The Project Gutenberg eBook, Afrikanska Reseminnen, by G. E. von Alfthan


This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions 
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at 
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.




Title: Afrikanska Reseminnen
       fventyr och Intryck frn En utflykt till de Svartes Verldsdel


Author: G. E. von Alfthan



Release Date: July 12, 2020  [eBook #62623]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1


***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK AFRIKANSKA RESEMINNEN***


E-text prepared by Jari Koivisto



AFRIKANSKA RESEMINNEN

fventyr och Intryck frn
En utflykt till de Svartes Vrldsdel

af

G. E. v. ALFTHAN





Helsingfors,
J. C. Frenckell & Sons boktryckeri,
1892.




INNEHLL:

Fretal.
Inledning.
    I. Den famosa resan begynner.
   II. Snowdrop p Ocean.
  III. Afrikas allmnna geografi.
   IV. Kap-kolonin.
    V. Utmed afrikansk postvg.
   VI. Solo fventyr uti Fingo, Bomyan och Pondolanden.
  VII. Kolonin Natal.
 VIII. P tropisk strt med Fredrik Jambone.
   IX. P tropisk strt med Simo Eskola.
    X. Vandring lngs en af slafvar, vilda djur m.fl. trampad stig.
   XI. Mozambik och Zansibar.
  XII. P tropiskt haf.
Slutord: ndan krner vrket @@ Talatta, Talatta.



      Finska folkets tusenriga frmga
      "att frysa och svlta men segra tillika",
      tillegnas detta ringa arbete,
      som drjmte sker bevisa,
      att fven en stark hetta ej kufvar Finnar.




Fretal.


Ett arbete kan vara smre eller bttre, men har en mnniska engng
besvrat sig med att skrifva detsamma, r det ju frvisso frfattaren
till frargelse om det icke blir trykt.

Blir det sedan icke kpt och lst, s har han en ny frargelse. De
frtretligheter censuren kan vlla fven den harmlsaste sjl ro icke
ngra frargelser -- det r en ren njutning att rka ut fr censurens
sax -- nr nu engng en sdan existerar. Jag hoppas icke denna gng f
njuta af dess utklipp.

Frargelsen att icke f de under en mdosam frd med svrighet frda,
sedermera utarbetade anteckningarna trykta slet och ref i sinnet och
gnagade p mrg och ben s, att manuskriptet redan var utsatt fr
eldfara. Faran gick emellertid fver, fr hvilket anteckningarna st i
tacksamhetsskuld till en min vn. Om ngon af de blifvande "kunderna"
har ett gonblicks nje eller fr ngon ljus id, i det han eller hon
genomgnar landsmannens afrikanska minnen, s ber jag att han -- eller
hon -- frenar sig med mig i att tacka denne. De vnner hvilka bitrdt
mig vid redigeringen tackar jag fr den tlamodsprfvande granskning de
ltit alstret genomg -- i den dubbla afsikten att medels strykningar
frhindra obehagliga framtida utklipp vare sig af skandalhungriga
kritiker eller en skuggrdd censur.

Tre ting ro goda -- hvarfr jag hrmedels fven tackar de landsmn,
skandinaver och fven frmmande mnniskor, hvilka manade af
solidaritetsknsla eller ett godt hjrta hulpo mig ut p den vgsamma
frden, lyckligt igenom densamma och slutligen lifslefvande -- om fven
med en ramponerad kropp och en kalfatrad sjl -- hem igen.

I vra hetsade, nervsa fin de sicle dagar ger man sig knappast
tid att gna genom tidningar; vare det drfr blott vetenskapsmn,
filosofer och skalder tilltet att nedskrifva trkiga, digra volymer.
En vanlig ddlig syndare br vinlgga sig om att icke fr mycket taga
lsarens strngt anlitade tid i ansprk.

Kritikern "ex professo" kommer vl i alla fall att f "myror i
hufvudet" af en innerlig nskan att snka "biets gadd" i dessa
ansprkslsa reseminnen.

Vare sig han -- eller hon -- gr det fr att lka min reumatism eller
fr att f de efter afrikanska "vntalitebuskarne" jmt och ntt helade
sren att nyo blda; i hvarje hndelse r nufrtiden bst att gra
en bok s "lyhykinen" som mjligt. Frsiktigheten borde ingifva mig
tanken att enligt gammal vana skrifva anonymt, men liksom blygsamhet
pryder kvinnan, hr frimodighet, ja till och med en viss portion
ofrskmdhet mannen till.

Helsingfors den 7 Mars 1892.

                                                G.E. v. A.




Inledning.

"Huru man blir resenr."


    -- -- -- -- --
    Stndigt man mig velat klandra
    D jag ej ftt likna andra.
    -- -- -- -- --

Medan de flesta af mina jmnriga -- ungdomar ro de icke -- tnjutit
en relativt eller mhnda -- fven absolut fridfull tillvaro, har
jag sllan ftt frblifva i ro p stranden, utan stdse, fattad af
brnningen, ter och ter utkastats i vgsvallet...

Redan som blodung tfljde jag min vrdade fader p lnga och mdosamma
frder i Lappmarken. Den vilda jakten en hel hst tvrt igenom ryska
Karelen utgr ej hller ngot minne af frid och ro.

1877-1878 deltog jag i flttget mot turkarne. 1879 beskte jag Paris
och London.

ren 1880-1881 gjorde jag en resa genom en stor del af Nordamerikas
Frenta Stater.

1885-1886 vistades jag i Sydamerika -- se "En utflykt till Antipoder"
G. W. Edlunds frlag 1887. 1888 fretog jag en tripp till Berlin,
Schweiz, Wien och Tyrolen, -- denna gng fr att ska bot fr min sjuka
hustru.

D man betnker att frfattaren dremellan ifljd af intrffade
omstndigheter tskilliga gnger rest vrt eget land igenom kors och
tvrs; vidare i "affrer" beskt vra nya vnner ryssarne och vra
gamla vnner svenskarne, s nog blir fven en zigenarsjl trtt med
mindre --!

Det egendomliga ligger i att "den skna sjlen" ursprungligen fasade
fr strapatser och att slita ondt, tvrtom var "den" ganska bekvmt
anlagd, med hufvudintresset grupperadt kring nya uniformer, skna
damers baltoaletter och promenaddrkter. Reslusten inskrnkte sig till
en spatsergng p Esplanaden och ngot sldparti.

Naturbeundran visade sig i frasen -- vanligen riktad till en fager,
grgd trna: -- "Hvilken hrlig utsikt, min frken!"

Jakt, fiske och all annan idrott ingaf leda om man undantager konsten
att rida med ngon dam p modet ifrn brunnshuset till senatstorget,
och frn senatstorget till -- brunnshuset, eller att promenera ledande
en stor hund vid band "kapellet rundt".

Ngra djupare studier i filosofi, matematik m.m. kommo ej ifrga. Man
tog lifvet frn den glada sidan och var mstare i att brygga blar, s
varma, som kalla... Man var rtt belten med sig sjlf, tnkte just
icke p medmnniskor och anstrngde sig fver hufvud endast d man
mste ut p -- exercis.

Skulle jag fortsatt p samma stt vore jag nu kanhnda kammarjunkare
och ansedd fr en stadig herre, istllet blef jag resenr och --
bondemg.

Sdana lekbollar fr omstndigheterna ro vi mnniskor.

Huru frndrad r icke nu efter "studier", prfningar och strider min
lifsskdning. Mig frnjer numera hvarken damers toaletter eller nya
uniformer, icke ens om dessa senare ro prydda med glnsande tecken.

Nej -- det r ej mer blott bjllerklang som det gller! Efter att hafva
tagit afsked frn militren -- militren utan tross och kanoner --
beslt jag att egna mig t jordbruk.

P det naturskna Kirjola upplefde jag sedan ngra lyckliga r under,
som jag tror, strfsamt arbete.

S sknker lifvet en och annan stiltje... d och d solljus p
blomsterprydda ngar... mnsken i susande skogar och lfvodans...
ljufva anderster hviska om frid och frsoning, om ngonting bttre,
fullkomligare, engng, fr -- den finska mnniskan...

Men oblida makter begynna ter sitt spel. Ogynsamma konjunkturer
tillstta. Resultatet utmynnar i -- "En utflykt till Antipoder". --
Farvl hustru, barn, slktingar och vnner...

-- -- -- terkommen trampar jag nyo fdernetorfvan, synnerligen kr
fr biltoge mn.

Efter ngra omgngar tror man sig lycklig och sll. Solen ler och
reumatismen ger vika. Affren gr och det vackra hemmet ppnar sin famn
t mina sm barn -- d modern sjuknar in fr att aldrig mera repa sig.
-- Idyllen tager pltsligt slut -- och penningarna fven...

Jag fattas af frtviflan, anlitar glaset och lider af dystra syner
och drmmar, ser barnen inkastade p arenan bland rofdjur. Vrnlsa,
frlorade! Fadershjrtat vaknar och -- frstndet ocks.

Nu brjar "vigilansen", men d man blott bjuder p sodavatten -- gr
den illa. D visar sig den rddande ngeln i skepnad af en "gammal vn"
-- som ftt korgen af en kvinna. Han presenterar mig fr henne, jag
friar -- och fr ja!

Hon var en patriotisk flicka, som talade om bl garibaldiskjortor; om
mindre ansprk och strre sjlfstndighetsknsla, om fosterlandskrlek
och icke alls om -- penningar. Det var ngonting det.

Vi gifte oss -- "mannen af brd och kvinnan af folket".

Mnga af vra sm berkningar slogo felt och drfr ndgades vi ska
utkomst i frmmande land, tvungna att lmna mina barn i slktens vrd.

Hr kan jag icke underlta att nmna ngra ord om sdana uttryck som:
"Alla mnniskors broderskap". Humoristen Saphir anmrker att frasen
lyder s och icke: "Alla mnniskors systerskap", emedan man lttare
vgrar sin "broder" ngot -- redan artigheten mot tcka knet erfordrar
ett hnsynsfullare upptrdande mot systrar. -- Huru mnga "brder" har
icke jag, och -- likvl! -- Jag sett dem en tid, en annan och jag ser
dem ej mera.

Men som man bddat fr man ligga. Att jag r s alldeles ensam, oaktadt
den vordna stora umgngeskretsen, mtte bero p att jag handlat ortt
mot dem, att jag r den strsta syndare af dem alla, trhnda den ende.
Aldrig i vrlden har jag vl blifvit s ensam och fvergifven i fljd
af att vederbrande icke mera se ngon frdel fr sig i att vidare
flja broderskapets hlga lagar, sedan min lyckas stjrna nyo hller
sig dold bakom tcken. Det kan aldrig komma ifrga. Antagligen tjna
de fosterlandet genom att lmna mig t mitt de. Mitt samvete ropar
till mig: knorra icke vindtbjtel mot dessa dla patrioter, och jag
instmmer: "Gud signe eder hederspaschor!" Ja vl, mitt frflutna lifs
mnga motgngar, en hetsig naturs otaliga felgrepp, hgkomsten af mina
sm lskliga barn, det vemodiga minnet af min frsta maka, aktning fr
min andra hustru, ditt och datt frenade sig om att lsa fogningarna i
det tmligen hrdt tillskrufvade samvetet. Mitt samvete vardt riktigt
dligt -- och man pstr att det finnes samveten -- nd smre...

Det -- samvetet -- tr och frtr, men utrttar likvl s ofantligt
mycket godt. Odlen edert samvete!

Vi reste alts, men redan i Stockholm, drifrn en sjukdom tvingade min
hustru att tervnda, blef jag allena.

Jo det var hemtrefligt!

Sorgliga meddelanden om ovntade bekymmer dem fosterlandet rkat uti,
trakasserier af kreti och pleti -- nda hit, finansiella trngml, den
ofvan beskrifna samvetsoron... mjligen drtill bitterheten af en
eller annan ofrrtt, som man lidit -- ah, man brydde sig ej mera om
den usla lifshanken, utan greps utaf idn att man skulle kunna gra
nytta t vrlden genom att d!

D, just nr pessimismens rtter fattat ett djupt fste, skt en
optimistisk planta upp och spirade alt hgre, ju lngre jag lste i den
gamla vnnens bref, som kom med sista posten: -- -- -- -- -- "du som af
envishet, fvertygelse eller genom det stdse gtt dina egna vgar,
efter eget hufvud; du som dumdristigt icke tvekade att resa n hit n
dit i vrlden och senast tnkt p Amur. Hvi frtviflar du nu? Var d
engng konsekvent, gamla gosse. Res igen -- res och res -- men res till
Sdra Afrika och se efter om dr finnes ngon lmplig plats fr vra
finska emigranter, fr dem, som redan blifvit strdda likt agnar fr
vinden och fr dem, som kanske framdeles icke skulle nska blifva det!
Kanske handelsfrbindelser kunde anordnas? Nyheter ro i alla hndelser
roliga att f hra. Res, gamle gosse, res och kom frisk och lefvande
hem igen s har ditt r ej gtt alldeles frloradt -- som, var du lugn
fr det -- s mngas hr hemma... Lef vl och vlkommen ter!" -- -- --
En timme satt jag och stirrade tankfull och tnkte p vnnen, som
hllit sig s kck och frsakat s mycket...

Man lter tanken vagga hit och vagga dit till dess man fattar ett
beslut.

"Hn till Afrika!"

Ett oblidkeligt de bestmmer att man skall varda resenr, men i och
med detsamma danas man till patriot, ty hvad som r bra p frmmande
botten vill man naturligtvis ha importeradt till hemlandet och hvad
man, vid jmfrelse, hemma ser vara: "blankt t f--s" nskar man grna
se exporteradt, rttare expatrieradt. Afrika r ett lmpligt land, dr
g spruckna kittlar och aflagda klder med "fjng", medan klent mod,
snobberi m.m. bortdunsta.

Slutligen mste man ju bertta fr landsmanninnor och landsmn hlst en
del af hvad man sett och hrt, s godt frmga och resurser medgifva,
och slunda blir man fven "frfattare". Anhller om fverseende och
tecknar eder

                                              G.E. v. A.

Artsj socken i en bondgrd den 30 december 1891.




I Kapitlet.

Den famsa resan begynner.


Stockholms minnen. Gta kanal. Lilla och stora London.

                                                           Juli 1890.

Nu -- vid grnsen till det tjugonde seklet r det en vansklig sak att
fr bildade nordbor beskrifva Stockholm, s mycket har om staden redan
blifvit "satt p papper". Skall man vga frsket s mste det ske p
ett alldeles nytt, originelt stt. En vidlyftig skildring fr det icke
hller vara.

Skrgrdens trollska scenerier, Waxholms fstning, inloppets sknhet,
Villastaden, Katarina hissen och konungaborgen berttar jag icke om.
Ej hller talar jag om Mose- och Hasselbacken. Hvarken Riddarholmen
med hela makten af historiska minnen eller "Djurgln" med sina
friska vindar och bilder "ur nya tidens lif" skall locka mig till en
lngre afhandling. Endast Gustaf Vasas bildstod p Riddarholmen och
Bellmansbysten i Djurgrden ber jag f pminna om.

I det lilla undangmda vrdshuset "Bellmansro" med dess
porslinskakelugnar frn Bellmans dagar, sutto vi, min aflidna fru
och jag, fr r tillbaka, en hel dag frsnkta i samtal om den
frgngna tid, som aldrig kommer ter. Det var d, det. Nu gingo vi,
min andra hustru och jag, ut till skogen vid Lill-Jans fr att se
socialistmtet. Min frsta hustru, med sitt aristokratiska blod i
drorna, hrde grna historier frn Gustaf III dagar, medan min andra
med sitt demokratiska "sans ceremonie" en vacker morgon i brjan af
juni 1890 frklarade sig hugad att spatsera ut till Lill-Jans fr att
hra p hvad Branting, Palm & consortes hade att frtlja. S olika
voro kvinnorna, att jag, arme man, blifvit ett mellanting mellan dem
bda, hvarken fisk eller fgel... ofrstdd af vrlden, den jag,
uppriktigt sagdt, ej hller fattar...

Frfattaren torde nu -- efter fretal och inledning vara mera knd n
mngen person, om hvilken tidningarna frkunna: "Den knde filologen
N.N. har i dag aflidit", eller "den knde pianisten M.M. anlnde i
gr till vr ort". -- Men mera knd n frfattaren r otvifvelaktigt
Gta kanal, om hvilken jag finner det omjligt afhlla mig frn att
yttra ngra ord af frtjusning. Hvilka omvxlande syner vid sjlfva
midsommartiden!

Bst man befinner sig vid Motala bermda vrkstder, sirliga och
snygga, och ser hlgdagskldda skaror glamma p hvardera sidan om
kanalen, r man i djupaste vildmarken och genompljer tysta skogssjar.
Granens doft blandar sig med den af nyligen utsprucket bjrklf. nder
flyga snattrande ur vassen, i hvilken gddan slr och ljan plaskar.

Drp glida vi mellan frodiga klfverngar. Bin surra, syrsor gnissla.
Fjrilar fladdra fver till oss och hgt uppe drillar lrkan.

Seglatsen fver Vetterns och Venerns stora, svagt krusade vattenytor r
tilldragande, men obesegrad framstr fr minnet Finlands sjars
sknhet.

Dremot stller slutet af vgen, ifrn det tcka Vennersborg till
Trollhttan, Saima kanal afgjordt i skuggan. Kra, gamla kanal grfd i
fosterjordens skte: "Du blott en yngling r -- en konung synes denne
mig!"

De nya slussarne, de gamla slussarne, inhuggna djupare och i hrdare
brg n klipptempel uti Indien, och trafiken sedan!

I detsamma topplntan af en skonare frsvunnit i afgrunden nedanfr,
visar sig skrofvet af en ngare invid slussporten ofvanom.

Hvilken fastnaglande, svindlande syn frn bron fver Trollhttan.
Trollhtta, du naturens sktebarn. Ho r den, som troget frmr skildra
din berusande sknhet, din fvervldigande kraft?

Denna dnande vattenmassa, som hgsinnadt sknker bort af sitt
fverfld t trstiga fabriker och kvarnar, hvilka, fult och nsvist,
"sminka" dess rand, fr att msom bred och mktig, msom muntert spridd
bland skogiga holmar, klippor och stenar i tallsa forsar, vattenfall
och rnnilar nyo framstrmma allvarsam, frenad och obesegrad.
Sannerligen hpnadsvckande r du, kolossala Trollhtta!

Men jag glmmer mnniskorna fr naturen. Med mnniskor frstr jag hr
vra p frdck och i lastrummet ttt sammanpackade finska emigranter,
icke de vlfdda svenska och engelska herrskapen p akterdck och
kommandobrygga, icke ens den vrkligen pigga och sta Gteborgsmissen
som en god stund styrt ngbten ute p Vennern.

Halfannat hundratal landsmn som fly, fly som jag frn fdernetorfvan.
Det bsta folket (sic)!

Warum? -- Darum!

Till Amerika, Australien, Nya Zeeland -- och jag till Afrika.

P frgan: Hvad r ni fr landsmn? fick man ofrnderligt samma trygga
svar: "Nog ' ja' finne", eller: "Suomalainenhan min olen". Samma
gester med handen fver hakan eller bakom rat. Visst ro de af samma
folk fast de tala olika sprk!

Med hvilken fart det br af utfr Gta breda lf, och hvad strnderna
ro vackra och varierande! Skogbevuxna hjder och odlade, lgre belgna
ngder, byar, fabriker och kyrkspiror, ng- och segelfartyg.

I den stilla aftonstunden komma vi in i det rika, vlbebygda, kanske
ngot strfva och enformiga Gteborg. Men s r det Gteborgarens
strsta stolthet att nmnas Lilla Londons medborgare och hans frsta
omsorg r att vl ansa sina engelska polisonger. Stackars karl! tnker
man ovilkorligen.

Utanfr svallar hafvet -- hafvet med ebb och flod, och uppe p en af
hjderna lyser i aftonsolens glans ruinerna af den gamla borgen. I
hamnen ligga talrika stora ngare och segelskepp. Det lossas och lastas
ifrigt.

Lif och rrelse p de breda hamngatorna, lif och rrelse fven p
Esplanaderna af folk som begifva sig upp till Tivoli. En ensam en str
druppe vid ruinen! -- -- "Lilla London" har frlorats ur sikte och vi
ro redan ur Gta lfs breda mynning, ute p Nordsjn.

ter p Nordsjns oroliga blja som vresigt frser mot ngra hga,
sandkldda holmar, p vg till stora London. Lotsen lyfter sin
blanka hatt till farvl och i ett nu gungar hans bt lngt bakom
oss. Lastngaren Prins Oskar, kapten W., var ett lngt, fult och
gammalmodigt fartyg; i stllet var dess kapten kort, men vnlig och
vacker. Vacker var styrmannen, maskinisten var vacker, vacker var
kksan, vackra voro stderskorna och matroserna -- en vrklig blandning
af Gta och Svea. Mindre vacker tedde sig dremot den ende passageraren
som kaptenen godhetsfullt tagit ombord -- gratis -- fr att Finland
bldt fr Sverge.

Vi foro fver Nordsjn och inlupo i Thamesfloden. Cattle docks,
Gravesend, Victoria-Albert docks, Greenwich, Tillbury dock. Stopp
maskin!

-- "Farvl kapten och tack"!

-- "Lycka p resan! Lefve Finland!"

-- "Yksin Lontoossa" -- rann mig i sinnet dr jag satt med min kappsck
i en skranglig "cab" hvars kusk sagt sig knna en billig "boarding".

Att befinna sig ensam i London med ett pund och tre shilling i fickan
r icke ngot afundsvrdt. Visserligen hade jag af gammalt tskilliga
bekanta dr, men bittra den hade gjort mig mnniskoskygg och jag hade
beslutit frska mig p: "help one self".

Hjlpa sig sjlf lter vl mycket bussigt, men r emellertid under
Londonska frhllanden ett Herkulesvrk. Mig lyckades det fven icke,
utan blef jag ndd och tvungen begra rd och bistnd.

Men s pstr jag mig ej vara ngon Herkules hller!

Slunda visade sig svensk-norske generalkonsuln Juhlin-Dannfelt,
hvilken jag hade att tacka fr s mycket frn min fregende resa till
Sydamerika, ter vnlig och nobel.

En tagg ur den fosterlndska trnrosen stack mig likvl hr i hjrtat.
Gemenhet och frtal synas d vrkligen icke vara bannlysta ur vra
landamren.

Falsifieradt skvaller begagnar till och med skriftliga utvgar, nr
munvdret icke kan uppfngas. r det ter inskrnkthet eller ren
enfald, som intet frmr fatta, d, ja d -- skall det just varda si
och s med vrt framtida "olento". Fosterland! -- morituri te salutant!
-- Men jag afviker frn mnet. Herr generalkonsuln hade utsttt en svr
sjukdom och det var drfr ett sant nje att se den fine, kloke och
dle mannen nyo terstld.

Herrskapet Welin, frun fdd Hedenstrm, hvilka med stor framgng och
oberknelig nytta strfva fr de talrika skandinaviska sjmnnens
materiella och andliga bsta, voro ett par personer, till hvilka jag
fven fr alltid skall st i den strsta tacksamhetsskuld. Ingenir
Welin r frestndare fr "The Scandinavian Sailors' Temperence Home"
och fru Agnes Welin-Hedenstrm har redan lnge frut i London vrkat
ssom sina och vra sjfarande landsmns goda genius.

En frtrfflig vn fann jag i herr Harald Appelberg nu bosatt i Malm.
Hans afskedspresent, en solid, kort sjmansrock af bsta slag, var mitt
trognaste plagg i Afrika och hll dessutom upp min "prestige" bland
"Snowdrops" matroser under den lnga oceanfrden.

Slutligen vill jag ej glmma vr finska pastor herr S--man, som, ehuru
vlvillig, fga kan gra ngot fr i nd stadda landsmn. Han borde
af staten utrustas med medel, om ej fr Afrikaresande, s fr andra
emigranter och sjfolk.

Mycket har i vrt land blifvit gjordt fr modernringen jordbruket, om
fven mera kunnat gras t.ex. med kronans fverloppsjordar, isynnerhet
dr skogen vxer glest, men rg, korn, hafre och potatis kan odlas. Nu,
sent om sider, begynner intresset fr modernringen fisket.

F se nr modernringen sjfarten egnas tillbrlig uppmrksamhet! Det
obetydliga i Exportfreningen, som icke tagit steget fullt ut, och
anslaget till ngra ngfartyg faller bjrt i gonen.

Frgas billigt, hvad tillgres fr sjmnnen?

"En r sjman" r ltt uttaladt af en lagerkrnt magister. Det r vl
s anordnadt af frsynen att magistern, som ofta endast kostar landet,
skall omhuldas, medan beckig btsman, som underhller landet, alldeles
br frgtas. -- -- --

Midnattstimmen har frrunnit och ljuset nstan brunnit ut, men alt
sitter jag med brefven frn hemmet i handen och stirrar p Afrikas
karta.

Fara hem och rka ut fr spott och hn af en fvitsk hop. Fara hem och
blifva klafbunden till tanke och ord, Gud vet om icke fven till hand
och fot --?

Och hvarfr? Fr mina synders skull. Nej -- fr att man lskar
tala fritt, skrifva fritt... Fr att man icke hyllat den gngse
uppskrtnings teorin. Fr att man haft otur och blifvit fdd under en
olycklig stjrna.

Men barnen och deras fosterland? Grnade frldrar. En lskad moder,
den bsta af alla och den man minsann ej skonat mest. Och s mngt
och mycket annat sedan! -- -- --

Fljande morgon hade jag tagit hyra som simpel matros p jrnskeppet
"Snowdrop", destineradt till Port Nolloth, Cape Town och Algoa Bay.
Ordres i sjn. Det var ett s poetiskt namn "Snflingan". Mntro den
sista man ngonsin i lifvet skall skda?

Innan vi dock segla stad skall jag frska skildra en af Londons
mrkligaste sidor, lifvet i dockorna och de lediga sjmnnens tillvaro
i kvarteren kring Commercial East och West India roads. Fr utrymmets
skull mste jag fatta mig helt kort.

I trakten befinna sig alla de strsta sjmanshemmen. Det fr
skandinaver och finnar, redan omnmdt, det fr engelska sjmn, det
fr orientaler m.fl. fven vimlar det af sjmanshemmens konkurrenter
och ddsfiender, boardinglokaler och krogar. Endast den mindre,
frstndigare och nyktra delen af sjfolket kan inrymmas i hemmen;
den vida strre delen faller ett offer fr boardingmastrar, deras
runnare och instllsamma krogvrdar. Dessa hafva till den grad unga,
oerfarna karlar och supiga sllar i sina klor, att dessa knappast
kunna kallas sjmn. Lnlsa sjslafvar vore en korrektare titel. Till
exploatationsaffren hra ytterligare de s.k. danshusen, jmte dem
tillhrande kvinliga adepter. nnu tillkommer den hos krogvrdarne fr
par glas "schtarkt" per dag engagerade mngtaliga sjdemimondvrlden,
som man ser lysa i alla frger, svl i afseende  drkt som hy.

Om kvllen efter sju, d fven docksarbetare blifva lediga och
tartuffeanlagda sjmn slinka ut ur hemmen, rder ett bedfvande
stoj och eger ett brokigt virrvarr rum i denna njd. Frlsningsarmn
anlnder dessutom icke sllan med sina pukor, trumpeter och fven
trumma i spetsen. Vid "holydays", d lustfarare frn och till landet
passera, raketer, svrmare och bengaliska eldar afbrnnas, r platsen
vrkligen icke lmplig hvilopunkt fr en stilla person med svaga
nerver. Bestmdt en vrre frbistring n i Babylon. Under tiden ligga
dockorna med de i deras famn slutna jttelika skeppen och den ondligt
sig utstrckande raden af vldiga magasin i djupaste tystnad. Men
redan i arla morgonstunden samlas ofantliga skockar af arbetare vid de
tillslutna portarne. Karl den, som hinner frst.

Snart flyter den lefvande strmmen in och det bullrar inom dockorna
nnu starkare, n utanfr dem senaste natt. Arbetet r mera
anstrngande, men s ocks betydligt nyttigare fr vrlden. Tiotusen
fartyg in- och utklareras. Frn den smckra skonaren till den kolossala
ngare, som gr p Kina, eller det nnu hiskligare segeljrnskeppet
p San Fransisko. fven vrt fartyg bogseras ut, utfr Thames till
kanalen...




II Klapitlet.

Snowdrop p Ocean.


    D en sjman till hst r en styggelse infr Herranom,
    hvad r en f.d. gardes officer uppe i riggen, om icke
    en styggelse fr sjlfva Hin Onde! Lookout for Africa!

                                                     Augusti 1890.

Man r envis som en finne, det kan nu inte hjlpas. Istllet fr
att beskrifva oceanen beropar jag nyo "En utflykt till Antipoder"
kap. sid. 11, 12 & 13 p hvilka blad man finner en del af de knslor
uttrykta, hvilka bemktiga sig ens varelse vid synen af densamma.

Trhnda r man ej mera s poetisk som d. Det r ocks en stor skilnad
mellan att resa som passagerare p en ngare och att sitta i riggen med
tjrade hnder som matros p en segelskuta. fven ldern vrkar sitt
till.

Vi hafva seglat ut ur La Manche och stryka i vg sderut med fulla
segel fr en styf nordvst med byar.

-- "Skyskrapan bort", ropar the Captain och strax drp: "Stagseglen
bort utom apan."

skan gr. Regnet smattrar ned mot dcket. Den alt starkare vinden
tjuter i riggen. Mrkret r intensivt. Fartyget krnger vdligt och
rullar ibland hftigt fver fr en strtsj. Vinden blir mer akterlig
och stampningen mindre, gongongen ljuder, "tta glas, Port watsch"
skall upp p dck. Ikldda oljerockar och sjstflar klifver en blandad
hop uppfr trappan. Negern i spetsen, tuggande och spottande, sedan
den stndigt vresige, rde irlndaren, s ngra alltid svrjande
svenskar; en malaj i fez, en kines utan hrpiska och slutligen tmligen
hgtidligt stmda en f.d. finsk officer, norske kontoristen Meyer och
den stackars unge fotografen Sievertson m.fl.

Vi skulle gra vr debyt i natt uppe i riggen under storm, i mrker.

The first Mate's barska stmma ljuder oss tillmte.

Storbramseglet, storfverbramseglet och tvnne klyfvare brgades i en
hast.

Gaffelapan fven och mesanmastens beginesegel.

Sedan kom turen till fockmastens fre segel. Hej, hur det bar undan.
Klyfvarbommen strk i sjn med sina vatten och skufblindor och hvad de
alt m heta...

Men framt gick det, fr de refvade terstende seglen.

Med darrande knn och hnder kommo vi tre landtkrabbor denna gng
helskinnade ned p dck.

Meyer hade ftt sig en knuff af irlndaren, fr att han icke hittat
rtt p refsejsingarne, och Sievertson ett par patenta rfilar af
svenskarne, fr att den stackars gossen icke kunde frms gra annat p
frmrsrn n hlla sig fast.

Jag hade gudi lof erfarenhet nog att ngorlunda njsamt draga mig ur
spelet samt fick till och med en kompliment af frsta styrman, som
nedltande slog mig p axeln fr mitt arbete med den snderbrutna
klyfvarbommens fastande, medelst talja, vid ankarspelets cylinder.

-- "You will be a good sailor with the time", yttrade han smleende och
tillade "What's your shipsname my boy?"

-- "Makefast" -- svarade jag utan tvekan.

-- "Allright -- nu kan ni g och besl skyskrapan ordentligare."

Styrmannen vnde sig om p klacken.

-- Grymme man tnkte jag. Otack r vrldens ln. Jag hade frskt
utmrka mig och nu skulle jag hgst upp i riggen p stormasten. Vid
skenet af en blixt sg jag negern och irlndaren hnfullt grina.
Frstod ej d att uppdraget var ett sorts "mention honorable." Alla
mjliga former har ocks afunden!

Frnrknadt det tunga arbetet och myckna brket fr storm och ovder,
s hade vi en vrklig bondtur. P par veckor hade vi hunnit till
Marockos latituder. Stjrnkonstellationerna brjade underg frndring.

Svl haf som himmel blnade mer och mer. Vdret blef alt vackrare och
luften ljummare. Solen hettade under det att mnen underbart sknt
strlade rakt fver hjssan, uti Orion.

Tiotal dygn drifva vi endast sakta framt fr passaden med alla segel
uppe, eller rka vi skoftals ut fr fullstndig stiltje.

Frste styrmannen r outtrttlig i att upphitta alla slag af
remontarbeten. I ndfall tvinnas garn, tjras pytsar och mlas. Oaktadt
hans bemdande att skaffa sysselsttning kommer besttningen i grl
under lediga stunder. Alla mnniskors gemensamma broderskap r nnu ej
i faggorna. Icke stort att undra fver d landsmn ju grla sinsemellan
och blodsfrvandter icke vilja trifvas tillsammans.

Kaptenen hade emellertid upptkt, att jag ftt litet skola, frstod mig
p att rkna, skrifva rent och till och med hjlpligt skta sextanten.

Mina dagar blefvo nu lttare och lttare, och en kvll blef jag af
andre styrman bjuden till messen p namnsdagsgrogg och claret.

Detta var fr mycket fr negern, malajen och irlndaren. fven
svenskarne sgo sura ut. En natt blef jag fverfallen, men frste
styrmannen och den prktige unge norrmannen Johannes Meyer kommo i tid
till bistnd. Negerns knif hade redan rispat upp en af mina rockrmar.

En annan gng rkade andre styrman i envig med en matros och d jag
ilade till hjlp fick jag pltsligt bakifrn ett slag med en spake, s
att jag dfvad fll ned p skansluckan.

Provianten var skmd, "bisketten" begynte "lefva" och vattnet smakade
ckligt, knorret steg stund frn stund.

Herran vete hvad det blifvit af oss, om icke vi igen blifvit undfgnade
med en storm, hvilken visserligen till en brjan dref oss ur kursen,
men sedan vnde om till vr frdel, och fr fulla babordshalsar fingo
vi en vacker, solig morgon Afrikas hga kust i sikte ungefr vid 17
Greenwich longitud och 30 Sydlig latitud.

Vi kryssade nu ngra dagar upp mot Port Nolloth, hvars skimrande
kopparrika brg redan lyste i fjrran. Dock "Hast Du mir gesehen!"
En ihrdig frisk kultje blste emot, och d lasten till Nolloth var
obetydlig, beslt kaptenen vnda om och styra kosan p Goda Hopps
udden. Hvilken angenm frd var det ej! En ren lustfrd lngsmed
Afrikas hr och hvar synliga kuster.

Nattetid lyste hafvet med fosforglans vida ikring. Infusorierna bildade
emellant lnga slingrande eldrep. Om dagen seglade ntta, vackert
frgade musslor sirligt frbi oss.

Orkneliga skaror nyfikna tumlare-delfiner kommo rusande genom vgen
lngt ifrn. Flygfisk-svrmar flgo upp, skrmda af bruset kring
skeppsbogen.

Vildndernas falanger sgos hgt uppe i skyn och snla kapdufvor och
andra hafsfglar kretsa oafbrutet fver klvattnet, i hvilket ett par
unga hajar uppehlla sig.

En dag visade sig p afstnd hvalar och slutligen fingo vi njuta af
anblicken utaf den majesttiska albatrossen.

The Captain frstrdde sig med att skjuta p dem. Mig skulle detta ej
varit i smaken om jag fven bommat mindre ofta n han!

Under hela oceanresan hade vi p sin hjd ftt sikte p 3  4 stycken
seglare, ehuru vl 100,000 hvarje stund plja hafvet, nu syntes de
dremot hvarje dag. En kvll kort efter mrkrets inbrott signalerade
utkiken "Light under portbaw" och vi blefvo i tillflle betrakta en af
Sir Donald Currie & C:is sttliga frsta klass passagerarebtar -- jag
tror det var Hawarden Castle -- som rikt eklrerad ilade frbi oss.
Sdana fartyg ha en strre farhastighet n vra bantg.

Fljande dag passerade vi ett stort fregattskepp, kommande frn Java,
och vr besttning, som upptkte ngra fruntimmersparasoller p
akterdck, kom i formlig extas, hurrade, "cheerade" och viftade med
hattar och dukar. Cherchez la femme! -- Fren stter emot Cape Towns
dockkaj. Oceanen r ter lyckligt fverseglad -- huru ondlig den n
r, hvilka hemligheter den n gmmer i sitt ofantliga djup, -- vare
sig lmningarna efter den frsvunna civiliserade vrldsdelen Atalanta
eller hiskliga bltdjur och pansarvidunder, ja fast sjlfvaste stora
sjormen, ett str fast: det r med klappande hjrta man hoppar i land
p Afrikas jord. Nyfikenheten har s spnt nerverna, att man tycker
flygsanden, som den starka blsten fr i gon, ron och nsborrar, r
sknare att inandas n passadens hrliga vindflktar. Oceanen r nd
bara vatten och fiskar, medan Afrika r jord, vxter och varmblodiga
djur och mnniskor. Att strsta delen mnniskor ro svarta mrker man
genast vid frsta gonkastet. -- Farvl sjkamrater! Vill det vl --
terse vi hvarandra i Port Elisabeth, ty dit skall Snowdrop om ngra
dagar stlla kosan -- och jag med.




III Kapitlet.

Afrikas allmnna geografi.


    Fr menige mn och lrde, som ej bekymrat sig om Afrika.
    Man br ej marschera efter hvarandra likt kungarne
    i Skna Helena.

Afrika ligger ungefr emellan 37 1/2 N. Lat. och 35 S. Lat. samt
45 3/4 Paris 50 Greenwich O. Long och 20 Paris 24 3/4 Greenwich V.
Long.

Dess ytinnehll r omkring en half miljon och par tiotusental
kvadratmil. Finlands areal r 6,000 kvadratmil med ngra hundratal
drtill.

Afrikas strsta floder ro Nilen, Niger, Kongo, Zambesi och Orange
floden m.fl. Vrt land skulle icke inrymma ngon af dem, knapt nog
europiska Ryssland. Nilen r lngst, Kongo vattenrikast och djupast.
Amason floden i Sydamerika r flodernas "Champion of the world", men
den r grund.

Afrikas strsta sjar ro Viktoria-Nyanza, Tanganika, Njassa, Tsad,
Bangweolo eller Bemba, nra hvars strand Livingstone dog. Vidare
N'gami, Meru, Albert Edvard och Albert Nyassa, Rudolfssj, Mokarikari,
Estoscha, Leopoldsjn och andra Kongoflodens sjar.

Afrikas hgsta brg ro fljande: Atlas i Marocko, Tar-So-Bero i
Sahara, Pellot och Kolima i Senegal, Kamerun, midtemot n Fernando Po
i Guinea bukten, Erango i Hererodamara, Kapbrgen och Svartabrgen,
Storm och Drakbrgen mellan Boers republiker och Natal, Motopa i
Maschonaland, Bismarck, Zambo och Milundseka kring Zambesi och Schirv
sjn, vidare Tata-Magongo i Loanda-Benguela, Mbonda i det inre
Lunda, Lokinga vid Bangweolo, Lomve vsterom om Makualanden, Rubeho
i Usagara, Kilimandjaro och Kenia mellan Viktoria sjn och Indiska
ocean, Dem-Bekir i Bahr El Ghasel, samt Ruvenzori eller Mnbrgen bakom
Viktoria och Schweinfurthbrget i Vadelai vid fre Nilen. ndtligen
alplandet Habesch eller Abyssinien. De hgsta brgstopparne ro
stndigt snbetkta, fven under ekvatorn. P den stora n Madagaskar i
Indiska ocean, sterom Mozambik kanalen, ligga hga brg.

Afrika r rikt p mineralier och metaller.

Guld ptrffas fveralt, utom i Sahara och norrom denna ken. Mesta
guldet finnes vid Guineaviken och i det inre mellan ekvatorn och 30
S. Lat.

Silfver r en fr Afrika icke hller frmmande produkt. Transvaal har
flere silfvergrufvor. Boers lnder ro rika p diamanter och stenkol.
Diamantfebern har skapat den sttliga staden Kimberley midt i en
vidstrkt ken, dr vatten sparsamt erhlles och lifsfrndenheterna
endast lngvga ifrn. Marmor och porfyr frekomma svl i norra som
sdra Afrika.

Koppar erhlles frn flere stllen i fverfld, ssom vid Port Nolloth.
Kopparringar om armar och ben utgra de afrikanska svarta fruntimrens
strsta frtjusning, medan de dremot ro jmfrelsevis likgiltiga fr
freml af guld.

Synnerligen sder om 5 S. Lat. r Afrika rikt p bde jrn, bly, zink,
salt m.m. Katanga lr vara ett vrkligt Eldorado.

Att Afrikas fauna och flora r mktig, omvxlande och, dr ej vatten
saknas, fven utomordentligt rik vet hvar och en, men fven i Sahara
och Kalahari ryter lejonet d det fller giraffen, medan antiloper och
strutsar fly frfrade undan.

Ehuru negrerna hushlla med elefanter smre n vi med veden, finnas
dessa djurens kejsare nnu i talrika hjordar uti det inre, och var jag
i tillflle att se en flock af dessa vldiga djur taga sig ett hafsbad
vid Cap Delgado, ej lngt frn Rovuma flodens mynning. Hvem kan
upprkna de olika slagen af "nt", jag menar hr fyrfota med hofvar och
klfvar frsedda djur, af hvilka det formligen kokar i skogarne nedanom
Kongo nda till Boers stater. Mrkligt nog pstr Stanley, att urskogen
emellan Aruvimi, en biflod till Kongo, samt sjn Albert var de och
tom.

Ehuru H.M. Stanley ovilkorligen r den djrfvaste och frste af
alla Afrikaresande, fruktar jag i all min ringhet att han misstagit
sig hrvidlag. En stor expedition, som hans senaste, med en Maxims
kulspruta kan skrmma fven en noshrning p flykten, fr att ej nmna
sm fglar.

Gnubockar, damaantiloper och flodhstar frekomma "en masse", men
ledsamt nog fven hyenor, ormar, ssom den ilskna och giftiga
Pufferten, hvilka icke tvekar att frflja och kasta sig p en ryttare.
Enfin de s att sga humoristiska, men elaka krokodilerna, hvilka jag
grna lmnar, d jag haft s mnga obehag af svl fyr- som tvbenta
krokodiler.

Det indiska hnset, som fverflyttats till Afrika, har s frkat sig
p Mozambik kusten, att en hna sljes fr ett pris motsvarande fem
penni vrt mynt. Inhemska afrikanska prlhns ro dyrare. Getter ro
Afrikas "pice de rsistance."

Utan att uppehlla mig vid ckliga leddjur och crustaceer vill jag
vidare relatera ngot om de mnga, enligt vra begrepp underliga,
fast ofta vlsmakande fiskar, hvilka simma i floder, sjar och
lngs kusterna. Hr vimlar det af den spetsnosade Mlertsen och den
trubbnosade Springerten. Lax och forell, gdda och kolsvart aborre.
Gruntern, som vid fngande grymtar som en liten gris. Mnfisken. Den
enorma Viktoriatrattan. Hornfiskar. Blnosen. Elektriska flundran.
Darrlen. Sandstocken, som r stor, alldeles genomskinlig och anses
ytterst delikat. Krithvita simpor. Den otcka kattfisken, som med sina
palper hrdt griper om fiskarens fingrar eller vrist. Sandhundhajen --
liten men elak. En ondlig serie -- lefvande dels i salt, dels i stt
vatten, samt ibland i bda.

Dock nog nu om fiskar!

Af deltagande fr den redan trttnande lsaren skall jag totalt frbise
grshoppar, myror, moskitos, flugor och mngfaldig ohyra, af hvilken
man vid ett ofrsiktigt valdt lgerstlle bokstafligen blir fversllad
och tvungen att frbittrad resa sig, frdig att beg "Hara-Kiri" blott
fr att slippa den objudna invasionen; apor, roffglar, marabustorkar
och papegojor terkommer jag trhnda framdeles till.

Men om sm sngfglar och svalor vill jag genast sga ngot. D min
afsikt ingalunda r att gra boken lng, torr och dyr, tnker jag
sl tv flugor i en smll och bertta om ett par svalor, som ratal
bygt sitt nste under taket p verandan i Maschados hus i Mozambik.
M. fngade dem en dag och fste ett sidenband om hvarderas hals med
ptrykt "Maschado Mozambik."

Fljande r tervnde den ena svalan, den andra torde de italienska
gaminerna stulit. Svalan bar ett gult band p hvilket jag lste "Uelzen
Deutschland." Svalan sjlf, stackare, hade vid dess frnyade infngande
ddats.

En samling af sm sta sngfglar var jag i tillflle att iakttaga
ombord  H.M. Sultanens af Tjangebars (Zansibars) ngare Barava, som
frde oss frn Mozambik till Tjangebar. Uti en stor bur befunno sig
nmligen ngra hundra af dessa oskyldiga sm kvittrare. De sndes af
en portugisisk dam i Tonga ssom gfva t ngon frnmitet i Lisboa.
Hvilket ofrmodadt och trefligt ressllskap.

Tonga eller som jag tror de heta "sllskaps fglar", sm blgr med
hvita brst, sutto radade p pinnen vid och p hvarandra, 6  8 man
hgt. I det fria bo de i tusental tillhopa. En annan art r af strre
kroppsstorlek.

Kolibris, metallglnsande honingsugare, den hgmodiga paradisfgeln
med sin orimligt lnga nedhngande stjrt, bi- och flugfngare,
scharlakansfgeln, kgelsnabeln, starar och "man soll sich nicht
verblffen lassen", en nktergal, som fick gra resan retur utan vidare
besvr n sitta p en pinne och spnna tarsen litet stramare vid ngon
rullning af ngbten.

Men ltom oss nu fverg till vxtvrlden. Frmst i rangrullan str
otvifvelaktigt Dadelpalmen i norra Afrika jmte sina slktingar
Olje och Kokos palmerna i tropiken samt de lummiga Cykaderna i
sdra Afrika. Den som tycker om ananas (pine pples) fraktar icke
kaktusarterna, likasom den egentliga kaktus hvilken ibland bildar
riktiga blomsterskogar och vxer till ansenlig hjd. Ananas r en
alldeles lg planta af kaktus artadt utseende, men om den precis hr
till slktet vet jag ej. Harts afsndrar den mycket. Jtte-baobab,
apbrdstrd, sykomorer, cypresser, ebenholz, mahogny, akacier, mulbr,
fikon, plommon, mpafu och pomerans m.fl. -- alla frodas de i Afrika
vare sig i norr eller sder, och i centrala delen af kontinenten
uppn deras gelikar en storlek och prakt, hvarmed endast Kaliforniens
rda fura, de brasilianska trden och Parana samt Bermejo flodernas
skogs-distrikter i Grand Chaco frsiktigt vga tfla.

Det australiska gummi-febertrdet, som spirar upp och skjuter
himmelshgt fveralt, dr det planteras, finner man fven hr och skall
det vl ssom Sydamerikas eucalyptus engng i frening med dikning
och kanalisering gra slut p den farliga intermittenta febern. Hvad
nytta skulle ej vra brstsjuka hafva af det vackra mangotrdets
terpentinhaltiga, vlsmakande frukter! Och ej skulle vi lida hungersnd
om bananas bara ville vxa vilda hos oss som de gra i Afrika. Bananas
ro vrldens kanske nyttigaste frukter; efter dem komma apelsin och
citron, ocks de infdda afrikanska medborgare.

Detta kan man ej sga om tebusken, medan dremot anses Nubiens kaffe
fr det bsta i vrlden. Java kaffetrd, cacao och indiskt te ro
numera fven acklimatiserade t.ex. i Natal och trifvas utmrkt. Det
samma r frhllande med riset, hvilket redan utgr hufvudfdan fr
"niggrarne" lngs hela Mozambik kanalen.

I sdra och norra Afrika finna vi alla, fven i Europa anvnda
sdesslag och i Cap till och med rg. Specielt afrikanska ro vl
negerkornet Durrah, som r s gifvande, att man erhllit 3357 kornet
af ett ax; vidare flere afrikanska hveteslag. Pminna vi oss sedan
pistozza, manihok, sta batater och tomater m.m. s ser man hvad Afrika
kan bjuda upp.

Till det angenmaste af alt hvad Afrika likvl har att erbjuda mste vi
rkna dess hrliga, i alla frger prunkande, vlluktande blomster.

Blodtrstig tyrann och vekaste ungm skulle skert stanna lika
frhxade som jag vid den anblick en liten undangmd flck,
en strandng vid en biflod till den mellan Grahamstown och
Kingwilliamstown rinnande Stora Fiskfloden fretedde, d jag ptrffade
densamma. ngen hade engng varit uppljd och var det vl drfr som
tusentals blomsorter radat sig, sida vid sida, s ttt att man ej "sg
ngen fr bara blommor." Hvilken arom i luften. Outsgligt!

Buffon hade bort beskrifva och Lichtenstein rkna upp de olika
arterna i alla deras olika schatteringar, frn gldande eldrdt till
ljusbltt och blekhvitt. -- Och nr man sedan skdar hela byggnader
fverskyggade, beprydda med mngden af dessa naturens fintmjslade,
doftande ornamenteringar -- --!

Traditionen frmler att Afrikas lsta urinnevnare hrstamma frn en
af Gubben Noaks sner. Dennes efterkommande utgrenade sig sedermera
i flere olika stammar, hvilka genom kroasering med andra raser gfvo
upphof t de sinsemellan olika folkslag, som vid tiden fr historiens
brjan ptrffas i denna vrldsdel. Sedermera intrffade hr, likasom
annorstdes, stora folkvandringar. Anledningen till dessa voro, sga
historikerna, kannibalism, mnggifte och slafveri plus roflystnad.
Riken sammanstrtade och andra upprttades. Omkring Niger-floden
strkte sig det stora Kanemvldet ut fver Sahara. P 1600-talet
omfattade Stor-Mokoko kongolanden. En viss Anzico (= chimpans)
torde grundlagt detta vlde.

Vid 1700 talet, och redan frut, existerade det mktiga Monomatapa med
hufvudstaden Kitiva, hvars inflytande strkte sig frn Zambesi i sder
och vsterut bortom Njassa sjn till Musiatunja vattenfall vid fre
Zambesi. De af Mauch 1871 upptkta Zimboboes, Solukutas m.fl. ruiner
hrrra frn detta vlde, svida de ej rkna sina anor frn Ophir,
i Salomos tid, eller n lngre tillbaka i tiden, frn det i hafvet
sjunkna landet emellan Mozambik och Ceylon, af hvilket Madagaskar anses
utgra en kvarlefva.

I det inre utbredde sig Muati-Morapus eller Moluais hfdingadme frn
Bangwelo nda bort till Kongo och Nilen.

I dessa njder finnas nu de obetydligt knda Lunda staterna.

Det sregna med Morapuska riket var, att en kvinna kallad Lukokisha
hade frsta ordet och hennes  la oraklet i Delfi gifna bud mste
konungen, Muati, hrsamma. Drjmte fans en senat benmd Kilulu.
Ett halft dussin "kilulu" voro ministrar, bland dem: kocken och
skarprttaren. friga kilulus voro guvernrer och ceremonimstare.
Efter Kanems fall bildades med Timbuktu som hufvudort ett stort
muhamedanskt vlde. Frn trakten af Viktoria Nyassa eller Ukerewe-sjn
uttrngdes innevnarne af det ljusa blandningsfolket gallas.

Ungefr frn lnderna kring floden Kassais utflde i Kongo brt r 1500
Afrikas Napoleon, den fruktade kejsar Zimbu (= lejon), i spetsen fr
sitt Djagafolk. Han framtgade nda till Kaplandets grnser i sder och
till indiska Oceanen i nrheten af Sabaflodens mynne i ster.

Till och med den portugisiska gamla staden Mozambik vgade han anfalla.
Mazimbus enka Matsussa eller Tin-bana-dumba fortsatte erfringarna.
Matsussa eller Tin-bana-dumba N:o II for fram nnu vildare och utbredde
skrck i alla riktningar.

Djagafolket var kraftfullt men grymt och blodtrstigt. Deras plgseder
voro sudlade med den vrsta vantro, utan rediga moraliska begrepp vare
sig i ett eller annat. Barnamord hrde till religionsbruken.

Inom tidens lopp blefvo dock sederna bttre och mildare, s att Mutata
Kasangi-Polanka till och med lt dpa sig och sin familj, jmte det han
bistod portugiserne mot den vilda negerdrottningen Anna Singa.

I slutet af 1600 talet splittrade sig den afrikanska "Stor-Moguls" rike
fr inre oroligheter, engelsmns och portugisers ptrngningar.

Fr nrvarande finnas visserligen strre riken i Afrika, men icke
efter den skala, uti hvilken Kanem, Morapu, Zimbus eller Monomatapa
voro tilltagna. Strre delen ro mindre hfdingadmen, i besittning af
obetydliga omrden. Draf oafbrutna talrika krig, mest fr slafhandelns
skull.

Som man vet, hafva -- utom den Fria Kongostaten och de i norden belgna
Marokko, Egypten och Abbyssinien -- Tyskland, England och Frankrike
nominelt beslagtagit all ledig mark, den icke portugiserne frut
besatt.

Mahdins dunkla och prekra rike m vi hr lmna sido.

Den enda ras, som p senare tider och kanske nnu i framtiden
stter ett hrdt motstnd mot europns intrngande, r kafferrasen
i Sydstra-afrika eller de egentliga Zulus. Deras ryktbara furstar
hafva gifvit engelsmn, boers och portugiser ofantligt brk och
bekymmer. Kafferns starka familjeknsla gr, att ngra hundratusen,
ja tiotusental ro frdiga att bilda en nation, medan de talrika
hottentotterna icke tyckas hafva begrepp om nationalitetsknsla,
(solidaritetsknsla!) -- Detta oafsedt sitt vackra och rika sprk.
"Slagen till slant" passade t hottentotten till ordsprk. Kaffern gr
dremot omkring och rufvar huru han skall kunna hmnas inkrktaren af
hans jord. Det r den svarte indianen. Den svarta demimonde vrlden
i kolonialstderna rknar fven 10 hottentottskor p en kafferska.
Utom hottentottskan och Tete-Kafir r bland Afrikas otaliga dialekter
Hainbundoabantu och Kisuabili sprket vid Zansibarkusten de mest
framstende.

Buschmnnen frefalla apmssiga och utgra, mhnda, Darwins saknade
mellanlnk.

Den som r hugad blifva afrikaknnare har nufrtiden ett rikt material
i Mungo Parks, Livingstones, Camerons, Burtons, Barths, Spekes, Ch.
Andersons, Schweinfurths, Manch's, Galtons, Du Chaillus, Pogges,
Nachtigals, Serpa Pintos, Bakers, De svenske officerarnes "Tre r i
Kongo" --, ett utmrkt arbete --, vidare H.M. Stanleys, Emins, Triviers
m.fl. utgifna resebeskrifningar och vetenskapliga afhandlingar.




IV Kapitlet.

Kap-kolonin.


    Sydafrikas hufvudstad. Nationalparken Knysna. Olika stt att resa,
    gratis eller efter tv guldfuchsar. Skilnaden emellan en
    Hottentottska och en Kaffer. Zigenare af hgre rangklass.
    Landsortsstder m.m.

                                   Senare hlften af september 1890.

En neger i den fr hrvarande svarte arbetare traditionella drkten,
hoc est i en stor sck, med hl utskurna fr hufvud och armar, stod med
min sjmanskista p sitt ulliga, bara hufvud och mina friga effekter
framfr sig p marken, frdig att fatta tag i dem och bra sakerna
hvarthn han n fick order af den hvite mannen.

Ordern var nnu ej gifven, och detta ehuru redan vl en halftimme
frflutit sedan jag stdslat karlen.

Villrdig satte jag mig p en ls kvadersten, som af ngon anledning
icke funnit anvndning vid de storartade, dels fullbordade, dels vidare
fortgende arbetena p frbttrande af Kapstadens hamn, hvilken r
ppen, synnerligen fr vindar ifrn nordvst.

Min svarte hajduk blngde en stund, hvarefter han varsamt placerade
kistan p kajen, satte sig upp den och, med ett fr en neger ovanligt
lugn, ur en liten sck framdrog en tennflaska, fyld med vatten,
ett par runda hvetebullar och en strut sandsocker, hvilket alt han
strax lt sig vl smaka. Vatten, hvetebrd och en dosis sandsocker
utgr negerarbetarnes i Kapkolonins hamnstder hufvudsakliga fda.
I nattkvarteret, skjul dr de i strre och mindre skaror logera,
tillkommer emellant en skl kokt ris och vid "prasdnikar" en bit ktt
-- sak samma efter hvilket slags djur...

Srdeles sparsamma frst de svarte arbetarne att inom 5  6 mnader
hopbringa en icke obetydlig summa, med hvilken de sedan tillhandla
sig lmpliga bytesartiklar, fr att i sina ofta aflgset belgna byar
kpa sig nya hustrur m.m. Ju flere kvinnor en sdan man eger, dess
ljusare ser han framtiden an -- motsatt mot oss. -- Nlpenningar till
toaletter komma ej ifrga och medan mannen arbetar i hamnen, s bruka
hustrurna jorden och frkofra boskapen. En dag synes karlen ej mer
vid anmlningstiden  kontoret. Sjlf vlbrgad negerbonde, snder
han en fattig kusin i stllet! Aldrig vistas han i staden lngre
tid n halfva ret. Ofvansagda gller frnmligast kafferstammen.
Hottentotterne, massan af arbetarne i hufvudstaden Cape Town och i
smstderna, ro jmfrelsevis lttsinniga och vrdslsa.

Ngra regndroppar fllo. Jag blickade upp frvnad. Det regnar
jmfrelsevis sllan i denna vstliga zon af Kapkolonin. S hade jag
hrt och lst. Solen glnste nnu emot "Tafel-Table" eller p svenska
Bordbrgets sluttningar, medan kring Lejonhufvudet och Djfvulspiggen
mrka lager af moln hade hopats. Sjlfva staden, dr den utstrkte sig
p sltten frn brgets fot till hafsstranden, lg i en egendomlig
belysning. P en stadsdel fll ett stridt regn, en annan trffades af
tre  fyra grant skimrande regnbgar, under det att ngra delar ter
lgo i solljuset.

fver hafvet och den i fjrran liggande n med fyrbken, drhuset och
de spetlskas hospital -- Robben Island -- stiga fven molnmassor.
Vinden, som hittils hven och pep, dnar om ronen. skan mullrar med
ett hotande flerfaldigt eko och mellan brgsspetsarne ljunga orkneliga
blixtar.

En god regnrock r det frsta en afrikaresande br vara frsedd med,
men min oljekavaj hade blifvit bortstulen ombord  Snowdrop, jag
misstnker af malajen, och som regnet hr denna rstid, p vren -- i
september -- faller i vrkliga floder, s hade jag sjlsnrvaro nog att
rusa stad i riktning af en mindre kaffeserveringslokal, i detsamma jag
gaf negern ett tecken att flja mig i hlarne.

Frn denna kaffe "schopp" begynte sedan min rastlsa 8 mnaders
hemfrd. Hvilken frd! Hunger, trst och sjukdom, ndtvungna krokar och
uppehll; till sjs och till lands, lngs kusten och igenom det inre,
per jrnvg, fartyg och, jag hll nstan p att skrifva -- luftballong,
med hstar, bufflar och mula eller "en footback"; ensam med blott
stafven i hand och psen p ryggen eller bevpnad till tnderna, men
fven uppfyld af muntra episoder, ljufva minnen af en skn natur och
hjrtegoda mnniskor, samt emellant trefligt ressllskap.

"Die Todten reiten schnell" tnkte jag med Schiller under min ridt fyra
r tidigare genom Pampan i Argentina, nu tnker jag "En vivant il faut
se dpcher aussi tout de mme."

Negern tnde p sin pipa och jag min sista finska cigarr -- en
Borgstrmsk Diana! Det var ett litet enkelt matserveringsstlle,
antagligen fr sjmn och arbetare. -- Inredt p engelskt stt med
reminiscenser af gammal hollndsk smak. "The old Dutsch" har i dag
som r mycket af sin prgel stmplad p den annars splittermodernt
inrttade och "gpende" Kapkolonin.

Sjlfva Kapstaden med sina platta tak och breda rtvinkliga gator, sin
docka och tusen fot i hafvet utbygda vgbrytare, samt sina monumentala
publika och mnga dyrbara privathus fin de sicle, med de urldriga
gammal-hollndska byggnaderna spridda ibland sig, och de egendomliga
brgen i fonden -- sjlfva Kap-staden ter sig hgst besynnerlig,
ofrklarad. Omedvetet insmugglar sig i tanken Almqvist's ord: "hga som
kommande tider, dystra som de frgngna."

Refrngen lyder helt simpelt i vra vulgra dagar: Ett sorgespel har
det varit, en variet r det, komedi blir det. Feriet skall fr alltid
varda en fatamorgana. Hvarfr afklipper ej Nornan "det hela som r
ingenting?"

-- "Hvarfr, o hvarfr fick jag ej bli kvar"... hrde jag en rst
gnola p god svenska i rummet bredvid. Tankspridd hade jag uttalat
Kiellands pessimistiska fras halfhgt, hvilket uppsnappats af personen
i frga. -- "I Arkadien" -- tillade jag gldtigt. S hastigt frndrar
man sinnesstmning, d ofrmodadt hemlandstoner ljuda i rat. Jag vet
ej hvarfr, men finska sprket gr, lngt frn fosterjorden, ett nnu
varmare intryck.

Tillggas br dock att ifall man ngonstdes i Afrika t.ex. skulle rka
p ngon af de gamla Helsingfors vnnerna s nog skulle vl Finlands
svenska ljuda "varmast."

Finsk svenska fick jag nog sedermera hra, men ej frn de gamla
gossarnes lppar, hvilket mycket frtog intrycket. -- Den jag rkade p
i kaffeboden var nu bara en svensk, bra och prktig karl frfrigt och
Anderson hette han -- icke Petterson. Angenmt i alla hndelser att ej
mera vara ensam i Afrika, med en i sck kostymerad nigger. Hlst hade
jag antagligen suttit i Svenska teatern i vr hufvudstad och hrt vr
egen svenska frn scenen i stllet fr att nu hra p glade Andersons
snger om Vrmlandsm och hans vdliga fventyr i Sinkapur och Kanguun
-- i nrheten af, lt vara -- Goda Hoppsudden.

Tacka Gud mste man i alla fall. A. knde Kap ut och in och det drjde
ej lng tid innan fven jag gjorde s, och dessutom slut p de fem
pund jag frtjnat  Snowdrop. Gr det engng, s gr det, och br det
utfr, s br det! Jag formerade bekantskap med en finne Lz som, sedan
flere r bosatt i Kap och gift med en hotellvrds dotter drstdes, var
glad att f hra nyheter hemifrn och vnlig nog att hjlpa mig i vg
p min beramade tur omkring Zansibar. Ingen smsak frresten fr en
"pank" herre och svrare att lyckas i, fruktar jag, n t.ex. att segla
till Hang vlfrsedd, eller rida p velociped frn H:fors till Borg
midsommartid och skida tillbaka till julhlgen -- men sport, r sport
-- nr det kostar mycket penningar.

Den frnmsta gatan i Kapstaden r Adderley Street, alias Heerengracht.
p vnster hand -- efter som jag kom in p gatan -- visade sig
bangrden, Standardbankens hus, den skraste af alla afrikanska banker,
af hvilka Union och Africanbank instlde sina betalningar innan jag
nnu hunnit till Natal, vidare, hgre upp, en gammal hollndsk kyrka
med en sregen spira. Till hger magasin med spegelglas fnster,
butiker och kontor.

En vacker gata stter dr till, St. Georgs gatan. Vi styra kosan utmed
den. Tidningsbyrer: Cape-Times, Annual argus' spedition, postkontoret,
klubblokaler och en vacker katedral upptktes hr. I ster, mot brgen
skdar man den engelska villastaden. Hvarje boning r omgifven af
en den mest inbjudande trollska, strre eller mindre trdgrd med
springbrunn och hr och dr utstlda statyetter -- af Venus, Psyke,
Terpsichore, Bismarck och drottning Victoria.

Vsterut ligga de urgamla hollndska gatorna Loop, Burgh m.fl. I slutet
af Adderley Street befinner sig den magnifika Regeringsparken, midt
igenom hvilken en imponerande ekall lper. Alln frefaller att vara
innevnarnes lsklingspromenad.

I nrheten af ingngen till ekalln tronar Kap-parlamentets hus,
kanske det sttligaste i staden, uppfrdt af rda tegel med trappor och
pelare af cement eller en vacker, men ngot pors granit.

Ej lngt drifrn ro bibliotek och muser uppfrda midt emot den
Botaniska trdgrden, p hvars motsatta sida Guvernrsresidenset
befinner sig -- en oregelbunden, ful gammalmodig byggnad.

Kapregeringen r ganska sjlfstndig, ssom alla Englands
kolonistyrelser. Genralguvernren Sir Henry Lochs var fr gonblicket
med svit och en skvadron husarer uppe i Betjuanaland. Premierministern
Mr Cecil Rhodes r kolonins rikaste diamantfltegare i Kimberley.
Ehuru af hollndskt ursprung lr han vara bde aktad och mktig
p grund af framstende egenskaper. Han torde drmma om ett stort
sydafrikanskt frbund och torde vara en nagel i gat fr boers, liksom
fr Natalkolonisterne.

Garnisonen r tmligen stark, men frstrkes yttermera af den
"frivilliga armn", hvilken senare fven fungerar som brandkr och till
och med besitter eget artilleri. Dessutom finnes en talrik fver hela
kolonin spridd beriden polis eller gendarmeri. En afdelning af engelska
flottan ligger stdse i Simons-bay, till hvilken vik ett skildt
jrnvgsspr leder, till Kalkstation och Simonstown. Befstningar
uppfras fver alt p hjderna. Huru grna hade jag ej, pminnande mig
utsikten frn Teneriffas pik, klifvit upp p Tafel eller Flata brget
men i fljd af hrda omstndigheter och fr att ej blifva lngre p
vgen n lifvet skulle rcka begaf jag mig ombord  en af de ngbtar
som trafikera Sydafrikas kuster. Ngra dagar drefter steg jag nyo i
land vid den vilda, naturskna orten Knysna.

I flerdubbla kedjor hja sig brgen vid Knysna -- 23 1/4 Greenwich
Long. 34 S. Lat. -- alt hgre och hgre int landet. Nyligen har man
funnit guld i dem.

De hgsta, lngst bort belgna, hljas af hvita dimmor, nrmare kusten
te sig deras ryggar som gredelinbl, i zigzag gende strimmor och nnu
nrmare resa de sig skogbekldda grna, slutligen har man strandens
hga sandreflar, silfver och guldglnsande i aftonsolens skimmer
fver rdfrgadt haf. Det r ett frgspel utan like som jag frr ej
skdat, hvarken p Mont-blanc i Schveitz, nr alptoppen hlsar ljusets
ursprung en klar, tidig morgonstund, eller i St. Vincents kraterhamn
-- hvarken vid Goda Hoppsuddens himmelsstormande klippa eller p Kap
Agulhas romantiska, hafvet spetsen bjudande uddar; -- mhnda dock ute
p ocean, d en laber bris frgar vgornas ryggar hvita, solen gr upp
eller ned och mnen blnker hgt uppe, bland stjrnorna.

En suck lttar brstet huru ensam man n r -- och i Afrika. Huru n
fvergifven, gjutes balsam i sradt hjrta, trstas sjlen d den
gripes af den trollkraft som ligger i anblicken af en majesttisk
natur, dfvas af dess fridfulla, fverlgsna hrlighet. Hvad betyda de
hgmodigaste lefvande mn mot dessa dda toppar, hvad de mest smktande
sknheter mot dessa i behagfulla kaskader uti oceanen nedspringande
skogsbckar. Ddt! tanklst! -- hvilka dumheter! Naturen lefver, icke
alltid stolt, misstnker jag, fver vrt stt att lefva, och tnker,
jag r fvertygad drom -- ett str hvassare n vi -- som vl ofta
tnka tokigt.

Vi kryp och parasiter, som lyckats stjla en gnista af Guds i Universum
nedlagda frnuft; vi tro p oss sjlfva och jubla vid genomborrandet
af en tunnel eller invigningen af ett operahus. Mjligen bra gjordt af
oss, men mycket ringa i bredd med Universalandens vrk uti naturen.

Blicka genom teleskopet eller uti mikroskopet och begrunda om du, o
mnniska, ur stnd att fatta sanningen. hvad stort r, eller hvad som
r litet, tminstone begriper att du sjlf, o ve, blott r en stackas
narr, s lnge du inbillar dig vara kronan p skapelsen. Men vi skola
ju skildra en afrikafrd och nrmast nu -- Knysna.

Knysna r en obetydlig ort "med en hamn som ligger midt p torra
landet", dit endast sm fartyg kunna intrnga; strre f med ngan
uppehlla sig utanfr, i ppna hafvet. Sedan man funnit guld i nrheten
har rrelsen kats och man funderar p att tillkalla ingeniren Coode
samt utnmna en hamnkapten.

Det brgiga skogsdistriktet till Juniondal och fven Kuga
brgsdistriktet, emellan tvnne ar, som flyta ut i Groote floden, har
af kapregeringen p stt och vis exproprierats fr att bilda en krono-
eller rttare nationalpark. I denna vilda och laglsa njd r det
dock mer n blott ett "tuppfjt" emellan ett, med iakttagande af alla
vederbrliga former, uppsatt protokoll och ett "fait accompli".

En poetisk redaktionssekreterare utaf akten lr till och med hafva
instuckit en paragraf, som frbjd all skogsafvrkan och all jakt,
fven p vilda djur --.

Om af denna orsak eller med anledning af traktens otillgnglighet,
men Knysna distriktet r det enda terstende stlle i sdra delen af
Kapkolonin, dr elefanter ptrffs och lejonets rytande nnu ngongng
enligt sgen hres. Att apor och stora ormar vl trifvas faller af sig
sjlft. P min vandring till Uitenhage rkade vi ut fr argsinta apor
-- af passabel storlek -- och hvsande ormar, men elefanter sgo vi
icke, ej hller hrde vi lejonets rytande. Det r sant -- en morgon
i daggryningen fingo vi se en strid emellan ngra vldiga myrbjrnar
och en panter eller leopard -- omjligt att urskilja i den rdande
skymningen.

En af bjrnarne blef p platsen till frukost t panterkissan. Sedermera
hrde jag af norrmannen Engh, en vandrande elektrotekniker, att d
han fr ett r sedan legat fver natten hos ngra beridna regeringens
skogvakter i deras bostad i skogen, p vgen till Juniondal, fyra
elefanter, bland annat, med snablarne hade bortrykt det lilla husets
tak och varit nra att vrka omkull hela kojan.

P sina stllen r skogen tt och genomfltad med slingervxter och
spngen igenvxt, s att man med de dolkformade knifvarne mste bana
sig en vg.

Ett tidsdande arbete, i hvilket man ej har strre framgng n att
komma framt ett par tiotal famnar i timmen, och dessutom obehagligt
fr ormar och ohyran i lfvrket.

Jo, jo, men -- nog reste man bekvmare frut i sin vagn lngs Tl
chaussn efter de lifliga guldskymlarne!

Nrmare Humansdorp blir det mindre backigt och skogen tar smningom
slut.

Vgformade grsmarker begynna och vid Hankey, dr man frdas fver
Groote floden, gr man bekantskap med en flik af den ryktbara
Karrosteppen, som, kenlik 7  8 mnader, den terstende delen af ret
r en saftig betesmark och vimlar af lif, tv och fyrbent, behornadt
och klofrsedt.

Slttlandet till Uitenhage fverfares makligt i oxfora -- tio par
bufflar -- i sllskap med ngra ovanligt fryntlige boers, synnerligt
vlvilliga nr de upptkt att man ej r "en frdmd rdnacke", vill
sga: engelsman.

Ehuru alt engelskt numera har fvervlde i Kapkolonin, utgra nnu i
dag boers majoriteten af den hvita befolkningen, i vstra delen. Just i
dessa trakter begynna emellertid engelska element upptrda talrikare.
fven mnga judar och tyskar.

Kafferrasen uttrnger drjmte de hrintill frekommande
hottentotterna. Kaffrer och hottentotter ro vrkligen "Niggrar", men
mycket olika hvarandra, s till utseende som karaktr.

Utom att hottentotterna ro mrka och i sina anletsdrag frete idealet
fr negertypen, och kaffern ter har en markerad profil, med en
ljusbrun eller indianrd frgskiftning, skiljas de bda stammarne ltt
p deras fruntimmer. Kafferskorna f nmligen arbeta hrdt -- hrdare
n vra bondkvinnor -- t sina mn, som hysa inga anlag att stllas
under toffeln, medan hottentottskan har en godmodigare kta hlft,
grna latas och lgger p hullet, ibland fverhfvan s att man
bokstafligen -- baxnar.

Jag har redan frut haft ran orda om skilnaden emellan en kaffer och
en hottentott. I allmnhet br man icke tro att alla negrer likna
hvarandra som blbr -- hvarken i afseende  svrta, profil eller
karaktr. De, negrerna, skilja sig p hudfrgen sinsemellan betydligt
mer n vi, hvita mnniskor. Somalis ro ibland gula som kineser,
nubiern r svart som kol, sudanesen r icke mycket blekare, medan
zansibariten har s.a.s. en skiftning i grnt. Herrar kongoiter variera
ifrn den mrkaste natt till en "svagt rosenskimrande morgongryning";
kaffern r brun och hottentotterna, koin-koin folket, mrka men ofta
nog vrkliga "frggtor" fr hvilket de, s pstr man, srskildt hafva
sina fruntimmer att tacka. Hottentottskorna -- tertium non datur -- ro
mycket ltta p foten och dessutom altjmt i ett tillstnd som gr, att
ingen brist p ammor ngonsin frefinnes inom deras landamren.

Hottentotterna ro annars ett muntert och jovialiskt slkte, med anlag
fr korpulens, hvilken hos det tcka knet emllant nr skrmmande
proportioner, en sak som vi redan omnmt. Nr man nu ser strimmiga,
prickiga och skckiga species, s nog blir man snart humoristiskt stmd
i hottentottskt sllskap. Tillgga vi slutligen att man ej sllan ser
albinos och dvrgar s mste det erknnas, att negrer mindre ro stpta
i samma form n t.ex.: pedagoger och teologer af den hvita hudens olika
nyanser. Hottentotten r annars en slarf och kaffern en girigbuk.
Hottentotten bjer sig utan vidare fr sin hvite herre och mumlar p
sin hjd: jag r slagen till slant, d dremot kaffern med hmdlystet
frakt grna slr ihjl frmlingen, som inkrktat hans mark, och nnu
hllre enleverar dennes fru och dttrar. Ngra hndelser som intrffade
under min vandring kunna omnmnas. En gammal missionrs nnu ldre kta
hlft, en gumma p nra sjuttio, blef bortrfvad af en ung hfding,
som ville lysa fver en sin medtflare genom att skryta med en hvit
drottning. Efter mycket besvr fick man den gamla damen hem igen. En
annan gng gick det vrre. Ett ungt nygift par hade just anlndt frn
Europa till Durban. Mannen satt vid arbetsbordet, medan hans unga fru
dukade upp kvllsvarden p verandan. Han hrde pltsligt ett buller,
rusade ut, men hans unga hustru var och blef totalt frsvunnen.

Strnga lagar rda i Kapkolonin. De svarte ro i de flesta
landsortsstder frbjudna att rra sig p gatorna efter mrkrets
inbrott, och -- finner en kaffer ett rep, efter hvilket hnger en
frmmande oxe, sna eller hst, s blir han utan vidare kvitt snan,
men icke -- repet, om man nb. fr tag i karlen.

Uitenhage, tillika med Kapstaden, Graaf Reinet och King Williams
Town en af kolonins lsta stder, r belgen p sluttningen af
Winterbockbrgen och ter sig pittoreskt fver den ned till Algoa
Bay flytande n. Dutsch-styl var den rdande, men man pmindes om
engelsmnnens herradme genom regeringens stora vrkstder fr
konstruerande af lokomotiv. Liksom i den par hundra engelska mil int
landet belgna Graaf Reinet ryska judar monopoliserat handeln med
strutsfjder, hade samma folk af en annan nation hr lagt vantarna p
tvtten af ull.

Strutsfarmande och ullproduktion d.v.s. frafvel r hufvudnringen
utmed hela den vida Karrosteppen, begynnande hrifrn nda bort till
Atlanten i vster.

P den sydliga kustremsan odlas vinrankan och tobaksplantan, dr ej
skog och vildmark taga lofven.

Kapsherryn r billig och utmrkt god -- ocks tmligen stark.

Se, s dr ja -- nu sitter man i en kup och ilar till Port Elisabeth
med ett afrikanskt bantg.

Grsbevuxna lga kullar utan annat tecken till skog n frukttrd och
eukalyptus kring farmarnes boningar. Ngra timmar och man uppnr
handelsstaden Port Elisabeth med dess kosmopolitiska fysionomi.

Port Elisabeth r lika mycket Afrikas Liverpool, som Jyvskyl Finlands
metropol, trhnda dock ngot mera.

Ngra steg och man str p "Jetty Street" samt r om ngra gonblick
ute p vgbrytaren. En vnlig gammal herre lnar sin kikare.

Riktigt -- dr ute p den ppna redden gungar sakta den halflastade
"Snowdrop". Jag gr upp p postkontoret. Vntar. Fr ndtligen svar.
Tv bref.

"Lngt frn ga lngt frn hjrta."

I brefven lser jag rd och frmaningar om huru man br bete sig fr
att bst reda sig i Afrika. Mycket tacksam, men skulle hllre emottagit
hundra bref, utan en enda frmaning, men i stllet fullskrifna af
nyheter hemifrn.

Go'morron, go'morron! Nej s roligt! Snowdropkamraterna, de unga
vnnerna Meyer och Sievertson skaka hand med mig. Vi voro tre stycken
dr och endast Meyer hade ett pund i fickan, som den generse gossen
genast stlde till vr gemensamma disposition. Vi sofde godt i hvar
sin sng i ett lngt, snygt rum uti enkefru Lowes boardingshus. Andra
dagen to vi duktigt, men blefvo till natten bortkrda af den grymma
enkefrun, d vi ej mera hade att betala kontant. Namnet gjorde intet
till saken, ty "Lowe" betyder ju krlek. Dttrarna togo oss dock
vnligt i hand, beklagande vrt de.

Rdda fr kapstdernas strnga polis logerade vi med vra saker ute i
det fria utanfr staden, inbddade i sandbanken vid hafsstranden. Mnen
blickade vemodsfullt ned p oss. Sievertson snyftade, Meyer sg mycket
fundersam ut och jag -- var argare n en spindel.

Fljande morgon tog jag reda p landsmannen Martin Nyberg -- fr
nrvarande i Rangoon, i Asien. delmodigt stod Nyberg oss bi. Han hade
god plats som uppsyningsman vid en kajbyggnad.

Med Nybergs hjlp skaffade jag Meyer och Sievertson ombord p en norsk
skuta, som seglade till Port Natal, dr de unga mnnen hade bekanta och
aflgsnare anfrvandter.

Det var med trar i gonen jag tog afsked af ynglingarne, och Meyer
tvang mig lna sitt fickur -- ett fickur som sedermera rddade mitt lif
-- en tacksamhetsskuld som jag grna ville terglda Meyer hundrafalt
icke fr att jag s ifrigt hnger vid lifshanken, men fr att jag
sannerligen ej velat d, fallen fr en rofgirig kaffers kppslag -- och
kanske bli kokad till ragout eftert, till en mer eller mindre smaklig
mltid t hans fruar.

Jag skall prfva lsarens tlamod med en kort beskrifning fver Port
Elisabeth, dr jag vistades ngra dygn.

Det mrkligaste intresset samlar sig kring Market Square eller torget,
samt detta tidigt om morgonen.


En brkdel, ehuru en mindre, af vrldens nstan alla nationer fyller d
den stora platsen med dess springbrunn i midten; det ganska prydliga
rdhuset p ena sidan och den parallelt med hafsstranden lpande
hufvudgatan Main-Street's ena ndpunkt p den andra.

Main-Street r en ett par kilometer lng gata, med i brjan fina hus,
som ju lngre man gr desto mera urartar till en stinkande grnd med
usla negerruckel.

Jag har aldrig haft ran beska den famsa Nischni-Nowgorod marknaden,
men antager att salutorget i Port Elisabeth r en kopia draf, om fven
typerna ro andra och olika. Kineser fallera emellertid ingalunda.

Kurisa voro de med 25  30 snor frspnda landtmannavagnarna. Unga
indiska flickor slde blommor och krimskrams. Hvad herrar ryssar,
som ro svaga fr zigenerskor, skulle hafva njutit af anblicken utaf
dessa mjuka, vackra fruntimmer och hvilka frvisso i sitt hemland
innehade en hgre rangklass n det drur utkrda zigenarfolket. Vanliga
indozigenartyper sgos ocks. Trasigt kldda, voro inderna dock
fversllade med ofta dyrbara smycken.

Men infdingen sjlf "massa nigger!" Jo, han var skert ej frnvarande.
Tvrtom -- han var mycket talrikt representerad -- ifrn djupaste
ebenholz till skraste ljusbrunt -- nstan som frgbrytningen p
Knysnabrgen. Dessutom albinos och en eller annan s.a.s. strimmig eller
prickig.

Jo -- det r mig en lefnadslustig nationalitet den svarta. Visserligen
ro negrerna ljligt nervsa eller -- ha' de inga nerver alls. Huru
"dm" pladdra och skrika, gestikulera och grina, i det deras gon st
ut som p en krfta. S farliga ro negrerna i det hela taget icke.
Godmodiga och fven lskvrda -- riktiga svarta fransmn. In i landet
ta de visserligen upp hvarandra och hvem som hlst, men det r fel i
uppfostran. Annars r hottentottskan liderlig och kaffern hmdgirig.
Hottentotten hgls till ytterlighet, medan kaffern ofta r girigt snl
och listigt berknande. Det hafva vi frfrigt redan talat om ett par
gnger, men vr traktan r att grundligt ppeka olikheten mellan dessa
nationaliteter.

Hvardera sorten super ohyggligt. Allt det dr kan ju vid tillflle sl
in p mnniskor af hvad kulr som hlst och orttvist vore att icke
erknna det negergentlemn t.ex. i Nord-Amerikas Frenta stater p
intet vis gifva efter hvita sdana. Ofta nog ro de mera hyfsade och
godhjrtade n snuskiga, endast money skande Yankees.

Vinkelrt emot stranden och Main-Street leda Drottning och Prinsesse
gatorna med deras af trd beskuggade, till hlften undandolda, i
villastyl uppfrda hus bort till Fngelset och den vackra parken St.
George, hvilken ngot stel med springbrunnar och lawntennisplaner
frekventeras af la haute socit och framvisar bilder ur high life.

Den i Main-Streets andra nda befintliga Alfredsparken r af ldre
datum, har en treflig, gammal tysk trdgrdsmstare, lummiga trd,
vackra blomsterrabatter och utsikt fver den lga sandiga stranden
och ppna hafvet. Alfredsparken -- namnet ett minne af hertigen af
Edinburghs besk p 60-talet -- syntes mig ter med sin kgelbana och
danspaviljong egnad t folknjen. Fann min frmodan korrekt, d jag vid
utgendet mtte ngra engelska soldater i rda uniformer, arm i arm med
tjnstepigor -- svarta --.

ter och ter Brunnsparken och Hesperia i Tl. Publiken visst en
annan, vxtligheten yppigare men krogarna lika -- dyra.

Jag hade genom M. Nybergs bengna protektion ftt mat och logis --
i ett lider -- p ett fverfyldt boardningshus hos enkefru K:n, men
fredrog att tillbringa de lediga aftontimmarna hos M.N. sjlf.
En viss fasa fr enkefruar hade ftt makt med mig. M:rs K:n visade
sig visst mycket vnlig, men hade blott ett ga, var litet sned,
fverdrifvet korpulent och talade med hes rst. Erhll den fixa idn
att hennes enda ga hvilade p mig med ett egendomligt, svrmiskt
uttryck... Alts, jag lunkade uppfr den branta Hennley road, upp till
M.N. Han bodde ganska ntt och njt af en treflig utsikt.

Fotografier af Helsingfors och Polisgevaldigerns berttelser af V.
Pettersson lgo p bordet framfr soffan.

Pminner mig att jag gaf M.N. ett medhaft exemplar af mina ungdoms
pennalster, utgifna under benmningen Skuggan, ett redaktionsfel, ty de
buro ursprungligen titeln -- I Skuggan -- reslektyr fr mognare ungdom
till sommarferierna.




V Kapitlet.

Utmed afrikansk postvg.


    Tre landsortsstder. Mundering. Statskalendern och Adolsboken.
    Dagrar & skuggor. En afrikansk postiljon. Backfisch  la kaffer.
    Umpanajas skna sjl. Kaffernotiser. Tyska legionen frn
    krimkriget i Transkeilandet. Guldflt och "Den ledes" frestelser.

                                                      Oktober 1890.

"Tack skall ni ha, Martin Nyberg, och lef vl tils vi rkas" -- M.N.
viftade med nsduken till farvl t sin landsman.

Bantget rusade i vg ibland grsbevuxna, trdlsa kullar och det bar
af mot norr, bokstafligen vers l'inconnu.

Med jrnvgen kunde jag resa nda till Grahamstown. Drifrn tnkte
jag vandra mot Boers republiker och sedan vnda i en halfbge till St.
Johns river eller p Kafir Umsinvubu. Vid dessa exkursioner behfver
man vl ej vara utrustad med vapen och frndenheter i den skala man
r tvungen t.ex. vid expeditioner i Kongostatens inre, men icke kunde
jag drfr skryta med att vara vl frsedd. Vapen -- en gammal, rostig
Colts revolver af grof kaliber, ammunition -- 30 st. patroner.

Proviant: ett engelskt pund nio shillings. En ny pipa, present af
Sievertson, med kort skaft och elfenbens munstycke. 2 god amerikansk
tobak. Den afrikanska tobakskulturen r stadd i tillvxt, men som den
nu serveras i kompakta rullar har den en frndskap med mahorkan ehuru
den visst r lenare att tugga.

friga frndenheter:

Ett st. strkt ny hvit skjorta -- fr ngot hgtidligt gonblick.

3 st. ylleskjortor (bo, Juselius).

3 st. yllekalsonger (H:fors, Krki).

2 par afrikanska mockasiner, fr att icke krypdjur frn marken skola
intrnga och vlla en olidlig klda.

3 par af erfarne vandrare rekommenderade skor.

En kompass.

En god karta fver Sydafrika (nnu i behll).

Inga strumpor.

Inga nsdukar hll jag p att bertta, tvrtom jag var frsedd med
femtio  sextio stycken, rda med affigurerade clowner, englar och
elefanter i hvitt. Ytterligare: ett par lnga band hvita, bl och rda
glasprlor. Dessa artiklar skulle tjna som betalning fr mat eller
hvilket var det samma, till att stlla sig in hos negerhfdingarnes
gemler.

Lektyr skall jag d alltid hafva med mig. P Pampan i Sydamerika hade
jag t.ex.: Statskalendern. Denna gng hade det fogat att jag utom
ett Konversationslexikon -- engelskt kafirskt -- tagit med mig den
s.k. Adelsboken. I hndelse jag lst i den under de mnga ensamma
stunderna skulle jag bestmdt nu duga till Ridderskapets genealog --
men jag duger icke --. Urskta att jag icke skms fr att tillgga att
ett engelskt nya testamente, sknkt af Fru Hedenstrm-Welin i London
och fga strre till formatet, n att det vl inrymts i en strre
vstficka, medfljde p frden.

Runebergs Fnrik Stls sgner, Hertzbergs Kalevala och alla mina friga
saker hade kvarlmnats i M.N:s vrd, i Port Elisabeth.

Att jag har byxor och rock och bland de i filten inlindade sakerna
fven en kort oljetrja, som skydd mot regn, frsts af sig sjlft.
Mycket behfver man, med litet kommer man tillrtta. Med nnu mindre
till och med n det ofvan upprknade, som den hulda lsarinnan snart
fr erfara. Mina herrar dr hemma, snken edra ansprk!

D man befinner sig ensam, fjrran frn fosterjorden, leka dess
frhllanden i hgen. Dagrar och skuggor framst tydligare. Den s.k.
komparativa anatomin r icke min specialitet -- om jag alls har ngon
-- men att jmfra mnniskotypen ute i vrlden med den i hemlandet har
oafbrutet sysselsatt mitt sinne och skall jag om frhllandena medgifva
i en skild liten bok nedlgga frukten af mina iakttagelser hrutinnan.

Bokens titel ljuder ungefr s hr:

En profryttares observationer. Frfattade med anledning af att den
artikel han gjorde uti var osljbar, och d han hlst p ngot stt
ville tillgodogra principalens p profven bortkastade kapital.

Utbjuder man en slik encyklopedi i bokhandeln, s ber jag att man
hvarken grter eller skrattar, bara smler invrtes, eller knyter
nfven i fickan.

Medan vi pladdrat ditt och datt hafva vi passerat Alice-dals junction
till Kimberley, en ort den jag uppriktigt sagdt aldrig beskt, ehuru
jag p ngra afrikanska fredrag i Studenthuset tog mig friheten drom
uttrycka mig ngot tvetydigt. I Grahamstown var jag dremot, och dit
komma vi i rappet. Att Kimberley fr att vara midt i en afrikansk ken
r ett undervrk i sitt slag kvarstr dock som ett faktum. Kimberley r
fokus fr diamantskare och guldgrfvarestnden. Guld och synnerligen
diamanter r dagligt brd, men det dagliga brdet dremot slpas lngt
ifrn och r drfr dyrt, ja fattas emellant alldeles.

D hos oss en kavaljer erbjuder sin skna valet emellan ett guldarmband
eller diamant brosch, fredrager Kimberleys tcka kn blifva inviteradt
p ostsmrgs eller presenteradt med en portion biffstek avec potatis.

Man m ej missknna mig d jag utropar: Mnniskorna ro nog de samma,
men frhllandena olika!

"Grahamstown" ropar konduktren.

Tget fortstter sin ilfrd ned mot kusten till Port Alfred,
Grahamstowns hamn -- en liten ort cirka 100 eng. mil frn Port
Elisabeth. Staden sjlf ligger omtrent 100 eng. mil frn Elisabeth och
50 d:o frn kusten.

Nst Kapstaden r den kolonins hemtrefnaste ort och dess situation i en
kitteldal bland Zuurbrgens grnskande lngsamt stigande sluttningar,
med deras lummiga skogar hr och dr, ger den resande intrycket af
frid och ro. Hftiga vindar ega ej tilltrde i Grahams dal och d
hjderna ro behagligt afrundade, utan alla skarpa spetsar, mullrar
skan ej hr s bedfvande. Mjligen af detta skl har Grahamstown
blifvit Sydafrikas Boston. Lrda sllskap, bibliotek, museer, sjukhus,
biskopen, hgsta domstolen fr ett vidstrkt distrikt, jmte styrelsen
fr stra Kapkolonins beridna polis hafva gjort denna ort till sitt
rendez-vous. Vrt gamla Borg pminner det om fr mngden af i stadens
park p soffor sittande, med brillor utrustade, ldriga, pensionerade
kaptjnstemn och vidare genom sin fula kyrka.

Att societn i Grahamstown ssom den i Fredrikshamn r un petit peu
pedantisk faller ocks i gonen. Jag, som blott tnkte p naturen,
studier af vildar och strten hemt, skyndade mig till en svensk mlare
Karl Anderson den jag blifvit hnvisad till.

P vgen mtte jag ett lngt sttligt begrafningstg. Kistan drogs
af fyra med svart dok fverkldda hstar, och en kanon dragen af
sex hstar, medan ridande artillerister i frivilliga armns granna
uniform p hvardera sidan, fljde efter. Sedan en sorgkldd kvinna med
tvnne barn. En flock officerare, municipalitetet, de omtalda lrda
korporationerna o.s.v. Slutligen stadens samtliga hvita innevnare --
tminstone en stor del af dem, fven min mlarmstare. En otrolig mngd
negrer afslutade den effektfulla synen.

Att en musikkr gick i spetsen glmde jag omnmna, men kan gra det
nu, med bifogande af en anmrkning, att s manstark kren n var,
den musikaliska prestationen p lngt nr ej gick upp emot de s
kritiserade "frivilliga" jag i sista stunden lyckades snappa upp fr
mitt fredrag i Brandkrshuset: Jorden rundt.

Anderson bad mig hjlpa sig med tapetsering af en villa som lg vid
en magnifik fikus all i stadens utkant. Efter ngra dagars klistring
fick jag en liten vlbehflig frstrkning till min klena reskassa,
samt goda rd och rekommendation till den knde, kcke postfraren Ben
Smith, en amerikansk neger frn Sydkarolina. Ben Smith var en man af
min lder och, vgar jag sga, fven ngot s nr af mitt skaplynne.

Vid en flaska Hamburger l -- pris 2 frcs -- blefvo vi sta vnner,
och d Ben Smith upptkte att jag rest i Frenta staterna proponerade
han genast ett slags brorskl samt nmde mig drefter endast "kre
landsman" med ett stndigt appendix af: "Ett elnde att msta lefva
hr, bland dessa frdmda niggrar. Ska' vi resa ter till Amerika?"

Till Amerika reste vi ej, men till Kingstown i en bekvmt inredd
postvagn, frespnd med sex snhvita lifliga hstar och tfljd af
tvnne ridande polismn. Det var aftonen den 16 oktober 1890 under det
briljantaste mnsken som vi kuskade stad p den smala, rdaktiga men
stllvis ganska goda postvgen till King Williamstown.

Frst trafvade vi i vg igenom en skogls vgig sltt, sedan blefvo
kullarnes sluttningar hgre och brantare och ngon morgon drp
galopperade vi igenom en vild romantisk njd. Vgen ringlade sig upp
och ned, gjorde tvra vndningar eller strkte sig i rt linie lngs
ngon s med afgrunder gapande p hvardera sidan. Solen strlade frn
firmamentet men rundt omkring fver hjderna vid horisonten voro tta
regnmolm lgrade. ter och terigen fick man njuta af de underbara
frgbrytningar, de mrkvrdiga skiftningar, de skuggor och dagrar dem
Afrikas sol -- och fven dess mne -- frm frambringa.

Molnen stego och p engng sgo vi kanske ett hundratal af skimrande
regnbgar. Det var ngot det.

Landskapet ndrar sig smningom. Marken r ej mera s olndig, men
ju nrmare vi komma till Great Fish river, desto ttare blir skogen.
Pltsligt stanna vi, vid mrkrets inbrott. Vi skola byta om hstar.
Engng hade vi redan frut msat de svettiga, uttrttade krken.

Kaphsten tror jag fvertrffar vr inhemska finska uti ihrdighet, r
dessutom snabbare och vackrare. Engelskt fullblod lr vl ha sin del i
frtjnsten.

Det r en undangmd plats af vrlden, den, dr vi byta om hstar.
Omgifven af majs, hveteflt och doftande blomsterngar, beskuggad
af en gammal frukttrdgrd, samt kringrnd af urskogen, ligga vid
en i Fiskfloden utmynnande  farmens af murgrn, vinranka och
slingerblomster fvervxta lga men hvitrappade och snygga bonings- och
uthus.

Ben Smith, som hr i posthuset brukade intaga sin varma mltid fr
dygnet, inbjd hggunstigast sin "landsman" att dela kakan. "Niggern"
eller skjutskarlen och de konvojerande poliserna fingo hlla till godo
ute p grden.

Efter kvllsvarden hade vi en timmes rast och gingo ned till farmen vid
stranden.

Dm om min fverraskning -- en fverraskning hvilken sedermera blef
en vana. Farmaren och hans unga fru voro hyggligt folk, vackert folk,
bildadt folk, som hade fyra sm sta barn och fr 6 r sedan emigrerat
fr att slippa frdmjukelser af en rik och hgmodig slkt, druppe i
"Old England". I deras sllskap skulle man godt hafva trifts i ett r.
Vr timma tog snart slut. Vi fingo en skn varm grogg -- toddy -- till
afsked och s bar det af igen igenom skogen, fver stockar och stenar
och mot daggryningen rakt ned i Great Fish river -- af misstag.

Ben Smith som insomnat ruskade om skjutsnegern, s att den skrmde
karlen darrade som ett asplf.

-- "Frdmde svarte nigger, har du inte gon i hufvudet", rt den
fruktansvrde postiljonen.

Jag frskte frgfves kvfva ett ljudligt skratt. Skjutskarlen var
nmligen en brun, ovanligt ljus kaffer, medan den vrde mister Ben
glnste som ebenholz.

Ursinnig blickade Ben p mig. Illistig var han och alls ej dum.

-- "Jas, kre landsman skrattar t mig!" utbrast han frtrnad och
innan jag hann svara ett ord hade den starke mannen skuffat mig ur
vagnen och kastat mitt i filten inlindade bagage efter mig.

Fljande gonblick stod jag ensam p flodstranden. Mina ron uppfngade
ljudet af vagnen som krde ned p frjan och snart sg jag denna
fverfara floden med mitt forna ressllskap ombord.

Sdana frargelser har man i denna snda vrld fr att man skrattar t
ngonting ljligt -- och huru mycket r ej ljligt, mer n ljligt!

Det blef fullt dagsljus, men jag satt fortfarande vid frjstllet
och stirrade melankoliskt fver floden. Ett gonblick funderade jag
att hala mig lngsmed det utspnda repet, men tanken p mjligheten
af krokodiler, ehuru sdana icke frekomma frrn i Natal, nrmare
ekvatorn, och olust fr att f filten genomdrnkt af vattnet afhll
mig frn denna utvg.

Rkande min pipa satt jag sledes, vntande p hvad komma skulle.
Pltsligt hrdes glada rster och nsta minut sg jag huru tre unga
kafferflickor frn 14 till 16 r... plaskade, plaskade lustigt... i
Fiskflodens strmmande vatten.

Jag ropade med min mest instllsamma stmma, lyfte mitt bylte i hjden,
pekade p frjan och slet remmarne som omslto filten loss.

Flickorna simmade emellertid fver utan att taga notis om mig. Ibland
vinkade de t mig, skrattande, n med armarna, n med benen...

Sker om framgng framdrog jag emellertid mina rda nsdukar, ifrigt
uppmanande flickorna att hala frjan fver till mig.

De unga svarta damerna, hvilka sanningen att sga icke hade mera p sig
n de haft det vid sin fdsel, hllo rdplgning p den andra stranden.
Kort om godt, jag kom lyckligt fver med en kostnad af 30 bomulls
nsdukar. Rrd af deras barnsliga gldje vaknade inom mig den vordne
finske gardesofficeren och jag fverlmnade till dem fven friga, i
min ego befintliga bytesartiklar fortsttande min route med blott tre
nsdukar och ett halsband p lager. Detta skulle jag icke hafva gjort
fr intet.

Efter en halftimmes vandring upphans jag af de muntra negertsarna,
som med lifligt minspel, alla mjliga tbrder och under ett oerhrdt
pladder syntes invitera mig till sin nrbelgna by.

Efter ngon tvekan fljde jag de unga kvinnorna. Vi veko af p en smal
spng, en genvg antager jag, men trkig fr den taggiga akacia, som
envisas att vxa just vid vgkanten och kallas "Vnta-litet".

Efter en marsch, kommo vi ut p en ppen plats, fven den vid floden.
P en liten kulle reste sig ett dussin runda kafferhyddor.

Kafferhyddan bestr af i marken instuckna bamburr eller af andra
trdslag gjorda stnger, hvilkas spetsar bindas ihop upptill.

Vggarne tckas medelst ett dubbelt fltvrk af ngot slags styf, men
seg bast. Emellan fltvrket instoppas riskvistar och annat, hvilket
sedan besls med ett sorts murbruk.

Klimatet ndvndiggr inga rkhl i taket, som tckes af platanblad
eller i brist draf med annat lfvrk. Maten kokas vanligen under ett
midt i smrre byar uppfrdt tkt skjul, p fyra stnger.

Kaffrernas fda bestr, utom det som skogen mjligen lmnar, utaf
getktt och surmjlk; hos de mera driftiga tillkommer majskakor. I
nrheten af de hvitas kolonier och stder frst de dock frse sig med
ett och hvarje, ej alltid p lagligt stt. Bland annat ro de djrfva
och skickliga frtjufvar. Den ridande polisen har ytterst svrt och
lyckas relativt sllan gripa erfarna frtjufvar. Den ser vl kaffrerne
men aldrig fren, hvilka i ndfall ddas och grfvas ned -- ad interim.
Drvid tckes marken svl med lf och torf, s att blott infvade och
goda hundar kunna uppspra stllet.

Som man kan frst r den beridna polisen och Kapkolonins kaffrer
svurna ddsfiender. Ingendera parten skonar den andra i obevakade
gonblick, utan vittnen. Nst amerikanska och kanadensiska grnsvakter
mot indianerna hafva vl f mn svrare tjnsteligganden n Kaps
ridande polis.

Frmgnare kaffrer ega fven sm boskapshjordar och hstar, hfdingar
strre och "stora" hfdingar, konungar eller ttlingar efter sdana ro
i besittning af ett ansenligt antal nt, fr, svin, getter och hstar.
Frfrigt fick jag ej s noga reda p den saken, om hjorden fljde med
person eller personen hjdes genom det antal boskap han egde. Det kan
ju vara likgiltigt nr nu ngra mnniskor ska gra sig bttre n andra,
fast de ofta ro smre.

Det var frsta gngen jag befann mig ensam bland svarta vildar -- ty s
mste jag vl nmna dem. Med indianer hade jag varit och -- tnkte jag
-- den ena vilden som den andra.

Flickorna frde mig raka vgen till den strsta kojan, utanfr hvilken
en gammal kaffer satt p en ngot lappad och omfasonerad men vrklig
f.d. kta vienerstol. Ett lifligt meningsutbyte vidtog, mest med tecken
och tbrder. Kaffren tilltalar mig p bruten engelska och antagligen
god kafir samt sger ungefr s hr:

"Mig vara Umpanaja -- vara en skn sjl -- vara mycket duktig karl --
Kings-Towns fina kpmn vara min vn -- Mig vara rik svart -- Du vara
fattig hvit -- Du vara god mot mina flickor -- Jag hjlpa dig -- men du
gifva mig de tre sista nsdukarna och bandet. Sedan du f Mifasi att
visa dig gena vgen till Kingstown -- Du kunna vara dr om par dagar
-- Du f af mig rekommendation." -- -- --

Det sista chockerade mig in i djupet af min sjl, att behfva en svarts
rekommendation till sina hvita brder! Jag tackade, gaf bort nsdukarne
och halsbandet, erhll en bit torkadt getktt, -- en stenhrd
hvetebulle, den jag bltte i vatten -- gick sedan att sga farvl och
bocka fr den imponerande Umpanaja -- "Du g med flickan -- hon hafva
ocks en skn sjl -- andra kafferherrar vara inte goda p hvita" --
ifylde Umpanaja, i det han afskedade mig med en gest och icke utan en
snl blick p mitt, i min granna, brunrda filt insvepta bylte.

Ltt om hjrtat men alls ej poetiskt stmd fljde jag den vnliga
Mifasi ttt i spren. Det r ingen smsak att flja kaffrerna, som g
elastiskt som hade de gummisulor. En fullvuxen karl mste man flja
nstan i halft sprng. Att springa i kapp med kaffrer r en galenskap.

Mifasi kunde s mnga engelska ord att jag frstod, att hon frfrgade
sig om huruvida jag ej vore villig att taga henne till hustru. Hon
kunde, sade hon, baka brd, bygga hyddor, mjlka getter, s majs,
tobak, kassava och manihok m.m.

Jag ltsade underhandla nda tils vi tillryggalagt den 12  15
kilometer lnga skogsspngen och jag tersg postvgen. I beklagande
ton yttrade jag nu: "full af beundran fr hennes dygd, talanger,
sknhet och ungdom -- hon var knapt 14 r -- hade jag ledsamt nog
frmnen att hafva cirka femtio hustrur frut -- och hvita voro de
dessutom".

Den stackars Mifasi kastade p mig en fasans blick och frsvann i
blinken ur min syn.

Kafferhfdingar ro smickrade af en hvit mg, men fr en stackars
kafferflicka ett okta barn af mulattyp sges hon ovilkorligen blifva
ddad af sina stamforvandter.

Nr man betnker antalet "loafers" som guld och diamantflten lockat
till Kap, kan man tnka sig den oreda och det elnde de stadkomma;
antagligen ro fven de en af orsakerna till kafferstammens fientlighet
mot hvita. Frresten frst kaffertsarna nog taga sig i akt. Mngen
utlefvad hufvudstadsdam bar ej s fina sjlsinstinkter som den vilda
kafferflickan, och har hon fven finare, s r damen ej s stolt,
synnerligen p ensliga skogsstigar...

King-Williamstown r en stad p 10,000 inbyggare, de svarta
inberknade, och har jmfrelsevis ett engelskt utseende.

Trtt af vandringen och uthungrad traskade jag frbi ngra
vattenkvarnar och fver den pittoreska bro, som r slagen fver den
n pittoreskare Buffalo River, samt steg in vid frsta matstlle p
Kidsons Yard -- Kings-Towns salutorg. -- Den vnliga vrdinnan M:rs
Valentine Kukard bemtte mig vl, gaf mig nattlogis och tillrdde mig
beska East London.

Hos ngra drboende skandinaver kunde jag skaffa mig protektion fr
intrde i den kr frivillige hvite, som skulle bilda grnsvakt mot det
oberoende Pondolandet, i hvilket krig utbrutit emellan konung Sicgaus
tvnne underhfdingar, Umhlangasso och Manandu.

Se dr ngot fr mig! Ett godt stycke vg hemt p kronokonto, det var
lockande. Fr Kingstown och dess handel med Basutos intresserade jag
mig ej srdeles.

Alts till East London att inandas hafsluft ngon dag.

Halfva vgen beslt jag lunka till fots fr att f en inblick uti ngon
af de tyska kolonierna Frankfurt, Berlin eller Potsdam. Norrut frn
Kingstown nra Alice ligger Lowedales ryktbara "institut" fr kaffrer.
Nitiske missionrer och andre mn frska dr uppfostra och bilda
kafferherrar, tminstone att f kafferungdomen till tron p Kristus.

East Londons hamn bildas af Buffalo flodens mynne. Sir John Coode,
den ryktbare engelske ingeniren, frsker frbttra denna hamn,
liksom han ledt arbetena i Kapstadens och andra Sydafrikanska stders.
Efter konferenser med den gode och hjrtlige kapten M:r, en dansk,
och svensken skomakaren C.V. Vahl, en gammal hedersgubbe med en
likadan gumma, och ngra andra, bland dem den glade perukmakaren Axel
Christensen, fick jag ngorlunda klart fr mig hvad jag hade att gra.
Afreste med en segelkutter ett stycke lngs kusten, landsteg vid
Panmure, dr jag trffade en fr mig behflig person. For drefter med
jrnvg till Potsdam och gick sedan till fots fver skoglsa, bljande
grssltter till kolonin Berlin.

Tyskarne i Kapkolonins stra del hrstamma fn den tyska legion, som
fr engelsk rkning deltog i krimkriget 1854. England, d i farten med
att kolonisera Kapkolonin, erbjd legionen jord hrstdes.

Dessa vordna legoknektar, med barn och barnabarn, bilda nu
hufvudkontingenten af possessionatsfamiljerna frn East London nda
till Elandsbrgen. "Herrskapena p landet, Kuopion takana".

En eftermiddag stannade jag vid trappuppgngen till den frsta
"herrgrden" i Berlin. D sakerna p ryggen tyngde och dagen varit
olidligt varm, hade jag blifvit bde trtt och svettig. Ingen mnniska
syntes till. Jag gick drfr uppfr trappstegen, kastade byltet af mig,
uttog patronerna ur revolvern fr att icke ingifva misstankar om min
frjd -- och vrkte mig ogeneradt p en trsoffa  verandan.

Jag insomnade. Vaknar upp alldeles yr vid att man hftigt ruskar om
mig. -- Hr sdana uttryck som: Donnerwetter! Verdamter teufel! Ist
er verrckt geworden? I ett nu uppreste jag mig under tusen urskter.
Skildrade p tyska hvad jag ville och hvem jag var, samt bad om kvarter
fr natten och mat.

Blickande omkring sg jag mig omgifven af en mngd personer. Fruar,
"Gretchens" och smttingar med fingret i mun. Flere af fruarna
buro dibarn p armen eller hade det vid brstet. Dessutom voro dr
tskilliga unga mn af olika uppsyn. Ett par sprttar i hga gula
stflar och ridpiska i handen. En profryttarlik figur och flere karlar
med bondaktigt skick.

Ett mummel af ogillande och spefulla, ironiska yttranden hrdes hr
och hvar. Jag begynte knna mig p sju famnars vatten, d lyckligtvis
en ldre person af anstndigt utseende trngde sig igenom hopen och
vnligt sporde af mig hvad jag nskade.

Jag upprepade det redan sagda med tillgg, att jag hade tagit
vrfning vid den och den skvadronen fr tjnstgring p Pondolandets
grns. Jag viste nmligen, att kolonisterna hyste en viss oro fr
att Pondooroligheterna skulle vrka p deras grannkaffrer. -- "Oh --
sehr gut -- ganz gut", svarade den gamle herrn. S hastigt vnder
sig lyckans hjul. I fara att blifva sparkad nedfr trappan, blef jag
ofrhappandes bjuden med p kalaset -- firandet af en frlofning
emellan den gamle herrns dotter och den profryttarlika, lnga figuren.

Jag blef nstan fjsad af de unga damerna, s kuslig jag n sg ut
efter marschen i hetta och dam.

Jag begagnade svada och vrldserfarenhet samt utgt mig specielt  la
Othello till Desdemona fr vrdens blodunga dotter, som, fruktar jag,
snart sg upp till mig som till en af hjltarne i Niebelungen-Lied.

Sprttarne voro de enda, som drogo sig undan och tjurades i ett hrn p
andra sidan den stora salen, medan fstmannen nervst tummade om sin
tjocka urkedja och betraktade mig med gon fylda af frbittring och
ddligt hat. Den stackarn hade blott haft kaffrernas frstlder till
konversationsmne.

En viss Heinrich Koch, f.d. officer, numera handlande i Berlin, erbjd
mig kvarter fr ngra dygn. K. hade kmpat mot Zuluernes siste konung,
Dinizulu, af engelsmnnen internerad p St. Helena, dr han, enligt
sgen, bebor ngra af Napoleons rum. Koch berttade, att Zuluerne voro
ett vildt men intelligent, fosterlndskt och tappert folk. Han sade
sin sikt vara, att de nnu i framtiden skulle lta hra af sig. Om
det vill illa, tillade han, s f vi upplefva en allmn kafferresning
med Zulus uti spetsen. Strre delen af de frn kafferinstituten
utdimissionerade hafva visat sig vara Zulus. Mycken stolthet knna
Zuluerne fver att de ddat kejsar-prinsen, Napoleon III:es son.

D sjlffrtroende och tapperhet ro lika tilldragande som blind
egenkrlek, skuggrddsla och feghet motbjudande, anser jag... men
-- vgar icke fullnda meningen, d jag r en nutids finne och ingen
Zulukaffer...

Om Finland talade vi lnge med herr Koch, medan jag, s godt jag kunde,
bistod honom och hans fyra kafferpigor med en ny trdgrdsanlggning
kring huset.

Kolonisterna bygga lga, men oftast ganska solida hus, med cementerade
grundvalar och tak af zinkplt. Golfven belggas med ett slags asfalt.
Klimatet erfordrar visst icke sdan grundlighet i byggnadssttet, men
det gr i stllet de feberalstrande ngor, jtterttor, ormar och
ohyra som luftstrecket, redan hr, rikligen alstrar. Kapkolonin och
jmfrelsevis fven Natal ro dock bra nog fria frn feber och de
skadliga utdunstningar de portugisiska kolonialprovinserna Delagoa Bay,
Zambesi och Mozambik lida utaf.

Koch hjlpte mig vlvilligt med kompletterande af min ansprkslsa
utrustning, och den 28 oktober 1890 skakade jag  bantget till
Queenstown.

Elandsbrgens utgreningar och stora Kej flodens vattensystem bilda
mleriska och fruktbara landskap, hvilka genom jrnvgens utstrckning
till Aliwul North utvecklat sig uti odling och kultur samt frefalla
ganska ttt befolkade. Sm stder, byar och farmer, utom infdingarnes
talrika kraaler, gifva omvxling t de jmfrelsevis skogfattiga
distrikten mot Stormbrgen, Tembu och Fingoland. Aliwul North, ett
hveteland, ligger vid Orange floden, men fr att komma med tget till
Blomfountein mste man fara den Elisabethska vgen fver Craddock,
som har heta svafvelkllor, och De Aar -- den Kap-Kimberleyska vgens
Kaipiais.

Jag stannade vid stationen Dohn nra den p Elandshjderna befintliga
Stutterheim, ocks en af den tyska krimlegionens anlggningar. Grna
hade jag rest till Imvani och beskt de nyupptkta kollagren vid Indve;
nnu hllre hade jag velat se staden Queenstown med sin ryktbara
"hanglip", som skjuter fver 7,000 fot i hjden, men allra hlst hade
jag begifvit mig till jrnvgens slutpunkt i det inre, det upptgende
Aliwul North, hvarifrn man har regelbunden omnibusfrbindelse till de
rika guldflten Witwatersrand.

Guld r muld -- ibland och fr somliga mnniskonaturer. Tnk s nra
mjligheten att grfva eller rfva mig till en miljon -- ty hvardera
sttet anvndes dr borta -- och nd afst drifrn. Idiot! Vnta,
frhasta eder icke i omdmet, medborgare! Blir man rik, kan det ltt
hnda, att man blir feg, och det folk, som frs och svalt och segrade
tillika, var ej rikt -- men tappert var det. Alla stpas ej som Gustaf
Wasa, Washington eller Bolivar, tre rika patrioter. Garibaldi var
fattig.

Jag mtte vara en sna -- detta tro nog fven mnga dr hemma. -- Att
hlla den gyllene kalfven fast frn svansen och slppa tag -- drifven
af hemlngtan. I stllet fr att lta kpt/100 frvrida hufvudet p mig,
begynte hemlandssnger tona inom brstet och jag pminte mig runan
i Kanteletar som sger: att man hllre dricker eget lands vatten ur
nfverrifvan n frmmande lands l ur krus.

Jag afstod sledes frn guldjktandet till frmn fr detsamma
vrdigare individer. Mtte mina barn frakta det lika djupt, men dock
hlla s mycket af varan i frvar, att de ej blifva tvungna krypa i
stoftet fr frsta bsta frgylda oxe; ssom jag, arme man, s ofta
ftt lof gra det.

Afst frn Witwatersrand tyktes mig ergo ej s svrt och det var ej
hller fr att ska guld jag s grna rest dit upp, utan endast fr att
se om Mammons habitueer inne i Afrika besutto ngon likhet med vra
egna -- "midt uti H:fors och rundtom K-p-o!" --




VI Kapitlet.

Solo fventyr uti Fingo, Bomyan och Pondolanden.


    En afrikansk variet. Gamle Eljens mg-bekymmer. Natten p
    stenen i floden. Vnligt bemtande af en sna. Kapten H-ton och
    "The old man" (icke Gladstone), Krig och fruntimmer. Skonerten
    "Meta".

                                                      November 1890.

Svrt kndes det att skiljas frn M:r L. D'Arcs kringvandrande
marionett & sngsllskap och isynnerhet frn dess pianist Percival de
Croes. P.d.C. var typen fr en duktig karl, fast han var s alt igenom
musikalisk. Sdana gossar r jag svag fr. Tnkte ofrivilligt p Ksse,
Kalle och den store kapellmstarens lille son.

Sllskapet befann sig p en turn i stra Kapkolonin, hade roliga
marionetter och sta hvita sujetter som drillade "Das ist die Liebe",
s att bde "Gerda och Anna" ftt lust att resa med dem -- med mig
naturligtvis icke, dels fr mina underliga guldteorier och dels fr
den fventyrliga vandring jag nu pbrjade, lngs sdra stranden af en
biflod till Stora Kej floden, genom Fingoland hn till en liten stad,
dr man hade tillflle taga vrfning till Pondoland och som bar det
prosaiska namnet "Butterworth".

Nr jag lter tanken ila tillbaka och pminner mig denna en envis
finnes solovandring p parhundra engelska mil fver Kej floden,
Butterworth, Roschee floden, Bomyans land och Umtata floden till
Umzinvubu eller St. Johns flodens mynne, skrattar jag fr mig sjlf.
Nog r Gud de drars frmyndare. Dum fr man dock ej vara under en
sdan vandring, och en viss vn till mig, som anses vara en klok karl,
ehuru han r ngot oerfaren, skulle ovilkorligen behft ett helt
reservkompani fr att reda sig -- och nd r det troligt att hvarken
han eller hans kompani med lifvet kommit undan; i lyckligaste fall med
helt skinn i behll...

Jag fr lof att pusta och hmta andan, innan jag tager ut de fljande,
hastiga stormstegen, ngra veckor  rad, i det nrmaste utan vidare
raster n ngon halt fr att tnda p pipan.

Kvatlambabrgens utsprng och talrika smrre eller strre floder,
hvilka hr och dr bilda sm sjar, gra naturen fager och tilltalande,
hvarvid det fr Afrika egendomliga granna frgspelet i atmosfren jmte
solens skarpa reflex emot den mngartade jordytan frhjer intrycket.

Jag har emellertid redan frut ordat om denna Afrikas fgring, dr
ej sterila knar eller vattenbrist dda lifvet, ehuru fven dr,
synnerligen i brgstrakter, en besynnerlig glans och underbara
formationer frstta nerverna i hittils oknda vibrationer, medan
sinnet bfvar under ngonting hemlighetsfullt, ogenomtrngligt...

Jag kan t.ex. aldrig glmma, huru hemska, ofattliga ruinerna efter
gamla kulturbyggnader tedde sig, en mnskensnatt med vind och mrka
strmoln, senare p hemresan, vid Saba floden, bakom Sandala i
Sofalalandet, p 20 S. Latitud.

Jag utesluter frn detta kapitel mera detaljerade naturbeskrifningar
och relaterar endast fr eder er landsmans personliga den under 18 
20 dygn.

Icke nrmelsevis s ppackad som en s.k. laukkurysse, tyngde likvl de
i filten inlindade effekterna mer n ryggen egentligen tlde vid, medan
revolvern och det af pianisten Percival de Croes sknkta gammalmodiga
enpipiga gevret nnu kade brdan. Men man r piskad till att hafva
godt hufvud, starka armar och ben d och d hr i lifvet. Harald
Appelbergs starka, men ngot varma sjmanspalt vgde fven, men var
ovrderlig om ntterna och ville jag fven fr "minnets" skull icke
lmna den ifrn mig.

Med den stadiga hasselkppen i hand gick vandringen dock fr sig, lngs
den med n sig slingrande spngen, men i taggiga buskager eller d
jag gjorde en krok fr att undvika Fingo kaffrernes byar, ville jag
emellant frgs af trtthet, dr jag i hettan stretade framt p mma
fotsulor.

En dag gick jag frbi en farm, utbad mig, om ocks mot ersttning,
erhlla ngon frplgning, men d jag var till fots -- boerskonvenansens
frsta fordran r att en hederlig karl br upptrda till hst, bra
nog fr mnga rackare -- d jag var till fots och icke talade den
gamla hollndskan, blef jag snpligen afvisad af en gammal fru och
hennes unga dttrar -- grymma kvinnor! Ett strtregn fverraskade
mig kort drp. Till natten fick jag dock logis p en annan enslig
farm, befolkad med humanare varelser. Vid affrden gaf man mig en
butelj kaffedricka och ngra smrgsar till vgkost.

P Bridebacks pittoreskt belgna kaffervrdshus & landthandel bemttes
jag ter med sann gstfrihet af den unge M:ton och hans vackra hustru,
bildadt folk, som af ngot skl -- M:tons familj ville ej lta de unga
gifta sig -- hade gifvit Bristol p bten och icke fruktade hr i
utmarken skaffa sig sin existens genom handel med kaffrer. Deras lilla
son p 10 r var redan vl bevandrad i kaffrernes knep och konster.
Den ridande polisen beskte emellertid regelbundet stllet, fr all
skerhets skull, och bst var det, ty tv hvita mnniskor och ett barn
lmnade vind fr vg skulle vl kaffrerna snart nog gjort "kaputt".

I sista gonblicket och utan att hafva frtrt en munsbit mat under
tv dygn, mtte jag en lastvagn frspnd med fyra bufflar, hvilka med
viftande svansar, filosofisk tystnad och lngsam gng strfvade uppfr
en med smskog bevuxen backe. Djuren fste ej stort afseende vid den
smala vgen, utan drogo krran sans soucis och sans crmonies fver
stockar och stenar i en viss, fr mig mystisk riktning. Efter ett
gonblicks eftertanke sprang jag tillbaka och hjdade djuren. Efter
ytterligare ett kortare betnkande upphfde jag hga skri och hade
njet om ngra minuter erhlla svar. Kort drp kommo tv unga raska
hvita tsar -- tyska bondflickor -- andtrutna fram till vagnen.

Jag frklarade mig och bifogade en urskt, fr den hndelse att jag
handlat ortt. -- "Nej fr all del" -- genmlte den ena. -- "De elaka
krken rymde ifrn oss dr nere, medan vi skte efter jordntter".
Flickorna hette Rosa och Maria Eljens, dttrar till en gammal tysk
farmare, en af de sista t detta hll.

Efter mycket brk fingo vi vagnen p vgen igen, och innan solen gtt
ned satt den biltoge nordlnningen helt gemytligt i bsta rummet af
gamle Eljens lilla farm.

Vid Eljens anblick terkom hgkomsten af gamle S.S. Svensson p
Argentinas Pampas i Tandil. Eljens lefnadslopp hade dock varit mindre
romantiskt. Han bodde hr sedan 1875 -- i trakten af Komgha -- och hade
1855 med tyska legionen kommit till Afrika.

Eljen och jag blefvo goda vnner -- smre har jag haft hemma. -- Rik
var gubben icke, men frsedde mig dock med proviant och gaf mig mnga
goda rd.

-- "Blif hr och gift dig med en af mina flickor" -- brummade gubben.
"Fruntimmer ro s nyckfulla och hr finnes ej hvita kavaljerer p
miltal. Fingos ro visserligen de hyggligaste och vnligaste af alla
kaffrer, men svarta mgar skulle jag likvl icke grna se i huset".
Gubben runkade missnjd p sitt hufvud, d jag genmlde, att jag hade
barn och redan var gift andra gngen.

-- "Du har d kommit hit fr diamanterna?"

-- "Nej -- endast fr att genast tervnda hem igen."

-- "Ah -- du reser fr emigranter d?"

-- "Hm. S ungefr" -- mumlade jag otydligt -- och lofvade sedan att
snda alla kraftige unge "Well looking" hvite mn jag skulle komma
fver till hans farm. Sedermera gaf jag fven hans adress t ngra unga
beridna poliser.

-- "Tack skall du ha. -- Inte alls dumt! Jag fr vl tag i en hvit till
slut, och om han ej njer sig med den ena kan han grna fr mig taga
bgge flickorna. Det r vl ej s farligt hr i landet; kristna kaffrer
ha ju nda till dussinet."

Rosa och Maria hade tillagat en kraftig mltid p batater, ppelmos och
frktt, och jag var nog falsk att i afskedets stund blinka med gonen
och hviska: "Auf wiedersehen".

Stora Fisk flodens fverfart hade kostat mig alla mina rda nsdukar
och glasprlor, och nu glde det att komma fver Stora Kej floden.
Spngen ledde ned till ett bredt stlle af lfven, hvilken svl ofvan
som nedan bildade forsar. En grdel af fver vattnet synliga stenar
strkte sig till den motsatta stranden, men afstndet mellan stenarne
var nog lngt och vattenfran vl djup. Efter stort besvr lyckades
jag likvl praktisera mig fver ngra stenar och beslt stanna fver
natten p den tredje, som erbjd tillrckligt rum fr att strcka ut
sig. Insvept i filten lg jag p rygg, med renseln under hufvudet samt
gevret vid sidan och blickade upp mot Orion. Frsjunken i tankar att
denna stjrnkonstellation ungefr samtidigt betraktas fven af andra
finska gon i sder, ssom af mina i norr, insomnade jag vemodig i
hgen.

Jag tror ej att man efter s mnga fventyr och prfningar kan skrmma
mig s ltt, men nog gick en kre lngs ryggen p mig, d jag vaknade i
daggryningen och sg en lng kaffer med de sedvanliga tv kpparne --
puukkon hos vra landsmn -- stuckna under ena armhlan, st bredvid
mig fingrerande om mitt gamla muskedunder. Min kunskap i kafir var s
dlig, att jag, synnerligen i hastigheten, icke fann ett annat uttryck
n -- "Faza, Faza"... Kaffern vnde p hufvudet och smlog. Faza
betyder vacker flicka; kaffern trodde vl mig vitsa och mena bssan!

Kanske mannen var humorist, ty han grinade med sina hvita tnder,
knpte p gevret och upprepade skrattande -- "Faza, Faza. Yes,
Yes!" Skmtsamma naturer frst hvarandra vrkligen snart. Den gamla
bssan med tillhrande femton patroner och -- vnnen Meyers klocka
rddade mitt lif samt hjlpte mig fver Kej floden, genom den lnge
kafferrkeln, som tog dessa saker i pant fr besvret. Man fr betala
dyra frjpengar i Afrika -- tminstone vid knepiga tillfllen!

Floden Inhampuro eller Limpopo var d, s bred och djup den n r,
betydligt billigare, ty en byhfdings frsta geml rodde mig
egenhndigt fver med sina "hjlphustrur" fr presenten af min
vrdelsa gamla frack.

Sedan kaffern, hvars namn jag glmt, yttermera hjlpt mig med att
tmma resten af Eljenska matscken, visade han mig vgen genom ngra
skogsdungar till en vl trampad stig. Utstrckande armen i stlig
riktning sade han tmligen begripligt: "Butterworth", "Nquamqwa" och
frsvann sjlf t ett annat hll, iakttagande frsiktigheten att hlla
ansiktet till en del vndt mot mig.

Han gjorde mhnda rtt dri, ty min hgra hand slt krampaktigt om
revolverkolfven.

Frargad lunkade jag n genom tta skogsdungar n fver blomsterprydda
ngder. Marken var kuperad. Trdslagen bestodo af vild valnt, bok,
jrn- och prontrd, men till strsta delen af det fven i "Grand
Cliaco" frekommande s.k. "Yellowwood" (Podocarpus) samt Stinktrd
(Oreodaphne) -- ett sorts "teak".

Jag drack, rkte och hvilade mig de heta middagstimmarna vid ngon i
Kej floden flytande hck.

Inspirerades hr af en god id, nmligen att vandra om ntterna, de
mnljusa stunderna.

Redan frsta natten fick jag ressllskap. Jag hrde nmligen ngonting
galoppera efter mig och spnde redan revolverhanen, d ett vlbekant
lte underrttade mig om att frfljaren var en -- sna.

snan hade grimma och en liten trsadel p ryggen. Djuret skubbade
halsen mot min arm och tillt mig utan krngel, efter att hafva blifvit
undfgnad med en bit maiskaka, att stiga i sadeln.

Jag tnker det var frsta gngen jag blef vnligt bemtt af en sna och
antagligen den sista. -- snan var rask och kry och ehuru stigbyglar
felades lt jag den grna galoppera s mycket den behagade. Inemot
soluppgngen sg jag ett grde af stltrd omgifva mais-, hvete-
och tohakstppor, och snart framskymtade fven hvita byggnader,
en antediluviansk kvarn af gammal hollndsk konstruktion och en
liten kyrka, lik Kirjola ladugrd, med kors fver taksen. Fr ran
presentera Butterworth, samlingspunkt fr vakten mot Pondolandets
bistra hfdingar! Min snas ihrdiga "yahhande" lockade till oss ngra
andra betande snor och skrmde en flock tama strutsar och en frskock
p flykten. Stor uppstndelse!

Ett par beridna poliser kommo sprngande emot oss.

Efter en kort frklaring omhndertogs snan af poliserna och jag blef
frd infr "el capitano".

Skna sjlar frst fort hvarandra. M:r H:ton och jag blefvo snart
lierade. Jag framvisade min tjnstefrteckning och mina till engelska
och franska fversatta rekommendationer af generalerna P. och S. Ett
bref frn svensk-norska konsulatet i Port Elisabeth samt ett annat frn
kapten S:son gjorde ocks sitt till. Erhll gonblicklig anstllning
som skrifvare, korpral och nrmaste man efter kapten H:ton sjlf.

Med hvilken min af fverlgsen nedltenhet mnstrade jag ej fljande
dag de tv poliserna, som dagen frut gripit mig och snan!

Men ack -- hgmod gr fr fall. ndtligen -- vlbestld hgre
tjnsteman vid frivilliga grnspolisen mot Pondoland, skulle det oblida
det ter draga ett streck i rkningen, i det jag fick feber och
hftiga magplgor.

Jag intog p en gng s kinin som opium, hvarefter jag fll i en dvala
som rkte ett par dygn. Den barmhertiga hustrun till den farmare, hos
hvilken jag bodde, sktte om mig. Kapten H:ton, som under tiden aftgat
till Idutywa, hade varit god nog och betalat fr mig en vecka framt,
lmnat en sig tillhrig hst till min disposition och dessutom i en
skinnvska skorpor, konserver, en half flaska kognak och fljande rader
p engelska:

    Min dyra M:r A.

    Anser det bst fr eder att lunka i vg fver Umtata ned till
    kusten, dr ni br kunna f tag i ngot fartyg. Dock vlkommen
    fven med oss. Tackar er mycket fr gladt sllskap och
    berttelserna frn Finland. Gud vare med eder nskar uppriktigt

                                           vnnen James H:ton.

Mrkvrdigt!

Lngt ute i vida vrlden skall man rka p hjrtegoda mnniskor, medan
i hembygden somliga utspy blott etter och galla.

Hvad skulle jag gra?

Uppska kaptenen eller ska hinna kusten vid Umtata?

En morgon tidigt red jag min vg besluten att lta det afgra om
framtiden. -- -- -- --

Den gamla men lifliga kapvallacken uppkallade jag "The old man" -- till
minne af H:ton. Matroser p engelska fartyg kalla vanligen kaptenen
"The old man" eller "The grand old man", och d flere af de vrfvade
voro matroser -- troligen frrymda -- s hade H:ton ftt detta
smeknamn.

-- "The old man" -- vallacken nmligen -- gjorde icke sin frsta tripp
fver Afrikas kullar; detta insg jag snart.

Med nosen i marken likt en stfvare skyndade den "fyrbente gubben"
stad i nordostlig riktning och jag lt honom hllas. -- En dag blef
jag under en siesta fverfallen af en hop sm Bomyan-kaffer pojkar,
hvilka ursinnigt anfllo mig med sina kpper -- i akt och mening,
tnker jag, att frnrfva mig "The old man" och effekterna.

Jag skrattade frst, men d de unge svarte spetsbofvarne brjade g
mig in p lifvet -- de voro till antalet sex -- och den strste till
och med slog mig hrdt p skuldran, strkte jag ut armarne, bjde ned
hufvudet och slog mig igenom till hsten, som var bunden vid ett trd.
De sm uslingarne frfljde mig och jag hann erhlla tskilliga slag,
innan jag fick revolvern ur hlstret. Pysarne, i en lder af frn 8
till 10 r, mtte icke begripit sig p eldvapen, ty de fortforo med
sitt angrepp, hvarjmte de upphofvo hga rop. Som en blixt genomgick
min hjrna, att de ville uppehlla mig, tils pappor och mammor skulle
hinna anlnda.

Skjuta p barnen ville jag ej hller. Emellertid afskt jag ett skott
i luften, ursinnig af ett slag, som brkte min Stanley-hatt. Mera
frvnade n skrmda drogo pysarne sig litet tillbaka, s att jag fick
tid att kasta mig p hstryggen.

"I grefvens tid!" Bakom kullen dk en hel hop af fullvuxna svartingar
upp, och i samma gonblick "The old man" fll in i galopp, hveno redan
asegajer till hger och vnster.

Nu fick "The old man" anstrnga sina gamla ben, och stryk fick gubben
med.

Hela sltten var bestrdd med kafferhyddor och fveralt hrdes rop, och
hr och dr slungades en asegaj i marken midt fr nosen p "The old
man." -- Husch hvad det bar af mot Umtata-River, som rann ibland de
blnande hjderna drborta. Raschee floden hade vi dagen frut redan
genomvadat.

Umtata r grnsfloden mot det oberoende Pondolandet, -- Det fria
Kaffraria --, men som vi sett, ro i obevakade gonblick de
brittisk-kapska understarne redan p denna sidan mindre fogliga till
lynnet. I medeltal mrdas rligen 10 % af ridande polisen i dessa
njder. Den ridande polisen bestr annars af jmfrelsevis hyggligt
folk, hvita och mulatter; kta svart frg har ej tilltrde. Bastarderna
ro, mrkvrdigt nog, till sinnelaget "hvitare n de hvite" sjlfve.

Amerikanska negern Ben Smith ville ju ej hller erknna sig vara en
nigger.

Ja -- ffngan har mnga sidor och synpunkter, den med. De infdda
soldaterna i portugisiska kolonistderna Kilimane och Mosambik hrde
jag flere gnger yttra till kolleger af det hvita regemente, som
anlndt fr Maschona-affren:

-- "Mig icke vara nigger (negro) -- mig vara soldat, kungens soldat."

relystnaden glder fveralt under kolen -- eller om det sedan r bara
ffngan. -- -- --

Romanen mellan "The old man" och mig tog ett tragiskt slut.

Landets skapnad blef alt mera brgig, sedan Umtata fvergtts; jag
fste mig vid de ofantliga lummiga hngpilar, som kransade dess
strnder.

Mnniskor sg man icke till, men vl kol och sot efter frbrnda
kafferbyar. Det s kallade kriget frsiggick visserligen i en annan
njd, men negrerna hr i trakten hade vl delat sig i tv partier, de
med.

Jag red frsiktigt framt, grubblande fver hvem som skulle rycka t
sig segerpalmen -- Umhlangasso eller Manandu, samt hvad den gamle
Sicgau, deras fverherre, egentligen tnkte p, som lt dem slss
sinsemellan.

Pltsligt susade en pil rakt i halsen p den stackars "Old man", som
genast stannade och begynte blda ur nsborrame.

Jag har alltid lskat hstar, huru icke d de fyra, som lngt frn
fderneslandet lttat min kamp fr lifvet. "Turkki", den lilla
bulgaren, som dog i Finland, tillflje af att en r drng slog den med
en str. Dorotillo och Marikita, mina bda pampas cimarroner.

Dorotillo kptes af en mestizkvinna i Asul med lfte att icke slakta
den. Marikita skiljdes jag frn i Olavaria. Mennonitkolonins "pater"
hade lofvat se till, att hon skulle ha det bra hos Mennonitbonden.
Nu den stackars "Old man", som pustande lagt sig ned p grset --
pilen har gtt tvrtigenom halsen och sitter kvar. Jag frsker ett
par gnger draga ut den men frgfves. Jag fattas af ett fullkomligt
raseri. Det mtte icke vara klokt att bringa en hel nation, huru
ftalig som hlst, i ett slikt tillstnd. Ett skott i rat stillade
den lille trogne afrikanens smrta fr alltid, men ej mitt hgligen
upprrda sinne.

Uppfyld af berserka knslor, med dolken i ena handen och revolvern i
den andra, samt ett tjog lsa patroner i brstfickan, stormade jag upp
mot ngra kojor p den rda sandbranten. Obetnksamt och fveriladt,
men se dr tv af mina vordna svagheter...

P femtio stegs afstnd skt jag utan vidare ett skott i den strsta af
de fyra hyddorna. Det var en dumhet. Hmnas en stupad vn och kamrat r
en plikt, men en hst!

Drifna till sjlffrsvar rusade efter skottet en mngd negresser
ut. Dr var ej en enda karl, svidt jag kunde upptcka; mycket ltt
begripligt frfrigt -- ty karlarne voro troligen uppbdade till
"vrneplikt", med anledning af "krig."

Jag retirerade, frst baklnges, drefter med ena sidan frut,
slutligen i sprng.

En ganska vacker kvinna skt manhaftigt nog ett par pilar efter mig.
Skulle jag varit en neger, hade jag skert enleverat henne i stllet
fr att riskera dda henne med mitt revolverskott mot hyddan.

Kvinnorna skreko som besatta och "ragassade" frfrligt. Jag tog
min filtpacke frn hstlnden och fortsatte min retrtt i sydostlig
riktning mot hafvet.

Innan skymningen fll p kunde jag frn en hjd iakttaga de ngra och
tjugu kvinnorna och barnen, som stkade omkring "The old man." Jag
fattade snart sammanhanget. De skuro honom i bitar till "halstrad
biff." Lofvad och prisad vare Herran! Skulle pilen rkat mig, hade jag
trhnda ftt samma de som han -- fre honom.

Blodet hade rkat i svallning, hvarfr jag marscherade oafbrutet, efter
kompassnlens anvisning, utan att knna till ngon trtthet. Flintan
och fnsket fingo tjna som ljus i mrkret tils mnen steg fver
brgstopparne.

Rastlst framt till hafvet. Ahead! Ahead!

En tur p resan var att jag ofta hade mnljus under vandringen. Mnen
lyser fven starkare n hos oss, hvilket vl beror af atmosfrens
beskaffenhet och jordmnens natur.

nnu ett dygn traskade jag fver skoglsa hjder; kringgick sedan en
stor skog, smygande lngs brynet. Upptkte en klump otcka svarta
ormar. Pelikaner och andra vadare syntes i ett moras. Jag rkar in i
en tt dimma p en hjd, gr flere timmar igenom dimman. Ser otydligt
eldar eller brand lgre ned p den motsatta sluttningen. Hller p att
stupa fver ett par lik -- strypta ldre negresser, ty jag finner ej
ngot blodspr.

Jag brjar knna det kusligt med tillvaron och fryser dessutom. Dimman
fuktar som ett duggregn och rysningar genomila en.

ndtligen mtte jag ntt den dominerande punkten!

Hafsbrisen, knnspak p lukten, blser emot mig, som nstan sofver
gende. Jag piggas upp. Vinden tilltager och vid solens uppgng ser jag
oceanens vida yta fjrran nnu, likt ett hvitt och bltt band -- de
finska frgerna -- men det r bara den hvita flygsanden vid kusten och
Sderhafvets vatten. Ingen klocka har jag, men dmer efter solhjden
att klockan borde vara 3  4 e.m., d jag, som sofvit 3  4 timmar
under lika mnga dygn, ankommer till hafsstranden. Gud r god. Knapt
100 famnar frn stranden ligger en liten norsk skonare fr ankar i en
vik, ty sjn drute gr hg.

Engng har man tur, en riktig bondtur!

En liten julle lgger ut, sedan jag under en halftimme brkat med att
blifva uppmrksammad. Jullen hller ett stycke ut i sjn.

-- "What do you want?" -- ropar en af mnnen i bten.

Jag, som sett norska unionsflaggan vaja fr vinden frn gaffelnocken,
ropar p svenska:

-- "Jag r finne. Hjlp mig ombord. Nden r stor!"

Brnningen r svr men jag gr ut till midjan i vattnet.

-- "Akta dm sej fr hajar. Vnta litet!" -- Ett rep susar genom
luften. Jag griper det, fster ndan om mitt bylte, samt viker det
sedan dubbelt under armhlorna, med en knut p ryggen, ty annars kan
man f flyta med benen i vdret. Inom en minut r jag genomvt och i
den nsta med pick och pack i jullen, samt inom fem minuter ombord
 "Meta", kapten J. Petersen -- en hedersgubbe -- som skakande p
hufvudet frgar:

-- "Huru ska' man s dr begifva sig in i landet just som negrerna
befinna sig i slagsml."

-- "Fr att f lust lefva igen, en tid, och sedan ha ngot att bertta
om hemma", svarar jag.

Pondos rika, fr gonblicket af blod besudlade hglandsbetesmarker
frsvunno ur sikte, likas Umzinvubus eller St. Johnflodens imponerande
dalgng och mynning, som lilla "Meta" kkt seglat nra intill, sjlf
vl knappast mrkbar, i den skummande jttehga oceanbljans kamp mot
strmhvirflarna.

-- -- -- Like giant sentinels on either hand, The stately portals
of the river stand, Their rugged crests, and headlands bold and free,
Rising in silent grandeur o'er the sea, Whose foaming waves engird with
silvery showers St. John's grand cliffs and castellated towers Low
at their feet, in deep eternal shade, The river flows past mountain,
krautz and glade, Onward and onward from its distant source, Till,
midst this scene sublime, it ends its course. -- -- --

Umzinvubus "norska" sceneri hrde blott till minnet -- svida vi icke
frn Finland fretaga oss en ny vikingafrd dit, en vikingafrd fin de
sicle...

Fr man inte, hyggligt folk, hlla sin tppa i fred, s kan man ju resa
dit och erfra de oberoende "Pondodalarne" -- hmnas stackars "Old
man!"

                                                Den 22 november 1890.

Kuttern formligen rusar genom vgen fr svllande segel natt och dag.

Jag sitter tyst och antecknar med blyerts de senast upplefda
fventyren. I fall en mnad tillbringas p det hr viset, blir det alt
en tjock lunta. Hvad klokt kan jag vl fretaga hr i Afrika alldeles
ensam, utan instrument, utan det ringaste hopp om statsanslag och med
fga hopp om fyrkar i bref -- ja icke ens enkla bref frn de femhundra
eller tusen vnnerna.

Men man r s otacksam, s omjlig... i sdana stackares gon, hvilka
ro s fasligt rdda fr allting hr i vrlden, utom att "kl" sin
nsta. De begripa rimligtvis ej att de kanske fljande gonblick
sjlfva, just d de spnt ut den hgmodiga pfgelstjrten, kunna f
den reducerad till en enda, simpel gspenna...

N, n -- s farligt r det nd icke som det lter, synnerligen nr
man lskar sina fiender...

Kuststrckan p hvardera sida om floden Umtanvunar erbjuder anblicken
af skogfattiga hjder ungefr s hga som vra finska kullar, men vid
floden Umzinkulus utflde antaga de ttt skogbevuxna hjderna grandiosa
proportioner. Innan Port Natal r ndd blir man i tillflle att emellan
-- grtt, bltt och grnt -- nakna klippor, himmel och skog -- skda
"tre ldrar." Tre ldrar ro tre rda hga kullar af jrnockra, hvilka
lysa som eld lngt ut till hafs -- i ljusrdt, rosen och blodrdt --
draf namnet. Det kan vara minnesmrken efter vra gamla nordanmn,
anmrkte kapten P:n. I skymningen ser kuststrckan rtt egen ut. Ifrn
den jmt lpande hgsltten, ibland fvergende i lgland, uppstiga
pyramidformade, afstympade koner eller sockertoppformade branta hjder
-- af sjmnnen kallade "Djfvulsbarnens grafvrdar." Den gryende dagen
visar oss ter floden Umzinkulus mynning ej mycket mindre storslagen
n St. Johns. P Umzinkulus strnder bygga och bo ett hundratal norska
familjer, som frst tnkte emigrera till n Madagaskar, men sedan
hamnade hit. Briggen Luises historia och irrfrder frtjnade att
af T-stjerna behandlas som underlag till en finsk sjroman, medan
E-felt just kunde mla landskapet med "tre ldrar" p en duk. Det r
sannerligen en stor skada, att afstndet dit r mera lngt och resan
ngot besvrlig och dessutom ngot dyr!




VII Kapitlet.

Kolonin Natal.


    Durban -- ocks en hufvudstad. Torra statistiska data -- fr
    helgjutna och stadgade personer, samt en liten tidningshistoria
    och naturscenerier fr mnniskor  la frfattaren. Ett Julbad.
    Titulus Simo Eskola antrffas.

                                                  December 1890.

Den senaste mnadens strftg hade frvildat mitt sinne; nstan
gjort mig till en neger. Ehuru mnskligheten strfvar efter en
fullndad civilisation kan man ej frneka att vilden, lifvet i och med
naturen, har sina stunder af frid och lycka, dem t.ex. hvarken Roms',
Helsingfors' eller Raumos' innevnare hafva ett redigt begrepp om. Den
vilda mnniskan fr vara sdan hon r, utan att andra komma och blanda
sig i hennes affrer, hon reder sig galant bde utan lstnder och
profpredikan.

En person, som ofta blifvit ramponerad och kalfatrad, knner djupt
vlsignelsen af till och med en total ensamhet i naturens skte. Han
vill d icke grna hra ett bi surra, ej se en fjril fladdra. Han vill
d ej se den rrelse, som vinden vllar i trdens kronor, eller hra
vgens brus. Han tl ej ngot lif alls, begr en orubbad frid, hlst
ett ondligt sntcke eller, om i Afrika, en ondlig sandken. -- -- --

Natten fll p, d vi skjutande god fart fingo gnamrke p de otaliga
ljus, som blinkade frn Port Natals "Point", och den vidstrkta, p
sltten nedanom Umgheni hjderna utbredda staden Durban.

Omkring den sandudde, som utgr spetsen af Point, ro redan nu stora
kajbyggnader frdiga; andra ro under anlggning. Midtemot udden p
andra sidan sundet lper svl lngs hafskusten i sydvst som i en
halfbge norrut en hg, brant skogbevxt s, hvilken int land bildar
en naturlig hamn nda till floden Umghenis mynning och i sin vinkel,
vid udden, en naturlig vldig vgbrytare mot oceanen. Hgt uppe p "The
Bluff" r ett fyrtorn uppfrdt och ngot lngre bort med utsikt fver
hamnen en "Alphydda".

Fr att skydda den stora insjlika saltvatten hamnen frn uppslamning
 utbygges, efter Sir Coodes anvisningar, ett, om jag fr taga mig
friheten symboliskt uttrycka: horisontalt liggande Eiffeltorn.

Vgbrytaren begynner med flere armar fr att sedan afsmalna ju lngre
den hinner ut i ocean.

"Mnniskovrket" pgr alt fortfarande, mnniskovrket som vill besegra
naturen --.

Stora muddringsvrk arbeta rastlst vid flodens mynning och i hamnen.

Natal gr sannerligen stora uppoffringar fr att frskaffa sig en
oceanhamn och gra Durban till en vrldsstad. Srns! Srns! Du blir
p efterklken.

Den hgre belgna villastaden r en tjusande boningsort, medan de lgre
stadsdelarne sjuda af det nervsa lifvet hos ett slkte, som vill fram;
dam, ryttare, oxforor, tramways och sjungande negerbrare. Ett undantag
utgr "Catos Creiche" med sina ngra bulevardgator och sina mot inre
viken vettande "djungler", hvilkas strtvgar utgras af spngar
och dr, midt i en storstad, apor och ormar nnu hafva sitt tillhll.
Ortens grundlggare bar namnet Cato. Fr decennier tillbaka kom han dit
och stlde sig s vl med d regerande kafferhfdingen, att han fr en
romflaska och en dosis bengaliska eldar erhll i frlning hela det
skna hamnstllet. Hans hus ligger vid Creichens utkant och en hg mast
med en stndigt svajande flagga visar frmlingen dess plats.

Att Cato gjorde en n bttre affr n garene af kpingen Salo eller
nuvarande garen till Gumtckt kommer att gra, detta oaktadt Durban r
detsamma som vrt Helsingfors, eller vid kpets afslutande var det --
kan tagas fr skert.

Men det r fretagsamheten som br betalas. Klimatet, lget och en rik
jord jmte frisinta politiska frhllanden ro drjmte dyra artiklar.

Cato r mycket aktad af medborgarene, en sak som vanligen ej r
banerbrytares, uppfinnares och grundlggares lott.

Port Natals inbyggare torde icke spekulera p att flytta till oss,
men gr det illa med tiden f vi kanske lof kippa fver till Natal;
dessutom: nr jorden afsvalnar hinner kylan troligen frr H:fors n P:t
Natal. Sker detta icke -- desto roligare.

Apropos -- hvarfr icke i god tid grundlgga en finsk koloni, som kunde
hafva regelbundna affrsrelationer med moderlandet, som gjorde dyra
kaffe-, socker-, frukt- och bomullsmellanhnder fverfldiga och med
moraliska band skulle hlla emigranten fst vid moderlandet.

Frut har jag plderat fr Patagonien, nu rstar jag p Zululand. Det
r ingen skam att ndra sikt, blott man alltid strfvar efter en
rttvis och god.

Natals regering, som r stadd i full tflan med Kapstadens och grna
ville undg dennes lust fr annekteringar, tager med tacksamhet inom
sina landamren emot hyfsade europeiska element, hvilka den beviljar
alla mjliga politiska, nationella och andra frmner.

I denna lilla bok r ej min afsikt behandla affrsfrbindelsers
ordnande p aflgsnare bygder eller emigrationsfrgan i detalj, uti
hvilket jag icke r fackman, utan min enda nskan r att, liksom i "En
utflykt till Antipoder", svidt omstndigheterna tillta, gifva uppslag
till ngot nytt, framvisa nya, mhnda fruktbringande synpunkter.

D jag ogeneradt fljt nutidens vackra princip att oafbrutet tala
om det viktiga "jaget" -- en god princip fr en hel nation, men
fverfldigt anvnd mindre sympatisk fr individen -- fr att sledes
slippa att tala om mig sjlf skall jag -- fven fr ombytes skull -- p
ngra blad skildra Natal, dess frhllanden samt slutligen draga ngra
paralleler med rivalen Kap.

Dessfrinnan hembr jag emellertid min hjrtliga tacksamhet till
ingeniren Eckhoff, Th. Rasmussen, N. Nielsen, herrar Lundh, Engh och
Hijer samt landsmnnen Michelsson och Sandstrm -- den senare bosatt i
Maritzburg.

Till min stora gldje terfann jag unge Meijer vlbehllen i Natal --
han r nu p en affr i Stnger, i Zululand.

En treflig utfrd gjorde vi, ngra nordbor, julen 1890 till herr Lundh
och det naturskna Umgheni, ett slags "Tl-Tivoli" vid floden af samma
namn, ngra mil frn Durban. Drmed skall jag dock hafva ran sedermera
traktera lsaren.

Zululand har sin srskilda struktur, lagom medelhjd fver hafvet,
ngot sandblandad jordmn, den stora "Tugela" och en mngd mindre
floder, som genomstrmma detsamma, samt ocks ngra goda hamnplatser.
Skogfattigt i allmnhet har det dock hr och dr prktiga skogar. En
barrtrdart, jmfrd med vr fura; australisk eucalyptus; ek (Quercus
pedunculata) m.fl. trdslag ro med framgng planterade, utom de
inhemska trdslagen, hvilka, med tropiska vxtblandningar, ro de samma
som i Kapkolonin. Zululand r nmligen kyligare till sitt luftstreck
n den koloni det nominelt underlyder eller Natal, ehuru det ligger
nrmare ekvatorn. Efter dess vordna konungars -- Dinga, Panda, Cetevayo
och Dinizulu -- tta strider med boers och engelsmn ro dess bygder
glest befolkade och vl lmpade fr nordisk emigration. Ad notam!

Norrom Zululand nda till Portugiskolonierna och vsterut mot boers
stater befinner sig det behagliga och brdiga Svaziland, fr nrvarande
underlydande en drottning, som frmst utmrker sig fr sin kolossala
fetma, men fven fr ett listigt och kraftfullt regemente, omringad som
hon r af olika jordspekulanter.

Natal r ett frlofvadt land, frlofvadt med ett klimat, icke alls
ohlsosamt och det bsta i vrlden fr odling af alla slag utaf dlare
frukt. Om Egypten har varit vrldens kornbod, s nog blir Natal dess
fruktmagasin. Kaffe, socker, tobak, ris, hvete och mais ro hemmastadda
inom dess landamren. Boskapssktseln r i stark utveckling, till och
med mejerihandteringen.

P min vandring med en kringresande handlande rundt om staden
Maritzburg sg jag hos landtbrukare af olika bildningsgrad svenska De
Laval separatorer (ssom hos Sutton i Hovick), trskvrk (s.s. hos
George Ross) m.fl. Utmrkta mulor och fven hstar acklimatiseras mer
och mer.

Solicitor general (advokat) Scott i Maritzburg gaf mig intressanta
upplysningar fver somliga frhllanden i det leende landet, hvilka hr
emellertid vore fr vidlyftigt att upprepa.

Natal kan frdelas i tre vlbevattnade distrikt, hvaraf hafsbandet
r fruktboden, midtellandet kornboden och upplandet mot Transvaal
har boskaps- och mjlkhushllning jmte en altmer stigande
brgshandtering. Stenkol har man, isynnerhet p senare tider, funnit
uti rika lager, hvilket mycket invrkar p realiserande af ptnkta
jrnvgsfrbindelser vida ikring. Kolonin Natal hade 1889 omkring 750
eng. mil jrnvgar i fullfrdigt skick, medan en projekterad linje
strkte sig till Elands Laagte fver Ladysmith, fr att mta den frn
Lorenzo Marqueso bygda banan fver Komati floden. Strutsfarmandet r ej
hr s utbredt som i Kap, ej hller r vinberedningen nnu p modet,
kanske fr att kapkolonisterna hunnit lngre.

Hr kan omnmnas huru strutsen plockas.

I en trlr ledes djuret in. Den lnga halsen med dess frhufvud
sticker ut. Lngs ppningar i sidorna kan man fra in handen och rycka
ut fjdern. Vid hvarje utryckning fr ldan en spark. Strutsen r ej
jordens slugaste djur -- man kan plocka djuret tio gnger, innan det
anar ord och fr motvilja fr lren.

Te och kaffe ha med frdel kultiverats, fven olika moluckiska
krydder. De frnmsta fruktsorterna ro fljande: apelsiner, citroner,
guavas, gallpplen, ananas, bananas, mango, persikor, aprikoser,
(acklimatiserade) gronodiller, alla vra brsorter -- utom hjortron och
lingon. Vindrufvor, ppel-granat, amotingula, pron, fikon, laquats,
valntter, almands (mandel), tamarinder och mulbr. Frn maj till
september r vinter, och kylan knbar emellant int landet. I Zululand
trnger den sig nda ned till kusten, ehuru det ligger nrmare
tropiken.

Regn faller mest sommartid (frn oktober till april). Medeltal fr
vrmen r 64 Fahrenheit -- Londons medeltal r 50, Brisbanes i
Australien 70 och n Mauritius' 76.

Ehuru emigrationen i allmnhet borde frsigg i strre skala, med ett
visst kapital och kredit som bas att stdja sig p, vill jag nedan
meddela ngra notiser fr enskilda emigrationslystne.

Till intet nytt land br man begifva sig utan en god hlsa och en
fast karaktr. Den finaste gentleman br ej tveka taga ihop med
kroppsarbete, om det s gller. Ordsprket: mycket behfs, litet
frslr, fr fven vara en lefnadsregel -- i brjan tminstone.
Gentlemn, som vid glasens klang prata bort halfva dagen  kafer,
ro underkastade diverse den, innan de komma i riktiga kolonigngor.
Icke allenast i kolonier, utan fven i gamla lnder br man frfrigt
strfva ej fr sig sjlf, utan fr sina barn och fosterlandets vl...

Landtbrukare med mindre kapital -- to begin -- samt efter dem folk som
lrt sig ordentligt ngot handtvrk "do best".

Frresten sger mig en viss erfarenhet, att hvarje man eller kvinna
som vill "do well" -- kan gra det lttare i nya lnder, n i gamla,
dr korruptionen ofta vill ha det illa gjordt, eller icke vill ha alls
ngot gjordt (sic.).

En fven den minsta knnedom af engelska sprket r absolut
ndvndigfr emigranten -- han m nu begifva sig till hvilken ny njd
af vrlden som hlst -- undantagande Sibirien.

Fogdar, fverherdar -- negrer anvndas som vanliga vallhjon -- och
domestiker hos hgre tjnstemn, rika kpmn och farmare -- friga
anvnda negrer -- erhlla jmte kost och logis en mnatlig aflning
af ungefr 50  60 engelska shillings, lngre int landet till och
med det dubbla. Vanliga hvita kroppsarbetare frtjna -- kvinliga 25
shillings, manliga dubbelt mera. Negerarbetare erhlla endast frn 2
till 3 shillings, jmte fdan. Handtvrkare utf en dagspenning -- utan
mat och kvarter: --

    Bokbindare (blott i strre stder... 6-7 shillings.
    Typografer      -- " --          ... 8-10    "
    Tegelslagare                     ... 6-10    "
    Snickare och timmermn           ... 7-13    "
    Murare                           ... 7-12    "
    Sadelmakare och garfvare         ... 5-10    "
    Stenhuggare                      ... 9-16    "
    Skrddare och skomakare          ... 10-16   "
    Maskinarbetare                   ... 10-17   "
    Finsmeder                        ... 7-11    "
    Grofsmeder                       ... 10-15   " o.s.v.

Den hgre betalningen gller, ju mera int man beger sig.

Inackorderingar kosta fr arbetare frn 20 till 35 shillings i mnaden,
medan finare handtvrkare betala 50  60 sh. alt inclusive logis.

Priset p frndenheter per pund r: fr brd 2  3 eng. d.; ktt 5  7
d.; korf 1 sh.; smr frskt 2: och salt 1 sh.; ost 1 sh. 6 d.; te 3 sh.
(indiskt); kaffe 9 d.; socker 4 d.

Ofvannmda r berknadt fr stderna, likasom efterfljande pris p:
ett dussin skjortor (bom.) 30 sh.; skor 6  9 sh.; benklder 6-20 sh.;
rockar 7-25 sh.; strumpor (linne) 1 sh. 6 d.; madrasser 18-40 sh.;
tcken (filtar) 10 sh.; kalik per yard 6 d. och flanell per yard
2 till 2 sh. 6 d. I kldesvg r bst p frhand vara vlfrsedd.
Tullfrhllandena ro relativt liberala.

Kapkolouins budget etc.

    Inkomst                           3,039.280 eng. pund.
    Utgift                            3,384,287    "
    Statsskuld                       21,171,855    "
    Hamnstyrelsens skuld              1,289,439    "
    Vrde  rntegifvande egendom    37,799,508    "
    Area odisponerad kronojord       45,298,808 acres
    Jmvgarnes utstrckning              1,599 eng. mil.
    Telegraftrdens utstrckning          8,663    "
    Landsvgar                            8,400    "
    Vingrdars antal                     70,000.
    Brittiska ut- och inklarerade fartygs tontal 5,106,328.
    Andra nationers                     275,789.
    Export af ull (1888) fr          2,182,000 pund.

Frn 1 januari till 1 oktobor 1887.

          Export:
    Strutsfjder fr    295,519 .
    Fisk                 15,844
    Diamanter         3,120,163
    Skinn, hr och horn 494.234

Kolonin Natals budget etc.

    Inkomst                      811,925 eng. pund.
    Utgift                       622,175    "
    Tullinkomster 1887           140,405    "
          "       1888           231,407    "
    Af hvite uppkpts          6,000,000 acres land.
    Reserveradt fr infdingar 2,000.000    "
      (Zululand icke hr inberknadt).

Statistiska data fver befolkningen 1886.

          Kapkolonin.
    Europer             40,000.
    Infdda europer    300,000.
    Halfkast             50,000.
    Infdingar svarta   660,000.

          Natalkolonin.
    Europer              5,000.
    Halfkast              1,000.
    Infdda europer     40,000.
    Infdingar svarta   500,000.

          Transkeilandet.
    Europer                300.
    Infdda europer        300.
    Halfkast                500.
    Infdingar svarta    25,000.

          Boers. Orangestaten.
    Europer                350.
    Infdda boers        62,000.
    Halfkast              2,000.
    Infdingar svarta    75,000.

          Boers. Transvaalstaten.
    Europer              5,000.
    Infdda boers        80,000.    Halfkast              1,500.
    Infdingar svarta   600,000.

          Basutosland.
    Svarta              170,000.

          Gricquland.
    Svarta               50,000.

          Betjuana (engelska).
    Svarta              300,000.

Genom bekanta frsattes jag i tillflle att ifrn Durban gra en
utflykt genom kolonin Natal per jrnvg nda bort till Ladysmith,
p vgen till New-Castle Afrikano, ett rikt stenkolsdistrikt,
samt Barberton guldflten. Drifrn gick strten per egna ben
till Upper-Tugela, en brgsby vid Tugelas kllor, hvarifrn
Drakenbrgstoppen Mount Al-Sources vid soluppgngen lyser bl, gul
och karmosinrd, naken, vild och skrckinjagande ibland rundtomkring
spkande dimmor, hvilka rifna af vinden synas dansa i mnljuset likt
spkgestalter.

Champagne-Castle sderut, som ger upphof t Orange floden i vster och
lilla Mooi i ster, hvilken rinner i Tugela, r 10,500 fot hg, hr
till samma slkte som Al-Sources, men bjuder p grna skogar och ngar
lgre ned.

Befinner man sig djupt nere i dalen, omsvfvad af ljumma flktar, uti
blomsterdoften p stranden vid Mooi n, sysselsatt med att vattna
sin nye vns herr Louis Vanlicks, frn Utrecht, lnga oxspann, med
tillhjlp af hans bda Zulus och flere unga vackra Basutoflickor frn
den nrbelgna negerbyn och drunder blickar upp mot brgen -- d -- ja
-- d inbillar man sig ett gonblick, att vrldens lyckligaste tillvaro
r "herdars och herdinnors".

De skrattande, plaskande sknheterna, af hvilka ngra hafva en filt
kastad fver sig, andra en rd shertingstrasa omkring lnden och de
yngsta -- ingenting, ehuru lika oskuldsfulla som trots ngon af vra
baldockor! De rda och hvita oxarne, srplande vatten eller idislande,
flegmatiskt viftande med svansen t nsvisa flugor och bromsar. De
bda kaffrerna i sina korta hvita byxor och rda ppna bomullskjortor,
skrikande t sina krk och klatschande med piskan. De hvita, hga,
magra vindthundarne, hvilka med vdrande nosar och spetsade ron
fljamed ngra enorma rttor, som simma fver n. De sm honingssugare
och stora fjrilar, som fladdra omkring bland buskarne. Blomdoften --
alt bidrager till att stmma sinnet fr idyll, d pltsligt Vanlicks
"hvita fru" -- (jag misstnker han hade ngra svarta med sig ocks)
-- med sin framskjutna haka och hvassa, krkta nsa borta under vagnens
soltlt begynte hlla sparlakanslxor fr sin beskedlige man, som lg
utstrkt p grset nedanfr.

-- "Du skall f se, att du ngrar dig hafva tagit den dr loafern och
rfvaren till oss". -- Med "loafern och rfvaren" menade hon mig. --
"Innan vi hunnit Maritzburg skall han hafva mrdat oss alla och farit
i vg med oxarne, vagnen och godset". -- "Skrik ej s hgt, han kunde
hra dig och det vore minsann en skam". -- "Hra -- han m grna hra
-- desto bttre, s skms han packa sig p oss, den gemena ruinacken".
-- "Han r ju ingen engelsman, vet jag", tertog mannen.

Jag kunde ej hra vidare, ty det kom en sdan strtflod af bittra
utgjutelser frn den "hvita frun", att de hittils s muntra
Basutoflickorna blefvo frstmda och gingo bort till sin by.

Lngsamt gick jag upp till Vanlick och sade p tyska: -- "Med tack
fr eder vnlighet tror jag det r skrast jag ter reser ned med
jrnvgen. Har pengar nog drtill och kommer fortare fram. Jag..."

Vanlick steg upp frn sin liggande position. -- "Gud dmme mig, om jag
lter Er g. Att resa ensam med kringen och de dumma negrerna hela
lnga vgen till Howick -- d man kan f trefligt ressllskap -- nej
pass! Hvad tror ni mig om?" -- Ett rasande ordflde ur vagnen afklipte
Vanlicks tal, men han drog mig bort vid armen och vi gingo tillsammans
till den andra vagnen, dr gubben bjd p en "knpp".

Backe upp och backe ned, fver grnskande sltter eller genom dungar af
silfverpoppel och blommande kaktus kommo vi en afton ned till de stora
engelska farmarne vid Howick, dr floden Umgheni gr ett flere hundra
fot hgt vattenfall.

Fr att slippa sin kta hlfts aftonresonemang proponerade Vanlick, som
trffat en gammal bekant, negern Maruka, tschinownik hos den mktiga
Maffasse, att vi med denne nnu samma afton skulle gra ett besk hos
hfdingen, som hll palawer och med hvilken Vanlick grna ville ing
affrsfrbindelser.

Trakten kring Natals hufvudstad Maritzburg r pittoresk, och sedd frn
verandan af det lilla vrdshuset "Town Hill"  Drakbrgens utgrening
r den rent af storartad. Brg och dlder omvxla behagligt, och en
vacker aftonstund, d solen snder sneda strlar fver bygden, ter sig
det vidstrkta landskapet mleriskt. Blgr brgstoppar med grnskande
sluttningar, mot hvilka de af oxforor och ryttare upptrampade rdbruna
vgarne och de silfverskimrande sm brgsfloderna med sina mnga
kaskader bjrt afsticka. Hr och dr flockar af betande fr samt ngra
framilande strutsar i nrheten af farmarnes rappade hus, hvilka ro
frsedda med tak af zinkplat. Husen ro fverskuggade af planterad
australeukalyptus. Lngre bort mellan breda brgskrefvor skdar gat
lunder af bananas och guaver, skogar af cactus, tamarind, akasie,
valnt och mulbr. Apor af olika storlek och brokiga papegojor tfla
i lifligt meningsutbyte ibland trdens kronor, men fverrstas ibland
af snornas skrn frn kertegen, medan kolibris och tallsa fjrilar
svrma bland blommorna p sltten, dr fven en och annan orm ringlar
sig.

Lngt i fjrran vid horizonten, knapt sknjbara p brgsryggen under
rosenfrgade moln, ligga vid palmernas ftter kaffrernas runda,
svartbruna hyddor.

Men p kullen, bakom hvilken Umsindusi framrinner, ser man hfdingen
Maffasse's stora kraal, som egentligen utgr mlet fr vr frd under
denna vackra afton. Vi flja troget, men andtrutna, den grulliga
negern Maruka i spren. Han r Maffasse's s att sga "journal
officiel."

Hfdingen Maffasse, som, tminstone hvad han sjlf pstod, hyllade
engelsmnnen, civilisationen och framtskridandet, hade nmligen ftt
knnedom om, att regenterne i de civiliserade lnderna hade sina
egna tidningsorgan, hvilka vanligen f dansa efter regentens pipa,
och d den store hfdingen hvarken egde tryckprss eller lmplig
redaktionspersonal att tillg, hade han anstlt Maruka, hvilken ansgs
ssom en af de mest frslagna mnnen i hans hfdingadme, att fungera i
egenskap af officiel tidning.

Men i och med detsamma som den officiella tidningen "utkom", begynte
en annan likadan utgifvas, hvilken var besoldad af oppositionspartiet,
och hvad var d naturligare n att dessa bda lefnadsfriska "tidningar"
litet emellan skulle komma i lufven p hvarandra. Jag skall hr i
korthet skildra tillgngen vid en dylik sammandrabbning mellan de bda
tidningsorganen.

Maffasse hller i kvll "palawer", och frn vida njder rundtomkring
tgar folket till hofkraalen, fr att hedra och skatta till ttlingen
af den fordom s fruktade konung Dinga. Storkonungarne hade alla gtt
till sina fder -- Dinga, Panda, Cetewayo och Dinisulu -- men deras
smkusiner hade ftt en del af arfvet, ehuru, s nr som p Maffasse
och ngra andra, bra litet af ran.

Maffasse mtte varit en riktig Bismarck. Han stod vl inne hos engelska
guvernren, och att dma af den talrikt beskta "palawern" fven hos
sitt folk.

De unge mnnen med sina af zebra- och panterskinn skickligt sammansydda
"karosser" fver skuldran hllo sklden och asegajen i ena handen,
medan de med den andra ledde en mager krake, mula eller oxe, och de
unga flickorna, med den rda filten eller kretontyget npet draperadt
kring lnden, upptagade gruppvis, brande kokosmjlk i stora pumpor p
hufvudet.

Strmmen af anlndande blef strre och strre, hgen af gfvor vxte
alt mera, sorlet af rster kades hvarje minut, och d skymningen
inbrt, rdde ett virrvarr utan like. Rostiga, spruckna kittlar
puttrade fver stora eldar, ur hvilka ngan af kokande getktt och hns
uppsteg.

Mnen steg upp p himlahvalfvet och spred sitt sken fver "kung"
Maffasse, dr han med en stolt min satt p en afsgad palmstubbe,
ikldd ett par trasiga byxor och en urblekt slokig filthatt. Mnen
kastade sitt sken fver hans dansande understar, hvilkas svarta
skepnader vid ljudet af ett slags trummor och en sjmans-harmonika
utfrde egendomliga, groteska rrelser.

"Landthandlanden" infann sig, och efter en majesttisk gest af Maffasse
utdelades krukor och flaskor, innehllande skallad "nigger-brandy" och
p kpet rullar af den starka, berusande hamptobaken "daggan."

Vr vn Maruka tillkallades. Han hrdes snart utbasunera nyheterna
fr dagen, redogra fr skattebeloppen under den kommande tiden, och
han framvrlade slutligen ngot, som skulle frestlla hfdingens
reformfrslag.

Hvilken ovntad scenfrndring, mjlig blott i ett rdslag med
oberkneliga, af brandy upphetsade negrer.

Trummorna tystnade, harmonikans ljud afstannade med ngra klagande
toner, och i nsta gonblick utbrt det vildaste slagsml emellan
"Den officiella tidningen" och en annan ldre neger, som frestldes
tillhra det konservativa oppositions-partiet. Handgemnget blef
allmnt. Maffasse uppsteg, snart sagdt blek af vrede, och efter att ha
hugnat sitt officiella organ med en vldig spark, ropade han p sina
tjugo eller trettio gemler, hgvxta, starka kvinliga varelser, hvilka
mangrant anrykte och genast kastade sig in i det vrsta vimlet.

Utan att afvakta vare sig upplsningen af den afrikanska
regeringskonseljen eller "den ndiga propositionens" mjliga de, funno
vi frmlingar oss franltna att taga till retrtten, tillsammans med
den illa tilltygade Maruka, som sedermera under marschen frklarade
sig aldrig mera vilja blifva "ett officielt organ", "ty", sade han,
"hgdjuren ro alltid otacksamma." -- -- --

I ett hrn af den ppna waggon, som med tget ifrn Maritzburg snart
skulle komma ut p sltten vid Durban, satt eder landsman trngt
ihopklmd bland negerfolk med fruktkorgar, indier med stora tvttbyken
och kinesiska kulis med krftor, krabbor, fgel och fisk, hvilka alla
skulle ned till torgdagen i Durban. Jag var den ende hvite personagen i
hopen.

fven den simplaste af denna frg brukar resa antingen i hgre klass
eller i reserverade kupn -- jag ter ville ka med vildar. Efter mnga
om och men af konduktren dref jag min nskan igenom.

Maritzburg med sin hrliga park -- parker ro nu engng fr alla de
sydafrikanska stdernas stolthet och prydnad -- samt sitt annars ngot
frldrade lif och utseende, om man undantager de prydliga publika
byggnaderna och minnesvrdar efter de i de mnga zulu och boers krigen
fallne -- Maritzburg dr herr Vanlick tnkte frska f sin fru att
antingen ndra ton eller g in p skilsmssa -- Maritzburg med minnet
af herrskapet Sandstrm och herrarne Sjblom, den ene svensk, den
andre finne, och deras mig visade vnlighet -- Maritzburg skymtade
nnu i hgen d tget bromsade. -- Jag bjde ut halfva kroppen och
sg ett oxspann med en vldig krra bakom makligt rra sig utmed
jrnvgsbanken. Det var ngra af Vanlicks gammalmodiga landsmn, som p
detta vis roade sig att frtreta den moderna engelska metoden fr att
komma fortare fram med nga.

Efter ett hiskeligt ovsen, svordomar och ett otal piskslngar fick
boern med sin vagn fortstta frden -- i diket, och vi brusade framt
fr att ngra timmar drp stanna vid bangrden i Durban, sedan vi
redan lnge dessfrinnan uppmrksammat tornet p stadens statliga
rdhus, hvilket beherskar terrngen vida omkring likt domen p vr
Nikolaikyrka.

Durban r, som redan nmts, en stor och vill fven vara en civiliserad
stad, men i en stor och civiliserad stad kommer man svrt till rtta
utan penningar och utan arbete...

En vecka lg jag hos R. men ffngt -- marknaden var fverfull af frn
Europa tillstrmmade herrar, som voro njda att fr 6 shillings arbeta
vid jrnvgens mekaniska vrkstad eller som lastupptecknare vid hamnen.
"Ingen ville ut p landet och blifva uppten", yttrade en titulus till
mig.

En derltning franleddes visserligen genom utrustande af ett halft
dussin guldskarepartier till Beira, Manica, Tati och Maschonaland --
fven mig erbjds emploj, men jag hade tagit Matti ur skolan och redan
i Kap fattat ett beslut att resa hem igen, fortast mjligt samt p hvad
stt som hlst. Min gamle vn, lilla "Meta" lg ter i hamnen, efter en
ny tur p East London, och jag begaf mig ombord. Gamle kapten Petersen
var samme dle gubbe som frut.

-- "Jas ni har nog nu", -- sade han smskrattande. -- "Nej -- kapten,
jag skulle vilja knna litet mer om Afrika och tnkte frga Er, huru
jag skulle kunna komma hrifrn till Zansibar?"

Gubben stirrade frvnad p mig.

-- "Men det r mycket kittsligt fven nr man har fullt upp med pengar,
ty det r dligt med kommunikationerna, alt nnu, den dr Mozambik
vgen."

D berttade jag fr gubben en del af "mitt lif" och fick hra ett och
annat i gensvar; ett mera hrdt, mnga gnger mer vxlande lif n eder
prfvade skildrares. -- -- -- "Men jag frstr, Ni vill gra ngot
extra -- lgga kaka p kaka. -- Vnta, om jag kan! Kom hit i kvll, Ni
skall rka ngra norska, en svensk och en dansk sjkapten -- kanske vi
tillsammans kunna gra ngot fr en 'res-finne'."

Gubben P:s kvadruppelallians hade fven den effekt, att jag kunde
fatta en viss plan; planen att varpa mig hem Zansibarvgen till sjs
eller till lands -- fast genom luften. Sdant var humret. Och sedan
-- om man ej frmdde gra annan nytta t fosterlandet, s lrde man
sig att duga till ciceron, i fall de dr hemma skulle komma till ett:
"bttre fly n illa fkta" -- hvilket Gud frbjude!

Mina personliga synpunkter om hvad man br eller icke br gra m
lmnas drhn. Till sjkaptener skall jag emellertid stndigt hysa
en stor klockarkrlek; det borde frfrigt alla finnar gra -- en
sjfarande nation hafva vi ju varit.

Juldagen hade vi en treflig utfrd frn Durban till Umgheni, bland
hvars skogbevxta hjder trdgrdsmstar Lundh hade slagit ned sina
boplar. Hgt frn kammen af en s skeno ngra hvita flckar i
solljuset. Det var Lundh's hus emellan lummiga mango och apelsintrd.

Hvilka hjrtegoda, kloka och vrldserfarna mnniskor, herrn, frun,
dttrar och son -- och s emottogo de frmlingar med ett finare stt
och mera takt, n mngen af de frnma damer vi knt i "des jours de
fte qui sont passs."

Vi togo oss ett bad i floden Umgheni, i nrheten af ett stlle, dr
flere hundrade negerkvinnor och indiskor tvttade byke under glam och
prat. Floden r strid men grund genom sandbankar, hvilka omsttas
hastigare n H:fors procentarevxlar.

Unge Meyer, som legat och solat sig p rygg upp en af dem, begynte
pltsligt skria "krokodil, krokodil, hjlp!" Till vr fasa sgo
vi honom glida ned frn sanden i den djupa putten bredvid banken.
Krokodiler ro numera hr ytterst sllsynta, hgre uppt, floden
gifves det dock af dessa vidriga reptiler och enligt herr Lundh's
sons utsago ptrffas flodhsten i de sm trsken ett tiotal eng. mil
hrifrn, bland brgen vid Sicalec. Utan all vr medvrkan krp M:r
emellertid nyo upp p banken, hgst frvnad att ha sina bgge lnga
ben i behll. Gtan lstes genast, d tv unga kafferflickor dko upp
i strmmen nra andra stranden. Kiknande af skratt gjorde de lng nsa
t M:r, som sg frargad ut. De hade ofrmrkt simmat fver och knipit
M. i benen -- fr att agera krokodil. Den konsten tyckas fruntimmer
lska att fva p olika stt. -- -- --

Komiskt r att se en kaffer, som gr utmed landsvgen och pratar hgt
med sig sjlf. Deras lifliga temperament vallar detta. fven begynna de
tilltala en person lngt innan man kommer inom hrhll.

Ett negersllskap, arbetare vid den pgende jrnvgsbyggnaden, firar
julhlgen och den lediga tiden med att dansa och musicera i skuggan
af en dunge trd. P det entoniga strnginstrumentet -- mazimba --
ljuder stndigt samma melodi och ngra negerflickor nstan i paradis
drkt hoppa outtrttliga oafbrutet om hvarandra uti samma enformiga
rytm som musiken. Ngra svarta unga karlslokar skda dansen, utstrkta
i grset, medan de rka inhemska vidunderliga pipor, bestende af
buffelhorn, i hvars smalare nda befinner sig ett hl med instucket
trmunstycke. I en slags skl, skrufvad i andra ndan af hornet och
stor som ett barnhufvud, brinner en riktig "kokko" p stark hamptobak.
Aristokrater ro de goda negrerna ej; ofta sprttar. -- -- --
Ngra indier fra kllvatten till staden p ryggen af antagligen frn
Indien transporterade helt sm uroxar. Vattnet frvaras i sckar af
hud. Den ena huden ser ut som ett psande, f.d. svin, den andra
pminner om slktet Eqvus: d.v.s. har i tiden varit ett tre mnaders
fl.

Intressant r att hr i de svartes vrldsdel se de indiske kulis
bostder och lefnadsstt. P grund, s sade man, af negrernas
hglshet, lttja, tjufskhet och afvoghet mot hvite anvndas kulis som
tjnstehjon och vid lgre jrnvgsbefattningar. En del ro tvtt- och
glanstrykningsaffrister och ngra slutligen rika kpmn med kontor,
hela kusten upp, nda till Zansibar.

Meyer och jag bevistade en hinduisk gudstjnst i en pagod ngra
kilometer frn Durban. Lsaren har vl reda p Indien bttre n jag
trhnda, men vill jag blott framhlla de underliga knslor, hvilka
bemktigade sig en d man efter slutad brahmansk kyrkoceremoni trdde
i det fria och sg en hop stojande negrer, som tgade frbi med den
uppfiskade, af hinduprsten just i floden lagda gud, som han frklarat
hafva lnge sedan simmat igenom oceanen, hn till Bombay. Indierna
ltsade icke mrka negerskojet med deras gud.

Strax hrefter hrde vi Pastor W:te i skandinaviska baptistkyrkan uti
Durban. Fattade af en viss mani gingo vi sedan till episkopal kyrkan
och slto hlgdagen i en nrbelgen negerby, dr under vr nrvaro en
schism utbrt emellan en kristnad reformert kaffer, som fick halfva
byn p sin sida, och en regnmakare och medicinman af den gamla
fetischskolan, som knep den andra hlften. Katolska prster sgo vi den
dagen icke.

Vi ro terkomna frn vr utfrd och taga oss fre att lindra
svettningen genom ett ytterligare jul-bad, denna gng i Port Natals
hamns salta vatten. -- -- --

Snygg och mttlig mste man vara i varma klimat, annars kan det g en
illa, och nd super den kaukasiska rasen icke mindre dr n hemma hos
sig i Europa. -- -- --

Andra dagen gr jag ensam ut fr att bese en aflgsnare del af staden.
Jag passerar alldeles i utkanten en smutsig gata, regnet hade nyligen
fallit i strmmar. Jag hr skrl och sng ifrn en restaurant af sista
klass; tonerna af en harmonika jmte bekanta melodier frn hemlandet.
Altsammans med en kta finsk brytning af svenskan. Jag steg in i huset
och gick om en stund drifrn ned till mitt kvarter med landsmannen
Simo Eskola.

S.E. var sedermera min kamrat under en del af den 4 mnader varande
rutschen upp till Mozambik och drifrn sedan till Zansibar, Port Said
och Stambul.

Smre kamrat kunde man hafva, mhnda fven en bttre, men hvar och en
har sin natur. Felas det mig ett och hvarje -- eller Eskola ngot --
som grna erknnes, s frgas drjmte dmjukast: herrar landsmn och
I bnder med! ren I d ngra englatyper? lsken i fosterlandet mera
n vi, fr det att ni mtt bra hemma, och en del aldrig slitit ondt
eller sett mer af vrlden, n edert eget portrtt i den irrgngssalong
frsynen placerat eder uti?




VIII Kapitlet.

P tropisk strt med Fredrik Jambone.


    Lorenzo Marqueso. En afrikansk possessionat. Bismaschi och
    bror Bellman. Inhampuros fvergng kostar en del "gamla klders".
    Skogsidyller af olika slag. Vr lifdrabant Sambande. Umzias
    hvite mn. Herr Kulums slafkaravan. Zimboes ruiner. Beiras
    ljus blinka.

                                                    Januari 1891.

Den oformliga och urgamla lastngaren Limpopo stter sin rostiga
propeller i rrelse, fljd i hack och hl af den lilla, men
lifskraftiga ngbten Falcon, som skall upp nda till Beira fr att
anvndas p Pungwe floden. Farvl i vnner i Port Natal, fga kan jag
belna eder fr all visad vnskap, men det kan Gud. "Om Gud s vill
hll dig blott still" -- heter refrngen, men om nu Gud icke vill, att
vnnerna hemma hlla sig stilla, utan snder dem att rra p sig ur
vrt kra fdernesland, s kan jag gifva dem goda adresser, nska de
ter handla och utbyta varor med de rika trakter jag i hast genomflugit
och nnu kommer att genomflyga, har jag den gldjen kunna betjna
"de mina" med rfrencer. Men bst vore om den finska nationen snde
svl lrdt som praktiskt folk fr att grundligare och med framtida
profit fr fderneslandet inleda transaktioner och knyta frbindelser.
Mellanhnder ro dyra och man behfver icke ndvndigt vara beroende af
dem. Detta r nu en kpphst, som jag ocks stndigt skall rida upp...

Lustigt var att se huru fnad, fjderf och hemt resande negerarbetare
"i en och samma pott" sammanfstes p det rymliga frdcket, och
tokroliga voro de scener man fick bevittna; s t.ex. kan jag ej glmma
huru negrernas hfding frtviflad lpte omkring skande sin femte fru,
som slutligen hissades ombord i samma korg med fyra fr och ett par
feta grisar.

En frisk kultje blste och lilla Falcon blef s smningom efter.

En tid ngade vi fram med Zululandets kuster i sikte, tils man ter
befann sig ute p det vida hafvet, den indiska oceanen. -- -- --

Limpopo hade ngot slags hemlighetsfulla uppdrag; frakt m.m. fr
Beira, Maschonalandets strategiska punkt vid hafvet, belget nra
Pungwe flodens utlopp. -- Beira ligger ungefr 35 O. Greenwich
longitud och 20 Syd. latitud.

Om Maschona land hade nyligen det engelska s.k. Charters Company,
portugisarne och boers -- alla tre -- kommit i lufven p hvarandra.
"Kullan pyh nlk" -- hr som p vissa andra platser af jordklotet.

Jag fick ej klart fr mig hvems af de trennes intressen gamla ngaren
Limpopo anstrngde sitt lappade skrof fr ute p sjn.

Ombord fans material fr den portugisiska guvernrens hus i Beira och
en flock hvite arbetare fr ngon negerkejsare i det inre -- Lobengula
eller Umzilo. D desse hvite mn hade en viss ridderlighet i sitt
upptrdande och alla voro engelsmn, misstnker jag, att de voro
engelska Charter Companys frkldda soldater, som reste inkognito. Men
den ena affren, som den andra. "Vaken affrsman och vaket samvete lr
icke alltid hlla ihop", sa' Flintus Adamson.

Hafvet har jag talat om i en "Utflykt till antipoder" och fven hr mer
n tillrckligt. Vderleken var fr frigt duskig och regnig, hvarfr
jag i stllet fr att studera haf och negrer, dem vi fven haft nog af,
gick till frsta styrmannen, en liten, trind mycket glad och treflig
herre, som pratat bort med mig en timme och lofvat lna reslektyr.

Dm om min frvning! Utom L. Mechelins franska bok om Finlands lag
och rtt, af hvilken jag under frden sett ett par exemplar hos
sjkaptener, var V. Petterssons "En polisgevaldigers berttelser ur
H:fors lifvet" hos M. Nyberg i Port Elisabeth den enda bok frn vrt
land jag under denna resa sett, men "tre ting ro goda". Med orden "I
will give some book of Yours" gaf styrmannen mig en bok -- och vid
ankomsten till Lorenzo gaf jag tacksamt t honom tillbaka: -- -- Edw.
Westermarcks doktors disputation: "The Human marriage". Styrmannen hade
direkte kommit frn London till sin plats p Limpopo och p ngot stt
erhllit boken. -- -- --

D Simo Eskola beslutit resa med ngaren Limpopo vidare, nda till
Kilimane, men jag envisades med att lra knna s mycket som mjligt
af de svartes vrldsdel, sprang jag i hettan omkring i staden
efterforskande en viss, mystisk herre "Bonbon", "Jambon" eller
"Mauvaiston" som man hade sagt mig endera dagen skulle begifva
sig fver Saba upp till Hans Hghet Umzias, en negerpotentat. Han
ptrffades slutligen ocks, gick in p att taga mig med sig,
men skulle rycka ut frst om en vecka p grund af ett svrare
feberanfall. -- -- --

En hvit i Afrika har att hlla p sin vrdighet mer n en
svart behfver gra det i Europa, tnker jag, om nu drfr eller fr
att "pennyless" frmling fveralt har det svrt, synnerligen i en stad
med Lorenzos egenskaper -- har skdat flere dylika i vrlden frfrigt
-- altnog jag, med min natur, fredrog ett litet soloknytparti till
landet... -- -- --

Strax efter nyret rdde en brnnande hetta i brgstrakten emellan
Komati och Umbelozi floderna, en half grad vsterom den portugisiska
kolonialstaden Lorenzo Marqueso vid Indiska oceanens kust. Kamraten
mste ligga en vecka p hospitalet och jag beslt att tillbringa de
sydafrikanska s att sga Johannedagarne ute p landet fr att njuta
af den tropiska naturens sknhet. Det var en lng vandring med bssan
fver skuldran och den i filten inlindade provianten p ryggen -- och
icke utan sina faror.

Framt, framt p den smala, rdaktiga vgen, dr den slingrade
sig emellan skyhga skogbevxta branter, hvilkas spetsar underligt
aftecknade sig mot det af den nedgende solen i bjrta violetta
frger mlade firmamentet. n tykte man sig se en rad af pelare; n
ett frfallet torn med vida brescher och skottgluggar. Ibland lummiga
cykadeer, fikon och gummitrd reser sig hr och hvar en palm, tronande
likt en jtte. P bgge sidor sknjas saftiga ngar smyckade med
hvita och rda blommor. Bckar bilda glittrande kaskader under sina
hjdlsa sprng nedfr sluttningen. P ett stlle gr vgen under ett
vattenfall, som kastar sig ifrn en hundratal fot ofvanom befintlig,
med slingervxter ttt fvervuxen klippa, och skummet stnker fver
resenren. Det knnes behagligt att f uppmjuka sina blodiga, hrdnade
fotsulor samt lta nacken och hjssan komma under duschen. En hop
babuner, (ett slags jttemarkattor), korsa vgen under ilskna gonkast.
Ett par afrikanska python ringa sig uppfr en euforbia. Deras skinn
blnker i kvartmnens sista strlar. Papegojorna fra ett hiskligt
ovsen dr de sitta ttt intill hvarandra p grenarne af ngra
uttorkade trd. En flock skygga antiloper stta af i fyrsprng och
frsvinna i ett gonblick.

Ofrivilligt blickar man bakom sig. Riktigt! ngra schakaler skymta
fram. Deras gon lysa som vargens, men lyckligtvis ro de mycket fega.
Jag uppgifver ett rop och de ro borta. En envis gammal en vill icke
lomma af. Jag stannar ngot tveksam. Ett morrande! Jag skjuter. Pang!
Besten, som icke trffats, har frsvunnit. Jag lgger af i halft
sprng nedt vgen, stndigt nedt... Man urskiljer knapt vgen. De
vildaste drmmar ha' blifvit uppfylda. Ensam, i mrkret, i en afrikansk
vildmark, som vimlar af vilddjur och kanske snart fven af vildar.

Ts -- hvilket underligt ljud! Det hrstammar frn floden Umbilosis
brusande forsar uti dlden mellan brgen. I dess nrhet ligga W.
Surringhams stora plantager. Mod och framfralt tlamod! Fotterna vrka
efter fyra dygns promenad  20 engelska mil och ehuru marken blir
jmnare, vgen mjukare, skogen smningom tager slut och grsbevuxna
ngder begynna, s bemktigar sig en svindel hufvudet, och just nr
solen stiger fver horisonten och gat lyckats uppfnga en skymt af
plantagerna, sjunker jag medvetsls ned p grset vid roten af en
akasiebuske.

Jag vaknar frst efter en lng stund, i det att jag knner ngot isande
kyligt i nacken och lngs ryggraden. Lngsamt och mdosamt reser
jag mig. Lycka att jag legat under akasian, ty solen baddar hett!
Jag gnuggar gonen och ser framfr mig en sttlig, hvit man i brun
kalamenkadrkt, en studsare kastad fver ena axeln, ett par skjutna
fglar fver den andra och en jaktvska i handen.

"I think you are very ill, my friend" -- yttrade mannen till mig med
vnligt blickande gon och lugn, vrldserfaren stmma. "Sannerligen
blef jag ej ganska fverraskad af att se en hvit man utstrkt hr
tvrt fver vgaskilnaden. Ni pratade i smnen och gestikulerade, s
nog insg jag genast att ni fallit ett offer fr febern. En lycka fr
er att ni lag bland akasiebuskarne. Solen r farlig i dag. Hvarifrn
kommer ni? Frn kusten eller inifrn?"

"Sir, frn Finland!" -- Hjssa och tinningar brunno och slitningarna i
mitt inre vllade stor smrta, medan fven ftterna vrkte. Jag viste
knapt mer hvar jag var eller hvad jag sade.

"Well, Ni r skral, men var lugn, jag skall hjlpa Er hem till oss.
Mitt namn r Henry Surringham och jag r lste son till den gamle
gentlemannen som eger plantagerna hr."

"Thank you, thank you" -- var det enda som kom ur min brnnande strupe,
medan den starke engelsmannen fattade tag i armen, satt den stora gr
filthatten genomdrnkt af kognak stadigt p mitt mma hufvud, och s
leddes jag bort som ett barn.

Vi anlnde ndtligen till ort och stlle -- jag redan medvetsls.
Slutligen kvicknade jag dock ur domningen -- malarian gr emellant
som den kommit -- och knde mig relativt pigg. Jag ligger p mjukt
strutsfjunsbolster i en bred mahognysng och ser mig skyddad fr
blodtrstiga moskitos af ett fint musslinsomhlje, fstadt i
taket. En hvit lampa med rd pappersskrm sprider ngot ljus i den
hemlighetsfulla skymning som rder. Genom de grna fallskrmarne i
fnstren strmma aromatiska vllukter frn frukttrd och eucalyptus,
medan till ronen trnga ljud af negrer som ropa, fr som brka, ngon
snas skri, grymtande grisar m.m.

Af en med hvit och bl musslin draperad negress vktes jag d och d
fr att intaga en dosis stark kininlsning. Morgonen drp satt jag
redan upprtt i en lnstol, drack kaffe och samsprkade med mr William
Surringham, till hvilken advokaten W. Scott lmnat mig sitt visitkort
med rekommendationer.

Familjen S. frn Nord-England hade beslutit fvergifva Albions gamla 
med anledning af lsta sonens gifterml med dottern till en portugisisk
kpman, hvars affrer frnmligast gingo p dessa kolonier.

"Klimatet hr r visserligen icke just hlsosamt. Fr hett p dagen,
fr fuktigt om natten och s drtill moskitos- och tse-tse flugor, som
inte vilja lta en god hst lefva i frid och ro. Men alt det dr blir
bttre med tiden och mitt hopp r att mina efterkommande eniga och
lyckliga skola utbreda civilisation samt hos de svarte ingjuta andan af
'old Englands' gamla frihet och geni", sade mr S.

Hrp begfvo vi oss till frukosten som vntade, och jag blef frestld
fr hr S:s familj. Mrs S. var en nobelt blickande matrona. W. Henrys
fru en liten, tck mrklagd sydlndska med hjrtegodt strlande
gon, medan systern, miss Maude, var en skr och ren gestalt med
intelligenta, mrkgr gon och ett sklmaktigt leende kring den lilla
munnen. Den ltta, ljusrda drkten med dess mnga puffar och rynkor
och de bl sidenrosetterna frhjde ytterligare denna vrkligen
englalika uppenbarelse, hvars minsta rrelser dessutom voro gracisa
och naturliga.

Ehuru min ursprungliga afsikt hade varit att stanna en tid -- ja
kanske en lngre, och i sdan hndelse snda terbud till kamraten fr
hemresan, ndrade jag mig dock.

Ngon dag drefter bar det sledes i vg mot Lorenzo Marqueso. Men
denna gng per mula i godt sllskap med en gammal trotjnare till
familjen S., som ombestyrde posttjnsten. Vi foro en omvg, och med S:s
frord p fickan anlnde jag helskinnad till den trkiga staden p den
unkna hafssltten invid Delagoa Bay.

Ofrivilligt blef jag nra staden vittne till en af de mnga olika
metoder, medels hvilka nedslaktande frsiggr hr i vrlden. Det var
en riktig negermetod! Femtio svarta halade i ett rep och drogo t ett
hll, medan femtio andra halade i ett annat rep och drogo t ett annat
hll. Repen voro fstade om de stora hornen till ett halft dussin
halfvilda krk, svartaktiga bufflar. Nr repen spnts ordentligt och
bst djuret stod och filosoferade, s rusade negrernas hfding med en
stor knif i handen och halshgg buffeln med ett tag.

I staden -- skerligen den mest supiga stad i hela vrlden, -- sg
jag p samma gng tv andra syner. Invid uppbrdshuset var en konung
lgrad, tfljd af skinnprydda assegaj- och skldbevpnade krigare samt
en stor skara kvinnor. Krigarne voro dr fr sttens och ceremonins
skull, men kvinnorna fr att genom sitt arbete till staden fylla den
resterande skatteskillingen. Bakom hvarje af de arbetande kvinnorna,
hvilka voro sysselsatta med dikesgrfning och drnering, stod en bld
svart krigare med en lng vipp i handen. Vid minsta sl af de svarta
fruntimren vankades genast p ryggen. Arma kvinnor!

Men Gudi lof, man r framme vid hamnbryggan och fr taga sig en
grundlig doppning i bittert oceanvatten, som gr en godt efter ridten i
vrmen, oaktadt obehaget af att g fver den efter ebben bara sanden,
dr tusental af sm crustacer, eller kanske bara vattenskalbaggar,
lpa hit och dit emellan sina hl, medan fven maskar och andra mer
eller mindre ckliga kryp nstan frtaga en lusten af doppningen
i vattnet. Hvilken gldjande anblick det dremot skulle varit fr
svger min, den ifrige forskaren p crustacers och deras gelikars
gebit! Som en liten notis fr honom kan jag bilgga att den lilla
crustacn -- eller arachniden -- hade spindelben med "krftklo" p en
skild fortkomstledamot. Benens antal voro 6  8, inclusive benet med
krftklon. Djurets frg gulgr och dess storlek en centimeter. Thorax
saknades nstan alldeles, medan abdomen nrmade sig spindelns och
hufvudet knapt sknjdes fr de utstende krftgonen. Hafva krken ej
blifvit nmda och systematiserade frut, s ber jag om ran f uppkalla
dem, hvilka frefllo vara af ett humoristiskt lynne: Crustacea
Arachnidae Oscarii Fenomenalis. En lrd beskrifning eller hur -- och af
hvilken nytta sedan!

P de fredrag i Studenthuset, hvarunder frfattaren hade ran infr
hufvudstadens publik skildra sina fventyr i Afrika samt ngra
frhllanden drstdes, tvang mig den knappa tiden samt den skmtsamma
behandlingen af mnet att gra hopp hit och dit.

Beklagligtvis r fven denna skildring fragmentarisk och ofullstndig,
d den oafbrutna rrelsen och det vanskliga i mitt lge frhindrade
omsorgsfullare anteckningar och noggrannare underskningar.

Simo Eskola, som led af feber, fick rttighet att i egenskap af
hjlpmatros flja med Limpopo till Beira, hvarest ngaren stannade en
lngre tid, medan jag med den lskvrde elsassaren Fredrik Jambone,
murare och smed till yrket, beslt fortskafla oss till samma ort
landsvgen.

En icke obildad, vidt berest och srdeles sympatisk person var
Jambone den angenmaste kamrat man kunde f, och mngen bortskmd
Helsingforsare skulle grna suttit i samsprk med honom p "Nybergs
kaf". Glad och kvick som en fransman var han samvetsgrann och
ordentlig som en tysk.

Kroaseringar torde nu i alla hnseenden hafva ett godt inflytande p
ktt, blod, ben och hufvud -- ett godt omen fr oss i Finland.

Bermda resande, Stanley bland dem, rkna spalttals upp hvad alt en
Afrika resenr behfver och hvad de haft med sig.

Vi vilja gra likas. -- Kanske vi bli bermda p s stt tminstone.

Som fljer:

Min, af en sjkapten frrade, dubbel bssa af engelst fabrikat. Ena
pipan fr kula, den andra hade jag stndigt laddad med af Jambone
preparerade patroner med skallade drufhagel (varghagel),

Jambones kavalleri studsare (Winchester N:o 18).

Jambone var i besittning af en praktiskt inredd rensel af ngot
tunt, vlgarfvadt skinn, i hvilken rymdes olika frndenheter och
ndvndighetsartiklar, medan jag uti mitt trogna, goda flttcke,
enligt soldat metod, hade diverse saker insvepta. Om natten begagnade
jag sllan filten, utan den af H. Appelberg i London mig sknkta
korta, starka sjmanspaltn. Hvardera buro vi p en pse proviant --
skeppsskorpor, ngra salta kttkonserver, kaffe-surrogat, te, litet
socker och salt. Drjmte i en bleckflaska kognak. Ngot chinin,
klorodyne och ricinoljekapslar voro vi fven frsedda med. Tv goda
fltknifvar samt Jambones goda och min dliga revolver fullbordade
ekiperingen.

D jag vid tidpunkten fr turkiska kriget 1877 nedfrde Finska gardets
reservkompani, blef jag af min dla moder utrustad vida rikligare,
ehuru man d hade hela kompani attiraljen till sitt frfogande.

Dock man fr ibland lof att snka sina pretensioner ju ldre man blir
-- det skulle dremot vara rtt nesligt fr en nation, tycker jag. Fr
min del skms jag ej, ty jag hade fverhfvan stora i min ungdom, och
var ej den enda hos oss i detta fall...

Jambones oktant, den vi icke kunde anvnda, d vi ej egde
trigonometriska tabeller; min gamla frack, ngra brokiga dukar och
glasprlor voro de enda lyxartiklar vi medfrde fr att vid behof
medelst dem "purra palt i negrer".

Lrdagen den 10 januari 1891 kl. 6 f.m. aftgade Jambone och jag frn
hotel "Ultramarino" i Lorenzo Marqueso, dr moskitos p frhand velat
ta upp oss under natten. Vra kompasser behfde vi icke nnu, ty vi
gingo fr i dag endast ned till stranden, hvarifrn vi med en arabisk
dow ftt lgenhet till en liten ort vid kusten, sderom krokodilfloden
Inhampuros mynning, vid namn Manhela.

I Manhela hoppades vi erhlla ngra Gassakaffrer i slyngelldern fr
att bra en del af vra effekter mot -- fr att skryta -- rent engelskt
guld.

Drifrn frelg en vandring p en vgastrcka ungefr s lng som
frn Helsingfors till Uleborg eller frn 26 Syd. L. till 20 1/2 d:o
d:o, dr Beira sades ligga, vid de frenade floderna Busis och Pungwes
utlopp.

Araberna hafva fljt med sin tid, ifrn ridderliga mohrer hafva
de frvandlats till slafhandlare och giriga kpmn. I afseende 
sjduglighet mtto de aldrig varit fenicier, och finnar ro de
visserligen icke hller. Djrfhet saknas dem ej, men deras "dower" med
hga akterstammar, latinska eller fyrkantiga segel utan klyfvare m.m.
duga ej till annat n att lnsa undan vinden, men d gr det ofta
ganska fort med fren i vgkammen.

Vi seglade frbi ngra holmar och uddar, hvarefter landet snkte sig
alt mera. Vid nymnens frsta silfverstrlar kastade downs ankar i en
liten bukt och vi frdes med bt i land.

Ngra individer frn Intschi-Intschi vid Inhampuros (el.
Limpopos) mynning voro lyckligtvis p orten, och efter vidlyftiga
underhandlingar, s man skulle trott det glt kpet af en finsk
bondgrd, antogo de sig oss. Bimaschi hette den ena karlen, en tvr
och trkig figur, medan den andra, sreget nog, kallade sig Pullman,
Bullman eller Bellman. Det var omjligt att riktigt uppfatta honom ty
en sjukdom hade -- koppor gissar jag -- farit af med nsan. En glad fyr
var det emellertid och jag nmde honom naturligtvis alltid Bellman.

Ridn gr upp. Scenen frestller en svagt grsbevuxen lg s, med
sanka marker p hvardera sidan. Hr och dr en buske.

I fjrran, till hger, urskiljes en strimma af obestmd frg, det r
hafvets brnningar, som strta fver den sandiga stranden. Solen hettar
ofrsvarligt och fast man icke fvergtt vndkretsen tycker man sig
vara vid ekvatorn. Fyra skuggor afteckna sig mot den af fukt och vrme
nstan ngande jordytan -- de ro Jambones, min, Bimaschis och den
fryntlige kopprriges utan nsa -- Bellmans. Den sistnmda bar en af
araberna tillhandlad matsckskorg, utan hvilken vi sannerligen aldrig
ntt Inhampuros glittrande, ljusbruna vattenflde, med dess mnga
sandbankar, angenma tillhll fr talrika krokodiler.

Tta trdungar af ngot slags tropisk hngpil och storbladiga
vattenvxter frekommo, men icke var det den vackraste tafla jag sett
hr i Afrika. Jambone var emellertid karl fr sin breda hatt och
upptkte ett ngorlunda drgligt logis fr natten. Vi gjorde en ring af
eldar omkring oss till skydd mot reptiler af alla slag och s blef det
ett lifligt teckenutbyte med engelska och portugisiska ordblandningar
fr att frklara fr Bimaschi och mr Pullman, att de icke skulle f
betaldt, innan de skaffat kanot fr fverfarten. Bimaschi frstod
intet, ville ingenting begripa, men min fryntlige vn Bellman gaf
slutligen tillknna, att han till morgonen frn ngon nra belgen
fiskar-kraal skulle skaffa bt och roddare. "Vakten" hllo moskitos,
men d dagen grydde infann sig den nslse hederspojken med en urhlkad
trstam -- och fyra kvinnor -- jag tror nstan Pullmans egna fruar.
Hvarje dam fick ett glasprlhalsband och vr vn min frack, som han
med en lskvrd min sknkte den yngsta, troligen favoriserade kvinnan,
hvilken ikldd endast fracken stolt styrde farkosten, under det att
karlen sjlf, nog artigt af en neger, grep i en af de korta, spadlika
paddelrorna.

Strmmen var stark och vi drefvo lngt ned.

Jambone var en mrkvrdig karl och Gud vet huru han i Lorenzo skaffat
sig reda p alt mjligt, men han kunde beskrifva den vg vi hade
framfr oss ngorlunda rtt.

Den gamle finnen B--kvist (frn Borg?) hade visst fven tolkat fr mig
om de hfdingar han knde bland Gassafolket, men d jag ej antecknat
namnen, voro mina kunskaper ganska dunkla. Ehuru man aldrig br vara
lat och hgls, tror jag det fven hrvidlag skulle tjnat till intet,
ssom Jambone fattat sin resplan, han ville nmligen fortast mjligast
hinna till en fr mig mystisk ort, Shibu, Schibutel eller Schiboleth
vid Saba floden, dr utsnde frn den mktige, fr portugiserna mera
obetydligt krusande konung Umzias vntade p honom. Jag fick nu del af
hans hemlighet -- han skulle till Umzias' kraal fr att en tid framt
bra titeln "hofarkitekt" mot en kolossal ln af guld, elfenben och
slafvinnor, af hvilka senare han, mycket humoristiskt, sade sig vilja
hlla den nttaste fr egen rkning, medan han utbytte de andra mot
valuta. Efter slutadt arbete drmde han sig ter rask och frisk hemma i
Elsass, eller mjligen till och med i Paris, som rentier.

Scenen frn sdra sidan af Limpopo upprepades ngra dagar senare p den
norra, med den enda skilnad att karavanen nu utgjordes af blott tvnne
skuggor. Landskapet frndrades dock s smningom. Himlen mulnade
och vi hunno skogsregionen, just lagom fr att rdda oss undan en
hvirfvelstorm med ska och hllande sregn.

Drifver oturen ofta s sparkar lyckan ibland. Icke lngt frn
skogsbrynet, vid kanten af den stig vi valt, funno vi ngra ngorlunda
bibehllna rishyddor, i en af hvilken Jambone frsiktigt tittade. "Pas
habit, tant mieux", yttrade han.

Vi klefvo in, afbrdade oss vrt phng och inrttade oss s bekvmt
som mjligt. Med stor skicklighet och med tillhjlp af "en villig
gesll" frfrdigade Jambone en drr och t mig en brits, medels
vertikala och horisontala kppar, af hvilka vi funno en stor mngd i
en knut af den trekantiga kojan. En matta af palmbast, som vi senare
hittade i den andra strre kojan, fullndade bdden. Jambones af fina
snren gjorda hngmatta vllade mindre brk att uppstta. Vi to slut
p vra salta kttkonserver, togo ett par klunkar kognak och strkte ut
oss med blossande pipor.

Eld ville Jambone ej gra upp, innan vi frst efter regnet gjort en
rekognoscering.

Vi ro i vilda njder nu och f lof vara slugare n Creekindianer.
Jambone hade varit i Kanada innan han kom till Afrika. Sofva gjorde
vi istllet och det med besked, ehuru taket lkte hr och hvar. Vi
vaknade, enligt Jambones remonterur kl. 4 e.m. Durbantid, ifljd af att
vi hrde rster.

Tysta reste vi oss upp och med vapen i hand tittade vi ut genom
springor i vggen. Jag br ifylla hr, att Jambone tmligen bra redde
sig p kafir, en viktig sak, ehuru dialekterna vl variera. Jag mste
fven bedja de unga damerna om urskt fr hvad som nrmast fljer, i
yttersta fall kunna de ju stryka fver raderna med blyerts, efter att
frst hastigt ha genomgnat dem. --

P den lilla ppna platsen framfr hyddan stodo ifrigt gestikulerande
en ldre och en yngre neger, jag anvnder ordet karl hdanefter, d
Jambone och jag voro de ende hvite under frloppet af de tre veckor vi
lunkade tillsammans. Ett stycke vg frn karlarne, med gonen frlget
riktade mot marken, stod en alldeles ung flicka p hgst 13 r, den
lder man i dessa trakter anlgger lnga kjolar om man har sdana.
Flickan stackarn hade bara ett skynke kring lnden, men fyra, fem rader
mssing- och kopparringar virade kring vristen och handleder. Hennes
ronsnibbar voro beprydda med stora elfenbensplattor, uttnjda och
hngande ned -- man kan sga -- nstan till axlarne.

Jambone lyssnade. Alt samma gamla historia.

Den ldre hll p att fvertala den yngre mannen att fverlmna flickan
t honom fr en get. Priset hjdes snart till en ko och slutligen bjds
geten och en kruka l p kpet, dock icke Sinebrychoffskt, utan af
detta jsande slag, med en lukt af sur deg, som kaffern benmner djala
och kongoiten pomb.

Ynglingen mumlade ndtligen ngot om ett ytterligare tillgg af par
kurbitser palmvin, hvartill "gammeln" invnde etwas om oerhrda
fordringar.

Den arma flickan syntes hgst orolig fr utgngen, och vi antogo det
bero p hennes fruktan fr att ynglingen skulle lta beveka sig.

"Vr proviant r slut", hviskade Jambone till mig "s att vi i alla
fall ro tvungna inleda bekantskaper. Hr r nu ett sknt tillflle".
Utan att invnta svar frn mig ppnade han drren och stod fljande
minut midt ibland de af fasa frstenade svarta.

Men Jambone var Cicero och Demostenes tillsammantagna, synnerligen i
att invrka p negrer. Fasan fvergick till smleenden och d jag p
en vink af Jambone visade min magra skepnad, s var det "fem vnner",
som turvis smakade p resten af vra kognakskantiner. Ocks flickan
frsmdde ej den starka varan; och icke underligt, ty luften var kylig
efter regnvdret. Jambone valdes till skiljedomare.

-- "Mon cher George", sade Jambone till mig, "jag tror att det primo
r bst fr oss att st vl med den gamle herrn, som antagligen har
mer att pst i byn n ungdomen; secundo har gossen mera nytta af kon,
geten och lkrukan, n af tsen, hvars frlust han nog behndigt kan
erstta med hundra andra."

Man skulle trott vnnen Jambone hade lst Tegnr! -- "Tertio -- blir
tsen skert lyckligare, ty hon fr gubben i sina vantar, i stllet fr
att kanske om ngot r f gifva vika eller bytas bort mot en rival, och
krleken -- kommer nog efter ktenskapet."

Knapt hade Jambone slutat sitt andragande, innan han gaf sitt
domsutslag till alla parternas innerliga beltenhet.

Ynglingen fick den fr oss obrukbara oktanten som minne och de
sistakognaksdropparne som trst, medan flickan erhll en hvit bomulls
karlskjorta till brudutstyrsel, mot vilkor att genast gifva sin nya
fstman en kyss i vr nrvaro och dymedels stadfsta domen. Kyssen
gladde gamlingen till den grad, att han fven omfamnade och kyste oss.

Nr slutet r godt -- r allting godt, och trygga sofvo vi natten
fver i vr hydda, sedan vi ftt lfte af vra nya vnner, att de
fljande dag ifrn byn Mahlakambi skulle skicka oss en vgvisare till
portugisiska kolonin Injambane vid kusten. Individen ifrga, som var en
permitterad soldat frn Injambanes garnison, befann sig i deras by och
sades grna komma med. rligt nog afrdde de oss enstmmigt frn att
sjlfva beska byn, hvars hfding var bruljerad med portugiserne.

Andra dagen kokade vi i vr lilla bleckpanna te, ngra gropar ris och
skorpsmulor till en ovanlig, men tbar soppa. Vatten fingo vi frn
en regngl i nrheten. Frfrigt lefde vi af att rka vra pipor och
bertta fr hvarandra vra lefnadsden.

Jambone, som visat sig vara mera sluten n jag anat, ppnade likvl
sitt hjrta och sade att orsaken till hans nuvarande fventyrliga lif
hrledde sig hvarken af specielt vinstbegr -- ty han hade sm behof,
-- ej hller hade olycklig krlek vllat honom ett streck i rkningen
-- nej.

"En afton" -- berttade han -- "hemkom jag, som arbetade som finsmed
och filare p en strre vrkstad i min hemort, tidigare n vanligt.
Jag smg mig sakta till drren, som vette t en trdgrd, fr att
surprenera min lilla hustru; vi hade varit gifta ngot r.

"Emellertid var det jag som blef surprenerad, d jag hastigt ppnade
drren och utropet: 'Dja libre' bortdog p mina lppar vid anblicken
af min fru, som satt i min brukspatrons kn."

"Ni knner mig, mon cher George. -- Utan ondiga exklamationer gick jag
lugnt fram till en byr, sedan jag reglat drren och stoppat nyckeln i
fickan. Jag framdrog en laddad revolver samt papper, penna och blck."

"'Skrif min herre' -- mannen var gift -- 'skrif att ni  banken
deponerar 10,000 francs fr den dr kvinnans rkning. Rntorna att
lyftas hvarje kvartal.'

"Tack vare den hjda revolvern skref mannen en fullt laglig frbindelse
med hans signetring som bilaga.

"'Och nu' -- bifogade jag -- 'r ni god och ger mig hvad ni
hndelsevis har p eder.' Det var 2,200 francs.

"'Farvl mitt herrskap' -- fortfor jag --. 'Lefven slla.'

"Jag reglade drren nyo, denna gng utanfr, och begaf mig i vg
till stationen. Till en af mig knd advokat snde jag ett bref,
ringen och frbindelsen; sjlf tog jag plats p snlltget. En vecka
drefter gungade jag p Atlanten, -- -- och nu -- r vr soldat
hr." --

En kopprrig ful, ldre ovanligt svart man steg vrkligen in i vr
hydda, tfljd af ynglingen, som ifrigt rekommenderade oss och
dremellan inrapporterade att svl kon som geten kommit honom
ordentligt tillhanda, samt att rivalen blott i s mtto lurat honom,
att han vidhllit och genomdrifvit, att lkrukan skulle tmmas af
kontrahenterna gemensamt.

Soldaten, som var kldd i en kort jacka med tv rader knappar och
benklder af hvitt kalamenkatyg och bar ett par skor i ena handen
och ett knyte i den andra, hll till Jambone fljande tal p
portugisisk-engelsk rotvlska:

-- "Sambande Monko vara kungens soldat och inte ngon niggerhedning
-- villa visa -- signores -- raka vgen p Injambane -- villa bara ha
ett inglesi pund per hufvud och att hvite bror" -- mig ignorerade han
fullkomligt, men det var en sak jag redan sedan lnge blifvit van vid
-- ... "att hvite bror uti Injambane -- lagar ihop vnskap emellan
Signor Fer--ro Ca--do, -- hans chef -- och Sambande Monko. Sambande
Monko varit fr lnge hos sina kvinnor -- alldeles fr lnge"...
tillade karlen med en suck, i det han lt sitt hufvud sjunka mot det
beklmda brstet. Jambone var vrkligen storslagen i att kunna imponera
p folk, s hvita som svarta. Samma dag vadade vi ganska muntra och
njda fver Saurrah floden och frdjupade oss i det tta buskaget p
andra sidan.

Altsedan mina frder i Kapkolonin hade jag ej sett termitboningar, men
en dag, p en sltt, glest trdbevuxen, med en jordmn af rdaktig lera
sgo vi en koloni af dessa hvitaktiga myror. Djurens hyddor voro hr
mindre hga och mera rundt hvlfda n i Kap, hvarest de stundom ndde
en ansenlig bjd och afsmalnade i oregelbundna spetsar.

Af de i Kap talrika fula, snerade vilda svinen, tillika med
myrbjrnar och myrslokar en af termiternas ddsfiender, sgo vi
intet spr. Icke hller fingo vi syn p de i sdra Afrika parallelt
med strutsen lpande vldiga trappfglarna. Engng, vid en strre
vattensamling, i hvilken flere bckar utgto sig, vkte vrt
triumvirats ankomst en ryslig uppstndelse bland en "socit" af
otaliga strre och mindre vadare; pelikaner af hiskligt utseende och
den nnu strre samt s nr som p ngra granna fjderbuskar nnu
fulare jttehgern behedrade fven trsket med sin nrvaro. Allestdes
nrvarande voro fven apor och ormar. Inga noshrningar, flodhstar, ej
ens krokodiler fingo syn p oss, ej hller vi p dem. Zebror, kvaggor,
elandshjortar och gnubockar torde icke alls uppehlla sig  dessa orter
-- antagligen dela de hstens smak i dess afsky fr tse-tse flugan,
hvilken tillika med moskitos och bromsar hr har ett af sina stamhll.
Hr och dr ibland de mrka, tta snren ligga vl dock kadaver af
ngon fallen elefant eller annat stort djur, emedan obehagliga, hest
skrnande asgamar emellant flyga upp i vr vg. Svarta tvbenta
upptckas lika litet. Ngon gng -- ett par ntter -- uppfnga vra
ron skral och trumslag och vi tycka oss se skymten af eldar liknande
irrbloss och eldflugor; vid slika tillfllen blir Sambande nervs och
ber oss skynda framt.

Vi skola fatta oss kortare, annars hinna vi aldrig till Beira, dr Simo
Eskola vl svr i mig som bst.

Skog och skog och ppnare platser dremellan.

En morgon hrde vi elefanters trumpetande men sgo ej djuren. Jambone
skt en natt ihjl ett kattdjur, ytterst lngt, med korta ben. Hvarken
en leopard eller panter. Plsen var jmfrelsevis lnghrig och
mrkbrun. En natt d vi passerade en by och den erfarne Sambande Monko
smg sig till nrmaste hydda fver en manihoktppa, fr att knipa ngot
fjderf till frukost nsta morgon, blefvo Jambone och jag anfallna af
en flock stora apor, som kommo ur manihokkern.

Vi fingo lof skjuta p en alt fr nrgngen ilsken hane. Aporna flydde,
men byinnevnarne vaknade, och hals fver hufvud mste vi ter begifva
oss till skogs, dr Sambande Monko andtruten snart upphann oss --
dock medhafvande en tupp och en hna -- den hedersknyffeln -- -- --
Hafsbrisen kittlade vra nsborrar -- och hvad r det? Omedvetet aftogo
vi hattarne -- Sambande Monko hade ingen -- och lyssnade. -- Det var
Injambanes kyrkklockor, som ringde och pinglade.

-- "r det ett vlkommen! Jambone?" frgade jag.

-- "Gott weiss" -- genmlde han.

Vi kommo ut ur skogen, fram till den sandiga, lga stranden och sgo
det midtemot p udden liggande, lilla Injambane, med sina granna, i
ljusrda och bl frger lysande byggnader samt sin npna kyrka i
midten.

Sambande Monko korsar sig andktigt. Han r god katolik, oafsedt sina
tre hustrur.

Jambone, som flytande talade portugisiska, begaf sig fver viken i ett
slags kanot, gjord af en trstam och tvnne brden, hvilken Sambande
Monko anskaffade. Sambande och jag gmde oss emellertid i skogen.
Oroliga rykten hade nmligen kommit till vra ron om Charters Companys
agitationer bland negerstammarne, och portugiserne hllo noga utkik
efter alla ensamt strfvande hvite icke-portugiser.

Solen sjnk, men Jambone terkom icke. I mrkret begaf sig Sambande
till en bekant fiskare efter ngonting till frtring och vnde
redligen tillbaka med kassava, kantinen fyld med l, en majskaka, ngra
mangoes och en stor halstrad fisk. Vi lto oss vl smaka. Solen gr upp
igen, men intet afhres frn Jambone!

Jag ser en fransk brigg lyckligt komma genom den fruktansvrda, skyhga
brnningen ute p fjrden utanfr viken och fr en ljus tanke: "om icke
Jambone tervnder till kvllen, skall jag bedja Sambande Monko hjlpa
mig ombord  briggen."

Gudi lof, medan Sambande nyo p kvllkvisten begifvit sig till
fiskaren -- efter proviant -- jag gaf honom de tre engelska shillings
jag egde kvar -- sg jag en bt med tre personer lgga ut frn en af
Injambanes bryggor och paddla fver till oss.

I bten befunno sig negern som rodde, en portugisisk tjnsteman och
Jambone. De stego i land, och p en hvissling af Jambone trdde jag
obevpnad fram ur gmslet.

Jambone sade att jag skulle frevisa mina papper, om jag hade ngra,
samt tillrdde mig bertta p franska, att jag tillhrt "Limpopo's"
besttning; frsummat mig samt nu ville frska upphinna fartyget i
Beira. Portugisen betraktade mig misstnksamt, men sade slutligen "Si,
signor" och tergaf mig mina papper.

-- "Hvar ligger Finland?" frgade han drefter pltsligt. "Jag har
aldrig sett finska flaggan", tillade han eftertnksamt.

-- "Icke jag hller tils dato, men vl dess frger", genmlde jag och
afgaf drp en kort relation om vrt land med en anhllan om att han
underrttade hela portugisiska stafrika om saken; om grligt fast hela
Afrika...

Med ett smleende steg portugisen i sin bt, och d han hunnit
fver viken, dk vr vn Sambande i det samma upp ur ett snr.
Jambone berttade att han blifvit kvarhllen samt sedan frhrd af
kommendanten. Han hade dock gifvit tillfredsstllande svar om sin
blifvande befattning hos Hans M:t Umzias -- portugisernes lydkonung,
tributr, bste vn och -- ddsfiende.

D han tnkt, att vi skulle tillbringa ngon dag i Injambane hade
han fven talat om mig, men med det resultat att kommendanten snde
en tjnsteman att frhra ocks mig och dessutom frbjd oss vidare
tilltrde.

Jambone afrdde Sambande frn att infinna sig. Han hade redan blifvit
afskrifven ur rullorna som desertr. Jambone, som var i besittning af
ett tjog engelska pund, erbjd nu Sambande att flja oss som vgvisare
och tolk. Jag ter hade af vr underliga Borg-bo B--qvist i Lorenzo
hrt om gamla ruiner vid Sabafloden och knde en stor nyfikenhet att f
beskda dem.

Vi togo oss en siesta p rygg, alla tre i bredd, lyssnande till
smfglars kvitter i trdens kronor och med gonen riktade p det npna
Injambane och den i viken ankrade briggen. Cassandra tykte jag den
hette.

Efter en timmes hvila reste vi oss hastigt och upptogo vra brdor och
vapen -- negern hade en knlpk -- och s begynte vi nyo vandra p
Afrikas jord. Vdret var vackert. En frisk vind mildrade hettan likasom
de ilande molntappar, hvilka som oftast undanskymde solen.

Vi gingo lngs en skogsspng nra hafskusten, hvarefter vi inslogo en
mer nordvstlig riktning.

Floden Luitschi, en biflod till Limpopo, fven kallad Krokodilfloden
och Inhampuro, flyter ett hundratal engelska mil vsterut igenom
Hlenga. Svrt r fr en europ att traska utmed negerspngar, ty
negrerna g med ftterna int och skapa stigar med spetsig botten, s
att man altjmt "slr klfver" och gr slingerbultar. Sambande Monko
hittade dock slutligen p en bredare vg, en gammal elefantvg --
mjligen ocks en slafstrt.

Elefanter finnas nnu, ehuru de blifva sllsyntare r efter r.

En afton lgrade vi oss vid en vacker skogssj, frn hvilken "n" ej
 mer flt t hafvet, utan int landet till Luitschi eller Luissi
floden.

Vid den muntert sprakande elden berttade Sambande Monko interirer
frn Saurrahs njder, och jag lg eftertnksam och drmde mig in i
barndomen, lngt upp till Valkjrvi sj nra Ulelf, dr min fader
lskade lgga ut sina abborrnt och vi pojkar, Anton, Otto och jag,
glammade p stranden kring elden, agerande kockar.

Alt det dr r nu frbi -- frbi och nnu mycket mera drtill som
skalden sger:

    Som ung dr den som gudarne ha' kr
    Och slipper g den lnga vg och hala
    Se vnner d och som vrre r
    Vnskapen sjlf och alt det ideala.

Mnen lyste genom trdens kronor grannare n i "Gluntarne." Alt var
tyst, vinden hade mojnat af. Jag vntade redan f hra ekorrens pip
eller ankans snattrande.

Nej, det hrde vi ej, men i dess stlle ett doft morrande, tjugo eller
trettio steg ifran oss.

Sambande grep sin knlpk och vi vra bssor.

Ljudet kom frn en liten udde bevxt med tta buskar.

-- "Dumt att vi ej ega en hund" -- mumlade Jambone och frskte med
blicken trnga genom snren.

Morrandet vrkade obehagligt p min just s poetiskt vemodiga stmning.
Jo, den nakna vrkligheten r vemodig nog. Skada att jag antingen
ej har eller ej varit i tillflle utveckla det s.k. sportsinnet. En
"sportpappa" skulle vl varit frtjust fver situationen -- fast
kanhnda lagom -- ty intet vidare hrdes af, vi ansgo oss blott turvis
mste hlla noga utkik.

Fisk hrdes plaska i "vassen" af tumstjocka bamburr; men ett otal
slingervxter kors och tvrs frtog all utsikt af vattenytan.

Djup kan ett sdant afrikanskt trsk nog ega, men icke ger det samma
gonfgnad som vra vackra "Jrvet." ppna vattenplttar hr och
dr som "neckrosor i n." Jag menar naturligtvis hrmed icke de
stora insjarna, hvilka i prakt torde fvertrffa alla vrldens sju
undervrk, utan talar hr blott om sm skogstrsk i Hlengatrakten.

Flere dylika vattensamlingar sgo vi eller gingo vi ttt frbi, pminta
om deras tillvaro genom att de ohyggliga moskitos alt ttare surrade
om ronen eller platta, vmjeliga ormar med glnsande sm gon oftare
hvste mellan vra ftter. Taggiga buskar tilltalade oss alt emellant
"Vnta litet! vnta litet! Hvarthn s skyndsamt?"

En obehaglig knning i lederna och vrk kring pannan kommer en att
stanna, taga en grpe kinin i handen och utan att mucka svlja det
bska, men vlgrande lkemedlet.

Men hvart tog spngen vgen? Jambone, som tnkt p alt, hade en yxa med
sig. Sambande Monko och jag arbetade med vra knifvar. Med snderrifna
blodiga fingrar och ett visst antal skarpt bitande lfvrksohyra i
nacken terse vi spngen.

Och munfrrdet -- jo det var det mest humoristiska kapitlet och det
fr oss mest tragiska, isynnerhet de sista tv dagarne, d vi icke egde
andra resurser n att anvnda vra sista tobaksblad till tuggbussar.

Ja -- inte var det Stanleys Aruvimi urskogar, men icke voro dessa
njsammare fr det.

ndtligen vidtogo hjder och branter och blsten hven fver ppna
platser. Sambande Monko vinkade gladt med armen och sade att vi ej voro
lngt frn Sinohilske's kraal, som ter lg i nrheten af Tombari, och
mot aftonen tgade vi ut p vida sltter. I vster sknjdes hjder af
aktningsvrd storlek.

En hop negerbarn sprungo frfrade undan oss, och innan vi viste ordet
af voro vi omringade af en hel hop spjutbevpnade mn och kvinnor,
utan annan toalett n ringar om fotleden. Kroppen hade de insmord med
palmolja och ansiktet med rdockra med hvita streck hrs och tvrs.
Fylliga och kraftfulla gestalter allesammans.

Vra utmrglade figurer gjorde ett sltt intryck, och vi kunde blott
skryta med vra trasiga klder -- frlt -- Jambone och jag dessutom
med vrt hvita skinn, som stllvis framlyste ur paltorna.

Sambande Monka, som knde sina gossar, hade redan p lngt hll
frn det frsta, huset begynt med hg rst basuna ut "Kejsar Umzias
arkitekts ndiga anlndande" och sin egen hga samhllsstllning.
Som jag engng nmde -- mig ansg han vara "en blott till last", ett
nonsens -- och rtt hade ju karlen i det stora hela. -- -- --

Djaola let luktade besynnerligt som jag redan sagt, likt en jsande
surdeg i prtets knut, men efter sumpvattnet smakade det som grdde
p blancmanger!

Och kokt hns med ris! -- man trodde sig ett moment vara turkisk pascha
vid pillaven.

tminstone skyndade vi oss att ta som paschor, med fingrarne, s
hungriga voro vi. Cassava, bananer -- O! De unga flickorna, eller som
bror Sambande uttrykte sig "de mra prlhnsen", nrmade sig frst
ngot skygt, sedan djrfvare och knde p kinden och handen, ja knde
hr och dr, s att man till slut smtt frlgen reste sig och med en
artig bugning och ett stiligt smleende drog sig undan till Jambone,
som lnge sedan rest till "Ejderholmarne" under den aflnga, upp och
nedvnda, med bastmattor fverdragna, cirka tre fot hga och 6 fot
breda prtkorg vi ftt oss anvisade till logis. -- Jag frvnar mig
alls ej om Umzias har lust att blifva en svart Ludvig II af Bajern,
och det med mera fog. Om tskilliga hus i Helsingfors ro alldeles fr
luxusa, s r motsatsen fallet med ett sdant dr "prtkorgslogement."

Emellertid tnker jag, att det var s bra fven fr oss, att Jambone
blifvit "bestld" af Hans Hghet; jag fruktar storligen, att vi annars
fort nog kunnat blifva "bestlda till middagsmat" af de kannibaliskt
blickande infdingarne. Negern r rare, hans bcken nrmare apans n
vrt, men alt detta oaktadt blir hans sjl vl "hvit" med tiden -- utom
i tv fall: han kommer aldrig att fatta "Den brgtagna" hvarken han,
den svarte, eller hon, den svarta, och de komma alltid bggedera att
frakta vegeterianer. "Ktt som ktt" bara det r mrt, sak samma hvad
djur det tillhrt -- fast en Homo sapiens.

Vi erhllo besk af en "arabisk" handlande -- hufvudsakligen i slafvar
-- som jag fr min del omjligt kunde skilja frn de andra svarta.

"Araben" talade bruten engelska och erbjd sig hjlpa oss fram till
Sabavgen, d han hrt att vi voro Umzias "hvite mn." Dr lg knuten.
Han skulle upp till konungen och "handla" om en tid. Om det lg i
vr frmga att gifva par engelska guiner och dessutom ginge an att
ngot bermma honom hos H. H:t, s hade han -- Kulum ul Haleh -- intet
synnerligt dremot.

Jambone upptrdde som en frnm man egnar och anstr, och jag drefs
omedvetet, af beundran eller ngot dylikt, att mer och mer frestlla
hans "hofmstare." Sanningen att sga var det en tacksamhetsknsla
-- icke fr att han varit en god kamrat, eller sknkt mig sitt andra
skopar, eller fr att hja hans anseende hos den svarta hopen, utan
rtt och sltt fr att han rddat mitt lif genom att taga mig med
sig...

Icke hjlper det mycket dr hemma att hra till "Ridderskapet och
Adeln", men nnu mindre drborta...

Hfdingen syntes icke till. Kulum torde hllit honom under toffeln.

En dag drefter, -- vi voro icke nnu fullt terstlda efter
strapatserna i skogen, -- reste vi norrut med herr Kuluins karavan.

"Schyboms" kraal lg bakom oss. Mangora vstvart, ostvart ter Galbula
brg och flod; sdr ungefr p 22 1/2 Syd. Lat: 34 Greenwich longitud
var det och norrut gick det.

Jag red p ett ungt nt, som rnde i vg med mig fver stenar och
moras, s att jag ibland frtviflad fick hlla det vid bgge hornen
-- respektabelt stora redan. Trodde det vara en dresserad oxe, men
underrttades sedermera om att det var en ko.

Nervretande var att se ett lngt tg af folk af bda knen -- fven
barn -- fastbundna vid hvarandra p en 5  6 stegs distans med en fin
kedja, dock grfre n den med hvilken vi fastkedja grdvaren. Fullvuxna
karlar hade dessutom sina halsar instuckna i en sorts grepar af tr.

En viss oro frnams hos uppsyningsmnnen p grund af oroande
underrttelser frn omrdet kring Pungwe och Busifloderna, dr
"inglesi" sades rra sig.

Nog ro engelsmnnen strfva och barska, men hvilken nation har mera
tjnat mnskligheten och de humanistiska strfvandena?

Det frut af Jambone omtalade Schubruk, Schiblek eller Schiboleth
kringgicks och Sabaflodens hr klippiga, dr med vldiga trd bevuxna
strnder nddes en regnig natt, hvarunder man tykt sig hra lejonets
rytande -- jag fr frsta gngen i det fria. Jag kan icke underlta att
omnmna det minst sagdt ogenerade stt, med hvilket man handterar de
stackars om halsen jrnade slafvarne. Nr en sdan dr "handelsartikel"
dr eller endast insjuknar, afhugger man helt enkelt hufvudet af honom
eller henne och slipper slunda fort och galant det olgliga phnget
vid kedjan. Grsligt! Och den skndliga misshandlingen! Och barnens
lidande! Behagligt r ej hller se, huru i ondan ett tjog mnniskor
f resa sig och g lnga vgar fr t.ex. hmtande af ngra vedklabbar
eller ett mbar vatten -- att ej tala om andra vidrigheter vid ett
sdant sammankopplande. Slaftransporter r det vrsta man kan f skda
hr i vr jmmerdal.

-- Nog f--n har jag sett rackare hemma, men inte sdana dr afrikanska
bofvar nd!

En vacker morgon, nr dagen gryr, hafva "kedjans innehafvare" p flotta
eller i btar glidit utfr strmmen, ned till den vntande "dhowwen"
uti deltats smygvrr eller Gud vet -- hvart!

Karlarne frn Sinyjingas kraal ro frdiga med sin paddelkanot, med
hvilken det fr oss skall bra nedfr Sabafloden till Chiloane vid
dagens frsta gryning. Sin delmodiga natur likmtigt har en ofrgtlig
vn, "en simpel arbetare" utrustat en "adelsman" s vl, att han utan
nd kan uppn kusten utmed den vackra floden Saba.

Aldrig mera ser jag denne nye vn upp jordens yta, men trhnda snart
nog mnga gamla -- fiender. Fatum est -- man undgr ej sitt de!

Ensam sitter jag, likt ett fordomtima pelarhlgon, och dock detsamma
vl nog olika, p en grushg.

Mnen i sitt sista kvartal lyser tillrckligt tydligt fr att visa
spren af en rak, bred vg, som slingrar blott p hjden.

Lngt i fjrran fver Urhobi brgens toppar lysa rda och gula
strimmor, med hvilka den nedgngna solen frgar de af vinden drifna
mrka molnen.

Nrmare glimra nakna om hvarandra kastade granitklippor och jtteblock.

Susande och rasslande skogar af tamarind och mpafu, sykomor och fikon
glnsa nr mnen skymtar fram.

Men mrkvrdigare n det friga synas dunkelt brutna hemlighetsfulla
pelare -- hvarken romare, dorer eller korinter -- och grushgar och
halftfrvittrade murar, och underliga, mrka klyftor -- eller
grafvar!...

Med ngra ord: de frsta t kusten till befintliga mrkena efter
Zimboes vldiga, ifrn Saba fver Urhobi till Gorgongosi och s bort
mot Tet sig strckande ruiner af ett afrikanskt Babel eller Niniveh??

Intet nytt under solen. Det som varit haf blir land, och land blir
sjbotten. Ffnglighet och frgnglighet!

Tanke, skall du lysa ett gonblick likt meteoren fr att sedan
frsjunka i frgngelse -- fr evigt? Aldrig!

Jag har flere timmars vandring ned till floden och fr ej frsumma mig,
fr ej -- om jag ock skulle vilja.

Manihokgrten smakar bra nog i den svala morgonstunden och strax drp
"daska" vi ned fr floden -- tvnne "kolorerade" utanp och en som r
det innantill.

Hvad skall man beskrifva Saba, nr Stanley skildrat Kongo, Livingstone
Zambesi och redan Moses Nilen?

Bten rr vid den lilla ngaren Falcon, som vlvilligt lofvar taga mig
med till Beira, dr Limpopo alt nnu ligger.

Hinner blott kasta en blick p Chiloane -- lgt, sumpigt, moskitiskt
och kanske litet moskovitiskt hvad skick och ordning betrffar.

En ny Noaks ark ligger kullslagen p stranden. Torde vara ett minne
af en listig hvit affrist, som frespeglat "guvernren" att Chiloane
med egen flotta snart nog blefve vrldens centrum. Han fick anslag och
begynte med "arken." Nr skrofvet blifvit halffrdigt rymde gunstig
herrn med briggen m.m. -- och drmed blef det -- utom att guvernren
blef afsatt, naturligtvis.

Det vore bra om guvernrer alltid blefve afsatta, nr de beg dumheter,
men s r gu'ns visst icke fallet.

Lilla Falcon hade knagglat sig upp hit utmed kusten ifrn Natal efter
mnga motigheter och faror.

Nu var vdret hrligt med sm svalkande regnskurar, och vi kilade i vg
gungande endast fr den evinnerliga oceandyningen, som aldrig slutar
och om hvilken ingen vet hvar den brjar. Vi styrde kosan tvrt fver
den rektangelformade bukt, som Sabas delta bildar i sder, Busi och
Pungxve floderna i norr.

Vi resa genom en veritabel skrgrd och komma in i Beiras vida vik.
Ljus blinka frn fjrran, och p vr glla hvissling svarar brummande
gamla farbror "Limpopo" -- ngaren --.




IX Kapitlet.

P tropisk strt med Simo Eskola.


    Huru vi terfunno hvarandra. Den egendomliga sngartrien.
    Vnnen Luusi. Zambesi floden uppns. Tigrar och en frfelad
    "karonka". Limpopo i Kilimane. Becki' btsman. Negerstudier.
    Djunga.

                                                       Februari 1891.

Falcon lade sig invid Limpopo's sida till natten och jag klef upp fr
fallrepstrappan. Skte hr och dr p det stora fartyget innan jag
fick tag p Simo Eskola, som lg innerst i hrnet uti ett af de stora
lastrummen p en packe halm med vra sckar under britsen och med cirka
150 negrer af alla ldrar och kn till reskamrater. Vi hade nu varit
skilda sedan vi voro i Lorenzo Marqueso.

Han sof s tungt, att jag icke ville vcka honom, fr den hndelse att
han mjligen ftt arbeta strngt. Pltsligt ppnade han gonlocken,
men trodde sig se mig i drmmen. "Olisko se mahdollista ett A. viel
el?" sade han slutligen, i det han uppreste sig, gnuggade sig riktigt
vaken, och s -- skakade vi hand.

Limpopo hade alt haft sina fventyr, den med, under afstickare i de
fga eller ej alls knda hamnar den beskt. Elfenben och annat mottogs
-- tyger, kram och -- krut m.m. gaf man i utbyte, mot en berkning af
1 fr 100. -- Uti Inhambanes stora brnningar hade fartyget varit i
fara att kantra, d det genom beflets obekantskap med det mrkliga
strmdraget p stllet rkat komma med bredsidan emot den ofrmodadt,
skyhgt sig upptornande vgen. Bljan hade fullkomligt begrafvit
skeppet fr en stund.

Utmrglad af dlig fda, feber och strapatser kom jag fverens med
Eskola, som nnu hade ngra pund i behll, att uppoffra myntet s att
vi kunde slippa med Limpopo s lngt som mjligt norrut fr att sedan
frdas landvgen.

Frste styrmannen, som lnat mig Edw. Westermarcks bok, sade att vi
grna kunde flja med nda till Djunga eller Matla, hvarifrn vi mste
ska "krafla" oss upp till Mozambik.

Fartyget skulle dock ligga kvar nnu en vecka i Beira, hvarfr jag
freslog Eskola att med mig gra en exkursion fver Muzunguri,
Ignamonto och Buttohjden till den stora floden Zambesis delta och
Kilimane.

Utfr strmmen tnkte jag mig p ngot stt kunna f oss fltade ned
till Kilimane, dr ngaren Limpopo skulle intrffa om ngon tid. Med
styrmannen hade jag fverenskommit, att han i alla hndelser skulle
kvarlmna vra effekter  den vid Zambesis norra utlopp befintliga
lotsstationen.

"Alts allright Simo?" frgade jag.

"Kyll, vaan en tahtoisi oikeen rupea siihen" -- mumlade S. Eskola
till svar. "J pois sitten" -- utbrast jag, "menen yksin" -- och i
frargelsen tillade jag yttermera tskilliga "f--n anamma" och "s--a,
p--e", hvilka kraftuttryck emellertid gjorde sin vrkan, ity att S.E.
pltsligt invnde: "Tulen sentnkin mukaan"; klappadt och klart alts!

Tidigt i morgonskymningen frde en bt oss i land.

Jmfrelsevis lga, delvis sumpiga skogslandskap af samma natur som
dr nere i Illenga. Fr den blifvande fri- och stapelstaden Beira hade
skogen undanrjts, ngra byggnader, skjul och tlt och, lngre bort,
ett fste blifvit uppfrda.

Guvernrsresidenset befann sig just under anlggning. S tidigt p
morgonen det n var sg jag den lille, ganska unge herr guvernren
ifrigt sno och gno ikring, nervst vridande sina sirliga, sm svarta
mustascher vid hvarje blick som fll p brdstaplar, tegellager eller
olika jrnpjeser och zinkpltar, mnade att anvndas som material till
hans blifvande palats. Intet under att H. Excellens med otlighet
afvaktar uppfrandet, d det torde varit ett lagom nje att tillsammans
med fngar och garnison, alt bara svarta, bebo det p en udde belgna,
bristflliga fstet, och s litet passande fr en -- guvernr! Den
mystiska kodiljen af engelska arbetare hade frsvunnit uppt landet.
Antagligen var det just de, som vllat Kulums tjnsteandar sdan oro.

En sttlig portugisisk krigskorvett lpte in och kastade ankar.

Hela Portugal r i rrelse fr dessa moskitosbygder. Klokast vore det
vl fr det lilla landet att slja bort sina rttigheter nda till
Zambesi och endast hlla kvar Mozambik, men nr r man nu egentligen
klok hr i vrlden...

Jag har ingen rast eller ro. Ngon Napoleon r jag ej, men sker dock
dden vrre n han vid Waterloo -- eller r det en brinnande nskan att
utrtta ngot, frsona framfaret och utfinna medel att terupprtta
ett skfladt hem? Huru det n m g med mig: Lefve Finland -- Elkn
Suomi, till domedag!

Vi hade fr oss en vandring p minst femtio eng. mil genom olndig
mark. Dufungar voro vi icke, men en sdan egoist r nu mnniskan
engng. Gr man faran och besvret till mte med hopp om personliga
frdelar, d har man s att sga ngan uppe. Ssom vi dremot -- den
halfva expeditionen af "nationell ffnga" och den andra hlften utan
att hafva riktigt klart fr sig hvarfr egentligen den var i farten, s
-- n -- s gr det ju i alla hndelser, nr man bara kommit i gng.

Erfaren genom Jamboneska expeditionen begagnade jag vnnen Simos
tv sista pund fr att enrollera den gamle negern Luuci, hemma frn
Kilimane njden.

"En avant". -- Helt gemytligt gingo vi frst lngs kusten, som visade
en stllvis finsk natur, d.v.s. skogbevxta uddar och holmar af lagom
hjd eller alldeles lga nakna ref, fver hvilka brnningen rasande
frustade.

Min kompass och Luucis rst manade oss dock mera vsterut, och snart
voro vi frdjupade i de tropiska skogsdungarnas kaotiska virrvarr.

Luuci var en bra man och glad slle. Fr att frdrifva tiden lrde
jag honom sjunga -- i falsett frsts: "Och en mnskenskvll, och en
mnskenskvll" o.s.v., samt "Flickorna g i dansen med rda gullband",
och "Klara stjrna du som strlar" -- slutligen "Jkeln hvad hon va'
ntter den bl, den bl". -- Endast en eller par strofver naturligtvis!
Simo Eskola gnolade  sin sida grna: "Min seisoin korkealla vuorella"
m.m.; jag emellant en eller annan refrng ur Bjrneborgska Marschen
eller Savolaisen laulu. Vi blefvo s lifvade fr sng att vi -- i trio
-- klmde till med "Suomis sng" till och med. Luuci -- han hade godt
gehr -- uttalade orden ungefr s hr.

    "Hirrhurrhrrli
    Sungiskller
    Ssmhumischng."

Icke nog hrmed. Fattad af en fosterlndsk eld frskte Luuci lra oss
ett par af sina nationalmelodier, hvilka jag med frlof reciterar, d
mitt uttal kanske ej var stort bttre n hans och gehret smre.

    (glad) Hullu -- buppu
           Hu--u--boo
           Buppu -- hullu Boo--u--hu--u--u,
                   Si signr!

och

    (sorgsen) Malumi -- wauvgwe Kalatschi
              Makwali - mfazwe buldaki
                          No signr!

Karaktristiskt var detta Si och No signor som hntyder p frieri. --
Frfrigt begriper jag af ljuden ej mer n lsaren, som gnat genom
fventyren.

Emellertid skaffade oss vra musikaliska fningar vanligen mat och
nattlogis, s att nog kunde kren "M.M." trygt resa midtigenom hela
Afrika -- p lngden, med blott "Ksses" taktpinne som vapen.

En afton lyckades ej vra knep. Skogsbyns hfding, en gammal tvrvigg,
hade fr ngot brott suttit ngra r p fstning i Mozambik och sg
ergo snedt p europer. Inga Luucis fvertalningar kunde frm honom
till ngon sammanjmkning, musikalisk var karlen ej hller, men
skuffade till S.E., s att denne frargad gaf Hans Excellens en duktig
rfil, med pfljd att hela byn genast kom i rrelse. Luuci vinkade och
vi flydde hastigt, dragande med oss en fet gs, den vi fingo tag uti p
ett sockerflt.

Vr vg gick igenom sumpiga ngder, bevuxna med jttelika ormbunkar
och bambuskogar, -- ett sannerligen sreget landskap, och infdingarne
svrmande omkring oss. Medan Simo Eskola gick lugn, med sammanbitna
tnder och puukkon i handen, Luuci oafbrutet och med nstan barnslig
gldje aflossade revolverskott i alla riktningar, lt jag d och d
bssan dna och drufhaglen smattra mot bambutrdens stnger. Man kan
skmta bort allting hr i vrlden, om man s vill, men nog ligger det
ofta allvar under en glad yta, tminstone tackade vi Gud d vi uppndde
den storartade Zambesis strand, p en sandig plats ej lngt frn byn
och faktoriet Mazanueno vid Luaba mynnet.

Att vi slitit ondt, men ocks haft ngra "negerglada" stunder i ett
par vnligare stmda byar r sant. Att bromsar och moskitos r det
vrsta af alt lefvande afskum r lika sant, som att vi emellant hllo
p att skratta ihjl oss vid ett eller annat tillflle, d vi rkade
hr ihop med apor. S. Eskola hade roat sig med att frn en apmamma
"kuppa" hennes kanske mnads gamla unge. Innan mannen viste ordet af
stod apmamma p hans skuldror, halande och slitande S.E. ifrn hr och
ron, ja hvarhlst djuret fick tag i honom, alt under ett fult grin och
morrande. I detsamma ungen bortkastades var apmamma efter och tog honom
i nacken samt skuttade bort i vldiga sprng.

Den friga delen af apfamiljen satt under denna scen p grenarna af ett
trd, gnisslande, skorrande och vndande ut och in p gonen. Vildarne
tmja ofta apor, hvilka af dem sedermera anvndas hufvudsakligen fr
rensning af deras tta, ulliga lugg.

Mrkligt nog sgo vi engng fven ngra tmligen tama leoparder och
hrde af Luuci, att man hos hfdingar in i landet kan f se tama lejon
till och med.

Luuci gick, uthungrad och trtt fven han, ngra kilometer uppt floden
fr att f tag i fiskare och skaffa oss mat. Ffngt skte vi under
tiden efter en sittplats t oss. Ett lummigt trd med ngra kullfallna
stockar vid sin fot, som ensamt reste sig p den fuktiga sandmarken,
tyktes erbjuda hvilopunkter; med ett S--a P--e satte sig den ngot
originelle men i det hela ganska gemytlige S.E. p en af stammarne. I
det samma fll han sittande i gytjan, gubben fattig hade satt sig i
den dunkla dagern p en mindre -- krokodil, som frskrkt lommade i
sitt rtta element igen. Gud vare lof att de friga "hvilopunkterna"
vrkligen voro kullfallna trstammar.

Snt ska ock hnda hr i vrlden.

Rdd var S.E. icke, men faran hade ej varit ringa och han hade full
rtt i sin frbittring fver det skratt jag ej frmdde terhlla.

Luuci tervnde med ngra bananer och torkad fisk.

D han hrde historien, skakade han allvarligt p hufvudet och menade
ngot om att vi mste se upp med gon och ron, ty sm krokodiler
naffsa behndigt bort fven tjocka ben.

Det var ju bra, att intet vrre hnde oss bland Afrikas krokodiler.

Fr fyra tunna rda sidendukar, dem jag stndigt burit i brstfickan p
Appelbergska trjan, fingo vi tv paddlare till Kilimane -- fyra skulle
varit schangtilare -- "Aber schaber! Aber schaber!"

Omjligt att orientera sig!

Ibland glida vi p en strid strm och s in i en smal kanal fr att
rka i en fors och sedan pltsligt ter vara i en bred lf.

Det enda man hade att gra, var att fvervaka det man stdse skulle
fara ut fr strmmen. En och annan arm af jttelfven pminde mig om
en flod den jag rest utfr, i lngt framfarna dar, nmligen Torne
och Muonio, vid Muonioniska. Paddelkanoten var dock ingen tjrbt och
Luuci's svarta, evinnerligt pratande och gestikulerande vildar, inga
trygga och skra "tervakukot".

Fglar kvittrade p strnderna. P grsbevuxna hjder lngre bort lg
en och annan by, men mest var det lga skogslnder med en sandremsa
nrmast floden och i denna vxande mangrove, hvilkas luftrtter, med
deras betckning af slem och alger, sgo alt annat n inbjudande ut.
En natt, d vi stoppat i en vik, hrdes hemska oartikulerade ljud och
ett fasligt plask. Mhnda slogs krokodilen med ngon stor fisk frn
hafvet t.ex. svrdfisk, af hvilken specie jag sg ett stort exemplar
sedermera, nedanom Kilimane, frn Limpopo's dckstiljor. Andra dagen
sg jag frsta gngen tvnne enorma "pantrar (?)", hvilka masade sig
i solskenet p en sandsluttning. Vid vr anblick reste sig de lmska
djuren. En fr mig frmmande jgarifver kom fver mig -- och fven
jag uppsteg, men Luuci terhll mig frn att skjuta. Han bifogade
varnande: "Du mste trffa bgge och det ddligt, annars ro de snabt i
klvattnet efter oss, ty de simma frtrffligt."

Simo Eskola infll lugnt, dr han halflag i btbottnet: "Nuot totta
ei ovatkaan kissan penikoita", och jag grubblade fver min dumhet --
att icke p frhand hafva basunerat ut denna Afrikafrd, s skulle jag
tminstone ftt glla som sportsman. Ja -- skulle jag hafva trumpetat
ut saken frut, med tillgg af att jag mnade fullborda den utan
strre kassautlggning, om fven utan att sia vad om utgngen, d,
detta fattar jag frst nu, hade kanske halfva nylndska jaktklubben,
tredjedelen af jaktfreningen och en fjrdedel af kennelklubben hllit
en "karonka" fr mig vid min hemkomst. Som det nu r komma de vl blott
att tjuras, i hemlighet afundsjuka fver mina mnga strapatser och
lidanden, ehuru Gud skall veta, att jag ingalunda vill hindra dem att
segla i vg och skjuta ned de tv "pantrar" jag lmnade att masa sig p
sandbdden vid Zambesi!

Vi hade hunnit om en krkning i floden, d ett skrllande rytande
genomdallrade skogen. Rytandet hrledde sig frn de bda pantrarne.

Paddlarne -- ett par jovialiska negergubbar, deras namn har jag glmt
-- vredo ut och in p sina gon och mumlade: "Maluku, Maluku", i det de
frde skoflarne dubbelt hastigare. Maluku = de drars Gud = en tokig
slle.

En ny svngning i floden och vi se Limpopo, med ngan uppe och alla
soltlt utspnda midt p strmmen.

Den portugisiska fregatten har fljt med. -- Det ser ut som om gamla
Limpopo vore under polisuppsikt.

Kilimane, p nordligaste armens norra sida, ligger tjusande -- till det
yttre -- p en liten ppen plats bland urskogens hga palmer, nwanas
och andra trd. P byggnadernas arkitektur ser man, att staden r frn
en svunnen tid -- kanske frn Vasco di Gamas -- s liknar den bilden af
en strre riddarborg frn feodaltiden.

De ansprkslsa bilder frn Afrikas natur, som hr blifvit skildrade af
landsmanna hand; de fventyr som upplefvats af en, som utan rast eller
ro i sjlen frivilligt skte dem, skulle vl aldrig upplefvats eller
blifvit skildrade, om icke pro primo undertecknad funnits till p den
snda jorden och hndelsevis -- Gud vare tack och lof drfr -- varit
finne, lika rlig som trots ngon fast han tvungits att "tvla in". Pro
secundo hade jag icke kommit mnga steg framt, om icke dla mnniskor
strkt mig sin hand i mngen ndens stund. -- Tertio om icke kapten
H:tons "Oldman" varit s seg och uthllig. Qvarto om S. Eskola ej
hade fr blott landsmannaskapets skull frenat sig med mig. Qvinto om
icke Jambone slutit fostbrdralag, och slutligen, fr att gamla, till
Afrikas mystiska ostkust skjutsade ngfartyget Limpopos ngpanna icke
sprang, -- frut hade ngaren hetat Victoria, eller ngot dylikt.

"Om icke" och "fr att icke" vger tungt p jorden, synnerligen i
kritiska gonblick.

Jo -- mnniskor, saker och ting hnga tillhopa alldeles som lnkarne i
en kedja, fast de ej alltid passa lika vl till hvarandra som kuggarne
i tv smorda hjul. -- Propellerns enformiga slag frnams nyo. Mot
arbete ombord sluppo de tvnne finnarne -- af frsta och fjrde --
rttare femte -- stndet -- med till Djunga eller Matla Antonio --
efter behag.

Bra dunkelt var vrt de n! De tv geografiska graderna frn Djunga
till Mozambik tykte man ju icke vara "hela vrlden" -- nej hela vrlden
var det ej, men bra mycket nd fr tv fattige ensamme mn -- och
vrst fr den ena...

Hem var det lngt nnu -- och hvad sedan om det nu icke varit s lngt?
Jo, dri lg knuten -- en vemodsfull inre stmma hviskade: det kan vara
detsamma. Icke vet du hvad som vntar dig hemma hller, gamle gosse!

Men Gud r stor, god och mktig, hans natur och ml hrligare och mera
storslagna n hvilken generals eller jurisdoktors som hlst, fr att
icke tala om ngon vanlig magisters eller "simpel kaptens".
Sjlfva professorn i sjlsanalys med tillhjlp af vrldens skickligaste
ingenir kommer ingen hvart utan det Hgsta Frnuftet till: --
apulainen. Allah in Shallah!

Mrkligt nog fljde den portugisiska fregatten oss i spren. Limpopo
hade gonskenligen en dlig "kritsch" hos Mozambiks generalguvernr.

Hafskusten visade en stoltare struktur. De flacka trakterna taga
slut och blnande hjder kunna sknjas lngre in, bakom strandens
skogbevuxna branter. Emellant en vrkligt pittoresk skrgrd. Landet
buktar sig. Snart ser man det ej mera, nda till dess vi anlpa Djunga.

Gamla "Becki Btsman" ombord r en stor humorist. Han vill hlla i
slangen och ber mig hlla i grisen, som stnkar i hettan och skall f
ett saltvattensbad. -- "Bsta vn -- hvad ni r opraktisk" -- sger han
slutligen. -- "Jag kan ju sklja fver er med det samma -- det kostar
annars blodiga fem shillings och som ni r anstld som kvasimatros fr
ni dessutom ej alls bada i mssen".

Det var logiskt.

Jag hll grisen stadigt fast i ronen och fick mig ett sknt bad
gratis.

P lediga stunder gr jag anteckningar fver olika negertyper -- och
fven hvita, som under ett evigt fortgende sorl rra sig fver eller
under dck.

De mest lifliga europer eller nervsa amerikanare ro intet emot de
stndigt gestikulerande, grimaserande, oafbrutet pratande negrerna.
Hfdingar ro de enda som lgga band p sig. Man ser huru det
anstrnger dem, men ffngan tar som vanligt fverhand, och de st
eller sitta orrliga och fordiga. Deras gonkast d och d sga
endast: -- "Aha -- jag tror jag imponerar!" -- Jo -- det ena r lika
ljligt som det andra. I umgnget med mnniskor, som fverdrifvet
beundra symmetrisk enformighet och hrma hvarandra vrre n apor,
r visserligen den gyllene medelvgen bst, s tarflig den n r i
fantasins vrldar och bland folk med "klang i sina valdthorn".

Svarta zansibariter i sina hvita arabiska burnuser, kommissionrer
i slafvar och andra slag "kupetser" i Zansibar, Daar es Salaam,
Bagamoyo, Mombasso, Aden och mjligen nda s lngt bort som frn
Kairo och Teheran. Pelel-kvinnor som, fven annars icke ntta, nnu
hafva utdragit underlppen och i den inprssat en mssingsring eller
kopparplt. Vatumba folk som fversllat hals, kinder och panna med
konstgjorda vrtor. Negrer med hvssade tnder och sdana som rykt ut
ngra -- fr modets skull. De med halfcirklar och olika segment i bltt
tatuerade Kua-Kua eller Makua folken, genom hvilkas land vr vandring
gr om ngra dagar. Slutligen de litet mera hyfsade, p det grannaste
stt koafferade Mandsjansja, s damer som herrar.

Hvarfr hela denna stora hop rr p sig, och hvarfr den landsttes
i Djunga och Matla vet jag ej med visshet, men nog har jag mina
aningar, ty en stor procent ro kvinnor och halfvuxna barn, hvarfr
reflexionerna -- bona fide -- gra sig sjlfva. Huru de kunna glamma
och ha det s roligt gr fver min horisont, svida det ej beror af att
de ej hemma hller haft det -- s alt fr roligt.

Slafvarna, som undfgnas med ris, skeppsskorpor och te, i stllet fr
att vara smidda vid kedjan och smaka pisken, ha' ju fullt skl att
frjdas. Mer n ngon r negern gonblickets barn och r han trtt,
s lgger han sig grna genast till hvila -- om i skuggan af den frn
feber rddande eukalyptus eller under det ddande upastrdet bekymrar
honom fga. Vra europeiska emigranter -- utom i vanliga fall finnarne
-- se ju ocks ut som om en sten fallit frn deras hjrta -- rttare en
tung brda frn ryggen...

I lastrummet dansade man ifrigt under tonerna af enstrngade harpor.
En gammal filur -- en vrklig "pelimanni" -- bde en fiol med tre
strngar och framgng fr en hel orkester. Dansen bestod af svngningar
rundtom, hftiga skakningar p skuldrorna, darrningar p knna, m.m.
i den stylen -- alt under lifliga rop, sammanslende af hnder och
stampningar, medan munnen var i fradga och gonen rullade t alla
vderstreck.

Jag studerade specielt ngra nrvarande Makua-Kua karlar, hvilka tyktes
hafva ngot slags hemligt samfrstnd med zansibariterna och upptrdde
med mycket fvermod. Antagligen voro de fven deras handtlangare. En
af dem, med en bl stor halfmne i pannan och ett tjog halfcirkel
formade bl streck p hvardera kindbenet, kunde ngorlunda frklara
sig p engelska och portugisiska, hvarfr han var srskildt ofrskmd.
Sjmnnen pstod han vara slafvar och sade att han mrkt, att Simo E.
och jag voro fria mn, som fljde med per hasard, d vi icke arbetade i
grfre sysslor. Karlen hade vl ej sett mig hlla grisen i ronen! Huru
jag n tolkade om civiliserade lnders arbetsgifvare och arbetstagare
vidhll den arroganta svartingen sin sikt och anvnde till och med
ordet humbug -- p engelska. Lntagare begrep han sig bttre upp. Han
slog sig stolt fr brstet och sade, "Mig vara sjlf en tjnsteman".
-- Jag fste mig fven vid ngra kvinnors utomordentliga skicklighet i
frfrdigande af fltmattor.

En fjorton- eller femtonrig pojke anvndes som hjlp af maskinisten
vid reparation af en vinch och visade pojken sig vara begfvad med
mekaniska anlag.

Efter att hafva ngat frbi Angoscha skren kastade vi ankar
utanfr Djunga -- Angoscha -- Maladschi. Det vanliga sceneriet med
skogbekransade, ej hga strandpartier upprepades, men lngre int hjde
sig landet successivt, och lngt i fjrran sg man de bl konturerna af
brgskammar och enskilda toppar, hvilket var mycket mera i min smak
n de sumpiga skogarne kring Sabas, Pungwes och Zambesis deltaland.
Den som ratal lidit af reumatism, fredrager instinktmssigt den
hga sandheden och den torra furumon framfr fven de mest lummiga
bjrkskogar, med deras kalla kllor och fuktiga mossa.





X Kapitlet.

Vandring lngs en af slafvar, vilda djur m.fl. trampad stig.


    Mte med en lefvande begrafven landsman. Afrikansk idyll. En svart
    sknhet i full paryr. En gta den icke sig lsa lter. Likt rttor
    i fllan. Det frsta lejon vi se vnder oss ryggen. Romantiskt
    afbrott i det mnskliga lidandets prosaiska legend. De sista
    stormstegen.

Vi sga fr alltid farvl t den gamla, rostiga ngare, som hjlpt oss
hemt s lnga vgstycken, ty om ej slumpen frt den i vr vg hade vr
Afrika expedition troligen ej frsiggtt s snabt, utom att vi mjligen
i den hypervilda trakten emellan Lukugu och Angoscha floderna kanske
kommit i tillflle varda stekta eller kokta. -- N, n tids nog och rum
tillfylles fr att nnu hinna blifva upptna, tminstone ra.

Gungande i den klumpiga bten blicka vi ngot likgiltigt mot stranden,
och de med bl, upphjda streck tatuerade kua negrerna rra blott trgt
p rorna.

Nigger farkostens styrman frstod emellertid att kvikt passa p en stor
vg och, vipps dr ro vi, fast i strandens sand. Roddarne hoppa ur och
hala bten ett stycke hgre upp.

Jag blickade omkring mig. En ej alldeles obetydlig flods mynning r i
sikte. Ngra rdmenade eller hvitrappade hus synas jmvl. Ovilkorligen
har ett af dem den portugisiska flaggan vajande hgt mot det skimrande
dunkelbl.

Negerkojor, ngra af en rtt respektabel utstrckning, ligga hr och
dr, p ett stlle bildande en hel gata. Hgre upp i en skogsdunge
ser jag en stor arabisk "tembe" omgifven af en hvass pallissad. -- I
frstn mig vl. Emellertid komma ngra barn med korgar och utbjuda
frukt.

Frn fartyget tillhandlad "biskets" utgr i frening med frukten vr
frukost.

En hvit man brande p en stor hvit solskrm gr forbi oss.

Den hvite mannen betraktar mig mycket noga. Han stirrar stint p mig,
ungefr som man gr, d man vill "titta ut" folk frn en salong eller
en krog. Hr, borta i Afrika, r man vl hvarken s kitslig eller s
ltt uttittad, men i alla fall frargar mig hans gapande. Jag stiger
upp, min kamrat med, och vi bereda oss p att undanbedja oss hans
stumma, ihrdiga kritik af vra, i parentes sagdt, tmligen ruskiga
figurer. -- D utropar pltsligt den hvite, i det han fattar mig om
skuldrorna och hftigt ruskar om mig:

-- "Gamle vn Tasso! r det vrkligen du? Huru f--n har du kommit hit?"

Skulle jag vara ett fruntimmer kunde jag trygt skrifva, att jag hll p
att f dndimpen och i min hpenhet svarade jag ej annat n -- "ja, sj
det!"

Hvem denne vr landsman och min gamle bekante var lmna vi osagdt.
Vare det nog d jag sger, att den stackars karlen frsyndat sig hr i
vrlden mnga, mnga gnger oftare och djupare n sagesmannen. Ingen
skall dock vga pst att, huru svrt man n m hafva syndat, man icke
skall kunna frsona det; och idiot r den som altfr skarpt klandrar en
annan, alldeles glmsk af att han -- eller med frlof hon -- infr vr
Herre skerligen sjlf visar sig mer eller mindre "prickad." Glmmen
icke detta, enfaldiga bakdantare, hvilka stoltseren, inbillande eder
sjlfva vara bttre n andra; troende eder vara vrda minst en miljon
finska mark, ehuru ni grna, utan den ringaste skada fr fosterlandet,
kunde sljas t kannibalerna fr en fallande kreditbiljett. -- -- --

Vnnen ifrga, vi kalla honom X., hade genom oerhrda lidanden frsonat
sina brott, och att han, s fattig och sjuk han n var, uppbjd sina
sista krafter att bist sina landsmn, lnder honom vl icke till annat
n heder.

Efter tskilliga afslag var jag rent af tvungen taga hans hjlp i
ansprk vid anblicken af den frtviflan, som bemktigade sig honom
hvarje gng jag nekade begagna mig af hans medvrkan i och fr vr
marsch till Mozambik.

-- "Jag str p grafvens bredd", yttrade han "och den gldje slumpen
beredt mig i sista stunden br du ej undanhlla mig."

dets nycker och slumpens sammantrffanden synas p ett mrkligt stt
ofta nog ingripa uti mnniskolifvets gng.

Utan landsmannens mellankomst vete Herren om inte benen frbleknat och
sjlen frflyktat ngonstdes bland Nagul Ngombes mleriska hjder.

Landsmannen var uppeldad vid tanken p att fven finnar, alldeles
ensamma och utan alla resurser, vgat trotsa Afrikas demarker, vildar,
koppor och feber.

-- "Jag beundrar riktigt denne simple sjman", utlt han sig om Simo
Eskola.

Stackar S.E.! -- Engng hemma i det kra fosterlandet skall du f
skda annat -- en medlidsam axelryckning af ngon egenkr ung magister,
som tnker sig vara fosterlandets stdjepelare, eller ett ironiskt
smleende af ngon utlefvad sprtthk, hvars hjltemodigaste handling
i lifvet varit att med spatserkppen, stucken genom gallret, reta
Hgholmens isbjrn. Hvad din herre och fljeslagare betrffar skola
somliga hgtbegfvade och lrde af hans gelikar misstroget skaka p
hufvudet, fulla af illusioner fver sin egen nyttiga tillvaro p Opris.

Landsmannen utrustade oss sledes p det bsta och yttrade nr vi lade
oss till hvila sent om kvllen:

-- "Huru angenmt det n vore fr mig att hlla dig kvar, r det bst
fr er att skynda i vg, s att ni icke frsummen mnadsbten frn
Mozambik till Zansibar. Dess mer som jag r i tillflle att gifva er en
vgviserska"...

-- "Vgviserska?" afbrt jag frvnad.

-- "Ja -- en kvinna", tertog vnnen smleende, medan en ltt rodnad
frgade hans insjunkna, bleka kinder.

-- "Hon har varit mitt faktotum, ja alt i allom under de tv r jag
vistats hr som agent, och d jag nu rkat dig och inser att jag icke
har lnge mera kvar hr p jorden, nskar jag grna se henne s skert
som mjligt, medan tid nnu r, snd tillbaka hem. Hon r nmligen frn
Mozambiks omnjd, dotter till en gammal hfding, frn hvilken en skurk
till portugis engng rfvat henne. Hennes man och tvnne barn vnta
nog otligt. Arma kvinna, hon r nog i valet och kvalet mellan att
fvergifva mig och lngtan efter sin fderneby och sina barn. Jag har
emellertid fvertalat henne, till och med befalt henne att ledsaga dig
igenom skogarne."

Underliga saker frsigg sannerligen p vr jord, fr att icke sga
grsliga, vidunderliga...

Skulle detta nu varit en hvit kvinna, s hade historien frefallit
hemsk nog, men Nahakwa var svart och -- vanan blir halfva naturen --
jag sg saken i svart. Efter alt hvad jag redan hrt, sett och erfarit
om slafhandeln, tykte jag att Nahakwas de tedde sig ljust nog, i bredd
med mnget annat svart fruntimmers, hvilket aldrig i vrlden skulle
hafva drmt sig hem igen, efter att engng hafva kommit p slika vgar
-- och i godt sllskap till p kpet...

Medan S.E. lg utstrkt p en matta i det mellersta af vr landsmans
tre rum i hans arabiske principals tembe och snarkade, dess hgre, ju
hrdare de tunga regndropparne fllo ned p taket af tunn zinkplt;
medan en mkua yngling sysslade med den lilla ljusgr vindthunden
af afrikansk ras, "Muhlah", som i morgon bittida skulle tflja
sin herskarinna Nahakwa; medan elden i den vida drrppningen till
frstugan kom den hrda veden att spraka och knppa; medan tekitteln
sakta puttrade och det urgamla arabiska vgguret enformigt pickade;
medan vinden d och d tjutande hven om stolparna och knutarna ute
p den tillstngda grden, ackompanjerad af ngon hftig regnskur
och fven af blixt och dunder; medan enstaka rop frn det p hjden
belgna, omgrdade stora huset obehagligt afbrtos af hyenors skall
eller en gets brkande; medan jag satt hopknipen p den lga divanen
i frrummet, med gonen fstade vid den ojmt flammande eldbrasan p
marken vid utgngen och med ronen lyssnade till landsmannen, som med
svag, dmpad stmma lrde mig -- resignation; medan jag mer och mer
frsjnk uti grubbel fver alt hvad jag genomlefvat och funderade p
hvad som alt nnu skulle vankas, s vekos pltsligt drrgardinerna af
palmbastfibrer, som skilde oss frn det inre rummet, t sidan, och en
hgvxt smrt negress, insvept i hvitt bomullstyg, fstadt med en knut
fver ena axeln, trdde in. Hon var omkring tjugofem r gammal, hade
bl, halfmnformade tatueringar p pannan och kinderna fulltecknade med
bl, upphjda streck. Hon bar stora rda korallringar i ron snibbarna,
ett bredt silfverarmband om ena handleden och en tunn spiraltrd af
koppar, lpande ett tiotal hvarf kring hvardera fotvristen. Det var
Nahakwa!

Hennes stora, brinnande gon gfvo mig en hastig, skygg blick, hvarp
hon med en dmjuk tbrd satte sig ned p marken vid landsmannens
ftter. De samtalade en stund p en mig obegriplig dialekt --
antagligen mkua-sahili. -- Kvinnan fattade flere gnger med trdrnkta
gon landsmannens hand, och fven han forefll mig ganska upprrd,
d han sent omsider relaterade fr mig om Nahakwas tillgifvenhet fr
honom, huru han rddat henne frn slaftransport kedjan och huru hon
mt vrdat honom hela den tid han vistats hr och mnga gnger rddat
honom genom sin knnedom om frhllandena och negrernas plgseder vid
affrstrftg i det inre.

-- "Emellertid", bifogade han, "mste hon bort. Mina dagar ro rknade
och Gud vete hennes de efter mitt frnflle. Hemma r hon dock
skrare."

Stackars karl, han hade blifvit sjlfuppoffrande nda till ytterlighet
efter ett egoistiskt lif.

Jag gjorde nnu invndningar, men frgfves. D han stod fast vid
frslaget, bad jag honom sga henne, att hon skulle rkna p mig "som
p en hvit" men tilllade frsiktigtvis: "och som p en gentleman."

Vi drucko vrt te och lade oss att sofva.

Solen stod redan hgt p firmamentet andra dagen, innan vi kommo oss
i vg. En stark blst, som dnande vrkte brnningen mot den sandiga
stranden, och en delvis mulen himmel mildrade dock hettan och vi
begynte vr stormmarsch till Mozambik, sedan jag frut hllit ett tal
till S.E. och tagit lfte af honom att bemta Nahakwa med skyldig
respekt.

S.E. -- gubben fattig -- strk helt beltet sina stora mustascher hvar
gng jag nmde honom "gentleman och hvit", men hans stora, rliga bl
gon fortforo att blicka fram ngot skalkaktigt, hvilket ingaf mig ej
liten oro.

Emellertid bar det i vg fr alla tre med vindthunden som avantgarde.

Jag mste uppriktigt sga: svrt r det att skiljas, synnerligen
under de omstndigheter som landsmannen och jag befunno oss uti. Vi
grto bgge -- ja allesammans, utom vindthunden. Tvnne bref har jag
sedermera skrifvit till honom, men ngot svar har jag ej ftt. Han
var s trd af sjukdom, att han vl ej lefver mera. Jag bnfaller att
lsaren-landsmannen med mig nskar frid, frsoning och frltelse fver
hans stoft, om han r dd, lttnad i plgorna, om han lefver -- annat
kan ej jag, ej hller den mest vekhjrtade lsarinna tillgra fr
honom. De indisk-arabiska kpmn, hvilkas agent han var p orten, srja
nog fr resten.

-- "Lefve Finland till domedag" -- voro denne vr fjrran vistande
landsmans sista ord, som trngde till mig, dr jag frn toppen af en
kulle tillvinkade honom mitt "adj" med den af honom mig frrade
stora, starka palmfiberhatten.

Den som icke trttnat p att gna genom skildringen nda hrtill, lr
vl erknna att det fr en tid af icke fullt ett r varit fventyr
nog, mer n tillfylles; men hvad vntar oss icke de nrmaste tiotal
dygnen emellan Matla och Mozambik! Makua folket r vildsint och
uppretadt af det elnde, som den skndliga slafhandeln alstrat nda
bort till Zambesi, Nyassa och Tanganika sjarne. Fr ett par decennier
tillbaka formligen upprefs den mnskliga existensen frn rtterna i
dessa trakter genom Almakajungas, Tippo-Tibs, Buschiris och andra
slafhandlares handtlangare. Lejon, som nra p frsvunnit, lto ter
hra sina rytanden ibland lmningar efter nedbrnda byar. I flodbddar
lgo uppsvlda lik och fver alt i skogar och bland blommorna p ngar
hittades gulnade, flitigt gnagade benrangel och kotor efter mnniskor.
Jo det gr sknt till hr i vrlden!

Alla frmlingar ro fruktade eller hatade, hvilket r detsamma. --
Portugisernes krigskorvetter kryssa upp och ned utmed kusten, och s
lngt ett bombardement vrkar har befolkningen en viss frsyn. Norrom
Mozambik nda ned till stranden lr den vara mordiskt stmd. Sedan den
internationella frfljelsen mot slafhandeln omjliggjort trafiken
sjledes, har en strt blifvit ppnad ini landet igenom skogen, p
ett visst afstnd frn kusten. Denna slafvg med sina sm krumbukter,
kurragmmor och genspngar lr, sorgligt nog, fortlpa i en rcka nda
upp till Kap Gvardafui vid Bab el Mandeb. Vid tillflle frrinner den
likt kenfloden i sanden fr att ofrhappandes nyo dyka upp p passlig
tidpunkt, vid lmpligt stlle.

I denna lnga slafgata utmynna p behagliga platser de stora
"tvrgator", som g tvrt genom kontinenten.

Utmed lnggatan var det som fven vr lilla trupp gjorde sin
frammarsch. Endast man hller gon och ron ppna r slafstrten
den skraste vgen, ty man rkar sllan annat lefvande p den utom
slaftransporter. Byar ligga icke i nrheten och svl elefanter,
antiloper som rofdjur tyckas sky den hemska kommunikationsleden, -- de
senaste vl fr arabernas lnga muskter, som trffa bra.

Huru skall jag nu rtt beskrifva veckans fventyr och vedermdor samt
dess emellant tragikomiska eller helt humoristiska pointer?

Godt! Frst sprang "Muhlah", vindthunden, med sin spetsiga nos vdrande
t hger och vnster. Sedan gick Nahakwa med en frsvarlig brda p
hufvudet, men likvl ltt och elastiskt. Jag vandrade henne ttt i
spren. Drefter vaggade S.E. tlig, men surmulen. En vrdig afslutning
bildade par makuamn eller kvinnor, som af Nahakwa antogos som brare
fr hennes medfrda saker och vrt proviantfrrd.

Vgen slingrade sig igenom landskap af den mest vxlande skapnad.
Bljande sltter med en ensam grupp af palmer p toppen af ngon kulle;
ett enstaka jttetr, eller ngon fikus eller sykomor; ibland en lng
rad af ngot slags tropiska popplar -- pinier -- hvilka bildade aller
dem man skulle kunnat tro vara planterade. Hr och dr smrre flockar
af antiloper. -- En art af respektabel storlek har utomordentligt lnga
korkskrufformade horn, som ligga i samma plan med hufvudet, annars
liknar den vr nordiska vildren. Damgazellen ser man ocks till. En
gng om kvllen blickade solen eldrd fram emellan de digra molnen och
visade oss fyra giraffer, hvilka kvartettmssigt stodo emot hvarandra
i skydd af ett stort tr. Hiskliga roffglar -- gamar eller rnar --
kretsade ofta hgt uppe i skyn fver vra hjssor.

Vsterut hjde sig landet stndigt i afsatser, den ena platn fver
den andra, med gredlinbl brgsryggar eller enskilda spetsar i fonden.
D solen reflekterades emot dessa brgvggar, skimrade de i alla
regnbgens frger. En annan gng frefllo de kolsvarta med gnistrande
hvita eller rda flckar -- vatten, nakna porfyreller granithllar?

sterut, mot indiska oceanen, var utsikten, d marken oafbrutet snkte
sig, vidstrkt, ehuru vi, som begagnade slafvgens "skymundan", mest
vandrade uti de tropiska skogssnrens dunkel.

Inga mnniskor hade vi sett till, d vi efter fyra, fem dygns marsch
slogo lger vid Makopus strandbdd. Brarne frn Antonio-Matla eller
Mtatli skulle hrifrn vnda ter till Paroputo. Den ena af dem var en
yngling, den andra en groflmmad kvinna, ngon vninna till Nahakwa.

Uttrttade af det vxlande solbaddet, strtskurarne och den hastiga
marschen utan halter, som kom oss att flmta och svettas, kastade S.E.
och jag oss utan vidare ned p en sandpltt, med vra filtar kastade
fver oss. Jag vktes midt i natten af S.E. Eldarne p hvardera sidan
om oss hade nstan slocknat.

-- "Hvad nu?" -- frgade jag yrvaken af S.E. p finska.

-- "Vi ro ensamma. De hafva gtt ifrn oss."

Jag reste mig och ropade ett par gnger "Nahakwa", men fick intet svar.

Nahakwa, hennes vninna, ynglingen, vindthunden, effekterna och
proviantldan -- alles war weg.

Ah du lieber Augustin! Dr stodo vi och gapade i skumrasket p
hvarandra, med vra filtar i handen.

Tystnaden brts af S.E., som lugnt tnde eld p sin pipa och i en
sarkastisk ton yttrade:

-- "Nog mrkte jag redan i temben, att det var likasom litet
samfrstnd emellan Nahakwa och den dr ynglingen, som tjnade med
henne hos 'Juhani herra'."

Gtan blef aldrig och blir vl aldrig lst. Om Nahakwa utan oss
fortsatte vgen till sin hemort, om hon tervnde till vr landsman i
Djunga eller lt enlevera sig af ynglingen -- drom kan jag icke gifva
ngon upplysning.

fven jag tnde p min snugga och s invntade vi daggryningen,
lyssnande till den lilla flodens sorl och brus, dr den ilade halft
undanskymd af det tta lfvrket och bredbladiga vattenvxter hn ned
till oceanen. Moskitos surrade obehagligt och stucko oss obarmhertigt.
Ngra kolossala fldermss skuro vinklar i luften ofvan oss. Just innan
solens uppgng fverhljdes vi af ett hllregn, tfljdt af ska och
tallsa blixtrar, hvilkas sken emellant upplyste platsen s att man
kunnat lsa, skrifva och -- rkna tnkte jag -- jo -- rkna galet.

Falska berkningar terigen! Jag kan d icke rkna rtt mrker jag.

Nahakwa hade jag hyst en sdan sympati fr, och nu hade hon lmnat oss
i sticket.

Och vnnen landsmannen, som sagt henne vara trofast som guld. S dr
mycket r guldet vrdt! -- Lyckligtvis hade vi placerat vra bssor och
vskan med patroner, ngra skorpor och "taskumatti" i en tt buske,
dr vi vid dagsljusets infallande till vr gldje funno dem orrda. Vi
skuro oss ett par lnga kppar, aftogo oss vra vta klder, hvilkavi
fastbundo vid kpparnes smalndor, fastade de fven genombltta
filtarna lst om skuldran och s satte vi oss i rrelse enligt
kompassnlens anvisning.

Det blste friskt emot oss, flanelltrjan och benklderna fladdrade
frn ndan af kppen, filten bildade en half luftballong p ryggen.
Ikldda endast vra hattar och skor, med bssorna fver axeln, tgade
vi fram i adams-drkt, tv hvite negrer...

Det kndes helt uppfriskande att slunda i afrikansk baltoalett
promenera lngs den dunkla svala skogsvgen, synnerligen som blsten
och dagsljuset skrmmer bort moskitos. Vi skulle emellertid icke gjort
s, ty innan solen sjnk hade vi blifvit tvungna intaga par tre grpar
kininpulver mot den feber, som efter genomvadandet af en liten sumpig
dld kom magen att vrka, knna att darra och tinningar, nacke och
hjssa att bulta, sticka och glda liksom man skyfflat gldande kol i
hufvudet. gonen brnde och slutligen sgo vi fremlen omkring oss
dansa likt Macbeths hxor, vlnader och troll, raketter och stjrnor
lyste och frste i ett beckmrker, hvari slutligen midtibland skyhgt
skummande bljor "Den flygande Hollndaren" seglade rakt p oss,
under det att en faslig svafvellukt ville kvfva vr andedrkt...
Ngonting slet och rykte uti vra mma kroppar och... En fverraskande
syn framstlde sig fr vra blickar, d vi tervunno vrt frlorade
medvetande. Vi lgo bredvid hvarandra i ett trngt mellanrum emellan
tvnne ovanligt hga, aflnga negerhyddor. Himlen var molnfri och
stjrnor blinkade vnligt ned. Ett frfrligt oljud uppfylde rymden.
Slag p trtrummor, tam-tams, mpafunfverlurar och skrammel af
hvarjehanda slag ackompanjerade ett enformigt tjutande, n dmpadt, n
stigande till glla utdragna skri, oktaver hgre n hga C och till och
med otnkbara fr sjlfva en operas hjltetenor i det moment frsta
lskarinnan kastar sig i hans armar.

Gamla gossar, vana gossar!

Vildarne hade tydligen kommit fver oss p vgen, dr vi lgo i
vanmakt, och slpat oss till sin by.

Landsmannens varningar att beska infdingarne, hvilka fven voro
misstnkta fr kannibaliska plgseder, for mig i sinnet och jag delgaf
S.E. mina farhgor.

Jublet vi hrde kunde mjligen vara en gldje och tacksgelsefest till
anden Mzimu eller Maluku fr den present han gifvit medborgarne i
Nagulue.

"Paras menn karkuun, ennenkuin ne p--t saavat meidt kiinni ja
kentiesi pistvt meidt kattilaan" -- menade S.E., och jag instmde
fullkomligt.

Det var emellertid lttare sagdt n gjordt. D vi skulle resa oss,
nekade ben och armar att gra den ringaste tjnst.

Till all lycka upptkte vi snart en hg af saker ett stycke nrmare
grndens ppning. Det var vra effekter dem de tanklsa negrerna icke
bekymrat sig om att placera lngre undan fr oss.

Jag kraflade mig till sakerna och fick omsider fatt i kognakskantinen
och kininpsen. En nypa kinin och en duktig klunk af den goda franska
kognaken fick oss p benen, och med anstrngande af all vr viljekraft
lyckades vi fven klda p oss flanelltrja och benklder. Gripande
vra rostiga bssor och vskan begynte vi vackla fram utmed grnden.

Vi kommo lyckligt till slutet af gngen, men dr stlde ett grde af
taggig mimosa och andra likartade vxter en ofverstiglig skiljemur
emellan oss och friheten, lifvet och utsikten att vid soluppgngen
hackas till kalops.

"S--a p--e" -- utbrast S.E. frtviflad. Pltsligt fick jag en id.

"Vi bryta oss in genom den skra husvggen, och sedan f vi se."

Ingen tid var att frlora, och som vildarnes skrl fortgick, lyckades
vi, s svaga vi n voro, att praktisera oss in i huset. Jag tnde
eld p en vaxsticka och sg att vi befunno oss i ett nstan tomt
rum af mindre dimensioner. En hg majsax och manihokrtter, ngra
surmjlkskurbitser och ett par spjut utgjorde hela bohaget. Ett halft
dussin jttestora rttor begfvo sig p flykten vid antndningen af
en ny vaxsticka. Detta var tydligen skafferiet. Nu hllo vi en kort
fverlggning, sittande p hvar sin stora kurbits och med den laddade
bssan mellan knna. Att g ur huset och rusa ut var icke rdligt.
Byarna i skogen ro bygda i ellipsform, hafva en palissad af taggiga
vxter, och utgngarna tillbommas noga till natten. Tnda eld p byn --
vi knde hvardera motvilja hremot och hade frfrigt icke klart fr
oss fljderna.

Med feber i kroppen, vrkande hufvud och en torr, brnnande strupe r
man s lagom "hittuger" af sig, hvarfr vi fven vl en timme sutto
p vra kurbitser utan att varda klokare drfr. Redan hade vi hrt
stmmor och steg utanfr och med darrande hnder fastare gripit om
bssorna, d det infernaliska stojet p bygrden afstannade fr en gets
ngsliga brkande och ett ndlst kackel af hnsen. Strax drp ett
mullrande rytande.

"Lejon, Lejon, Zimbu, Zimbu", ljd i korus och man tyktes allmnt rusa
till utgngsporten. Skyndsamt utdrucko vi den sista kognaken samt smgo
oss ut, fven vi, frdiga till handling, s godt krafterna tillto
det. Vrt upptrdande vllade rop och skrik, men d ngra nya rytanden
frnummos, lyckades vi i villervallan komma utom stngslet.

Kastspjut, eldbrnder och stenar haglade genom luften svl mot oss som
mot lejonet i samma fart.

Knapt hade vi stannat fr att hmta andan vid skogsbrynet, innan vi i
dagens frsta ljus upptkte en gul, rrlig massa, som snabt rrde sig
ett stycke framfr oss. Det var lejonet med en stor svart get i gapet.
Djuret stannade, vnde det enorma lurfviga hufvudet emot de i fjrran
stojande och gestikulerande vildarne, uppgaf ett dmpadt morrande och
var med tre  fyra vldiga sprng frsvunnet i skogssnren.

Jag knde mig bttre. Grannskapet med djurens konung i dess fulla
odresserade frihet mtte satt blodet i s starkt omlopp, att en stor
del af feberbacillerna ddats af strmsttningen. En oslcklig trst
plgade mig dremot frfrligt. S.E. var likblek och stapplade,
hvarfr jag fvergaf tanken p frammarsch i dag och i stllet,
stdjande honom, skte upp t oss ett gmstlle bakom en liten bck uti
en urholkning i marken. S.E. insomnade strax tungt, efter att hafva
druckit litet vatten, och jag satte mig nedhukad till vakttjnstgring.
Dagen var klar. Solen steg alt hgre och vrmen blef tryckande, fven
dr vi befunno oss i skuggan, i urholkningen. Ocks jag somnade
in. Ingenting hnde oss till all lycka. Efter en fem  sex timmars
strkande smn vaknade vi med friskare kropp och bttre humr. En
liten flaska kamfersmixtur slukades per hlft och s skulle vi begifva
oss i vg, d vi till vr fasa funno att S.E:s bssa var frsvunnen.
Ofrklarligt var det, svida ej mannen i feberyrseln omedvetet frlagt
den. En timmes skande ledde ej till ngot resultat. Vra filtar hade
ocks gtt frlorade. Det oundvikliga r icke vrdt att srja fver.
Som vi gingo och stodo begfvo vi oss i vg med god fart. S.E. fick
min bssa och jag njde mig med min gamla prfvade Colts revolver, ett
minne frn fventyren i Kapkolonin ett halft r tillbaka i tiden.

Den sista veckans stormiga vderlek hade slagit om och en djup tystnad
rdde i dalgngen mellan Nagulues frn Ngombe hgland utskjutande
hjder.

I nordvst bakom hglandet reste sig ngra blgr brgtoppar med
tvra, i zigzag gende konturer. Dessa fjlltoppar uppstiga frn Lomwe
beryktade alpland, bebodt af yaofolket och i hvilket sjn Nyassa-Nyassa
ligger inbddad.

Slafvgen hade tjnat som strt t frie finske mn... Frie finske mn
-- hvad pratar jag fr galimathias?

Landsmannens sorgsna, insjunkna skepnad, den stolta negressen
Nahakwa och hennes vindthund, febern, trasslet i byn och lejonet,
den lngs slafvgen altjmt terkommande synen af mnskliga skelett
och benknotar -- "cela suffit" skulle man tycka, men nej, nnu vnta
oss prfningar, innan det tillstdjer oss bulta p det bermda
generalguvernrsresidenset Mozambiks portar.

Vi hafva traskat fver en vecka "immer vorwrts" och kanske nr alt gr
ikring med bttre tur n mngen annan -- p andra stllen af Afrika, ty
denna vackra, men osunda och moskitosuppfylda kust af Afrika uppvaktas
sllan af hvite resande.

Den dag som r, r den trhnda mindre knd n flere lnder i det
innersta inre af kontinenten.

En skn morgon upptkte vi, dr vi luffade lngs kammen af en s,
talrika byar med husen ordnade i gator och grnder och en ovanligt
stark folkrrelse, s vidt man kunde urskilja p det lnga afstndet.

Huru intressant att f aflgga ett besk hos konungen, f veta hans
namn, studera folkets natur, vsen och grad af kultur, taga reda
p om de brukade ta upp hvarandra! Bah -- mitt de var endast att
samla minnen, om lyckan r god reta upp forskningsbegret hos ngon
lyckligare lottad, kompetentare landsman. -- Emigration till denna njd
kan ej komma ifrga fr klimatets skull. Sjlfvaste Central Afrika r
sundare n det giftiga Guinea och Mozambik.

Hurudana mrkliga trdartade ormbunkar! Hvilken ondlig mngfald af
insekter! Fjrilar stora som sm fglar och fglar ej mycket strre n
getingar. Ett slags "Crocodilus minor" och otcka iglar och argsinta
platta vattenormar. Pelikaner, marabu-storkar och gamar, papegojor och
apor, och apor, och apor. -- Huru grna hade jag ej tagit allesammans
-- ja en flodhst, en rinoceros och ett par giraffer, kanske en hel
elefant med mig och placerat dem i Helsingfors djurgrd till hopens
begapande -- en otvifvelaktigt dock mycket lrorikare och nyttigare
sysselsttning, n att sl absolut dank eller g omkring i timtal och
narra sig sjlf eller ngon stackars flicka. Ack -- jag hade blott en
blomma -- protea argentea -- med mig som ett litet minne; dock fven
"Silfverbladet" gick sedermera frloradt p vgen. Jo -- min hlsa
strk jmvl p denna afrikanska rutsch och det r ju fven ett minne,
ehuru ngot fatalt.

Emellertid tgade S.E. och jag framt s godt vi frmdde. En afton
hade vi lyckats "fverkomma" en fet gs och p morgonen hade jag -- med
vinchester kula -- skjutit ett prlhns. Maten r halfva fdan, fven
utan helan, halfvan och fisksupen, och vi knde oss jmfrelsevis krya.
Endast vr toalett begynte ingifva oss svra bekymmer. nnu en vecka
och vi skulle hafva blott skinnet att pryda oss med. Jag stoltserade
redan vgen framt i ett par trasiga skor och -- kolt -- en rd
flanellsjacka, medan kamraten hade en stor ylleduk om halsen och en
vicehradshfdings, en min vns, gr yllekalsonger om nedre delen af
sin korpus. Inte voro vi sorgsna fr den sakens skull. Klder r icke
vrsta sorgen i Afrika och sjlfva krleken hvilar drstdes ej hller
p plsbrmad kappa, utan r fullt tillfredsstld med en ny, vacker
bomullsnsduk.

S.E. tykte att vi snart borde anlnda till Zansibar eller -- Bombay,
medan jag ter fruktade fr att vi aldrig ens skulle hinna Mozambik.

Det var solsken och vackert vder, fglarna kvittrade och aporna
hoppade lustigt i trdens kronor. Denna vandring p den torra, glest
skogbevuxna mon -- en furomo var det ej -- skulle egt sina behag under
intrycket af den vidstrkta utsikten ostvart, dr vi redan oroligt
underskte horisonten, om den "bla randen" hndelsevis ville yppa sig;
denna vandring, under hvilken man befann sig ensam med naturen, hade
varit behaglig nog, om vi ej lidit af en s att sga akut och stationr
hunger och trst. D och d var man vl i tillflle lska sig med ngot
vildt plommon eller en mangoe, men en anstrngande promenad retar
aptiten, synnerligen efter genomgngen febersjukdom, och det hade ej
alls varit ofvet att ter kunna "kuppa" en kalkon eller skjuta ned ett
prlhns -- men nej det bestods icke.

P ett stlle vdra vi en klla och njuta af dess klara, ehuru ngot
ljumma vatten.

Tankarne surrade rundtom, dock alltid med den bestmda medelpunkten:
Mozambik.

Vi vandrade och vandrade utan ngot som hlst dn af klackar, ty vi
gingo numera barfota. P mitt hufvud tronade den sista resten af en
fordom sttlig panamahatt, medan adjutanten fick nja sig med en af en
hvit skjorta frfrdigad "tavallinen piikan huivi".

Hgligen mystiska halflgo vi i skygd af ngra aromatiskt doftande med
otaliga rda och hvita blommor betkta buskar. Vr tobak rkte jmt
och ntt till en sista pipa. Ocks tndstickorna voro ltt rknade.
Jag blickade hn mot en hop sandstenar, vid hvilkas fot en frbittrad
drabbning som bst pgick emellan trenne srdeles frn hvarandra
sig skiljande arter af slktet Formica eller Myrmica. Ett lngt led
af medelstora svarta myror anfll med ursinnigt raseri en skock
ljusbruna, nstan ljusrda myror af, tykte jag, nra en centimeters
lngd, frsedda med en uppsvld, grof bakkropp. En orknelig skara
diminutiva myror frefllo hlla ett med jttarne. Ett par skalbaggar
af ett osympatiskt utseende rnde af och an ibland myrorna, ytterligt
uppretade och nervsa. fveralt skall man nu ocks slss och vara
nervs.

Men hvad r det? Uppfr den slingrande gngstigen till vr sands
trefva under skratt och tonerna af ngot slags pipande fljt fyra unga
svarta damer. Att de tillhra "stndspersons klassen" kan ses af de
skynken de bra kring lnden, ty det tcka knet, som tillhr "plebsen
och packet" -- hvad dessa ord nu egentligen mnde betyda frfrigt
-- altnog fattigt folk gr hr i landet utan vidare phng. ldre
frstndigare karlar omgjorda sig dock med en skinntrens.

-- "Skola vi inleda bekantskap?"

-- "Naturligtvis. Kanske de skaffa oss mat" menar S.E. "Vi ha haft det
lugnt nu ngra dagar, s vi kunna ju igen st en dust."

-- "Fasa, maza, misi, rizi, uyngwe, sennoritas, ladys" -- tillropade
vi flickorna s snart de hunnit upp p platn. Ett samfldt anskri af
bestrtning och ett, tu, tre voro de unga misserna ter nere i dalen.
Den sista formligen rullade sig ned.

Resoluta karlar, som vi voro, rkte det icke mnga gonblick innan vi
reste ned samma vg och nu begynte p den lilla sltten en kapplpning.
Det glde f tag i ngon af dem, frrn de hunno skogsbrynet p
sluttningen midt emot. Aldrig hade vi dock ftt fast vra skna, om ej
den lsta och klumpigaste af dem hade snafvat och i nsta minut blifvit
uppfngad af tvnne tvbenta lejon.

Mrkvrdigt nog sade flickan ej ett ord. Om det var stolthet eller
frskrckelse, som frlamade hennes tunga, kunde jag icke afgra.

De andra tserna hade frsvunnit i snren, antagligen hllo de nu
drifrn utkik och hade mjligen ngon af dem sprungit hem till pappa,
mamma, brder och fstmn fr att hmta hjlp.

-- "Ska' vi slppa henne", yttrade jag ngot rdvill.

-- "Nej", svarade S.E., "hon ska' skaffa mat och visa oss genaste vgen
till staden".

-- "Well", -- tertog jag, "men nog r jag tillrckligt gentleman fr
att icke lnge mera st och hlla fast det stackars barnet p detta
stt" -- den unga kvinnan var hgst femton r. --

-- "Well" -- genmlde S.E. -- "Frklara t henne saken".

O! huru jag tolkade vra knslor. Medan S.E. hll ett fast tag
iflickan, s frde jag handen till munnen, trykte drefter med en
sorgsen min p magen och slutade mimiken med en sirlig bugning och en
s grasis slngkyss som mjligt.

Flickan brast ut i ett klingande skratt och d S.E. uti ifvern slpte
sitt tag och noggrant upprepade mina gester, kom hon burdus fram
till mig, strk med handen fver min hals och sg sedan p sin hand.
Hon trodde oss vara hvitsminkade negrer som agerade litet komedi.
Frhllandet r att fetischprster, regnmakare och konsortes bruka mla
sig hvita vid hgtidliga tillfllen.

Emellertid tyktes hon nyo fattas af oro vid nrmare skrskdande utaf
vra nunor och synnerligen vid anblicken af S.E:s ljusbl gon.

Hon gjorde redan min af att taga till flykten, d jag, fattad af en
gudaboren ingifvelse, fll p kn, befallande, manande titulus S.E.
att gra detsamma.

Dr lgo vi tv gamla hvita nu p vra knn infr den unga svarta
flickan.

Dygden sges hafva sin belning, men ridderlighet mot fruntimmer --
fven om de ro kulrta -- har fr visso det. I stllet fr att schappa
begynte flickan tilltala oss, drvid hon p negerfason -- ytterst
lifligt. rullade med gonen, vinkade med handen, utstrkte armen och
emellant till och med sparkade i luften med ena foten. P hennes
tillrop visade sig den ena efter den andra af de friga jntorna och
nrmade sig, om n frsiktigt, platsen fr rendez-vous'et. Jag hvarken
kan eller vill hr skildra den mimiska konversation, som fljde under
vl en timmes tid. Med gldje konstaterade jag dock att Mozambik var
dem vlbekant -- namnet tminstone, att de ndtligen begrepo vr
anhllan om fda, samt att de synbarligen icke ville bereda oss ngon
frargelse. Jag trodde mig mrka, att vr frsta bekantskap gick drhn
i vnskap, att hon till och med gaf S.E. ett mt gonkast.

Vi pekade p vr frra lgerplats uppe p platn, och de fiffiga
flickorna frstodo snart, att vi dr skulle invnta dem samt att de
skulle skynda sig. Utfattiga som vi voro -- halfnakna fr att sga
sanningen -- hade jag ej annat rd n att sknka min korta rda
flanellsjacka t vr primadonna och vara njd med att hafva den lnga
ylleskjortan nnu i behll...

Tre timmar senare kom den rliga flickan, tfljd af ett groflemmadt
fullvuxet fruntimmer -- hennes mor? Hon var ikldd den rda
flanellsjackan och hade koafferat, sminkat och smort sig alldeles
omttligt med ockra och palmsmr -- s nog fruktar jag vi lmnade ett
krossadt hjrta drborta i byn Matumba.

Fruntimren gfvo oss en kokt hna -- oplockad, stekt manihok, litet
kassava rot och en skl surmjlk, som S.E. drack ut i ett andedrag.
Jag frtrde litet af manihoken och tog kassava roten till tuggbuss,
medan S. E. behndigt plockade hnan, som inom ngra gonblick af honom
uppts med ben och vingar.

En urblekt, hundrade gnger tvttad sidennsduk gafs som present t
den ldre kvinnan, och s begynte vi laga oss i ordning till frnyadt
framtgande. Men det r icke s ltt att komma fri frn fruntimmer
dem man rkat haka sig fast uti. Flickan, hvilken jag tykte kallade
sig "Maisli", erhll hftiga frebrelser af den ldre damen, d vi
enstndigt nekade flja dem t till deras by. Maisli hade ptagligen
uppgifvit, att vi skulle beska byn, och slunda utvrkat t oss
proviant.

Under de svarta fruntimrens dispyt hade vi emellertid hunnit aflgsna
oss, men de upphunno oss nsta minut och den ldre tog mig pockande
i armen, i det hon uppmanade mig att vnda om. D jag i detsamma sg
en hop med skldar och spjut bevpnade vildar rra sig p den lilla
sltten nedanom, gaf jag S.E. en vink, hvarp han aflossade ett skott
ur winchestern med pfljd, att de stackars negresserna genast rymde
sin kos och vi med stormsteg fortsatte vr marsch. Jo, jo -- otack r
vrldens ln!

Fljande morgon hade vi frjden att vid den uppgende solens strlar
-- emellan 5-6 f.m. -- frn en dominerande punkt se ngonting starkt
glimrande och skinande hvitt lngt borta vid horisonten. Efter en
minuts reflexion utbrusto vi p engng:

"Kyll se nyt on kaupunki."

Vi luffade oafbrutet nedt och anlnde till den utmed hela ostkusten
sig strckande skogsregionen och sumplanden.

Vi rastade p ett stlle, dr en skogseld nyligen rasat, och njto af
att ligga utstrkta p den sotiga marken, som naturligtvis var fri frn
kryp, ohyra och ormar. En viss oro hade bemktigat sig oss, och vid
nsta dags frsta gryning voro vi igen p vandring, numera vrkligen
liknande flckiga negrer, d sotet starkt fstat sig vid huden p
alla mjliga och omjliga stllen af kroppen. P en liten ppen plats
sgo vi emellan ett par grenar ett utspndt bastrep med vidhngande
dinglande kttstycken och skinkor utsatta till torkning i solen. Vid
noggrannare eftersyn togo vi denna gng skrmda till benen s fort vi
blott frmdde. -- Det var mnniskoktt, tminstone hade -- tvnne
svarta "liljekullar" tillhrt en kvinna.

Vi voro icke hemma nnu, men nog tackade vi Gud, d vi numera
voro endast ngra tiotal engelska mil aflgsna frn Mozambik.

Dagen efter ankommo vi till Makombe vikens innersta flik och kastade
oss utan tanke p hajar, brnningar eller hvad det n vara m i
vattnet. Oceanvgen skljde fver oss och strkte till den grad sinne
och fysik, att vi muntert gnolande utan knsla af trtthet knallade
i vg och tidigt fljande dag under, om jag s fr uttrycka mig,
allmn sensation intgade i Lumbu -- en negerfrstad till Mozambik p
fastlandet.

P vr egen anhllan omhndertogos vi af polischefen i Lumbu,
en hvit portugisisk soldat, och transporterades fver till
generalguvernrsresidenset, den i flere sekel sina anor rknande staden
och fstningen Mozambik, anno mundi 1891 den 14 mars, Matildadagen.

       *       *       *       *       *

Herr polismstaren i Lumbu anropade en bt, gaf oss en kulrt portugis
-- gevaldiger -- som eskort, och s rodde man oss fver till n och
staden Mozambik.

Gevaldigern ansg det hra till sin mbetsplikt att hlla hvardera
af oss under armen. En portugisisk herre, som hndelsevis sg oss
landstiga med "vr gemensamma vn", var emellertid nog nobel att befria
oss ifrn honom, och, utan att fsta afseende vid ordsprket "som man
gr kldd s blir man hdd", dessutom nog hjrtlig att bjuda oss p ett
glas utmrkt vin hemma hos sig.

Jag berttade att jag innehade ett bref till S:r Jos Maschado.

"Si" -- utropade rddaren af vr ambition. "Jag knner Maschado
mycket bra. Generalguvernren heter ocks Maschado, men Er vn r
kryddkrmare".

Fljande gonblick voro vi p vg, beledsagade af den portugisiska
herrn.





XI Kapitlet.

Mozambik och Zansibar (Tjanguebar).


    Ngra ord om dessa gamla stders natur och vsen. Fest fr de
    ankommande "hvite soldaterne." Portugisisk -- engelsk -- tysk
    -- zansibarisk storpolitik. I sista laget och grefvens tid.
    -- Den hgsinte missionren, jesuitpatern A. Le Roi's mellankomst.

                                                       Mars 1891.

I samma eleganta kostym vi frut omnmt och alt nnu ngot sotiga
klifva vi ttt efter S:r Rebello in i Mozambik. Det r just torgtiden
och talrika skaror rra sig p gatorna och den breda, lummiga delvis
makadamiserade vg eller all, som ifrn Lumbusidan igenom en stor
negerfrstad leder till de egentliga europeiskt-indiska stadsdelarne.
Till hger resa sig branter, glest bevuxna med kokospalmer. Vnsterom,
nere i den ttt skogbevuxna, djupa ganska vidtutbredda dalsnkningen,
ser man mellan trdstammarne, i skydd af de yppiga kronorna och delvis
dolda fr blicken, de lngstrkta bruna, af riskvistar, halm och
murbruk uppfrda, vlbekanta afrikanska husen, med smala grnder som
skilja dem t. Dessa negerpalats hafva vanligen intet fnster, utan
kommer ljus och luft in genom den smala drren. Hvarje hushll har ett
strre ytterrum, med en mindre kammare bakom. Flere hushll bygga ofta
gemensamt upp ett hus. Mellanvggarna ro nog genomskinliga och fven
yttervggen ej altfr solid.

En ensam uppmrksam vandrare kan drfr under en promenad ltt f reda
p alt som frsiggr inom hus -- bde se och hra. Mrkligt nog lr
negrernas likgiltighet fr hemlighetsmakeri i hvardagslifvet, ja den
frivola ppenheten i deras sinnelag, icke gifva ngot strre rum fr
skvallret. Allting frefaller hvar och en -- s naturligt.

Vi g frbi det storslaget tilltagna, men ofullbordade hospitalet och
komma in i portugisstaden. Det r en gammal vlbebygd stad med grdar
frn Henrik Navigadors dagar och grdar frn nyaste tid.

Konsulerna hafva vldiga palats, och guvernrsresidenset, vid
hufvudbryggan och med utsikt t hamnen, r en solid och vacker byggnad
i de hr vanliga ljusrda eller bl frgerna. Utanfr r en esplanad
med musikestrad. Kyrkan framstller fr inbillningen S:t Gudule
katedralen i Brssel, likvisst i karrikerad form. P stra sidan ligger
en stor park och bakom parken fstet, en gammaldags borg.

Ehuru den fashionobla stadsdelen ligger hr och fven ngra
portugisiska frnmiteter finnas, s hvarken ser eller hr man ngot
som gr under benmningen ekipager.

Generalguvernrens vagnspar torde vara det enda som mdosamt
underhllas, och den ende ryttaren vi sgo, nmligen Hans E:s
privatsekreterare, upptrdde visserligen personligen som fullstndig
dandy, men hans k hade ej annat fullblod i sig n det som en
boricka mjligen bestr sig. fven vanliga dragoxar voro sllsynta.
Opkallade visiter till n frn fastlandet af den i dr varande skogar
residerande ryktbara tse-tse flugan frorsakar denna brist p fyrbenta
fortskaffare. Tse-tse gjorde mig frfrigt mycket hufvudbry. En del
beskrifva det flygande f'et ssom varande lik vr vanliga husfluga,
endast ngot mindre och med en liten grn flck ngonstdes, hvarest
giftmnet r frkapsladt. Andra -- t.ex. en af vra vgvisare, den
famsa Luuci, den dr engng blef anfallen af en flock getingar eller
bromsar, slog frtvifladt omkring sig under ideliga rop af -- "tse,
tse-tse, tse."

Gatorna g i bukter och gra tvra vinklar, men ro relativt snygga.
Hvarje hus har en grd med trdgrd bakom sig. Den kolonialhandlare
vi bodde hos hll fven matservering fr stadens bttre herrar d.v.s.
tjnstemnnen. De voro till strre delen frvista hit, misstnkta fr
republikanska tendenser, eller fr annat. Hvar och en af de hvite, utom
de 27, hvilkas fruar riskerat det ohlsosamma klimatet, hade en svart
vice fru, ngra fruktar jag hade ett par, hvarvid den andra ofta var
en indiska; ombyte frnjer. Detta beror dock ej s mycket af brist
p moral, utan mer af ndvndigheten att hafva ngon som skter om
hemmet -- huru ansprkslst det n r... Makua-kua karlar torde vara
farligare att anvnda i tjnst n den falskaste Zulukaffer och mycket
dyra, medan dremot de frn inre landet hit flyktade, svarta kvinnorna
ro trogna och tillgifna sin nye beskyddare, hvilken vl ej behandlar
dem med synnerlig aktning, men likvl hvarken piskar, flr eller ter
upp dem.

Dessa svarta damer ro till strre delen tatuerade och tugga den
tnderna totalt frstrande betheln; en vana hmtad af indierna och
minst sagdt en af de afskyvrdaste det tcka knet kunnat hitta p.

Salutorget i staden, inom ett prydligt skrank och delvis fvertkt,
erbjuder skdaren en rrlig tafla p frmiddagen och fven senare.
"Landsorts" Kuanegrer frekventera ofta staden, ehuru de torde msta
skaffa sig ngot slags pass eller tilltelse. Frukttillfrseln r
drfr stor och mngfaldig. fven ebenholz, mahogny, palmolja, durrah,
ris och elfenben omsttes i ganska ansenliga kvantiteter. Ett som
frvnade mig var den rikliga tillgngen p hnsfgel, svl inhemska
som utlndska. Apor, papegojor och sngfglar i bur frdes fven till
torgs.

Bland mrkvrdigheter var jag i tillflle hr se en albinos, med
nstan rda gonpupiller, mager och klen, med krusigt hr, -- jmte
ett dvrgpar, ganska vlskapade och icke alls obehagliga, som
Sydamerikas hemska jordtare, geofagerna, med deras utspnda magar.
Indiska kpmn, som p slafhandel samlat -- in partibus infidelium --
oerhrda rikedomar, sitta med benen i kors p korta divaner och frakta
ej att sjlf servera t kunderna "varor raras." Indiern r otroligt
hushllsaktig. En indisk "baron", agent fr sultanens af Zansibar
ngbtar, sg jag egenhndigt hjlpa till vid mlning af mrken p
fraktlrar, fast mannen r mngmiljonr, och Adamji-Mijah khan, son
till en pappa med hiskligt mycket "koftis", hvilken bistod mig att
slippa fver till Zansibar, frsmdde ej taga dcksplats med oss, och
nd sg jag honom innehafva en skinnsck, full med psar af guldmynt
och indiska rupees.

Snl var Adamji likvl ej, ty hela vgen och nnu i Zansibar upptrdde
han mycket generst. Konsten lg i de sm behofven. Det var annars en
bildad fin man, ngot kortvuxen och korpulent, men med ett vackert
anlete och traditionella indiska prinsmustascher, som nog hafva
frorsakat och nnu torde komma att vlla mngen zigenerska af hgre
rang hjrtekval. Adamji khans familj hade aldrig besudlat sig med
slaftraden, utan handlade via Bombay p Natal, Mozambik och Durban med
engelska manufakturer. Adamji personligen intresserar sig dessutom fr
handel med indiska och afrikanska vilda djur.

Det var han, som vlvilligt lofvade vid anfordran bestyra om tropiska
djurslag fr vr Hgholme.

Flere indiska kpmn i Mozambik och Zansibar, t hvilka jag berttade
om vrt undangmda land, sade sig vara villiga att med vra kpmn
ing direkta affrsfrbindelser fr import af indiska och afrikanska
produkter. Tjra och frdigsgade brder, fven jrn och papper,
tagas af dem grna i utbyte. --

Midtemot sundet, p fasta landet, ligger Lumba, en transito ort fr
inre landet och i den djupa skogen, ngonstdes norrut, det
hemlighetsfulla Otrobando, en ort, som portugiserne p senare tider
starkt befstat till ett slags Metz, vare sig mot engelsmn eller
infdingar, och dit de frt kanoner, proviant samt ltit bestta med
bde hvita trupper frn Lisboa och en del af Goas garnison. Goa ligger
i hafvet i nrheten af Bombay uti Indien, och tillhr nnu Portugal.

De dagar vi tillbringade i Mozambik voro "balsam p sren." Maschado
var lskvrdheten sjlf, isynnerhet sedan jag till honom fverlmnat
brefvet frn den namnlse landsmannen.

Icke nog med att han intet tog betaldt. Han betalade nnu frakten fr
vra kistor, hvilka med en arabisk dhow fortsatt resan hit frn Matla.
Dessutom bjd han mig p utflykter i grannskapet. Det intressantaste
var besket i det indiska kvarteret, som befann sig p en udde. Hvilka
otroliga seder, hvilka egendomliga bruk hos dessa asiater!

Nog lefva vi i mnga hnseenden annorlunda n indier och
negrer! -- --

En stor fest voro vi i tillflle att fvervara i Mozambik. Ngra
stora portugisiska transportskepp med tv hvita regementen och ett
batteri anlnde nmligen dagen innan vr afresa och general-guvernren
lt franstalta festiviteter af alla slag. Musikkrer utfrde
operapotpourrier; kulrta lyktor hngde i trdens kronor; raketter
och bengaliska eldar; parad af fstets svarta garnison; bal hos Hans
Excellens -- jag var en stund uppe i lnad rd frack -- och slutligen
stor karneval i negerstadsdelen med dans p en ppen grslinda.

P redden illuminerade alla fartyg.

Ingen kan frneka portugiserne patriotiska strmningar och tapperhet --
tminstone hr i Mozambik under festdagarna.

Lustigast var emellertid att se negressernas dans ute i parken, vid en
militrorkesters ackompagnement.

Om kapellet spelade glada eller vemodiga melodier -- lika godt -- de
svarta damerna funno sig genast. n togo de lngsamma menuettsteg, n
surrade de omkring som snurror. S.E. med sin nordiska trghet satt p
en bnk och skrattade s att trarna tillrade.

I brjan trdde kvinnorna dansen med en filt, en kjol etc. upp sig.
Till slut voro de p hret lika Eva i paradiset innan syndafallet --
den svarta Eva menar jag. Ett rep spndt i en vid ring tillt ingen
karl nrma sig, -- --

H:s M:t Sultanen af Zansibar r en stor, sttlig man, med rdblommigt
ansikte -- tminstone den dag jag sg honom p en balkong strax efter
en festmiddag -- och ett kortklipt svart, ttt skgg frn det ena rat
till det andra. -- Den nuvarande sultanen, hvilken fr ngra r
tillbaka eftertrdde sin ldre broder, torde vara en jovialisk och
godmodig natur, som mer och mer vndt sitt intresse frn arabisk
politik, synnerligen sedan engelsmn och tyskar tagit af honom hela
hans omrde s nr som p arna Zansibar och Pemba.

Sultan Achmed ben Siyjid har lmnat den otacksamma politiska rollen af
arabernas padisshach och i stllet bygt sig ett antal strre och mindre
ngare, och r nu sina forna hfdingars hufvudkassr, generalagent och
bankir samt vrldens strsta grosshandlande.

Till vr lycka anlnde just H:s M:ts i Zansibar kustngare Barava till
Mozambik och tog -- med Adamji khan's bistnd -- oss ombord.

Vrkligen en afrikafrd till sjs och till lands ssom f. Jag r
ej tillrckligt falsk fr att ej medgifva, att det brjade blifva
tillrckligt af detta traskande med psen p ryggen och stafven i hand,
-- ja -- af sjresor med; af alt detta tiggande. Tigga kallas hemma att
"vigga" och detta trstade mig ngot.

Med ett visst vlbehag strkte jag emellertid ut mig p den af Adamji
"lnade" madrassen, hgt p ofvandck. Simo Eskola lade sig nere p
storluckan, dr han tykte det blste mindre.

Fundersam lg jag p rygg och blickade upp mot tindrande stjrnor och
lysande mnhalfva, d tvnne i hvita burnuser kldda zansibarmn artigt
frfrgade sig om de fingo taga sina sofplatser vid min sida. Det var
riktigt hyfsade karlar.

-- "Med nje" -- svarade jag p samma sprk som de tilltalat mig eller
engelskan.

P det viset fick jag i hast tv prktiga karlar till sllskap och tv
hyggliga negrer till vnner.

De hette Mohammed -- en lng, sttlig, allvarsam man -- och Abdallah --
en liten, liflig, munter figur. Bgge voro af H.M. Stanleys mn.

Den ena hade som alldeles ung varit med genom "De Svartes vrldsdel"
och sedan tjnat i Kongo under Stanleys generalguvernrskap. Den andra
hade varit med p Emin-pascha expeditionen.

Se dr tvnne afrikaresande, som frvandlade mig till en nolla eller
kanske, med fstadt afseende vid alla strapatser och utstnden
lifsfara, till + 1.

Flere floder flyta ned i oceanen emellan Mozambik och Zansibar. Deras
utlopp hafva bildat vikar och en strre eller mindre skrgrd uti dem.
En dubbelflikad vik, dr vi med ngan uppe aflastade ngra kolly i en
bt, bar den kurisa benmningen Memma, medan en flod mera norrut hette
Luuri -- ett namn som hos mig uppvkte ett vemodigt minne ifrn hemmet.

Vid Ibo lgo vi flere timmar fr ankar. En stor fjrd med flere holmar
och uddar karaktriserar hr trakten ngot i vr naturs styl.

Fr att Afrikas ostkust icke har inskrningar ssom Norge eller Europa
i allmnhet, br man dock icke tro, att den r en enformigt lpande
strcka som t.ex. Svarta hafvets.

Oroande underrttelser kommo frn Tunga -- ocks ett namn -- dr
en upprorisk negerkung trngt in och, s pstod man, mrdat hela
garnisonen och alla hvita.

Vr kapten, en gammal arab, ikldd liksom styrmannen och maskinisten de
indiska muhamedanernas nationaldrkt, beslt iakttaga frsiktighet vid
infarten i Tunga viken emellan Majapi n och Cap Delgado.

Efter en lng vntan kommo fyra stora btar, af hvilka en hade den
portugisiska flaggan svajande fver akterstfven.

Adamji khan, som var bekant med beflet frn en fregende resa, sade
t mig eftert, att det oroande ryktet delvis var sant. En del af
garnisonen hade fraterniserat med kringboende stammar, ngra tredskande
individer hade blifvit skjutna, ngra innebyggare i byn mrdade och en
portugisisk tjnsteman ddad. Det var hans enka och tre barn som nu med
pick och pack skulle fver Zansibar tervnda till Lissabon.

Damen var sorgsen och blek och hade med sig en svart duenna fr barnen.
Portugisiskorna se behagliga ut och hafva ett allvarsamt stdadt skick.

En laddning tokroliga markattor och en stor bur med hundradetal
sngfglar "winchades" upp p dck.

D vi passerade Cap Delgado sgo vi den rara synen af tre elefanter,
en stor och tv mindre, som med snablarna hgt i vdret togo sig ett
hafsbad uti brnningen, som spolade fver dem skummande, utan att frm
bringa djuren ur deras stllning. Dessa tjockhudars styrka mtte vara
kolossal och tyngden dito. En gng i vrlden mtte jag oceanbrnningen,
som genast kastade mig omkull och sedan oemotstndligt drog mig med
sig p djupt vatten, dr ofta hajar lura p sitt rof. Jag skulle vl
sluppit lifvet d, om icke en fiskarjakt i samma stund rkt mig en
hjlpsam hand.

Det hnde sig i Charleston, C.U.S. of A. anno 1880.

Vi hafva skridit fver den tysk-afrikanska grnsen och floden Rovuma
r bakom oss. Kusten blir alt mera pittoresk. Uddar och holmar; n
lg-, n hgland. Vid floden Rufidji och n Mafia utskjuta lnga uddar,
hvilka bilda vrkliga fjordar. Dar-es-Salaam, Monada, Vindi och Mago
ro nstan sagolikt naturskna, fven genom den tropiska vegetationens
yppighet. De sm floderna Rufus och Wami bilda underbara dalar. Sadani
och Bagamoyo, hvars bakom sandreflarne liggande gredelinbl, hga
kullar under klara dagar tydligt sknjas likt mrka molnlager under den
4  5 timmars ngbtsresan till Tjanguebar, som namnet  orten uttalas.

Tjanguebar (Zansibar) gjorde p mig ett mktigt intryck, om ocks ej
ett Konstantinopolitanskt.

En frisk vind hade, sedan ett par strtskurar rensat luften, kommit
svalkan p aftonkvisten att fverg i kyla. S 5  6 nra ekvatorn vi
n voro ilade frossbrytningar genom vra utntta kroppshyddor.

Abdallah och Muhammeddi skaffade oss ett provisoriskt logis hos en man
frn St. Helena.

Ehuru fr nrvarande den tillbakadrifna arabiska aristokratins stamhll
r Zansibar jordens mest kosmopolitiska samhlle.

En sttlig syn, nnu grannare n vr s.k. Majparad, ni m tro mig eller
icke, fretedde de olika nationernas stora prydliga rlogsmn, som i
lnga rader sakta gungade p bljorna. Af H:s M:ts egna ngare fans
fven ett antal tillstdes. tskilliga seglare likas, bland annat en
norsk bark; hvilken hamn p jorden hyser ej tminstone en norsk skuta!
Driftigt folk de dr norrmnnen p alla gebit, ehuru fr mig -- och fr
mngen norrman deras fatala gurgel med svenskarne frefaller vara ren
extra humbug.

Ja, nog pluggade jag geografi i unga r och har sedan af det blifvit
frledd att blifva praktisk geograf, men s mnga olika nationaliteter
jag fick se och hra i Tjanguebar, trodde jag det icke fans till hr
i vrlden -- ingenting vet man, fast man pluggat -- till och med
frnma ryssar, som varit p elefantjakt till Mpu -- Mpwa, upptkte
jag -- naturligtvis drickande champagne tillsammans med ngra franska
chansonetter. Ja, skall jag nu rkna upp alla mnniskor jag sg, alla
sprk jag hrde -- vi talade finska -- alla de ting jag betraktade...

Kameler med frbundna gon -- anvndes som kvarnar...

Ett sultanens hofekipage, frespndt med fyra snhvita araber d.v.s.
med fyra arabiska hstar, hvilket med ljungande fart reste ut ur
staden, frbi fngelset -- en sevrdhet -- och utmed den goda chaussn,
som leder rundtom n Zansibar.

De dda bufflar, snor och kameler, och en och annan neger, som hr och
dr lg p samma chauss och dem polisen ej hunnit undanskaffa.

De vackra villor i dlder och p kullar, hela n omkring, skuggade
af hrliga pandan- och andra trd, omgifna af blomsterrabatter, som
tillhra konsuler eller rika kpmn -- af alla mjliga religioner.

Sultanens stora nya palats midt i staden och just midtemot
tullkammaren. Palatset r en fyrkantig byggnad i fyra vningar, grnt
till frgen och med balkonger lpande rundtom. Tkta gngar leda hgt
upp i rymden; en till harem bakom torget, en annan till hoffngelset,
en gammal ruin, vid den frnmsta gatan, en tredje till hgvakten,
dr af general Mathews inexercerad vakt i persisk-franska uniformer
stndigt logerar, en fjrde ndtligen till stallet, dr den famsa
suggan kan beses. Suggan r dr fr att fan skall fara i den och icke
i hstarne. En femte underjordisk gng, frn en lnndrr, r gjord fr
H:s M:t sjlf, troligen fr knepiga tillfllen.

Mottagningstiden ser man p torget strax utan fr palatset allvarliga,
till tnderna bevpnade arabhfdingar, i prunkande silkes- och
sammetsdrkter, lngsamt g fram och tillbaka, i det de ibland snda en
halft frstulen, trnande blick till balkongen, dr arabernas frste
adelsman snart borde visa sig. Lngre bort p torget str plebs,
bestende af nyfikna europeiska matroser, negrer med bakbundna hnder
i lnga rader, med vktare och riskarlar bakom sig, ngra indiska
kpmn, fria Suahilis, ett halft dussin chansonettsngerskor med sin
impressario och jag, m. fl.

Kl. 11 f.m. visade sig sultanen p balkongen omgifven af vizirer och en
eller annan konsul.

En grant utstyrd ceremonimstare hll ett andragande ifrn torget till
en annan nnu grannare gubbe uppe p balkongen.

Sultanen vinkade med ena handen och arabfurstarne klefvo strlande
in i palatset. Sultanen vinkade en gng till! Impressarion och hans
chansonetter, nnu nytrare n de mrka dlingarne, frsvunno fven de i
palatsets portal. Sultanen hjde ett finger. Samtliga bakbundna negrer
fingo ett kok stryk, hvarp de slptes fria och lpte sin kos.

Sultanen vinkade ej mer utan gick fram till balustraden, blickade ett
gonblick ned till oss, vnde sig om och gick. Det samma tnkte jag
gra, d -- -- -- ngra "lifvade" engelska matroser frn Mombassa
och tyska frn Bagamoyo begynte appldera frn ett hrn af torget.
Lyckligtvis fick en europ dem bort, han bjd dem antagligen till ngon
krog p en snaps, innan ngon skandal skedde.

P den lnga, till bron t Ungudja sig strckande gatan var vandraren
i tillflle studera lif och typer frn alla vrldsdelar; ja somliga
skulle man trott tillhra en annan planet.

Bagaren i vrsta farten framfr ugnen bredvid hofslagaren, som just
hller p med att sko ngra trilska muldjur, medan mjlnarens pojkar
drifva ett par kameler i utslitet skinn, gende med bundna gon
omkring ett valsvrk. Ett dussin ammande negresser. En fotograf som
aftager dem och en engelsk lord som ser upp. En lng rad kvinliga
fngar -- slafvar? -- sammanlnkade vid en kedja, med sin jovialiska
uppsyningsman. Indier, kineser, malajer, mulor, snor, getter, svin --
hrstdes ingen mrkvrdighet sedan engelsmn och tyskar annekterat
fastlandet; vidare engelsmnnen och tyskarne sjlfva, negrer i
ondlighet, araber, madagasker, kattor, hundar, sjmn och jag; --
ts -- dr kommer nnu vaktparaden under tonerna af fljter och
trumpeter.

Simo Eskola r nyo insjuknad i feber. Mrkligt att den starka karlen
var knsligare fr sjukdomar n jag, klene man. Efter stor mda fick
jag honom in p franska hospitalet, hrande till "La mission catholique
Franaise, Congrgation du S:t Esprit de S:t Coeur de Marie, fond
1842." Denna mission r, nst den engelska Afrika-missionen i Zansibar,
den frnmsta i vrlden, och hafva missioner gjort ngon nytta, s r
det dessa bgge, hvilka frfoga fver stora tillgngar och ledas med
insikt, energi samt en vrklig kristlig sjlfuppoffring. Hafva jesuiter
gjort illa i Europa, s nog hafva de skt reparera det i Sydamerika
och Afrika. Biskopen i franska missionen heter fr nrvarande M:ngr
de Courmant och "Le pre suprieur" r den dle A. Le Roi. I
Daar-es-Salaam r Le pre Allemande chef. Andra abboter ro Sacleux och
Cauche. Vill man ndvndigt skicka en skrf, s r det till Le pre A.
Le Roi. Den mannen kan och frstr drmed gra mera nytta n alla
skandinaviska och finska missioner tillsammans.

Genom Superirens kristliga godhet fick jag fven sjlf logis i
klostret. Utsikten frn mitt lilla fnster dr frde blicken fver till
institutet S:t Coeur et S:t Esprit och den stora planen dremellan, dr
arabiska dhows ur- och inlastade sina frakter. Slafvar och slafvinnor
slpade dr frn morgon till kvll, under det hrdaste ok. Detta sker
midtemellan tre kristna etablissement, ty engelska missionen lg ej
lngt drifrn, int n. Ingalunda var detta dock de uppoffrande
missionrernas fel; nej, nog r det andras, tnker jag.

Men huru slippa hem?

Efter ffnga frsk hos den franske ngbtsagenten herr G. lyckades
jag bttre hos den tyske, sedan han hrt att jag var finne. Emellertid
kom den noble Pre A. Le Roi emellan och frskotterade ett par
dcksplatser t S.E. och mig nda till Port Said. Jag hade redan tnkt
taga anstllning vid tyska skyddsvakten i det skna landet Usagara och
tillrdt S.E. att taga hyra som matros hos norrmannen.

Fattig som jag ju r, tvekar jag emottaga det genersa anbudet, men
min stllning som far till fyra barn och man till en stackars liten
hustru, -- att ej tala om den grfvande knsla, som kallas hemlngtan,
invrkade afgrande, utom att jag var frpliktigad hjlpa S. Eskola
till Europa. Jag gick att sga farvl t Mohameddi och Abdallah. Det
var ingen tid att frlora, ty den stora franska pakettngaren frn
Madagaskar hade redan anlndt.

Vi drucko ett afskedsglas p ett hotel tillhrigt en rumn, och i
strsta hast sporde jag af mnnen hvem de hllo mera p: Stanley eller
Emin, och de svarade Stanley. Jag frgade hvem som var strngare mot
negrerne, tyskar eller engelsmn. De svarade: "tyskarne. De hafva
hngt sultanens kusin Buschiri." N men af de tv Stanley och Emin
d? "Stanley." Inte blir jag riktigt klok p edra svar -- utbrast
jag. Tippo-Tipp fredragen I vl framfr alla? Mohameddi och Abdallah
skrattade tils den ena yttrade: "Hr nu, herre, tala och skrif
ingenting om de dr sakerna, det r bst fr oss alla."




XII Kapitlet.

P tropiskt haf.


Rda hafvet, s illa beryktadt fr sina hvirfvelstormar, -- icke
att glmma det puts hafvet i bolag med Moses i tiden spelade Farao
och hela hans hr, -- Rda hafvet lg nstan spegellugnt och endast
hr och dr sg man strmfran efter ryggfenan p ngon af dess
fruktansvrda hajar. Solen, som obarmhertigt baddat p det stora
fartyget, dr det under propellerns enformiga ljud stadigt banade
sig en vg genom den blanka vattenspegeln, som frargad frste och
skummade mot bogen och kring propellern, -- solen, som redan nrmade
sig horisonten, tyktes mla alt i rda frger. Sydvstra Arabiens
kala hjder lgo under en purprad himmel och de alt mer frsvinnande
abyssiniska brgstopparna voro omhljda af rodnande dunster. Refvens
basaltformade sandstensklippor lyste gulrda, och den emellan dem
ibland framskymtande pyramidknens mot Nilfloden sig strckande ndlsa
sanddyningar syntes brunrda. Eldarne klngde rda i fysionomin ur den
vldiga ngarens stnande inre.

De p frdcket utstrkta hemfrlofvade zuaverna, frn Mayotte,
frefllo rda i sina brokiga uniformer, liksom deras medhafda apor,
papegojan och lejonungen, Proviantbufflarne voro rda. Rdaktiga voro
skeppskatten och den stora bulldoggen. Ngra i konversationssalongen
efter I:sta klassens utskta middag kaffe et kognak drickande engelska
officerare voro rda i ansiktet, ehuru ikldda endast tunt flanell,
och de resande portugisiska damerna hade kpt sig rda mantillor i
Tjanguebar (Zansibar). Stevarter lpte i korta, rda frackar, och
drapering och panelning i hytter och alla vinklar och vrr glnste
rda. Sjlfva hafsytan skimrade i rdt, och fven mnskifvan, som
mer och mer gjorde sig sknjbar, hade febergld i anletet. Med
obetydlig fantasi kunde man hafva drmt sig resa p Rda hafvet, s
rdt tedde sig alt fr blicken. -- Men nej, pltsligt upptcker man
en ung, alldeles ung fru, med azurbl gon och gyllene hr, i hvit
sidenkldning, nedsjunken i en garibaldistol midskepps invid en af
de rda och svarta jtteventilatorerna fr maskinrummet. Lutad mot
den fver dck hjda luftskorstenen, str en smrt, mrk, ung man med
flammande blick, bleka kinder och ett hnande uttryck fver munnen, i
en oklanderlig tropisk gentlemannadrkt. Se dr en syn, som ej var rd!
Misstag! Mannen hade en stor, rd halskravatt och fruntimret rdt kring
gonen -- af grt!

Nrmare tre veckor hade frflutit, sedan vi lmnat Tjanguebar, och
nnu skulle vi ett halft dussin dygn gunga p bljan, innan Suez
nddes. Hvarken de korta uppehllen i Mombasso, Aden och Obock, ej
hller det emellant storartade, alltid sregna, d och d sknjbara
kustlandskapet p bgge sidor hade frmtt frjaga det betungade sinnet
hos den hemt strfvande resenren. Hrdt prfvad "Ude och Hjemme",
med ramlade illusioner och kvfda ideal, ensam i vida vrlden och
under inflytelsen af sjlifvets monotona gng faller man offer fr
ett slags melankoli -- "sjsmrtan" -- trhnda en afart af nutidens
allmnna hemska komma -- Weltschmerz? -- Ingalunda dock att frblanda
med den oskyldiga gngse sjsjukan. ker man dessutom s.a.s. p sista
klassen, utan komfort eller lektyr, s, s -- n ja -- s karl man r,
begagnar man sig af minsta tillflle till frstrelse. Tillfredsstld
nyfikenhet r ju ocks ett nje och roa sig mste man fr att frdrifva
sorgbundenheten. Van att fatta sig snabt fvergr man frn tanke till
handling och ofrmrkt som en jaguar till tapirer smyger man sig frbi
apor och bufflar, lejonunge och dogg, mellan zuaver och matroser, fver
packor och trossar och segelduk, igenom kockens "charcoalbox" till den
stora ventilatorn och stter sig i nedhukad stllning bakom densamma.
Man begrafvar hufvudet i hnderna och ltsar slumra. r man d ifrd en
utsliten sjmanskavaj och stukad panamahatt, s mrkes man icke, hur
man n blir sedd. -- -- --

Man glmmer sina sorger. Hela ens tillvaro gr upp i att lyssna och
lyssna... Man drifves af en oemotstndlig otr; af en dunkel aning om
att det gifves andra olyckliga om bord. Hvilken trst i blotta
misstanken, att ocks andra mnniskor ro nedstmda, kvalda i sjlen...

Det frgrtna vackra gonparet! Och det spotska draget kring munnen!
Man sprar sorgen som vindthunden gazellen.

En obeskriflig "suggestion" hviskar frfriskt: brott, samvetskval,
elnde! Ofrivilligt snuddar man med ngra hastiga gonkast fver den
unga fruns, eller flickans, p en gng smidiga och fylliga gestalt, och
skelar sedan p hans vackra, men likgiltiga och obestridligt falska
uppsyn och skta later.

Skna sjlar ro vi i besittning af, vi mnniskor. Vi afundas andra
fven deras lidande och deras frdmjukelse. Jag ville icke gifva
femton finska penni fr sjlens nobless hos en annan individ och --
mjligen icke fem fr min egen.

De sutto tysta, men jag iakttog ihrdigt min afvaktande hllning bakom
ventilatorn.

Rubikon var fvergngen. Jag skulle hafva reda p deras hemlighet
och taga den med mig till min vr emellan Peldoivis fjll och Saimas
fjrdar.

Jag ville hmta med mig hem fret till en tragedi eller komedi.

ndtligen hrde jag en vek, vibrerande stmma.

-- "lskade Anatol!"

"Pass upp! gamle skmtare", tnkte jag. "Nu brjar det."

-- "Hvad sger du mitt ljufva barn?"

Han fick endast ett djupt snyftande och ngra suckar till svar.

-- "Men s lugna dig i Herrans namn, bsta Camilla", fortfor han i en
tonart, som vl skulle vara smekande och mild, ehuru den ljd nog hrd
och strf i mina ron.

-- "Hvarfr hafva vi syndat s svrt, Anatol? Hvarken Gud eller
mnniskor skola frlta oss. Vi hafva bestulit..."

Lejonungen och bulldoggen hlla ett sdant ovsen, att man knapt hr
ett ord.

-- "Guds frbannelse..."

-- "Bah -- Guds -- Du lilla fjolla... att i vra dagar..."

-- "lskade Anatol, ltom oss d tillsammans."

Det r s... modernt -- smlog jag invrtes.

En paus. Jag vred frsiktigt p hufvudet. Anatol stod stum och blickade
ut fver hafvet.

Camilla hade dolt sitt anlete under mantillan.

Slutligen begynte Anatol, i det han frstulet sg sig omkring ifall
ngon var i nrheten -- ngon af salongspassagerarne -- en mnniska i
utsliten kavaj och sndrig panamahatt r ej just med som faktor, vare
sig p en ngbt eller hvar som hlst fr frigt.

-- "Camilla, du vet huru hgt jag lskar dig, hgre n alt annat i
vrlden! -- Vi voro tvungna att taga detta steg. Ditt tillstnd hade ju
annars upptkt vrt frhllande. Vi ro frsedda med ett tillrckligt
kapital..."

-- "Hvilket du fvertalade mig tillgripa af mina frldrar. Din hustrus
nipper... Un! hvilka fasliga syner! Natt och dag pina mig..."

-- "Tala d saktare. Du fr oss i frdrfvet..."

-- "Alt r mig likgiltigt. Jag vill ej lefva mera."

ter skelade mina gon p dem, sgo hennes hufvud nedbjdt och honom
stelt stirrande p henne.

Han eftertnkte synbarligen ngot. Pltsligen utbrast han fven:

-- "Nvl -- efter du s vill ha' det. Jag gr in p din nskan.
Rttare sagdt, jag r uttrttad genom ditt stndiga jmrande, plgad af
att skda dina kval. Jag r beredd. S snart jag vidtagit tgrd om vr
kvarltenskap och skrifvit ngra bref, s..."

Skeppsmusiken -- en septett -- spelade i detsamma upp en kadrilj p
det, sedan solen sjunkit,  la tivoli upplysta akterdcket.

Parets samtal afstannade. Anatol trykte ett par kyssar p Camillas
rda lppar och de unga tu aflgsnade sig. Camilla, numera lugnad,
stdde sig, snarare hngde vid Anatols arm och blickade s strlande,
krleksfullt upp till hans stora, besljade gon och sirliga
mustascher.

Hr tyktes ingen tid vara att frlora, och i en handvndning hade jag
uppskt den gamle fryntlige skeppsdoktorn, med hvilken jag blifvit
god vn under frtroligt samsprk i de svala angenma aftonstunderna
efter mrkrets inbrott, och hvilken jag hade att tacka fr en varm
rekommendation till kocken, som drefter p bsta stt frplgade den
sjuke hemresande "sjmannen".

Jag knackade p lkarens drr och steg in i samma fart. "N, hvad str
p, my dear friend?"

Stum och frvnad hrde han min berttelse och d jag slutat sade han
endast:

"Merci, mon ami -- C'est ca entre nous." -- -- --

"Ska' det vara snor? Ridsnor? Mulsnor? Exemplariska snor?" ropade
fver hvarandra trasiga negerpojkar och fellahsynglingar, d vi landade
vid den smuts- och flugrika staden Suez. D vrt fartyg mste vnta i
flere timmar, innan det kom i turen att f lpa in i kanalen, begagnade
sig en del passagerare af en liten ngslup fr att taga i skrskdande
den p andra sidan af den vida hafsviken, ibland ngra halft uttorkade
sykomorer, tamarinder och palmer p en sandsltt liggande staden. Den
r lika oansenlig och ful som Port Said vid kanalens norra inlopp r
sttlig och snygg. Bland turisterna befunno sig Camilla och Anatol samt
skildraren. Vi spredo oss emellertid t skilda hll.

P utsatt klockslag voro vi alla ter frsamlade p den lilla
ngslupens trnga dckstiljor. Camilla kom i sista laget buren i en
brstol. Hon sg sjuk ut och frefll ngslig och upprrd.

En gll hvissling ljd. Det var signalen till afgng. nnu gllare ljd
dock den arma Camillas anskri.

"Vnta, vnta! Anatol r ej hr nnu!"

Och vi vntade. Vi vntade, tils en egyptier utstyrd i ngot slags
hotelluniform kom rusande ned till bten med en biljett, som han efter
ngra frfrgningar fverlmnade t Camilla.

Han frsvann och vr ngslup satte sig i rrelse. Det var hg tid.
Skeppet trumpetade redan efter oss. Men Camilla! Ja, hon satt likblek
och stirrade p den lilla, hvita papperslappen i sin hand. Pltsligt
sjnk hennes hufvud ned mot skuldran p den bredvid sittande personen.
Efter ankomsten till fartyget blef hon varsamt af matroserna inburen
i sin hytt. Den vldiga maskinen pustade ngra gnger. Propellern
hvirflade om ett par tag, och vi gledo majesttiskt in i Suezkanalen.

Mnen blnkte grant bland tindrande stjrnor och ljuseffekten kades af
kanalens eklrerade stationer, de blndande elektriska ljusen och andra
mngfrgade lampor.

En mrk strimma rrde sig lngsamt mot Sinaibrgen fver knen. Ett
ringlande tg af dromedarer, hstar, araber och negerkvinnor -- en hel
karavan. P ett annat stlle tjto gula bestar -- hynor eller sjakaler
-- kring ngot kadaver.

kensyner vid elektriskt ljus! Tankfull str man med hakan fver
relingens kant och betraktar alt det underliga omkring sig. Ibland
r kanalen s smal och fartygets skrof r s hgt, att man tror sig
frdas p torra landet. Farten r ringa, och nstan ljudlst glider man
hn mot norr, is och kld. Men hr r ljumt och sknt och kenluften
hrlig. Emellant mta vi andra flytande palats med deras bjrta ljus i
fren eller hvilande i djupt mrker frtjda vid ngon station.

D och d stoj, rop och olika signaler, medan flaggor hjas och snkas,
eldar uppflamma och slockna, hvarefter djup tystnad ter intrder.

Vi passera ngra smrre och en strre insj, dr vr vg r utprickad
med lysande bojar.

Ngon gng en hjd, som undanskymmer utsikten fr utkiken i
mrskorgen. fven en och annan nog tvr vndning. Annars en
evinnerligt sig utstrckande vattenlinial fver det brungula, ofta
gnistrande sandplanet. Vid stationerna frsk till trplanteringar.
Kanallotsar segla kors och tvrs p Ismailasjn. Ocks synas klumpiga
negerfarkoster.

Nu... ngon klappar mig p axeln.

-- "Herr doktor!"

-- "Har ni icke gtt till kojs nnu? Men det m s vara, nr man just
passerar detta egendomliga stlle af jorden... Emellertid, jag skte
Er". -- Den gode doktorn talade s vemodsfullt. Det var icke hans
vanliga muntra ton. En sorglig aning genomfor mig.

-- "Det har hndt ngot, herr doktor?"

-- "Javl" --

-- "Ah!"

-- "Hon r dd och han r hktad."

-- "Min Gud" -- utbrast jag frskrkt. -- Allting sken i rdt drute p
Rda hafvet.

Doktorn gaf mig en vink. Jag fljde honom. Vi trefvade igenom frsta
klassens lnga, mattbelagda korridorer tils vi uppndde "De ddas
hytt". Dr lg Camilla i sin hvita sidenkldning, men sjlf nnu
hvitare... Det fagra hufvudet var bjdt och armarna lgo i kors fver
brstet. Medresande damer hade smyckat liket med ngra skna rosor,
kamelior och andra rda blomster. Rda skulle de vara, ty det var redan
p Rda hafvet hon druckit sig till dden -- ssom hon d trodde,
tillika med sin Anatol. Men Anatol hade smuttat p bara rent vin. I
Suez p hotellet hade Camilla andra gngen tnkt sig komma att d med
sin frfrare -- hennes egen svger, hennes ldre systers man. Giftet
hade nu ndtligen gjort sin vrkan. I den biljett Anatol sndt Camilla
till ngslupen erknde han sitt nya brott, sitt nesliga frrderi.

Doktorn frmdde icke mera rdda henne. Hon dog, men skeppets
kommendant hmnades den arma. Genom hans telegrafiska omsorg blef
Anatol hktad nnu samma natt i sllskap med en yppig kreolska, fru
W:o. Fru W:o var en skn och glad madagaskisk enka, hvars tjusande
spel och sng mngen kvll under den lnga sjfrden hade fngslat
passagerarne i frsta klassen.

Doktorn och jag kastade en sista blick p den stackars Camilla och
gingo drefter sorgsna upp p dck. -- "Min vn" -- yttrade lkaren
-- "hr har Ni nu ftt erfara huru det str till med karaktren och
moralen. Se denne herr Anatol. Han gifter sig med en fin och bildad
kvinna och fr af sin svrfar en frtroendepost p Madagaskar. Hans
unga svgerska kommer frn Frankrike p besk till sin syster. Anatol
begagnar sig af dennas barnsliga oerfarenhet. Han frgiftar sin hustru
och flyr med Camilla, men glmmer ej frty att drom underrtta sin
lskarinna fru W:o. Denna fljer med och ggar Anatol till nya brott.
Sdan r herr Anatol och icke r fru W:o just bttre. Sdan r vrlden
nu och blir smre..."

-- "Detta fall r vl ett undantags fall" -- mumlade jag.

-- "Lt vara" -- genmlde doktorn -- "i afseende  mngfalden och
den vidriga formen p brotten, men nog anser jag det vara ett faktum
att i den mn snillet och kunskapen vidgas karaktren krympt ihop,
nstan frsvunnit ur den s.k. stora vrlden. Det enda recept mot denna
tilltagande egoism och karaktrslshet man kan skrifva lyder slunda:
Genomtrngs af fruktan och vrdnad fr Gud, krlek och aktning fr
dina medmnniskor. Annars", -- tillade doktorn och gaf mig handen till
afsked, "gr mnskligheten sorgliga den till mtes. Det egna jagets
kolossala egoism gr oss -- civiliserade -- till kannibaler, mera
raffinerade n urskogarnas".

I Port Said tskilde tvingande omstndigheter S.E. och mig. Han
afreste till London fr att senare komma p besk till Finland, medan
jag med njuggan nd erhll ett tillflle att slippa direkte med den
ryska pakettngaren "Odessa" till staden af samma namn vid Svarta
hafvets kust.

Egendomliga rubbningar i nervsystemet. Ju kyligare luften blir dess
nervsare knner man sig. De svartes vlkomsthlsning bestod uti en
afvrjande rrelse med handen och nu vinkar man s inbjudande: kom hit!
kom hit! -- men likvl kommer en underlig rdsla fver en.

Dumheter. "Borta bra men hemma bst" ilar frtrstansfullt genom
hjrnan, tils en fruktansvrd kollision med en ny vibration: "borta
illa dock hemma vrst" frstter mig uti en obeskriflig bfvan. Bah,
mnniskan r ej till uteslutande fr grubbel fver sin egen sjls och
kropps vlbefinnande, utan...?

Drfr -- farvl du varma skna Afrika!




Slutord.

ndan krner vrket -- Talatta, Talatta!


                                                       April 1891.

Nr man kommit till Konstantinopel, korsfararnes forna gstgifveri,
till Stambul, dr halfmnen nnu r i inackordering, kan man vl sga,
att afrikanska reseminnen redan svunnit hn. Efter ett besk i Floria
Tschehmedje och San-Stefano, dr de sista skallade egna fyrkarna
anvndes fr att nedlgga ngra minneskransar  vra finska grafvar,
gick det kort om godt med kronoskjuts till Odessa.

Frn Odessa genom det heliga Ryssland till Petersburg, och drifrn,
tack vare ungdomsvnnen Lalle B., fver grnsen hem till Finland.

       *       *       *       *       *

Ett delt frldrahjrta frnekar sig ej, men hvad friga hjrtan
betrffar, hade de under min vistelse i tropiken, i fljd af den kalla
vintern hruppe, antingen frkylt sig, ftt influenza eller frusit till
isklumpar. Ngra mycket bekanta knde icke igen mig p gatan, andra
icke ens inom hus. En, precis landsman var han dock ej, pminde sig
mig s smningom, alt under det han hrde en rfvarhistoria, som jag
uppdiktade i hans nrvaro och hvilken slutade med att jag blifvit egare
till en af de strsta diamanterna i Kimberley. Det gjorde intet till
saken att jag alluderade p, att jag frskaffat mig den genom inbrott,
rn och mord -- den gamle gossen blef alt fryntligare, skakade hand med
mig tillslut, gratulerade och sade frtroligt: "Diamant som diamant."

Anmrkas br dock att ett par "patenta" karlar med stor hjrtlighet
emottogo sin gamle, prfvade kamrat. -- -- --

       *       *       *       *       *

Egyptens sagorika bygder, Libanons snhljda skrefvor, Cyperns
prunkande strnder, Arkipelagens trollska smar, Smyrnas leende
fjord... Abyssiniens brgtoppar lysa icke s grant uti aftonsolen,
som Suomis granithllar i morgonrodnaden...

Cypresser, mangols, palmer och sykomorer susa och rassla icke s
vemodsfullt, som vrt lands bjrkar, alar och barrtrd...

Mozambiks sngfglar kvittra icke s muntert, som de vra...

Natals apelsiner och bananas g icke upp mot vra hjortron, lingon och
blbr, tycker jag...

Kaps fina sherry och konstantiavin smakar ej nrmelsevis s godt som
"en sup renadt" eller "en tuting" drucken hemma i Finland...

Konstantinopels lge r tjusande, men det r ett intet emot
Helsingfors...

Bosforens vatten skimrar i bltt, grnt, rdt, silfver och guld, men
dess glans fvergr aldrig -- i mina gon -- ensliga skogsjars i vrt
land...

       *       *       *       *       *

"Che coglione" -- hvilken narr, sges Napoleon Bonaparte hafva
utropat, d Ludvig den XVI visade sig i ett af Tuileriernas fnster
med den rda, frygiska mssan p sitt hufvud. Narraktigt var det,
men likvl mste hvarje individ med skallade mnskliga egenskaper
sympatisera med Ludvig och afsky Napoleon.

En god mnniska r faktiskt en narr. Rif hjrtat ur brstet, frakta
friga mnniskor, betrakta dem endast som redskap fr din egen vllust,
glm bort att du sjlf, tminstone till det yttre, r en mnniska, samt
drick utan skrupler ur Lethes vatten, nr samvetet beslr dig med en ny
infami.

S lter devisen fr vgen till lycka och framgng.

Huru hemskt om det vore sant. Men r det sant, s r det mnsklighetens
eget fel och den fr skylla sig sjlf.

Hvarfr skall man vara en narr? De gamle grekerne filosoferade, romarne
filosoferade och Kristus predikade.

Lngre hafva vi nd ej hunnit, utan ro vi alt fortfarande ikldda
samma evinnerliga narrkpa. Blomsternarrar, mjlnarrar, hofnarrar, men
hufvudsakligen och framfr alt narrar, sdana narrar som blifva lurade
af sin egen narraktighet.

Denna reseskildring r redan alldeles fr vidlyftig och innehller,
ledsamt nog, inga saker af vikt. Utaf en gnista kan ju emellertid en
lga uppflamma. Om denna ansprkslsa bok bland sina lsare vcker
ngon p tanken att, bttre utrustad n frfattaren, gra en tripp
rundt om Afrika, s kan vrt lskade och lskliga men undangmda och
kyliga fdernesland draf kanske draga ngon nytta. Kanske kunna d
handelsrelationer knytas, emigranter hr ska och finna en bttre
utkomst n hemma! Bra, fven den strste af alla narrar har d tjnat
fosterlandet och fr aflgga sin narrkpa -- sekel efter sin
begrafning.

I hndelse frfattaren vore i besittning af en god hlsa, solida
kunskaper, snille i fverfld och ett starkt kapital, s vore han
bestmdt villig att offra dem p "Vrt lands" altare. Sjlf i saknad
af ofvanstende, anbefaller han hos dem af sina landsmaninnor och
landsmn, som ro de lyckliga innehafvarene af en del eller af
alt ofvanupprknadt, att utan tvekan offra den dem af frsynen
gifna frmnen -- till fderneslandets bsta, genom donationer och
fretagsamhet.

Glad r den resande emellertid, om blott landsmaninnors och landsmns
intresse blifvit vkt fr ovilkorligen viktiga sprsml, dem man ej
afvisar endast med ett ltt utropadt: Fantasi! Utopi! Galenskaper!

       *       *       *       *       *

Om man inser det sanna och goda i att innerligt lska sitt
fdernesland, om hela ens tillvaro gr upp i att se lyckan sprida
sig, dygden uppblomstra, det skna och stora omhuldas, afund, ffnga
och smsinne frkvfvas i vrt kra fdernesland, om man tnker sig
detsamma engng frete bilden af en modellstat, af det frlorade
paradiset -- s -- om man har sdana ideal, tjnar man indirekt hela
mnskligheten och knner sig, om n annars olycklig -- dock lycksalig.

Mtte alla finska medborgarinnor och medborgare blifva lycksaliga!
Lefve Finland! Elkn Suomi!



***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK AFRIKANSKA RESEMINNEN***


******* This file should be named 62623-8.txt or 62623-8.zip *******


This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.org/dirs/6/2/6/2/62623


Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org 

Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary 
Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

