att vi f
en vr i alla fall.

De voro yra av gldje bda tv, nr han berttade:

-- Jo, som du minns hade jag sllskap med Gunnar Wiepe i gr, nr jag
mtte dig. N, i dag kom byrchefen in i mitt rum och gratulerade mig
till att ha ftt en vning. Jag blev naturligtvis hgst frbluffad och
frgade vad han menade. Nr ni knner baron Wiepe, knner ni
naturligtvis Strvall, sa' han, och hos honom lr det nog finnas
lgenheter. Han har vl ett hus i var stadsdel, den kurren. Jag hoppade
genast p och pumpade honom med resultat att jag en kvart senare var
uppe i Rusthllaregatan 5 och presenterade mig fr en direktr Strvall,
Adrian hette han visst p drrskylten. Jag pstod, att jag visste, att
han skulle ha en ledig lgenhet till frsta januari.

-- Men Folke ...

-- Ja, vnta fr du hra, fortsatte han. Tja, menade karlen och
inspekterade mig hela tiden med ett kallgrin, som mtte hra till hans
srskilda utmrkelsetecken, det kanske skulle kunna bli en lgenhet,
men det r redan s mnga som reflektera p den. Det r ensamma personer
frstr herr ingenjren, ja, fy fan, karlen var ett servilt ckel, men
vad fr man inte finna sig i. Jag sa, att jag ocks var ensam person fr
tillfllet, men att vi mnade gifta oss s fort vi ftt vning. Han
frgade efter dig, efter min ln och efter mina bekanta. Eftersom jag
hrt ett visst rykte, sa jag, att jag knde baron Wiepe, och att du
knde Harriet Wiepe en smula, och d knppte han nstan hnderna, sg
nnu ckligare ut n frut och antecknade mina uppgifter p en lapp. Han
frgade, om jag ville referera till baron Wiepe, men nr han fick veta,
att jag bara knde Gunnar helt flyktigt, kom kallgrinet igen, precis som
om han tyckte sig ha avsljat en bedragare. Jo du den var lcker m du
tro.

-- Men hur gick det, Folke, jag dr av otlighet.

Hervor strk hnderna mot varandra av iver och spnning.

-- Det gick s, att jag under nrmaste tiden skall f veta ... ja, veta
hur det gick. Och inemot nyr fr vi se hrligheten.

-- Bara vi finge den.

Det var ngot i Hervors rst, som om hon trots allt inte nskat sig till
den hgrande lgenheten.

-- Du ser s fundersam ut nu, tsen, sade han och tog hennes ansikte
mellan sina hnder. Just nu var du ju s hjrtans glad. Du mste vara
glad. Vi fr lgenheten, och s rtt som det r r du min fru ... , du
och jag, tsen, tnk bara, vi tv och ett litet hem. Det svindlar ...

Hon slog armarna om hans hals, kysste honom och grt.

-- Lilla, lilla tsen min, trstade han.

--  du kre, vad det knns sknt att f grta ut ...

Det var trar som lnge skt utlopp.

-- Tror du ... sg om du tror, att det skall lyckas.

-- Ja vet du, jag tror, att vi f lgenheten, sade han med en ton som
skulle verka full av tillfrsikt.

-- Men ... nej, det r vl bara en elak aning, log hon mot honom mellan
trarna, om det ...

Hon avbrt sig och kysste honom.

-- Jag vill inte att du skall ha onda aningar. Du vet att jag alltid
blir rdd fr dem. Du fr ju alltid rtt ...

Han hade alltid mst ge henne rtt, d hon varnade fr ngot. Hon hade
sina frknningar ibland. Det lg ngot s sunt och friskt i henne. Hon
var s rlig och rttfram, att hon genast blev misstnksam mot det som
frefll henne okta.

-- Var han _lcker_ sger du? Ja, jag vet ju vad du menar med det ordet.

Det var ett av Folke Hjelms uttryck.

Men s kom hon att tnka p Harriet Wiepe.

-- Vad i all vrlden har Wiepes med den dr Strvall att gra, frgade
hon och glmde trarna fr sin nyfikenhet.

-- Jojo du, sade Folke s lngsamt som mjligt fr att hlla kvar hennes
intresse vid den vlkomna avledaren. Det psts, att Harriet Wiepe skall
frlova sig med direktr Strvall.

-- Harriet Wiepe frlova sig? En mnniska med social fluga och glasgon
...

-- Strvall hade ocks glasgon, sade Folke med oefterhrmligt tonfall.

En av smpojkarna kom in och ropade kvllsmat fr att ridande p
Folkes axlar fras in till familjen.




                                KAP. II.
                        Gamla kvarter om natten.


Rusthllaregatan lg i nattdimma. Stenlggningen svettades. P
gngbanornas smutsfeta sluttande ytor bildade gasskenet sm glittrande
kretsar under lyktorna som sicksackvis krkte arm frn husknutarna.
Kvarteren stodo dligt rttade i gatulinjen som smniga kompanier vid en
nattuppstllning.

Vid porten till ett av de yngre husen satt en vt pudelhynda och
gnllde, vergiven av make eller husse, vilket det nu kunde vara.
Storstadens fjrrljud smlte samman till en tynande symfoni, d och d
verrstad av klockslagen frn Pauli kyrka i gatans frlngning.

Det var en sdan dr natt, d rttorna ro ute och gno lngs
stenmurarna. Kanske de ro ute och se sig om efter varmare bostder, nr
det lider mot sntiden. Men ven eljest bruka de gra Rusthllaregatan
till sin nattliga rnnarbana. Hr tassa de gladeligen fram och tillbaka
mellan Kvarntorgets ktthallar och Pauli kyrkas gravar. Det r en gammal
ful rttstam med otcka anor, som grasserar i denna stadsdel. Hr ligga
vgg i vgg med pantinrttningar, kommissionsaffrer och antikvariat de
stora slakterigrossisternas kttmagasiner, som pfyllas varje dygn fr
att det nsta mtta storstadens hunger.

Husen ligga gyttrade samman och bilda de gamla kvarteren:

   Hstmanen,
   Metmasken,
   Stvelknekten,
   Poeten,
   nkemannen och
   Skedbladet.

verantvardade t en tid som gtt dem frbi sucka de nu i minnen frn
frnjsammare generationer.

                   *       *       *       *       *

Tornklockan i Pauli pekade mot midnatt.

En gammal nattuggla strk lngs den snedgngna trottoaren. Hon sg sig
om i gatukorsningarna, sade ngra hesa ord och gnolade dessemellan, allt
under det hennes trasiga bottiner srplade i sig av gatans elnde. Hon
mtte pudelhyndan, som igenknnande kom fram och vnskubbade sig mot
hennes kjol.

-- Jas, det r s nu igen, smmuttrade kvinnan och fljde med djuret,
som vdjande sg upp i hennes ansikte, viftade med svanstofsen och
gnllde mot porten.

Denna port var stor och solid till skillnad frn de andra i grannskapet,
och den hade i sin ena halva en liten drr. Hunden ville in hr, men nr
den sg, att drren var lst -- vilket djuret tycktes begripa -- sprang
den bort till en i hushrnet invlvd trappentr fr att genast komma
igen och klaga ver att ocks dr var lst.

-- Nej mntro, hon stnger hellre ute den hr klenoden n hon lter
porten st ppen fr mig, knarrade nattugglan och ryckte i drrlset.

Och s kom det som ett dovt buller ur halsen p henne:

-- nd fick hon en krona i sndags fr att lta por...

Det slamrade i soptunnor inne p grden. Trtta steg slevade fram ver
cementen. ter buller av ett lock som slogs igen och s klafs, klafs.

-- Hm, nu gr hon och rotar i tunnorna igen den gamla dassrttan.

Hunden gnllde, och kvinnan ryckte p nytt i drren. Stegen inne p
grden stannade av, liksom tvekande, nrmade sig sakta och kommo till
slut till porten.

-- Vem r det, frgade en ngslig gumrst inifrn.

-- Jo, det r klenoden som vill upp till husse sin, svarade kvinnan
ackompanjerad av hundens klagolt.

Den lilla drren i porten lstes upp, och i skenet frn gatan framtrdde
en gammal bjd, nstan dubbelvikt gumma. Paltorna hon hade p sig kommo
henne mest att likna ett vandrande jttestort getingbo.

-- Du fr en krona i morgon, om du lter drren st, viskade nattugglan,
men i detsamma hrde hon steg p gatan och vdrade rov.

-- Ses, tag nu hundkrket ... men drren ...

Hon knt nven i luften, ruggade upp sig ett tag och strk ter ut p
gatan.

-- Tyst, jaja men det r d fr galet, sade den gamla fr tredje gngen
p den lilla stunden och slevade in p grden i sina nedtrampade fr
stora manspjxor.

S tryckte hon p en knapp och trollade fram ljus i fem trappvningar.
Hunden sprang fre uppfr fyra marmortrappor, krafsade p en drr,
tervnde fr att mta den gamla och fortsatte s upp och ned fr
trapporna, tills gumman med en skrllande hostattack hunnit upp.

En ung kvinna i nattdrkt och med huvudet fullt av papiljotter ppnade
drren p glnt, och hunden trngde sig in.

--  det var snllt Tilda, sade hon. Vad skulle direktren sagt, om
Bjuttan hade varit ute i natt. Det kan vl inte ha hnt ngot?

-- sch, dom rnner vl inte s hr tids heller, sade den gamla
godmodigt och hostade sig ter nedfr trapporna.

Nere p grden plockade hon till sig en kruka och en spann som hon satt
i trappdrren. Hon kastade en skygg blick mot planket, som avslutade den
obebyggda ndan av cementgrden. Dr stodo tre hngbjrkar med grenarna
grtande av dimma mot fjrrljuset. Dr var ocks ett slags bers med
ngra trdgrdsbnkar. Det var som ett par skuggor, stycken av natt,
hade rrt sig drborta, men den gamla vgade inte se nrmare efter. Hon
fick en pminnelse om kronan hon skulle f nsta kvll, mumlade om att
ngot var p tok, stramade nstan upp sig ett tag, men med sitt vanliga,
tyst, ja ja, men det r d fr galet traskade hon rakt ver grden och
ned genom en av kllaringngarna.

Dr uppfr de mnga marmortrapporna bodde pudeln, men hr, en
cementtrappa ned, hade den gamla sitt rum, dr golvet var tre och en
halv aln under jordens yta. Det hade direktr Strvall sjlv sagt, och
sannerligen om han tog fel p siffror och mtt.

Men gamla Tilda fick vara glad att bo hr.

Hon sg till vrmepannan, vars sktsel var hennes enda livsuppgift, och
gick in till sig i det lilla rummet. Nr hon vridit om ljusknappen, sg
hon misstroget upp mot lampan i taket -- det elektriska hade aldrig
riktigt vunnit hennes frtroende -- och s satte hon bort sin kruka och
spannen vid den trefota spisen. Det var naturligtvis bara ett styggt
frtal, att gamla Tilda skulle g och vittja soptunnorna fr att f mat
... Hon lade in ett par vedpinnar i spisen och brjade tugga p en
brdkant som legat i blt p en tallrik.

Det var i alla fall inte s ovet detta hennes lilla krypin. Hon hade
allt sitt hr, och hennes gamla tltsng stod varmt vid vggen till
pannrummet. Klutmattor tckte nstan hela golvet. En byr stod vid ena
vggen. ver den lg en gulnad virkduk med spindelvvsmnster. Dr stod
en fllspegel med en krkt hrnl i dragldshlet -- eftersom knappen
gtt sin kos -- och inne under dess vinkeltak hade droppflaskor,
pilleraskar och burkar med allehanda giktsalvor sin plats. En ronls
urna av alabaster och Martin Luther i glacerad lera delade det vriga
utrymmet p byrn med en liten vit fltkorg av porslin, vari vilade ett
stilleben i mlad vax med rda och bl blommor, druvor och en huvudls
domherre. Allt detta var saker som hon satte stort vrde p, stationer,
dr gamla minnen kopplades till. Men krast voro henne de bda
dekorationerna p den rappade stenvggen, oljetrycksbilden av hennes
granne kung och ett prntat papper, dr man de slitna vikningarna och
flugsmutsen till trots nnu kunde lsa:

Till Bothilda Severina Zachrisdotter fr lngvarig och trogen tjnst
... Och under stod namnet Cathrina Strvall. Drvid var fstad en
medalj i bltt och gult band.

P bordet lg en stor bibel med trprmar och skinnknppen, ett par
andaktsbcker och ett brett glasgonfodral av mssing. En vckarklocka,
som visade en rund timme fr mycket, fullbordade samlingen.

Hon kunde vara bortt ttio r den gamla, men skrcken fr
inrttningen, dit Strvall velat frflytta henne, hade hllit henne
uppe och i rrelse. Hon visste, att om hon lade sig ned ett par dagar,
nr gikten satte t henne som svrast, s skulle hon bli skickad till
lderdomshem, och det dr med inrttningen var hennes fasa. Inte
heller var hon glad t den stora ugnen, som hon var satt att passa,
sedan vrmeledningen kommit till p vren i sllskap med marmortrapporna
och en del annat, vilket Tilda satte i sammanhang med det stora
hgmodet, som efter hennes mening nu gick fram ver vrlden. Men hur
det var, tack vare den hade hon ftt en uppgift att fylla, och hon knde
sig vid nrmare eftertanke ett gott stycke frn lderdomshemmet, nu nr
hon hade plats.

Om det funnits barn i huset, skulle man nog ha givit dem kvllskrcken
fr Tilda, ty fager var hon inte, det r skert, men i Rusthllaregatan
5 funnos -- fr s vitt man visste -- icke ngra barn. Och den dag
skulle nog inte komma brtt, d sm ftter skulle traska p golven i
Strvalls hus.

Tilda hade nog haft sina funderingar ver varfr och varthn i denne
Adrian Strvalls liv -- han var och frblev fr hennes tanke ingenting
annat n Strvallspojken -- och sedan hon en gng funnit sin stora bibel
vara det hedersammaste frvaringsrummet fr de enda tre fotografier hon
gde i vrlden, hade hon lagt in hans bild mellan fjrde och femte
kapitlet i Salomos Predikare, dr hon trodde sig ha funnit hans plats
anvisad av de frunderliga orden:

   "En r ensam och icke sjelf annar och baswer hwarken barn eller
   syskon, likwl r ingen nde p hans arbete, och hans gon warda
   aldrig mtt af rikedomar ..."

De tv andra portrtten voro Nestor Kruses, fadern, och modern Cathrinas
-- just frn den tid, d hon efter mnga betnkanden anlagt namnet
Strvall --. Det frra portrttet hade Tilda lagt undan i de Apokryfiska
bckerna, men det senare hade en hedersplats i Judiths bok, dr hon vid
hennes frnflle strukit under elvte kapitlets nittonde vers:

   "Denna qwinnones like r icke p jordene, med dglighet och
   wishet ..."

Mellan Skriften och originalen till dessa tre portrtt hade Tildas liv
haft sin pendelsvngning.

Den frsta vxlingen i hennes liv var den, att hon frn hemmet, dr
fjorton barn trngdes om maten, skickades till en klockare lngt ute
bland skren. En vacker dag var hon med p hans dotter Cathrinas
brllopsresa.

Klockaren hade haft besk av en kustskeppare Nestor Kruse, knd fr
skicklighet i byten; gde n bt, n skog, n annat fast eller lst av
vrde. Efter besket hos klockaren gde han ocks Cathrina, och Tilda
ingick i hemgiften.

I tre r bestod detta ktenskap. Kruse bytte p sista ret till sig
hemmanet Strvallen. Nr grden slutligen brann, och detta ledde till
underligt tal, frsvann Kruse fr alltid.

Nr mannen flyktat sin kos och fru Cathrina lyft frskringssumman,
flyttade hon med Tilda och barnet int landet till skrare ort. Hemmanet
slde hon men behll namnet Strvall, under vilket hon skulle uppfostra
den lille Adrian till en man och en gentleman -- ngot som Tilda fann
vara alldeles fr galet ...




                               KAP. III.
                            En hunds herre.


Det var frn gamla Tildas synpunkt naturligtvis ocks alldeles fr
galet, att varken hon eller den vackra husfrken i femte vningen
Rusthllaregatan 5 kunde finna ngon annan beteckning fr direktr
Adrian Strvalls verksamhet n att han rknade. Iakttagelsen var
riktig. Herr Strvall sysslade mycket med siffror. Han skulle i det
gonblick som var ha bekltt en aktningsbjudande post, om han inte
funnit klokare att helt g upp i sina privata siffror och samtidigt i
ngot, som han avsg att gra till sitt eget stora sociala system. Han
hade redan klart fr sig, hur han skulle frverkliga detta system. Den
tid han levde i hade givit honom mjligheterna, och utvecklingen skulle
gynnas av konjunkturerna. Att det verkligen skulle kunna mottagas som
ett socialt system ville han grna vertyga sig om. Att det omsatt i
teknik skulle kunna liknas vid en elevator, vilken skulle lyfta honom
sjlv till de hgsta samhllsskikten, drom var han redan p god vg att
bliva frvissad.

Till och med mer n frvissad om att framgngen som vntade Strvall var
hgvlborna frken Harriet Wiepe.

Sdan var stllningen i det nu, d pudelhyndan Bjuttan av gamla Tilda
inslpptes i den Strvallska lgenheten.

Frken Wagner, s hette husfrestndarinnan, var som sagt en mycket
vacker kvinna. Hon var av familj och hade uppfostran, men omstndigheter
hade funnits som frt henne in p en ungkarlshushllerskas vanskliga
bana. Sedan erfarenheten frt henne till den punkt, dr en kvinna upphr
att drmma sig framtiden i form av ett uteslutande p krlek grundat
ktenskap, hade hon stannat kvar. Hos Strvall hade hon blivit s mycket
hellre som han  ena sidan givit henne en del frtroenden rrande sina
siffror och  andra sidan i sig uppenbarat fr henne en typ av man, vars
frekomst i detta livet hon med sin tidigare erfarenhet skulle ha
betvivlat.

Hon var kldd fr natten, d Tildas ringning angav Bjuttans hemkomst.
Djuret mste slppas in till sin herre. Frken Wagner log ett av de
mnga kvinnliga sm leenden, som aldrig kunna fullt artbestmmas, tog
utom nattrocken och tofflorna ocks p sig en liten skr spetsmssa och
gick ut i korridoren, som skilde hennes sovrum jmte kket frn
direktrens vning.

Strvall var inte i sitt frmak, inte i sitt kabinett, inte heller i
sitt sovrum, allts i ateljn -- s kallade hon hans arbetsrum.

Frken Wagner knackade ltt p drren och ppnade.

-- r det ngon som fr komma in, frgade hon, som om det gllt henne
sjlv, medan hon hll hunden undan i halsbandet.

I stllet fr svar drog Strvall till hlften ned rulljalusien p sitt
amerikanska skrivbord, dr han suttit frdjupad i sina hemligheter. Han
bjde lampan att lysa mot drren och sg p henne med ett leende som
kunde haft till uppgift att bara visa hans vita tnder, ett leende som
en skolpojkes, nr han blivit gripen p bar grning med ett ofarligt
fuffens. Hela hans barnsliga krsbrsansikte sken, och de fylliga
lpparna formades till en tafatt, outtalad frga.

Frken Wagner visste, att i nsta gonblick skulle detta ansikte kunna
stelna till i blekt allvar, ocks det utan ord, och hennes herre skulle
efter detta ett par dagar g omkring med ett listigt kallgrin p
lpparna, som om han i henne sett en i sista stund fre kuppen avvpnad
bov.

-- Det var bara Bjuttan, som ville komma in, sade hon och skt igen
drren.

Inkommen till sig blev frken Wagner stende mitt p golvet och skrpte
gonbrynen i en kort funderare. Det _mste_ vara ngot i grningen,
tnkte hon i det hon lade av sig nattrocken och mssan. Hon gjorde en
avfrdande axelryckning, sltade ut sin pyjamas med en strykning ver
hfterna, tog en spegelbild av hela sin person, vilken syntes
tillfredsstlla henne, och sedan hon plockat fram ett cigarrettetui, en
roman och en spegel, krp hon upp i sin vntande bdd och gladde sig t
livet.

Herr Adrian Strvall log ganska gott, nr han ter var ensam, trippade
ut p golvet, klappade hunden, som svansade omkring honom, och lyssnade
ett gonblick.

-- Jo jo du Beauty, ni fruntimmer har allt era planer och aspirationer
...

Han nickade storskrattande till hunden ett par gnger efter sin lilla
anmrkning och fann stort behag i den. S rttade han ter till det t
sig vid det amerikanska skrivbordet, bjde ned lampan och rullade upp
jalusien. Han satt dr och smlog fr sig sjlv i den hga pulpetstolen
som en lekande baby i sin patenterade barnkammarmbel, och s tog han
ter fram det han sysslat med.

Det var ett damportrtt frn en fashionabel atelj.

Herr Adrian Strvall satt vid det bord, dr han helst utfrde sina
rkenskaper, han vistades i det rum, dr han uteslutande plgade umgnge
med sina sociala och ekonomiska planer. Vid sidan hade han ett litet rum
inrett som fr en ung kvinna med krlek till antikviteter i
prydnadsfreml nda ned till kinesisk mikroteknik. Det kallades
kabinettet. Dr borde han ju haft en lmpligare milj fr studium av
sina kvinnliga vnners portrtt. Men nu satt han i en omgivning som
kunde gjort heder t generaldirektrens arbetsrum i en hg institution,
vilken han tillhrt ... men det var vid klarare belysning n den
Strvall fr tillfllet anlitade icke ngot prl ver rummets inredning,
det var en arbetslokal, sammansatt av all mjlig kontorsteknik frn
allehanda tider och leverantrer, mjligen en andrahandsuppsttning
anskaffad till facila priser p konkursauktioner. Dr funnos kartstll
av typ som skulle kunna terfinnas i statens skolor, phngda med
detaljer och versiktskartor frn olika skeden i stadens
byggnadshistoria och kartor och skisser angivande till och med dess
tnkta utseende i framtiden. En amerikansk fackmbel innehll massor av
blkopior ver lgenheter. Dr funnos roterande bokstll och fasta
vggskp med ett respektingivande referensbibliotek: volymer av socialt
vetande, statistik, statik, byggnadsteknik, elektricitet, mekanik,
nationalekonomi och pyroteknik -- allt tydligen angivande olika facer
och utvecklingsmjligheter i garens verksamhet. Lexika, glossarier och
uppslagsbcker kompletterade samlingen. Dr funnos ocks stafflier med
ritningar, och p ena kortvggen i det stora avlnga rummet var inrttad
en elektrisk rapporttavla med sm lampor, vilka kunde angiva var strm
fr tillfllet frbrukades inom fastigheten.

Det var sledes knappast platsen fr ett enbart svrmiskt hnsjunkande i
bilden av en kvinna.

Om det nu var svrmeri ...

Skert var det i alla fall frsta gngen som Adrian Strvall umgicks med
ett damportrtt vid sitt amerikanska skrivbord. Han hade frn brjan
varnats fr kvinnligt umgnge ver huvud taget. Av modern. Hon hade
erfarenheten av sin mans vidlyftigheter i bittert minne. Ja, alla hennes
minnen frn ktenskapet voro bittra. Hela den tiden av hennes liv hade
varit ett frsvar. Sig sjlv hade hon mst taga i frsvar, hemmet hade
hon mst frsvara fr riskerna av mannens ventyrliga storhetsplaner.
Och nr det lilla barnet helt brdstrtat kastats in i vrlden, hade hon
satt in hela sin kraft p dess frsvar. Vart flmtande litet andetag han
tog kunde hota att blsa ut livsgnistan. S flydde hon efter branden och
mannens frsvinnande som en annan Maria med sitt gossebarn och tog med
sig den frmgenhet hon lyckats rdda. Och gamla Tilda var ju ett
oumbrligt inventarium.

Liksom hon sjlv inriktade sig p defensiven fyllde hon frn de
tidigaste ren den lille Adrian med fasa fr den farliga vrlden, mot
vilken hon satte honom i frsvarsberedskap. P samma gng mste han
skyddas mot en del av sig sjlv -- fadersarvet.

Ett marmorbruk fanns nra villan p platsen, dr de slagit sig ned.
Produkterna frn detta frdes kanalledes ut i vrlden. Detta fretag
syntes intressera gossen, som ibland kunde sitta och fantisera om
marmorpalats -- drmmar som skrmde modern. Det var faderns ngsliga
jakt efter storhet hon trodde gick igen. Kunde han ha ftt detta sinne
s utprglat under de tv r fadern varit med i hans liv? Hon skrmde
gossen fr marmorbrottet uppe i skogen. Dr _sprngdes med dynamit_!

Men p platsen var ocks en anstalt fr sinnessla. Den massiva
stenbyggnaden i en furuskog, stngslet kring omrdet och den goda
sktsel dr bestods de sjuka verkade lugnande p Adrians mor, fastn hon
sjlv eller barnet icke kunde behva detta slags vrd. Denna
trygghetsknsla vergick till Adrian, srskilt sedan han ftt lov att
leka innanfr det skyddande stngslet. Han gjorde upptckten, att han
kunde fly dit in vid alla faror. Dit fljde ingen efter. En gng hade
han lagt sm kaninungar i en spann vatten. Han hatade dessa djur, och
deras ungar ville han _utrota_. Nr mordet upptcktes och Adrian skulle
bestraffas, tog han sin tillflykt inom hgnet dr uppe. Han sprang till
doktorns barn, som han knde, och stannade lnge hos dem.

Till och med fr sin mors bestraffning flydde han dit in ...

Mot dessa sonens undanflykter skte fru Strvall rda bot, men ibland
befarade hon, att det var fr sent. Hon hade sjlv drivit honom fr
lngt. Det var mycket av fadersarvet, som hon icke skulle kunna fullt
utrota, nycker och pltsliga infall, som kunde fylla Adrian med tysta
funderingar, s intensiva att han satt blek och stum lnga stunder med
ett obegripligt lje p lpparna.

Under de senare uppvxtren voro dessa i barndomen rjda drag liksom
utplnade. I varje fall voro de dolda fr modern. Han blev student och
brjade sin slutliga utbildning ... och nnu hade han icke givit
anledning till sin moders varningar mot hans jmnriga av det andra
knet.

Vid den tiden gick hans mor ur vrlden. Kanske trodde hon sig ha fyllt
sin uppgift betrffande sonen. Kanske hade denne nnu aldrig rjt, vad
som kunde bo inom honom.

Fysiskt var han obetydligt utvecklad, nstan spd. Han var en gnglig
linhrig yngling med flicklppar och rda kinder. Han erfor en knsla av
obehag infr de kvinnor han icke kunde undvika att mta. Ett leende av
dem betraktade han som ett frst, ett smeksamt infall skulle kommit
honom att fly.

-- Ungt kvinnfolk r s farliga, det r alldeles fr galet, varnade
honom gamla Tilda, som ansg det vara en grd av tacksamhetens
pliktuppfyllelse mot moderns minne att fullflja frsvaret av denne
Strvallspojken.

Ocks hon hade erfarenhet av hans fader. Men hos denne yngling ville hon
i det lngsta se endast moderns goda sinne.

Sjlv var Adrian Strvall fullt medveten om, att gamla Tilda var hans
goda ande. Hon skulle f bo kvar tills vidare i moderns villa. Ibland,
nr han var ensam i studiestaden, kunde han pltsligt knna sig ngslig,
och d for han hem till Tilda. Men nr han hade en framgng eller knde
sig stark, var hon borta ur hans minne.

Andra mnniskor voro fr honom endast faror, fiender, avundsmn -- eller
medel i hans vg framt, en vg som fr honom ocks mste leda uppt.
Ngonstans hgt uppe trodde han sig en gng kunna komma att knna den
trygghet, som han inbillade sig vara sitt livsvillkor.

Med ett stilla lje, ett leende som ett barns, sg han p sina
medmnniskor, men inom sig bar han ett ddskallegrin, som s ltt vid en
smula upprrda tillfllen kunde komma att avspeglas i hans ansikte,
blekt, kallt och vidrigt.

Under studietiden trodde han sig i en av sina kamrater ha funnit ett
frsta trappsteg uppt. Nr Gunnar Wiepe trdde in p samma bana som han
sjlv, hade Strvall redan vetat att gra sig till hans vn och till en
vn i hans familj. Hans frsta sammantrffande med kamraten hade givit
honom en elektrisk stt. Det var nr han fick hra, att denne var baron.
Han hade blivit stum infr detta faktum men genast insett, att det
ppnade mjligheter. Nr han vl genomtnkt dessa mjligheter, fann han
sig ga alla frutsttningar att nyttja dem.

Tanken att han skulle kunna lyftas socialt genom familjen Wiepe blev
Adrian Strvalls fixa id.

Han anpassade sig till en brjan helt efter sin kamrat, skapade om sitt
yttre och fljde inifrn verkan av sitt beteende. Gunnar Wiepe var ppen
och svekfri och sg i Adrian Strvall en vn, som han trodde vara beredd
att ocks offra ngot fr honom, om det skulle glla. Men som den
fysiskt starke knde sig Gunnar Wiepe som Strvalls beskyddare -- liksom
generationers kultur och ridderlighet omedvetet kom honom att omge sin
vn med en andligen nrande atmosfr.

-- Denne Strvall skall bli en gentleman, hade hans mor sagt till Tildas
hpnad, och Adrian Strvall hade tminstone klarlagt fr sig nyttan av
en gentleman.

Men om han droge nytta av sin vn skulle han veta att gra det p ett
frsiktigt stt.

-- Det r ofrsiktigt att _visa sig_ alltfr frsiktig, men man kan
aldrig _vara_ frsiktig nog, det var Adrian Strvalls levnadsregel, till
en brjan undermedveten, s smningom formad i hans tankar och till sist
vorden hans hemliga lag.




                                KAP. IV.
                              Tv vrldar.


Om Adrian Strvall liksom med frnimmelsen av en elektrisk stt
upptckte, att hans kamrat Gunnar Wiepe var baron, kommo liknande
sensationer en kort tid att avlsa varandra hos denne vardande
gentleman, d han slutligen infrdes i den aristokratiska familjen.
Denna utifrn sett enhetliga milj -- ett gammalt kommendrkaptenshem,
dr endast kommendrkaptenen sjlv saknades -- tedde sig inifrn fr
Strvalls nyfiket mottagliga ga som en samlingspunkt fr de mest
motsatta element. I sitt eget hem hade han aldrig kommit i berring med
vad han sjlv kallade verklass. I verkligheten hade varken ordet
verklass eller underklass gtt ver hans mors lppar.

Sjlv kunde Strvall betrffande bda dessa samhllsgrupper endast
bermma sig av de vanfrestllningar som beteckna utomstendet.

S mycket strre voro hans verraskningar i familjen Wiepe.

Atmosfren i det gamla solida hemmet var ngonting av Strvall oanat.
Han frnam den rent fysiskt som en st lukt. Han sttte p ngot vars
tillvaro han frut endast kunnat fatta som en ytlig ceremoni, ngonting
nstan konkret. Det var traditionen, som liksom utandad frn mnniskorna
och de livlsa fremlen i hemmet, fyllde denna atmosfr.
Familjeportrtten i olja, som sgo ned p de levande, ryckte honom in i
historien. Det var namn och namn som han lst om, litteratur, konst,
vetenskap och blodstnkt eller ordsprngd politik.

Att f andas denna luft, att f sga friherrinnan till den gamla fina,
stndigt lorgnettbevpnade, nnu sttliga grhrsdamen, Ursula Wiepe;
att i hennes nrvaro sga _du_ till ttens huvudman Gunnar, att helt
kamratligt otvunget f samtala med frken Harriet Wiepe och hennes
syster, den temperamentsfulla, ja kanske lidelsefulla -- och drfr i
hans gon farliga -- Ingrid Wiepe och slutligen att av tjnstfolket
behandlas som en familjen jmnvrdig, detta eldade Adrian Strvalls alla
livsandar. Men det manade honom samtidigt att vara p sin vakt ... Sjlv
rotls i samhllet sg han hr hgringen av en inplantering, som skulle
vertrffa hans mors djrvaste drmmar. Men, som sagt, hr fordrades
ocks frsiktighet. Bakom allt lg ju frn brjan endast den slump, som
gjort Strvall till Gunnar Wiepes studiekamrat. Fortsttningen och
utvecklingen grundade sig p andra frhllanden, ver vilka Adrian
Strvall tack vare sin anpassningsfrmga, sin frsiktighet och sin
frhllandevis goda ekonomi kunde gra sig till mstare.

Familjen Wiepe saknades knappast vid ngon mera uppmrksammad
teaterpremir, vid ngot konstevenemang eller vid en mera representativ
tillstllning i societn. Frken Harriet Wiepes namn terfanns bland
styrande medlemmar i milda stiftelser och vlgrenhetssllskap; Ingrid
Wiepe hade studerat mlning i Italien, Frankrike och sterrike, och
Gunnar hade rest vrlden kring och talade sju sprk -- men han var inte
officer, familjen gjorde inga lysande fester, och ingen social
inrttning bar dess namn eller vapen. Detta motsatsfrhllande vckte
Strvalls frvning, och han anade snart en frklaring. Frsiktigheten
bjd honom att icke frga, och likvl var han ofrsiktig nog att
framtvinga ett svar.

Det var en vardagseftermiddag i Wiepes salong. Harriet hade begrt
Strvalls beskydd mot Gunnar, som broderligt hnat henne fr att hon bar
glasgon. Hon hade frambesvurit Strvalls ridderlighet, och Gunnar hade
skt avvpna genom att framstlla sin vn Adrian som kvinnohatare.

-- Drfr att han inte r en kvinnofrfrare som du, hade Harriet
riposterat.

Strvall var hr i en ytterst brydsam belgenhet och han skulle ha
ndgats taga stllning -- vilket var hans fasa -- om icke mjlighet till
en hederlig retrtt yppat sig.

Ingrid Wiepe kom helt enkelt och tog honom i rocken och drog honom med
sig. Han var rddad.

-- Kom och titta p min lilla Daphne, stojade hon och drog honom ystert
med sig genom rummen till sitt eget, dr hon stngde drren om dem.

-- Ja, ni frstr, jag ville bara hitta p en skaplig anledning att f
mig en cigarrett. Mamma skulle rynka p nsan, och Harriet skulle
svimma, om jag rkte i frmmandes sllskap i salongen, fortsatte hon och
bjd honom ock av den frbjudna frukten.

Strvall log. Ngot annat kunde han egentligen inte gra.

-- Sg ngot som visar, att ni inte r kvinnohatare, sade hon nstan
spefullt och blste ut en smalpinad rkstrimma mellan lpparna, som hon
formade till en hgst obetydlig cirkel.

Strvalls leende vergick till skratt. Han var osker, men samtidigt
erinrade han sig rddningen frn den nnu mera kritiska situationen i
salongen.

-- Daphne, sade han nstan i en viskning och blygt som en flicka.

-- Ja visst sjutton ...

Ingrid Wiepe hann resa sig upp och vnda sig mot sitt staffli, innan hon
avbrt sig, sg honom sklmaktigt rakt i ansiktet och sade:

-- Filur!

Brydd men smickrad frskrade Strvall, att han menade tavlan. I sjlva
verket gjorde han det ocks, eftersom han inte skulle ha vgat sig p en
tvetydighet, som han dessutom inte behrskat.

-- Vad tror ni jag kan f fr den hr, frgade hon och blottade sin
tavla.

Strvall tappade alldeles fattningen infr denna ekonomiska frga, s
frbluffande fr honom.

-- Ni behver vl inte slja det ni mlar, frgade han med gon och mun
vidppna av leende undran.

-- Kors, jag r ju fattig som en kyrkrtta, och man mste ju ha frg,
penslar och cigarretter ...

Det hade bara fattats att hon sagt smr, kttbullar och potatis. Som det
nu var fann Gunnar, som kom in genom drren, sin vn uteslutande
skrattande och bermmande tavlan, vilken han trodde skulle inbringa
tillrckligt fr penslar och frg.

Hr sg Strvall ett frsta avsljande av familjen Wiepes verkliga
stllning, varmed han frstod den ekonomiska. Det var nmligen fr honom
mera n en bekrftelse p riktigheten av hans tidigare slutledning.

Men samtidigt var han sjlv efter Ingrid Wiepes mening avsljad som en
filur ... Och fr de flesta temperamentsmnniskor bli andra just vad
de frn brjan menat dem vara -- ven om de i verkligheten ro och
frbli ngot helt annat.

Fr Harriet Wiepe var Strvall ocks ngot helt annat men ocks ngot
som han i verkligheten inte var -- om han nu var ngot i verkligheten.
Han var i hennes gon den s smningom allt starkare inkarnationen av
rttsinnigheten. Det var hans rdsla fr att taga stndpunkt i ngon som
helst frga, till vilken hennes och familjens stllning var honom oklar,
som givit henne detta frsta intryck. Av en tillfllighet menade hon sig
ha ftt bekrftelsen.

I matrummet, med utsikt mot Strmmen och slottet, voro de tre
mittfnstren utskjutande och bildade ett litet bursprk. Det var
skymning. Harriet satt frdjupad i frgskiftningarna ver vattnet och
metallglansen p den ilande ytan under de mrka brovalven. Strvall kom
in med Gunnar, som ville visa honom ramen till ett av familjeportrtten.
Gunnar gick rakt fram och strk eld p en tndsticka. Strvall hade
redan -- sin vana trogen -- sett sig om i hrnen och upptckte Harriet
men ltsades icke se henne. Hon hade vnt sig om och sg dem utan att ge
sig till knna.

Det hade varit ngon helt oskyldig dispyt mellan de bda syskonen efter
middagen.

-- Typiskt flandriskt trsnideri, som du ser, hade Gunnar frklarat.

-- Och kanske gjort i Bhmen, lade Strvall in fr att ej bestrida men
likvl vidga mjligheterna.

Det var inte bara det frsiktiga omdmet som fll i godan jord hos
Harriet. Gunnar hade ryckt till i ramen och ett sidoornament hade
brutits snder. Han skt utan vidare in stycket bakom ramen med ett
avfrdande det dr lagar mamma. Han slckte tndstickan och lt den
falla p golvet. Strvall drjde kvar, nr Gunnar lika hastigt som han
kommit gick tillbaka till sitt rum, och han satte ornamentet till rtta,
tog upp tndstickan och smg frsiktigt tillbaka efter Gunnar.

Harriet hade behllit iakttagelsen fr sig sjlv. Hon trodde sig ha
funnit ett nytt bevis p klassindelningens orttfrdighet, ty till ngon
lgre klass hade hon instinktivt rknat Gunnars vn. Men nu hade hon
ocks i honom funnit ett std fr sin vurm att bevisa alla goda
mnskliga egenskapers jmna frdelning med de dliga ver hela
samhllsskalan ...

Mjligen hade Harriet ltit sin mor frst sitt intresse fr Adrian
Strvall, en beknnelse som kunde frklara den gamla damens omsorgsfulla
lorgnettering av den unge mannen, hennes lika noggranna iakttagelse av
dotterns upptrdande mot honom samt en del ganska direkta frgor till
Gunnar om Strvalls extraktion. Men den vnlighet hon sjlv visade honom
borde nrmast ha uppfattats som vlgrenhet.  andra sidan fann hon
Strvalls servila upptrdande icke p ngot stt verskrida de mtt hon
i sin stllning kunde avfordra en ung man av det bttre folket. Det
var ocks andra inflytanden, som blevo bestmmande i fortsttningen fr
hennes stllning till Gunnars vn och samtidigt fr den vriga familjens
syn p honom.

Mera direkt rrde detta hans frhllande till Gunnar.

Andra gngen Strvall fick en inblick i familjen Wiepes ekonomi var nr
han fick tillflle att rakt p sak frga Gunnar, varfr han inte blivit
officer.

Det kom sig av en spydig anmrkning frn Gunnars sida om en officer,
som alltid gick omkring och trstade, fr pank att dricka champagne och
fr fin att dricka pilsner, som Gunnar uttryckte det.

Strvalls kategoriska syn p tingen frledde honom till frgan:

-- Att du r knekthatare, du som nd ...

Lngre halkade han inte stad.

-- Jag stter det yrket ver de flesta andra, svarade Gunnar Wiepe kort.

-- Men du ...

-- Ja, just det. Den typen hatar jag innerligt. Det r den som frstr
vrt frsvar, frrycker en hel del folks sociala begrepp och frvirrar
hela samhllet. Om jag inte varit utfattig, hade jag blivit sjofficer
som min far och farfar och farfars far. Infanterist kunde jag ha blivit,
men jag kom ett tidevarv fr sent till vrlden fr det. Just nu skulle
man bli den dr Strixtypen, bara drfr att visst folk skulle uppfatta
en som sdan ... ja, man skulle helt enkelt anlgga typen bara fr att
reta pack med den dr frvrngda synen p militren. Det r vrdenas
uppochnedvndning bara som kritik av vrdesttningen.

Strvall hrde inte mycket av utlggningen. Han erfor ett slags
njutning. Gunnar r fattig, hans familj r fattig, sade han fr sig
sjlv upprepade gnger. Hans leende, som fljde hela resonemanget, blev
allt blekare, och det kanske var deras vnskaps tur, att icke Gunnar sg
ddskallegrinet, som satt kvar ver Adrian Strvalls stelnade drag.

-- Nej, till dig som r min uppriktige vn kan jag sga hur vi ha det
stllt, fortsatte Gunnar och sg halvt uppt i rymden som alltid vid ett
frtroligare samtal om saker som besvrade honom.

Strvall knde sig p ett stt lugnad men p ett annat kades hans
spnning. Han vntade nu nrmast en beskrivning av familjens ekonomiska
stllning, som skulle mana honom till ett diskret erbjudande att f
trda hjlpande emellan.

-- Vi ha precis p ret 80,000 kronor att leva av, det vill sga
rntorna p det beloppet.

Strvall nickade utan ord, och de gingo en stund tysta. Det var ett
oanat slag, som kom Strvalls hela begreppsvrld att gunga. Han, som
sjlv ansg sig vara rik, gde bara sin mors villa och ett kapital, som
kunde rknas i ngra f tiondelar av Wiepes.

Han mste frkovra detta kapital -- hastigt ...




                                KAP. V.
                          Gentlemn p landet.


Ingrid Wiepe skulle mla. Hon hade hela dagen knt den oro hon alltid
erfor, d hon ftt en i sitt tycke lyckad id. En gammal man sedd frn
ryggen skulle st framfr en ung vrutsprucken bjrk. Hon hade plockat
fram penslar och frger och spnt upp ett lagom stycke duk. Skisser
gjorde hon sllan.

Hela dagen hade hon blivit hindrad att brja, och nu kom Gunnar in.

Det brjade lida mot skymningen.

-- Knner du att det r sommar, Tuttan lilla, sade Gunnar.

-- Ja bevars.

Hon slog upp bda sina fnster och satte hnderna i posterna.

-- Just det dr skulle du mla. Ridrocken klr dig rasande bra,
fortsatte brodern och gick fram och slog armen om henne.

Ingrid tog ibland p sig en grn ridrock d hon mlade. Den framhll
hennes figur frtrffligt, och hon var sjlv i fnstrets inramning
verkligen ett prktigt motiv dr hon stod och silhuetterade mot den
sttliga strmtavlan.

-- Varfr rider du s sllan nu, frgade Gunnar.

-- Ja du, varfr rider jag s sllan ...

De visste bda varfr.

Ljudet av musik bortt Kungstrdgrden ndde dem. Det var en klagande
melodi, och cellostmman fljde med som en grt.

-- Hr du violoncellen, sade hon. Den skiljer sig frn de andra. Det r
jag ... hela mitt liv r en melodi spelad p violoncell. Jag kommer att
vara med som cellostmman i kyrkan p min egen begravning ...

-- Ses Ingrid, avbrt han. Du behver komma ut, det r alltsamman.

-- Men du vet ...

-- Mycket vl. Det finns i alla fall ett stt. Jag kommer s smningom
att klara mig mycket bra p min ln. Om jag nu lnade ngra tusen av
Strvall och hjlpte dig i vg, vad skulle du sga om det?

-- Att Strvall inte r ngon fin karl, och att det vore ytterst
pinsamt, om du skulle f obehag ...

-- Strvall r s fin eller ofin, som han kan vara, fr att bara vara en
andra generation.

-- r han s pass nd? Jag tycker han verkar alldeles nyuppkommen.

-- Nja, fadern var sjkapten i alla fall, efter vad han berttar, och
modern var dotter till en musikdirektr. Och mrk att han har _rvt_
pengarna, som han har. Dessutom har han hus p landet, och i morgon
reser han och jag dit. Jag skall rda honom att slja det och placera
pengarna i ett stockholmshus. Det rdet kan vara vrdt ett ln.
Frresten r det ingen fara med Strvall. Han r bra. Och Harriet ger
mig nog rtt i det ocks.

De skrattade bda i samfrstnd, och Gunnar gick att mta Adrian
Strvall i tamburen ...

Alltsedan Strvall ftt en nrmare inblick i Gunnars och hans familjs
omstndigheter, hade han skt utfundera ngot stt att ekonomiskt
vertrffa Wiepes. Han hade inrotad misstro mot aktier, vilka hos honom
kunde teruppliva den frfran, med vilken han en gng som barn sett
sina sparpenningar frvandlas till en sedel. Han hade ryckt och slitit i
sedeln fr att avvinna den de slantar den slukat, och han hade icke
givit sig till tls, frrn han ter satt framfr sin hg av
kopparslantar.

Det fordrades alltjmt ngot konkret fr att han skulle vara riktigt
med.

-- Jobba kan man ju inte gra, hade Gunnar dessutom sagt en gng. Det
var allts uteslutet.

Modern hade dessutom allvarligt varnat Adrian fr spekulationer.

Och likvl skulle det icke drja lnge ...

Det var sommar, och det var nu en gng Strvalls farliga tid.

Resan till Strvalls lantstlle var beslutad. Gamla Tilda hade ftt
order om skjuts och matlagningshjlp, och hon hade med sitt tyst, ja
ja, men det r d fr galet frgruvat sig ver detta nya bevis p den
Strvallska utvecklingen.

Det var sommar och ngarna doftade av honung. Frn furuskogen nra
villan bljade st, mjuk barrluft; p kanalen och bortt insjsystemet
flckade vita och bruna segel den bl vattenvgen, och bkarna lngs
farleden voro nymlade. ver landsvgen lg ett dimltt dammstoft i
luften. Allt detta var den atmosfr, som Strvall andats i barndomen,
men som han nu p senare r vid sina besk i det gamla hemmet knde som
en ny behaglig lukt. Och fr frsta gngen infr vnnens beundrande ord
om allt detta vackra, blev han en smula knslosamt berrd av hemtrakten.

Drngen Jakob frn marmorbrukets disponentsgrd kom och mtte med skjuts
vid stationen. Hans friska korpralsansikte, som fallit ur Strvalls
minnesalbum, tertog sin plats och gav pminnelser. Det var nr Jakob
var en liten pojke p torpet invid grden som Adrian Strvall drnkt
hans kaninungar i en vattenspann. En liten fundering t det hllet kom
att oangenmt berra Strvall. Han knde sm ryckningar av ckel vid
tanken p de dr ungarna.

-- r Jakob gift nu, frgade han utan att gra klart fr sig
tankevergngen frn kaninerna.

-- Nej, inte n, men ...

Kusken gjorde en svng med piskan t vgkanten och sg ut ver
betesmarken som hrde till grden. Dr gingo vackra feta kor, och dr
satt en jnta i en solbacke och gspade.

-- Hm ... kom det frn Jakob, men Strvall hade olyckligtvis inte sett
annat n korna.

Olyckligtvis ...

Vallmarken, dr flickan satt och gspade i solen, omgav tv sidor av den
Strvallska villan. Han hade frn fnstret till sitt pojkrum kunnat se
den grna grsbacke, som kilade upp mot furuskogen och smg sig in
mellan trden, tills den frsvann som ett levande vsen bakom stammarna.

-- Ja nu r vi hr, sade Jakob och klatschade till hstarna fr att kra
fram p grden som herrefolk i den traditionellt landtliga slutspurten.

-- Det ser verkligen riktigt trevligt ut, Adrian, sade Gunnar Wiepe.
Strvall fste sig vid att detta var frsta gngen ngon av familjen
Wiepe kallat honom vid hans frnamn. Vad sger Strvall, tror du
Strvall tycker det ... det var det vanliga uttryckssttet.

Tilda var ute och vlkomnade. Hon stapplade en smula p stegen och hade
blivit s gammal, tyckte Strvall. Ocks detta vidrrde en knslostrng
hos honom. Knappast fr Tildas egen del. Han var inte sentimental p det
sttet. Men han kom att tnka p, att s gammal hade hans mor nu varit,
om hon ftt leva.

Men Gunnar hoppade med ett stort skutt ur vagnen och omfamnade Tilda,
klappade om henne och sade vnliga saker, som kom henne att snurra rundt
p ett fr henne eget stt.

-- Det r d fr galet, det r d fr galet, repeterade hon den gamla
lxan och livade upp sig som en gammal trogen hund, nr husbondfolket
kommer hem.

Strvall storskrattade och fann Gunnars vlvilja ytterst skmtsam; han
uppfattade den nstan som spjuveraktig drift med den gamla. Men nr
Gunnar efter middagen gick ut med honom utan hatt var Strvall nstan
orolig att detta brott mot ortens skick och bruk skulle verka strande
bland befolkningen. Vad som emellertid sedan hnde hll p att gra
honom omtcknad.

De voro ute i bt p sjn och fiskade.

Gunnar hade haft alla de sensationer som st att avvinna ett tjog stora
abborrar och ngra slantgddor. Den oundvikliga dda punkten hade
kommit, och det fanns inte liv kring krokarna. Solen var p vg ned
bakom en sotsvart s, vars kantlinje redan lg i frgyllningen. Skogarna
smlte samman i blnande tcken, och lom brjade strcka fr natten.
Sjn lg sammetslen utan krusning av vind, men hr och dr ringade
vattnet ut frn ljbettet efter en mal, frn slaggfallet efter svalornas
luftlinjer eller frn plasket av en bastant gddstjrt i vasskanten. Och
inne i vassarna snackade nderna om rdligheten av en tur p det ppna.

Det kom en bt med glada rster och sng. Den skt fram frn en udde,
som om den kommit rakt ur skogen, nu sedan alla uddar smlt samman i
kvllningen till en enda obruten strand.

En mandolin fll in, som om ljudet inte hunnit med sngen.

Det var en italiensk sng, sjungen av en om inte vacker s tminstone
frisk kvinnorst, och en flerstmmig kr tog upp refrngen, som varje
gng drunknade i skratt.

-- Jag tycker det brjar knnas kyligt, sade Strvall och knppte om sig
en gammal ytterrock han slpat med sig.

--  bevare mig vl, nu blir det ju bde varmt och trevligt, tyckte
Gunnar. Det r ju som en majkvll p Lago di Como.

-- Ja du har naturligtvis varit p Lago ..., reflekterade Strvall.

-- ... p Lago di Como kompletterade han frsiktigtvis.

Hela situationen brjade besvra honom, men Gunnar Wiepe var upplivad.

-- Knner du det dr herrskapet, frgade han.

-- Det r disponentens fru och svgerska, frmodar jag.

-- Svger_skor_ i s fall, det r tre damer.

Nu kom bten helt nra. Sngen tystnade, och man iakttog Strvall och
hans sllskap. Naturligtvis hade Gunnars ankomst bebdats av Tilda. Det
lg ett tydligt nrmande i btens manvrering, fastn den redan brjade
frlnga avstndet igen. Och s kom den frsta hlsningen. Flykt var
otnkbar, eftersom Strvall icke var simmare. Btarna nrmade sig ter
varandra. Presentation och frgor; frtjusta blickar frn den frmmande
bten; Gunnar talade italienska; ocks hr var han situationens man;
Strvall nstan baxnade; Gunnar visste till och med vad abborre hette p
italienska ...

Disponenten ville improvisera en venetiansk fest p kvllen och det
talades om Comosjn och kulrta lyktor med en stigande livlighet, som
kom Strvall att hlla sig i relingen. Till all lycka brjade man ro mot
land. Strvall fann sig till rtta med disponenten och resonerade
marmorkonjunkturer frn tvttstllet till graven. Men dessa kvinnor
skrmde honom, inte bara som kvinnor i allmnhet skulle ha skrmt honom
utan p ett stt, som om han blickat ned i Vesuvius. De kunde nr som
helst spruta eld ... Han hade lagt av ytterrocken igen och fann, att
kvllen icke var fullt s kall som han frestllt sig. Gunnar hade en
mrklig frmga att hlla vrme omkring sig. En och annan gng fll
Strvall in med en replik, som han dock frst balanserade p tungan. Och
han tyckte sig utfra ett halsbrytande vgstycke, d han djrvdes att
mera som ett skmt fresl en mnskenstur en fljande afton.

Baron Wiepes besk var en stor hndelse fr disponentfamiljens damer.
Det hade varit en ondlighet av frgor d Tilda bebdat sina herrars
ankomst. Drfr blev med all skerhet den fest, som nu hastigt bestmdes
ute p sjn, inte alldeles s improviserad som kanske det egentliga
fremlet fr den trodde. S mycket bttre fr Strvall! Hans andra
reservation gentemot disponentfamiljen grundade sig p gammalt groll
mellan modern och de levnadsglada italienska damerna. Hon hade hyst en
bestmd motvilja fr dessa damer liksom fr kvinnor i allmnhet, som
mjligen kunde ha lust att fnga hennes son fr pengars skull ... eller
kanske hon till och med trott honom vara personligen tilldragande. Men
just nu trodde Strvall sig vara freml fr vlvilja nrmast frn
disponentens och hans frus sida. Detta berrde honom mera angenmt, och
nr han fr att vara fullt sig sjlv mtt dem med sin sociala mttstock,
mste han lyfta dem betydligt ver det plan, dr han vid sin avresa frn
hemmet efter moderns dd lmnat dem.

 andra sidan hade Strvall, hur mycket han n umgtts med Gunnar,
aldrig varit tillsammans med honom i sllskapslivet utanfr hans egen
familj. Han tyckte sig frst, att Gunnar var intresserad av denna sin
nya bekantskap, och det smickrade honom, att det var _han_ som kunnat
sammanfra sin vn med dessa _sina_ bekanta av vrld.

Den muntra afton som fljde blev drfr en ljuspunkt i Strvalls liv.
Han kunde inte tnka sig mtt p, att det var han som iscensatt allt
detta. nnu ett par dagar skulle de vara tillsammans, och han gjorde ett
hastigt verslag ver mjligheterna. En middag skulle man vnta av
honom. Den skulle komma redan fljande dag, och han satt p spnn fr
att finna det verkningsfulla gonblicket fr att kasta fram bjudningen.
Det fll honom till och med in, att denna korta samvaro skulle kunna f
en mera bestndig betydelse fr Gunnar. Hans intresse var ju ganska
mrkbart, s som Strvall sg saken.

Men p natten d de bda tervnde till villan, frvnade sig Strvall
storligen:

-- Att du inte sljer villan och kper dig ett hus i Stockholm, sade
Gunnar ...




                                KAP. VI.
                        Efter en bttre middag.


Gamla Tilda var helt enkelt frbluffad ver Strvallspojken. Hon hade
ju frsttt att han blivit det hans mor menat med gentleman, och det var
ju d i sakens ordning att han hade en adelsman, ja nra p en greve,
till vn, fast aldrig hade hon d trott, att en sdan skulle komma till
fru Cathrina Strvalls hus. Men ngot som var mer n fr galet var, att
han kaxat upp sig drhn att bjuda disponentfolket p middag. Den
mltiden blev henne svrsmlt. Det skulle d aldrig ha skett, om hans
mor varit i livet. Och s verddigt gick det till, att han utom den
lejda kokerskan mste lna disponentens betjning. Som det ts och som
det dracks, som det pratades p alla de sprk och sjngs och spelades p
det gamla fina klaveret, fru Cathrinas klaver, som inte givit ljud ifrn
sig p alla dessa r. Och till p kpet fick Tilda eftert veta, att det
vanhelgats med att anvndas som smrgsbord.

Det skulle aldrig g vl fr Strvallspojken, om han sloge in p sdana
vgar ...

Middagen var verkligen glad, och det var lngesedan natt, d Adrian
Strvall stolt som en fltherre efter segerbataljen gick och skdade
slagfltet. Hans leende hade ntt sin fullaste bredd. Dr satt Gunnar,
dr satt signorita Bianca, dr satt disponenten, och dr _stod_
disponenten, nr han hll det glnsande talet fr mig ... Strvall
rekonstruerade hela frloppet. Herr notarie, ni har redan slagit alla
Brinkebergas rekord i frga om avancemang ... Brinkeberga hette orten
... Dr stod Gunnar, nr han p sitt obesvrade stt kastade fram, att
disponenten skulle kpa villan ...

Strvall skrckte till. Han hade sttt och talat hgt fr sig sjlv, men
nr han sade kpa villan, bullrade det inne i hans mors kabinett vid
den gamla taffeln. Han knde svettprlor i pannan. Vilket gonblick som
helst var han beredd att f se sin mors vlnad. Det skrapade mot golvet.
Det gamla draperiet ppnades, och dr kom Tilda, sjlv som en vlnad i
det vita frkldet.

-- Skall herr Adrian slja villan?

Han stod stum infr denna frkroppsligade frebrelse. Hade blott Gunnar
varit inne, skulle han ha svarat ett kort och bestmt ja, och Tilda kan
g och lgga sig nu ... men Gunnar, ja vart hade han tagit vgen?

-- Skulle Tilda ha ngot emot att flytta till Stockholm, sade han med
sitt stora skratt.

-- , vad skulle det bli av mig gamla kerspke uppe i Stockholm,
suckade Tilda.

Hon slog frn sig med hnderna och gick runt p en enda punkt.

-- Det skulle aldrig fru Cathrina ha tilltit, klagade hon grtfrdig.

Nu d Strvall icke lngre var ensam, knde han sig ter trygg fr ett
besk av moderns vlnad, och han sade med tervunnen skerhet -- men
ocks med salvelsefull min:

-- Jo, det var hennes sista nskan, att jag skulle kpa ett hus i
Stockholm ...

Och som fr att sona lgnen tillade han:

-- ... och skaffa god vrd t Tilda p gamledar.

-- Ja, han har d fru Cathrinas goda gon, sade den gamla och kom fram
och klappade hans hand.

Strvall sg sig generad om i rummen, nr han tyckte sig hra Gunnars
steg. Men det var bara gardinen som fladdrade i ett fnster fr
nattbrisen.

-- Ses Tilda, det skall nog bli bra, sade han vertygande ... och gamla
goda mnniskor bli s ltt vertygade.

Han gick ut p verandan, som lg mrk, och sg ut ver sandplanen. Ett
och annat blad prasslade i syrenhcken kring grden. Mellan trdens
mrka silhuetter glittrade kanalen som i skimmer av smltande metall.
Bortom furuberget, dr anstalten lg, brt fullmnen fram, rd som en
brand i den varma natten. Efter hand som den steg drogs hela kanallinjen
ut i metallglansen; sjsystemet bort i fjrran mlades i nattens frger.
I norr stod himlen ljus och klar med en aning av glasgrnt. Ett svart
moln strimmade ut sig som en jttestor fladdermus. Det kanske var ett
skmoln. Luften kndes honom kvalmig dr han stod p verandan, vrmd av
vinet och upprrd av tanken p en mjligen frestende stor frndring.
En ltt vindflkt utmed vggen kom jasminbuskarna att rra p sig. De
vita blommorna lyste nstan rda mot honom. Doften gjorde honom ngslig.
Han kom att minnas de tre berberisbuskarna p andra sidan villan och
gick ut fr att se, om de nnu funnos.

Men vid knuten blev han stende stilla lyssnande. Frn ngonstans, om
fjrran eller nra kunde han icke bedma, kom ljudet av rster. Han tog
ett steg fram, och ljudet frsvann, han tog ett steg tillbaka, och det
hrdes ter som en viskning. Sommarnatten r full av nycker. Kanske
kommo rsterna frn andra sidan kanalen. Han ryste till. Dr lg den
stora stenbyggnaden inom vars murar s mnga underliga mnniskoden
frts samman till sista akten i dramat. Men det var likvl p ett stt
lugnande att se den gamla byggnadsprofilen. Den hade alltid givit honom
trygghet -- det hade en gng varit hans bsta retrtt ...

Var det inte Gunnars rst han hrde? Men lika hastigt var den frbytt
till en kvinnas dmpade skratt ...

De tre berberisbuskarna stodo dr i blomning. Den frna lukten hade en
sregen kittling t hans nsa. Han andades in den men gick hastigt
tillbaka till verandan.

Vart hade Gunnar tagit vgen?

Skulle han slja villan?

Hade disponenten menat allvar, d han sade sig reflektera?

Den ena frgan fljde den andra, och han fick icke svar p ngon. Fr
vrigt drjde ingen av dem fr att invnta ett svar. De jagade varandra.
Men stndigt terkommo de bda huvudfrgorna: Skulle han slja villan,
och: var fanns Gunnar? Det var som om dessa frgor sttt i ngot
mystiskt sammanhang i hans inre. Om han slde villan, skulle han ha
mjlighet att kpa ett stenhus i Stockholm. Det skulle kunna stiga i
vrde. Han skulle slja och kpa ett strre. Slja och kpa hus efter
hus, bli rik ... bli rik ... Det gick en ilning genom honom. Hjrtat
slog tungt. Pengar, pengar!

-- Pengar!

Han sade ordet hgt och gjorde omedvetet en rrelse med den ena handen
ver den andra som om han smekt ngot. Men han blev varse rrelsen och
ryste till vid den. Det var en egendomlig lockelse i denna handrrelse.
Han mste gra om den om och om igen, varje gng upprepande ordet pengar
med en liten rysning.

Adrian Strvall vertygade sig om att han var ensam. Han hade inga
bestmda tankar, erfor blott en stigande knsla av njutning, och med den
ville han vara ensam. Det var ngot som han ville frena sig med, ett
sjliskt eller osjliskt vsen, vad det nu var. Han ville vara ensam och
smeka sig in i detta obestmbara, som kom honom att rysa ... men i samma
andedrag var den andra frgan framme: Var kunde Gunnar vara? Var han
ensam med ngon av damerna, ja i s fall naturligtvis med den yngsta av
dem.

I detta gonblick frstod Strvall s vl sin vn. Han ville ju sjlv
just nu vara ensam med ngot som inte precis var han sjlv men heller
inte ngot alldeles frmmande, en knsla, en aning eller ett nra vsen.
Han mste bestmt slja villan och kpa hus, slja igen och kpa, bara
slja, bara kpa och slja och bli rik. Pengar ...

Nej, det var vl vinet som jagade upp honom. Bestmt var det vinet. Han
var inte van vid det. Det hade blivit mnga sklar och mnga glas. Nu
frst brjade han knna verkan. Han var nstan generad ver, att han
ltit sina tankar fara vill, ty det kunde ju knappast vara en knslosak.
Men pengar vore i alla fall just vad han skulle behva fr att riktigt
knna att han levde. Han hade bara inte funderat s starkt p detta
frr. Det fanns ju pengar nrmare honom n han tnkt.

Den korta sommarnatten brjade ter blekna. Nr han mrkte detta, gick
han in. Gunnar var fortfarande borta. Han ville inte stta sig och vnta
ut honom, men inte heller kunde han frm sig att g till sngs. Frn
fnstret i det lilla kabinettet kunde han se att grsbacken, som kilade
upp mot furuskogen i betesmarken, brjade f igen sin grna frg frn
nattens mrker. Han satte sig att se ut och nskade att ngot skulle
hnda. Vad som helst egentligen ...

Stadgade tankar vergingo till fantasier, fantasierna till drmbilder,
och bland dem svvade Ingrid Wiepes gestalt frbi honom. Han sg ett
blekt fint ansikte med tv rda starkt begrnsade flckar p kinderna,
ett par stora mrka gon, dockrunda och med starkt markerade, strimsmala
gonbryn. Det lg ngot bltt ver tinningarna, och pannan vlvde hg
upp under det svarta hret, som gick ned i en distingerad flik. Hon stod
levande framfr honom och sade: Ni r inte kvinnohatare ni ...

Och s var bilden borta. En kobjllra pinglade i den grna backen. Solen
sken och fglarna kvittrade i trdgrden.

Bland de girigt betande korna var en flicka i blrandig kjol och vit
trja. Hon stod i solen och strckte p sig och sg yrvaken ut.
Daggdiamanterna glittrade p den silvergr spindelvvsmattan omkring
henne. Men dr korna betade sig fram, blev det mrkare stigar i grset.
Hon stod uppe i kilen av grsbacken, just dr skogen slt till p bda
sidor. Tofflorna slog hon ihop som fr att vrma ftterna, och de bara
benen lyste bruna i solskenet.

Adrian Strvall knde sig en smula frusen och gick in genom rummen. Han
slog upp ett glas konjak t sig och drack ... Mnntro Gunnar hade
kommit? Han smg tyst till hans sovrum och ppnade drren. Gunnar lg i
sin sng och sov. Han sov leende tyckte Strvall. Varfr log han i
smnen?

Klockan pekade nnu p natt efter borgerligt mtt. Ingen mnniska mer n
flickan i betesmarken tycktes vara vaken. Strvall smg genom rummen och
ut p grden. Utan att reflektera gick han genom trdgrden, in i skogen
och dold av trden lngst upp i backen och stannade bakom en fur helt
nra flickan. Hon tog upp ett vallsp frn marken och slog med det
okynnigt i grset och smbuskarna, och s kom hon in bland trden.
Strvall knde lust att fly bort, men det skulle icke kunna ske utan att
hon upptckte honom, och hon nrmade sig trdet. Han var het i kinderna,
het kanske ocks i blodet av vinet, den oroliga slummern i stolen,
fantasierna, drmbilderna och konjaken, som han stjlpt i sig. Han kunde
icke frm sig att rra en lem, fastn han befallde sig sjlv att g,
att springa -- ven om han skulle upptckas -- fr att fly detta
knslotvng, som vervldigade honom, och som var alldeles nytt och
oupplevat.

I ett gonblick snuddade flickan nstan vid honom, nr hon hpen blev
honom varse. Han tog ett vansinnigt grepp om henne och ville hlla henne
kvar ...

Darrande, sklvande som i frossa och jagad av hemska skrckbilder flydde
han bort genom skogen t ett annat hll och fortsatte att springa, tills
han ndde villan p en omvg.

Det var inte lngtifrn att han skt springa in genom grinden till den
stora anstaltens inhgnad ... men grinden var vl nnu stngd. Ingen
mnniska var synlig. Han hastade upp p sitt rum, slngde av sig
klderna, krp ned i sin bdd och frskte vertyga sig, att han legat
dr hela natten.

Om en stund -- eller kanske det var ngra timmar senare -- kom Tilda in
med te. Hon slog upp alla fnster i rummet som hon alltid brukat frr,
och det sjng in av binas surr, fgelkvitter och alla sommarens ljud. En
ljum luftstrm frde med sig doften frn jasminerna, och Strvall knde
ckel.

-- Har herr Adrian sovit gott i natt, frgade Tilda.

Han sg misstnksamt p henne ver lakanspetsen.

-- Jo tack. Vill Tilda sga till om skjuts. Vi reser i dag.

Hon suckade djupt.

-- Herr Adrian kunde behvt unna sig ngon tids vila.

-- Nej, Tilda frstr jag mste ju skta mitt arbete.

-- D mnar herr Adrian kanske inte slja huset?

Han hade s nr glmt detta. Den saken mste ju ordnas borta hos
disponenten. Men han hade ingen lust att visa sig dr. Mjligen kunde
affren gras upp per post. Huset mste sljas. Det var frutsttningen
-- och dessutom skulle han aldrig mera vilja komma hit igen.

-- Det blir nog bra med den saken Tilda, sade han lugnande. Tilda skall
f komma till Stockholm ... ja, jag skall komma hit och hmta Tilda.

Ett par timmar senare sutto Gunnar och Adrian i vagnen p den dammiga
landsvgen. Solen sken ver sdesflten, betesmarken och vattnen som
glittrade lngt bort genom landskapet. Strvall knde sig bttre till
mods nu, nr han var p vg att lmna hembygden. Han fick lust att sga
ngot vnligt till kusken, som satt och smflinade av pur livsgldje.

-- Hur r det, r Jakob gift nu, frgade han.

Hans tanke hade okontrollerat vxlat in p ett gammalt spr.

-- Nh, det r jag inte n, svarade Jakob slpigt och godmodigt, som
om han tagit frgans upprepning som ett skmt.

Drngen gjorde en svng med piskan och sg upp t beteshagen. Strvall
fljde hans blick.

-- Framemot hsten skall det vl smlla till och bli gifte av frsts,
sade Jakob.

Strvall var frvirrad och skte finna ett annat mne.

-- Se nu vinkar hon, sade Jakob och saluterade med piskan mot flickan i
skogsbacken.

Men Strvall sg nervst bortt den stora anstalten, som brjade
frsvinna bakom skogen ...




                               KAP. VII.
                            Drivhusblommor.


Familjen Wiepes umgnge bestod av olika kategorier bekanta,
karakteristiska fr de familjemedlemmar till vilka de voro nrmast
knutna.

Gamla friherrinnan beskte sina vnner eller sg dem hos sig vid tedags,
d det ven kunde drickas ett glas madeira, och dryftade med dem
traditionens frfall och tidevarvets allt konsumerande anda.

Gunnar hade en liten vnkrets av ungherrar, med vilka han red, gick p
teatern eller spelade bridge. Utanfr dessa bildade Adrian Strvall ett
slags srklass. Dessutom umgicks Gunnar i en del familjer, dr han var
efterskt av olika skl. Han hade alltid ngra middagsbjudningar att
vlja p, nr han letade genom sin promemoria.

Harriet hade sitt speciella umgnge inom den hgre societn, dr hon
samlat sina vnner kring allehanda ideella strvanden. Hon tillhrde
dessutom ett stort antal milda stiftelser med namn som angvo en social
strvan, ssom Sommarsol t de sm, Axplockerskorna, Sllskapet
Myosotis och Freningen Samhllsnit. Sjlv hade hon funnit intresse
ocks i teosofien och hri i viss mn haft std av sin moder. En
tidigare planerad resa till Point Loma hade emellertid avstyrkts av
Gunnar, och Harriet hade trstat sig med att bliva medlem av en liten
mera exklusiv sammanslutning Lotusknoppen, vilken ocks omhuldade sm
barn, dock icke fattiga.

Alla dessa Harriet Wiepes freningar och sllskap voro grundade p
vackra tankar och ider. D och d inberttades till sammantrdena ngon
erfarenhet ur _verkligheten_, och stundom hade ngon medlem i uppdrag
att frhra sig hos frsamlingarnas diakonissor om hjlpbehoven av olika
slag.

Sommaren var visserligen overksamhetens tid i de flesta av dessa
sllskap, eftersom medlemmarna tnjto vila vid badorter eller p sina
lantstllen. Men det var sdana tider, att ven under sommaren en stor
del av dem vistades i huvudstaden.

Och nu en dag hade en av medlemmarna bragt till liv en frga, som skulle
komma freningen Samhllsnits grundvalar att vackla. Det var en medlem
som egentligen icke frut visat sig aktiv i verksamheten, vilken i sig
sjlv fr vrigt knappast var aktiv, d den inskrnkte sig till att
inhmta och bland medlemmarna sprida upplysningar om sociala
frhllanden. Hon sade sig ha kommit underfund med ett socialt
missfrhllande. Redan denna uppgift hade vckt sensation bland
freningens medlemmar, som hittills icke funnit anledning klaga ver den
bestende samhllsordningen. Man hade kommit samman, och platsen hade
varit familjen Wiepes salong. Knappast under ssongen hade freningen
varit mera talrikt representerad.

Det har nyligen timat ett ddsfall under upprrande omstndigheter,
brjade talarinnan, och tystnaden var mktig. En ung gift kvinna hade
tillgripit en frtvivlad utvg fr att icke frverka det hyreskontrakt,
enligt vilket familjen skulle bliva sin bostad frlustig, om ... den
kades.

Eftersom sammantrdet var konfidentiellt, kunde ocks detaljerna
upptagas till behandling.

Det rder bostadsbrist nu, fortsatte anfrandet, och en del
hyresvrdar kunna ptvinga den bostadsbehvande de skamligaste villkor.

Frn flera hll protesterades, men talarinnan fortsatte energiskt:

Detta har dock hnt. Vad jag vill bringa till freningens eftertanke r
fljande: Det r i vrt land frbjudet att utan srskilt tillstnd slja
en enda droppe vin eller pilsnerdricka eller en enda cigarrett, men vem
som helst fr hr i landet driva handel med mnniskohem.

Frgan vckte en hetsig debatt.

Harriet Wiepe var blossande rd och djupt indignerad. Det var helt
enkelt _shocking_ att komma upp med ett sdant mne i en stdad
frening. Hon tnkte p den hga sociala institutionen dr hennes bror
satt, och dr dennes vn Adrian Strvall kanske redan denna hst eller
nsta vr skulle komma att beklda en framskjuten post. Denna
institutions blotta tillvaro vore en garanti mot mjligheten av ngot s
oerhrt som vad denna dam berttat. Helt skert skulle Strvall veta
bttre besked, ty en sdan sak mste ju ha underskts. Nu voro hennes
bror och vnnen visserligen borta p landet i dennes hem, men skert
skulle de vid terkomsten kunna reducera uppgiften till ngot alldeles
ovsentligt. Dessutom hade freningens stadgar ingenting att sga om
dylika frgors behandling.

Nr hon funderat en stund begrde hon ordet:

-- Det r inte fr att ondgra oss ver pstdda sociala
missfrhllanden, som vi ha en frening, och stadgarna bestmma ganska
uttryckligt de frgor, vilka vi ha att gna vr hjlpverksamhet. Jag
tvingas drfr att som min mening ange, att denna frga hr till en
agitationsklubb av pigor. De personer, som ga hus i samhllet, betala
skatt till samhllet och gra drigenom sin plikt. Om de icke ro
redbara, betala de icke sin skatt och f d samhllets straff. Om de ro
redbara, fresl de icke sdana kontrakt.

Harriet Wiepe satte sig under en storm av bifall.

-- Fullt logiskt och klart!

-- Votering ...

Den gamla damen, som bar sorgdrkt, beklagade att hon missuppfattat
freningens mening, och att hon efter detta komme att bilda en
agitationsklubb fr pigor, varp hon avlgsnade sig. Freningen beslt
att fr sin del draga ett streck ver detta oangenma intermezzo,
varefter man tskildes i bsta smja.

Harriet Wiepe var mycket illa berrd av vad som passerat. Hon gick till
sitt skrivbord och gjorde en anteckning i dagboken, varefter hon tog
fram freningen Samhllsnits matrikel, vilken hon omhnderhade i
egenskap av kassr, samt beredde sig att stryka namnet p den olmpliga
medlemmen.

Hon stelnade nstan till, nr hon p matrikelbladet som nrmaste namn
fann damens nyss avlidna dotter. Denna hade varit gift icke fullt ett r
... Hon skyndade till telefonen ivrig att gra en frga och kanske att
begra sin urskt, men det uppringda numret svarade inte. Och kanske det
var bst.

Just d anmlde husjungfrun ett par gster:

-- Frken Tedelius och ingenjr Hjelm.

-- Aha ja, Hervor har ju gtt och frlovat sig.

Det var ingen mera intim bekantskap, men dock sdan att en
frlovningsvisit var p sin plats. Harriet och Hervor hade varit
skolkamrater, och Gunnar hade umgtts i Folke Hjelms frldrahem.

I en hast var den Wiepeska salongen frvandlad frn mtesplats till
familjecirkel. Harriet hade fr en stund sedan skjutit det frfrliga
mnet s lngt bort, att hon nstan fick en elektrisk stt, d gamla
friherrinnan frgade:

-- Har ni nnu brjat att fundera p vning? Det r visst ganska svrt i
dessa tider.

Men de bda barnen voro alltfr nyfrlovade fr att nnu ha gjort
bekantskap med ngra kvistigare framtidsproblem. Om ett halvr skulle de
gifta sig, s mycket var i alla fall ganska visst. Och visitsamtalet
hoppade ur det besvrliga spret. De bda nyfrlovade hade brtt, skulle
stermalm runt fre skrgrdsbten. De njto s obeskrivligt av sin
visitrond. Det var s bedrande att f g omkring och visa att man hll
av varandra. Om ett halvr skulle de ha ett eget hem.

Naturligtvis.

Som alla andra.

Varfr skulle icke de finna en vr?

Folke hade, den enda gng lektor Tedelius talat om svrigheterna att
finna en bostad, p skmt sagt, att det vore tillrckligt fr dem om de
finge lektorns vre vning, som ju skulle kunna avskiljas. Dr var kk
och tv rum. Men det var ju bara skmt. Naturligtvis mste ju lektorn
med sin stora familj ha alla tta rummen ... Det skulle se illa ut att
trnga in sig s dr ... Ja, tanken var alltfr absurd, och Folkes
yttrande hade ocks uppfattats som ett skmt.

Harriet Wiepe knde sig bttre till mods nu. Det obehagliga intrycket
var utplnat av ett angenmt. Och inte heller fll det henne in att
ringa upp den gamla damen och allra minst att bedja om urskt. Dessa
unga glada mnniskor skulle icke kunnat ha en s frhoppningsfull syn p
framtiden, om verkligheten erbjde ngon grund fr den exalterade damens
skrckbilder.

Senare p eftermiddagen skulle Gunnar komma tillbaka, och Harriet knde
av ngon anledning lust att vara honom till mtes. Hon gick drfr ut p
sin middagspromenad. Egentligen hade hon velat bra en av sina
lsklingsblommor, en enda av det orchisknippe som nu stod inne i hennes
systers fnster, men hon hade inte heller velat berva sin syster ngon
av dem. Kanske hon ocks skulle ha avsttt helt frn tanken, om hon
nrmare analyserat den. Strvall hade en gng sagt, att han i dessa
blommor hade sina bsta vnner. Om hon nu bure den, kunde han ... nej,
vad kunde han ... han var ju inte inbilsk, brydde sig inte alls om, vad
en flicka tnkte, och fr vrigt tnkte hon icke i den riktningen. Hon
hade under deras bekantskap tyckt sig finna s mnga fina drag hos den
unge mannen, dla drag, som kunde vara sjlsbeslktade med hennes egna
... I sjlva verket hade hon alldeles glmt bort, att Strvalls intresse
fr de dr blommorna yppat sig frst sedan hon sjlv sagt att hon tyckte
de pminde om grtande barn ... Dessutom hade Strvall den gngen trott,
att det var frga om en helt annan art av detta frunderliga slkte.

De blommor som stodo inne i Ingrid Wiepes rum voro nyckelblomster. Hon
lskade ocks dessa nordiska blommor, men hon knde i sitt blod ett rus
av vlbehag infr en tropisk orkid. Hon trodde, att dessa blommor
kysste varandra, och att de i kyssen symboliserade tv levande varelsers
hgsta fullndning av sllhet. Underliga nyck, som gjorde dem till kalla
parasiter, nr deras blommor symboliserade varmt rtt blod, klappande
pulsar, ja, ett sakrament. Deras fattiga nordiska slktingar voro
verkligen grtande barn.

Hon hade arbetat p sitt rum hela dagen. Ingenting annat n en lng resa
bort frn allt knt och sett skulle ha kunnat locka henne ut. Men hon
visste ju, att hon inte skulle ha rd ... och Gunnars frslag ... ja ...
Hon ville leva, om n bara fr ett gonblick, just s som hon drmt sig
alla drmmars uppfyllelse, och hon hade alltid fordrat fullkomligheten.
Men vad hon hittills upplevt borta eller hemma, hade endast fr henne
tett sig som ett komediantspel. Hon hade velat lska en mnniska, som
skulle lska henne s som hon tnkt sig krlek. Men inom sin
samhllsklass hade hon mtt fraserna och figuranterna, utom den hade hon
mtt missuppfattningen och tlparna.

Hela dagen hade hon arbetat ... till det gonblick, d hon hrde
husjungfrun anmla Folke Hjelm och hans fstm.

D hade hon stngt sin drr.

En gng hade hon i Folke Hjelm sett sina drmmars man. Hon var konstnr
... tminstone hade hon konstnrsblod och hon hade sett honom med det
jublande rus i alla sinnen som blott konstnren kan erfara, d han ser
sin drm frverkligad, frkroppsligad.

Men ingen visste, och fr ingen skulle hon sga det. Konvenansen lade s
mnga hinder i vgen, eljest skulle hon kanske en gng sjlv rckt ut
sin hand efter det hon trodde vara fullkomligheten.

Som det nu var, knde han henne knappt ...

Ingrid satt och sg sina nyckelblomster flla frmjlet p
fnsterbrdan. En dag till och de skulle vara dda. Dessfrinnan skulle
hon dock kasta bort dem. Det var hennes lilla sentimentalitet i frga om
blommor, att de icke finge visa sig fr henne i frnedringen.

Om bara ett bi komme och smekte deras frmjl, toge ngot med sig ut
till nytt liv. All denna hrlighet hade ju ingen mening. Grymma liv.

--  du grymma liv, sade hon hgt och kramade om den kalla
kristallvasen.

Hon fick se sitt ansikte i fnstret. Hon visste att hon var vacker, att
hon tminstone betraktades s, att hennes utseende i varje fall skilde
henne frn de flesta, ja allt det dr ... spegelbilden frargade henne.
Hon ppnade fnstret.

Nu kanske ett bi eller en fjril kunde fladdra in. Luften var ju full av
liv. Blommorna vntade. Frmjlet fll och fll p fnsterbrdan.

Hon lutade sig ut genom fnstret, och hrde surret av insekter i luften.
Men alla hade sina ml.

Nere p gatan fick hon se Adrian Strvall slinka in genom porten. Hon
sg mot den bla himlen dr uppe och log.




                               KAP. VIII.
                        Herr Strvalls kallelse.


Nr Gunnar och Adrian p hemresan sutto i var sitt fnsterhrn p tget,
vxlades icke mnga ord mellan dem. Gunnar rkte cigarrett p cigarrett
och stack d och d en i handen p sin vn, som ocks mottog tndstickan
och tnde utan att tacka fr elden. Han hade sett detta p filmen, eller
varifrn nu detta pantomima uttryck fr belevenhet hade sitt ursprung.
Gunnar fste sig i regel vid dylikt men var alltfr bekvm av sig fr
att anmrka. Han mdde bra och skulle ha velat fortstta resan ut i
vrlden igen. Denna alltid otillfredsstllda reslust var ngot som han
hade gemensamt med Ingrid. De frstodo varandra bst av syskonen, ven
om de hade sin motsttning. Gunnar tog livet som det var och hoppades
inte p ngot bttre. Han tog de ventyr han mtte som vardagsavbrott
och kunde ibland smtt skmta med systern fr hennes drm om
fullkomligheten. Men han lyckades aldrig vertyga henne om att de i
sjlva verket hade samma natur med den skillnad som ligger mellan man
och kvinna. Hennes invndning var alltid: Du gr och slickar
daggdroppar och blir aldrig otrstig, jag letar efter kllan, dr jag
kan doppa ned huvudet och dricka. Han beundrade sin syster fr hennes
intelligens och fr hennes helgjutna karaktr och icke minst fr hennes
stt att kunna frbrylla mnnen. Han smlog vid tanken p vad hon
berttat om Strvall, nr hon kommit honom att s nr tappa fattningen
infr hennes lilla tavla Daphne. Hon lekte skoningslst med mn, som hon
sg sig behrska.

Mitt under dessa funderingar utbrast Gunnar ovntat:

-- Frresten r det ju ingenting som hindrar, att du kper huset dr vi
bor.

Det trffade mitt i tavlan. Strvall satt just och gjorde upp sina
nrmaste planer.

Strvall log. Eftersom han knde sig avsljad blev leendet ett skratt.

-- Jag skulle hyra ut till dig och din familj, hahaha.

-- Visst sjutton, och vi skulle naturligtvis f en vnskapligt avrundad
hyra.

Strvalls munterhet blev bullersam. Han var rdd att Gunnar menade
allvar.

Men Gunnars nsta tanke ppnade en ny mjlighet.

-- Ja, gr du inte det, fr du finansiera en utlandsresa fr Ingrid och
mig till vintern.

Just detta tilltalade Adrian Strvall. Att f lna ut penningar och
binda sin vn hade mnga gnger fresvvat honom som ett slags frstrkt
sesam vid Wiepes port.

-- Jag tar frgan som ett skmt, men om du vill gra allvar av den, s
vet du ju, att du kan lita p mig.

-- N, d far jag vl en gng i vinter. Man trivs s bra i Sverige om
vintern, nr man kan resa drifrn.

-- Det r frresten inte drmed sagt att man reser, tillade han fr sig
sjlv, och samtalet domnade av.

Strvall slets mellan tv tankevgar. Den ena var ytterst pinsam fr
honom. Hur skulle han gra upp frsljningen av villan och flyttningen
av de inventarier han ville ha kvar -- bland dem gamla Tilda -- utan att
behva resa tillbaka till Brinkeberga? Eller borde han rentav resa dit
p hstsidan fr att mta alla eventualiteter? Det ena kunde vara lika
klokt som det andra kunde vara oklokt. Den dr episoden med vallflickan
generade honom. Men samtidigt tyckte han sig ha vunnit en viss triumf.
Han var ocks mycket njd med att han givit drngen Jakob en hel tia i
drickspengar vid stationen. S mycket hade han inte ftt den gngen det
gllde kaninungarna. D hade Adrian skrckslagen flytt inom anstaltens
omrde, satt sig p en sten och lst sin bn:

   Gud, som haver barnen kr,
   se till mig, som liten r.

Kaninungarna voro inga barn, och den gngen hade Gud sett till honom.
Jakob hade ftt tjugufem re.

Det vore nog skrast att resa till Brinkeberga och gra upp affrerna
med tiden. Med pengar skulle han kunna ordna det ena och det andra. Han
var ju gentleman.

Den andra tankevgen var behagligare. Han skulle nu planera sitt huskp
i Stockholm. Det var just rtta tiden. Statistiken, som han fullt
behrskade, visade att folkmngden kades och bostadsutrymmet minskades.
Detta vore en sker grundval fr skra affrer. Han skulle sjlv kunna
bestmma, vilka som skulle f bo i hans hus. Det skulle vara rikt folk,
ldre, stabila och beprvade hyresgster. Sedan skulle han slja. Med
sdana levande inventarier skulle husen stiga. Sjlv skulle han inte
hja hyrorna ver en viss grns. En gentleman bara frberedde och
planerade och tog in vad han stt, men den som kpte huset skulle kunna
hja hyrorna. Det skulle vara korta och stora affrer. De andra finge
syssla med smplocket. Sjlv hade han genom sin verksamhet knnedom om
stadens mjligheter. Han hade tillgng till allehanda papper och
handlingar och skulle kunna skaffa alla dokument av betydelse. ven
skulle han kunna gra sig underrttad om stadens vidare
utvecklingsplaner, gatuprojekt, sprlinjer och sdant. Det fanns
generaler, grevar och byrchefer fre honom som gjort affrer i hus. En
gentleman kunde gra dessa affrer. Det var ingen stmpelskatt fr
sdant. Inte en enda aktie kunde sljas p brsen utan skatt till
staten, men hr fanns det mellanhandsvgar undandragna all kontroll.
Ingen firma behvde registreras, inga bcker fras, han skulle kunna
bestmma och regera oberoende av alla lagar och frordningar som en av
medeltidens feodalherrar. Och detta var mjligt i en tid, som man
kallade demokratisk!

Herr Adrian Strvall skrattade t ordet demokratisk. Just detta tidens
drag, rusningen i frskock p en paroll, efter ett ml uppe i det bl,
lmnade fltet fritt p mellanregistret fr den som skickligt ville
anvnda mjligheterna.

Det fanns mycket penningar att gra hr, och tiden kom varje hus att
mogna som en frukt, ur vilken kunde pressas gyllene saft. Medan
demokratien gick fram ver alla vrden p samhllets yta och skalade
frukterna, skulle Adrian Strvall vara sin egen demokrati och g fram p
djupet i samhllet. Ngon gng i framtiden skulle kanske dessa vgar
stngas, och det gllde att passa p tillfllet.

Konsumtionstidevarvet!

Varifrn fick han detta ord?

Dr var ju den rtta historiska beteckningen fr en tid, d ingenting
nytt produceras, d allt frbrukas, mnniskor, kultur och tradition.
Adrian Strvall skulle i det tysta vara en exponent fr sin tid. Han
skulle svinga sig upp, liksom massorna p sin politiska front svingade
sig upp ver ytan i solen, efter att frst ha legat i svarta jorden och
tjnstgjort som rtter. Det gllde bara att hugga fr sig av den
befintliga upplagsnringen, den skulle vl rcka fr en generation eller
s. Sedan finge rtterna ter ska sig ned i jorden och brja producera.

Strvall var fullt p det klara med att han kommit till sin fulla
utveckling just i rtt tid fr att kunna draga nytta av sina inre
frutsttningar.

Vid stationen var Harriet Wiepe sin bror till mtes. Detta frvnade
Strvall, eftersom de bda syskonen oftast brukade gnabbas. Han kunde
inte frst att skilja p meningar och knslor, eftersom han sjlv
indelade sina knslor fr andra efter gemenskapen i uppfattningar i
allmnhet.

-- Jo, jag kom att tnka p en sak vid ett sammantrde i dag, sade
Harriet. Hur r det, fr vem som helst utan vidare kpa hus och hyra ut
till andra?

Det stack till i Strvall. Han fann frgan alltfr dramatiskt
tillsttande fr att vara fdd av en slump och sg vdjande p Gunnar,
som svarade:

-- Nej, det r bara socialt intresserade, sdana som du, Harriet, och
Adrian.

-- Nej, nu vill jag att ngon skall svara. Hur r det Str... Adrian?

Det var s nyss de kommit verens att sga dopnamn, att den i familjen
inrotade benmningen Strvall satt kvar.

-- Jag frmodar, att den som fr mbetet ocks fr gvan att handha det,
sade han bakom ett leende.

-- Ja, det skulle jag tro. Och det r naturligtvis inte mjligt
nufrtiden att freskriva vilka lagar som helst fr hyresgsterna i ett
hus. De ro ju fria mnniskor i ett fritt samhlle, sade Harriet som
drmed ansg sig ha ntt klarhet.

Sdana tyranner som de av den gamla damen beskrivna funnes helt enkelt
inte till.

De gingo upp till Wiepes fr att ta middag tillsammans. Harriet och
Gunnar gingo frst genom porten, och efter fljde Strvall en smula
frbryllad av de underliga frgorna. Men vid tanken p lnet till Gunnar
fr hans och systerns utlandsresa lugnade han sig. Nr han gick in genom
tamburdrren frnam han en frut aldrig erfaren skerhetsknsla. Det var
som om han nu frst frvrvat medlemsrtt i ett exklusivt sllskap. Han
sg ett gonblick stadigt in i Harriets gon, d han hjlpte henne av
med kappan. Hon besvarade blicken halvt nyfiket, halvt allvarsamt, s
att han icke frstod vad som lg i hennes tankar. Sjlv gled han
tillbaka i tamburmrkret. Hade han just i det gonblicket behvt sga
ett ord, skulle han icke ha funnit det rtta.

Han fann en lmplig avledare i att g till Gunnars rum fr att tvtta av
sig tgdammet.

Sjlv hade Gunnar gtt in till Ingrid, som han fann vid fnstret.

-- Goddag lilla Tuttan, hlsade han henne, och nr hon vnde sig om mot
honom, tillade han riktigt hjrtligt:

-- Det var fan vad du r vacker.

Han fick en liten kort kyss fr det.

-- Du ser rtt skaplig ut du med, sade hon. Frresten, nr jag tnker
rtt p saken r det verkligen ont om mnniskor med ras ... ja ja, du
vet ju att jag inte menar brd utan vanliga fullblodsmnniskor.

-- Och nd ligger det en hel massa generationer bakom vad du sger ...
Nr vill du resa?

Hon gjorde en stor frvnad grimas med hela ansiktet vid frgan.

-- Resa? r det klart nu?

-- Till vintern reser du och jag ut till ett anstndigare klimat.

-- Skall jag anteckna att du sa anstndigare?

-- Strvall r tydligen mycket mn om att lna ut.

Hon gjorde en missnjd min, funderade ett tag och skakade ogillande p
huvudet.

-- Har _han_ kommit upp med frslaget?

-- Nej visst inte.

-- N, du vet ju vad du gr, men jag skulle aldrig vilja komma i
beroende av Adrian Strvall.

-- Asch, inte vet han, att du fr ngot av pengarna. Det dr skall nog
jag skta om.

-- All right, d.

Gonggongen ljd till middagen.

Adrian Strvall hade med vlbehag avlgsnat tgdammet frn sin person,
tvttat sig och putsat naglarna s som man varje dag utfrde denna akt
p den hga institution dr han hade sin grning. Det hrde till
frberedelserna fr byrarbetet. Han knde nu ett srskilt vlbehag av
att stiga in i den gamla solida matsalen, dr familjeportrtten borde
gna honom en alldeles srskild uppmrksamhet denna dag. Onekligen
fattades det numera icke mycket i att han behrskade situationen hr.
Fru Ursulas vnlighet kunde han sannerligen icke misstaga sig p. S
frekommande hade han icke blivit bemtt ens i betydligt lgre stende
kretsar. Harriets frtroendefulla blickar kunde nstan ge honom rtt att
stlla fordringar p henne, och bara fr att Ingrid var en vacker kvinna
inbillade han sig att hon lskade flirt, och ibland ville han tro att
hon alldeles srskilt hade planer p hans egen person.

Helt visst skulle han kunna komma att fullt behrska situationen hr,
dr han frn brjan varit nstan rdd och skygg. Vid denna tanke
trummade han ltt p bordet med sina vlansade fingertoppar och kastade
fram en invad fras om de kungliga teatrarnas vntande hstprogram.

Den kvllen gick Adrian Strvall icke direkt hem till sitt rum utan i
stllet till byrn, dr han plockade fram allt det statistiska material,
ver vilket han kunde frfoga. Han hade gjort ngra summariska
slutledningar, p vilka han nu skulle bygga vidare.

Mitt under studiet av folktthetssiffror och utredningshandlingar kom
han att tnka p Harriet Wiepes frga:

Fr vem som helst utan vidare kpa hus och hyra ut till andra?

Det kunde sannerligen ligga ngot i detta. Frgan vore mhnda ett
tidens tecken, och i s fall hade han icke kommit en dag fr tidigt till
sitt beslut. Spriten var redan satt i system, tobaken hade
monopoliserats. Hr skulle kunna intrffa sociala omvlvningar i frga
om handeln med bostder. Ett system ocks p detta omrde hade ingen
frr ens p skmt freslagit.

Adrian Strvall hade knt sig vakna till fullt liv vid tanken p denna
nya verksamhet. Nu brjade det rra sig ngot i hans inre. Kanske hade
han hr en stor -- social uppgift!




                                KAP. IX.
       En jobbare r det vidrigaste som finns. (Harriet Wiepe.)


Resan till Brinkeberga hade slunda blivit av stor betydelse fr Adrian
Strvall, och efter den intrdde det skede i hans liv, som skulle fra
honom till hans frsta glanspunkt -- Rusthllaregatan 5.

Men resultatet skulle icke ha blivit s lyckligt, om han icke gtt fram
s frsiktigt som det var hans natur, eller om han icke kommit in p den
nya vgen i s rtt tid som just han med sin knnedom p detta omrde
skulle kunna gra. Tidpunkten var nnu den, d flertalet av dem som
deltogo i den allmnna penningjakten kastade sig ver aktier eller
svrtkomliga varor, vilka senare uteslutande fingo till uppgift att
vara handelsvaror, som endast genom olyckshndelse kommo att konsumeras.
Dagens spnnande tal rrde sig om penningar och helst pltsliga och
oanade frtjnster p saker som under normala frhllanden knappast
gingo i handeln.

Redan p ett tidigt stadium hade Gunnar Wiepe om dessa affrer sagt:
Jag skulle nstan sjlv ha lust att gra en kupp i tvl eller
havregryn, men man har ju rkat f en vapenskld ... Detta hade
Strvall funnit nstan donquijotiskt, men han hade ocks tagit det som
en varning. Sdana affrer _kan_ man ju inte gra, hade han sagt. S
mycket mera versvallande hade hans gldje blivit, d han lyckats finna
mjligheten att ven med bibehllande av Gunnars aktning gra affrer i
hus. Det var visserligen bara slumpen som frt honom in i familjen
Wiepe, men han hade genom denna familj tnjutit sdana frdelar och ntt
ett vitt och brett ganska stadgat anseende, som han visste skulle vndas
i lje om han bleve avlgsnad frn denna krets, fr vilken, som Harriet
Wiepe uttryckt det, en jobbare r det vidrigaste som finns.

Nu hade han allts ntt fram till fljande:

Gunnar Wiepe skulle med gillande se honom kpa hus, ja han skulle kunna
anses frst ha kommit fram med frslaget. Gunnar och Ingrid skulle
behva nya ln. Ingen av dem skulle kunna gra ngon invndning. Om
ngon illasinnad skulle kalla honom fr jobbare skulle de till och med
veta att frsvara honom. Fru Ursula Wiepe skulle aldrig kunna fatta en
husaffr annat n i sammanhang med inflyttning och bosttning i det
kpta huset eller avresa utomlands frn det slda. Men hon skulle icke
behva ha ngon som helst inblick i saker och ting.

Den stora frgan var Harriet Wiepe och den mste han frst ska lsa,
vilket han skert trodde sig kunna. Han hade p mycket kort tid vunnit
en tillfrsikt till sig sjlv som han tidigare aldrig knt. Sommaren
gjorde sitt, den vrmde hans blod och sinne som vintertid endast syntes
komma i full funktion framfr en stor brasa. Men det hade varit sommar
frr i hans liv! Allt berodde p, att han nu funnit sig sjlv, och
sannerligen, allt det som velat trnga fram inom honom hade kommit till
utbrott den natten hemma p Brinkeberga, d han hrt Gunnars frslag och
tnkt sig in i de mjligheter som skulle ppnas vid dess genomfrande.
Alla hans inre slumrande krafter, nedrvda eller frvrvade, hade kommit
till fullt liv. Han hade inom sitt verksamhetsomrde ftt en fond av
erfarenhet som de flesta affrsmn p detta omrde sakna. Och hans
vetande sade honom, att nu skulle komma den tid, d ven bostder skulle
bliva svrtkomliga varor. Detta vore fr gonblicket det stora och
vldiga fltet fr penningeskrdar.

Det var allts Harriet Wiepe som var frgan.

En sak oroade Strvall ngot litet. Det var Harriets ovntade frga, om
vem som helst finge handla med hus och, som hon uttryckte det, --
mnniskohem.

Hm! Vad kunde ha givit henne anledning till den frgan?

Nvl, p sin hjd hade ngon naiv medlem av hennes mnga sociala
freningar vckt frgan. Men Adrian Strvall skulle i tid vara rustad
mot alla eventualiteter. Hans husaffrer skulle ha sken av en stor
social grning -- ja, det slog honom att han i dem skulle kunna draga
nytta av ngon av Harriets freningar. Och varfr inte, han skulle kunna
i gengld stdja ngon av dessa freningar.

Under en tid var Strvall osynlig fr familjen Wiepe. Han arbetade. Han
bevpnade sig. Han gjorde sin arsenal beredd fr flttget. ven en
defensiv kampanj fordrade frberedelser. Och Strvall skulle g fram p
defensiven. Han skulle frsvara den stllning han ntt genom att vara
familjen Wiepes vn p s stt att han skulle frvrva ekonomiskt
berttigande att fortfarande vara det. Han skulle bliva det s mycket
mera frn den dag d han hade en frmgenhet. Defensiven skulle krnas
med en offensiv rrelse, genom vilken varje framtida attack skulle
frekommas.

Under denna tid drog Adrian Strvall ut nyttan av att vara anstlld i
ett fr hans ndaml srdeles lmpligt verk. Han samlade statistik och
annat -- ja, hela det material som sedermera skulle komma att utgra
hans medel i verksamheten. Redan i sammanhang hrmed erfor han en del om
vissa stadens framtida byggnadsplaner och mot slutet av sommaren hade
han inlett underhandlingar om inkp av ett gammalt hus, vilket hade
utsikt att komma i strkvgen fr en mjligen snart frverkligad
trafiklinje.

Samtidigt inledde han frsiktigtvis underhandlingar med disponenten p
Brinkeberga om huskpet dr. Ngra brev vxlades klarlggande
disponentens intresse fr saken, s mycket strre nu, sedan en av
ingenjrerna frlovat sig med den ena svgerskan ... Kunde det vara ...
Strvall undrade om Gunnars intresse fr de dr damerna verkligen blott
rckt den korta tid han vistades dr, och han log p ett eget stt.

Slutligen kom brev frn disponenten med frslag till uppgrelse.
Strvall skulle resa ned och ordna detaljerna.

D begrde han frst ett enskilt samtal med Harriet Wiepe.

Att Adrian Strvall var s srskilt mn om att vinna Harriets gillande
av planerna, innan han gick att direkt stta dem i verket, hade nog
ocks vissa anledningar. Under det han eljest sg p varje kvinnas
leende med en listig glimt i blicken, som om det vore ett frstucket
frieri till hans person eller hans i varje fall aktningsbjudande
frmgenhet, hade han fr att vara rlig mst ndra sin uppfattning
betrffande systrarna Wiepe. Harriet skulle aldrig ha hyst en sdan
tanke om ngon man, om n s rik, om n s hljd av ordnar, titlar eller
anor. Ingrid hade han srskilt genom Gunnar lrt knna. Hon var icke i
hans mening en ktenskapsjgare -- men han var inbilsk nog att vara en
smula rdd fr henne, eftersom han uppfattade henne som passionerad och
ventyrslysten och -- eftersom hon var vacker. En sdan kvinna skulle
alltid kunna vilja roa sig med en ervring ... Hans manliga
sjlvuppskattning satte ingen grns fr en sdan kvinnas lust att leka
med mn, icke ens d det gllde Ingrid Wiepe.

Men d han funnit, att Harriet inte gjorde anslag mot hans person utan
att hon snarare liksom vek undan -- om han kom henne fr nra med en
blick -- brjade han knna en fr honom sjlv ofrklarlig dragning till
henne. Detta berrde honom angenmt, men likvl frnam han en viss
ngslan som om han skulle ha frlorat ngon liten grad av sin
viljefrihet. Han drogs till henne lika ofrklarligt som han knde sig
sttas bort frn andra kvinnor. S hade deras vnskap utvecklat sig frn
den tid d han som Gunnars studentkamrat frst rkade Harriet.

S mycket starkare knde han behovet av ett ostrt samtal med henne, d
han nu stod infr sitt stora avgrande. Han hade ocks noga genomtnkt
ordens valrer, d han brjade p fljande stt:

-- Det r i en fr mig mycket viktig sak som jag nu frtroendefullt
skulle vilja hra din vilja.

Hon reagerade genast fr ordet vilja, reagerade med en ltt rodnad som
hon icke kunde dlja med en flyttning av sin pincen, och hon skte
skydd bakom sin diskussionsmin frn de sociala sllskapen, vilken fr
vrigt hrde vl samman med hennes ansiktstyp.

-- Din _mening_ r av strsta betydelse, eftersom jag anser mig ha
tnjutit s mnga rs vnskap i din familj, terupptog han, sjlv med en
tydlig rodnad.

Han stammade nstan p orden och knde sig nervs. Hennes reaktion fr
hans lilla experiment med ordet _vilja_ hade kanske rddat honom frn
att frska pejla djupare i hennes knslor. Och han ville icke utstta
sig fr att vara klumpig.

-- Du frgade mig, om det fordrades ngra srskilda kvalifikationer fr
att ga hus och hyra ut bostder. Vet du, det r helt enkelt den mest
intressanta frga som uppstllts i vr tid. Det r sjlvklart, att det
rder stora missfrhllanden p detta omrde, och dock r hemmet den
viktigaste av alla sociala faktorer. Allt som rr hemmet r grundfrgor
i ett samhlle. Du vet att Gunnar tar livet p sitt stt och alltid
skmtar bort dessa frgor. Drfr mste jag tala med dig s hr, d vi
ro ensamma. Du har ocks en annan syn p saker och ting n han, mera
frdjupad skulle jag vilja sga, fr du vet ju att jag inte r ute fr
att smickra ... Jag str nu infr ... ja, jag skulle vilja sga ett
avgrande. Jag vill ga hus och hyra ut, jag vill studera denna frga
frn botten och ska finna ett system, en lsning helt enkelt p
bostadsfrgan i stder och kanske p landsbygd ... frgan saknar
faktiskt grnser. Att finna ut ngot brande r mera n en man kan
stadkomma, men jag har ju medel att vga ett frsk till en grundval
fr praktiskt arbete.

Harriet hade med stigande intresse fljt framstllningen. Hennes
pupiller vidgades och hennes lppar rrde sig d och d som fr att
uttala ett instmmande.

-- Det r en livsuppgift, Adrian, sade hon full av entusiasm.

-- Det _r_ det, Harriet.

Han sg ner p sina knppta hnder.

Efter en paus sammanfattade han det hela i fljande ord:

-- Jag tar den uppgiften; jag skall kpa ett hus att brja med, ett
mycket enkelt och helst ett gammalt skrpligt hus. Sedan fr
utvecklingen visa vad som nrmast r att gra. En av frutsttningarna
vore ju att utvidga kapitalet och lgga rrelsen brett. Men  andra
sidan r ju inte ndamlet detta ... Ja, jag fr sluta allt annat
arbete. Uppgiften krver att jag gr helt upp i den.

-- Det r sant, s sant.

-- Man fr stta allt p ett kort.

-- Det r risker, Adrian?

Hennes ton rjde oro.

Han log.

-- Uppgiften r vrd det.

-- Kanske skulle jag kunna vara till ngon nytta.

Hon funderade ett gonblick och tillade prvande:

-- Det skulle nrmast vara freningen Samhllsnit ...

Adrian Strvall sg eftertnksamt i sina hnder, som han hastigt
ppnade:

-- Tills vidare ... kanske nnu ngra r ... mste jag vara ensam.

-- Men jag fr vara din hemliga bundsfrvant?

-- Vill du det?

Hon rckte honom handen.

-- Harriet, sade han bara, men han hll hennes hand kvar.

Det var tyst en stund, och han bjde sig ned och kysste den. Hon blev
blossande rd, och han reste sig hastigt upp.

-- Du gillar allts min plan?

Hon bekrftade att hon gillade den, och samtalet var slut.

Strvall gick fort, d han kom ut, och innan han bestmt sig fr ngon
viss riktning var han p Djurgrden. Han fortsatte utt i saktare takt
och ett leende brjade breda sig ver hela hans ansikte. Han tnkte p
den gng, d han kom ut genom skolans portar som student och p det
gonblick, d han fr frsta gngen steg in genom familjen Wiepes
tambur. Dessa tv upplevelser voro fr honom jmvrdiga med hans samtal
med Harriet. Vad var vl den stund d han mot uppvisande av sina betyg
helt enkelt inskrevs som ett nummer i raden av befattningshavare vid
detta verk? Han hade redan vid sitt intrde knt det som nr han brjade
skolan. Detta skulle aldrig kunna bliva ett sjlvndaml, aldrig en
livsuppgift. Icke fr honom. Det vore som att stta in ngot i ett
bankvalv och sjlv vara det insatta. En gng i tiden skulle en viss
rnta falla ut, men det var inte Strvalls uppfattning om ett
livsintresse att blott falla ut med sin egen rnta.

Men s hade han rotls som han varit funnit fste i familjen Wiepe, och
medan han vxte sig fast hade han funnit klokt att stanna som Gunnars
kamrat i verket. Dessutom hade han behvt dessa r fr att vinna stadga.
Nu var han man och i sina bsta r ... och nu hade han ntt fram till
sig sjlv.

Han fortsatte promenaden leende. Det skymde i den frunderligt vackra
parken, och unga mnniskor gingo viskande sida vid sida lngs det
sovande vattnet. Strvall tnkte ord fr ord igenom sitt samtal med
Harriet Wiepe.

Och till slut gick han hem till sig och antecknade detta samtal i en
tjock svart bok, som han frvarade i en kassalda.

Dr hade han sina affrshandlingar ...




                                KAP. X.
               Det var en gng ... det kunde ha varit ...


Ntterna hade blivit mrkare.

Det var knappast ngot av sommarljuset kvar, nr tolvslagen frn
Nicolai, S:t Gertruds och Jakobs tornur mttes ute p vattnen mellan
holmarna och i frtonande eko buros ut mot ster. Klockljud frn Sofia,
Oskars och Klara kyrkor kommo jagande efter. Det var en hel symfoni av
klmtande toner som ppnade midnattstimman. Sedan kom bullret ter,
tjutet av en bil, gnisslet av en sprvagn vid Norrbro, slamret av
maskintelegrafen p en av de sista sluparna, klapprandet av en motorbt
som arbetade sig genom forsvattnet vid slottet -- och s ter stillhet.

Sensommarnatten domnade av.

Ingrid Wiepe satt vid ppet fnster i mrkret och andades in den
frflyktigade linddoften frn parkerna. Gunnar hade just lmnat henne
efter en lng pratstund. De hade kommit hem frn en middag p
Skeppsholmen. Det hade varit ett av de frsk till partimiddagar, som
Ingrid aldrig kunde frdraga, hos en sjofficer, Gunnars vn -- ett
vrdigt parti fr hans syster ... men Ingrid hade blivit illa berrd av
hela tillstllningen. Ngon hade ofrsiktigt nmnt namnet p en flygare
som strtat. Den som nmnt namnet borde ha vetat, att Ingrid nnu ngon
gng kunde bra blommor till hans grav. Han hade varit hennes rn, och
hon hade lskat honom. Kanske just den dag, d han fll, skulle ha
blivit den stora i deras liv; han skulle ha fullbordat en halvt uttalad
frga och ftt sitt svar. Gunnar visste detta, och han skulle med
tillfredsstllelse ha hlsat den unge officeren som medlem av sin
familj. Han frstod drfr sin syster, d hon var illa berrd av denna
middags olyckliga pminnelse. Ocks visste han, att systern varit ur
jmvikt denna sommar, och nr han lmnade henne, upprepade han:

-- Vi mste nu skynda p och resa ut. Du behver friska upp dig, du r
nstan sjukligt sensitiv.

Hon hade inte svarat honom utan lagt kinden mot sin arm i fnstret.

Linddoften gjorde henne vemodig. Den var svag och fin och skulle snart
vara borta. Bara fr en vecka sedan hade den varit kvvande och
frvirrande.

Just i denna stmning njt hon intensivt av Strmmen.

Nattens sljor dolde staden. Mrkret blott betonades s mycket mera av
de f ljusen i virrvarret p Sder. Konturerna dr borta voro svaga.

Det var stjrnor utan mne, och himlen hade den annalkande hstens mrka
blhet. Endast under brovalven vilade en gul terglans av vsterhimlen,
och det starkare ljuset frn Norrbro gjorde Helgeandsholmen till en skr
overklighet eller en avlgsen jttestor teaterkuliss. Drunder sovo
Strmparterrens trd som nr en kyrkogrd sover om natten, och det evigt
rinnande vattnet hade bara ett viskande ljud.

... Folke ... du ocks borta ...

Det var melodien i hennes tanke, som kom till sklvande ord, svaga som
nattens vind, klagande som frn en dmpad violin.

Ingen mer n hon visste detta, icke Gunnar, icke heller Folke sjlv. Hon
hade trott, att det skulle frsvinna, och den dag d Folke Hjelm och
hans fstm gjort sin visit, hade hon stngt sin drr snarast som av en
flickaktig nyck.

Men Folke hade blivit hennes lidelse. Kanske det medverkat drhn. Den
krlek hon haft fr sin fallne hjlte, flygaren, hennes rn, hade en
sommarnatt pltsligt vckts till ett annat liv. Hon hade i Folke Hjelm
sett sin lskades bild. Han fick den andres vsen, men det var nd hans
eget. Det var som en uppenbarelse fr henne, d hon frnam det. Helt
pltsligt hade hon blivit varse likheten. I sorgen ver sin frlust hade
hon bett all krleks frsyn att hennes lskade skulle f komma igen i
hennes liv sdan som han var d han levde, och nu hade hon honom ter
...

Ingrid hade varit med de sina i skrgrden p sommaren. Det var p den
tiden d Gunnar umgicks i Folke Hjelms familj. Folke hade en syster.
Ingrid trodde att Gunnar lskade henne. Men Gunnar hade ocks sagt ngot
om, vad frfderna fordrade av ttens huvudman. Fru Ursula hade
frsttt sin son, Harriet hade icke varit tillfrgad, och Ingrid hade
protesterat. Innan nnu den slutliga schismen kom -- som dock aldrig
blev ppen -- hade Folke en kvll seglat Gunnar ver frn n, dr de
bodde, till landsidan. Det hade varit ett obegripligt infall av Gunnar
att resa till staden i bil p natten. Sedan Gunnar satts i land, skulle
Folke segla Ingrid till Wiepes sommarbrygga. Hela frden hade varit
besynnerlig, och det lg i luften, att ngot sagts mellan Gunnar och
Folkes syster. Folke hade varit tyst, och suttit vid rodret p sin
kosterbt, orrlig som den vindstilla natten. Ingrid lg p dck i sin
vita sommarkappa och sg upp i himlen. Hon hade skt finna ett
berttigande fr broderns uppfrande, men det hade stannat vid en
frstende samknsla. Hon hade erfarit en viss stolthet, som hon dock
ven hos sig sjlv ogillat. Frstndet hade sagt henne att Gunnar gjort
ortt, knslan hade sagt henne vad Folkes syster skulle lida, men
blodet, brden och anornas ordensband hade knutit henne nrmast brodern,
och hon hade mst se en uppoffring frn hans sida i vad som skett.

Det var en varm sommarnatt med doft frn holmarna. Mnen frsilvrade
vattnet och vassarna. Furuholmarna stodo som svarta stycken av
urtidsnatt kring fjrdarna. Hennes blick kunde trnga ondligt djupt in
i rymden utan att ngot hejdade den. D och d kom en dyning utifrn och
lyfte henne, d och d sjnk hon med en hissnande knsla fr att ter
lyftas. Hon var i rymden och svvade, och d kom tanken p hennes fallne
rn ...

Folke hade lagt av seglartrjan och satt sig att ro med en ra i aktern.
Han satt med blottade armar, som spndes som av vrede kring den tunga
ran. D och d sg han upp mot de slaka seglen, d och d knuffade han
till rorkulten med hften. Han tog spjrn mot kajutkanten med ftterna
och syntes angelgen att fort f sin bt i hamn.

De vxlade inga ord. Det jmna ljudet av ran och det regelbundna dunket
av segelbommen, slamret av blocken och fremlen ombord verkade svande
p Ingrid. Folke trodde kanske att hon sov. Han knde sig nu s
frmmande fr henne. Det frefll honom som vore hon av en annan ras.
Systerns knslor hade smugit sig in i honom.

Ingrid sg upp mot honom. Han hade mnljuset starkt frn ryggen och
varje linje av hans huvud, armar och brst markerades mot vattnet,
himlen och luftens mnskimmer. Han var en staty skuren mot den ondliga
rymden. Och hon knde sig svva med honom i en hissnande frd. Det var
bilden av hennes rn. De kraftiga, smidiga armarna, mnglansen i hret
som en gloria ... det var samma bild som hon lskat. Hon slt gonen fr
att bevara den.

D kom en kre av vind och vattrade fjrden. Seglet buktade ut. Det
fladdrade ltt framme i fren. Folke drog in ren och gick fram p dck
fr att ordna ett skot. Ingrid lg ver linan. Han bjde sig ned och
lyfte henne till andra sidan av dcket, lade henne varligt ned igen och
skt en kudde under hennes huvud.

Trodde han att hon sov, eller var det hennes tankar som tvungo honom att
lyfta henne, bra henne och lgga henne varligt ned ... Minnen frn den
tid d hon frst lrt knna Folke Hjelm passerade hennes inre blick. Hon
hade frn brjan funnit ngot tilldragande hos honom. Nu visste hon att
det var en starkare sympati -- och sympatien fr en starkare. Folke var
till sjl och kropp hennes lskade terfrd till livet. Ett enda
medvetet uttryck fr detta skulle tidigare ha frklarat allt, och hennes
knslor fr honom skulle ha kommit i dagen. Nu hade de funnits dr --
latent. Och i ett nu hade uppenbarelsen kommit. I detta gonblick skulle
hon ha varit hans, besinningslst hans, om han knt som hon. Men Folke
gick tillbaka till rodret, gav mera segel t nattbrisen, och kostern
gled in mot bryggan.

Nr han lagt till, och hon nnu lg kvar dr p dcket med slutna gon,
talade han:

-- Nu, frken Wiepe, r ni vid ...

Han sade namnet p den fashionabla platsen, som om han gjort det p hn.
Sjlv bodde han med sin familj p en av arna.

-- , r vi hr, och nu har ni nnu en god stunds seglats!

-- Helt skert, sade han. Jag seglar ut och mter morgonbrisen.

Ingen annan n Ingrid skulle ha kunnat spra det spotska i tonen, och
hon knde just d, att han gjorde alldeles rtt. Det var hans lilla
blodshmnd. Hon mste dock beundra detta ocks hos Folke Hjelm. En djrv
tanke for genom hennes huvud: Skulle hon taga det i sin hand och sga
Folke, att hon ville flja med och mta morgonbrisen, sga att hon inte
sovit utan sett p honom och sga ngot, som kunde antyda fr honom, vad
hon tnkt.

Men Folke stod i fren och hll bten till. Han rckte henne redan
handen fr att hjlpa henne upp p bryggan. Och lngst borta p
planklggningen skymtade vita sommarklder i mnskenet. Musiken spelade
nnu i societetssalongen och ... det var fr sent. Om han tminstone
lyft henne upp p bryggan. Han kunde ju lyfta henne som vgde hon
ingenting alls p hans starka armar ...

Och s hade hon alltjmt icke terftt sin lskade, sin rn, och drfr
hade pminnelsen vid middagen s mycket mera pinat henne. Den var ju ett
tveeggat svrd.

En kylig vindflkt kom genom fnstret och pminde Ingrid om hennes tunna
drkt. Strmmen brjade blna, och natten hade lyft ngra av sina sljor
frn Sders massa. Det lg en vitriolbl ton ver slottets fnsterrader.
Hela fasaden stod som en kuliss, dr himlen lyste rakt igenom
fnsterppningarna. Strmvattnets virvlar hade ett skimmer av bl emalj
ver det mrka djupvattnet.

Det var vaknandets timmar ver staden, men staden sov. Blott
sderkyrkornas spiror hade en rd glans frn ster. Popplarna i
Strmparterren sovo, och msen ute p bojen i Strmmen stod p ett ben
och drmde.

Ingrid drog en schal ver axlarna och satt kvar. Hon knde det som om
hon vaknat upp ur en drm, icke till verklighet utan till en ny drm.
Hon sg en frtrollad stad framfr sig. Tusen fnster brjade blixtra i
rtt, och andra frger vaknade. Men luften var ett bltt skimmer, ngot
som hon tyckte sig kunna rcka handen efter och likvl aldrig gripa om.

Nr hon nu skulle resa bort, visste hon, att detta skulle hon dock icke
finna motstycke till. Sdern skulle ge henne andra och kanske mktigare
intryck. Hon skulle fara till Spanien om mjligt, till sydkusten och
till Gibraltar. Men det var en annan stmning hon dr skulle ska. Och
kanske omvxlingen enbart skulle ge en behllning. De nya stmningarna
skulle komma henne att glmma. Kanske skulle hon kunna finna ett eller
annat motiv, som hennes penslar behrskade. Detta Stockholm var henne
vermktigt i sin sknhet, liksom det frde henne till stmningar och
knslor, som kunde bliva henne vermktiga. Kanske hon ocks varit fr
svag den senaste tiden.

Hon frskte finna en utvg genom att frestlla sig, att det var just
Folke Hjelms frlovning som framkallat krisen i hennes knslovrld, och
att minnet frn segelnatten p sommaren kanske trots allt blott var en
halvdrm. Om Folke Hjelm icke just nu gtt och frlovat sig, skulle han
kanske ha smlt bort ur hennes fantasi, och kanske skulle hon frmtt
sig se hela upplevelsen p kosterbten som en hallucination av hennes
frlorade lskade.

Men trots allt kvarstod ngot som hll henne fast:

Folke hade lyft henne p sina armar!

Den knsla hon erfarit av att lyftas p hans starka armar skulle aldrig
kunna frsvagas. Hon skulle blunda och knna, hur hon svvade ver
vattnet, under den ondliga rymden, och ingen annan skulle ha kunnat
hlla henne kvar i denna knsla, eftersom ingen annan skulle ha kunnat
sknka henne den, menade hon.

Nu badade Sders hjder och hus i sol. Staden hade vckts till liv.
Ingrid rullade ned gardinerna om sina drmmar och gick till sngs.

Hon tyckte att hon blott hunnit slumra in, nr Gunnar kom och vckte
henne.

-- Hall, Tuttan, du var melankolisk i gr, skall du pigga upp dig med
en ridtur med mig nu.

-- Varfr inte. Blir det bara du och jag?

-- Kapten von ...

Gunnar nmnde namnet p en av sina vnner.

Ingrid gspade och suckade demonstrativt.

-- N lt g fr din kapten, han skall sannerligen f en parforce ver
stubbar och sten. Jag r upplagd fr att liva den dr
salongsdekorationen.

Gunnar smskrattade eftersom han mste ge sin syster rtt.

-- Du skall se att Harriet kommer att gra en dumhet, det r drfr som
jag mste rdda dig. Du och jag mste offra oss p anornas frbannade
altare.

-- Tnk du, om vi nd varit hittebarn, sade hon ...




                                KAP. XI.
                            Teori i praktik.


Adrian Strvall var i sitt esse. Han tog ett hedersamt avsked frn sin
tjnst. Ett par dagar senare fann han i sin brevlda en biljett med det
Wiepeska vapnet.

Dr stod:

   Din insats r tillrckligt djrv fr att du skulle kunna
   misslyckas, men var viss om, att den inte skall uppskattas
   mindre, ven om s skulle ske.

                                                        Lycka till!
                                                 Din 'bundsfrvant'
                                                        _Harriet_.

Det var en upprttstende, spatis, nstan geners stil, s betecknande
fr Harriet tyckte Strvall, som kom att tnka p, att detta var frsta
gngen hon skrivit till honom.

Han lste genom biljetten ett par gnger, och lade bort den p
skrivbordet. Men hastigt tog han den tillbaka, gick bort till sitt
kassaskrin och lade ned den i sin svarta anteckningsbok, dr han
upptecknat samtalet med Harriet. Efter detta tillade han: Bekrftat i
skrivelsen av och datum fr biljetten.

Med stor tillfredsstllelse lade Strvall ned anteckningsboken i skrinet
och lste det. Han sg p klockan, att det var tid att fara till ett
avtalat mte med garen till det hus, p vilket han reflekterade. Han
stack en tumstock i vstfickan vid sidan om reservoarpennan och tog
portfljen med de erforderliga handlingarna under armen. Av taktiska
skl, som han uttryckt det fr sig sjlv, hade han kltt sig pfallande
enkelt, och han kompletterade sin utstyrsel med en smtt sjaskig
filthatt och sin kombinerade paraplykpp.

P sprvagnens frmre plattform, med glasgonen hgt uppe i pannan, en
cigarrcigarrett i munnen och portfljen under armen, kunde herr Adrian
Strvall tagas fr en skatteindrivare eller kanske fr just vad han var.

Det hus hans resa gllde var inprickat i hans plankarta tvrs ver den
tnkta fortsttningen av en gatulinje, som i verkligheten nnu lngt
fre denna punkt hejdades av ett gammalt kvarter med kkar och skjul,
delvis anvnt fr en del av stadens renhllningsattiralj. Strvall
skulle icke varit den frsiktige man han var, om han icke rknat ocks
med den vidriga mjligheten att en lngre tid f behlla det hus han nu
tnkte kpa. Men d skulle han ocks om n sent ha den retrtt som
erbjd sig i stadens inkp av tomten fr gaturegleringen. I dessa
detaljer hade han gjort sig srskilt vl underrttad. Men ocks i denna
mjlighet lg en sker prisstegring.

Husets gare, som hade en lgenhet p nedre botten, var en gammal
frmgen hantverkare, som sjlv en gng varit med om att uppfra det.
Strvall hlsade honom med ett leende som om han bitit i en ngot syrlig
apelsin.

Det var den Strvallska affrsminen.

Nu besktes kllare och vindar. Strvall slog hr och dr med en
hammare, mtte med tumstocken och gjorde anteckningar i en liten bok.
Han fann huset solitt och i gott grundbestnd. Men inredningen var
gammaldags. I trapporna fanns endast gas, och fnstren voro sm.
Portgngen var fullklottrad med kritfigurer, och rappningen var
bristfllig. Fasaden gav ett grtt och gammalt intryck, och en och annan
bristfllighet i murverket kunde tydas som frfall.

-- Ja, det r ju inget nytt hus, frsts, bekrftade garen.

-- Om vi nu skulle se genom ngra av lgenheterna, freslog Strvall.

-- Ja, se jag brukar alltid sga till p frhand, om det r s att jag
behver g in i bostderna, invnde garen.

Strvall skrattade som om den gamle mannen skmtat.

-- garen skall vl alltid ha fritt tilltrde till sitt hus, sade han.

Det frefll som om den gamle hantverkaren ville gra en invndning, men
Strvall var full av iver och knackade p frsta drr.

-- Urskta, men det var s att jag skulle vilja visa lgenheten, sade
vrden.

Det var en ung flicka som ppnade. Hon sg rdvill och frskrmd ut och
gick in fr att rapportera. Strvall sg sig om, och innan flickan
terkommit, var han inne i ett rum, dr en ldre kvinna lg nedbddad i
en sng.

-- Vi kanske inte skulle stra, om det r sjukt, sade vrden.

Strvall drog sig tillbaka mera av oro fr smitta n av hnsyn till
hemmets helgd.

Nr inspektionen var ver, fick Strvall sifferuppgifterna:

Det var tjugutv smlgenheter i huset, bebodda av arbetarfamiljer. t
fasadsidan voro tv butikslokaler i kllarvningen. Hyresintkten fr
samtliga var 8,400 kronor. Huset var senast taxerat till 100,000 kronor
och brandfrskrat fr lika mycket. Bankinteckningar funnos fr 60,000
kronor och skillnaden mellan denna summa och det slutliga priset skulle
betalas kontant. garens frsta yrkande var i betraktande av de allmnna
konjunkturerna 110,000 kronor.

Strvall rknade hastigt genom siffrorna och bad med bekymrad min att f
betnketid. Egentligen vore han sjlv endast ombud fr den verklige
kparen, men han skulle gra allt fr att driva affren igenom. Ett
vsentligt villkor vore, att nuvarande garen tills vidare utt ville
st som gare. En hel del reparationer vore ju ndvndiga, och kanske
man rentav mste utrymma hela huset fr att stta det i stnd.

-- Se, det r ju s hga fordringar numera p bostder, och man kan
aldrig veta, vad en inspektion skulle kunna leda till, sade han som
slutreflexion.

-- Frresten, tillade han, var det inte ett par tjnstemn frn
Hlsovrdsnmnden hr ... nej, det blev visst uppskjutet ... nja, fr
all del, huset str sig ju gott fr en inspektion.

Vrden sg skarpt p Strvall frn topp till t. Det var inte utan att
ett smil ville bana sig fram i hans gamla allvarsprglade ansikte.

-- Ja, se fr min del gjorde det ju ingenting, om huset skulle utrymmas,
fr att jag mnade sl mig ned p landet. Men det bleve kanske svrt fr
alla de andra att f bostder.

-- Men arbetare ha det ju s bra nu. Lnerna g upp. De f alltid rd
att skaffa sig ngot.

-- Ja, nog f de in mera n en annan fick nr man slet ihop
sparslantarna, men det gr ocks t.

-- Nja, vi fr ju se p saken, tillade mannen.

-- Det faller ju av sig sjlvt att jag betalar en liten summa i frskott
fr att ha huset p hand tills vidare, sade Strvall.

Och drvid blev det denna gng.

Den kvllen gjorde Strvall upp sin kalkyl:

Fr huset var begrt 110,000 kr. Med 60,000 i inteckningar -- som
befunnos goda och skra -- fordrades kontant 50,000. Genom
detaljfrndringar, mlning och en del dekorationer skulle huset p kort
tid kunna fullt moderniseras. Den fullstndiga bostadsbristen skulle
kunna komma nr som helst. Utan svrighet skulle hyresintkten kunna
uppdrivas med 50 procent eller mera. Det skulle ge en frsvarlig rnta
p upp till 160,000 kronor -- utom det vrde som tillkomme i mjligheten
av stadens inkp av tomten. Taxeringen skulle utan svrighet under
rdande konjunkturer kunna hjas p lmpligt stt i frhllande till
skatt och annat. Inteckningssumman skulle kunna flja efter uppt. Med
avdrag fr reparationskostnader skulle en frsljning av huset kunna ge
ett netto p tminstone 40,000 kronor. Vidare skulle affren kunna gras
som en ren frmedling utan gandeskap under mellantiden. Det kontanta
utlgget skulle praktiskt taget kunna inskrnkas till reparationerna och
en bankgaranti, som Strvall alltid skulle ha vgar att etablera.

Mycket ansprkslst, mycket frsiktigt, fullt betryggande, inga risker
...

Dessa ord uttalade Adrian Strvall icke alldeles hgljudt fr sig sjlv,
d han rknat genom siffrorna, underskt och kontrollerat alla uppgifter
om fastigheten, inteckningarna, tomtfrhllanden, skatter och annat.

Men det var inte heller alldeles s enkelt detta. Visserligen vore
utsikterna de allra bsta fr att en affr av detta slag skulle kunna
ske i all tysthet. Men det hade dock givits exempel p, att personer vid
dylika affrer blivit utsatta fr skamligt frtal, drfr att de mst
avlgsna en del hyresgster, som det icke skulle vara lnande att hlla
kvar. Barnrika familjer, som ltt gjorde verkan p inredningen i ett
hus, vore framfr allt oekonomiska. Man hade sett fall d dylika
familjer givit skandalpressen stoff till de mest chikanerande
svartmlningar.

Strvall insg genast, att han fr att ge sig sken av att bedriva en
samhllsnyttig verksamhet ocks mste praktiskt skydda sig mot illviljan
hos de personer, vilka mjligen kunde komma att frlora sina bostder
fr att lmna tillflle till dessa bostders frbttring fr andra. P
stt och vis hade han redan planen frdig i teori. Men fr dess
praktiska utfrande fordrades en strre apparat och ett strre kapital
n han nnu behrskade. Men just p denna plan skulle det kunna
ytterligare gras stora summor, samtidigt som den fr Strvalls hemland
skulle innebra nstan en fullstndig nyhet.

Idn gick i all sin enkelhet ut p, att barnrika familjer skulle
placeras i stadens yttre delar. Det behvdes trdgrdsstder fr att ge
barnen frisk luft och utrymme. Inne i stderna var luften frskmd. Inne
i stderna lpte de sm barnen risker av alla slag.

Men samtidigt:

ldre personer med anstllning i stdernas centrala delar skulle betala
mera fr att f bo nra sina arbetsplatser. Barnrika familjer hade icke
rd att betala den hyra som skulle kunna dragas av barnlsa familjer och
ensamma personer, ungkarlar ... stadgade inkomsttagare, affrsmn,
mklare, bankirer ...

Strvall log stilla, d han tnkte genom dessa saker.

Visserligen fanns det trdgrdsstder eller ansatser drtill redan nu,
men de hade kommit till p annat stt. Det Strvallska systemet bestod i
att ga hus i centrala stadsdelar, ga tomter utom staden, att hyra ut
stadslgenheterna dyrt, att slja tomter eller uppfra hyreshus i
omgivningarna till dem, som icke kunde betala inne i staden, att gra
ett formligt extrakt av rika hyresgster i frnma hus och placera
barnkolonierna utanfr. Staden skulle utvidgas, de yttre tomterna skulle
omgivas av nnu ytterligare liggande och stiga i vrde. Ocks de skulle
med tiden bliva centrala stadsdelar med frnma hus.

Detta vore ett stort socialt system, och dess genomfrande tminstone i
princip skulle gra en man stor. Det skulle gra honom rik.

Strvall ville bli stor och rik.

Och medan han dag efter dag, vecka efter vecka bragte sitt system till
mognad under bokstudier och sifferrkningar, fann han, att han mste
ska en medhjlpare. Hur denne man skulle vara beskaffad hade han i
huvudsak klart fr sig, men helt skert skulle han icke st att finna i
de kretsar, till vilka han frts genom sin bekantskap med familjen
Wiepe.

Det skulle snart visa sig, att Adrian Strvall just i rtta gonblicket
kastat sig in p bostadsmarknaden. Hans frsta affr skulle f resultat
som han sjlv icke anat.

Tre mnader efter den dag Strvall underskrivit papperen med garen, och
de planerade reparationerna genomfrts, hade Strvall ocks en kpare
till huset.

Det var nu till det yttre ett helt annat hus n det Strvall vertagit
av den gamle hantverkaren. Fasaden hade strukits med en stark brun frg,
sedan rappningen fullstndigats, taket var nymlat, alla fnster
putsade, grden cementerad liksom portgngen, och den skamfilade
trporten hade ersatts med gallergrindar. Inne i portgngen hade
vggarna kasetterats med tunna brder, och mellan rutorna hade gjorts
panelmlningar i marmormnster. Brderna hade mlats i ekfrg. Trapporna
voro omlagda, och dr fanns elektriska lampor i sm nischer. Fnsterna i
trapporna hade vidgats och frsetts med katedralglas, som lt ljuset
falla in p ett stt som ytterligare frhjde vggarnas frgverkan. I
lgenheterna hade nya tak spnts och en del mlningsarbete och
tapetsering hade utfrts, dr hyresgsterna p den korta tiden hunnit
avhysas. Eftersom huset ursprungligen var gediget, hade det ocks kunnat
bra upp sin frskning och gjorde nu ett gott intryck av att erbjuda
sm trevliga och vrdade hem.

Nr Adrian Strvall sammanfrts med den anmlde kparen, lade han
srskilt mrke till dennes visitkort.

Dr stod:

                           K. G:son Gehnfeldt
                               Godsgare.

Strvall nskade i detta gonblick, att han haft Harriet Wiepes biljett
till hands. Han skulle d velat taga fram detta dokument ver sina
relationer och p baksidan, dr vapnet stod i upphjt tryck, gra ngon
liten minnesanteckning ... Strvall njt av sin affrsuppgrelse. Det
var ingen diskussion om priset p huset. Godsgare Gehnfeldt skulle
betala de 160,000. Efter uppgrelsen skulle de gemensamt ta middag ...

Vid denna middag meddelade Gehnfeldt i frtroende, att han endast
frmedlat affren fr annan kpare. Han hade freslagit 195,000 kronor,
och det hade ftt g fr det ...

Adrian Strvall hade funnit sin kompanjon.




                               KAP. XII.
                      Marmortrappor fr gamla hus.


Friherrinnan Ursula Wiepe brukade p sensommaren resa till Bad-Nauheim
fr att f tminstone tillfllig lindring i en stndigt terkommande
reumatisk krmpa i handlederna. Harriet skulle flja med i hopp att
finna bot fr en besvrande huvudvrk, som hennes lkare frmodat vara
en fljd av hennes myckna arbete i de mnga freningar och sllskap, i
vilka hon strngt taget var den ledande sjlen. Hon hade ocks haft en
mycket anstrngande tid med avslutandet av rets rkenskaper i de av
freningarna som frlagt sina huvudstmmor till denna rstid. Dessutom
mste en del detaljer ordnas fr den tid d hon skulle vara borta. Bland
annat skulle en liten hjlpbyr ppnas fr meddelande av rd och
upplysningar till oerfarna flickor frn landet, vilka nu i stort antal
kommo till huvudstaden med anledning av de goda frtjnstmjligheterna.
I denna hennes verksamhet hade Adrian Strvall brjat alltmera om icke
framtrda s dock p ett eller annat stt bitrda.

Hjlpbyrn fr de oerfarna flickorna hade upprttats av freningen
Samhllsnit, vilken kort frut mottagit en kontant penninggva av givare
som ville vara anonym. Samma dag hade Adrian Strvall och Harriet
Wiepe utan personlig avledare fr den allmnna nyfikenheten promenerat
p Strandvgen och Djurgrden. Sedan hade de druckit te p Grand med tre
kvinnliga styresmn i sllskapet Lotusknoppen, dr fr vrigt Strvall
denna vr varit synlig vid en musikstund, d unga vitkldda flickor med
liljor i hnderna utfrde sng till harpa. Strvall hade varit varmt
tilltalad av detta sllskaps verksamhet, och samtalet med Harriet under
Djurgrdspromenaden hade rrt sig om ungdomens hjande mot allt hgre
och hgre ideal.

Adrian Strvall hade ocks velat gna friherrinnan Wiepe en vrdsam
hyllning och ltit snda henne en jardinire innehllande gula rosor
jmte hans visitkort, en gva som den gamla damen fann ytterst lskvrd,
men som sttte p Ingrids bestmda kritik. Jardiniren var nmligen av
kristall, en vara som Ingrid djupt fraktade ssom betecknande
gulaschsmak eller p sin hjd den ldre nucksmaken. Dessutom borde
luktrter ha varit mera p sin plats n dessa rosor, som hon fann
vrkiga.

-- Det r en pretentis best den dr Strvall, hade Ingrid sagt till
Gunnar.

Gunnar hade godmodigt invnt:

-- Han r som han r, varfr skulle just han vara fullndad. Du r som
du r och ser helst att ingen lgger sig i det.

-- Men du mste vl medge, att man bildar sitt omdme om en person just
av sdana saker.

-- Ja, naturligtvis, medgav Gunnar med en loj axelryckning. Men Strvall
r affrsman i grund och botten. Ett par generationer till och familjen
Strvall kanske representerar kulturen. Vr tid brjar ta slut, och det
kommer en ny uppsttning mnniskor, som skall ha sin tid.

-- Ja, men den dr utvecklingsprocessen tar sin rundliga tid, sade
Ingrid.

-- Frresten tycker jag vi dra all den nytta vi kunna av Adrian, sade
Gunnar allvarligt.

Ingrid teg.

Strvall hade lmnat Gunnar det nskade beloppet, och -- ven den
affren hade avslutats p ett fullt betryggande stt. Det skedde inne p
Gunnars rum. Gunnar hade skrivit en revers p summan.

-- Det r ju ondigt, att ngon knner till det hr, hade han sagt.

-- Men namnet skulle kanske bevittnas ... ja, du frstr inte fr min
skull, men jag kunde ju falla frn, och om det skulle vara
fordringsgare ...

Gunnar blev en smula verraskad.

-- Hr r ju i alla fall mitt sigill p papperet, men som du vill ...

Strvall avbrt honom:

-- Saken r mycket enkel. Ingrid skulle ju anvnda pengarna. Det r ju
egentligen fr hennes del. Om hon skriver en frbindelse till dig, att
hon str fr din revers till mig, s lgger du bara det papperet i dina
privata handlingar, och s r saken klar.

-- Jas, du menar att det r jag som kan falla ifrn. Du har alldeles
rtt, affr r affr, Ingrid skall f skriva ett papper. Det kommer att
ge henne respekt fr pengarna.

Gunnar hade ltit sin syster skriva den begrda handlingen. Hon hade
bestmt vgrat att lmna ut den, om den skulle lggas i Strvalls
hnder. Gunnar hade lugnat med att det bara vore en formalitet, och han
hade lmnat Strvall ocks detta papper i frtroende.

-- Jag har verkligen aldrig lnat p det viset frr, sade han, men det
har ocks varit mindre belopp, och det r ju fullt korrekt att du skall
ha skerhet ... om du nu r njd med denna.

Strvall hade frklarat sig fullt njd och tillagt:

-- Det hr lser jag ned bland mina papper, s du kan vara alldeles
lugn. Och rntan kan ju oss emellan gra detsamma.

Gunnar Wiepe tog i allmnhet saker och ting med orubbligt jmnmod. Han
var egentligen fr bekvmlig fr att lgga ngot vid sig i ondan, men
det var inte alldeles utan att han ett gonblick tvekat. Emellertid hade
han gjort detta fr systerns skull. Han hade nog vnner som i likhet med
honom sjlv kunde gra upp en penningaffr utan skriverier, men det var
verkligen s, att ngon av dem svrligen kunnat frstrcka det belopp
som fordrades. Strvall r nu en gng sdan, sade han fr sig sjlv
med ett litet leende.

De bda handlingarna nedlstes av Strvall i hans kassaskrin, och ngra
anteckningar i den svarta boken dr frklarade dem nrmare.

S reste Gunnar och Ingrid ver England till Spanien, och friherrinnan
Wiepe och Harriet till Tyskland. Reseriktningarna angvo p stt och vis
ocks deras sympatier i den stora frga, som just d hll vrlden i
spnning.

Strvall fick nu icke lngre uppskjuta sin resa till Brinkeberga fr
uppgrelsen med disponenten om huskpet. Resan hade frn brjan bjudit
honom emot, och han knde obehag framfr sig i tiden. Men nr han
nrmare funderade p saken, gladde det honom, att han haft onda aningar.
Det brukade alltid klara upp sig till slut, nr han hade den oron infr
ngot. Ofta nog kunde den skraste frvissning och trygghet stras av de
mest ofattbara besvikelser.

Regnet strtade ned, nr Strvall kom ut p framkrsplanen till den
lilla stationen, men det var just ingenting som bekymrade honom. Inte
heller gladde honom detta vlsignade regn, som man bedt om i kyrkorna
och anropat himlens makter fr att f till landets rddning frn
hungersnd. Hela naturen drack, sdesflten bjde sig drypande dmjukt
infr detta Herrens under som vederfarits dem. Luften var drivhustung av
dunster, som icke ftt utlopp ur jorden eller vxterna.

Men likvl frvnade det Strvall, att icke Jakob sade ngot om vdret
och detta regn, d han kom och steg i vagnen. Drngen gjorde bara en
stram honnr och satte sig till rtta p kuskbocken. En vt klatsch med
piskan satte liksom ett mrke i luften, och s bar det av.

Vgarna voro avrunna, och sand och grus bildade deltan i dikena och nda
ut p krarna, dr sden lagt sig. Midt uppe i hstspret, i
hjulrnnorna och p gngbanorna lgo urvattnade lik av daggmaskar. En
och annan padda kom mtande, ocks den uppe p vgen, dst av all
vlfgnad regnet sknkt. Eljest stod hela landskapet som sovande bakom
en rid av regn, frttad av vattennga frn den nnu heta jordskorpan.

Strvall undrade mycket ver Jakobs fullkomliga tystnad. Vid en ryckning
i tmmarna sg han att Jakob hade ring p fingret. Han skulle grna
vilja hra ngot om den historien, men han spanade frgves mot
beteshagen fr att finna utgngspunkt fr ett samtal. Till slut mste
han nd fram med ett ord:

-- Vad r det fr metall som blnker p Jakobs hand, frgade han i
raljant ton.

Det lt p Jakobs svar som om han suttit med orden p tungan och vntat
att f sga dem:

-- , det r den saken herr Adrian frgade om bde p hemvgen och
bortvgen nr han var hr hromsistens, svarade han med ett brett grin.

-- Sesdr ja, d skulle Jakob vara gift nu d?

-- Jo, det stmmer nog det.

-- Nja, det kunde ju varit frlovningsring ocks.

-- nej, ett stycke lngre n s har vi allt hunnit.

-- D skulle jag gratulera Jakob, fr det r frsts en vacker och
prktig jnta han ftt tag i.

-- Jag menar nog det, herr Adrian.

Strvall brjade knna sig osker, men just hr kunde han inte stanna i
samtalet, och nnu mindre kunde han hoppa ver p ngot annat om n s
nrbelget. Det var ngot med Jakob.

lvorna dansade redan i betesmarken. Det strk vita molnskgg genom
trdtopparna. Dimmor drogo dlderna genom och dansade. Vem som helst
skulle lagt mrke till detta och sagt ett vnligt ord vid terseendet av
sin barndomsbygd, men Strvall skyndade att fortstta samtalet:

-- r det en stadsflicka eller r hon frn landet, Jakobs fru?

-- Ngra _flickor_ tror jag inte precis det r s godt om i stderna,
sade Jakob tvrskert. Min _hustru_ r hrifrn stllet, och en riktig
flicka var hon, det kan jag ge eden p.

Strvall fllde ett frvnadt uttryck, och han var kanske en smula hpen
ver Jakobs iver att vittna.

-- Se, inte har dom ftt ngot fr att dom rnt efter min Gerda, sade
Jakob med en knyck p huvudet.

-- Nn, instmde Strvall, eftersom han egentligen inte hade ngot att
tillgga.

Han knppte hnderna och teg.

Nr de kommo fram p grden mtte Tilda.

Strvall tog drngen i hand och tackade fr skjutsen i det han stack
till honom ett par sedlar, som han nstan hela sista fjrdingsvgen
rullat i handen.

Tilda var askgr i ansiktet och sg frgrmd ut.

-- S frinnerligt roligt som det r att se herr Adrian, s trkigt och
bedrvligt r det vl nd, sade hon och brast i grt.

-- Nej, varfr r det s bedrvligt?

-- Det r vl sista gngen, kan jag tro, ja det r d fr galet ... och
en sdan gentlerman han blivit nu herr Adrian.

-- Gentleman heter det, Tilda, kom ihg det. Men varfr skulle det vara
sista gngen?

-- Jo, nu skall ju disponenten kpa huset, s nu skall vl jag p
inrttningen.

Hennes envisa skrck fr inrttningen rrde honom.

-- Tilda vet vad jag alltid sagt. Tilda skall med till Stockholm och f
det bra. Lita p det.

Inne i matrummet hade Tilda bullat upp med kaffe och saffransbrd,
filbunke och pannkaka, och nu frst hade Strvall den angenma knslan
av att vara ter i barndomen, fjrran vrlden och allt. Han knde det
verkligen uppriktigt som om han stode i begrepp att gra ngot ortt, d
han nu ville flytta gamla Tilda frn denna lugna plats till jktet och
larmet i staden. Men tanken varade blott ett gonblick. Den fljdes av
en reflexion, som han sjlv mste stmpla som cynisk: Det var Tildas
eget fel, att hon p detta stt gick och verlevde sig sjlv. Moderns
nskan hade varit, att Tilda skulle f bo kvar ngra r. Hon hade ju
aldrig kunnat veta hur gammal Tilda skulle bli. Och Strvall behvde
lst kapital. Huset mste omsttas i reda penningar.

Men i det senare avseendet hade disponenten ett bifrslag. Strvall
skulle som del i betalningen taga rtten att frn bruket f vissa
kvantiteter marmor.

Strvall funderade en stund p detta frslag.

Nja, men det r ju i sjlva verket inte marmor i egentlig mening, sade
han.

-- Fralldel, den har bara felet att vara svensk. Under min praktik i
Italien sg jag mycket som var smre. Se bara ett sdant trappmaterial
som detta!

Strvall nstan ryckte till.

-- Sger disponenten det, sger disponenten verkligen det ... jaja, jas
disponenten sger det ...

-- Ja, det sger jag verkligen.

-- Tja, d r det vl sagt d, tillade Strvall med ngot av sitt stora
leende och samtidigt ngot av sin allvarligaste min.

Och drefter underskrevs kpekontraktet. Strvall skulle ha rtt till
viss rlig leverans av marmor i den form och bearbetning han sjlv
nskade under viss bestmd tid och till visst fr denna tid faststlldt
reducerat pris.

Adrian Strvall hade gjort en god affr, det var han frvissad om. Hade
disponenten bara anat hur vl hans frslag om marmorn passade i de
Strvallska planerna.

Det fanns ett visst hus i Stockholm, frn tak till kllare underskt av
Strvall. I detta hus fanns det hiss och allt annat modernt, men
trapporna voro av simpel sten.

I detta hus skulle det bliva marmortrappor.




                               KAP. XIII.
                          Tillfllets mn ...


Dr telen r ...

Nr ett papper gr upp p brsen, rusa kparna till. Samfrdselns alla
tekniska apparater fra budskapet ver landet. Dr sitter en skara
iakttagare i alla stder frdiga att fnga tillfllet. Efter dem komma
andra frn alla de mrkaste vrr. Somliga lyckas. Andra komma fr sent.

Men i en invigd krets sitta ngra f och le. De hade kpt, innan
papperet steg, innan budskapet spreds, innan rusningen brjade, och de
slja i tid. Det kan vara tv dagar eller tre. De f invigda vinna vad
de andra frlora.

Det r spekulationens lag, reglerad av lag och frordningar. De som
offras ro sjlva spekulanter, och varan r till fr dem.

Nr mnniskohem ro varan och stiga i pris, d r det mnniskoliv som
offras. Varan r till fr den som kan betala. Det kan vara i r, men det
kan stta mrken genom tider. Hemmen st utan lag. De som icke kunna
betala st utan hem.

Adrian Strvall kunde le. Han hrde till den lilla krets av invigda, av
tillfllets mn, som voro med och visste sin tid, kpte hemmen och hllo
dem fala. Han visste, att det kunde vara ngra r. Det hade skett s
frr genom alla tider. Det stod att lsa i ord och siffror. Men de som
gjorde lagarna och frordningarna, hade nnu icke lst det.

Hem kunde kpas, hem kunde sljas. Varfr skulle icke de invigda passa
p?

Det gick r, innan lagar kommo fr att skydda mnniskohemmen. Strvall
kpte hus, och slde. Tiden var hans, och han var dess exponent. Han
gjorde stentrappor till marmortrappor, och tr till mssing. Allt kunde
han betala, eftersom allt betalades.

Och nr lagarnas drpslag skulle drabba hemmens skvlare, d stod
Strvall leende och oberrd. Han och hans kompanjon. De voro invigda, de
voro alltjmt tillfllets mn, och lagarna gvo dem nya tillfllen.

Den som lagen drabbade var icke Strvall. Drpslagen fllo blindt i en
oskyldig flock.

Strvalls kompanjon ...

Vem var godsgaren K. G:son Gehnfeldt?

Vid denna tid slog dden vidt och bredt under en rasande epidemi.

Dr sutto i ett par sm rum helt nra Pauli kyrka tre personer vid lika
mnga telefoner. Nr ambulansen gick, ringde det i ngon av de tre
telefonerna. Nr en far dog i sitt hem ringde det i telefonerna. De tre
personerna antecknade och ringde igen. D svarade godsgaren K. G:son
Gehnfeldt.

-- Det r bra, det hr gr fint. Jag skall se p huset.

D steg en herre ned med hissen i ett hus, ocks det nra Pauli kyrka.
Han mttes av sin chauffr vid drren och sade adressen p huset, dr
dden skvlat ett hem.

Det var godsgaren K. G:son Gehnfeldt.

Men det kunde ocks hnda, att ngon av de tre personerna ringde ett
annat nummer. D steg en liten herre ned i huset Rusthllaregatan 5,
kvarteret Skedbladet, och han stllde sig p frmre plattformen av en
sprvagn och slank en stund senare in i det hus, dit dden visat vgen.

Det var herr direktren Adrian Strvall.

Strvall gjorde f affrer, men nr han gjorde ngon kpte han huset,
dr ett hem var tomt. I s fall var Gehnfeldt med om affren, och d
kunde kparen heta:

                     AKTIEBOLAGET CENTRALBOSTDER.

Gehnfeldt gjorde mnga affrer, men nr han gjorde ngon hyrde han det
lediga hemmet fr en vn. Och d ringde det i ngon av de icke tre utan
fem telefonerna i en liten mrk lgenhet vid Regeringsgatan, dr en
kvinna svarade och antecknade den nya adressen ...

Hon hade tre rum denna kvinna och ett av dem var ett gammalt frmak, som
luktade antikvariat. Dr satt en kanariefgel i en bur och dr lg en
bibel p ett bord. Dr voro gamla atenienner och dr funnos album p
borden. Mblerna voro av ntt plysch, och p soffa och stolar hngde
slitna antimakasser. Det gick en jmn strm av mnniskor upp och ned fr
hennes trappor. Men endast en och en fick tilltrde till det gamla
frmaket. De andra fingo vnta i ett matrum, dr stolarna hade fltade
sitsar och rottingryggar, och dr sknken hade rda sm glasfnster.

En beskande kunde frga:

-- Ni annonserar, att ni har en lgenhet?

Kvinnan kunde se p den frgande frn topp till t och svara:

-- Tyvrr, den r just uthyrd.

Men till den nsta kunde hon sga efter en forskande blick:

-- Ja, det skulle kunna hnda. Jag har en spekulant, som bjuder 900 i
avtrde. Det gr an att se p lgenheten klockan 2.

Och d kunde denna kvinna g in i nsta rum och ringa en av de tre
personerna i huset nra Pauli kyrka:

-- Var p platsen klockan 1 och bjud ett tusen.

Nsta beskande kunde f till svar:

-- Mjligen kan det g fr femton hundra. Det r ju inte jag sjlv som
hyr ut, s jag kan ingenting lova, men passa p straxt fre klockan 1,
fr det r mnga som reflektera.

Men kanske nsta beskande gjorde frgan:

-- Det var ju ni som annonserade efter en lgenhet?

-- Ja, varsgod och sitt. Se, det var en bekant som behvde den.

-- Men det fordras tusen kronor i avtrde.

-- Det lter mycket, men kanske han kan reflektera, om lgenheten
passar.

Och s ringde kvinnan till godsgaren K. G:son Gehnfeldt, eller till
ngon av de tre ...

I trappan till denna lilla mrka lgenhet stodo, gingo eller kommo unga
kvinnor strlande av hopp, unga mn, gamla, alla i spnning, ngra f
glada, de flesta frgrmda av bitter besvikelse. Det var en bnernas och
frbannelsernas trappa, och uppe hos denna kvinna avgjordes
mnniskoden.

Det var en av godsgare K. G:son Gehnfeldts kvinnor.

Han hade verkligen varit godsgare, innan det frde honom in p annan
marknad ute i vrlden. Ingen form av transaktioner var honom frmmande.
Han hade varit sjukgymnast och gruvfogde i Amerika, handlat med vapen p
Irland och med fartyg i Norge. Tidens stormar hade kastat honom tillbaka
mot utgngspunkten. Han hade handlat med hstar, svin och bomull. Den
sista varan av de tre markerade en ny undergng, som fr vem annan som
helst kunde ha blivit slutgiltig, men som fr honom endast betydde ny
vistelseort och ny marknad. Det var en man som besatt mnga medel och
icke skydde att anvnda ngot av dem. Nu var han uppe, och hans retrtt
var garderad -- ett gammalt gods p Fyen hade han kpt i tid, varnad av
sitt fregende och frvissad om att ocks det nrvarande skulle ha ett
slut.

Brjan av Strvalls affrer med kompanjonen gjordes vid en transaktion,
fr vilken Strvall mste hos Gehnfeldt deponera ett mindre kontant
belopp, samtliga sina vrdehandlingar inklusive marmorkontraktet och mot
hedersord om diskretion Ingrid och Gunnar Wiepes reverser p 4,000
kronor. Av dessa handlingar hade Strvall sedermera terftt samtliga
utom de bda reverserna. Gehnfeldts hedersord tckte emellertid risken
av en indiskretion.

D lagen till hemmens skydd vntades, gde A.-B. Centralbostder
fastigheter i olika delar av staden. Planen fr frvaltningen av de
fastigheter, som icke i tid kunde avyttras med frtjnst, omlades vid
detta tillflle, d alla uppgifter om lagen voro tillgngliga fr
Strvall under hela utvecklingen av denna frga. I samtliga fastigheter
bildades bostadsfreningar genom Gehnfeldt eller Strvall med bulvaner.
De lgenheter, som kunde gras lediga, undandrogos lagen genom att
frklaras till salu och icke att hyra. En summa skulle betalas kontant.
P terstoden skulle endast betalas rnta, men allt blev per r tre
gnger den hyra som lagen tillt.

Att icke hela Stockholm genomgick denna frvandling till minuthandel med
bostder var icke Strvalls fel, icke lagens frtjnst -- det var efter
Strvalls uppfattning uteslutande en dumhet frn de mnga lojala
husgarnas sida. Om varje lgenhet, som genom en allmn omlggning efter
det Strvallska bostadsfreningssystemet blev ledig p detta stt,
utbjudits till salu, skulle den mjligen blivit tom -- liksom hundratals
lgenheter av denna anledning stodo tomma under den svraste
bostadsbristen -- och garen skulle ftt bta 40 kronor. Men dessa bter
jmte den lediga lgenhetens adress skulle d ha meddelats i offentliga
kungrelser till allmnhetens upplysning -- god och billig annonsering,
som kunde leda till frsljning av lgenheten.

Mnsteraffren p detta omrde gjordes av Strvall och Gehnfeldt med
skydd av lag och myndigheter och med slutakten i form av en offentlig
frrttning. Det var transaktionerna med Bostadsfreningen Rotundan u.
p. a., vilka hade fljande skeden:

1. Godsgaren Gehnfeldt kpte fastigheten kallad Rotundan i kvarteret
Skedbladet av den ursprunglige garen, som innehaft den i 23 r, fr
168,000 kronor -- varav 60,000 kontant. Pris per eldstad 4,200 kr.

2. Bildades bostadsfreningen Rotundan u. p. a. med styrelse: Gehnfeldt,
en dam vid Regeringsgatan samt tre personer frn Gehnfeldts kontor.

3. Kpte Freningen fastigheten Rotundan av Gehnfeldt fr 280,000 kr.,
en transaktion som p papperet hade fljande utseende: Kontant 60,000
kr. enligt kvitto frn frre garen, tidigare inteckningar 108,000 kr.
samt ny inteckning av en hr. A. Strvall p 112,000 kr.

4. Sldes lgenheter till inskrivna medlemmar  7,000 kr. per eldstad,
freningens sjlvkostnadspris. Inbetalt: Kontant likvid 65,100 kr.,
frsta amortering 21,700 kr. och rntor 15,190 kr., summa: 101,990 kr.

5. Berknad rnteintkt var kronor 25,200. Effektiv rnteintkt kronor
15,190. P grund av detta underskott brast freningen i betalningen av
rntan  hr. A. Strvalls inteckning.

6. Hr. A. Strvall begr huset i mt.

7. Frordnas av vederbrande myndigheter om exekutiv auktion 
fastigheten.

8. Inropas fastigheten av A.-B. Centralbostder fr 220,000 kr.

9. Samtliga lgenhetsgare voro hrigenom utslagna frn sina
rttigheter.

10. Huset gdes allts nu av Strvall och Gehnfeldt som fr detsamma
kontant utlagt 60,000 kr. och kontant mottagit 101,990 kr.
Bruttoinkomst: En fastighet och 41,990 kr kontant.

Strvall hade dessutom nu inflyttat i det fullt moderniserade huset
Rusthllaregatan 5, varefter stllningen i kvarteret Skedbladet enligt
Strvalls egna anteckningar var fljande:

Kvarteret omfattade _mot vster_ tre fastigheter, av vilka den
nordligaste var Rusthllaregatan 5. De tv vriga gdes av A.-B.
Centralbostder;

_mot norr_, vettande mot Pauli kyrka fyra fastigheter. Tre av dessa
otkomliga. (Mjliga i hndelse av garens obestnd genom
hyresregleringen.) Den fjrde _nskvrd_;

_mot ster_ tre fastigheter. Den frsta Gehnfeldts. Den andra icke
nskvrd. Den tredje _verspekulerad_;

_mot sder_ fyra fastigheter. Tv av dessa utgra Rotundans
dubbelfastighet. De tv vriga otkomliga p grund av garens
halstarrighet.

Dessutom hade Strvall sjlv gt elva olika lgenheter i
bostadsfreningar. Av dessa hade han med frlust slt en och med
frtjnst tta. De tv terstende voro uthyrda genom en dam vid
Regeringsgatan. I uthyrningen av den ena av dessa lgenheter hade ingtt
diverse ldre mbler frn Strvalls hem fr 3,680 kronor.

Adrian Strvalls mellanhavanden med godsgare Gehnfeldt voro vid denna
tidpunkt ytterst invecklade. Ytterligare tilltrasslades detta
frhllande genom delgareskapet i A.-B. Centralbostder, vars vriga
aktiegare voro bulvaner eller hos Gehnfeldt anstllda personer. Tv
aktier innehades dessutom av frken Harriet Wiepe.

Affrerna rrde sig p papperet om miljoner. Ett avsevrt belopp hade
emellertid Strvall fr egen del placerat i skerhet i frseglat
konvolut som hemliga handlingar i brandfritt valv.

Strvall litade fullkomligt p sin kompanjon, men det belopp han
reserverat motsvarade hans lngt drivna ansprk p frsiktighet i
allmnhet.

Redan i Gehnfeldts utseende lg fr Strvall en garanti. Han var av den
breda svenska godsgartypen utan fruktan och hnsyn. Detta var stommen.
Figuren hade ngot kvar av det militra. En fullkomlig mnfrmrkelse av
blsvart hr var lgrad ver hans skalle. Han hade ett vrdat yttre och
ett energiskt ansikte som ocks kunde kallas vackert.

Gehnfeldt lskade de starka sensationerna -- kvinnor mest.

Det var en enda sak som irriterade Strvall:

Gehnfeldt hade p skmt bett Strvall sammanfra honom med Ingrid Wiepe.

-- Jag r ju hennes fordringsgare, hade han sagt, men han hade
ytterligare betonat, att han skmtade.

Detta hade Strvall ocks velat tro.




                               KAP. XIV.
                     Vgen som leder till ett hem.


Det var terigen en de krossade illusionernas dag hos familjen Tedelius
vid Sturegatan.

Lektorn hade vaknat tidigt, och medan han lg och rkte sin lngpipa i
sngen sllskapande med sin kraste ferielektyr, Shakespeare, rkade
hans tankar gra en ganska yster urspring. Han lste _Cymbeline_ och
kom till det frunderliga rimmet i tredje aktens frsta scen, d
drottningen i sin dialog med Cloten sger om Cesar:

   ... A kind of conquest Caesar made here; but made not here his
   brag of 'came' and 'saw' and 'overcame': With shame -- ...

Dr stannade lektor Tedelius och snappade efter rken i pipan ... Just
den vitsen hade Folke Hjelm stupat p dagen frut, nr han kom tillbaka
frn en resultatls jakt efter en ledigannonserad lgenhet. Jag kom och
sg ... men kom inte ver den, hade han frskt, hnvisande farbror
lektorn till urkllan.

Han var fr sent ute, gossen, tnkte lektorn men nu kanske det vore
tid. Han sg att klockan var sex och tog p sig nattrock och tofflor,
satte ny eld p pipan och vandrade nedfr spiraltrappan och till Hervors
rum.

-- r du inte vaken n, Tsen, skmtade han och tnde.

Hervor lg klarvaken i sin sng och grt.

-- Ses, Tsen, det skall nog bli bra. r det vningen du srjer ver s
hr bittida?

-- Ja ... ja, pappa, det ser s hopplst ut. Jag drmde att Folke hade
ftt en lgenhet och s vaknade jag ...

-- Gr nu som jag sger dig. G ut till Fina och bed henne vackert, s
gr hon och kper alla morgontidningarna t dig. Leta genom dem, och om
du finner ngot s skynda dit och tag dem p sngen. Det r sttet skall
du tro.

-- Ja tack, pappa, det skall jag gra, sade hon och fick en gnista hopp.

-- Kan du tnka dig, att jag fick den idn av Shakespeare, sade lektorn
med den lilla kristidskvarlevan av mage gungande av skratt under
nattrocken.

Nu mste verkligen ocks Hervor skratta, ett gott befriande skratt.

-- Du r d skojig s det frslr, pappa ...

Fina hmtade tidningarna. Hervor hade varken ga eller sinne fr de feta
telegrammen frn fronter och metropoler. Hon rusade genom
annonsspalternas visthusbodar av lagrade varor under allehanda skyddande
frkldnad tills hon fann Att hyra. Den ena spalten var mera laddad
med missrkningar n den andra. Det fanns att kpa, alltid att kpa hem,
men ... jo, verkligen ... ett telefonnummer. Dr skulle lmnas anvisning
p en lgenhet.

Hon gick resolut ut till telefonen och ringde. Ingen svarade
naturligtvis vid denna tid, men hon hade satt sig i sinnet att vcka upp
de dda per telefon om s skulle behvas. En envis telefonringning om
natten kan trnga genom vggar och trossbottnar. Hon ringde och
bestllde p nytt. Om s pappa lektorn skulle f betala hgsta
abonnemanget p kuppen fr verskridet antal samtal, s skulle hon vcka
annonsren.

-- Bara ring, snlla frken, det gller livet, sade hon till den otliga
telefonisten.

... det gller livet ... Hon blev rdd nr hon hrde sina egna ord.
Hennes tankar hade p sista tiden tagit frtvivlade vgar, rknat med de
ventyrligaste mjligheter. Finge de icke lgenheten s att de kunde
gifta sig inom de allra nrmaste veckorna, skulle hon icke kunna st ut
... Om de haft ett hem nu, skulle de ha varit gifta och allt hade varit
s bra, s bra som tv unga mnniskor kunna nska och drmma i lycklig
vntan att se sin krlek frkroppsligad.

Nr ingen svarade p hennes signaler gjorde hon sig underrttad om
adressen till det uppgivna telefonnumret.

Det var ett hemligt nummer ...

-- Hem-ligt, hem-ligt, du djvulska ironi, utbrast hon och gick
frtvivlad tillbaka till tidningarna.

Hennes spnning kades i den mn vckarklockan p hennes nattbord drog i
vg med minuter och halvtimmar.

-- En lgenhet om tv rum och kokvr att vertaga ...

Ocks hr ett telefonnummer ...

Ingen svarade p numret. Men nu fick hon av telefonisten en adress vid
Regeringsgatan.

Klockan 8 stod Hervor utanfr tamburen till den lilla mrka lgenheten.
Hon hade kommit frst. Ingen svarade p hennes ringning. En
trappsoperska kom slpande med sin attiralj, stannade och slog sig i
samsprk.

-- Det r till att ska lgenhet frstr jag, eller kanske fruntimret
har en att bjuda ut, snattrade gumman.

-- Jag sker verkligen lgenhet, svarade Hervor utan att dlja sin
verraskning ver gummans klarsynthet. Men hur ...

-- Jo jo, hr springer dom natt och dag och drar upp smrja och elnde i
trapporna. Jag tror snart hela stan har varit hr.

-- Jas, r det ett frmedlingsstlle?

-- Jo ngot, skulle jag tro. Se hr bor ingen hr inte, utan det r en
lgenhet som dom ftt nr gamla frun som var hr dog, och den har dom
full med telefoner och snt, och dr r ett fruntimmer om dagarna och
hller rulljangs.

-- Det lter inte vrst bra.

Gumman fick brtt att slpa vidare med sin sopborste. En elegant dam
frasade uppfr trapporna, sg krvt p Hervor och plockade fram en
nyckel ur en parfymdoftande handvska.

-- Frlt, det var ju hr man skulle f anvisning p en lgenhet?

-- Jas, damen har tagit reda p adressen. Stig in.

Tonen lt inte heller s lovande, tyckte Hervor. Men hon skyndade att
flja damen. Nr drren slogs igen, ringde det i en telefon och
samtidigt p tamburdrren.

Det var en kanske trettiorig dam, gissade Hervor. Nr hon lade av
handskarna, mrkte Hervor, att hon bar tv slta smala ringar med en
kolossal diamantring emellan.

-- Hur var namnet, frgade damen i affrsmssig ton.

-- Hervor Tedelius. Min far r lektor Tedelius och jag sker en
lgenhet, eftersom vi tnkte gifta oss till vren.

-- Er far och ni?

Hervor rodnade av raseri. Hon var inte p humr att uppskatta detta slag
av grotesk humor. Men damen log ett vinnande leende och det kastade lika
pltsligt om Hervors rrliga sinne.

-- Min fstman, ingenjr Folke Hjelm, och jag ...

-- Jag har verkligen en liten lgenhet p frslag t er, men det
frargliga r, att mnniskorna vilja ha ett ganska stort belopp i
avtrde.

-- Hur mycket kan det vara frga om?

Damen mnstrade Hervors oklanderliga kappa och handskar, sg p hennes
kngor och hatt, men stannade vid den lilla enkla handvskan.

Hervor hade gtt genom precis samma inspektion ngra gnger frr hos
liknande bostadshandlare, och hennes tanke irrade till nskelistan hon
rknat upp fr Folke, i det hon gmde sin handvska i muffen.

-- Tretusen sexhundra kronor, sade damen, men d fr ni korkmattorna
ocks.

Damen lmnade adressen.

Hervor gick med en obehaglig frnimmelse av att det hela sttte p
ocker. Men hon visste ocks av tidigare erfarenhet, att detta slags
schackrare i hem icke skulle lta sig besls med ett sdant anbud i
vittnes nrvaro. Intrycket av denna dam i denna avdankat hederliga milj
var s oharmoniskt som mjligt.

Hon gick till den uppgivna adressen och fann en liten vr, som skulle
kunnat vara ett idealhem fr henne och Folke, men utom det stora
beloppet begrdes lika mycket i hyra, eftersom huset stod utanfr lagen.

I trappan mtte hon en utlnning av semitisk gulaschtyp, som gav henne
en ofrskmd blick och med cklig skerhet presenterade sig i
tamburdrren till den lilla lgenheten. Det fll henne in att vnta en
stund p gatan. Nr hon sg gulaschen g upp i sin vntande bil, gick
hon tillbaka upp och frgade, om hon kunde f betnketid p lgenheten.

-- Den r uthyrd, svarades snsigt, och drren flg igen.

P kvllen kom Folke med rapport ver sin dag.

-- Vet du, tsingen min, sade han, jag tycker vi r som ett skatpar p
en stor sltt, dr vartenda trd r fullproppat med bon och dr ett enda
r ledigt, men nr vi kommer till det med vra pinnar, s str det ngon
och schasar bort oss.

-- Du kre, sade hon bara, och de sutto tysta en stund.

-- Men det kanske finns en utvg nd. Du vet att jag fick ett litet
hopp hos Strvall p Rusthllaregatan.

-- Ja, ja, skynda ...

-- Lgenheten str fortfarande tom. Nu r den inte att hyra utan till
salu. Det r tv rum, hall och stort kk, badrum och vrme, och han vill
ha 38,000 kronor.

Hervor trutade missnjd och gav ifrn sig ett gnyende ljud av
missbeltenhet.

-- Men det r bara frga om skenkp. Vi behva bara betala rntan p
beloppet. Det r sju och en halv procent och skall betalas frskottsvis,
sade Folke.

-- Jag blir snurrig i huvudet av alla dessa procent och siffror. Sg
bara om du tror vi kan.

-- Visst skulle vi g i land med det, men den slavhandlarn vill inte
bestmma sig. Han tror att han skall f ngon som betalar hela beloppet
kontant.

Egentligen hade Folke inte berttat hela sanningen fr Hervor. Han ville
bespara henne det som intrffat.

Nr han kom och skte Strvall, blev han mottagen av dennes husfrken
och tillsammans med henne och en pudel hade han besett den lediga
lgenheten. Han hade presenterat sig och ftt veta, att hon hette
Wagner, och han erinrade sig, att han sett henne i ett ngot ventyrligt
sammanhang p ett utvrdshus med en godsgare Gehnfeldt, som han ocks
rkat under sin lngvariga bostadsjakt.

Det fll honom in att smickra henne och inleda en liten flirt med pudeln
som ett slags frivilligt medium. Kanske skulle denna mnniska kunna
pverka Strvall. Det frefll ju i varje fall sannolikt att hon skulle
kunna det, och vad flirten betrffade var hon inte hrdskruvad.

-- Hr har ni sannerligen mitt de i edra hnder, sade han. Ni behver
ju bara ge direktren en varm blick s blir han som ett vax och lter
mig f lgenheten.

-- Han r nog som ett vax nd utan den blicken, tror jag, sade hon.

-- Men ni sjlv d, skulle ni inte kunna lta beveka er. Ni har alldeles
skert ngot att bestmma ...

-- Ja, vet ingenjrn, d skulle ni f lgenheten, sade hon och klappade
pudeln ... eller vad tror du, Bjuttan.

-- Om jag vore rik och frck skulle jag erbjuda er intill hlften av
mitt rike.

-- Men vad skulle d den andra hlften sga?

Folke Hjelm hyvlade av resten av samtalet och kom ivg. Det var honom
ganska tydligt, att vad man n med ltthet skulle kunna f, s var det
d ingalunda ett hem.

Nere p gatan mtte han Strvall, som hoppade av en sprvagn.

-- Fr jag besvra direktrn med ett par ord?

Strvall hade ett dtt leende ver ansiktet, men han log inte i sitt
sinne. Det var ltt att se, att han var ytterst upprrd.

-- Var s god, herr ingenjrn, sade Strvall och vntade med halvppen
mun och nstan flmtande som en andfdd terrier.

-- Nu mste direktr Strvall gra slag i saken och lta oss gifta oss
och flytta in.

-- Ja, om bara jag kunde sjlv bestmma ver den saken.

-- Det r ju i alla fall er egen lgenhet, och jag gr med p skenkpet.

Strvall sg sig oroligt om.

Folke Hjelm knde i det gonblicket en svrtmjd lust att ge karlen en
ordentlig rfil, men han lyckades bemstra sina knslor.

-- Skulle inte ingenjr Hjelm vilja vnta en tid, till april eller s
...

-- Nej, det gr inte, svarade Folke hftigt.

-- Ja, d r jag rdd att ...

-- Rdd att ...?

-- Att jag mste slja lgenheten.

-- Frlt, men det dr begriper jag verkligen inte. Skulle _ni_ vara
tvungen att slja lgenheten _nu_, drfr att _jag_ inte kan vnta p
den tills i _april_.

Strvall flinade kallt och vnde huvudet p sned.

Det blev fr mycket fr Folke.

Frbannade humbug och blodsugare.

Folke hade orden p tungan men i sista gonblicket hejdade han sig. I
stllet sade han helt kort:

-- Ja, herr Strvall, jag slpper inte taget.

Det lg hot i tonen, som ej kunde missfrsts.

Strvall strk utmed vggen som en hundvalp. Den dr lgenheten kommer
att kosta ngot fr herrn, tnkte han, nr han slank in genom drren
till marmortrappan.




                                KAP. XV.
                        Patricier och plebejer.


Det fanns fr Strvall ngot som var vrre n en motgng. Det var
oskerheten. Nr denna knsla kom ver honom i ngon form, var det som
om han hade kvicksilver i kroppen.

Fr att slutligt avhandla en affr med Gehnfeldt hade han gtt med denne
till lunch.

Gehnfeldt hade helt ovntat under lunchen sagt:

-- Ingrid Wiepe r en underbar kvinna. Hon r vackrare n sitt portrtt.

Strvall bleknade av verraskning. Han stirrade med ett stelnat leende
ver bordet p sin kompanjon. Var Gehnfeldt full eller galen? Strvall,
som sjlv var ytterst frsiktig nr det gllde sprit, visste att
Gehnfeldt kunde konsumera ondliga kvantiteter. Men det brukade endast
avspeglas i hans ansikte i form av en mrk, nstan violett frgton. Nu
var ocks Gehnfeldt en smula blek i frhllande till sin vanliga robust
friska kulr.

-- Vad menar du med detta, frgade Strvall och knde frkotletten vnda
i halsen.

-- Tja, vad kan jag mena med det, sade Gehnfeldt efter och sg utan ml
bort ver borden, ut genom fnstret mot riksbankslejonen p andra sidan
vattnet.

Strvall fljde blickriktningen, och det var han som fick in siktet p
de avskyvrda lejonkarrikatyrerna. Men de hade blott sin egen fulhet att
visa, och gvo honom icke ngot svar.

Det skulle varit vrdt mycket fr Strvall att just i detta gonblick
finna en nyckel till vnnens tankar.

-- Patricierblod, sade Gehnfeldt fr sig sjlv.

Detta ord gjorde Strvall nnu mera osker. Kunde mjligen Gehnfeldt ha
fr avsikt att p ngot stt nstla sig in i familjen Wiepe. Gehnfeldts
namn fanns verkligen i adelskalendern, om n lngt mindre apostroferat
n Wiepes, men enbart i det frhllandet, att det fanns, sg Strvall
efter sitt stt att vrdera saker och ting en mjlighet fr Gehnfeldt
att bereda sig ett slags plattform eller i varje fall en liten
drrmatta.

-- Personer som man inte knner har man ju svrt att bedma mer n till
ytan, sade Strvall med ett blekt lje som i sitt slutmoment pminde om
ett barns begynnande grt.

-- Personer av samma klass frst varandra vid en enda blick, sade
Gehnfeldt och tnde en cigarrett.

Han blste ut rken genom nsan och ansg sig bra ha ett glas madeira
till den repliken.

-- Det ligger i blodet, frstr du, tillade han med en
skolmstarnickning.

-- Drick ett glas med, Strvall, sade han och tonen var nstan
beskyddande uppmuntrande.

-- Tack, jag tar en cigarrcigarrett.

-- Jo jo, hm.

-- Du skall inte inbilla mig, att du knner frken Wiepe, tertog
Strvall i skolpojkston.

-- , vi rkades hromdagen.

Lngre lyckades inte Strvall driva saken. Efter lunchen skyndade han
hemt; kastade sig av gammal vana upp p en sprvagnsplattform, och
sttte samman med Folke Hjelm vid knuten av Rusthllaregatan, d han
hoppade av.

Ocks detta mte misshagade honom, och nr han efter samtalet steg upp i
hissen med tanken den lgenheten skulle allt kosta tskilligt fr
herrn, besinnade han genast, att han gjort en dumhet i sitt upprrda
tillstnd. Folke Hjelm var ju p stt och vis en vn till Gunnar. Hade
han terkommit i detta gonblick, skulle han ftt lgenheten till vilket
pris som helst mot den tillfredsstllelse Strvall skulle ha knt av att
f sga: Eftersom ingenjr Hjelm r en vn till baron Wiepe ... Men nu
hade han i stllet invecklat sig och sagt en uppenbar dumhet.

Detta kade hans oskerhet. Folke Hjelm var otvivelaktigt en karl att
rkna med, fast han icke var av ngon mera knd familj. Strvall hade
brjat att kompromissa med sin kategoriska uppfattning om
frutsttningarna fr att rknas till verklass ... Men denne Gehnfeldt
hade brjat tala om patricier. En sdan ... Det gjorde honom nstan till
plebej i Strvalls gon, eftersom han inte tnkte p, att det var hans
pltsliga rdsla som krvde att han frringade honom i sin egen
uppfattning.

Men varfr hade Gehnfeldt sagt detta om Ingrid Wiepe, och varfr ... det
gick en iskall kre ver ryggen p Adrian Strvall ... varfr hade han
icke lmnat tillbaka Gunnars och Ingrids reverser? Nu terigen mste
Strvall lugna sig med att det ju icke kunde vara ngon fara. Gehnfeldt
hade i alla deras mellanhavanden varit en fullt korrekt affrsman, han
hade i deras personliga umgnge alltid varit en gentleman, ja verkligen
en patricier.

Men, portrttet av Ingrid, var hade han sett det till jmfrelse med
originalet?

En svart misstanke stack Strvall som en insekt, och han sg sig hastigt
om i sitt lilla kabinett. Dr hade han ngra av familjen Wiepes portrtt
p vggarna, men han erinrade sig genast, att han lagt Ingrids i sitt
amerikanska skrivbord. Han hade en natt suttit med sina rkenskaper, och
Ingrid hade bokstavligen strt honom. Vid en punkt i sina anteckningar,
dr han gjort en uppstllning ver sina mellanhavanden med Gehnfeldt,
hade han ryckts frn sitt arbete av den obehagliga pminnelsen om
reverserna, och han hade mst g efter Ingrids portrtt som han lnge
suttit och betraktat nstan som om han varit rdd fr det. Och nr hans
husfrken just d slppt in hunden, hade han dragit ned bordjalusien fr
att dlja fremlet fr sina samvetskval. Ty det var samvetskval som han
knde. Det var ofrltligt att ha lmnat frn sig dessa reverser. Nu
skulle han aldrig ha begtt en sdan handling, men nu hade han ocks
inte behvt lmna pappersskerhet fr en affr med Gehnfeldt. Nu hade
han penningar.

Kunde mjligen Gehnfeldt ha sett Ingrids fotografi hr hemma hos honom?
Men det hade icke varit med de andra p vggen. Det hade icke som
Harriets portrtt sttt p hans divanbord. Det hade efter den dr natten
absolut legat nere i ett skulpterat trskrin p bokhyllan. Och skrinet
hade varit lst, eftersom Strvall icke lmnade ngot olst.

En annan misstanke fljde:

Kunde frken Wagner ha visat det, om han rkat glmma nycklarna till
sina ldor hemma? Det hade hnt att Gehnfeldt skt honom medan han varit
ute, och hopad cigarraska hade visat, att han ibland kunnat drja ganska
lnge.

Det var faktiskt ngot av det obehagligaste Strvall erfarit under hela
sin bekantskap med Gehnfeldt. Och detta, att den andre icke velat sga
sina tankar rent ut, var det mest irriterande. Ngot sdant hade aldrig
frr intrffat. Ngon frklaring mste ju finnas.

Nu ngrade Strvall, att han aldrig nmnt Gehnfeldts namn fr Gunnar.
Gunnar hade aldrig varit intresserad av ngot som rrde affrer.

Strvall satte sig i sitt kabinett och skte finna en utvg ur sitt
bryderi.

Frken Wagner kom in i rummet.

Han satte blicken i henne och blev vit i kinderna, men ansiktet log.

-- G ut, sade han.

Hans husfrken strckte p nacken och sade lugnt ett lngt utdraget
neej.

Strvall flg upp frn stolen.

-- Vgar ni sga det ordet? Sg en gng till att jag r plebej.

-- Det bleve i s fall frsta gngen. Det ordet har jag inte anvnt.

Hon var van vid de Strvallska utbrotten. De kommo mycket sllan, och
han skte snart frsona sig, men de kunde fr dagar stta en leende
ddsmask ver hans ansikte.

-- Jag misstog mig, frken Wagner, frlt.

-- Det var nej jag sade och inte plebej.

-- Snlla frken, var inte ond, jag r ohyggligt nervs. Tror ni att jag
har ftt spanska sjukan?

-- , direktr Strvall rknar fr mycke bara.

-- Kanske det ja, kanske det, frken Wagner.

Hon stannade kvar i rummet.

Det frefll som om upptrdet piggat upp henne.

-- Fr jag sga direktrn en sak, sade hon frtroligt.

-- Var s god.

-- Direktrn skulle gifta sig.

Hans blick gled ver till Harriet Wiepes portrtt men mtte frken
Wagners p tervgen drifrn.

Bda voro smtt besvrade, och blickarna gledo tskiljs.

-- Tycker ni det?

Han rodnade som en flicka.

-- Det skulle ...

Han avbrt sig, och hon upptog den pbrjade meningen.

-- ... vara med ngon som passar direktrns nerver.

Drmed gick hon.

Strvall stirrade tomt ut i rummet och skakade p huvudet. Detta var
hxsabbat, hela omgivningen syntes laddad denna olycksaliga dag. Laddad
helt enkelt med frtret.

Pudelhyndan kom in och lade upp tassarna i sin herres kn. Han strk
henne genom plsen.

-- Vad sger du, Beauty?

Hunden fnyste och sg upp, fick ett anfall av ysterhet och sprang ut p
golvet och sg till sist upp p vggen, dr Gunnar Wiepes portrtt
hngde.

-- Det, ja, Beauty ... kanske det.

Han gick och sg sig i spegeln, tog sin bsta ytterrock och promenerade
ut.

Gunnar var ensam p sitt mbetsrum.

Strvall hade under promenaden noga tnkt ver vad han skulle sga:

-- Jo, jag har funderat p de dr reverserna och tycker det var alldeles
ondigt att jag bad dig om dem.

-- S, har du tnkt att krva mig nu, din skurk?

Skurk var Gunnars beteckning p sina vnner. Det var som balsam p
sren fr Strvall att hra detta ord.

-- Nej, tvrtom. Vill du skriva ett brev till mig, och avfatta det som
om du snde mig beloppet samtidigt. Du kunde ju rekommendera det.

-- Det var sjutton, har du feber eller r det ngon ny form av tokeri?
Man blir sannerligen inte verraskad ver ngonting nufrtiden.

-- Nej, jag menar det, ser du, att jag i s fall skulle lgga det brevet
i mina handlingar och gra en hnvisning till det i mina rkenskaper,
dr jag skulle avfra din skuld. Sedan skulle du ju vid tillflle kunna
gra en avbetalning, men jag vill inte ha det skrivet lngre.

-- Men om du skulle falla ifrn?

-- Ja, nu skall jag sga dig, att jag verkligen har ganska god ekonomi.

Det var ett oskt tillflle fr Strvall att f deklarera sin
frmgenhet.

-- Jag har ngra hundra tusen, oss emellan sagt.

-- Och vra slktpengar ro nstan p upphllningen, sade Gunnar. Det r
verkligen tidsbetecknande.

Strvall knde sig som om han ftt en kalldusch. Han visste alltfr vl,
vari Gunnar sg skillnaden p gammalt och nytt kapital.

-- Har du gjort s goda affrer med Gehnfeldt, frgade Gunnar.

Strvall hade knt det som om han varit p vg att vnda en vidrig dag
till rtta, men nu insg han, att det som lg i luften var starkt
organiserat av fientliga makter. Harriet hade bibragt honom en halvt
teosofisk uppfattning om goda och onda grningars straff och belning,
och nu var han fullt p det klara med att han stod till svars infr en
domare i andevrlden fr att han svikit sitt ord om reverserna.

Han gjorde ett frsk att finna sig tillrtta i stolen medan han tnde
en cigarrcigarrett -- hans typiska rkverk -- och frgade obesvrat:

-- Jas, du knner Gehnfeldt?

-- Nja, den sorten lr man snart nog knna. Jag spelade bridge med
honom en natt i en familj. Han bar sig frresten ganska tlpigt t mot
Ingrid, satt och stormstirrade p henne hela middagen.

-- Hur hade han kommit med? Knde han ...

-- Asch, tiden r ju fullproppad med sdana dr strebertyper, och man
kan inte undg att stta p dem, inte ens i ganska goda kretsar. Han var
ngot slags skolkamrat eller om det var Karlbergskamrat med vrden.
Gehnfeldt fick som du vet avsked fr en vxelaffr.

Strvall knde, att det blev ett avstnd mellan Gunnar och honom i detta
gonblick.

-- Det r den typen som stller till s mycket socialt ont i vrlden. De
g och hovera sig och leka verklass, och en hygglig arbetare r tio
gnger mer verklass. Men arbetare rkar nstan aldrig p den verkliga
verklassen, och drfr tro de det de tro. Det r Gehnfeldtstypen som
fr dem betecknar bttre folk.

-- Vill du skriva det dr brevet jag freslog, sade Strvall, sedan de
slutbehandlat Gehnfeldt.

-- Nej, vet du det tycker jag inte.

Strvall skte finna en avledare:

-- Ja, jag kan ju riva snder reverserna, sade han.

Det var egentligen det mest okloka av allt han sagt.




                               KAP. XVI.
                              Tidsrster.


Sexton tekoppar stodo uppradade p ett serveringsbord i Wiepes salong.
Det var sm ntta koppar utan alla ansatser till japaneseri i porslinet.
I stllet var det Gustafsberg och bar kungligt namnskiffer och
jubileumsrtal.

Sexton sm damer voro redan samlade i salongen, frdelande sig p skilda
grupper, sittande eller stende. Mellan grupperna gick en jttestor
bonbonire, och det knaprades p stsaker. P borden lgo
anteckningsbcker, handvskor, konvolut, portfljer och protokollsprmar
kringstrdda.

De sm damerna knde sig vl till mods, och de flesta av dem talade
samtidigt. Miljn var angenm, och det var behagligt att p vggen se
sig betraktad av drottningen i ungdomsportrtt med personlig dedikation
till min kra Ursula Wiepe, det var en pminnelse om tidens allvar att
se skimret i solen frn marinvrjan p vggen med dubbelrnen och den
kejserliga devisen med det krnta namnskiffret.

Det som mindre harmonierade var en ordfrandeklubba, men spnningen som
blev mrkbar, d klubban ltt slogs mot det hollndska mosaikbordet, var
ocks uteslutande angenm.

-- Mina damer, hlsade ordfranden. Vi ro samlade i dag fr att dryfta
en frga, som p sista tiden blivit ganska aktuell, och som redan en
gng tidigare i frbigende varit uppe i freningen Samhllsnit.

Teservisen slamrade, och det blev en liten paus.

-- Tack, snlla Harriet, jag har tagit socker ... nej inte grdde, tack,
jag vill inte bli fet.

Ordfranden fortsatte:

-- Det gller bostderna och barnen. Vr frening har i skilda delar av
frstderna utdelat klder t de sm barnen och tryckta freskrifter
till frldrarna om barnens vrd, men de senaste rapporterna frn vra
ombud och frn diakonissorna i frsamlingarna visa, att det likvl r
illa stllt med hygienen. Detta str i sammanhang med bostadsfrgan.
Barnen i de fattiga hemmen trngas samman med de ldre och sakna luft.
Och fr mnga frldrar ro barnen icke ens vlkomna. Moderskapet
betraktas som en olycka. Njutningslystnaden stegras i takt med de kade
frtjnsterna. Brottsligheten p detta omrde r oerhrd, och fr
penningar utfres bokstavligen mord.

Man lyssnade med andls spnning till ordfranden. Servisen hade upphrt
att slamra, och intresset markerades av vrmda kinder och skrpta
blickar.

-- Man mste ska en samlingslinje, p vilken man kan g fram till
anfall mot detta sociala onda. Det r myndigheternas sak att rda bot
fr detta, men det br vara vr frenings sak att vdja till
myndigheterna hrom.

En talarinna anmlde sig:

-- Det frefaller som om det vore frga om tv skilda saker, detta
obehagliga om barnen och om bostderna.

Flera instmmanden.

Nu var diskussionen i gng.

-- Husvrdarna skulle lggas att skaffa plats t barnrika familjer i
frsta hand, yttrade en av damerna. Det finns sdana husvrdar som
fredraga rika judar och utlndska gulascher framfr svenska familjer
med mnga barn.

Hr skyndade Harriet Wiepe att ppna sin portflj. Hon tog fram ngra
papper och begrde ordet.

-- Det finns likvl husgare med sociala intressen, som just ska
placera barnlsa familjer i centralbo ... i stadens centrala delar fr
att ge de barnrika tillflle att sl sig ned i trevliga trdgrdsstder.
Man kan spra en alldeles ny tendens i detta avseende. Det finns
personer som av intresse fr detta kpa tomtomrden utanfr staden,
som de upplta fr billigt pris. En annan sund tendens r
bostadsfreningsprincipen. Genom att inkpa ett hus gemensamt kunna
freningar lmna lgenheter till sina medlemmar. Och detta kan ske till
sjlvkostnadspris.

En talarinna bad att f en upplysning:

-- Vad r sjlvkostnadspriset fr en bostad?

Ordfranden trodde sig kunna meddela, att det vore beroende av vad
freningen betalt fr huset. Hon ville understryka vad freningens
kassr, frken Wiepe, nmnt om tendensen att upplta trdgrdstomter.

-- Det borde vara koncession p att vara husvrd, sade en talarinna. Det
finns nmligen sdana som icke taga ngon hnsyn, och dessa borde
frbjudas att vara det.

Stmningen i freningen syntes nu vara en helt annan n d frgan vid
ett tidigare tillflle var uppe. Men diskussionen terfrdes nu av
ordfranden till utgngspunkten:

-- Huvudfrgan r dock att bereda hem och vrd t barnen, och det r i
detta avseende som myndigheterna bra uppmanas att ingripa. Det rcker
icke att ngra enskilda upplta tomter till barnrika familjer. Under
tiden offras s mnga tusen barn. Det r som om Molok triumferade ver
samhllet. Det finns tusentals kvinnor ...

Talarinnan snkte rsten och lste upp siffror frn ett papper. Hon
lmnade utdrag frn en samtidigt pgende rttegng och hnvisade till
en del offentliga rapporter.

-- Detta r den viktigaste frgan, slutade hon.

-- Men vems r skulden till detta? Man kan ju inte skylla sdant p
myndigheterna. De upplta ju dock lokaler, skolor och annat t
behvande. Det r bara demagogi att tala om Moloks triumf ver
samhllet, om man vill gra detta i sammanhang med bostadsfrgan. Tiden
r sdan. Dr ligger skulden.

Det var nsta inlgg i diskussionen.

Och s fortsatte den. D ngon enighet icke kunde uppns betrffande
sttet att vdja till myndigheterna, och d meningarna likas voro
delade i frga om vad denna vdjan skulle g ut p, sammanfattade
ordfranden sammantrdets resultat i fljande proposition:

-- Anser freningen att den i dag diskuterade frgan alltjmt befinner
sig p ett s outredt stadium, att freningen tills vidare br stlla
sig avvaktande?

De svar som avgvos p frgan voro jakande.

P denna linje skulle allts freningen Samhllsnit g fram. De sexton
damerna kunde skiljas t i medvetandet att ha gjort sitt bsta fr att
lsa en frga, som ingen fre eller efter detta sammantrde skulle kunna
lsa. Diskussionsinlggen voro endast ett eko av tidens tal i olika
munnar ven p det samhllsplan som representerades av de sexton.

Men talet man och man emellan vid denna tid ledde till mten och
resolutioner. Det jste i samhllet, eftersom krnan angripits, hemmet
var sjukt!

En av dessa dagar kom Folke Hjelm ver Kvarntorget. Han hade ringt till
Hervor. Det var den vanliga dagsrapporten frn fronten: Fienden,
bostadsjobbarna, gr fram ...

-- Nu str jag inte ut lngre, Folke, klagade hon. Jag gr till ...

Men det blev avbrott i samtalet.

Folke ringde igen, men Hervor hade redan gtt ut.

Han gick bort ver Kvarntorget, dyster till sinnes. Snn yrde genom
gatorna, och frn taken frdes den fr vinden i ltta vita sljor. Det
var som brudsljor fladdrande i luften, eller som vita svepningar. Och
snn blev tyngre och ttare -- ett brtcke ver hans hopp och drmmar.

Det lyste ver entrn till en mteslokal. Han sg ordet Bostadsfrgan
p ett anslag vid drren, betalade en slant och gick in.

Hr gingo debattens vgor hga under hyssjanden, applder och bravorop.
Det var revolution i luften, reaktion, opposition och indignation.
Somliga sutto p golvet, andra kldde vggarna. Det var s fullt som
huset tlde, och atmosfren var frttad.

Folke Hjelm hade samma intryck vid intrdet som om han en stund hllit
hnderna fr ronen och pltsligt ryckt dem undan:

-- ... med sina vningar p tta rum och tv eller tre personer, och det
hus jag talar om har 58 eldstder, rum eller kk, och dr bo
tvhundrasjuttio personer.

-- Hr, hr!

-- Ja tvhundrasjuttio personer och av dem ro 103 under tio r. I en
lgenhet p ett rum och kk bor en nka och hennes tv dttrar och de ha
tre ungkarlar inneboende, och tv barn r dr, vems det nu r.

Ny talare:

-- Det r smockfullt i varenda kk, dr inte hajarna vrker ut hela
familjer och tar mblerna i pant. Och s r det till att fsas in i en
kasrn som boskap. En halvsvlter fast man fr st i k den ena timmen
efter den andra i klden fr att f en matbit och andra sitter vid
dukade bord i varma bostder ... r det ett samhlle? Det r ett
helvete.

-- Proposition p det ...

-- Tidsbegrnsning ...

Ny talare.

-- Vi som arbeta ha rtt att fordra att f ha ett hem. Rttorna ha bo,
och fglarna ha bo, men fr mnniskorna ro bo bara fr somliga. Och det
r antingen sdana som vrka sig i lyx eller sdana som stoppas in som
anjovis s ttt s att dom inte kan spotta frbi varandra. Och det finns
sdana som f vara inne skiftesvis fr att det r s liten plats. Nej,
upp med drrarna till de stora stenhusen eller sl in dem med
murbrckor, och tag var och en vad han har rtt att f.

Bravorop och applder.

Ny talare.

-- Vad r ett hem? Det r inte s mycket som en cigarrett, fr ett hem
fr sljas av vem som helst, men om ngon utan att ha licens att handla
med tobak sljer en cigarrett fr han bta. Det finns ingen begrnsning
fr rtten att handla med mnniskoboningar. Hr g tusen unga mn och
kvinnor och vnta att f bilda familj, och den ena dagen efter den andra
r det hundra som g under, fr att de inte ha ngot att flytta in i.
Vad r ett hem? S och s mnga kubikmeter luft till bestmt pris, eller
helst obestmt ... Applder ... Fritt tilltrde fr vrden nr som helst
... Dnande bifallsyttringar ... Skyldighet att slppa in andra
spekulanter, som kunna kpa ut en ur hemmet. Det r inte helig mark det
som r mnniskors nsten, men djuren dda dem som vilja trnga in i
deras, drfr att det r deras eget bo. Men vra gas av andra, och
vilja vi inte gra som de bestmma, komma lagens vktare och kasta ut
oss.

Nsta talare tog upp samma trd:

-- Vra hem ro bara detaljer i industrifretag p lng sikt,
kalkylerade p halva eller hela rhundraden, lsande utvecklingen,
bindande individen. Det har gtt s lngt att hemmen standardiseras. Det
individuella begres inte. Vi bo i hyreshotell p tid. Vi bindas i
spiltor vid sidan av andra och mste avlyssna grannarnas livsyttringar i
avloppsrren och genom trossbottnarna och vggarna. En mnsklig
verksamhetslder rcker inte till att amortera dessa stenkolosser. Vi
mste hjlpa till genom ett par generationer, och dr st vi p samma
punkt. Det skall vara visst utbildat folk att ta emot oss i vrlden nr
vi komma, och de dda skola ha sina ceremonier nr de g, men vi levande
ro i hnderna p kreti och pleti, folk som i hela sitt liv inte gra
annat n suga rnta p de pengar de pressat ut ur samhllet med lagarnas
hjlp.

-- Jag gr inget yrkande, sade talaren, och jag freslr ingenting, fr
det tjnar ingenting till. Man fr nd inte alla med sig, fr de som ha
det smre n djur skmmas fr sitt elnde och visa det inte, de som
tvingas till brott de tiga, och de som ha rd att betala de ha det bra
...

Folke Hjelm mrkte att han var eld och lgor, och hans hnder
applderade medan han instmde av hela sin sjl.

Den ene efter den andre vittnade om nd och elnde och till sist
upptrdde en kvinna.

-- Jag har en syster som gr p gatan. Hon var frlovad och de skulle
gifta sig, men det fanns inte ett rum att f som de hade rd att betala
tilltrde till, och s ackorderade hon ut barnet. Men det var sju barn
p stllet, alla frn ensamma mdrar, och hennes barn dog. Nr jag var
dr med henne, lg dr barn i ldor p golvet i sin vta och maskarna
krp, och detta r ett samhlle. Och vem som helst fr ta emot barn fr
pengar. Ja det r dagsens sanning, och nu gr hon p gatan, fr det bde
klder och fder henne, och s har hon alltid plats fr natten. Och hon
kan bertta, att det finns gott om rum hos verklassens ungkarlar ...
och gifta med. Bara de betala s f de. Och om alla rummen som ogifta
gulascher ha bleve tagna till hederliga familjer med barn, s skulle det
nog vara bostder att f ... Tack fr ordet ...

Kvinnan slutade med grten i halsen, och ett frenetiskt buller vidtog.

Mtet uttalade sitt krav p omedelbar ransonering av bostder, och
drvid stannade saken.

Det var den linje, p vilken dessa olyckliga ville tvinga fram en
lsning p den frga, som icke heller av dem skulle kunna lsas.

Nr Folke Hjelm kom ut p gatan, tnkte han p Strvalls iskalla leende.
Han knt hnderna.

Denne man skulle kunna gra honom till mrdare, och om han bleve det,
skulle han frlta sig sjlv.

Han ringde till Hervor och fick veta, att hon var hemma och att hon
hftigt insjuknat ... kanske spanskan ...




                               KAP. XVII.
                       Strategen Adrian Strvall.


Adrian Strvall drmde.

-- -- -- Han svvade genom luften, fram genom gatorna i de gamla
kvarteren i Pauli: _Skedbladet_, _Metmasken_, _Hstmanen_, _nkemannen_
och allt vad de heta. Han gde dem alla. Och likvl voro de icke hans.
De buro alla skyltar med namn p bostadsfreningar som kpt dem. Men ur
stuprnnorna strmmade silver och guld, och allt detta var hans. Hans
enda arbete bestod i att hmta in detta som av sig sjlv rann fram. Han
sg inga barn i dessa kvarter. Dr voro endast gamla mnniskor, och nr
de skulle d, vore husen ter hans. Och han kunde sga dem, nr han
ville att de skulle d. Och s flg han allt hgre upp och sg bortom
staden ondliga vidder som voro hans. Men pltsligt blev han varse den
stora anstalten hemma i Brinkeberga. Dr vimlade det av kaninungar, och
likvl voro de alla nnu utan ludd p skinnet. De voro blinda och hade
svarta glober dr gonen skulle komma fram.

... Det r Jakobs. Inte rra dem, sade en vallflicka med bruna ben och
utslaget hr. Och s tumlade flickan om i grset. Han skte fnga henne.
D sg han att det var Harriet Wiepe och blev rdd, men hon tog honom i
handen, smekte hans hr och kysste honom. Det var s underligt att hon
kysste honom. Han hade blivit kysst bara av sin mor, och det var s
lnge sedan. Drfr ville han bliva kysst mer och mer av Harriet Wiepe,
men nu var hon borta igen ...

Nr han vaknade, knackade det p drren till hans sovrum. Han trodde
tminstone, att han vaknat fre knackningen. Men han hade p natten
slutligen mst taga en stark dosis luminal fr att f sova efter alla de
oroliga tankar grdagens frtret vckt till liv. Han hade skt Gehnfeldt
hela dagen och burit fyra tusenlappar i plnboken fr att infria Gunnars
och Ingrids reverser. Han hade ju icke lyckats frm Gunnar att skriva
brevet, men han hade tnkt sga Gehnfeldt, att han ftt penningarna
kontant av Gunnar. Men Gehnfeldt hade varit som bortblst, och icke ens
hans glada nka vid Regeringsgatan hade sttt att avvinna ngon
upplysning om hans vistelseort.

Frken Wagner stod och sg p sin herre och direktr. Han lg i en grov
svtter som gick ver ronen och plirade ver tckeskanten. En
vggklocka ver bdden visade p tio.

-- Direktrn skulle inte ligga i en sdan dr islandstrja utan i tunna
silkespyjamas, sade hans husfrken.

-- Varfr det d, jag kunde ju f spanskan.

-- Tvrtom. Det r mycket farligare att ligga i ylle och skmma bort
sig, d har man ingen motstndskraft. Man blir s stark av att ha tunt
p sig om natten.

-- Lt mig f en kopp buljong och en ggula, och s r jag inte hemma.

-- Det vet jag nog, att direktrn inte r hemma i dag.

-- Nej, jag kommer hem nsta vecka.

-- Det har jag sagt till alla som varit hr och velat betala hyran.

-- Nej nej, inte till alla fr ni sga det. D gr dom bara till
notarius publicus och deponerar. Bara till dem som jag har sagt ...

Han rknade upp namnen p ngra hyresgster i ett par av husen, vilka
han trodde sig kunna bli av med genom att uppskjuta deras hyresbetalning
ver kontraktstiden.

-- Sg till de andra, att jag kommer nr som helst, s kanske de vnta
med depositionen tills det blir fr sent.

-- Men r det inte elakt i alla fall mot de stackarna.

-- Det r vl mycket elakare, att man skall f avvisa andra varje dag
som vilja ha bostder. Om dessa som i alla fall nu ha haft lgenhet bli
av med dem, s r det bara rttvist, att de som icke ha tak ver huvudet
skola f.

-- Ja, det r ju sant frsts.

Hon kom in med buljong och gg samt morgontidningarna.

Strvall hade ftt upp huvudet ver tcket. Han sg ut i ansiktet som en
kanariefgelunge som brjar f dun. Det var vl delvis hr av svttern
men ocks prov p Adrian Strvalls manliga skggvxt. Han hade inte s
mycket av den sorten.

Nr Strvall druckit sin buljong, tnde han en cigarrcigarrett och lste
tidningarna. De andades en fientlig stmning, och det talades om mten
och skrivelser till regeringen, deputationer och en ondlighet av
frslag, och det var en revolutionr anda i allt detta. Men det gladde
honom, att alla husgare i en del av tidningarna skuros ver en kam.
Samvetet sade honom, att detta var orttvist, men s var det i stllet
andra tidningar som s mycket skarpare gingo till rtta med
bostadsfreningarna. Dock var det ingenting som direkt pekade mot ngot
av hans fretag. Nej, han hade nog vetat att binda sina hyresgster och
bostadskpare, s att de icke skulle vga rapportera fr mycket. Det
skulle i s fall kosta dem tskilligt mer n det smakade.

Men nu kom tanken ter till de obehagliga reverserna. Gehnfeldt hade
tydligen sett fr mycket p Ingrid Wiepe, efter Gunnars yttrande att
dma, och efter hans eget. Vad en sdan man kunde freta sig vore ju
inte gott att veta. Bleve han avvisad av Ingrid, skulle han kunna
tillta sig vad som helst i sin svartsjuka. Det var en de starka
passionernas man. Om ett ord om reverserna bleve knt i familjen Wiepe,
skulle Strvall vara slut, helt enkelt slut fr dem. Endast fullt
utbrutet vansinne skulle fr dem kunna frklara men dock icke frsvara
ett handlingsstt som hans. Och det var endast fattigdomen, som tvungit
honom till denna formalitet, skte han frsvara sig. Nu skulle han ...

Hastigt sprang han upp ur bdden och kldde sig fr visit hos Wiepes.
Det innebar jaquette, strkskjorta och svart halsduk med smala vita
rnder. Han hade en gng fr alla bestmt sig fr denna uniform, d han
kom p eget initiativ.

Frken Wagner hjlpte honom p med bverplsen. Han tnde en ny
cigarrcigarrett och var frdig.

-- Var nu rdd om sig direktrn och g ingenstans, dr dom har spanskan.

Hon visste att han kunde bli blek av skrck, nr han inbillade sig ha
rkat p en bacillfrare, och han hll henne rkning fr att hon visade
sig mn om honom. Det dr med silkespyjamas kom honom att skratta
ystert, nr han skyndade nedfr kkstrappan fr att ej vara sedd.

Gamla Tilda stod nere p grden bjd ver en spann. Hon hostade alldeles
frskrckligt, och det nstan skar honom i hjrtat.

Det var fr tidigt att g direkt till Wiepes, och han tog vgen om Stora
Kommissionen, med vilken han inlett underhandlingar om frsljning av
nstan hela sin anpart i Aktiebolaget Centralbostder. Det vr en kupp
gentemot hans kompanjon, men det kunde ocks kanske visa sig lmpligt
att senare underrtta denne. Man kunde aldrig vara frsiktig nog ...

Stora Kommissionen utvecklade sig alltjmt och upptog lokaler av olika
slag i alla hrn av staden, och varfr skulle icke de Strvallska
fastigheterna vara lika goda som andra. Staden och staten kunde betala,
och det var inget knussel om det gllde att kpa ut ngra enskilda
familjer. Strvall var strateg och liksom han passat p, nr rtta tiden
var inne, ville han i detta fall dels gra detsamma, dels ocks
tillfrskra sig en retrtt, nr frhllandena vnde sig. Besket p
Stora Kommissionen visade ocks, att han hr hade mjligheter till en
betydande affr.

Han skulle uteslutande ha gnat sig t njutningen av denna tanke, om han
icke helt ovntat ftt se en syn, som i hgsta grad verraskade honom.

Gunnar Wiepe kom p gatan i tydligen mycket frtroligt samtal med en
dam. De gingo helt sakta som om de vntat ngon, och mycket riktigt kom
Ingrid hastigt ut till dem frn Kompaniet.

Strvall tog en omvg fr att undvika dem och skyndade p stegen.

Harriet var ensam, nr han kom till Wiepes.

-- Se hr skall du f se ngot, sade hon ivrigt och pekade p en vldig
syrenbukett, som nnu stod i sina omslag i tamburen. Hon lyfte undan
papperet och visade ett visitkort:

                           K. G:SON GEHNFELDT
                               Godsgare.

Det var hans officiella kort ...

Adressen var till Ingrid.

-- Kan du tnka dig ngot s ofrskmt, utbrast hon mera upprrd n han
ngonsin sett henne.

Strvall log, osker om vad han skulle sga.

-- Du trffade ju Gunnar p hans byr, och d vet du ju hur pass den dr
karlen knner Ingrid.

-- Men det kan vara ett skmt, frskte Strvall, oviss om hur han borde
stlla sig, nr det gllde hans kompanjon.

-- Smakligt skmt det dr, vet du. Vi skulle naturligtvis inte ha tagit
emot blommorna, om ngon av oss trffat budet. Buketten kom upp frn
portvaktens, men jag har ringt till alla mjliga firmor fr att f veta,
varifrn den kommit, och det skall jag ha reda p, och tillbaka skall
den.

-- Str inte firmanamnet p adresslappen?

-- Nej, det r en blank lapp.

-- Det var mig en baddare, undslapp det Strvall.

-- Ja, det skulle man kunna sga. Inte skulle du gjort s ...

Hon avbrt sig pltsligt och rodnade.

-- Tror du inte det, sade han och sg in i hennes gon.

Hon tog ett litet steg nrmare honom och besvarade hans blick, och i den
besvarade hon frgan.

Drmmen kom fr honom och som en fortsttning p den tog han fatt hennes
hnder och drog henne nrmare intill sig. Han bestmde inte lngre sjlv
ver vad han gjorde utan kysste henne eller lt sig snarare kyssa henne.

-- Adrian, jag visste, att det skulle komma en gng, sade hon och
torkade bort en tr frn kinden. Men du hade nog inte skickat mig
blommor efter vrt frsta sammantrffande.

-- Jag visste ju inte d, att jag skulle komma att hlla av dig s ...

Mjligen hade han ett ord till p tungan, men han lt det utebli fr
nnu en kyss.

De stodo alltjmt kvar i tamburen. Han brjade knna sig en smula
osker. Allt hade gtt honom vl i hnder, bttre n han vgat hoppas.
Nu hade han _garde_. Men han visste dock icke, om den skulle trotsa eld
och vatten ... och han tnkte p, att blod r tjockare n vatten. Han
hade visserligen somnat in sent omsider p natten med fresatsen att
komma till denna punkt med Harriet just nu. Men han var osker om det
skulle vara klokt att g vidare och frga, om hon ville bli hans.

Fr henne lg allt detta i kyssarna.

-- Tror du i alla fall det r s riktigt att leta reda p firman, sade
han, nr de kommit in i salongen.

-- Naturligtvis, varfr inte?

-- Tja, det kunde se mrkvrdigt ut. Det pratas s mycket i affrer.

Hon ledde in p en annan tankevg.

-- Och du som sger att man inte skall prata i _affrer_. Jag har just
inte ftt veta mer n konturerna av dina. Och det var fr mig en
verraskning att hra av Gunnar, att Gehnfeldt var din kompanjon. Sg
mig, vad fr slags mnniska r han egentligen? Ingrid sger, att han ser
ut som en robust tysk lantjunkare med ohyggligt sensuella lppar.

Strvall prisade den tur han alltid haft frn sitt frsta intrde i
familjen Wiepe att han rkat komma i det gonblick han kom. Och han var
ocks p det klara med att det varit klokt, att han icke genast sagt
mera till Harriet. Nu hade han huvudet kallt och kunde bedma sina
handlingar. Hr inne i salongen var det en annan stmning n i tamburens
drmdager.

Men Harriet flyttade sig nrmare honom och smekte hans hnder.

-- Ja, Ingrid har nog rtt p stt och vis. Hon har frresten alldeles
rtt. Oss emellan sagt hller jag p att avveckla mina affrer med
Gehnfeldt. Han har drivit mig fr lngt. Det har verkligen ocks blivit
rena spekulationsaffrer, Harriet.

-- Du sger det dr s rligt och ppenhjrtigt, s jag skulle nstan
tro, att det vore vlgrenhetsaffrer, som du gjort.

-- nej, det r det inte. Men du vet ju _varfr_ jag brjade. Jag skulle
aldrig ha gjort det mot din vilja. Du minns vrt samtal den gngen.

-- Jag har mnga gnger tnkt p det och satt vrde p det. Du frgade,
om det var min vilja, och sedan ndrade du det till _mening_.

Han satt tyst och sg mot drren. En id hll p att arbeta sig fram hos
honom vid sidan av samtalet. Han knde i fickorna, som om han letat
efter ngot och funderade ett gonblick p att frga, om han fick rka
en cigarrcigarrett, som han i s fall skulle ha hmtat i sin verrock.

-- Frlt mig, jag skall bara hmta en nsduk, sade han och gick ut.

Det kom fr honom att cigarrcigarretten just nu icke skulle ha varit p
sin plats.

Ett hftigt buller uppstod i tamburen.

Harriet skyndade ut.

Strvall hade snavat ver syrenerna och buketten var tillspillogiven.




                              KAP. XVIII.
                            Moloks offer ...


Hervor Tedelius lg sjuk i fem dagar.

Nr Folke ftt underrttelsen i telefon, p vgen frn mtet vid
Kvarntorget, hade han skyndat till Sturegatan. Hervor lg till sngs,
men hon hade bestmt vgrat att lta tillkalla lkare.

Folke hade lnge suttit vid hennes bdd och talat med henne och nnu
lngre eftert hade han suttit vid fnstret i hennes lilla rum med
huvudet stdt mot handen, tyst grubblande.

Lektorskan Tedelius hade gjort vad hon kunnat fr att lugna honom, men
han hade endast skakat p huvudet och sagt:

-- Tack tant, det r s vnligt.

Och fru Tedelius hade undrat ver, att det nstan lg ett lje ver hans
lppar i denna djupa frtvivlan.

Lektorn hade erbjudit sig att upplta de tv vre rummen, vilka skulle
kunna avskiljas och isoleras, och som hade egen ingng frn trappan
genom en tambur, som numera anvndes till garderob.

-- Det r ju s att Hervor bestmt vill ligga hemma, hade hennes far
sagt, och under en epidemi som denna r isolering ndvndig.

P natten hade Folke sjlv hmtat en lkare. Denne hade underskt Hervor
och sagt Folke sin mening. Folkes frtvivlan var grnsls.

-- Det kan mjligen finnas hopp. Ngon bestmd sjukdom har nnu icke i
sig sjlv kommit till fullt utbrott, men frken Tedelius har rkat
anvnda en ytterst vansklig medicin, sade lkaren.

Folke var outtrttlig som sjukvrdare. Men p femte dagen, d allt var
slut, sjnk han samman. Han mste fras till sitt hem, och nu var det
han som kmpade med dden.

Han hade knt det som en dets ironi, nr den gammaldags borgerligt
beskedlige lektorn erbjudit den del av familjens rymliga lgenhet,
vilken Folke en gng liksom p skmt freslagit avskiljd fr honom och
Hervor. I sitt febertillstnd sg han allt detta i s mycket bjrtare
frger.

Om de haft tminstone den lgenheten, hade allt varit annorlunda ...

Och i hans fantasier terkom ven Strvall, som han efter det
frbittrade mtet vid Kvarntorget knt sig i stnd att drpa.

Folke talade ibland hgt i feberfantasier, men vid bdden satt hans
syster, som var hans frtrogna, och hon frstod honom.

Folkes syster hette Signe. Det var fr hennes skull, som Gunnar Wiepe
fr ngra r sedan varit s ofta sedd hos Hjelms. D Gunnar en
sommarkvll, som han sedan ngrat, lmnade Signe med svidande hjrta,
hade umgnget blivit mindre intimt. Och Folke hade  sin systers vgnar
visat en bestmd kld mot Wiepes.

Nu hade en ny sommar hgrat fr Signe Hjelm. Kanske skulle den till sist
ocks verkligen komma. Hon hade av den slump, som gynnar dem som lska,
sammanfrts med honom ute i snn. Det var tv backar, stupande mot
varandra till en dal, som frt dem samman i svindlande fart. De kommo p
skidorna strlande av livslust och kraft som nr gnistor mtas i rymden
utslungade fr att en gng rkas.

De hade sedan mtts i staden, och nu nr Folke lg sjuk hade Gunnar
gjort ett besk. Bde Signe och Folke hade varnat honom fr faran, men
det var Gunnars natur att icke taga saker och ting just s allvarligt.

-- Folke r s stark, s han gr igenom vilken pers som helst, och om
jag blir smittad och stryker med, s r det bara naturens urval, sade
han.

-- Det r den frbenade aristokratens mun som talar, sade Folke halvt i
yrsel. Nu skryter han till och med ver degeneration.

Nr Signe var ensam med Folke under hans svraste krisnatt, sade han:

-- Om jag dr, vill du d lova mig en sak?

-- Och det r ...

-- ... Nej, det r ingenting. Det tjnar ingenting till. Du fr inte
besudla dina hnder, syster. Den karlens brott fr inte strta dig i
frdrvet. Ty det skulle g ut ver dig och icke ver honom. Han kan
icke dmas av ett samhlle, som sjlv mjliggr hans brott. Det r s,
syster. Nu r det hans tid, och vi ro bara hans offer. Han drpte
Hervor -- genom sin passiva aktivitet -- och jag som var stark offrade
mina krafter p att hjlpa henne. Nr jag var frbrukad och mtte
smittan, d blev jag ocks indirekt hans offer. Sjlv klarar han sig
frsts. Du ser att han har sin beskyddare. Hahaha.

-- Folke du skall inte tala, jag tror att det oroar, varnade systern.

Hon skte kyla hans heta panna med is.

-- Nu knner jag hans kalla skratt i min panna, hans infernaliska
leende. Det r Molok som hnskrattar nr han tar sitt offer.

Signe grt. Lkaren hade givit hopp, men hon trodde icke lngre att det
fanns ngot.

-- Sedan r det Gunnars tur. Javisst. Ser du inte serien? Han vgade sig
inte p Gunnar Wiepe direkt. Han mste g den hr omvgen. Feg frstr
du, feg som den kalla dlan i hans hand. Vet du syster, han har en dla
i handen, som vnder p sig, nr man hlsar ... nej, man hlsar inte
Molok, man bjer sig i vrdnad ...

Nu badade den sjuke i svett, och han domnade av i bdden. Det var krisen
som passerats, och han var rddad t livet.

Nr Folke var p bttringsvgen, ville han skriva en roman. Den skulle
heta _Anatema_ och vara en borgerlig proletrdikt. Han skulle beskriva
Strvall som urtypen fr de samhllsvampyrer, som sjlva voro produkter
av samhllet.

Men nr Folke Hjelm blev frisk, skrev han icke. Han visste, att det
skulle bta s fga. Det han skildrade skulle vara en verdrift,
eftersom samhllet icke vill erknna sin skam. ven om han sade, att
Strvall vore ett undantag -- vilket han dess bttre var -- eller om han
sade, att Strvall vore den ende av detta slag -- vilket han icke var --
s skulle de, som blivit hans offer, skmmas och frneka honom, och de
som genom honom kpt sig frdelar, skulle stlla sig redo till hans
frsvar. Detta hans anatema skulle frklinga ohrt och glmmas med den
kris som snart skulle vara glmd av en generation, vilken kanske sjlv
skulle hoppas bliva skonad frn dess upprepning ...

Nr dden har klappat p hjrtdrren, ser man med andra gon.

Men ocks den krisen blir glmd, och man hoppas, att det skall drja,
innan den terkommer.

S sg Folke Hjelm nu saken.

Men en kvll, nr han kom Rusthllaregatan fram frbi de gamla
kvarteren, knde han ett oemotstndligt behov att sga ett sanningens
ord till den man, p vars nyck i mildaste fall hans framtidsdrmmar
kastats omkull.

Det var gatans ckel som gav honom den tanken. Han sg vidriga rttor
utmed vggarna till hus, dr kttet, som mnniskorna skulla ha till
fda, hngdes upp ver natten. Han knde de fadda dunsterna frn
drrarnas och fnstrens ventilatorer, och mnniskoavskum strk fram ver
de snedsjunkna trottoarstenarna. Han mottog anbud som hnvisade till
portgngar, dr han kanske skulle blivit rnad ...

Nr han genom grdsporten gick in till huset nummer 5, sg han tvetydiga
figurer skugga i cementgrdens utkanter. Han hade gtt in fr att se om
det lyste i Strvalls rum t grdssidan, eftersom det kunde falla denne
herre in att vara oantrffbar.

S gick han ut igen genom den lilla drren i den stora porten, dr en
gammal bjd kvinna, nstan i paltor, hejdade honom.

-- r det herr Adrian, sade hon i halvmrkret och tnde portljuset.

-- Nej, det r inte herr Adrian, svarade han med ett lje och sg p den
gamla.

Folke tyckte hon sg ut att ha sett bttre dagar. Hennes skrllande
hosta nstan skrmde honom. Han gav henne ett par kronor och lyfte p
hatten av vrdnad fr lderdomen och olyckan.

-- Nej, nej, det skulle jag inte ha, sade den gamla.

Hon sg smtt generad ut, fast allt tydde p, att hon s vl kunde
behva pengarna.

-- Jo, varfr inte, sade Folke och gick.

Han hrde efter sig en lng tacksamhetens harang, som slutade med att
ngot d var alldeles fr galet.

Och s gick han uppfr marmortrapporna. Hissen fick st. Han hade en
bestmd aversion mot hissar, eftersom de markerade skyhga staplar av
lagrade hem, handelsvaror, packhus, nederlag eller ngot jmfrligt ...

-- Jas, det r ingenjrn, sade frken Wagner i drren. Ju lngre p dan
...

Och s tillade hon med en viskning:

-- St bara p sig; det lyckas nog, fr direktrn r vldigt mjuk i dag
...

Strvall log nstan som av tacksamhet fr att Folke kom.

-- Jag hade just hromdagen tnkt ringa till ingenjr Hjelm, men s fick
jag hra av baron Wiepe, att ingenjrn lg sjuk, sade Strvall, sedan de
slagit sig ned i hans kabinett.

Folke fste sig vid, att han frut icke blivit mottagen i privatrummen
utan endast i ett slags ritsal eller kontor, som husfrken kallade
ateljn.

-- Jas, ni hade tnkt ringa, sade Folke med markerat hnfull ton.

Strvalls leende utbredde sig, och hans min blev salvelsefull nr han
sade:

-- Jag hade tnkt underrtta om att lgenheten stod till ingenjrns
disposition.

-- Det var ytterst lskvrt.

Folke satte blickarna i mannen, fast och skoningslst.

-- Ni hade tillventyrs hrt av Wiepes, att min fstm var dd.

Strvall vred sig som en mask p kroken.

-- Ingenjrn har sorg, jag ser det, ja, jag ber att f beklaga.

Folke hade ett drastiskt svar p tungan, men han kunde inte hjlpa att
han i detta gonblick tyckte synd om mannen. Det var s tydligt att han
ljg, och det var ocks ganska klart fr Folke, att om Strvall
verkligen tnkt meddela, att bostaden stod till hans disposition, s
skulle han ha gjort detta, eftersom han ftt veta att Hervor var dd.
Men att han inte ringt berodde p feghet. Strvall hade icke vgat gra
det hycklande anbudet. Han hade icke trott sig om att spela okunnig om
Hervors dd.

Detta var Folkes hastiga reflexion. Han knde icke till, att Strvall
lngt fre Hervors dd beslutit sig fr att p billiga villkor lmna
honom lgenheten. Strvall hade nmligen av Harriet Wiepe ftt veta, att
den dam han sett i Gunnars sllskap var Folkes syster.

Men frn Folkes synpunkt mste Strvall frst, att han var genomskdad,
och han hll honom tillrckligt intelligent fr att sjlv inse vad han
gjorde fr en figur i Folkes gon. Drfr reste han sig upp och tog ett
steg mot Strvall med orden:

-- Ja, frgan har allts frfallit, men ni br ju sjlv kunna begripa,
hur jag bedmer edra stndiga uppskov med avgrandet. Det r ju fullt
mnskligt att tnka som s, att om vi tidigare ftt lgenheten, gift oss
och flyttat in, s skulle kanske frhllandena varit annorlunda.

Strvall blev en nyans blekare, nr han svarade:

-- Ja, men s fr man vl inte resonera nd.

Han reste sig ocks upp och tog fram en lda med cigarrcigarretter.

-- Fr jag lov.

-- Tack, jag rker bara pipa, svarade Folke.

Cigarrcigarretter var den osmakligaste tobaksvara han visste -- ven
humletobaken gav han fretrde.

-- Jag r verkligen ganska frbittrad p er, herr Strvall, sade Folke
efter en stund, sedan de bda, besvrade av situationen, betraktat
varandra, snarast fr att undvika varandras blickar.

-- Det r mnga som r det, sade Strvall.

Det var som en befrielse fr honom att finna detta svar, och han
skrattade exalterat.

-- Jag frstr det.

-- Det finns s mycket nervst folk just nu.

-- Tiden har sina exponenter.

De gingo fram och tillbaka p var sin sida av det runda divanbordet mitt
p golvet.

-- Den gamla typen fr gentleman brjar frsvinna, sade Strvall och sg
ned.

Folke stannade:

-- Sg inte det. Det finns tre slag av gentlemen kvar i vrlden, och de
skola nog alltid finnas kvar. Det r den borne demokraten, den borne
aristokraten och den gamle hederlige borgaren eller bonden. Men det
brjar komma fram en ny typ, herr Strvall, och den r alldeles fr fin.

Strvall stod blek kvar vid bordet och sg ut att ska en replik.

-- God afton, herr Strvall, sade Folke.




                               KAP. XIX.
                              Colossus ...


Ser du, det r en sak som man inte tnker p, och det r vad som kommer
efter detta. I dag r det sndag, och man glmmer fr gonblicket, att
det kommer sex veckodagar efter. Nu r det goda tider, men tror du det
finns mnga som tnka p, att det kan sl om? Men jag vet, och jag har
gar...

Monologen, som ingick i en kanske redan tolv timmar lng dialog -- d
och d avbruten av smn -- vergick till en rad mustiga eder ver en
totalt frsvunnen kragknapp. Till och med Colossus, den i sina egna gon
mktige, mste bja sig under denna mikroteknikens diktatur. Han satte
sig p en stol och vntade. Erfarenheten hade lrt honom, att dylika
saker icke finge forceras. Han vntade undergivet, och om en stund
trffade hans gon knappen ute p den himmelsbl silkesplyschmattan. Han
nrmade sig frsiktigt, och med ett sprng som d rovdjuret fngar sitt
byte grep han knappen.

Genom det tunga draperiet till grannrummet kom frgan:

-- Gar... vad menar du med gar... har du garderat dig?

Det hade han verkligen tnkt sga, d han genast vndes p frsiktigare
tankar och i gonblickets oro att redan ha sagt fr mycket tappade
knappen. Hon var visserligen hans frtrogna och kanske mer n det, men
det hade intrtt nya moment, och hon borde icke veta ngot om hans
reserv -- godset p Fyen som stod och vntade p hans frr eller senare
ndvndiga sortie frn denna skdebana.

-- Har frukosten kommit? Simma fiskarna i dammen ...

Han vergick till mnet fr dagens nrmaste betraktelser. Det hade
blivit hans enda regelbundna vana dessa sndagsfrukostar, och med dem
hade han ocks velat visa en uppmrksamhet mot henne, som hela veckan
intelligent och skickligt sktte hans sak vid Regeringsgatan. Det var
icke frga om smsaker, nr det gllde en sndagsfrukost hos Gehnfeldt,
och de fiskar som summo i dammen voro ett helt stim champagneflaskor i
en isbalja.

Genom rummen av den vrkiga vningen, som de andra veckodagarna
disponerades av honom ensam, brjade det slamra av servis. En bil hade
kommit in p grden, och frukosten ryckte in i terrngen, ansatsvis
eller i vgor som det just d brjade heta p militrsprket.

I Honolulu, dr gr man kldd liksom en zulu.

Han gnolade frnjd p den senaste schlagern.

Nej, det var allt klokt att inte sga ngot om Fyen, tnkte han, i det
han vecklade ut en nota frn en blomsterhandel:

   _An 11 kvistar syrener ....... Kr. 110._

Han kastade bort notan och gnolade vidare:

   ... med ring i nsan p zuluvis, zuluvis, zuluvis ...

Det kunde ta skruv det dr med syrenerna, och sannerligen det erbjdes
inte nr som helst ett gammalt frnmt gods p Fyen, t vilken utfattig
adelsfrken som helst. Och under sdana frhllanden borde ju inte
Regeringsgatan inblandas. Den visste nog sannerligen att taga ut sitt
i alla fall. Fr vrigt vore hon nog icke alldeles utan
frsrjningsmjligheter ...

... p zuluvis, zuluviszuluvis ...

I den underbara salongen, dr frgerna vrlade mot varandra som
rovdjuren p ett menageri, samlades efter hand de mest frbluffande
mnniskotyper, mn och kvinnor, ryssar, greker och utlnningar av Rom,
alla barbariskt utstyrda till hgsta pris.

Det var godsgare K. G:son Gehnfeldts traditionella sndagsfrukost. Den
skulle komma att draga ut p tiden, den skulle bliva vt och mktig,
brusande som Niagara, upprrd som en mnniskoslaktning vid fronterna.
Mnga skulle falla fr de Gehnfeldtska vapnen, champagnens dnande
artilleri, det dova dunkandet frn spelborden och fr den lilla
elfenbenskulan i Gehnfeldts roulette.

Sjlv skulle han st dr segrande och vldig.

Colossus ...

Han hade kommit som gamen fr att se vad fltet kunde bjuda av byte. S
hade han tidigare skt sin lycka p olika omrden, alltid fr att skrda
frukterna av andras arbete eller frsummelser, alltid fr att
exploatera. Nederlag, som skulle frkrossat andra, hade lmnat honom
oberrd. Och det, som han i verkligheten aldrig ntt, hade han ftt
ersttning fr i sitt skryt ver uppdiktade framgngar. Hans motto var:
Det spelar ingen roll vad man r. Huvudsaken r vad man synes vara. P
denna livsskdning gick han fram.

Det var en tid d penningar funnos hopade i verfld. Nr dammluckorna
fr deras utflde ur landet voro stngda, skaffade de sig sjlva omlopp
inom landet. De flgo fram verallt, de skte sig nya vgar till ml som
tidigare varit otillgngliga fr dem.

Gehnfeldt hade sttt som hstkparen vid en marknad p danslokalerna och
spejat efter nya frvrv. Penningen var fr honom allt, och fr den
trodde han sig kunna vinna allt. Han blev aldrig besviken, ty han hade
alltid lyssnare till det mest otroliga skryt, och skrytet fick
kompensera nederlagen.

Han var fysiskt vldig och hade en otrolig styrka. Mellan de
vldsammaste orgier sktte han sin kropp, red och lt sig masseras. Vid
en tidpunkt, d s mnga svulto, mste han anlita alla medel att hlla
sin figur inom elegansens rmrken. Han var ytterst vlvrdad och kunde
fra sig i vilken omgivning som helst. Det fanns ingen grns fr hans
penningbegr, men han hade aldrig frsttt att spara. Huvudsaken fr
honom var att synas stor och glnsa. Han skydde inga medel, om han
visste, att de skulle leda till framgng, men blottade dem icke, om han
befarade ett bakslag. Under alla frhllanden mste han rdda skenet.

Framfr allt annat var han tillfllets man, och eftersom han hade
erfarenhet frn tidigare katastrofer, eftersom han insg att detta
tillflle var hans strsta, hade han denna gng garderat sig. Nr fltet
var exploaterat skulle han i en ny uppenbarelseform sl sig ned i en
stilla trakt och intaga en ansedd stllning. Godset p Fyen finge icke
g honom ur hnderna, vad eljest han kunde f se sig ndsakad att
uppgiva.

Hur frsiktig Strvall n var, s behrskade dock Gehnfeldt situationen.
Nu hade han Strvall i sin hand, eller skulle kunna f det, om han ville
anvnda de medel han besatt. Frn brjan visste han, att han ftt ett
grepp om Strvall, d denne i ett frtroende, som Gehnfeldt fann naivt,
verlmnade de Wiepeska reverserna. Att han icke lmnat dem tillbaka
berodde p den ngsliga iver, med vilken Strvall skt terf dem. I
dessa papper hade han press p sin kompanjon. Det skulle kanske aldrig
falla honom in att hota Strvall med att anvnda dem, eftersom han
visste, att Strvall i ett sdant fall skulle se sig hotad i grunden och
stta in allt p att rdda sig och strta honom.

Nr han pltsligt hos en gammal skolkamrat sg sig sammanfrd med Ingrid
Wiepe, vars bild han genom en indiskretion av Strvalls husfrken ftt
se, sade han sig, att dessa reverser skulle kunna f en avgrande
betydelse. Hela hans vldsamma passion tndes fr denna unga kvinna. Han
sg hennes lppars linjer med trstiga blickar och triumferade i sin
fantasi ver ngot som han tidigare knappast tagit med i rkningen, att
gifta sig med ett klingande namn, att, om s vore, kpa eller tvinga sig
till detta och att samtidigt vinna en maka, som han skulle lska s
lnge hans knslor frmdde stanna.

Det var hans frsta tanke p bestndighet. Ingenting var eljest konstant
fr Gehnfeldt. Han hade konsumtionstidevarvets anda. Att frbruka allt
var dagens lsen, att draga strsta mjliga nytta av allt befintligt, s
lnge det hade ngot att ge. Det var helt naturligt att han under dessa
frhllanden och i en tid som denna kastade sig ver storstaden, den
stora frbrnningsugnen, som srskilt under detta kulminationsskede
slukade allt. Till den frdes friskt material, varor och mnniskor, som
om allt pumpats in genom jtteturbiner till det stora lustblet.

Gehnfeldt var icke en streber, kanske drfr att ordet hr till en mera
frgls tid. Han var en naturkraft insatt p att skumma grddan av sin
tid och att exploatera ocks exploatrerna.

Ingrid Wiepe syntes honom vara ett problem lika lttlst som alla andra
han mtt. Det enda nya fr honom var frgan om resultat p lngre tid.
Han hade verkligen icke tnkt sig ngot annat, ven om han trott sig
kunna frmoda, att ocks hon skulle st att vinna p ett gonblick, om
det nyttjades rtt. Dessa vrens blommor, som han snt henne mitt i
vinterns kyla skulle vrma hennes hjrta. Vid lmpligt tillflle skulle
han terkomma. Han skulle binda hennes hjrta med en kedja av
blomsterbuketter, den ena efter den andra med lagom mellanrum, frst
veckor, sedan dagar, tills det hela bleve en snara frdig att dragas t.
D skulle han ha henne i sin hand.

Ofta nog hade han under denna tid kunnat mta kvinnor ven ute i
sllskapslivet och i gamla goda familjer, dr han gav endast gstroller,
som redan efter frsta sammantrffandet vid en middag -- sdana som
dessa tiders middagar voro -- kunde inviteras till hans privata
festligheter. I andra fall hade utvecklingen till och med varit
snabbare. Men betrffande Ingrid Wiepe hade han redan med
blomsteruppvaktningen och dess tnkta fortsttning anslagit ngot nytt.
Det var som han kallade det den lngsamma metoden.

Efter blommorna skulle ett sammantrffande oundvikligen komma, helst ute
och av en slump. Drp fordrades en middag hos ngon gemensam bekant --
det skulle alltid kunna arrangeras, han skulle sjlv betala vad som
helst fr en sdan tillstllning, bekosta allt. Det fanns fattigt fint
folk som frr mottagit hans tjnster ... Och d skulle tiden vara mogen
fr en utvald liten krets att samlas hos honom. I denna krets skulle
finnas Ingrid Wiepe, men hon skulle icke ha hedersplatsen denna gng --
det kunde vara tids nog vid frlovningsmiddagen.

Men den frsta festen i hans prktiga vning skulle bliva den avgrande.
Vgen till en kvinnas hjrta gick genom hennes strupe, efter Gehnfeldts
erfarenhet i s mnga fall. I ett lmpligt gonblick skulle de tv vara
ensamma p vl berknad plats i hans vning, inne i hans allra
heligaste. Och d ...

Sista kortet i spelet skulle vara reverserna.

Misslyckades det ena, d skulle han sknka henne dem. Hon skulle vgra
att mottaga dem. Hon skulle icke lta honom sknka henne dem fr
ingenting.

Vad gjorde det, om han i det rtta gonblicket strtade Strvall. S
mycket skrare skulle ju hans egen seger bliva. Han skulle framst som
den dle -- Strvall som skurken i dramat. Hon skulle falla i hans armar
med eller mot sin vilja, ja vad bekymrade det honom. Blott han finge
hennes namn i sin frlovningsannons, blott det en gng skulle skrivas
brudparet for p aftonen sder ut till sitt gods p Fyen ...

Men det skulle ocks kunna hnda, att Ingrid Wiepe vore en Frken
Julie. Han hade tnkt genom allt. Dock hade han icke erknt
betjntrollen som sin. Han hade icke sig medvetet ngon underklasstriumf
att krva av hennes klass, eftersom han sjlv ville rkna sig till den.

Detta var Gehnfeldts resonemang, och utgngspunkter fr det hade han i
sin erfarenhet frn dessa r.

Innan han nnu hunnit g vidare i sin plan, mtte han som hastigast
Ingrid Wiepe p Kompaniet.

-- Det blser tydligen varma vindar frn Sdern, och det blir snart vr,
sade han och gjorde ett msterverk av sin sonora stmma.

Ingrid Wiepe gjorde en reserverad bjning p huvudet.

-- Ni skickade blommor, herr Gehnfeldt, det var alldeles fr
verraskande, sade hon med ett tonfall, som borde ha varit vltaligt
nog.

Hon beklagade detta olyckliga mte, som hr infr allas nyfikna gon
hindrade henne att anvnda ett nnu tydligare sprk. Olyckan hade ju
ocks velat, att Adrian Strvall krossat blommorna vid sitt ofattbara
fall i tamburen, eljest skulle Gehnfeldt ha ftt ett ganska klart
besked, som skulle ha besparat honom detta klumpiga nrmande p en
publik plats.

Som det nu var kunde Ingrid skylla p brdska, och hon fick ocks en
frtrfflig frevndning. Folke Hjelm och hans syster kommo in genom
svngdrren i hallen.

Gehnfeldt gjorde en bugning.

S lngt hade han allts ntt. Ingenting i vad som hittills passerat
syntes kunna minska utsikterna fr ett framgngsrikt genomfrande av
hans plan. Det skulle lyckas honom med lock eller pock.

Nere i hallen passerade han Ingrid och hennes sllskap och upprepade sin
hattlyftning.

-- Hlsa inte p _den_, frken Wiepe, sade Folke hastigt, och i sin iver
grep han hennes arm.




                                KAP. XX.
                       En kyrkogrd och ltt vin.


Strvall tog ibland sina vgar ver Pauli kyrkogrd. Det var inte fr
att gna en tanke t de gngna generationernas viloplatser, inte fr att
f ngot av friden, som utgr frn denna hgnade tysta plats, ven om
han vl kunde ha behvt ngot lugnande i all den oro han just nu erfor.
Han gick till kyrkogrden om natten, nr klockan slagit tolv. Det hade
han gjort nu ngra ntter p hemvgen frn Gehnfeldt, vilken han
alltjmt utan resultat skt fr att avbrda sig hedersskulden i
sammanhang med de pinsamma reverserna.

Men nu hade Strvall gtt till kyrkogrden direkt frn sin bostad och
kldd fr att kanske under ngra timmar mta klden. Man skulle kunnat
taga honom fr en grnlandsfarande missionr s som han var utstyrd i
plsmssa och ulster med en pld runt halsen och ned om brstet, tjocka
yllefodrade pjxor och snowboots.

Mystiska figurer strko omkring p kyrkogrden i de skumma vrrna. Det
var inte s kallt att inte nattens folk hade ngot att tissla och tassla
om i skydd av de stora trden och gravhllarna. Nr det gllde ngot tog
Strvall ingen hnsyn till sin inneboende fasa fr skuggorna och vad som
dolde sig bland dem.

Och hr gllde det en stor affr.

En stor affr p Pauli kyrkogrd sedan klockan slagit tolv p natten ...

Denna gng kanske det skulle kunna bli ett resultat.

En poliskonstapel patrullerade gatan fram och ter framfr det hus i
kvarteret Skedbladet som vette mot kyrkan.

Det var detta hus, som Strvall funnit nskvrt. Nu hade hans plan
mognat, sedan han trott sig finna stora mjligheter till affrer i detta
hus. Kanske skulle tre eller fyra lgenheter -- ja i bsta fall alla
lgenheterna -- kunna rensas frn sina nuvarande hyresgster av skl som
Strvall nu var ute fr att nrmare klarlgga.

Eljest brukade ingen poliskonstapel s trget patrullera gatorna i dessa
kvarter. Den som nu gick dr fr att d och d se p klockan och gra en
anteckning under en lykta var tydligen ute i srskilt uppdrag.

Nr Strvall sttt en stund och spejat mot det gamla huset, drog han sig
hastigt in bakom en bred trdstam. En bil hade stannat ett stycke frn
kvarteret men i en annan gata. En kvinna i skriande elegans steg ur och
vntade. Efter henne kom en herre, mycket vlkldd och synbarligen en
smula upprymd. Han stack till chauffren en sedel utan att begra
vxelpengar, och kvinnan gav honom viskande ngra frhllningsorder. Hon
gick runt hrnet och fram till porten -- just den port som Strvall
bevakade. Ett gonblick senare kom mannen smvisslande efter och
frsvann genom porten. Trappljuset tndes icke, men i stllet blev det
ljust i tv fnster till tredje vningen p hger sida om uppgngen.

Strvall gjorde en anteckning i sin annotationsbok, sedan han noga
bestmt tiden p klockan.

Men samtidigt lade han mrke till, att en plskldd herre, som gtt ver
kyrkogrden, stannade och iakttog honom. Den obekante sg upp mot huset
och tycktes fundera. Drp fortsatte han ter att g, stannade fr att
tnda en cigarr och gick vidare helt sakta.

Endast ngra f av de eljest vanligen brinnande gaslyktorna voro tnda.
Det var ju en tid, d all sparsamhet mste iakttagas. Den plskldde
obekante syntes avsiktligt uppska de mrkaste platserna, men han
fortsatte envist sin lngsamma promenad kring Strvalls poststlle.
Strvall hll ett ga p poliskonstapeln, vilken trget trampade sitt
ytterst begrnsade pass.

Nu stannade en hstdroska i ett hrn mot Rusthllaregatan. terigen var
det en kvinna av samma typ som den frra och en manlig fljeslagare. Hon
gick fre, och p ett visst avstnd fljde han efter in genom porten.
Det blev ljust i ett fnster i andra vningen till vnster. Nstan
omedelbart kom ett par gende. Efter en stunds samtal vid en lyktstolpe
gick hon fre genom porten. Det tndes ljus i tv fnster, dr
gardinerna voro upprullade, men det blev ter mrkt.

En herre kom ut genom porten, tnde en cigarrett och frsvann. Ett av de
tre upplysta fnstren slogs upp, och en kvinnoarm stack ut under
gardinen och lade p stormhaken.

Efter en stund kom en kvinna ut genom porten och gick raskt bort genom
gatorna.

Strvall hade sett nog. Han stoppade ned sin anteckningsbok, dr han
flitigt skrivit, och gick ut p gatan. Han gav ett tecken till
poliskonstapeln, som svarade med stram honnr och avlgsnade sig.

Den plskldde obekante, som alltjmt hll sig i nrheten, fljde
poliskonstapeln med blicken och skyndade sedan fram till Strvall.

-- Min herre har inte hndelsevis en tndsticka, sporde han och sg
skarpt p Strvall.

Denne iakttog den frmmande i det han letade fram tndstickorna. Det
frefll Strvall som om han hrt denna rst frr, och utseendet
frefll bekant.

-- Se, det r ju direktr Strvall, utbrast den andre med spelad eller
verklig verraskning. Det r s mrkt hr i kvarteren, s inte ens vi
nrmaste grannar knna igen varandra.

Strvall hlsade med ett leende. Han var en smula generad, men d han nu
blivit gripen p bar grning, beslt han gra det mesta mjliga av
situationen. Den man han talade med, var garen till huset vid Pauli
kyrka. Han hade tidigare skt f kpa huset av honom, men den andre hade
vgrat.

Nu kanske, tnkte Strvall.

-- Jag trodde nstan det var ngon vid polisen, sade den andre medan han
tnde sin cigarr. Fr det vara?

-- Tack, jag tror det blir fr starkt. Om det inte r oartigt, s ber
jag f rka en cigarrcigarrett.

Den andre stod kvar som om han velat framtvinga ett samtal, och Strvall
stod ocks kvar i vntan p att den andre skulle tala.

-- Vi terkommer nog frr eller senare till frgan om det hr huset,
sade Strvall tveksamt.

En bil stannade i nrmaste hrn, och de bda brjade som p tyst
verenskommelse promenera nedt Rusthllaregatan.

-- Hihi, direktrn har sinne fr affrer, tror jag, sade den andre i
skmtsam ton, och som fr att betona skmtet petade han till Strvall i
sidan med handskfingret.

De voro bda p det klara med att de genomskdat varandra.

-- Jag skall sga, att det vore klokast att sl till med ens och slja
huset. Det var ju tvhundratusen jag bjd, pminde Strvall.

-- Och nu str huset i tre.

-- Det var raskt. Jag kan inte se, att det genomgtt ngra strre
reparationer.

-- Nej, det kan hnda, men det r ett gott affrsobjekt, herr Strvall,
ett frbaskat gott affrsobjekt.

-- Jag tycker mig kunna frst det ... men den sortens affrer ...

-- Det r inte min sak. Jag hyr ut lgenheterna, och de hyror jag tar,
veta nog vederbrande att ta i andra hand. Jag hjer och de hja ... hr
har lagen ingenting att skaffa. r det ngon som opponerar sig, s blir
det bara vrkning. Som ni, herr Strvall, just i kvll lagt mrke till,
kan det finnas mjligheter att f vissa hyresgster undanskaffade.

-- Vi har bostadsbrist just nu, sade Strvall i hgtidlig ton.

Den andre ryckte till, obehagligt berrd av tonen:

-- Det r visserligen sant, men hur skulle det smaka med en grogg?

-- Eller ett glas vin uppe hos mig, invnde Strvall.

Han lskade inte sprit, men i regel hade han ett litet lager av ltta
viner till hands.

De gingo upp till Strvall och bnkade sig i hans matsal. Strvall
plockade fram glas, men nr han inte fann nycklarna till vinskpet i
vggen, mste han g och vcka sin husfrken. Han knackade p drren ett
par gnger utan att f svar. En misstanke slog honom att hon kunde vara
ute, och det var som om han knt en svag svartsjuka vid denna tanke. Det
var ngot ganska nytt hos honom, men det kunde bero p, att han sista
tiden varit mycket nervs, och att frken Wagner under denna tid varit
srskilt mn om att hlla hans humr uppe. Hon kunde ju ha sina
anledningar att stlla sig vl infr honom, det frstod han nog, men hon
visade i alla fall en rlig omtanke om hans person.

Han gick in i hennes rum och fram till bdden. Det var alldeles mrkt i
rummet. En svag parfym- eller puderdoft kittlade Strvalls knsliga
luktsinne. Han famlade ver bdden och knde en varm rund arm.

--  frlt ... brjade han sga.

Hon slog helt ofrmodat bda armarna om honom och drog honom till sig
fr att lika hastigt slppa honom.

Hon ropade till och tnde ljuset.

-- Jag drmde ... men direktrn va r de? Frlt ...

Hon gned sig i gonen som om hon varit yrvaken, och Strvall drog sig
generad och rodnande tillbaka.

-- Jag ville bara ha nycklarna till vggskpet, sade han.

Hon sg nstan besviken ut, nr hon sade, att nycklarna lgo p
diskbnken i kket.

Strvall log stilla och undrade vad frken Wagner kunde ha drmt,
eftersom hon varit s frdig att sl armarna om honom, innan hon var
riktigt klarvaken. Han var nmligen fullt vertygad om att rrelsen
varit spontan. Allra minst skulle han ha kunnat frestlla sig, att hon
legat och hrt knackningen p drren.

-- Frlt drjsmlet, ursktade sig Strvall fr sin gst, nr han kom
in i matrummet.

Han satte en ra i att sl upp skpdrren p vid gavel.

-- Fr det vara Mosel eller ngot mousserande? Jag tror det r kallt nog
som det r hr inne i kylan.

-- Tack, det dr Mosel r inte dumt.

I sjlva verket var Strvalls gst ganska ny p vinvetenskapens omrde.
Han hrde till den sort som skulle kunna sitta p Operakllaren vid en
iskyld Beaune. Ocks han var nmligen av den ganska tillflliga
husgartyp som gtt in p marknaden endast drfr att andra varor voro
slut.

-- Sg mig en sak, direktr Strvall, brjade den andre sedan han
strtat i sig ett helt glas Mosel -- som nr man tar en sup vid ett
svenskt smrgsbord -- varfr har ni s stort intresse av mitt hus?

-- , det kan ju ha sina orsaker. Sanningen att sga har polisen ocks
intresse fr det.

-- Jo, jag sg att herrarna voro bekanta.

-- Det skadar inte att ha vittne, och jag har bestmt mig fr att gra
slut p den dr trafiken.

-- I sedlighetens namn?

-- Det skadar kvarterets anseende.

-- Jas, det hr gamla ruttna kvarteret har ftt anseende. Det skulle ha
kommit sedan herrn satte in marmortrapporna och slde Rotundan till sig
sjlv; nej, oss emellan skall det vl inte talas s mycket om anseende.
Skl herr Strvall!

-- Betnk att det r mnga familjer som behva bostad, och att det inte
r riktigt att hlla undan centrala bostadslgenheter.

-- Jag skulle bara betnka en sak, och det vore ett sdant anbud p
huset att jag kan reflektera. Jag tjnar ganska bra p det just nu.

-- Men vad sger ni om att vrka det dr packet som hller hus dr och
bilda en hederlig bostadsfrening. Just nu kan man f kpare, om man
bara har lediga lgenheter.

Den andre funderade, synbarligen intresserad.

-- Jag har 80,000 i huset, sade han och rknade p ett papper.

-- Det vill sga 40,000, reducerade Strvall.

-- Lt g fr det oss skojare emellan, sade den andre, som kpt huset
fr 180,000 kronor, varav 15,000 kontant.

Strvall log och bjd p den ena flaskan vin efter den andra. Nr det
brjade lida mot morgonen voro de ense, och huset Strvalls. Det var en
lysande affr att gra p just detta hus ...

Strvall hade kommit i frbindelse med en utlndsk makts hemliga
knslosprt. Huset hade befunnits lmpligt fr vissa syften. Dr skulle
mtas hinduer, irlndare och denna makts alla underliga ombud --
prster, clowner, generaler och diplomater ...

Om denna affr ginge efter planen, skulle Strvall inhsta 100,000
kronor kontant, varjmte han skulle vara befriad frn en besvrande
aktiepost i det Gehnfeldtska bolaget. Den terstende delen skulle han
med skerhet lyckas placera ut p Stora Kommissionen, som drigenom
skulle erhlla ett antal bostadslgenheter att anvnda fr varulagring
... Mnniskor och hem fr mnniskor -- vad bekymrade den saken herr
Adrian Strvall!

Men viktigt vore ocks att han bleve befriad frn Gehnfeldt. Frst efter
den operationen skulle han ter obesvrat kunna upptrda hos Wiepes.




                               KAP. XXI.
                      Godsgare Gehnfeldt intime.


Godsgare Gehnfeldt myste av sjlvbeltenhet. Nu hade han ntt ett av de
bda resultat han skt vinna genom att hlla sig undan Strvall. Han
hade lyckats slja samtliga sina aktier i Centralbostder till en
mklarfirma Dorn & Hage. Drigenom hade han avvecklat den viktigaste av
de affrer, vilka han haft gemensamt med Strvall.

Gehnfeldt var en klartnkt man. Sedan han orubbligt satt sig i sinnet
att gra Ingrid Wiepe till sin, hade han fast beslutit sig fr att
behlla de bda reverser Strvall varit nog oklok att lgga i hans
hnder. Det bekymrade honom icke ett gonblick, att han givit sitt
hedersord p att icke missbruka dem eller att ver huvud taget icke
anvnda dem p ngot stt. Det ordet hade han givit under en
frutsttning som icke lngre funnes, skulle han sga. Han visste, att
Strvall skulle vara omjliggjord hos familjen Wiepe i det gonblick det
komme till deras knnedom, att reverserna voro i ortta hnder. Fr att
vertyga sig om att Strvall fullt insg detta hade han irriterat honom
genom att tala om Ingrid och drvid anspela p reverserna. Sedan han
sett verkan hrav, som var tydlig nog, eftersom Strvall skte
sammantrffa med honom vid alla tider p dygnet, hade han knt sig
sker. Han hade Strvall i sin hand, och han skulle om det behvdes
kunna frm denne att bli fresprkare fr honom hos Ingrid, ja en
fresprkare som skulle anvnda de yttersta medel fr att lyckas. I
annat fall skulle det g ut ver honom sjlv.

Men  andra sidan ville Gehnfeldt icke g till en direkt brytning med
Strvall. Icke nu. Och brytning skulle det otvivelaktigt komma till, om
Strvall nu satt sig i sinnet att utkrva reverserna och icke finge dem.
Gehnfeldt skulle nmligen i lngden icke kunna finna antagliga skl att
behlla dem. Drfr hade Strvall icke ftt rka honom.

Hade Gehnfeldt kunnat finna sig i en sdan motgng som att f ett nej
frn Ingrid Wiepe p ett anstndigt frieri, skulle han icke varit den
han var. Hans framgngar i affrerna och icke minst p den njesmarknad
han gjort till sin -- i likhet med samtida gulascher av olika
nationalitet och art -- hade varit s stor, att han nu icke tillt sig
att misslyckas. I varje fall skulle det svida och brnna omkring honom,
om ngot skulle g emot. Finge han icke komma in i familjen Wiepe, s
skulle icke heller Strvall n det ml han i sin barnsliga godtrogenhet
infr kompanjonen skrutit ver att han s nr redan ntt.

Hans sista bda kort i det hga spelet skulle vara: reverserna utan
Strvalls hjlp eller -- Strvall med reversernas hjlp.

Godsgare Gehnfeldt hade frut stannat vid tanken att Ingrid skulle
kapitulera infr blotta upplysningen, att han hade reverserna, som hon
icke skulle kunna inlsa.

Tag mig och gr vad ni vill med mig, skulle hon sga, men ngra
penningar har jag inte. Han skulle framtrda som den dle och riva
snder reverserna: Endast som min maka, skulle han sga, och i
enlighet med denna tankegng skulle hon falla i hans armar ...

Men efter mtet med Ingrid p Kompaniet hade han knt sig en smula
osker. Han hade d funderat ut, att han strngt taget hade ocks en
annan vg, nmligen just den att skicka som sin fresprkare Strvall,
hotad med skandal om han icke ndde resultat -- ty d skulle reverserna
fram.

Vunne Gehnfeldt icke framgng p ngon av dessa vgar, skulle han i bda
fallen likvl strta Strvall, och det var infr den utsikten han
skyndsammast ville avveckla sina affrer med honom.

Nu hade han ntt en god del av sitt ml tminstone i frga om affrerna.
Det strkte hans tillfrsikt betrffande det andra mlet -- Ingrid
Wiepe.

Och i denna tillfrsikt krde Gehnfeldt ut i sin bil fr att studera
blomstermarknaden. Han fann att ssongens frnmsta blommor voro
liljekonvalje, violer och nejlikor och beslt sig fr en ansenlig bukett
av de frstnmnda, som han jmte sitt visitkort skickade under Ingrid
Wiepes adress.

Godsgaren K. G:son Gehnfeldt, Colossus, kunde icke drmma om, vart
denna blomsteruppvaktning skulle leda.

Samma eftermiddag krde Gehnfeldt omkring i trakten av Wiepes bostad och
lt sin bils valthornssignal ljuda. Det syntes honom ganska sjlvklart,
att Ingrid Wiepe efter denna nya uppvaktning icke skulle kunna motst
ett frslag om en biltur, om han liksom av en tillfllighet skulle mta
henne. En frd till Ulriksdal eller Drottningholm, tja, varfr inte till
Saltsjbaden, skulle reta aptiten, och man skulle kunna ta en middag
sdan som hans kvinnliga bekanta brukade stta vrde p ... Hans tankar
rusade s ltt vidare, eftersom han brjat bliva van vid framgng. Den
tid d han hade motgngar i livet var lnge sedan frbi.

Tanken p Saltsjbaden blev allt starkare och Gehnfeldts fantasi allt
livligare kring denna plan, men han insg, att han icke direkt kunde
ska upp henne redan nu.

Blommorna mste frst verka, tnkte han frnjd.

Men ter kom otligheten liksom alltid nr hans starka passion var
inriktad p ett bestmt ml.

Skall jag ringa baron Wiepe ...

Detta var en ny vg. Han hade verkligen snuddat vid tanken en gng
tidigare. Det var fr vrigt vid deras frsta sammantrffande. Kanske
han till och med framkastat ngot frslag om en trevlig bridgeafton.

Fr sjutton, Wiepe r ju en ung galant herre. Han vill roa sig, tnkte
Gehnfeldt, medan bilen strk genom gatorna. Den vgen r ju fullt
legitim, haha ...

Innan han tnkt vidare p saken gav han sin chauffr order att kra till
bostaden. Han sprang uppfr trapporna och ringde till Regeringsgatan.
Hans glada nka dr hade alltid mjligheter att skaffa samman lmpligt
umgnge. Men nr han fick svar p det hemliga numret, lade han tyst ned
luren.

Denna kvinna vore hgst olmplig i detta sammanhang ...

I stllet ringde han till Gunnars byr.

-- Baron Wiepe ligger sjuk, svarade man.

Det var en motgng.

Han ringde till bostaden. Det var alltid en vnlighet mot familjen att
hra efter hur dess huvudman befann sig.

Gehnfeldt ringde.

-- Det r godsgare Gehnfeldt, svarade han, d han hrde en manlig rst
i telefonen.

Ett gonblick hade han inbillat sig, att det var Strvalls rst, men han
hrde, redan d numret angavs till svar, att rsten var mera manlig n
hans kompanjons.

-- , r det baron Wiepe sjlv, tillade han, d det sedan blev tyst p
andra sidan.

-- Baron Wiepe ligger allvarsamt sjuk, svarade rsten. Var det ngot som
skulle framfras till honom?

-- Nej visst inte, jo tack, en hlsning. Jag hrde just att han var
sjuk, men nr min herre svarade tnkte jag, att det kunde vara han.

-- Ja, min herre knner honom ju mycket obetydligt.

-- Frlt, kanske fr jag frga med vem jag har den ran? ...

-- Fr all del, det r ingenjr Hjelm.

Gehnfeldt knde sig ytterst illa berrd. Han visste att han icke tagit
miste, d han trodde sig se Folke Hjelm i sllskap med Ingrid och en
annan dam p Kompaniet. Han hade haft besk av Folke under den tid denne
skte lgenhet, och en av Gehnfeldts agenter hade rapporterat, att en
ingenjr Hjelm hade upptrtt ytterst olmpligt, d han icke kunnat f
en ledig lgenhet. Han hade icke varit nskvrd som hyresgst.
Ingenting att tjna p, som agenten sagt.

-- Kanske jag kan f tala med ngon av familjen, sade Gehnfeldt i avmtt
ton.

-- Det r tyvrr ganska olmpligt, svarade Folke.

Gehnfeldt rasade och lade ned luren.

Han gick genom rummen och kastade cigarraska omkring sig i frtreten.
Det var icke vackra saker han tnkte och muttrade fr sig sjlv om Folke
Hjelm. Dagen var frstrd och han visste fr gonblicket icke ngon
avledare fr sitt raseri.

-- Jag hr att godsgarn r hemma ...

Det var en av tjnstefolket i hans ungkarlsvning, som dristade sig in,
en ung flicka som trodde sig vga stra sin herre nr som helst --
svida icke en viss dam var nrvarande.

-- Jas, det till och med hrs att jag r hemma, rt han.

Flickan tog ett steg tillbaka.

-- N, vad r det frga om?

-- Jo, dom ringde frn en blomsterhandel och frgade, vad de skulle gra
med blommorna som godsgarn skickat.

-- r ni galen mnniska? Det ...

Han brt ut obehrskat, och flickan brast i grt.

-- Ringde blomsterhandlarn eller vem ...

-- Det var en frken som ringde, och hon sa att det var frn
blomsterhandeln, dr godsgarn hade bestllt blommor som skulle skickas.

-- En frken och blomsterhandel och skicka mig hit och dit. Vad hette
idioten?

-- Det vet jag inte.

-- r ni alldeles vansinnig, tar ni emot en ringning utan att veta vem
det r?

-- Jag tro... odde ...

-- Man tror ingenting nufrtiden.

Flickan snyftade hysteriskt.

-- Vad tro... odde ni?

Gehnfeldts kokerska kom in. Med hnderna i sidorna stllde hon sig i
drren.

-- Vad vill fru Jnsson?

-- Flickan r mycket klen, godsgarn, och det kanske inte str rtt till
med henne heller.

Flickan drog sig mot kokerskan och gnllde som en piskad hund.

Gehnfeldt var blek av raseri. Hans gon rullade, och till och med den
resoluta kokerskan var rdd. Flickan hade sjunkit ned p golvet och grt
ohejdat.

-- Hon trodde vl, att godsgarn sjlv skulle veta, var han bestllt
blommorna, sade kokerskan.

-- Det rr er inte. Varfr lgger ni er i den saken, fru Jnsson?

-- Nu skall godsgarn lugna sig, s skall jag frska rtta till det.
Fr jag ta in en grogg s lnge?

-- Visky, ren visky.

-- Ja d, godsgarn.

Hon vnde sig mot flickan som hon hjlpte p benen igen:

-- Ses, kom du med mig.

Gehnfeldt var redan i frd med att leta i telefonkatalogens
yrkesregister och ringde p Allmnna:

-- ... kom tillbaka ... vad me ...

Han hade ntt det stadium av sitt raseri, d han brukade st i givakt.
Men han var nu till det yttre alldeles lugn.

Blomsterhandeln meddelade, att blommorna kommit tillbaka med hlsningar
att det mste vara ngot misstag och att avsndaren borde underrttas
hrom.

-- Javisst, jaha, sade Gehnfeldt i nstan skmtsam ton. Naturligtvis
hade jag satt den dr adressen, jaha, det var ju mitt eget misstag.
Tack, blommorna kan ni ju behlla ... Nej, det gr detsamma ... hahaha
...

Han kastade luren i klykan s att det skallrade i apparaten.

-- Varsgo, godsgarn.

Kokerskan neg med viskybrickan.

-- Se hr, fru Jnsson, sade han och slog upp ett vldigt glas.

Han tmde det i ett enda drag.

-- Kanske det fr vara ngot tilltugg?

Gehnfeldt svarade inte p frgan.

-- Jojo, fru Jnsson, det finns idioter.

-- Ja, godsgarn, det vet man nog.

-- Folk som ro fattiga som krk skulle inte mopsa sig.

-- Nej, man fr allt vara dmjuk ...

-- Hr nu, fru Jnsson, den dr flickan fr sluta. Se hr r femtio
kronor. Ge henne det och bed henne g.

Han slngde fram en sedel, men kokerskan sg besvrad ut och tog inte
upp den.

-- Urskta mig godsgarn, men kanske det vore bst om godsgarn sjlv
gjorde upp med henne.

Det var tyst en stund.

-- Ja, jag skall be henne komma in, sade kokerskan och gick.

Gehnfeldt gick till telefonen och ringde Regeringsgatan:

-- I kvll r jag upplagd fr vad som helst, sade han.




                               KAP. XXII.
                              En promenad.


Strvall hade p senaste tiden knt liksom kylande ilningar kring
mellangrdet, men han hade inte kunnat finna ngon belggning p tungan,
som kunde stta obehaget i sammanhang med magen. Detta gjorde honom
ngslig. Frken Wagner hade sagt honom, att den dr knslan kring
mellangrdet var tecken p nervositet.

-- Det r ngot som direktrn gr och grubblar p, det har jag nog lagt
mrke till. Sdant tar. Det vore bst att resa bort en tid, till re
eller Jerkin, freslog hon en dag.

En hel rad andra goda rd hade hon givit. Strvall behvde massage, bad,
punsch, silkespyjamas ... och s borde han tnka p att gifta sig.

-- Fast det finns naturligtvis massage och massage, bad och bad, och ...

Hon hade tnkt fortstta men avbrt sig. Det hade under denna tid
uppsttt en hel del underliga hygieniska institut, till vilka hon icke
fann anledning adressera Strvall, ven om behandlingen dr kunde vara
s ytterst tillmtesgende.

I stllet tillade hon:

-- Direktr Strvall har ju gjort mycket bra affrer p sista tiden. Nu
skulle direktrn tnka p det direktrn alltid har sagt, att det gller
att koppla av, innan prisfallet kommer.

-- Det ligger ngot i det, frken Wagner, svarade han.

Men han log fr sig sjlv. Hon visade sig s mn om hans ekonomi! Fast,
fr all del, hon var ju mn om hans hlsa ocks. Kanske ett glas punsch
verkligen skulle lugna nerverna ...

-- Frken Wagner, ni kan grna kpa litet punsch, sade han.

-- Se dr ja, det skall direktrn f se gr susen.

Det lugnade honom i varje fall att tala med henne. Han insg sjlv, att
denna ngslan skulle kunna bli farlig i lngden. Han visste nog att hans
affrer lyckats till och med ver frvntan. Han skulle nog ocks kunna
avveckla dem fre den vntade prisfallskrisen -- fast denna kris skulle
nog sist n bostadsmarknaden -- eftersom lagen skyddade just den art av
fretag som Strvall vetat att lgga an p.

Hans ekonomiska stllning var allts trygg.

Men s mycket oskrare var hans stllning hos Wiepes och detta betydde
-- hans samhllsstllning. Oron att genom reverserna ha gjort sig
omjlig i familjen Wiepe hade legat ver honom som en mara om ntterna.
I sina yrvakna skrckfunderingar hade han visserligen sett en retrtt
hgrande i fjrran, en verkligt hederlig retrtt -- anstalten fr
sinnessjuka och vernervsa dr hemma i Brinkeberga. Men i klarvaket
tillstnd hade han funnit denna utvg motbjudande. Det var ju dock icke
nu som den gng, d han drnkt Jakobs kaninungar ...

Men nu hade han krossat Ingrid Wiepes syrenbukett, och vad som stod i
sammanhang drmed var ganska allvarligt.

Han hade sett sig tvungen att p ngot stt hindra Wiepes att tersnda
blommorna och drigenom framkalla Gehnfeldts raseri. S impulsiv som
Gehnfeldt var kunde han mycket vl tnkas rusa stad med reverserna och
gra en skandal, om han sge sig direkt avsnoppad av Ingrid. Detta ansg
sig Strvall ha frebyggt genom att spoliera blommorna. Men han begrep
ocks granneligen, att han i stllet skulle framkalla Ingrids raseri i
s mycket hgre grad, och detta kunde vara mycket allvarligt. Han visste
ju nu att Folke Hjelm och dennes syster terfrts till Wiepes umgnge.
Med knnedom om Ingrids temperament tog Strvall fr givet, att hon
skulle bertta historien om syrenerna ocks fr ingenjr Hjelm, och s
mycket knde han denne, att han i ett dylikt sammanhang skulle kunna
befara en redogrelse fr deras mellanhavanden rrande den dr
olycksaliga lgenheten. Det var ett helt komplex av ytterst obehagliga
mjligheter. Han skulle icke kunna undg kollision med ngon av dessa,
om han just nu beskte Wiepes. Visserligen skulle han ha Harriets skydd,
men ocks det kunde svikta. Drfr hade han hllit sig undan dessa
dagar. Pausen var dock icke lngre n mnga andra gnger mellan hans
besk.

Men just denna gng finge det icke drja alltfr lnge. Ett nytt moment
hade intrtt, ja, det var sannerligen den avgrande punkten i Strvalls
hela samvaro med Wiepes. Han hade kysst Harriet, och han insg att hon
icke skulle fatta dessa kyssar annat n p ett enda stt. Det var
frgetecknet efter hans mnga r lnga frieri, och det var hennes
jakande svar. Men detta svar vilade p frutsttningen att hon bedmt
honom rtt och att han verkligen var just den som han under alla dessa
r givit henne intryck av att vara. Och just nu kunde han befara ngot
s katastrofalt som att sjlva grundvalen fr Harriets uppfattning av
honom rycktes undan.

Adrian Strvall var p halster, andligen talat, och lgan brann livligt
och gladt inunder.

Otvivelaktigt vntade Harriet ett besk av Strvall, vilket ocks skulle
glla hennes mor och Gunnar som hennes giftoman. Det lge stor risk i
att icke omedelbart gra detta besk, men lika stor risk i att gra det,
innan Ingrids sannolika vrede dmpats.

Hela den skerhet Strvall tidigare vunnit gentemot Wiepes var nu borta.
Den hade verflyttats p det ekonomiska omrdet, dr han egentligen
aldrig hade behvt den. Men ... dr var terigen slutpunkten i de
senaste dagarnas funderingar:

Endast genom en stark stllning i familjen Wiepe skulle han vinna glans
t sin frmgenhet.

Utvecklingen hade allts frt honom till en uppfattning alldeles motsatt
den frn vilken han utgtt:

Endast genom en god ekonomisk stllning skulle han kunna vinna glansen
av att vara en vn hos Wiepes.

Strvall kldde sig hastigt till frmiddagsvisit hos Wiepes och ringde i
telefonen fr att hra om det skulle passa. Ngon av betjningen
svarade, och frst nu fick Strvall veta, att Gunnar var sjuk. Han bad
att f tala med Harriet.

-- Hur r det med Gunnar? Jag har varit borta i affrer och inte kunnat
ge mig till knna, hur r det Harriet, frgade han.

-- Det r allvarligt, Adrian. Gunnar har sagt, att han vill tala med
dig, och vi hade tnkt skicka bud p dig i dag.

-- S frfrligt ledsamt, Vad r det fr sjukdom?

-- Spanskan.

-- Spanskan, sade Strvall efter.

Och genast tillade kan:

-- D vet jag vad det vill sga.

-- Har du haft ngon knning av den, Adrian?

-- Nerverna ro litet oroliga. Jag har ftt ordination att resa till re
eller till Norge.

-- Bara det inte blir illa med dig.

-- Det behver inte bli det, men det finns en enda risk.

-- Vad sger du? Vilken ...

Ja, det kanske r fegt av mig, men jag kan inte hjlpa det. Jag mste
absolut hlla mig undan alla smittofrare.

-- Jag frstr ... det kan bryta ut, om du fr direkt smitta ... men
Gunnar ... Vill du vnta i telefon.

Efter en stund kom Harriet tillbaka. Hon var tydligen upprrd och talade
nstan viskande:

-- Gunnar kan inte fatta, att du inte kan komma, sger han. Jag mste
sga, att du skulle resa bort, och att du r sjuk. Jag frstr ju s
vl, att du inte kan komma, men det r olyckligt, vet du, p ett stt
... ja Adrian, jag mste rka dig ... och sedan skall du resa bort en
tid. Kan jag trffa dig nu? Det r ett uppdrag frn Gunnar ocks ...

Harriet grt.

-- Jag kommer genast. Jag tar risken, Harriet.

-- Nej, nu vill inte Gun... Jag kan inte sga det i telefon. Kom genast
ut till Djurgrdsbron.

-- Jag kommer.

Strvalls frd till mtesplatsen var snabb, men Harriet var fre honom
dr.

-- Nu skall vi g lngt ut och tala frstndigt, brjade hon.

Orden stucko honom, och han tyckte sig frmrka ngot nytt i Harriets
blick, ett beklagande eller s, men det kunde ocks vara sorg ver
Gunnars sjukdom.

Strvall hostade ett par gnger.

Kanske det inte r bra fr dig att g, undrade hon. Du mste ha arbetat
fr mycket p sista tiden.

-- Det r inte utan att jag har det ... Men jag skall promenera mycket,
s det skall du inte vara orolig fr. Det gr mig godt.

Hon rynkade ltt p nsan, som om hon tyckt att han ondigtvis
uppehllit sig vid sin egen person. Detta undgick honom inte, och han
anade ord. Fljaktligen log han och sg ut i rymden.

-- Du knner ju Ingrids humr. Hon blev rasande p dig fr att du
snavade ver blommorna. Nu r det s frstr du oss emellan sagt, att
...

Strvall lyste upp. Det dr oss emellan sagt vrderade han till ngra
hundra tusen kronor ...

... Gunnar och ingenjr Hjelm, som du visst knner -- fortsatte hon --
har blivit ganska goda vnner igen p sista tiden. Ja, du frstr det r
en smula hett mellan Gunnar och Signe Hjelm ... gammal krlek. Och de
bda Hjelmarna ha bestmt ngot mot dig. Jag mste sga, att det
inverkat p Gunnar. Men det r i sammanhang med en annan sak som du
kanske inte borde ha gjort. Ja, det r Gunnars fel ocks, tycker jag.
Gunnar kanske inte gr igenom den hr sjukdomen. Han tror det inte sjlv
heller, och just i gr kvll hnde det ngot obehagligt. Den dr
pflugne Gehnfeldt ringde; tydligen ville han tala med Ingrid. Ser du
han hade skickat blommor i gr igen, men de returnerades, och det var
vl drfr han ville trffa Ingrid och begra en frklaring. Men Folke
Hjelm som var hemma avspisade honom i telefon ...

Strvall knde, att han bleknade, och leendet, som han till varje pris
mste bevara, vanstllde hans ansikte. Det var som att lyfta en
frfrlig tyngd att hlla, det uppe.

Harriet fortsatte:

-- Det mste ha varit ngot resonemang om saken frut mellan Ingrid och
Gunnar. Kanske Folke ocks varit med. I alla fall yttrade Folke ngot om
att det var tur, att du inte ramlat ocks p dessa blommor.

Nu fick Strvall en hftig hostattack. Det behvde han s vl i detta
gonblick. Det var inga smsaker fr honom det Harriet berttade, och
drtill kom, att Harriet efter hand lade bort bde titel och tillnamn,
nr hon talade om ingenjr Hjelm. Det dr Folke tydde p intimare
bekantskap n Strvall trott rda mellan dem.

-- Och nu i dag, sade Harriet -- sedan Strvall hmtat sig efter
hostattacken -- bad Gunnar att f tala med mig som han sade p heder
och samvete. Han berttade att han utan Ingrids vetskap lmnat dig en
revers frn henne till honom p ett ln fr hennes resa. Fr en tid
sedan hade Ingrid ftt sin del av vra rliga slktpengar, som vi kalla
dem, och d hade hon betalt igen sin del av skulden till Gunnar, men hon
hade inte ftt igen reversen. Gunnar hade sagt henne, att han rivit
snder den ngon gng. Och nu frstr du, att du mste vara alldeles
ovetande om det papperet. Men nu vill Gunnar ha igen bda reverserna av
dig, och han bad mig sga, att hela beloppet med rnta str fr din
rkning att hmta av hans ln i verket. Du har dem vl inte hndelsevis
p dig?

Utan att tveka ett gonblick svarade Strvall:

-- Jag ville eftersknka den skulden, och nr Gunnar vgrade all ta emot
anbudet, rev jag snder bda reverserna.

-- Jas har du gjort det, men det kanske inte var s bra. Gunnar ville
nog sjlv ha rivit snder dem och brnt dem bland annat som han nu velat
frstra fr att ingenting skall ligga efter honom ... Frresten kan du
vl frst, att Gunnar inte skulle ta emot den gvan av dig. Det r
ngot i det dr sammanhanget som srat honom, tror jag. Han har aldrig
brukat skriva reverser.

-- Det kan ju hnda, att jag har bitarna kvar ... Om jag bara kunde
minnas ... Kanske jag inte brnde dem ... Vet du, kanske jag inte rev
snder dem heller. Det svvar fr mig att jag ndrade mig och lade dem i
en lda. Jag har inte tnkt p saken. Beloppet betyder ju ingenting fr
mig.

-- Ja, ser du det dr ocks, att pengar ingenting betyder fr dig ...
Hjelm har inbillat Gunnar, att du har jobbat med hus. Jag vet ju varfr
du har velat stta dig in i frgan. Ditt sociala intresse. Men de ha
ftt en skev uppfattning ...

Hon gav honom en varm blick och tog hans hand. De hade kommit ut mot
Blockhusudden.

-- Tack Harriet fr sist nr vi voro ensamma, sade han.

-- Du skulle kanske inte ha pmint mig om det just nu.

Hennes ton var ltt frebrende, men det var oavsiktligt. Fr att
avrunda tillade hon:

-- Nu vill jag hra ngot om din affrsstllning. Du har ju aldrig sagt
ngot till din bundsfrvant.

Det var det strsta gonblicket i Strvalls liv. Harriet Wiepe ville
hra, hurudan hans ekonomi var, fr att besvara frgan han gjort henne
med sina kyssar. Hur skulle vl Adrian Strvall p annat stt ha kunnat
uppfatta hennes vdjan att f hra ngot om hans affrsstllning.

Det var ett s stort gonblick fr Strvall, att han icke kunde lta det
g oanvndt frbi. Han stannade och fattade Harriets bda hnder. Nr
han vertygat sig om, att de voro osedda, sade han:

-- Harriet, jag verdriver inte om jag sger, att jag kommer att ga en
halv miljon, sedan jag avslutat alla mina affrer.

Han drog henne nrmare intill sig. Det lyste till i hennes blick.

-- Ditt experiment har allts lyckats. Det var en ohygglig summa, ett
frkrossande bevismaterial fr ditt nya sociala system.

-- Ja Harriet, tack vare min krlek till dig har jag lyckats.

Hon sg honom in i gonen.

-- Och nu tnker du disponera beloppet du frtjnat, ja, hur tnker du
nu anvnda dessa pengar och denna erfarenhet?

Han mtte hennes blick.

-- Om du r min, r jag din, och hela denna frmgenhet r vr.

Hon drog sig undan honom, d han i samma gonblick ville kyssa henne.
Ett nytt skrmt uttryck lg i hennes ansikte. Hon blev blossande rd och
sedan hastigt blek.

-- Menar du att _vi_ skulle anvnda dessa pengar?

-- Naturligtvis, det r ju fr dig jag har frtjnat dem ... fr vr
framtid, Harriet.

-- Nej Adrian, du kan inte mena detta ...

Hon fortsatte ensam och brast i grt.

Han skyndade efter, ofrmgen att fatta vad som rrde sig i hennes inre.
Ansg hon sig vara fr fattig att taga emot denna gva av honom?

-- Du har ju ett namn, Harriet. Vad har jag att bjuda dig om inte detta
som jag vunnit fr att vinna dig. Vad r det mot ditt namn?

Han skte fnga henne, men hon gled undan.

-- Det var ohyggligt ... Folke Hjelm hade allts rtt ...

Han hade varit rlig. Bde omedvetet och medvetet hade han rjt sin
natur. Det han omedvetet rjt hade sopat bort grunden, p vilken hon
bildat sin uppfattning om honom, och det frintade ocks det offer han i
sina medvetna ord velat gra p hennes krleks altare.

Han var i detta gonblick slut fr henne. Hon mste uppbjuda hela sin
bildning och kultur fr att behrska sig, men det kokade inom henne.
Hela hennes tradition satte sig upp emot detta rofferi. Det fanns
ingenting hon fann vidrigare n jobbare. Det var ingen hon satt hgre n
Adrian. Nu var allts han en vidrig jobbare. Hon skmdes som om hon haft
del i det onda han mste ha gjort s mnga hem och s mnga mnniskor.

Och likvl saknade hon varje inblick i labyrinten av hans affrer.

Nu insg Strvall sitt misstag. Han gick vid hennes sida och sg rakt
fram, slppte henne icke.

-- Du mste lugna dig, bad han. Det r inte som du tror. Det var min
krlek till dig, som drev mig fr lngt. Du var dock frn brjan
medveten om det hela.

Hon brjade verkligen tala, men hon tystnade igen, alltfr upprrd att
forma orden.

Nr de gtt en stund, sade hon:

-- Varfr lt du mig aldrig hra ngot om dina planer och affrer? Du
sade alltid, att man inte skulle prata i affrer, och jag trodde inte du
ville dlja ngot med det.

-- Nu frst var tillfllet inne. Nu skall jag gra upp mitt stora
system, och du skall bestmma ver det, om du r min.

-- r det frutsttningen? Skulle du eljest ...

-- Du mste svara mig, om du r min.

-- Adrian, jag har aldrig lskat ngon. Dig har jag trott p, och du r
den ende jag skulle kunna lska.

-- N?

-- Nej Adrian, du mste frst utplna detta frfrliga. Vill du ansl
allt vad du frtjnat till att stta ditt sociala system p ftter?

-- r du min?

Hon stannade.

-- Du borde frst, att det r tv skilda saker fr mig och jag vill
frga dig rentut: Gr du dem till en?

-- Vi skulle gemensamt gra upp planen, du och jag och din frening.
Samhllsnit skulle f ran av allt.

-- Adrian, du svarade inte p frgan. Det var inte rligt av dig att
inte gra det.

Han fjaltade bredvid henne med ett stelnadt leende. Hennes blod var i
svallning och hon gick raskt, stolt som en krigare. Det kom fr Strvall
att hon liknade ett av de gamla familjeportrtten i Wiepes matsal.

-- Jag tnker nu p en sak, sade han. Det kanske inte r finknsligt att
sga det, men man mste ta livet praktiskt ... och dden ocks.

Hon sg p honom ett gonblick, men blicken gled bort. Hans ansikte var
frnsttande, blekt och svettigt, och hon blev skrmd. Det var som ett
stort leende kranium.

-- Om Gunnar skulle vilja ge sitt namn t en fond, sade han. Vi skulle
kunna stlla en del av beloppet till hans testamentariska vilja ...

-- Jag tror mig frst, hur du menar. Men det skulle naturligtvis vara
allt vad du vunnit av andra och inte vara en del ... eller vad skulle
terstoden vara till?

Han vgade inte upprepa frslaget om deras gemensamma framtid.

-- Naturligtvis ... allt, sade han tveksamt.

-- Jag skall tala med Gunnar om saken.

En bil susade frbi dem, just nr de ndde sprvagnshllplatsen.

Strvall igenknde Gehnfeldts privatbil. Gehnfeldt och en dam sutto i
den.

-- Harriet, sade Strvall och ryckte hennes arm. Det var Gehnfeldt i sin
bil och ... Ingrid ...

-- Omjligt, utbrast hon indignerad, absolut omjligt. Vad menar du?

-- Nej jag kanske sg fel.

-- Du mste vara ohyggligt nervs, Adrian. Res bort och skaffa dig lugn
s du blir dig sjlv igen.

-- Tack, Harriet, det kanske r nerverna som frklarar alltsamman ...

Nr de skiljts vid bron, gick hon lngsamt vidare och tnkte genom deras
samtal. Kanske hade hon varit fr hftig, kanske hade hon bedmt honom
fel ... Hon mste tala med Gunnar om saken och med sin mor ...

Han stod och sg efter henne, och det brjade fuktas i hans gon.




                              KAP. XXIII.
                             Starka makter.


Det r en sllsam stmning ver ett hem, nr dden str och vntar vid
drren, och man vet att han r dr. Ibland frnimmer man hans otlighet.
Han skakar p vingen som fr att nrma sig, men kanske han n en gng
trder tillbaka och ger anstnd. Det r s mycket ouppgjort som gres
upp, s mnga frut sagda ord som frklaras, s mnga nya bilder som
framtiden lter ana. Innan dden kom och stllde sig i vntan vid
drren, trodde man, att tanken mtt vidden och djupet av de knslor
dden skulle vcka, om den komme. Man tror sig ha tnkt genom allt, hur
allt skulle te sig, om den eller den av ens nrmaste skulle g bort, hur
man skulle bra sorgen.

Men tanken nr aldrig de djup, dr krlekens rtter gro.

Frst nr dden sliter i rtterna mtes smrtan.

Dden r som kirurgens kniv vid en operation. Nerverna ligga blottade
kring den punkt, dr insnittet gjorts.

Det viskades i rummen kring Gunnar Wiepes bdd, nr tiden led mot
krisen. Signe Hjelm var dr. Hans mor och hon voro trgna vktare.
Ibland kom Folke. Gunnar hade vid bdden lagt Ingrids hand i Folkes och
sagt honom:

-- Du fr vara hennes bror som du genom Signe r min bror. Hon kanske r
utsatt fr en fara som du vet, och hon behver ditt starka frsvar.

Ingrid var sin bror tacksam att han sagt starka frsvar. Folke Hjelm
var fr henne den frkroppsligade styrkan, och hon hade kunnat frst,
att han besatt ett stort mtt av fysiskt mod. Nu vid sjukbdden hade han
ocks visat en fin vekhet i sinnet som gav henne en inblick i hans
starka temperament. Och mot sin syster hade han varit lika hnsynsfull
som Gunnar mot Ingrid. Hur han varit och hur han knt vid sin fstms
dd, hade hon aldrig velat frga varken honom sjlv eller Signe.

Ngot hade dessutom frbluffat Ingrid.

Folke och hon hade suttit en stund i salongen ensamma och talat om
Gunnar, och Folke hade sagt:

-- Nr man knner att en vn skall g bort, d r det som man skulle
vilja ge sina tankar uttryck inte i ord utan p en fiol under sordin.

Hon hade inte svarat. I stllet hade hon sakta rest sig upp och gtt in
i sitt rum, dr hon grtit lnge.

Sedan hade hon kommit in till Folke och sagt:

-- Tack, Folke, fr det du sade nyss ...

Man minns s ltt allt som sgs vid en sjukbdd, d den sjuke r en nra
vn. Orden f en skrpt mening, och kanske de g frn djupare kllor n
i det vardagliga.

ven Harriet var pverkad av stmningen vid Gunnars sjukbdd men p ett
annat stt n systern. Ingrid levde fullt med sina knslor och fljde
dem liksom fr att taga ut sista droppen av deras bittra eller ljuva
essence. Harriet som sg tingen mera kategoriskt hade oftast frmgan
att inrama sina knslor. S lngt och icke lngre. Hon levde en stor del
av sitt liv teoretiskt, p ider som hon sjlv vertygade sig vara
brande.

En sdan id var Adrian Strvall.

Men ven Harriet hade rnt en viss pverkan av denna sllsamma stmning
som fljer och som fregr ddens besk.

Ingrid hade frgat Folke, varfr han helt spontant den gngen p
Kompaniet varnat henne fr Gehnfeldt. Han visste d ingenting om
syrenerna, och han visste icke heller om mjligen Gehnfeldt kunde vara
en nrmare vn till henne eller till familjen.

-- Tja, sade Folke helt frankt, det r nu en gng s att jag har mina
sympatier och antipatier. Sympatierna talar jag aldrig om, antipatierna
kan jag inte tiga med. Nr jag ser Gehnfeldt tnker jag p Strvall, och
... ja, Harriet fr urskta, och nr jag ser Strvall tnker jag p
Gehnfeldt. Mnniskogulascher bda tv. Jobba i liv.

Harriet hade opponerat sig.

-- Folke vet inte, om Folke knner Strvall. Det kan vara frklaringar,
som skulle ndra uppfattningen. Dom sger _att_ Jeppe super, men dom
sger inte _varfr_ Jeppe super, kom _det_ ihg.

-- Ja, frlt, Harriet, sade han, det r min mening. Det r ju drfr
inte sagt att den r riktig.

-- Tnk, det dr har jag instinktivt knt frn frsta gonblicket jag
rkade Strvall, sade Ingrid, sedan Harriet gtt ur rummet.

Harriet hade varit illa berrd av det Folke sagt, men nr ocks Gunnar
sagt, att det kunde finnas fog fr Folkes uppfattning, hade Harriet
blivit ngot pverkad, kanske blott av den sregna klangen av allt vad
Gunnar nu sade. Man tror ju s ltt att det ligger ngot djupare, kanske
ngot klarsynt, i en persons uppfattning, d dden r nra. I varje fall
hade Harriet gtt att mta Strvall vid Djurgrdsbron med en smula
kyligare knslor fr honom n dem hon haft, d de sist skiljdes.

Och efter det senaste samtalet med Strvall ansg sig Harriet bra tala
med Gunnar.

-- Orkar du hra p mig, frgade hon. Det r en viktig sak.

-- Tala du kra syster, sade Gunnar.

Hon berttade allt som passerat mellan henne och Strvall, ven samtalet
nu p Djurgrden ord fr ord som det etsats in i hennes minne.

-- Ja, som du mrkt har jag inte velat lgga mig i dina knslor eller
intressen, sade Gunnar, men eftersom du frgar mig, kan jag sga dig,
att jag p sista tiden brjat tvivla p hans sociala idealitet.
Naturligtvis mnade han frn brjan frtjna pengar, och sedan hade han
nog tnkt att bli ett slags samhllsfrbttrare. Nr han s fick vind i
seglen, brt hans verkliga natur igenom. Han kan inte hjlpa det sjlv.
Det fordras mer kultur n han har fr att inte lta fresta sig av
pengar. Du kan ju tycka att det r synd om honom, men lngre br du vl
nd inte g.

Harriet nmnde Strvalls plan p en fond i Gunnars namn fr ngot
vlgrande ndaml ... fr hem t fattiga eller s.

-- Det var ju framsynt av honom att tnka p mitt minne, men du fr
frlta att jag inte tar det riktigt fr kta. En karl som tar reverser
av en vn, donerar inte en frmgenhet i hans namn utan att samtidigt
betinga sig ngot av namnets frdelar, sade Gunnar.

-- Men vad skulle han betinga sig, invnde Harriet.

Hon var redan ganska vertygad, men hon fann det vara en skyldighet mot
sina egna knslor fr Strvall att ge honom ytterligare en mjlighet.

-- Dig, syster lilla, sade Gunnar med en trtt nickning.

Det mste hon erknna, att Strvall faktiskt gjort. Hon ville inte sga
detta fr Gunnar. Inte heller ville hon nnu helt avkoppla Adrian frn
sina tankar. Han hade varit nervs, kanske en form av samma sjukdom som
Gunnar ftt. Mjligen skulle han lta hra av sig igen p ett stt som
skulle helt utplna intrycket frn den obehagliga promenaden.

Den chansen ville hon ge honom i varje fall.

P kvllen nr Folke kom fr att flja hem sin syster, hade Gunnar och
han ett kort samtal om Strvall. Gunnar nmnde vad Harriet berttat.

-- Om jag inte r med lngre, fr du hlla ett ga p Harriet ocks, det
lovar du, Folke, sade han.

Folke gav honom handen p det.

-- Jag skall alltid ska vara till nytta fr Ingrid och Harriet, sade
han. Du har gottgjort vad jag ansg att du brt mot Signe d fr
lngesedan.

-- Du nmnde Ingrids namn fre Harriets, sade Gunnar med en liten
spjuver i blicken.

Men han tog genast upp ett annat mne:

-- Du fr lova mig att g till Strvall och hmta tv reverser. Det r
egentligen fr Ingrids skull.

Han berttade fr Folke om reversernas tillkomst.

-- Det dr stter pricken ver iet, sade Folke kort. Jag skall g och
hmta papperen i kvll.

Folke hll lftet.

Han ringde frst till Strvall och bad om ett enskilt viktigt samtal
senare p kvllen. Nr han fljt hem sin syster, gick han till
Rusthllaregatan 5.

Det var underliga tankar han hade p vgen dit. Han nstan tyckte
frsynen givit honom hmnd p Strvall.

Sjlv hade Strvall med gldje mottagit Folkes telefonbud. Han ville tro
att det gllde frslaget till Harriet om en fond i Gunnars namn. Det
skulle innebra att Harriet bleve hans. Hennes namn vore vrt den
fonden. Och Strvall hade efter hemkomsten trott sig finna en mjlighet
till kompromiss med Harriets bestmda yrkande p att hela hans frtjnst
skulle anvndas till vlgrenhet.

Han hade i sjlva verket frt henne bakom ljuset, d han uppgav sina
frtjnster till en halv miljon. Utver denna summa hade han ett par
hundra tusen reserverade i skert frvar. Det skulle han kunna ange fr
Harriet som sitt rvda kapital.

Han hade satt sig ner p eftermiddagen fr att gra upp sitt sociala
system. Det gllde att p papperet lgga ut ett recept mot sdana
affrer som han sjlv gjort. Han fann att det inte var s ltt. Man
skulle alltid kunna kringg lagar, s lnge bostadsmarknaden vore ett
fritt flt fr varje fretagare och hemmet en handelsvara. Naturligtvis
insg han detta. Det var ju drfr han kastat sig in p marknaden. Men
receptet lg inte p bordet.

Nr han funderat lnge, stannade han vid Harriet Wiepes frga fr ngra
r sedan, d han skulle brja:

-- Fr vem som helst driva handel med mnniskohem?

Dri lg fret till hela frgans lsning. Kontrollen mste vara
personlig. Det mste fordras vissa kvalifikationer, det mste sttas
vissa grnser, och det mste gras till en koncessionsfrga.

Han skrev ned dessa ord och brjade ett utkast till donationsbrevet.
Jag undertecknad frklarar hrmed min sista vilja vara att en summa
stor 200,000 kronor (skriver tv ...

Beloppet skulle kanske kunna sttas lgre ...

Han skrev papper efter papper vid sitt amerikanska skrivbord, och
beloppet blev fr varje gng mindre. Hela eftermiddagen och kvllen
arbetade han trotsande sin husfrkens varningar.

-- I morgon reser jag bort, hade han upprepat s mnga gnger att det
inte verkade utan att han slutligen till frken Wagners undran och bvan
sade:

-- I morgon reser vi bort ...

Strax drp kom Folke, och Strvall glmde i sin iver att draga jalusien
ver bordet och papperen. Nr han gtt in i matrummet fr att mta
honom, var frken Wagner vid bordet och lste hans skrifter.

-- Jas, jag fr det njet att se ingenjr Hjelm hos mig nnu en gng,
hlsade Strvall. Var s god och tag plats.

-- Tack, det hr r snart avhandlat. Jag har en fullmakt in blanco fr
direktr Strvall att lyfta fyra tusen kronor jmte den rnta direktrn
sjlv vill berkna och anteckna p fullmakten. Beloppet lyftes i baron
Wiepes mbetsverk. Mot fullmakten torde emellertid direktrn vara vnlig
lmna mig ett par reverser p det ursprungliga lnebeloppet.

Strvall kunde inte dlja sin oangenma verraskning.

-- Jas, de dr reverserna ... javisst, jag har verkligen inte kunnat
finna dem. Med skerhet har jag brnt upp dem, eftersom jag eftersknkt
skulden.

-- Baron Wiepe kan tyvrr inte ta emot den vnliga gvan. Fr vrigt
nmnde frken Harriet Wiepe, att herr Strvall erinrat sig, att
reverserna kunde finnas kvar.

-- Nej tyvrr, jag missminde mig.

-- Jag frmodar att de inte ro p ngot stt frpantade?

-- Frlt, ingenjr Hjelm, men jag har inte behov av att frpanta ngot
som jag med ppna hnder sknker bort. Fr vrigt trodde jag den saken
kunde vara slutbehandlad.

-- N, i hndelse reverserna verkligen ro frstrda p ett effektivt
stt har jag baron Wiepes uppdrag att verlmna fullmakten mot kvitto.

-- Jag kan inte terta en gva.

Det prasslade i kabinettet invid matrummet, och hastiga steg avlgsnade
sig drifrn.

-- Ja, jag kan ju inte tvinga er att skriva ut kvittot. D har jag bara
att verlmna fullmakten.

Strvall skt papperet tillbaka.

-- Jag trodde att Gunn... att baron Wiepe mjligen nmnt ngot om en
donation som skulle gras i hans namn.

-- Den donationen, herr Strvall, br nog ha ett helt annat namn. Jag
ber att f sga godnatt.

Nr Folke kom ut i trappan, slogs drren frsiktigt men hastigt ter upp
efter honom.

-- Frlt, ingenjrn, men direktr Strvall r vernervs och sjuk. Jag
kan ta emot fullmakten. Jag hrde hela samtalet, och jag har hans
fullmakt att teckna namnet fr hyresbetalningar, s jag kan skriva ett
kvitto i hans namn genom mig. Frken Wagner hade helt enkelt tagit saken
i egen hand.

-- Frtrffligt, sade Folke, glatt verraskad.

Hon skyndade in och skrev kvittot.

-- Det r rtt, tag hand om herrn, sade Folke och gick.

Han gav henne en blinkning som passade till orden.




                               KAP. XXIV.
                         Tillfllets kvinna.


Nr Folke Hjelm gtt, var Strvall illa till mods. Han gick lnge genom
rummen och rkte cigarrcigarretter. Det som irriterade honom var Folkes
frga, om reverserna pantfrskrivits p ngot stt. Mjligen hade
Gehnfeldt redan ltit saken g till skandal, eftersom han ju fregende
dag ftt sina blommor tersnda. Kanske var Folke Hjelms besk endast
ett led i en komplott, i vilken ven Gehnfeldt spelade med. Dessa
antaganden pinade Strvall, och han mste gng p gng ter brja sin
oroliga promenad genom rummen, sedan han frgves skt fortstta med den
halvfrdiga donationsskrivelsen. Han hade pressat ned beloppet till en
tiondel av det ursprungligen tnkta, d han terigen rev snder papperet
vid en ny id:

Skulle han lmna papperet in blanco och lta Gunnar sjlv bestmma
beloppet inom ramen av den summa han uppgivit sig ha frtjnat?

En sdan handling skulle infr Wiepes fr alla tider skingra tvivlen p
att han vore en gentleman. En jobbare skulle aldrig kunna upptrda s
rentav grandiost!

Men om Gehnfeldt hade rjt hemligheten ... D vore det hela frfelat.

Strvall tog telefonluren, innan han nnu tnkt den obehagliga tanken
till slut, och begrde Gehnfeldts bostadsnummer.

Verkligen!

Gehnfeldt svarade sjlv.

-- Jas jag fick ndtligen tag p dig, sade Strvall.

-- r det du ... Tjnare p dig din lergk ... Men tala inte s hgt fr
tusan pltar, du ser vl att jag inte r solo ...

-- Nej det ser jag verkligen inte -- i telefontratten.

Gehnfeldt var tydligen i hgsta stmning.

-- N vad var det du ville, svger, drog han till.

-- Svger, vad menar du, hr du inte vem det r?

-- Tyst, tyst ... hon fr inte hra att det r du, frstr du.

-- Jag vet inte vilken hon du talar om, det var ...

-- Nehejvisst, du tjnar fr Lea, s du kan inte ha sinne fr att det
ocks finns en Rakel ...  en sdan kvin...

Strvall hade god lust att ringa av. Detta var honom vl starkt.
Visserligen trodde han sig ha sett Ingrid Wiepe vid Gehnfeldts sida i
bilen p Djurgrden, men detta, nej, det syntes honom otroligt ...
svida inte reverserna ...

-- r du antrffbar i morgon, frgade Strvall nstan med grten i
halsen.

-- I morgon, ja, vad skall det bli i morgon ... I dag, i dag, fr Rakel
r jag svag ... Jas i morgon sa du, sa du ... Jojomn, i morgon kommer
jag till dig med en liten sak, som du kanske vntat p.

Strvall sade ett kort godnatt och sjnk ned i stolen gapande av
frvning. Skulle Gehnfeldt allts mna terstlla papperen? Strvall
hade summan i beredskap.

Men nr han funderat en stund p saken, gick det runt fr hans frstnd.
Gehnfeldt hade visserligen ganska skert frtrt en massa sprit, men han
brukade dock i regel kunna klart och tydligt ange sin mening. Det mste
ha varit ngot avsiktligt frsk att trassla till det hela.

Medan Strvall satt och grubblade hit och dit, kom frken Wagner in till
honom.

-- Jag mrker nu, att jag mste ta beflet, om direktrn vill eller
inte. Det kan glla livet, och direktrn fr inte arbeta mer i dag ...
frresten, det r ju mitt i natten.

-- Tack, tack, frken Wagner, sade han i klagande ton och sg tomt ut i
rummet, under det han nickade med huvudet.

-- Direktrn mste tnka p sig sjlv och inte lta andra husbondera
sig. Ja, urskta att jag sger det, men jag tror nstan att direktrn
hller p att rka ut fr ngot obehag. Tnk om ngon r ute fr att
alldeles ruinera direktrn!

-- Ruinera?

Han sade ordet s fort som om det varit en enda stavelse och gav henne
blixtsnabbt en skrmd blick.

-- Jag hade en s mrkvrdig drm i natt.

-- Om mig?

-- Ja, direktrn hade skrivit ett stort papper med mnga sigill p. Det
var s tungt s man kunde knappt hlla det i handen.

Strvall drog ned jalusien p sitt amerikanska skrivbord.

-- Asch ja, drmmar, sade hon och avbrt berttelsen.

-- N, hur gick det med papperet?

-- Nej, det gr detsamma ... Nu skall jag hmta medicin t direktrn.

-- Tror ni att jag r sjuk?

-- Direktrn r allvarligt sjuk, sade hon tvrskert.

Han nickade och sg ut att vilja grta. Det stela leendet ver hans
ansikte frvred hans drag som till begynnande bitter grt.

-- Tror ni att jag kan ha blivit vrre av att jag trffat frken Wiepe?

Frken Wagner blev hpen ver hans beknnelse.

-- r hon sjuk ... jag frstr inte.

-- Baron Wiepe, min vn, ligger fr dden, och hon kom direkt frn honom
fr att mta mig.

Ansiktet fick ett ljligt frnmt uttryck, nr han sade baron Wiepe,
min vn.

Hon skulle kanske vid ett annat tillflle ha skrattat t honom, mjligen
rentav skmtat med honom, men nu insg hon vikten av att spela sina kort
bttre n s.

-- Dr ha vi drmmen, sade hon och tog ett teatersteg baklnges. Det var
ngon som skulle d, och det var en dam med i spelet. Direktrn skulle
akta ...

-- ... skulle akta?

-- Hlsan ... och undvika smitta. Jag tror att direktrn ftt den
_nervsa_ spanskan.

-- Tnk om ni har rtt. Men vad var det fr en dam ni drmde om?

-- Direktrn mste ha medicinen ... Jag kommer p sekunden.

Strvall var rrd ver hennes omtanke. Han var som vax, tyckte han
sjlv. Hon skulle kunna gra med honom vad som helst. Det var ett
medgivande i hans tanke som kanske berodde p, att han visste sig kunna
sga stopp om han ville. Hon var hans underlydande.

Underlydande ...

Tanken flg lngt in i en framtidsbild, som han ibland skt gra levande
fr sin inbillning.

Harriet Wiepe skulle aldrig kunna stlla sig som hans underlydande. Han
knde sig ju alltid som en tjnare vid hennes sida, han tvang sig att
gra medgivanden, som han egentligen aldrig ville ha gjort. Som helt
nyss vid promenaden ... I hennes sllskap var han icke herre ver sig
sjlv.

-- Se hr har jag dropparna.

Frken Wagner kom in med en punschkaraff och ett glas p en bricka.

-- Punsch?

-- Javisst, vi talade ju om det i morse.

-- Alldeles riktigt ja, men sg, frken Wagner ... punsch, vad skall det
egentligen vara bra fr?

-- Det r just vad direktrn behver fr sina nerver. Direktrn som
aldrig spritar, fr direktrn blir det den bsta medicinen. Det har jag
sett s mnga bevis p ...

Hon slog upp.

-- Ja, ja ... det kan ju s vara.

Han lppjade p glaset och tmde det sedan i ett drag.

-- Och punsch som r s gott frresten, sade hon.

-- Ja, det r ganska gott.

-- Rk nu en cigarrcigarrett och sitt lugn en stund, direktrn, sade
hon. Frresten skulle direktrn sitta inne i kabinettet. Det hr rummet
bara irriterar.

-- Ja kanske det.

Han smlog upplivad av hennes outtmliga frrd av ordinationer.

-- Nej, ses, inte skall ni ha besvr med brickan, sade han d hon
skulle flytta in den. Tag ett glas sjlv och kom med.

-- Ja tack, men ...

-- Inga men, vi har ju tiden fr oss.

Hon skyndade efter ett glas t sig, men i frbifarten genom tamburen tog
hon en titt i spegeln. Fr all del, nnu en tio r kunde hon tagas fr
ung. Men det var p tiden i alla fall ...

-- Vet ni, frken Wagner, ni verkar som bromkalium p mig, sade han, d
hon slagit sig ned och sklat.

-- Det var dystert. Eller var det menat som elakhet?

Hennes vattenbl gon fingo ett besljat skimmer. Hon tog upp ett litet
ntt etui och tnde en cigarrett.

-- Nej lngtifrn ... Vet ni det hr livar bestmt upp mig. Det r en
del saker som irriterat. Men det r dumt att lgga vid sig allting
ocks.

De drucko ett glas, medan hon vntade p att han skulle fortstta.

Nr han brjade tala, var han inne p en fr henne alldeles ny
tankegng:

-- nej, mig fr dom inte fast s ltt. Jag ser nog vad meningen r. Jag
har varit fr medgrlig ... det r just vad jag har.

Han sg slugt bort ver portrtten p vggen, och hon fljde hans blick.

-- Hur gick det till slut i er drm, frken Wagner?

-- Ja inte gick det som i romanerna, dr dom fr varann.

-- Hr, hr ... det slutade illa allts ...

-- Tvrtom ... Vill inte direktrn ta en cigarrett av mina fr en gng
skull?

Hon tnde en sticka t honom.

-- Jag tror ni tnder eld p mig, haha.

-- N det gr ju inte ut p mordbrand ...

Han hade inte hrt p utan blossade p cigarretten upprepade gnger som
en nybrjare.

-- Sg, inte tror ni att jag r dum och gr och gr mig ljlig, vad?

-- Inte om direktrn har nerverna i ordning.

-- Ni har nog mrkt, att jag inte hr till de lttfjllade fiskarna.

-- Hur s, jag har vl aldrig ...

-- Vad var det ni drmde hromnatten, nr jag kom in, och ni slog ...
till mig.

Pminnelsen brydde honom, och han var generad ett litet gonblick, men
strax hade han glmt bort alltsammans. Tankarna brjade fara hit och
dit. Han tog upp dem efterhand som de kommo och slppte dem igen.

-- Jag skriver inte det dr papperet, sade han med ett resolut frsk
att gra sig barsk i tonen. Jag r inte s dum, vad ...

Han sg henne in i gonen, och hon flyttade sin stol omrkligt litet
nrmare.

-- Direktrn r varm i pannan. Tnk inte s mycket, sade hon och
flktade honom med handen.

-- S sknt, s svalt, vad ni r kall.

-- r jag nu kall ocks ...

Hon flyttade sig intill honom och tog hans hand:

-- Se mig rakt i gonen och sg en gng till, att jag r kall, s skall
jag tro det.

Han liksom skrpte blicken till en misstnksam granskning, men den
smlte till ett stort leende i hennes.

-- Ni har en kolossal gonteknik, sade han. Sg vad drmde ni
hromnatten, nr jag kom in?

Hennes gon smalnade till fuktiga glittrande strimmor, men hon slppte
inte den fngst hon hll p att gra med dem. De slto sig som
blomsterkalkarna om insekten, nr de skola suga till sig hans livssaft.

-- Jag drmde att jag mtte krleken, och s kom ni ...

Hon hade mnat sga ni sjlv, men hejdade sig fr skerhets skull. Ett
ord fr mycket skulle kunna stta honom i frsvarsstllning ... och
dessutom tvekade hennes smaksinne. Men hon bjde sig allt nrmare honom
och hennes kind kom att snudda vid hans.

Helt tafatt brjade han smeka hennes hnder och armar, tills hon
ofrmodat vnde p huvudet och kom att berra hans lppar med sina. Det
var bara en ltt glidning, som kunde ha varit tillfllig, men mttet var
rgat. Han drog henne till sig och kysste henne, och hon slt sina gon
helt.

-- Ni skall alltid pyssla om mig s hr, sade han och klappade henne p
ryggen.

Punschkaraffens horisontlinje var i sjunkande, och natten plnade ut
dess sista aning, som nr det mrknar bortt havet ...

Nr de reste sig upp, hll hon honom halvt i sina armar. Ngon av dem
kom att riva ner Harriet Wiepes portrtt. Han sg det och skrattade
sltt. Han gjorde en rrelse med foten men han kom icke nr portrttet.

-- Jag skall alltid pyssla om direktrn, sade hon med betoning p jag.

-- Ja, ja, gr det ... pyssla riktigt om mig ... Och s skall vi resa
bort en tid. Det kan vi behva bda tv.

De skulle resa bort, hon skulle pyssla om honom ...

Frken Wagner log, nr hon slckte ljuset, och de lmnade rummet. Nu
gllde det bara att inte slppa det grepp hon vetat att taga, kanske
just gonblicket innan det skulle ha varit fr sent.

Nr Strvall vaknade, var det redan ett stycke in p frmiddagen. Han
sg sig frvnad omkring i rummet, som om han vaknat p ett frmmande
stlle. Men s brjade han erinra sig ...

Det hrdes ett litet buller i tamburen, och en drr ppnades.

-- Det r godsgare Gehnfeldt som sker dig, sade hans husfrken s hgt
att det kunde hras ut i tamburen.

Strvall satte sig upp i sngen och for med hnderna genom hret.

Gehnfeldt kom in.

-- Jas, herrskapet r sena av sig tror jag.

Han snkte rsten, sedan han stngt drren efter sig.

-- Nr brjade det bli _du_ hr i huset?

-- Urskta att jag inte r uppe, sade Strvall frbryllad.

-- Fralldel, genera dig inte fr mig. Hr skall du f se.

Gehnfeldt rullade upp gardinen och tog fram ngra papperssmulor ur
fickan, som han strdde ver hans bdd.

Strvall sg p lapparna, sg p Gehnfeldt och terigen p lapparna.

Gehnfeldt var gredelin i ansiktet och hade tydligen icke trstat under
den gngna natten. Han stod med hnderna i sidorna men i vrigt i
givaktstllning och sg nickande p Strvall som fr att bekrfta, att
det var verklighet det denne sg p lapparna.

Det var smulorna av de Wiepeska reverserna.

-- Vad betyder detta?

Frgan var ondig. Strvalls hela fysionomi skdliggjorde den p alla
vrldens talande och stumma sprk.

-- Tja, valuta bekommen, kra vn, sade Gehnfeldt med en loj
axelryckning.

-- Valuta?

-- Valuta, ja det vill sga ...

-- Skall jag lmna dig beloppet nu ... jag menar ... vill du ha en check
... ja, jag har frresten sedlar reserverade fr ndamlet, frskte
Strvall som om det nnu funnits ett hopp.

-- Hrde du inte vad jag sade, eller skall jag tala tydligare?

-- Nej fr guds skull. Du har allts gjort ansprk p reverserna ...

-- Tydligen.

Gehnfeldt njt.

-- Men det var ju ditt lfte att ...

-- Ja nu reser jag bort en tid. Adj p dig Strvall.

Gehnfeldt lmnade rummet. Han triumferade. Hela denna lgn han fr
Strvall lyckats gra till en levande frfrlig sanning ersatte fr
honom missrkningen och grmelsen ver att ha blivit s fullkomligt
tillplattad av Ingrid Wiepe, som han i sjlva verket blev av att
blommorna tersndes. Han var sjlv utestngd och sannerligen var det
honom icke en lisa att se Strvall dela samma de. Ty Strvall skulle
aldrig ha mod att gra sig underrttad om verkliga frhllandet.

Och allt detta syntes Gehnfeldt vara vrdt de fyra tusen kronor, frn
vilka han avstod.

Nu var det en sak, en enda sak som tillfredsstllde Adrian Strvall i
allt detta. Han hade icke skrivit ut donationsbrevet, som han ett
gonblick tnkt skicka i brev till Harriet. Nu hade han hela sin vinst
rddad t sig sjlv -- trodde han.

Frken Wagner kom in med te.

Han knde sig tacksam fr alla hennes omsorger om honom.

-- Stt dig hr hos mig, Agnes, vi mste resonera.

Hon log mot honom och slog sig ned.

Ngon tid senare voro de i Norge.

Strvall fljde ivrigt alla svenska tidningar fr att finna Gunnar
Wiepes ddsannons.

Det gick tv veckor och han fann en annons ...

Harriet Wiepe var dd ... efter en kort sjukdom ... srjd av moder ...
och syskon, Ingrid och _Gunnar_ ...

Strvall mste lsa om och om fr att fatta.

Gunnar levde allts. Gunnar hade sttt emot, men Harriet hade fallit fr
den rasande epidemien.

Dden slog hrdt och som p mf ...

En dag sade Agnes Wagner till honom:

-- Det var sant, jag har ngra tusen kronor, som jag lt hmta fr dig
p baron Wiepes byr. Jag lmnade de dr snderrivna reverserna du lagt
i sngen och sade att det skulle verlmnas till baron.

Nu sg Adrian Strvall tomt ut i rymden.

-- Jag mste vara mycket sjuk, Agnes. Det r vl, att du pysslar om mig
som du gr ... sade han och brjade grta som ett barn.




                               KAP. XXV.
                         Ugnen och mnniskorna.


Det var sent en kvll i de gamla kvarteren: _Skedbladet_, _Hstmanen_,
_Metmasken_, _nkemannen_ och allt vad de heta. Rttorna gnodde lngs
Rusthllaregatans snedgngna trottoarer mellan kttbodarna i
Kvarntorgets hallar och Pauli kyrkas gravar. En gammal nattuggla strk
fram, fljd av en vinglig, sluddrande tillbedjare.

I porten till Rusthllaregatan 5 stod gamla Tilda och hostade. Hon
vntade p Bjuttan, pudelhyndan, som under sin herres frnvaro ensam
bebodde lgenheten dr uppfr de mnga marmortrapporna. Gamla Tilda hade
ftt nycklarna till kket fr att skta djuret. Hon hade ocks ftt en
slant fr att kpa mat t hunden, men sjlv hade hon det klent. Det hade
visserligen varit en del kvarlevor i skafferiet, som hon ftt lov att
anvnda, men hade det inte funnits barmhrtighet hos de snlla mnniskor
som bodde i detta hus -- och undergivet funno sig i det att bo dr --
hade Tilda ftt svlta.

Hon lockade till sig pudelhyndan och strvade uppfr trapporna med henne
fr att sedan ter g ned i sitt kllarrum.

-- Och det hrs ingenting frn direktrn, frgade en ngslig rst.

-- Nej, svarade Tilda, det r d fr galet ... Det mtte d vl aldrig
ha hndt herr Adrian ngot.

Ett avloppsrr hade sprungit i grden, tvttstugan var lst, det ringde
i ett p tamburklockan och i telefonen druppe i direktrsvningen;
mnga hundra mnniskors hemtrevnad var strd ... och detta var bara hr
i Skedbladet. Det var s mnga andra hem som lpte samma risk, s mnga,
mnga mnniskor som denne ende frnvarande utsatte fr obehag.

Vad bekymrade det honom!

Han gick in i ett hem och frde kpare dit att se p varan, nr det
passade honom. Han lmnade ocks allt vind fr vg, nr det passade.

Gamla Tilda brjade uppge hoppet. Snart skulle det vara slut p brnslet
till den stora ugnen som hon var satt att skta.

Det skulle bli kallt i alla dessa hem ...

-- Men det r fr vl, att dr inte finns ngra sm, tnkte Tilda.

Hon hade en trebent stol i kllaren invid den stora ugnen. Dr satt hon
ibland om ntterna, d vrmen inte ville n in till hennes eget
kllarrum och vedpinnarna voro slut i hennes lilla spis. Det var bara
stora sura trklabbar som eldades i ugnen. Nr den var het och i brand
kunde den sluka allt. Den var som ett vidunder med gapet fullt av eld,
d hon ppnade luckan. Nr den ftt sitt lystmte, hrdes pipande och
vsande ljud dr inne i eldhavet. Och utanfr lg terstoden av brnsle
i en hg, en vldig hg fr visso, men vem visste, nr herr Adrian
skulle behaga komma igen.

En frunderlig ved var det som Strvall kpt.

Det fanns ntter d Tilda stod skrck stilla och sg p hgen. Det
spkade visst i den. Vldiga rotklabbar strckte ut sina armar i luften,
de famnade varandra eller grepo tag i varandra. Hon hade sett en tavla
frestllande helvetets kval. Och hr tyckte hon sig ha samma bilder av
krampaktigt frvridna mnskliga ansikten och lemmar som grepo om
varandra i hat och vnda. Och nr natten var som svartast, tyckte gamla
Tilda, att det ibland lyste i luften ver den sura veden.

-- Den mtte inte vara kommen p rtta vgar, tnkte hon, mest bekymrad
fr herr Adrians andliga vlfrd. Hon visste ju ingenting om hans
mellanhavanden med den eller den Stora Kommissionen i den eller den
saken.

Men nr hon slngde in de dr rotklabbarna, sved det i henne, fr det
kved och gnydde bland dem inne i elden. Det var, tyckte hon, som levande
offer till en avgud ...

Och innan hgen var slut, kom Strvall igen. Det blev nya rtter, nya
pipande frpinade lten inne i ugnen, som bara brann och brann och
brann. Ja, det var d fr galet. Aldrig skulle det vl taga en nde.
Tiden krp fram, tyckte Tilda, och det stora hgmodet gick och gick
ver vrlden.

Nr skall det bli folk av folk ... s satt hon och undrade, den gamla
vid sin ugn.

Och nr hon suttit dr en vinter till, kom svaret. Det talades om en
svr tid fr dem som farit illa fram ver mnniskohemmen. Det var oro i
husen, som herr Adrian gde ... men gamla Tilda fick inte vara med till
slutet och se riktigt hur det gick. Inte heller visste hon, om allt var
sant av det som sagts eller sades. Kunde det varit mjligt vad man
frsport i grden, att dr flyttat in ett litet barn, eller det andra
som viskades: att Strvallspojken ftt gifta sig p nd och ond ... Ja,
vad menade man med det? Hon var ju s st som ett konfekt den dr lilla
frken Agnes ...

Men att den dr oron i husen skulle betyda slutet p det stora
hgmodet, det kunde Tilda aldrig tro. Om hon inte frstod sig p
prisfall och kriser, kanske hon dock hade ngot p knn om den mnskliga
naturen.

I varje fall fick hon ej i herr Adrian se bevis p vad hon menade med
hgmodets fall. Och sannerligen, Strvall stod i det allra nrmaste
oberrd ocks efter krisen, fast han d icke alldeles ensam bestmde
ver sina rvade skatter. Men han hade fyllt uppgiften att vara en av
sin tids exponenter till den nytta eller varning en kommande tid ville
taga av honom.




                               KAP. XXVI.
                             Ingrid Wiepe.


Folke Hjelm gick ibland omkring i Staden mellan broarna och filosoferade
ver de gamla grnderna. Han sg p de skrpliga husen i de smala
prngen och tyckte sig vara den nya tid som blickade tillbaka in i den
gamla. Hr, dr gatorna blott voro trnga lnngngar, hade dock funnits
rymliga hem, och i dem hade man tnkt sina egna tankar. Ett stycke mot
norr eller ett stycke mot sder hade hans egen tid satt sin prgel p en
yngre stad. Dr voro gatorna rymliga. Vid dem lgo de trnga hemmen, dr
man kunde mottaga komplett och frdig ngon av tiden formulerad paroll.
Det ena hade sina frdelar och nackdelar precis som det andra.

Kanske skulle ter en tid komma med breda gator, rymliga hem och
befriade tankar!

Han var varken gammaldags eller pessimist, Folke Hjelm, men hans starka
kropp hade plats fr ngot av det nationella vemodet p godt och ondt.
Det som varit godt nog fr de gamle, men som nu var utdmt av de unga,
kunde stmma honom medlidsamt vek. Om han ocks fann mycket frn den
gamla tiden ljligt -- seder och bruk eller ting -- s fann han det dock
ljligare, d en ny tid urskillningslst gjorde sig dryg och bred och
lustig ver det som var de gamles allvar.

Det var inte alldeles en tillfllighet, att Folke Hjelm numera brukade
taga sin vg mot denna stadsdel. ret efter Harriet Wiepes dd hade han
ofta promenerat ut med Ingrid, och en vinterkvll hade samtalet p stt
och vis frt dem dit.

Ingrid hade velat vara modern.

-- Tnk du, Folke, hr gr du och jag som det faller oss in. Den nya
tiden r d bra mycket behagligare n den gamla. Vet du, till och med
Harriet hrde i mycket till en ldre skola. Det dr gamla sjperiet kan
verkligen vara en passerad stndpunkt, sade Ingrid.

Det hade han naturligtvis givit henne rtt i, men han mste invnda:

-- Jag tycker det r gammalmodigt att utan vidare avfrda allt
gammalmodigt -- lika gammalmodigt frresten som att blindt rusa med allt
nytt.

-- Dr fick jag, sade hon spjuveraktigt.

Det var d han ledde deras promenad till de gamla grnderna. Han var
nstan rrd, d han pekade in i de tysta gngarna.

-- Tnk du, nr dina gamla frfder promenerade fram hr i pomp och stt
och plymage. Det var en tid i alla fall.

Hon sg hans fuktiga blick.

-- Du r en mollman i livets dur, sade hon och tystnade.

Ocks hon blev vekt stmd, men det var drfr att han, den store starke
mannen, kunde bli fuktig i blicken infr den gamla tavla han mlade fr
hennes fantasi.

-- Vr tid _mste_ vara praktisk, sade hon efter en stund.

-- Du vet ju vad jag vill, hade han svarat. Bara det att vr praktiska
tid ocks skulle inse _nyttan_ av att ha traditioner. Lt de gamla
riddarna draga fram genom gatorna ngon gng vid sidan av sprvagnar och
bussar. Det skulle gra godt. Se p England, se p Londons gator ...

Han, demokraten, och hon, aristokraten, hade s smningom funnit
varandra.

Det moderna hos henne var ingen reaktion mot ngot gammaldags. Hon var
ingen renegat, eftersom hon inte hade ngot bakom sig att frneka. Hans
vrme fr traditionen var ingen gest. De voro bda praktiska
tidsmnniskor -- precis som Gunnar och Signe -- eftersom de lrt s
mycket av varandra -- ja, varfr inte -- bytt s mycket med varandra ...

Sedan dess hade Folke s mnga gnger, ensam eller med Ingrid, gtt
genom Staden mellan broarna, just fr att de dr liksom kommit varandra
in p livet. De hade frst dr helt frsttt varandra. Och samtidigt
hade de bda knt, att de lskade varandra. Hon hade ju lngt frr
erknt fr sig sjlv, att han var hennes krlek. Han hade s smningom
vervunnit ngot, som han nu icke lngre kunde frklara, ngot som
hllit honom kall och nstan sluten mot henne. Men han hade alltid
njutit av att se henne vid sin sida, och av andra mns avund. Det hade
gjort honom stark. Och han hade en gng sagt:

-- Ingrid, du gr mig stark, det r ngot hos dig som spnner mina
muskler.

Hon lskade honom fr att han var stark, och hon lskade att hra honom
sga det.

Han brjade knna en jublande frvissning att det var hennes krlek som
spnde hans kraft.

De hade gtt sida vid sida eller suttit dr ingen kunde se dem och knt
krleken brinna inom dem. De visste, att de behvde varandra, och att
elden en gng skulle blossa upp i ett flammande bl.

Hit i de gamla grnderna, dr de funnit varandra, hade de gtt var och
en utan avtal om mte och -- ter funnit varandra som av en slump.

De hade talat om det de bda funnit vara det strsta av allt: Livet,
Dden, Krleken och Konsten.

Men vad de knt i en blick, vad som frestat dem vid en tryckning av
handen, och vad de lekt med och smekt i sina ord, hade de gmt var och
en fr sig sjlv. Det skulle nog komma en gng, och d ...

                   *       *       *       *       *

Det var ter sommar, den andra efter Harriets dd.

Folke gick ver bron till Riddarholmskyrkan. Kanske han hade sina
aningar om ett mte med Ingrid. Det var s nyss kyrkan ppnats igen, och
hennes slkt hade ju s mnga minnen dr. Hon hade talat om fr Folke,
hur hon som liten flicka var s rdd, d serafimerklockan ringde i
tornet fr hennes farfar, amiralen ...

Dr ute p torget sken solen p heta kullerstenar. Dr inne under de
mktiga valven vilade gngna seklers skuggor. Hnfarna andar helga detta
minnenas tempel, dr gravhllarna bertta vr historia, och dr en tyst
vgg i medeltida inskrift ropar sanningen om sentida svenskars fel.

Ingrid var fre honom dr.

De hade ju icke avtalat mtet, och dock var det som en verenskommelse,
att de skulle finna varandra just dr, just d. S gingo de terigen
sida vid sida, dr s mnga generationer av hennes knda och hans oknda
frfder gtt. Och de gingo hand i hand.

Hon frde honom bort till ett epitafium -- ett av de mnga sregna
minnena. I det underligt sammansatta konstverket av skuret tr var ocks
ett gammalt vapen. Det var en hjlm med plymer, ett flt i grnt dr en
riddare och en jungfru, symboliserande tv slkter, rckte varandra
handen, och ver dem var den Wiepeska nven med det huggande svrdet,
korset och hjrtat.

Ingrid ppnade en liten klaff i trverkets underkant och tog fram ett
dokument. Det hade lagts in dr av en Wiepe fr kanske knappast tv
decennier sedan.

Hon lste inskriften fr honom:

   "Nr wra hnder knde
   Swar p wra Hjertans frgor,
   Slog wr krlek ut i lgor,
   De der wra pulsar brnde,
   De der lyst o genom striden,
   Dem wi nrt igenom tiden.
   mma orden, Krleksorden,
   Spara icke dem p jorden;
   Krlekselden hr till Lifwet,
   Aska blott r Dden gifwet.

                   *       *       *       *       *

   Efterwerld, som str wid Skriften
   Sanna sista Hjerteskriften:
   Timmar flyckta,
   Tider swinna,
   Hjertan lyckta
   Blott frbrinna!

Nr Ingrid lagt tillbaka skriften, sg hon tyst p Folke.

-- Ingrid, brjade han ...

-- Nej, Folke.

Hon tryckte hans hand hrdt och blev s vit i kinderna.

-- Vi skiljas just nu, sade hon.

Han hll hennes hnder i sina, sg henne in i gonen -- brand mot brand
-- och gick utan att vnda sig om.

Ej ens nu hade de avtalat tid och plats fr sitt nsta mte. Men efter
det skulle de ju icke heller mera skiljas.




                              Noteringar:


Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehllits. Ett
antal uppenbarliga fel har rttats utan notis. Ytterligare fel har
rttats som fljande (innan/efter):

   [s. 8]:
   ... men kunde inte inte ens r med de fyra tusen ...
   ... men kunde inte ens r med de fyra tusen ...

   [s. 105]:
   ... sljor frn Sders massa. Det lg vitriolbl ton ...
   ... sljor frn Sders massa. Det lg en vitriolbl ton ...

   [s. 113]:
   ... Det vara inte utan att ett smil ville bana sig fram ...
   ... Det var inte utan att ett smil ville bana sig fram ...

   [s. 220]:
   ... lnge. ...
   ... lnge? ...






End of the Project Gutenberg EBook of Moloks leende, by Daniel Berg

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MOLOKS LEENDE ***

***** This file should be named 62635-8.txt or 62635-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/6/2/6/3/62635/

Produced by Lars-Hkan Svensson, Jens Sadowski, and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net


Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

