The Project Gutenberg EBook of Ysal, by Henning Berger

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

Title: Ysal
       En berttelse frn Chicago

Author: Henning Berger

Release Date: September 11, 2017 [EBook #55524]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK YSAL ***




Produced by Gun-Britt Carlsson, Lars-Hkan Svensson, Jens
Sadowski, and the Online Distributed Proofreading Team at
http://www.pgdp.net









                                 YSAL


                       EN BERTTELSE FRN CHICAGO
                                   AF
                             HENNING BERGER


                               STOCKHOLM
                         ALBERT BONNIERS FRLAG


                               STOCKHOLM
                     ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1905




                               INNEHLL.



                     I.
      I.  Stormen                       3
     II.  Wosslicks kllare            16
    III.  Mnskensnatten               42

                    II.
     IV.  The boardinghouse            65
      V.  Hvad en dollar rcker till   88
     VI.  Drren                      116

                    III.
    VII.  Sagan om lilla Lisa         135
   VIII.  En historia om hsten       162
     IX.  Den inre drren             193

                    IV.
      X.  Arbete                      225
     XI.  Den innersta drren         240
    XII.  -- -- -- -- -- -- -- -- --  258




                                   I.




                                   I.
                                Stormen.


En eftermiddag i september stod i norr ett stort moln fver Clark
street.

Det reste sig bakom Lincoln Park, hvars grnska klart belystes af ngra
sneda solstrlar, strckte sig fver hotellet La Plazas hga och smala
skyskrapareskelett, som lyste tegelrdt i aftonglansen, och tornade upp
sig till en ofantlig blgr kgla, skarpt konturtecknad mot en kall och
blekgrn hsthimmel. Molnets form, som fven kunde sgas likna en slgga
i en knuten jttenfve, fretedde ngot olycksbdande och sllsamt
hotande, p samma gng som det frlnade gatuperspektivet ett gtfullt
och i sin drmstmning storartadt och utom det verkligas grnser draget
aspekt. Lngt bortifrn, nstan ned vid den smutsiga och oljiga floden,
dr svngbroar hngde och undervattenstunnlarna lpte, kunde man som i
ett stereoskop iakttaga hstar, vagnar, automobiler och lngsamt
vandrande figurer uppe vid parkentren. Kabelvagnarna, de elektriska
tgen och vagongerna p sidogatans luftbana, sjlfva husen, trden och
bglampornas hga stolpar tecknade sig under detta alltjmt stigande
moln leksaksartadt sm, och hela den lngstrckta vyn fick en
anstrykning af dockteater. Den pminde fven om ngot af dessa gamla
gravyrblad af en Callot eller Stefano della Bella, dr man p en
handsbredds yta ser en massa mikroskopiskt sm varelser rra sig p ett
torg med fjrrutstrckning i det ondliga, under en milshg och
skybelastad himmel.

                   *       *       *       *       *

Molnet steg lngsamt och tckte parkfondens bleka hvalf, snkande gatans
aflgsnare partier i en blyfrgad skugga. Men de nrmast floden belgna
tvrgatorna belystes nnu af vstersol, som i breda band strimmade Clark
street.

Vid Ohio street hade en folkskockning uppsttt. De sderifrn kommande
kabelvagnarna, fullastade med hemtvndande arbetare och fabriksflickor,
rkade i sjlfva svngkurvan i kollision med en rad ofantliga
bagagevagnar, hga som hus och bjrt mlade likt cirkus- eller
menagerivagonger. Hvardera dragen af tre par stora, grflckiga
elefanthstar, upptogo de tillsammans en ansenlig plats, och d
tunnelmynningen fortfor att utspy lnga ramsor af mnniskomyllrande
kabelvagnstg, blef snart Clark streets sdra nda en lefvande blockad,
som strckte sig ned till floden. Liksom fr att ytterligare frvrra
och afstnga all trafik, svngde nu ocks bron, p samma gng afbrytande
ledningen fr de elektriska sprvagnarna, och skockningen och trngseln
blef oerhrd. Oberrda af detta framgledo sakta p norra sidan af
svngbron en rad majsskutor, medan genom brons bgformiga
jrnfverbyggnad skymtade i den bortersta rnnan sotrksbolmande
bogserare, hvars dubbla trossar, spnda till bristning, drogo
bomullsprmar. Varuhusen p andra sidan, frukt- och fiskkvarteren, lgo
nstan i mrker, och ljus brjade glimma som varggon mellan de
fvertckta basarborden och inne i de ppna bananashallarna, men de hga
spannmlselevatorernas snedskurna toppar brunno nnu i kvllsgld,
liknande forntidens primitiva och fula fyrbkar. Vinden, som frut varit
sydlig, hade kvarlmnat en frn lukt frn de stora slakterierna, Union
Stock Yards, en lukt af blod och ktt, hvilken nnu drjde i den kvafva
luften fver floden.

                   *       *       *       *       *

Molnet lg nu s godt som fver hela himmelsppningen mellan den lnga
gatans takresningar. Uppe vid Lincolnparken, hvars grnska smultit hop
med skybanken, tycktes det hvila p husen, och sderut snktes det
oafltligt. Solen var frsvunnen, och en och annan regndroppe, stor och
tung, satte ett svart och klatschande mrke p den gr asfalten.

                   *       *       *       *       *

Hugo Nordling lmnade sin plats p sprvagnens yttersida, dr han hngt
mellan himmel och ett smalt fotsteg, med bda hnderna krampaktigt
fasthllande sig vid ett spensligt takstd, och steg ned p gatan.
Regnet tycktes ka, och nnu hrdes ej gonggongen frn kabelbolagets
reparationsvagn, under det att dremot allt flera lastvagnar, cabs,
buggies, automobiler, bicyklar och nedgende sprvagnar anlnde. D han
drtill utbetalt hlften af sin tillflliga frmgenhet, tio cents, och
ej hade ngot bestmdt ml fr sin frd, ansg han sig kunna lika vl
stanna, dr allt annat rrligt synbarligen beslutat iakttaga ett
pulserandets pauserande, och fr ngra minuter hvila sina vrkande och
uttrttade lemmar.

Han stod ett gonblick rdvill p krbanans trkubbsbelggning, med
hngande armar, domnade efter trngselgreppet, slappt gapande mun och
den i grnt skiftande rundkullshatten p nacken. Regnet tilltog, och
detta vckte honom till lif.

Framfr sig sg han en vgg af hus, grna, gr, brunrda och smutshvita.
Nedre bottnen af hvart och ett inrymnde butiker: apotek, cigarrbodar,
biljardhallar, speceriaffrer och krogar. Midt framfr honom var en stor
bar, namnet Wosslick lstes i upphjda, frgyllda trbokstfver mot
svart grund fver den med dubbla svngglasdrrar frsedda ingngen. P
mse sidor om namnet syntes ett klumpigt utskuret och kromgult lglas --
betecknande den liberala kvantitet, som stllet utminuterade.

Nordling stirrade sltt p skylten. Han lt blicken lpa nedt och
upptckte p vnster sida en rakstugas karamelliknande Figarople i rd
och hvit spiral, men d han riktade gonen t hger, sg han en svart
tafla, p hvilken kritats den lockande legenden: ostron, korf och surkl
gratis till hvarje glas!

Hugo Nordling bokstafligen slukade med gonen den lilla pltskylten. Och
under de f sekunder, denna paus varade, bevistade han i tankarna en
sorts kinematograffrestllning af sina nrmaste den.

Slunda mindes han ankomsten till den stora staden sent en kvll: hur
han uttrttad schasats med i en hjord af utvandrare, brande sina
kappsckar och snubblande vid hvart steg fver den gamla ulsterns lnga
skrt. Han kom ihg det snuskiga hotellet, uppfylldt af illaluktande
bnder, den dliga maten, den torftiga bdden. Han erinrade sig med en
rysning den frfrliga natt, d han fverflls i en grnd och rnades p
konfirmationsklockan, det enkla silfvercylinderuret, som han ej nnts
gra sig af med, och p plnboken, hvars magra innehll likvl betydde
veckor af mat och husrum. Drp fljde den lnga och hemska raden af
gra morgontimmar d han huttrande af kld stod i k bland stackars
arbetslsa utanfr jttefabrikers baktrappor fr att frgfves tigga om
arbete. Och s kvllsstunder, d han likt en tjuf smg in p
pantlnekontor fr att efter hand plottra bort allt det lilla, han nnu
gde: klder, bcker, sm nipper och minnessaker frn det upplsta
frldrahemmet. Slutligen pminde han sig alla de ntter, han nu under
sin frsta sommar i det frmmande landet drifvit husvill och frtviflad
omkring p de ondliga gatorna eller sofvit ngra timmar under
buskagerna i en park. Sm tillflliga anstllningar, som s godt som
hvad som helst, hade ibland inbringat ett par dollars, ett par
ofrmodade bistrckningar frn vnner i det gamla landet och ngra sm
fickln af lyckligare lottade bekantskaper hrute hade fven ibland
underlttat kampen mot undergng. Men nu kom hsten och sedan skulle
vintern flja -- hur skulle det g? Och dock tyckte han sig sknja en
ljusning, knna en flkt af svalka kring den heta pannan, en strimma och
en flkt, som skulle bebda morgon.

Dessa reflexioner af den unge svensken hade ilsnabbt flugit genom hans
hjrna. De voro icke nya, i mnader hade han trt p dem, liksom en af
hunger frsmktande i det lngsta tuggar p sista brdbiten fr att
uttnja illusionen om fdans riklighet. Han hade stndigt, dag fr dag,
genomgtt motgngslistan, och det tycktes honom alltid att fga mer
skulle kunna terst. Men s var det likvl -- alltid litet till, ngot
mera, en liten rge. Och s sluthoppet, som aldrig ville slockna, den
dr slutliga chancen, hvilken kunde komma som blixt ur moln eller som
ett fallande stjrnskott.

Han hade aldrig ftt taga ngon examen drhemma. Ingenjren var det som
lockat -- underknd elev vid ett privatinstitut hade han varit och sedan
en tvifvelaktigt duglig ritare vid en mekanisk verkstad i landsorten.
Och nd, nd -- han visste hvad som slumrade bakom: iderna,
grubblerierna, uppfinnarfret, hvilket gjort andra landsmn
vrldsberyktade -- drmmandet, som ansgs frkastligt inom hans
praktiska bransch, men som nd kunde vara hvalfspannet under bron till
framgng. Nr skulle han? Faderns dd hade skingrat frhoppningarna
drhemma. Och s hade han efter bouppteckningen rest med de f lmnade
slantarna hitut.

Hugo Nordling sg upp. Det hade blifvit underligt tyst och stilla i
luften. Regnet hade upphrt, det var tryckande kvaft. Folkhopen bakom
honom teg pltsligt, de unga flickorna bjde mot brstet sina magra och
vackra ansikten under de prlande billighetshattarna och fingrade
mekaniskt p sina tomma frukostaskar. De sgo ut som judinnor, med
svarta hrbucklor fver fina och osundt bleka anletesovaler. Karlarna,
med jrnarbetarnas onaturligt utvecklade fverkroppsmuskulatur, tuggade
sina hngmustascher och lste flottiga och tillskrynklade
tidningsnummer. fver alla lg trtthetens tyngande allvar, paradt med
en likgiltighet som fick anstrykning af maskin, af orrligheten hos i
tvungen hvila bragta rrdelar, kugghjul och pistonger.

D gick en stt genom raden af hopade tgvagnar. Kabelfelet var hfdt
och alla fingo brdtom tertaga sina platser. Lngsamt satte sig den
slingrande ormen i rrelse och vagn efter vagn, fullastad med enahanda
typer, defilerade frbi. Det tycktes aldrig vilja taga slut. Tusentals
arbetsvarelser gledo alltjmt framt. Samma bjda, vldiga skuldror,
insjunkna brstkorgar, knycklade slokhattar, samma bleka och vackra
kvinnoansikten med svarta och mandelformade gon. Gonggongerna ringde,
hfstngerna gnisslade, de elektriska trdarna susade, och frsande bl
lgor hvste kring hjulen. Vagn efter vagn, last efter last -- fortare,
fortare, det brjade hvissla fr farten. Och i motsatt riktning skyndade
strmmen af kdon, ilade bicyklister och flt mngden af gende mot
svngbrons mynning. Pulsdern hade terupptagit sina funktioner.

Men allt fler af de fullpackade vehiklarna, lnk efter lnk, maskin- och
slpvagnar, stes ur tunnelgapet. Frontplatformernas stora lyktgon
stirrade rtt p framfrglidande kamraters svarta stlpltsryggar. Och
de trtta mnnen och kvinnorna sutto, hngde i klumpar, trngdes med
frvridna lemmar inne i vagnarna, p fotstegen, mellan kopplingarna,
halfvgs mot taken, hvarhelst en jrnstng eller lderrem kunde rckas.
Under ett oafbrutet och stampande ringande hvirflade tg efter tg
frbi, Clark street rakt fram, och tycktes till sist drpas, uppslukas
af stormmolnet.

                   *       *       *       *       *

Det var nstan mrkt. En skymning, som blef dess vemodigare, emedan den
tndande gnistan till de stora bglamporna just utsndts, steg mellan
husen. Man sg lykta efter lykta flamma till, de pltsliga ljusprickarna
hoppade i sicksack gatan upp. Snart brann ett ondligt prlband i den
melankoliska sista dagsbelysningen. D brjade det ter regna.

                   *       *       *       *       *

Den unge utvandraren vnde sig beslutsamt mot krogingngen. Han hade
endast fem cents, och den lilla nickelslanten kunde likavl hr som
annorstdes -- han hade frst rnat sig lngre upp, nrmare de svenska
kvarteren -- tjna till att vid ett glas l f glufsa i sig s mycket
som mjligt af gratistilltugget som kvllsmat. Drjmte finge han skydd
undan ovdret, sedan nu hans sprvagn lngese'n gtt. Och det skulle
blifva ett ovder! -- Men natten? N, den finge han vl, som s ofta
frr, tillbringa ute.

D han tog ett steg mot drren, fngslades hans blick af en blnkande
snedspegel, tillhrande kllarvningens rakstuga. Frst tycktes den
endast reflektera den mrka himlen, dr skyar jagade i hvitt och grtt,
men drp upptckte han vid nnu ett halft steg sitt eget hufvud mot den
hga och orofyllda bakgrunden. Han smlog omedvetet mot sin bild: ett
prktigt hufvud p de breda axlarna, afskurna af spegelramens underkant,
som till ett brstportrtt. En tnkares panna fver grbl drmmargon,
rggult och oklippt hr och en blond stubbmustasch. Ett vekt underparti
fr resten, och dock ngot af uthllighet i kindlinjerna. S mager han
var! Ingen drhemma skulle knna igen honom. Och s solbrnd. Hr och
skgg stucko ju af som konstlad maskering mot skinnets brons.

Nordling kastade nnu en blick uppt gatan. Den var s godt som tom, och
frst nu insg han att det var i sista minuten, kabelvagnarna flytt fr
stormen. Regnet brjade piska ursinnigare, det fll med dnet af
trumhvirflar, hagelblandadt och hrdt -- asfalten hvitnade under
dansande trindkorn. Lngt bort vxte mrkret till en hastigt
framrullande svart vgg, en hst strtade vid tvrgatans hrn, och han
sg mnniskor frskrckta springa mot nrmaste ingngar. Ett hvisslande
ljud, fljdt af ett underjordiskt buller, hven och rullade som en
osynlig vg lngs husens vggar, hvilka tycktes vackla. P en gng
delades jttemolnet af hundratals blixtar som likt eldormar ringlade
uppt och nedt, liksom tande sig en frsande vg i skybankens yta.
Stormen, vsterns tornado, slet kring hans hufvud och han famlade
bedfvad, fvervldigad och beklmd efter svngdrrens metallgrepp.

                   *       *       *       *       *

D sg han hur p den tomma, fvergifna, vattenforsande gatan en kvinna
skyndade rakt emot honom. Hennes tunna klnning var smetad till kroppen
och kring hennes svarthriga och obetckta hufvud lekte himlens och
stormens blixtar som ett diadem. Hon bar i ena handen en gitarr, och det
sg ut som kom hon rtt ur det rmnande molnet.




                                  II.
                           Wosslicks kllare.


Hugo Nordling slngde upp drren. Den var af glas, men nd genombruten,
tckt af ett ntfint, grnt galler. Den unga flickan rusade frbi honom
in i kllarsalen.

I samma gonblick kom en liten rdbrusig tysk eller bhmare i
skjortrmarna och grtt, snarare n hvitt frklde fram. Matrester, som
lefverkorf, limburgerost och dylikt, hade flckat hans drkt, dr han
frmodligen torkat ngon frskrarknif. Han sg ut som en slaktare men
var utan tvifvel uppassare.

-- Gom in, skrek han, eller g ot. Warum bleiben sie doch hier -- so,
so, in oder ot -- damn it!

Nordling hoppade in.

Den lille kyparen fortsatte, darrande p mlet af bde spritinverkan och
frskrckelse och med hvitlksstinkande andedrkt:

-- Vi mssde natrlich stnge hr -- in tette ferbannede vder -- se p
det golf! Hjlp mick no, s fr tu en glas bier.

skan skrllde till och blixtar ljungade -- de tycktes hvsa vid sjlfva
trskeln.

Inifrn lokalen hrdes en hg och skroflig basrst:

-- Raska p, fyllhund, stt bommen fr -- hr fr ingen mer komma in.

-- Glas bier -- hjlp mick tu, hviskade uppassaren.

Han skt till ett par stora innerdrrar, delade p midten i
flygelvikningar, och Nordling tryckte axlarna mot plankorna, samtidigt
prssande ned med sina starka hnder en stor jrnbom, som den lille
flsande tysken knappt mktade hlla. Den passade slutligen i kramporna
och de reste sig andfdda upp. Golfvet, nrmast drren, tydligen ntt
och gropigt, liknade en miniatyrsj af smutsigt vatten, p hvilket
sgspn simmade.

Svensken sg sig omkring. Lokalen hade tycke af vntsal -- den var
ovanligt stor, halliknande, med hgt tak, uppburet af en dubbel rad
smala pelare. P vnstervggen hngde en till dimensionerna och mnet
storartad tafla, men ohyggligt illa mlad, en plankstrykarimitation, en
handtverksmssig kopia af Makarts Karl den stores intg i Antwerpen.
Lngs motsatta vggen lpte en flottig och mrk utsknkningsdisk, baren,
bakom hvilken hga hyllor, fullproppade med buteljer af alla former och
frger, glas i alla storlekar, porslinsmuggar, blar, sejdlar och
terrakottabyster af simplaste slag, reste sig. Tre kassaregister af
nickel blnkte fver den lnga raden af lfat, hvilkas kopparkranar
stndigt droppade fradga i baljorna p golfvet inunder. Schablonmssiga
oljetrycksportrtt af kejsar Wilhelm I, Bismarck och Moltke, prydde
fondvggen fver trenne mystiska drrar, omsorgsfullt slutna och
frsedda med mekaniska sjlfstngare. Ett dunkel, som den underliga
dagern vid en solfrmrkelse, rdde i salen. Fnstren mot gatan, hvilka
sutto hgt upp, piskades svarta af hagelstrmmarna och rutades d och d
fantastiskt af gulskimrande blixtar.

I denna skymning sutto eller stodo i grupper ett femtiotal personer. De
flesta sgo ut som arbetare, men ngra hade i sin kldsel en mer
affrsmssig och kontorslik anstrykning. Lngst bort vid baren stod en
imponerande gestalt, hg, svartkldd, med vl tillknppt redingot fver
en bred, litet fetlagd gestalt. P disken bredvid honom stod bland sm
tmda viskytumlare och sodasifoner hans hga hatt, vlborstad till
ntning, svartglnsande och litet luddig som en illa slickad katt. En
rulle gulnade papper stod snedt p stup i hatten. Mannens sltrakade
ansikte var pussigt och blekt, kring den lga pannan ringlade sm svarta
lockar som sniglar. gonen, som speglade ovdersblixtarna utifrn, voro
ljusa och lyste stundom under tunga och svullna lock af ett sllsamt
vanvettsskimmer, hvilket fven tycktes sprida sig fver de skarpa dragen
kring nsa och mun. Gestalten hade ngot af fallen imperator fver sig,
och hufvudets mask var Neros.

Nordlings blick drjde vid freteelsen, han knde sig p samma gng
intagen af och oroad fver detta utseende. En nervs frknsla af en
eller annan kommande katastrof grep honom, kittlade bukhlans
nervcentrum till ngest och kom honom att andas kort och tungt som
skulle han kvfvas i den elektricitetsladdade atmosfren.

Salen var nu nstan svart. Samtalets lga sorl drunknade i det utdragna
rullandet frn skan.

Uppassaren kom fram med ett stort fotglas, fylldt af l, fradgan rann
kring hans fingrar.

-- Hier, sade han, und dr borta har du frilunch -- gorfvarna ro heta
hela tiden. Dank you fr den hjlp ...

Man skrek p l frn ett bord, dr fyra individer, som sgo ut som
kapplpningsjobbare fr hemlig vadhllning, med hattarna p nacken och
cigarrer i mun, spelade poker med flugsmutsade och flottiga kort. Tysken
skyndade bort.

Nordling gick fram till ett hgt vggbord med stenskifva, dr en bl
gaslga lyste under en stor panna. P bordet, som omsvrmades, trots en
sakta snurrande mekanisk flkt, af en hr af flugor, stodo assietter med
rester af wurst och surkl, brdkanter och tomatobitar. En stor skl var
fylld med rifven pepparrot, i en annan stod i ttiksblandadt vatten en
massa slade gafflar med trasiga hornskaft. En glasburk innehll
selleristjlkar och frsk hvitlk, hvars grnskande skaft stucko upp
fver kanten som fjderbuskar. Bredvid en stor och rund, stinkande
limburgerost, fanns en bunke med en anrttning af filmjlk och hackad
grslk, och frn pannan med frankfurterkorfvarna steg ngan som en sky.
Nordling betnkte sig ej.

Han tog en tallrik, rrde hastigt kring gaffeln i ttiksfludiet och lade
drp fyra korfvar, ngra selleristjlkar, pepparrot, och ett par skedar
af filmjlksrran p den. Ett stort stycke ost kapade han af med en knif
och lt det omslutas af de tvenne strsta bitarna svartbrd. lglaset
hade han stllt p nrmaste bord, ttt vid en pelare, och dr slog han
sig nu ned.

Han t med den arbetslses och uthungrades glupskhet. De starka
kryddorna frtogo mjligheten af rtternas ursprungliga smak, god eller
dlig. Munnen sved nr han skljde ned tuggorna med en klunk l.

Vrmen och maten kom honom att fr gonblicket sla till. Han idisslade
fr hundrade gngen den likt en mara hans hjrna ridande tanken p
arbete. Och som vanligt sg han fr sig en massa personer, som hade
denna saknade klenod.

Nu mindes han senast det lnga tget af stannade kabelvagnar p gatan
utanfr. Han sg tydligt alla dessa mn med sina frukostpaket eller
lunchbleckldor, sina blusar eller arbetsskjortor. Hr och dr ett
verktyg, en hyfvel eller ett jrn. De ldre rkte sina majssnuggor, de
yngre cigarrettstumpar, en del lste aftontidningarna under det de
vntade. Uttrttade foro de dock hem till familj eller ordnadt
logementshus, dr kvllsvarden, landets hufvudmltid, rykande vntade.
Och se'n skulle lrdagen, veckans aflningsdag, komma, d de p kvllen
hade rd att taga ngra extra glas, g p melodramteatrarna eller till
de stora danslokalerna. Hur hade han ej utmlat fr sig detta
regelbundna lif, som han skulle fra de frsta ren i det frmmande
landet, till dess han ftt ihop nog att vga ngot eget, taga sprnget.
Det lilla rum, han skulle hyra, den rikliga fda, han skulle tre gnger
om dagen frtra, hvar han skulle kpa klder, dricka sitt l, skaffa
sin tobak. Banken, i hvilken hans besparingar skulle insttas: han sg
sig sjlf addera i en liten bok. Hur hade han ej studerat
annonsspalterna i sndagstidningarnas vldiga formatupplaga, hur han
gtt, skt, sttt i k, hngt p platsanskaffningsbyrerna. Och hur till
slut ddlsheten kommit smygande, den tilltagande likgiltigheten,
lttjan. Begret att lefva blott fr dagen, rysningen att g upp om
morgnarna, de allt vildare iderna om ngot ofrvntadt, som skulle
intrffa. Gatans dagdrifvarlif, krogens hvilostunder, de alltmer
aflgsna utsikternas stndiga uppskjutande. P nytt detta farliga
drmlif, som redan en gng frut gjort honom nra omjlig dr hemma i
det gamla landet. Den dr vansinniga grubbeltanken p uppfinningen, som
han aldrig helt ville slppa. Och under tiden detta gradvisa sjunkande
till nstan vagabondens stndpunkt.

Ja, vagabond. Satt han ej hr nu med tomt glas och frdig att taga ett
nytt, och se'n nnu ett, fastn han d ej skulle ha pngar kvar till
sprvagn fr natten och morgondagen. Trstade han sig redan icke med,
att blefve det endast vackert vder, kunde han godt g ute en natt i
stllet fr att tigga om plats p en soffa hos vnner ute i frstaden.
Och sade han sig ej hvarje dag, att komme man blott in i oktober, skulle
han f arbete -- nnu hngde sommarstillestndet kvar. Och detta trots
att han redan nu med en rysning tnkte p vinterns kld och sn och
hemska, kalla vindar frn den stora sjn.

Den unge svensken knackade. Drp kom han pltsligt ihg att han ej
lngre gde tio cents, utan endast fem, han hade nyss glmt att han
hunnit betala konduktren sin slant innan vagnarna stannat. Ett nytt
glas och han skulle vara alldeles utan mynt. Men tysken kom redan med
let.

Det blef med ens svart natt. Drp ljungade ett band af silfverhvita
blixtar och en knall liknande en hftig dynamitexplosion skrllde genom
rummet, som tycktes darra. Glasen klingade bakom disken och ngra rster
skreko hgt till. Bland dessa urskildes en kvinnas hga och glla skri
af fasa. Sedan blef det tyst under det man hrde regn och hagel falla
likt dn af blykulor mot pltbetckning. Och slutligen fvergick detta
smattrande till s ursinnig skurhftighet att det lt som ett ihllande
knackande af hammare och slggor. Man kunde ocks hra det brusande
vattenforsandet p gatan, det lt som strmvgor nedanfr ett
vattenfall.

Vrdens stmma hrdes frst:

-- Tnd gasen, skynda p!

Och kyparens oroliga svar:

-- Ja, ja, bara det nu icke r farligt ...

Darrande slog han eld och lyckades, balanserande p tspetsarna, tnda
de tta brnnare, som p korta armar hllos ut frn salspelarna. Lgorna
spredo endast en ofullstndig belysning i det stora rummet, de tycktes
svfva i dimma och brunno trgt och ostadigt med fladdrande bl och gula
spetsar. skslagen fortforo och ekade frn omgifvande tomma tvrgator
och deras bakgrnder.

En af pokerspelarna slngde sina kort och strk ned i handen ngra
slantar. Han var helt blek.

-- Jag spelar inte p en stund, sade han.

De friga invnde ej ngot. Gspande skto de ned hattarna p nstippen
och strckte p sig, med armarna slende bgar fver hufvudet. Hr och
dr rekvirerades l eller visky. Vrden hngde med trumpen uppsyn fver
en tidning, under det han samtidigt rkte och gaf akt p
kassaapparaterna. Neroansiktet stod orrlig som en bildstod.

Nordling hade ftt sitt glas just som skslaget intrffat. Afsiktligt
eller icke, hade kyparen ej tagit nickelslanten som lg p bordet. --
Hur skall jag gra, tnkte svensken, trs jag stoppa p mig myntet?

En uppassare ppnade en af fonddrrarna. Dr bakom tycktes vara ngon
gng till en grd, ty ett kallt drag strmmade ut och regnfallets plask
hrdes hrdare, det lt som smllde vattnet mot asfalt och tomma tunnor.
Strax drp kom han tillbaka med ett fat obrutna ostron som han satte p
lunchbordet. Ngra karlar kommo fram och togo fr sig.

fven Nordling reste sig. Men i det han hjde sig, med ena handen stdd
mot skifvan s att tummen kunde ofrmrkt skrapa in femcentsstycket,
fick han sikte p en grupp, frut dold af den honom nrstende pelaren.
Den fngslade honom till den grad att han blef stende lika orrlig som
imperatorsgestalten vid diskhrnet.

Kring ett rundt bord med tomma glas och fem spridda bentrningar sutto
ngra mn, halft hljda i kappor och med slokhattar eller mssor p de
lockiga hufvudena. De rkte kritpipor, hade ringar i ronen och voro
ovanligt mrkhyade. En af dem, den ldsta, med grtt i det bruna och
krusiga skgget, hade benen, frn foten upp till knt, korsvis lindade
med breda band af bltt ylle. Hans rock hade, i stllet fr knappar, som
det tycktes, dubbla rader af gamla silfvermynt.

Men det var ej denna, nog s pittoreska samling, som attraherade
svenskens uppmrksamhet; som vanligt hade hans blick sekundsnabbt
omringat och uppfattat figurerna, mleriskt vrderat situationen och
hjrnfotograferat den. Dock tillbakaskts bilden fr en annan -- den
unga flicka, som satt framfr bordet, styf och orrlig och med ett
stelnadt drag af frskrckelse i det vackra ansiktet.

Det var samma kvinna, som sprungit in genom krogdrren, nr ovdret brt
lst.

Hon satt p den lga barstolen som en gudinna p sin olympiska pall.
Gitarren lg p golfvet. Hennes svagt brunbrynta ansikte var blekt --
likt den vaga opalskiftning, man kan iakttaga p en gardin vid tidigt
morgonljus. Ansiktet -- ungt, rent orientaliskt -- var prgladt af ett
allvar, som pminde om det uttryck, bilden af den stora sfinxen ger oss.
fverbelysningen frn pelarens dimmiga gaslga kastade underskugga frn
den smala och raka nsan fver en hrdt sluten mun, fullkomligt tecknad,
trots tunna och violetta lppar. Det svarta hret, tungt och hrdt
sammanvridet i ormfltor, i hvilka ett par bl fasettererade stennlar
glittrade, frlnade pannan ett utseende af diadembrande -- en mrk
krona, hotfullt vriden af okndt smide. Hennes gon voro vidppna,
mandelformade och ndock tillrckligt rundade fr att lta iris
framtrda likt kattens vidgade pupill vid vaket iakttagande. De hade ett
uttryck af outransaklig skrck. Kring halsen, som var obetckt, ringlade
ett halsband af bernstenskulor.

Nordling stirrade frhxad p denna syn. Det var en tafla, som hans
inneboende artistiska temperament genast slukade begrligt. Han trodde
sig drmma.

Den unga flickan satt alldeles rak, oberrd, liksom frmmande fr
omgifningen. Hennes torftiga drkt, en simpel och ovderssmutsad
kattunsklnning af enklaste snitt, fll i raka, stela och likvl
formintima veck kring den unga kroppen. Slunda aftecknade den skarpt de
unga brsten, midjans smalhet, hfternas svagt rundade linjer. fven de
sluttande skuldrornas och armarnas konturer framtrdde, som hade hon
varit naken, och fverbelysningen hjlpte upp att gifva relief. Ett
gallerfnster, minnande om cell, bakom det underbara hufvudet bidrog att
gifva scenen anstrykning af tabl.

Men det var gonens uttryck, som mest tjusade, rent af hypnotiserade
betraktaren. Han sg hur deras frg, liknande ljust vin, likvl bar en
simmande frnimmelse af ovdret utanfr, en gungande spegelbild af
naturens uppror och dess kufvade fasa fr det obegripliga. De voro
desgon -- dunkla och druckna af ddens lif.

I detta gonblick skallade ett pltsligt gapskratt genom salen. Det kom
en hvar att rycka till. Den unga flickan skakades som af en rysning,
hennes gon vidgades en sekund nnu mer, drp tndes de af repulsiv eld
och med en obeskriflig tbrd, s enkel men talande, af harm, som
stegrades till afsky, reste hon sig. gonen drogos hop till smala
springor, inom hvilka flto svartrdt, och de fina penselbrynen
linjefrenades och flldes djupt ned till ett hotfullt vgstreck.

Skrattet upprepades och besvarades af gckande ekon under ackompanjemang
af skans skrllar och hagelstormens dn. Nordling, hvilken tyckte knna
sitt hjrta spritta af lnge terhllen nervs frskrckelse, sg sig
frvirrad omkring.

-- Hvad r det, stammade han, hvad i guds namn --

En af spelarna pekade mot utsknkningsdisken.

Det var neroansiktet, som skrattade. Han stod med tillbakakastadt hufvud
och framskjutet brst, i talarstllning som p en tribun, hnderna
knutna, ngon gng ltande dem vifta i luften med en fr frigt vl
berknad och plastisk gest. Ena foten var obetydligt skjuten framom den
andra, som hos en violinspelare.

-- Ha, skrek han, ha!

Och mellan de rullande hnskrattsalfvorna inblandade han obegripliga
ord.

-- Han mste vara tokig, hviskade Hugo.

-- Galen, svarade ynglingen vid pokerbordet i en sorts tillrttavisande
ton, som talade han om ngot, hela vrlden borde veta. -- Det r ju
O'Neill, advokaten.

Det lg dock ngot sublimt, fven om det var vansinnets gloria, fver
freteelsen. De svarta snigellockarna snodde sig kring den bleka pannan
och d han med ett ryck pltsligt slet upp redingotens alla knappar och
kastade slagen vidt tillbaka, framhfdes fverkroppens starka byggnad
nnu mer -- en torso som hos de grekiska gudastoderna. Han grep
pappersrullen och skakade den hgt i luften. Stmman steg till
vibrerande vrl, men bibehll nd en viss klang:

-- Mina herrar -- mina herrar ...

-- Tyst -- ts -- ts, hyssjade vrden.

-- Tig, Wosslick, kroghllare och kopplare, fre detta alderman och
stadsmedelsrfvare -- det mtte jag bst veta som ljugit dig fri -- tig!

Alla hade rest sig och grupperna upplstes. Till och med kring matbordet
blef tomt. Uppassarna fnissade frstulet och gjorde menande grimaser t
knda kunder. skdarna bildade halfcirkel kring advokaten.

Men vrdens runda och rda ansikte endast log. Ngra rtt uppstende
hrstrn frn hans starkt pomaderade och vl benade frisyr darrade ltt.
Han rullade sin feta, svarta och spolformiga cigarr frn den ena
mungipan till den andra. Seende sig omkring med sina i skinande
fettvalkar begrafna grisgon, harklade han, liksom skande instmmanden:

-- Ack, den O'Neill, han r bra. Storartad -- storartad ...

Den lille tyske kyparen gnggade: -- Dja, han er pra, han er wunderbar.

Spelaren skrek:

-- Bjud p ngot, O'Neill!

-- Tig! rt advokaten.

Drp, slende ut med armarna:

-- Mina herrar! Ni hr hur den store domaren vsnas dr ute -- inte
sant? Den store domaren med allvar uti blick och majestt p pannan --
som ngon, lyckligtvis lngese'n afdd, poet yttrat sig. Under detta, de
lsslppta elementens raseri -- ja, mina herrar, jag vet mycket vl att
frasen r rent frbannadt utntt, men hndelsevis passar den -- ha vi
hr kommit samman. Det tyckes mig som sge jag idel anklagade: domare
och jurymn -- och hvarfr inte fr resten advokater ocks -- hr i
afton. Ty, det r vid stjrnbaneret sant, aldrig har jag bland nmnda
ingredienser skdat hvad man innerst skulle vilja erknna vara hederligt
folk. Nej! Visserligen har jag lyckats f en stackars kvinna, som ddat
sitt okta barn, dmd till lifstids tukthus -- vet ni hvad det vill
sga? -- och fven ftt friknd en giftblandare -- han var nmligen
millionr -- men hvad betyder det? Bosch, mina herrar, bara bosch. Ah,
jag har talat! Gud, s jag talat! Den silfvertungade O'Neill -- mina
herrar. Ja, s kallades jag. Och skmtafdelningen i vra stora dagliga
uttydde det p sitt stt -- ni frstr: silfver -- tungade ... Jaa, det
var inte dumt, det var sant, silfver fattas ej -- inte sant, krgare?
N, stadsfullmktig Wosslick, nicka tminstone? Hvem var det som sa'
ngot? Unge man, unge falskspelare, vare sig du hngs hr i Joliet eller
fr en liten skn stt p fyra tusen volts i stolen i Sing-Sing -- jag
sympatiserar i alla fall med dig! Ja, tro mig, mina lsklige, vi ro
alla lika -- alla p samma strt. Vi vandra samma vg -- samma vg! Jag
r visserligen full och galen, men -- hoho! -- galen r jag alltid, men
-- men -- men inte alltid full. Det gller drfr att alltid bli full
... Herrar jurymn, jag slutar med att erinra er om -- icke edra
gelikar, det gr lagen -- utan -- utan -- utan om att ni ro alla
familjefder, att ni ha ett hem, sm barn ... Vrna detta, vrna dem, i
den dom ni besluta. Jag yrkar lifstids tukthus  denna brottsliga
kvinna.

Advokaten sg sig omkring med vilda och frvirrade gon. Han rosslade
hest och slet med ett hastigt ryck upp kragen. Den svarta halsduken
brast och hngde med ett band ned efter vsten. S skrek han:

-- Tjufvar, pack och rfvare -- mina brder, hvad vilja ni ha? Jag
bjuder -- ta det dyraste! Hej, Wosslick ...

Han stack ena handen i byxfickan och drog ut en grabbnfve silfvermynt
och sedlar, dem han kastade p disken. Drp slog han med knuten nfve i
den massiva skifvan slag p slag, bemdande sig att fastnita de stora
dollarslantarna i tret. Vrden skte lugna honom.

Ett bifallssorl hlsade talet. Kyparna sprungo omkring:

-- Hvad vill ni ha -- ni hrde han sa' det dyraste?

Det blef en allmn rrelse i salen. Det var som hade det osammanhngande
talet haft en frlsande verkan p ovderstrycket, stormen meddelat.
Alla flyttade sig, rrde sig, gestikulerade, samtalade. skan mullrade
nnu, men p afstnd. Regnet fll, men jmnare, mer i takt, vinden hven
utdraget, men lgt, som suset om hsten genom prriegrset. Det var
musik i dessa naturljud -- lnga, brusande strkdrag, afslutandet af en
mktig och obndig symfoni.

Nordling andades djupt. Den sammanrafsade fda, trasor af en mltid, som
han glupskt slukat, kvarlmnade ej det varaktigare intrycket af mttnad
och sl beltenhet, hvilken den spiltades foderranson beskr. Hans
strupe brnde af trst genom lk- och rdpeppartillsatsen. Han sg
vildt, som vldsamt vckt ur en drm, p uppassaren.

-- Gif mig er bsta visky och soda, sade han. -- Och en cigarr -- men
frn arna, om ni har hr, frstr du ...

Rundt omkring honom sorlade gsterna. Det var nattens barn, olycksfolk,
utskum, folk p sidan af lagen. Spelare och tjufvar, utan tvifvel,
kopplare, dagdrifvare, arbetslsa. Han knde sig p en gng solidarisk
med dessa, ville gra ngot, sga ngot. Drp fick han infallet g fram
till den frryckte advokaten fr att trycka hans hand. -- Hvarfr inte,
tnkte han, hvad var det han nyss sade? Samma vg -- ja -- visst, hur
enkelt och trffande! Men d han trngde sig igenom leden, dr kyparna
sprungo med flaskor i en hand och glaslastade brickor i den andra, under
det de hllo cigarrldor klmda under armarna, sg han att O'Neill
spelade trning med vrden. De sm benpjserna skrllde mot disken, hvar
gng han med en ed hrdt slog ned den fverstjlpta lderbgaren.

D erinrade sig Hugo zigenarna.

Han sg ifrigt mot deras bord.

De sutto ungefr som frut. Karlarna hade ftt vin och pratade lifligt
sinsemellan, ett par stoppade kritpipor, de andra rullade snabbt
cigarretter mellan de smutsiga och bruna fingrarna. Men flickan hade
vndt ryggen till och lagt ned hufvudet mot sina p bordet korslagda
armar. Sjalen fver axlarna stack upp som en trekantig kapuschong.

Nordling balanserade sitt lilla viskyglas p handens flatsida och gick
fver till gruppen.

-- Lycka till, sade han, lycka till -- treflig natt?

En af karlarna, den i frnmligare drkt, sg upp. Han log och tnderna
lyste hvita i det knollriga skgget. Flickan rrde sig icke.

-- Lycka till, sade han p bruten engelska, lycka till. God vn, god
vn, tycka om Amerika. Mycket god vn, glad gosse ...

Nordling knde sig hastigt frlgen, frmmande. -- Hvad skall jag sga?
fvervgde han.

Han stirrade p kvinnans svarta rundnacke.

Mannen med silfvermynten i jackan fick en glimt i gat. Han klappade
flickgestalten ltt p skuldran.

-- Ysal, sade han, sjung ngot.

Flickan satte sig upp.

-- Sjung ngot, Ysal, bad karlen. Och han tillade ngra ord p ett
obegripligt sprk.

Hon reste sig.

En af mnnen reste sig samtidigt. Han tog upp gitarren frn golfvet och
rckte henne den med en sorts bugning, hvarvid han frde ena foten bakt
och ltt bjde knet. Drp tog han sin mssa och gick rundt salen,
stannade vid de olika grupperna, grimaserade, pratade och skrattade. S
smningom bildade kroggsterna en vid ring kring sllskapet under
gallerfnstret. De flesta hade halftmda glas i hnderna och p nytt
fresvfvade Nordling bilden af en teatertabl. fven vrden hade makat
sig utanfr sin disk. Ett par af spelarna och den lilla bhmiska kyparen
stodo p stolar. -- Endast advokaten stannade dyster och mrk, med bjdt
hufvud p sin plats. -- skan hade dtt bort.

D knppte flickan ett anslag p gitarrens strngar. Hon slt gonen och
lt hufvudet ltt falla framt. Ngra fina hrslingor, som lossnat,
fllo som mjuka blomstjlkar kring kinderna.

Ysal sjng.

Det var en lng, dallrande ton som flt och porlade. Drp steg den och
orden, omjliga att urskilja, klingade och hoppade skumdroppslikt. S
blef rsten strf, mrk, nstan hes. Hon hjde hufvudet, ppnade gonen
vidt och skrek ut ett rop och en suck -- en snyftning i natten. Hon
sjng vidare -- hvad sjng hon vl om? Ansiktet var blekt och
allvarligt, ibland strngt. gonen sgo lngt bort. D och d vibrerade
en ton frn gitarren.

Hugo Nordling stirrade s lnge p den underliga sngerskan, att hans
allt mer vidgade pupiller till slut blefvo glasartadt stela som hos en i
hypnotisk smn frsnkt person. I en sorts fjrrskdning sknjde han
sitt fregende och trodde sig se ett kommande. Och Ysals bild kom emot
honom som frut p gatan under molnet, blixtarna och stormen.

Ovdret hade gtt. fven vinden hven ej lngre, icke en pust frnams
utanfr fnstren och den bommade drren. Endast den smltande hagelsnns
droppande frn rnnor och fasadlister tonade i takt med zigenerskans
sng.

Stumma, med halfppna munnar och riktspnda blickar, stod flocken frn
gatan, kroggsterna och drggen. De glmde fr en kort minut visky, natt
och lifvets ovder. fven den orlige vrdens djuriska anlete uttryckte
en sl frid, som ej hade med hvardagsnjutningarnas rheter att skaffa.
Och frn O'Neill, den begfvade mutkolfven, mannen med det sjuka
samvetet och sinnet, trngde en djup suck. Den steg ur hans tunga brst
som ett frtviflans amen till hans nyss frut utslungade frvirrade
litania fver ett frspilldt lif.

Den frmmande flickan slog en drill, knppte tre hrda grepp p gitarren
och slutade sin sng med ett hgt skri. Hon rtade upp sig, pressade
knna hrdt tillsamman, bjde kroppen bakt s de spnda brstens vrtor
tecknades tydligt genom tyget, och lyfte de smala armarna hgt och rakt
fver hufvudet, med bda hnderna fasthllande gitarren. Hufvudet lg
likaledes tillbakakastadt -- ett gtfullt leende kring de fina
munvinklarna. gonen, orrligt fixerande framt, hgt fver hopens
hufvuden, skimrade gula som halsbandets brnstensprlor.

I detta gonblick lyste fnstret upp bakom Ysal. Det frgades
smaragdgenomskinligt och en bred flod af mnsken brt en pelare af
silfver och grnt i gasljusets rktckniga dunkel. Gallret aftecknades
skarpt p golfvets belysta kvadrat och skuggbilden trffade fven en
flik af flickans klnning.




                                  III.
                            Mnskensnatten.


Ett sorl uppstod efter sngen, s fort flickan vaknat ur sin
tranceliknande bildstodspose. Hon spratt till, riste ltt hufvudet, lt
armarna glida ned och sjnk drefter ihop p stolen. Under det karlen
med mssan tiggande gjorde en rond, sade Wosslick gspande till om en
omgng l p stllets bekostnad. En och annan klappade i hnderna, ngra
gingo mot drren, den ett par uppassare hllo p att ppna;
pokerspelarna trefvade efter slantar i sina fickor. Nordling lt blicken
lpa rundt -- han hade p nytt fattats af djup beklmning. -- Hvad hade
hon sjungit om? Det lt som lngtan och hat, och just dessa knslor
fyllde honom. Lydande impulsen gick han hastigt ut.

Luften var ren och hade ngot af det eggande hos ungt vin i sin svalka.
Ett grnt mnsken fldade ned frn himmelskupan, hvars malakithvlfning
fver de mrka husen tycktes ofantlig. Ljuset regnade med millioner
lysande synlsspetsar, och d han sg upp, tyckte han sig i stllet
skda ned i ett svindlande, bottenlst svalg. Gatans trkubbsbelggning
hade redan uppsugit vattnet och en af Amerikas underbara
indiansommarntter eftertrdde hagelstormen.

-- Hvart skall jag g? undrade svensken. Han knde sig ej trtt och
beslt att vandra upp till parken. Men d han ntt motsatta trottoaren,
vnde han sig om fr att kasta en sista blick p Wosslicks kllare.

Ntverksdrrarna stodo vidppna. Gulljusfloden, dammdansande och tung,
fll snedt ut p den mnbelysta asfalten. Raglande figurer, likt ruggiga
nattfglar, stampade och hoppade ut. De veko in p smala och mrka
stigar, svunno i grnderna, skyggade till och med fr natthimlens
ljusklla och drogos genast till sitt element, hvilket var ett femte --
mrkret. De smulto hop med det, frsvunno i skuggorna.

Till sist kom fven zigenargruppen. P den sida af gatan, Nordling
befann sig, var djup skugga. Karlarna -- de voro sex, rknade han nu --
och den unga kvinnan stannade i mnskenet. Myntknapparna i hfdingens
rock blnkte.

De samtalade en stund och drp lmnade, till Nordlings frvning,
mnnen Ysal. Hon stod kvar utanfr krogen under det de gingo ned mot
bron.

Men pltsligt drog hon sjalen likt ett huckle ttare kring hufvudet. Med
gitarren ttt tryckt under armen, och till hlften dold af tygstycket,
brjade hon snabbt g norrut. Hon halft sprang och vid frsta tvrgata,
Erie street, vek hon af t vster. Nordling fljde.

Clark street lg de och mnbelyst. Dubbelspren i gatans midt skeno.
Parkfonden hgrade i ett skir af cypressgrnt och daggdroppsreflexer.

Sidogatan var svart som en graf. Zigenerskans gestalt skymtade ljus vid
ett hrn. Med ngra lnga steg upphann Hugo henne.

Hon vnde hufvudet.

-- Hvad ni vilja? sade hon.

Nordling betnkte sig ej. Kamratlikt svarade han:

-- Jag vill g med dig. Fr jag det! Jag har ingenstans att vara i natt.
Jag var ocks hos Wosslick ...

Hon hjde gonbrynen.

-- Hvad sger du? Du r tokig.

-- Nej -- hr nu. Du sjng s vackert. Hvad heter du?

Hon log.

-- Hvad jag heta? Du inte kunna sga. Jag heter Ysal.

Hon uttalade namnet hviskande. Det lt som en susning med ngot af
ormhvsande fver sista vokalen. Hugo hade uppfattat ljuden frut, men
han var ej sker p uttalet.

-- Det r vackert, sade han, hvarifrn kommer du?

Hon gick lngsamt framt, sneglande p honom.

-- Och du? Hvarifrn?

-- Frn Sverige. Lngt bort, du vet, i norden, i snn --

-- Ah, ja, jag veta. Du kommer frn Ryssland.

-- Nej. Men det gr det samma. -- S mrkt hr r.

Gatan lg fullkomligt svart. Inga lyktor brunno. Mnskenet belyste
endast taken och glimtvis fversta vningarna. De nrmade sig vstra
flodarmen -- de smsta kvarteren.

Flickan stannade.

-- Inte g lngre, sade hon. Det vara farligt.

-- Jag vill -- jag vill, utbrast han.

-- Nej -- dum. God natt.

Nordling grep henne om lifvet. Hon brottades med honom och sade ngot p
sitt frmmande tungoml. Drp blef hon p en gng alldeles stilla, smg
upp mot honom och hviskade, tydligen bemdande sig att tala s korrekt
engelska som mjligt:

-- Slpp mig eller jag ropa. Du fr trffa Ysal hos Wosslick annan
kvll. Lyd!

Han skte kyssa henne och hrde hur gitarrstrngarna sakta vibrerade som
i kvidan och jmmer vid omfamningen. Men hon vred sig ls, ilade fver
gatan och var borta.

Hugo lyssnade. Han hrde vattnet plaska kring kajplverket. Otydligt
skymtade ett broskelett i mrkret. Han blef rdd. Det tycktes honom som
tassade skuggor kring svartgapen rundt om. Detta var den vrsta delen af
staden -- rnens och lnmordens kryphl. Han sprang ut p midten af
gatan och brjade skynda mot ster.

Clark streets bglampsband lyste lngt bort. Med hvarje gata han
passerade blef det ljusare. Larrabee -- Sedgewick -- Market -- Wells --
Lasalle -- ndtligen, han ndde Clark. Dr stannade han. En urmakares
klockskylt visade half tv.

Frtviflan grep honom. Han skdade lngs gatan och tyckte sig se en
ondlig passage, bitvis diamantgnistrande, som lnkar i ett dubbelradigt
halsband, stundom delande ljus och mrker i vgens midt, men lnga
strckor hljd i svarta skuggor, hvilka fven klttrade upp p
husfasadernas mnglimmande fnster. Hur skulle det till sist g med
honom -- stndigt, som hittills, bland de utestngda drifvas frbi den
skimrande prlbandsstrten fr att drunkna, begrafvas i slagskuggorna?

Half tv -- tv, fyra, sex, tta -- ah, minst sex, sju timmar att g och
g och g innan morgon kom. Och d -- hvad d? Hvarfr ej --? Men nej,
obegripligt, men nej, nej, nej. Icke n.

Han gick lngsamt framt. Han tnkte smyga in i parken, och trots
parkpolisen finna ngon plats att sofva ett par timmar.

Kvarter efter kvarter passerades. De smala husen, med sina utskjutande
trottoarstllningar, likt fotpallar, n af tr, n jrn, n sten, reste
sig spklikt. Grna spjlluckor tckte en del fnster, trasiga, sneda,
ribbrutna. Hr och dr gapade endast svarta hl i mnljuset -- rutorna
hade slagits in af hagelstormen. Det kunde vara ett led p ett helt
kvarter af dylika fnster, alltid p samma sida. Stora skyddstak, stdda
p plar, hvlfdes fver gatan, dr butiker fr lifsfrndenheter
skyltade med presenningstckta tunnor och korgar. Utanfr de talrika
cigarrbutikerna stodo stela trbilder, frestllande indianer med
fjderbuske och lyft tomahawk. Apotekens glaskulor, fyllda med frgadt
vatten, gldde svagt i de skumma fnstren. Frn omsorgsfullt tillbommade
krogar, spelnsten och gldjehus hrdes dmpadt sorlet och klangen af
snger, eder, glas och trningskast eller kortslag. -- Mnen belyste
gatan, satte en ruta, en list, ett drrvred i glans eller grnfrgade
stora och oregelbundna partier af annonsplank, gaflar och telegraf-
eller sprvagnspelare.

Nordling ndde Chestnut street. Vinden susade i tvrgatans
trdplantering. Frn en bakdrr till ett franskt kaf raglade ngra
gestalter. Deras uppslagna halfkappor visade glnsande skjortbrst inom
frackurringningar. De hojtade till och viftade meningslst med sina
kppar t den hemlse. En af dem snafvade p gatans dubbelspr och
tappade sin hga hatt. Snubblande uppgfvo de friga vilda tjut, hvilka
skulle frestlla ngon indianstams krigsrop.

Lngre upp lg Engels variet. Cabs, hyrvagnar och automobiler hllo
nnu utanfr. Stora bglampor gfvo gredelin bakgrund t de svarta
silhuetterna. Frn bottenvningens restaurang hrdes banjomusik, och
hotellets fnster uppfver lyste gula. Uppgifven af trtthet stannade
Hugo och stdde sig mot en rd metallpost, en cylinder fr emottagning
af korsbandsfrsndelser.

En vagn, dragen af mulsnor, kom sakta gatan ned. Den liknade en
omnibus, var upplyst, hade skorsten, hvarur rk bolmade, och omgafs af
stekos. En rst ropade oupphrligt frn takets kuskbock:

-- Hot tomale, varm korf, pannkakor. -- Hot tomale ...

Nordling lystrade. Den mexikanska lckerheten, hot tomale, gldhet
prriekyckling med cayennepeppar, lockade. Men han erinrade sig genast
att den kostade tio cents. Han hade blott fem. Skulle han taga kaffe och
majskakor eller korf?

Vagnen stannade utanfr varietlokalen. Ngra kuskar kommo fram. fven
ett par gamla blomsterfrsljerskor, hvars trasiga korgar voro fulla af
den vissnande varan, linkade fram. En af dem grt, hgljudt beklagande
att hennes karl slagit henne, emedan hon ej kunnat slja ngot. Med
andedrkten stinkande af visky babblade hon:

-- Han slog mej, yes he did. Det r Bessie, den dr rdhriga ungen som
tar kunderna dr inne. Och hon ' ju bara tretton r, men gr hvad som
helst ... Hon borde anmlas ...

Nordling stannade vid ett af klaffnstren.

-- Kaffe, sade han, och majskakor -- men varma!

Han kom ihg att kaffe var stimulerande mot smn.

En gr kopp, utan ra, och som sg ut att vara gjord af sten, rcktes
ut. P pappfatet lgo tre sm rykande runda kakor. En rst hrdes ur
flottrken:

-- N, hit med nickeln!

Hugo rckte fram sitt femcentsstycke.

Pltsligt darrande som af malariafrossa drack han kaffet och svljde
degklumparna. Med skakande hand skt han koppen in fver den nedfllda
fnsterbrdan. Han torkade sig med trjrmen om munnen -- en gest han
aldrig kunnat drhemma. Frn andra sidan vagnen hrdes den druckna
gatufrsljerskans lallande:

-- Han slog mej -- yes he did ...

Mnen lyste.

Nordling vandrade vidare. Han sg snart parkingngen, grandios i
nattbelysningen, med Lincolns stengestalt, stende framfr
presidentstolen, och den halfcirkelformiga balustraden slende ring, lik
en skra, omkring sockeln. Lngre bort, p mse sidor, hvilade
sfinxerna, hvita i mnskenet; stadsdelens alla avenyer lpte hr ihop i
solfjderspets.

Han stannade. Strax bortom La Plazahotellets rundtornshrn stodo tv
konstaplar, svngande sina battonger.

Svensken vnde och gick mot sjn, hvars yta glnste vid slutet af
parkbulevarden. Och dr nere stannade han.

I en svag buktning stodo de stora trden efter Lake Michigan. Den breda,
hvita stenvgen krkte sig tom nda bort till kolossalstatyn af general
Grant till hst, de stora hvalfbgarna under sockeln syntes tydligt. Mot
denna strand, som tycktes formad i porslin, lik kanten af ett jttefat,
skvalpade en sakta dyning af grnt vatten, hvars sm bristande
bljekammar blnkte i guld. Ut till hamnpirens arm, strecksmal,
kritfrgad, och dr en rd-hvit vxellanterna roterade, lg
vattengolfvet i malakitmosaik. Och himmelskupan var lika grn, dess
hvlfning genomskinligt ljus. Mnen, cirkelrund, stor, intensivt
blndande, belyste sj, strand, skog och strckan af villor lngs Lake
Shore Drive.

Hugo Nordling knde sig trtt -- trtt intill dden. Hans ftter vrkte
och det var som hade han frn knna ned ej haft ngra ben. Lren voro
styfva och mma som efter slag, armar, axlar och nacke stela. gonen
trades och ville slutas samman. Vacklande famlade han efter std och
hll sig i en trdstam. Kunde han lgga sig ned? Dr i skuggan -- en
skugga som sammet -- borde han ej synas. Han bjde sig ned, grset var
nnu fuktigt.

Hittills hade smnen afvrjts, men nu knde han sig fvervldigad. Han
tyckte sig ej kunna hlla hufvudet upprtt. Han smg emellertid framt
-- lngt borta stod en bnk. Han lade sig p rygg, mnskenet regnade.
Han blundade, men mnskenet simmade under de vrkande gonlocken. S sg
han Ysal och hrde trdens sus. Trdens sus och Ysals blickar sfde
honom och han slumrade in.

En stt mellan refbenen vckte honom. Det frefll som en svart hufva
dragits fr hans ansikte. Hvad var det? Hvad ville man? gonen sltos
ter, smntyngda, muskelslappa. D knde han ett par kraftiga kppslag
under fotsulorna och satte sig hastigt upp. En polis med kasken ned
fver gonbrynen stod bredvid honom. Det var egentligen ett godmodigt
utseende med hundgon och grnad mustasch. Han lt sin tjocka battong
dingla lekfullt frn det lilla tofsprydda ldersnret kring handleden.

-- Hej, sade han, wake up -- inte sofva! Stt fart i benen bara ...

Hugo gnuggade gonen.

-- Hvad gr det? sade han.

-- Reglementet, kamrat. Mste lydas. Se s -- move on!

Nordling reste sig och skte rysande strcka p sig. Hans kropp var
efter den korta smnen likstel.

Han stapplade uppt vgen dr galler vid galler utmrkte miljonrernas
slottsliknande villor. Pltsligt stannade han. Han gnuggade gonen.
Drp betraktade han frvirrad scenen framfr sig.

Ett galler, hvars spjutspetsar voro bronserade, och hvars fot bestod af
snidad granit, blnkte i mnskenet. Bakom strckte sig vlklippta
grsmattor i rundlar, ovaler, trekanter, mellan hvilka hvita sandgngar
slingrade. Rabatter och buskager voro strdda p denna mjuka och mrka
yta nda upp till strngt klippta och tuktade hckar, nstan svarta i
sin grnska. Ngra stora, rda blommor vnde mot mnen sina hufvuden.
Skenet var s blndande, att Nordling kunde urskilja kalkarnas darrande
pistiller.

Bakom hckarna hjde sig ett slott i fantasistil. Murarna, af nyckfullt
omvxlande granit och brunsten, tcktes hr och hvar af slingervxter
och murgrna, som stundom ndde nda upp till altaner och en bruten
takfot. Smidesverk, de fasetterade fnstren, takens skifferbelggning
och tornens spiror glittrade som solvgor i mnljuset.

En rd ampel brann inom en fnsterdrr till en terrass. Men fr frigt
var det slckt inom den stora byggnaden, som tycktes sofva i den vackra
och sagobelysta natten.

Det var dock ngot annat n palatset som fngslat Hugo och kommit honom
att fr ngra gonblick glmma sin trtthet. Midt p grden, i skuggan
frn en stallbyggnad, som, fven den, liknade ett litet slott, stod en
karl. I sin blrandiga skjorttrja och frklde och med skrmmssan p
nacken, sg han ut som en trdgrdsmstare.

Han stod nra kanten af en vattenbassin, hvars konstfontn var
nedskrufvad, och frn cementkanten ringlade en slang med sprutstycke
till hans hnder. Ett sakta porlande tillknnagaf att sprutan var i
arbete och strlen -- det var det underbara -- var riktad mot slottets
tredje vning.

Nordling stirrade. Gllde det att slcka en liten ofarlig eldsvda, som
pltsligt uppflammat, och s tyst som mjligt utan att oroa de sofvande
invnarna? Otnkbart. Eller var det en nattlig vattning af ngon sllsam
klngvxt, som fordrade detta stt i sin frmmande omgifning? Hugo
fljde silfverstrlens bge, dr den brt fram ur skugglinjen och lt
ett fint duggregn, likt prlskum, yra ned mot marken. Nej, strlen
trffade spegelglasrutan och rann sedan, splittrad i skimrande
vattenrnder ned mot fnstrets ornamentkarm och vidare lngs murytan.
Det var alldeles tyst, de krenelerade tornen reste sig mot den grna
mnhimlen, trdgruppernas nattskuggor lgo som mlade p grsmattorna
och mannen med slangen stod likt en staty orrlig och riktade alltjmt
sprutan mot fnstret i tredje vningen. Endast bassinens svaga gurgling,
det mjuka hvsandet frn munstycket och vattnets fall mot rutan, hvilket
liknade strandsorl, hrdes.

D knde han en hand p sin skuldra.

-- Inga funderingar p att krypa fver, hoppas jag?

Nordling ryckte till. Poliskonstapeln stod bakom honom.

-- Hvad betyder detta?

Irlndaren tvekade.

-- Vet ni inte?

-- Nej.

-- Dr bor Palmer-Hudson, slaktarn, millionren.

-- N?

Konstapeln var tillfredsstlld.

-- Du r all right, sade han. Hoppas du snart fr arbete. Jo -- old man
Palmer kan inte sofva, frstr du. Sofver hela sommaren p
atlanterngare drfr att d hr han vattenskvalp -- vgorna sl mot
fartygsvggarna, frstr du. Reser jmt. Men mste hem till hsten och
jobba i svin. Kan ej sofva, insomnia, frstr du. Har fr mycket pngar
-- kan inte sofva. D str Jim Blakely om ntterna och sprutar p den
gamle mannens sngkammarfnster. Lter som p sjn och old Palmer fr
sofva ett par timmar. Konstigt ...

Han talade i en butter och likvl vnlig ton. Bda stodo tysta,
stirrande mot huset och kaskaden frn vattenslangen.

Mannen p grden stoppade. Han lt sprutan glida ned i grset och
afvaktade. Det hrdes hur vattnet rann ned i bassinen.

D ppnades efter ett par minuter ett balkongfnster och en gubbe i
pyjamas blef synlig. Mnen belyste klart ett hvitt och hrjadt anlete.

-- Mer, skrek han, sluta inte, Jim, more, Jim!

Och Jim brjade ter sin sprutning.

Nordling vnde sig och drvid vacklade han till. Han knde
ddstrttheten tervnda.

-- Hvar skall jag f sofva, snyftade han och hans rst fick uttrycket af
ett kvidande barns.

Polisen betraktade honom tyst. Det kom ett uttryck i hans gon, som Hugo
med dunkel frvning fann likna Ysals skrmselblick i krogen vid
skslaget. Det var en underlig blandning af frskrckelse och
medlidande, en sorts undergifven frvning infr ngot ofattligt.

Irlndaren sade tvrt:

-- Jag kommer ej mer tillbaka i natt den hr ronden. Ingen annan heller.
Good night.

Och han gick hastigt sin vg, sderut, mot staden.

Svensken sg en sekund efter irlndaren. Drefter sprang han, snafvande
och stapplande, mot trden vid sjn. Uppbjudande sina sista krafter
lyckades han slpa nrmsta soffa in mellan stammarna. Han lade sig
raklng och sg hur mnens strlar silade in genom det grna hvalfvet.
S frvirrades allt, strlar och blad dansade som sm sjvgor och han
somnade djupt.

Han hade sofvit lnge. En drm vckte honom. Han tyckte att han var p
det lnga kabeltget som fverfylldt af arbetare ringlade upp ur
tunneln. I tusental foro de trtta maskinerna hem. Trngseln var
oerhrd. Han kmpade fr att behlla sin plats p en af vagnarna. Men
till sist mste han gifva efter och med ett skri fll han ned frn
plattformen och under hjulen. -- Det var d, han vaknade. Han hade
fallit af soffan och lg p marken. Solen lyste, det mste vara klockan
tolf p dagen. Hans hufvud vrkte, men han knde sig utsfd. Nordling
reste sig.

Han smg upp mot bulevarden. Det Potter-Hudsonska palatset lg starkt
solbelyst med fllda markiser fr alla fnster. Ngra karlar gingo
innanfr gallerverket och maskinklippte grsmattorna. En neger polerade
mssingsbeslagen p en terrassdrr. Under hufvudentrens
portalfverbyggnad vntade en chauffr i en vldig och glnsande
lyxtonneau.

Hugo fortsatte en sidogata fram till Clark street. Vid hrnet hejdades
han af ett nedgende kabeltg, ttt packadt med arbetare. Klockan kunde
sledes ej nnu vara mycket.

Ngon skrek hans namn frn en af vagnarna. Det var en bekant, en svensk
snickare.

-- Hej, Hugo, skrek han, g till boardinghuset, mistress Ostroem har
ftt ett bref, ett rek till dig ...

Kabelvagnarna slamrade bort.




                                  II.




                                  IV.
                           The boardinghouse.


Drren t gatan stod ppen till gamla fru strms inackorderingsstlle
vid Chestnut street. En mager piga sopade trappuppgngen och frn hallen
stod dammet som en rk fver frstutrappan, p hvars jrnbalustrad satt
en par och fyrtirs herre i hvit jockeymssa och rkande en
silfverbeslagen sjskumspipa. Hvar gng den unga flickan nrmade sig
honom och lutade sig ned i sitt arbete, passade han p att tmligen
djrft och hrdhndt krama henne hvar s fll sig, hvarvid hon blodrd i
ansiktet, men med blickarna drunknande i mannens karamellvackra utseende
-- innefattande glnsande bruna, fullkomligt uttryckslsa gon samt
stora svrtade mustascher -- hviskade:

-- Nej men jisis, mister Ostroem d -- lt bli -- tnk om missis ...

Ned ifrn kket trngde matos: lukt af biffstek, af pannkakor, som
grddades, och den syrliga aromen af frvllda tomater.

Hugo Nordling kom gatan uppt. Han var nnu stel i lederna, men
budskapet om pnningar hade stimulerat mer n mat och hvila. Han skte
erinra sig hur mycket han egentligen kunde vara skyldig fru Ostroem fr
den tid han bott och tit hos henne p kredit. Ett halft r hade han
bott dr och draf betalt fr tv mnader, sedan hade han d och d
stuckit t henne ngon dollar -- men  andra sidan hade han ibland lnat
af henne. Han var nog skyldig fr fyra mnader  tjugufem dollars,
allts hundra dollars. Gud i himlen, hundra dollars! Och hvad kunde
brefvet innehlla? Det var frmodligen frn hans moster, den snlla,
tliga, undergifna, gamla, goda moster Kristin, som af sin lilla
kassrskeln frsakat ihop hundra kronor till den lskade systersonen i
Amerika, och nu snde dem, d hon ju aldrig fick bref, till det hus, hon
trodde att syster Karins Hugo alltjmt bodde i. -- Hr fick Hugo trarna
i gonen, ty han mindes den dda modern. -- Och hundra kronor --
tjugufem, tjugusju dollars! Hvad skulle den beskedliga mistress Ostroem
lta nja sig med?

Nordling var framme. Han tnkte ppna jrngrinden och g in
matsalsvgen. Matsalen lg, liksom kket, i souterrainvningen.

D fick mister Ostroem sikte p honom.

Han flg upp som en retad kalkontupp. Drp blef han likblek i ansiktet
och hans bl skggbotten lyste. -- Det var periodiskt terkommande
anfall af ursinnig ilska hos denne drnare, och de kunde drabba hvem som
helst af hustruns inackorderingar. Nordling hatade han p grund af ett
inbilladt frolmpande fversitteri under den tid, denne hade pngar och
han sjlf, som vanligt, ej frtjnade ngot. -- I verkligheten var han
frn brjan en skicklig finsnickare, men hade i det nya landet innehaft
en frdelaktig hofmstarbefattning hos en millionr och under denna sin
butlertid gjort bekantskap med den tjugo r ldre kokerskan, gift sig
med henne och frmtt henne p sina ganska dryga besparingar stta upp
ett boardinghouse. Hvarefter han lefde lugnt p sitt sttliga utseende,
under stndiga tiggerier frn hustrun och mystiska antydningar om en
politisk plats, som i framtiden vntade honom, d en viss person blefve
vald till borgmstare.

Mister Ostroem rusade ned frn trappan. Pekande p Nordling med
pipskaftet, som sklfde i hans hand, framsttte han, darrande p mlet:

-- Hvad vill ni hr -- lna pngar af gumman -- vga inte g in -- fr
jag vet inte hvad jag gr -- ut --

Hugo smlog.

-- How do you do, mister Ostroem, sade han lugnt. -- Jag vill betala
gumman litet pngar ...

Herr Ostroem slog om.

-- Betala -- n -- ja -- det -- det kan ni gra till mig.

-- Naturligtvis -- men gumman har brefvet.

Ostroem gick mulen uppfr trappan. Han skulle dock om en stund kanske
kunna f en femdollar af gumman till sin biljardspelning -- det enda han
numera var skicklig i.

Hugo gick ned och in i matsalen. Det var ett aflngt rum, lgt i taket,
hvitstruket, blommor fr fnstret, som sttte i marken, och ett lngt
bord med hvit duk lngs midten, afdelande tv rader rottingstolar. Tre
lampor med reflexskrmar af bleck hngde i taket fver bordet, belysande
dess center och bgge flyglar. Centern kommenderades af en vldig
fruktskl med magert innehll, flyglarna hade hvar sin frman i ett par
bordsstll af skurntt nickel, brande legendariska rester af cakes och
marmelader. Mellan dessa framstende poster kommo de underordnade i form
af brdkorgar, hvilka dremot voro pyramidaliskt vl frsedda. Gemene
man slutligen bildades af ett batteri tomma tallrikar p dubbla leder,
och hvilkas gradbeteckning kunde sgas vara de fettrnder, det flottiga
diskvattnet i hastigheten kvarlmnat. Vapnen, fr att fullstndiga
liknelsen, knifvar och gafflar, lgo staplade tillsammans med en hg
sammanrullade gr fltkappor -- servetter -- p en liten hrnhylla.
Lamporna voro ej tnda och det var skumt i salen, trots tidig frmiddag.
Golfvet luktade spa och fukt efter nyligen skedd skurning och frn
fondens kk hrdes en vredgad kvinnorst. Det var matmoderns. Flickan,
som stdat, fick sin skrupens fr slampigheten med herrn, hvilket
mistress Ostroem nedifrn iakttagit genom spiraltrappans
midtelurhlkning. -- Hon anvnde den som ett ofantligt svl tele- som
stetoskop.

Hugo Nordling vntade ngra minuter. Stormen i kket lade sig och snart
hrdes drifrn endast smllandet af spiselluckor och kastrullock.
Drren gled upp och fru Ostroem kom in.

Hon var en liten tjock och rund gumma med ett par vnliga gr gon i ett
degansikte, frgadt rdt af arbetet vid ugnen. P hufvudets glesa gr
testar bar hon en liten svart spetsmssa, hade sm guldringar i ronen,
mycket breda och tjocka vigselringar p ett kort ringfinger och vid en
rem kring lifvet en vska och en stor nyckelknippa. Hon log fryntligt
som en gammal clown vid synen af Nordling.

-- N, hur har herrn det -- ngot jobb nnu? sade hon.

Och d han ej genast svarade, oviss om taktiken i genmlet, fortsatte
hon omedelbart med en viss gammaldags gemyt:

-- Sja, mister Nrdling, nog kommer jobb -- det r bara att hlla i.
Hr r bref till honom, f se hvad det kan vara. Och Ostroem tnker g.

Eftermeningen, som tillades i hviskande ton och kunde tyckas sakna
sammanhang med frgorna fr frigt, var gummans vanliga stt att sluta
hvilket resonnemang som helst och betydde att Ostroem hotat med att
lmna henne. En hotelse som naturligtvis aldrig sattes i verket. Hugo
log ocks:

--  strunt, han vet nog att han aldrig fr ett bttre boardinghouse n
hr! Jag vntar nnu, jag, p den dr utlofvade ritarplatsen hos Frazer
& Chalmer. fven Western Electric har gifvit mig godt hopp ...

Det sista var endast ett godt hopp i Hugo Nordlings fantasi fr att
strka intrycket fr tillfllet, men den frsta firman hade verkligen p
en rekommendation frn Gteborg antecknat den unge svenskens namn.

-- Och det dr brefvet ... sade Hugo drjande.

Gumman hade satt sig och knppt upp sin vska. Hon tog upp ett aflngt
kuvert med fyra svenska frimrken och fem sm sigill p.

-- Mister Nrdling r vl snll och tnker p mej! sade hon i en sorts
klagande underton och rckte honom brefvet. Drefter blef hon sittande
med gonen riktade p den unge mannen.

Han var en smula generad. Det fanns ej annan rd n att bryta brefvet.
Emellertid gick han lngsamt fram mot fnstret, liksom fr att kunna se
bttre, hjde kuvertet ett par gnger mot dagern, slet hastigt upp det,
under det han vnde vrdinnan ryggen, nappade en sedel, kramade den
ljudlst samman i handen, ltande samtidigt lacken knastra fr att
frtaga mjligt prassel, och frpassade den snabbt som en
trolleriprofessor i en vstficka. Det hela tog tv sekunder. -- Han
snurrade rundt.

-- F se, sade han, hvad ngon hygglig sjl har skickat.

-- Har inte mister Nrdling skrifvit hem efter viss summa d? frgade
fru Ostroem i missrkning.

-- Nej, nu har jag ju plats hvilken dag som helst, sade Nordling i ltt
ton. Han tillade:

-- Och d vill jag ej oroa dem ...

Vrdinnan suckade.

Hugo sprtte upp sidorna af kuvertet fr att gifva sig sken af att ej
nnu ha tillrckligt ppnat det. Drp drog han fram tv sedlar och ett
sexviket brefark.

-- Se, sade Hugo litet forceradt muntert, se bara, mistress Ostroem,
gull, gull, lull, lull -- och redan vxladt i amerikanskt mynt.

Han tillade vemodsfullt:

-- Det blir ej mycket i vrt mynt, men dr hemma betyder sjuttiofem
kronor mycket, ofta nog.

-- Yes, yes, suckade gumman.

-- N -- rttvis delning, hr r tjugu dollars, hlften hvar, var s god
fru Ostroem.

Han rckte henne en tiodollarssedel.

-- Tack, tack.

-- Och s kan fru Ostroem vara snll och vxla den hr kanske?

Vrdinnan ppnade sin vska, stoppade ned de bgge sedlarna och brjade
skramla med mynten.

-- Jag vet knappt om jag kan -- jo, det blir jmnt det, en femdollar i
papper och fem i silfver om mister Nrdling vill?

-- Tack, kra fru Ostroem -- jag nskar jag kunnat gifva mer ...

Han vek ihop sedeln och stoppade de stora silfvermynten i byxfickan. De
tyngde sknt.

-- Hvar bor Nrdling nu? frgade gumman och reste sig pustande.

Hugo valde den billigaste gatan, han visste, fr sitt svar:

-- P Market street.

-- Hos svenskar?

Han visste ej hvarfr, men svarade instinktivt:

-- Nej, hos tyskar.

-- Yes -- dom ska' vl ha lite' dom med ... Vill han ej ta litet?

Vrdinnan sltade ut ett dukhrn p slagfltet, hvars trupper alltjmt
stodo i parad.

-- Tack fru Ostroem, men kunde jag f ta ett bad? De ha inte badrum
drhemma.

Han lade mrke till att gumman efter betalningen uteslt herrtiteln och
knde sig pltsligt nedstmd.

-- Jo vars, g upp bara.

-- Och s har jag visst litet tvtt, som jag ej kunde ta ut nr jag
flytta'?

-- Ja vars, ta't. Det ligger i Nrdlings gamla rum, som ej r uthyrdt.

Gumman skumpade ut i kket och Hugo klef trapporna med fyra steg i
taget.

Men d han kom in i sitt forna lilla bakgrdsrum, som blott innehll en
sng, en byr och en stol, sjnk han ihop. Han knde sig ytterligt matt
och nyo kom den utestngdes frtviflan fver honom.

Hr hade han drmt och planerat invandrarens frsta stormfrslag. Hur
han tnkt och spekulerat -- hur han gckats och lidit. Hvilken ngest
och rdsla han utsttt inom dessa fyra trnga vggar, hvilka lgner han
mst skrifva till hemlandet, och hvilka lgner han ftt utdela hr! Hr
hade han legat smnls och nu, nu i denna stund var han nnu s djupt
sjunken att han mste emottaga allmosor hemifrn -- och frn en fattig.
Och drtill alltjmt ljuga fr en annan fattig -- ah --

Och han dolde sitt ansikte. Den stora kroppen skakades af snyftningar
och trarna sipprade mellan hans fingrar. Han var fr vek, han dugde nog
aldrig -- hvad skulle han gra -- hvad skulle det vl bli sedan --? Och
dessa pngar -- detta bref som han knappt vgade lsa, ty han knde sig
ovrdig ...

Med blicken blndad af trar lste han, mumlande orden med kvfd rst
som i en stapplande bn vid ngon krs br.

Och han lste:

                                       sterkping den 5:te september.

Du kra, kra Hugo!

Jag snder dig hrmed trettio dollar som jag hoppas kan komma dig till
godo i det stora och frmmande landet. Det r ej mycket, det frstr jag
nog, drute, men jag kan ej snda mer denna gng. Var nu rdd om
pnningarna, kra Hugo. Ack du kra, hvem kunde vl tro d du var liten
och lg i Karins kn att du skulle fara s lngt bort! Jag tnker s
ofta p dig och undrar hur du har det -- man hr ju s mycket frfrliga
saker frn Amerika. Gud gifve dig lycka, Hugo, drborta, och kom ihg
att hade den kra Karin ftt lefva, s skulle hon velat blifva stolt
fver sin gosse.

Nu orkar jag ej skrifva mer, mina gon har varit s dliga den sista
tiden. Jag sitter som vanligt vid mina bcker hela dagen i boden och har
intet att bertta dig som r ute i stora vrlden. Det enda jag lngtar
efter r mina kra grafvar, mammas och syster Karins! Men de ro ju i
Stockholm. Frn faster Lotta hade jag bref i frra veckan, hon r dlig,
stackars Lotta. Skrif till henne, Hugo, hon var s snll mot dig d du
var liten och Karin fll ifrn. Gud gifve dig hlsa, du kre, som jag
hller s mycket af. Och skrif ngon gng och bertta litet fr mig,
Hugo. Det r nu ett halft r sedan jag hrde frn dig.

                                                      Din gamla moster
                                                            _Kristin_.

Nordling satt lnge och stirrade p en punkt. Fr hans gon dansade och
brnde i eldskrift det lilla brefvets affrstydliga, nu af lder litet
darrande piktur. Och detta omsorgsfulla och vackra prnt framkallade en
bild. Han sg mostern med sitt bleka, fina, frgrmda anlete. Den
tliga, genom grt i det tysta frbrunna blicken, det nu tunna hrets
gra slingor, den bjda gestalten vid sin pulpet i den pedantiska
landsortsstadens kramhla. Han sg hennes genom lidanden tillkmpade
lugna min, det vackra undergifna leendet. Han tnkte p hennes aldrig
pliktsvikande arbete under de lnga ren, som berfvat henne alla
illusioner, fven de minsta, till och med den lilla nskan att f beska
ett par kra grafvar. Och hennes bild framtrdde mot ett hem och ett
land, som han knde sig aldrig mer skola f se. Och han tyckte sig redan
dd. Och gripen af den utvandrandes pltsliga ngest, hvilken r den i
natten utstttes, kastade han sig fver sngen, bet i kudden fr att
dlja ljudet af de krampsnyftningar, som ville kvfva honom och grt sig
slutligen till smns som hade han n en sista gng varit ett litet
hemlst barn.

                   *       *       *       *       *

Det var skymning d han vaknade. Han reste sig frvirrad och lyssnade.
Genom trappuppgngen steg slamret af porslin och glas, som diskades. Han
sg p det hopskrynklade brefvet, hvilket han nnu hll kramadt i
handen. S blef han sig sjlf igen, kall och eftertnksam som den nnu
efter kastningarna studsande immigranten br vara. Han stoppade ned
brefvet, sg p den undansnillade sedeln -- jo, det var en tiodollars --
och beslt att g ned. Efter att hastigt hafva tvttat ansikte och
hnder begaf han sig utfr spiraltrappan.

I andra vningen mtte han fru Ostroem. Hon skrek till i frskrckelse.

-- Jisis, jag trodde det var en burglar ...

-- En rfvare -- jo jag tackar, nej, inte n.

-- Har inte mister Nrdling gtt n, men g d ned och t -- alla ha
redan haft supper. Och Ostroem tnker g.

-- Nu igen?

-- Han ville ha fem dollars till den dr biljarden -- hvem vet om det r
till den fr resten -- och jag hade ju inte vxel, herrn fick ju det. S
mste jag ge honom tiodollarn, och nu fr jag vl icke se honom i natt.

Det var inte lngt ifrn att gumman snyftat. Nordling fortsatte nedt
matsalen. Vrdinnan ropade efter honom:

-- Kom upp i parlorn se'n och sprka litet ...

-- Tack, ja, jag skall titta in i frmaket.

Matsalsbordet var ett hrjadt flt med skrynklig och ssflckad duk och
tusentals brdsmulor. Efter stormningen hade anfrarna berfvats allt
innehll och alla linjer voro brutna, alla punkter i oordning. Till och
med soja- och senapskopparna erbjdo anblicken af djupt frfall. En
ensam flygellampa belyste melankoliskt valplatsen.

Hugo t med glupsk aptit den kallnande maten, som den magra flickan
framsatte. Hon hade rdgrtna gon, frmodligen syndens ln fr annan
person. Tomatsoppa med sm kex afslutade mltiden.

Fru Ostroems kra parlor, det vill sga hennes salong, hennes frmak,
var hennes stolthet. Det innehll allt som var smaklst af en
tapetserarfantasis utsvfningar. Gardiner, mattor och hemska draperier
hngde och slngde p, fver och under allt. En del hade spetsar, en del
broderier, en del plyschbollar och tofsar, en del hade alla dessa
attribut tillsammans. fven en mbelsnickares vrsta deliriumssyner
funnos afbildade i hans produktion i form af vansinniga mbler, omjliga
att komma under fund med. Allt var naturligtvis billigt, men dyrt
betaldt enligt landets afbetalningssystem.

Nordling gick in.

I rummet sutto fru Ostroem och en ung dam i en sorts soffa, som liknade
en orgel. En liten ljuslockig flicka stod vid skuggan af en stol, hvars
spindelben, andedrktste, hrfina karm, och allt, var helt och hllet
frgylld. Detta sprda machverk var nmligen ej afsedt att sitta p.

-- Lajsa, sade den unga damen, uttalande Lisa p engelskt vis, rr ej
stolen!

-- Insch-ni-jr Nrdling frn Stockholm och miss Maud, ocks frn
Stockholm, frn op'ran -- presenterade fru Ostroem, vnligt leende.

Det var en ganska ung flicka, smrt och hade varit vacker, men med ngot
trtt och lidande, ngot slocknadt i anlete och blick. Det slog Nordling
att samma frgrmda uttryck mindes han frn sin barndom bde i sin mors
och mosters ansikten. Det var som hade en gng ngot ramlat, ngot
brustit fr dessa kvinnor, och minnet af illusionens slutliga flykt
outplnligt stmplat deras drag.

-- Mamma, sade den lilla flickan, kan den herrn sagor?

Den unga kvinnan rodnade, men log samtidigt.

-- Var tyst, Lajsa.

Hugo knde sig beklmd. Han tnkte p sitt bref. Han sg ocks att miss
Maud var fattigt och trasgrant kldd och att barnet hade ngot hektiskt
fver sig. Pltsligt hostade det -- en vldsam hosta som kom det lilla
brstet att arbeta i kramp och frgade det magra ansiktet blodrdt under
guldlockarna.

-- Tack, kra fru Ostroem, fr mat, stammade han.

-- Sitt ned, sitt ned, sade gumman. Hr ' alla gsterna borta i kvll,
p teatern frsts, det r ju lrdag. Men frken r glad att slippa en
gng -- hon r vid Mc Vickers ...

-- Jas, sjunger --

Miss Maud skrattade. Det sg inlrdt ut.

-- Nej, jag dansar, jag var ett tag vid operan hemma, men det -- det r
bttre hr. Jag kom till vrldsutstllningen, jag och en kamrat. --
Nsta vecka ha vi en ny pantomim: Ali Baba och de fyrtio rfvarna.

-- Sitt, uppmanade vrdinnan, sitt, sitt.

De satte sig. Nordling sjnk till synes ned i en byr -- men det var en
emmastol. Samtalet gick trgt, d och d afbrutet af barnets frgor och
hostanfall. Nordling freslog till sist att f g efter litet l -- han
skulle nd ha en cigarr. Damerna tackade med frtjusning. I kket
lnade han en bleckflaska -- den sedvanliga hmtaren. D han terkom,
hade han med sig, utom let, tv buteljer ingefrslemonad och en pse
kanderade dadlar, kpta vid gathrnets vagnsstnd. Ute var det alldeles
mrkt och ganska kyligt. Han undrade om han skulle f tillbringa natten
i sitt gamla rum.

Miss Maud tnde en cigarrett, som Nordling erbjd. Fru Ostroem hade satt
fram glas p en chaislong som var ett bord.

De talade om Sverige. De talade frsynt om det gamla landet, som om en
dd. Hugo fick knslan af att sitta lngt bort frn verkligheten och se
p ngot genom ett flor. Den lilla flickan bad honom med de sm tunna
armarna om hans knn:

-- Snlla du, tala om en saga ...

-- S bra hon talar svenska, sade Nordling, vnd till frken-modern.

-- Det skall hon tminstone lra sig, svarade danssen lifligt och med
ett uttryck i rsten som skilde sig frn den annars tmligen n
konstlade n simpla ton, hvari hon talade.

-- Snlla du, snlla du, bertta! upprepade barnet bedjande.

Han lyfte upp flickan.

-- Och om hvad, liten?

-- Sagan om lilla Lisa.

-- Jag vet ej om jag kan --

-- Om lilla Lisa, du vet. Om Tummelisa ...

Nordling mindes skoldagarna och d han hvarje lrdag fr sparad
veckoslant i hrnets boklda kpte ett subskriptionshfte af den store
danskens sagor. -- Tummelisa var det ... Ah, hvar fanns vl hans
barndoms bibliotek nu? Han sg vgghyllan i sngkammaren, vindskupan med
det lilla bord, som var hans, kaminens ventilgon och luckans rda
gallermun, dr kolen lyste mellan tnderna. Han hrde faderns tunga
andhmtning frn utdragssoffan, p hvilken han tog den fr det sjuka
hjrtats skull frbjudna middagsluren. Och fver plttaken fllo
flingorna i kapp med blskymningen.

-- Tummelisa, sade n en gng det lilla svenska utskottsbarnet i det
frmmande landet.

Och Nordling berttade.

Han diktade sjlf och lade till dr han ej kom i hg, men det var en
mycket vacker saga, och bde gamla kokerskan Ostroem med sitt
spiselbrnda och bekymmerfulla stackars gumansikte och den unga
gatflickan, som skte lra sitt olagligt fdda barn sitt hemlands sprk,
lyssnade som i ottesng. Och i den lillas blringade och stora gon
lyste det som af reflexer frn heldagsljus och hon glmde sina dadlar
och skte hlla tillbaka hostan s mycket som mjligt. Och utvandraren
sjlf med en stundom skymd blick och ibland underligt tjock rst talade
alltjmt om Tummelisa, som hade ett grannt lackeradt valntskal till
vagga och bl violblad till madrasser och till tcke ett rosenblad. Och
som en natt togs bort och flt utomlands p ett stort nckrosblad och
trffade alla de stygga och fula paddorna och ollonborrarna och rttorna
och fick sklfva af kld och digna af trtthet och hunger. Och han
berttade om lilla Lisas alla fventyr och prfningar, och om fgeln som
var nstan ihjlfrusen, men kvicknade till, och till sist flg bort med
Tummelisa frn allt det stygga och fula.

-- Och se'n? sade lilla Lajsa.

Hugo lste som ur bok -- det var som hade en minnets skpdrr slagits
upp frn frr:

-- S kommo de till de varma lnderna. Dr sken solen mycket klarare
och himlen var dubbelt s hg, och vid diken och hgnader vxte de
vackraste grna och bl vindrufvor. I skogarna hngde citroner och
apelsiner, luften doftade af myrten och krusmynta, och p landsvgen
sprungo de vackraste barn och lekte med stora, brokiga fjrilar. Men
svalan flg nnu lngre bort, och det blef allt vackrare och vackrare.
Under de prktiga grna trden vid den bl sjn stod ett skinande hvitt
marmorslott frn gamla tider, och vinrankorna slingrade sig omkring de
hga pelarna; hgst dr uppe voro mnga svalbon, och i ett af dessa
bodde svalan, som bar Tummelisa.

Och s berttade Hugo till sist fr den lilla Lajsa hur den lilla Lisa
blef frd till en stor hvit blomma och af blommans ngel fick hvita
vingar p sin spda kropp och med dem flg rakt in i sllhet och ljus.

D sade lilla Lajsa med sin tunna, allvarliga rst:

-- Sg du, flg hon in i himmelriket d?

Och Nordling visste ej hvad han skulle svara. Ty sagan var slut och han
var s lngt, s lngt frn sagornas vrld.

Han klappade barnet p hufvudet. Miss Maud reste sig och likas fru
Ostroem. Han hrde gumman vnligt hviska till danssen och uppfattade
att hon nu kallade fven modern fr Lisa. Det var sent och Hugo tackade
fr anbudet att fver natten f ligga i sitt gamla rum. Innan han gick
upp kom Miss Maud fram och tryckte tafatt hans hand.

-- Tack, sade hon, och rsten sklfde litet, -- tack -- det var s -- s
vackert och -- snllt mot min stackars lilla unge ...




                                   V.
                      Hvad en dollar rcker till.


D Hugo tidigt fljande morgon vaknade, sken en blek och kall hstsol p
grdsmuren midt fr hans fnster. Tunn och kallt bl hjde sig himlen
fver muren och grdens enda trd, en knotig och tynande kastanje,
slppte blad frn sina som i frossa sklfvande grenar. Ur soplren yrde
sgspn, kolstybb och papperstussar.

Men Nordling sprang ltt ur sngen. Han hade sofvit bort kvllsintrycken
och knde sig stark och nstan munter. Nu skulle han taga ett bad.

Badrummet var i samma vning. Han fyllde karet med kallt vatten och steg
med frtjusning ned i den kalla porslinsovalen. En mandeltvl
frbrukades, och han frotterade lnge sin kropp, till dess den under
fiberhanddukarna lyste rd som eld. Det var som hade han velat tvtta af
de sista motgngarna, sklja bort olyckorna och nu ren och stark g
ngot nytt och verkligt emot. Han hvisslade lgt en melodi som han
trodde sig ha uppfattat i Ysals sng.

Drefter rakade han sig, utan vidare lnande herr Ostroems bsta knif,
och kammade omsorgsfullt sitt hr. Alltjmt hvisslande plockade han fram
rent linne ur tvttinrttningens manillapapperspaket, hvilket lg i den
lilla, fr frigt tomma byrn. Han borstade sina klder med
viskborstarna som hngde i sina bleckstll, och d han vndt och knutit
sin halsduk hrdt kring den kalla, hga och glanshvita dubbelkragen,
knde han sig nyo vara mnniska.

Slutligen rknade han pnningarna. Tio dollars hade fru Ostroem ftt. S
hade han kpt litet i gr kvll -- hvad var det? En pint l, fem cents,
en cigarr, ett paket cigarretter, fem cents hvardera, tv flaskor
gingerale, tio cents, och den lilla psen.

Det blef trettio cents och mycket riktigt terstod nitton och sjuttio.
Han beslt att bedja f tertaga sitt gamla rum, fr en vecka till att
brja med, och betala tv dollars i frskott. Hugo rullade sedlarna,
tian och femman, vl tillsammans och stoppade dem i klockvstfickan,
skrapade samman silfret och stack det i hgra byxfickan, samt gmde
brefvet inom de ntta lderprmar, hvilka skulle frestlla plnbok.
Drp gick han ned.

Vrdinnan var frtviflad. Ostroem hade varit borta hela natten och, nyss
terkommen, genast lagt sig att sofva. Han hade sett ut som ett
uppgrfdt lik i ansiktet och stinkte af mysk -- mistress Ostroem begrep
nog, men vnta! Till att brja med hade hon krt bort den unga
stderskan, hennes eget hem skulle tminstone ej vara ett dligt hus.

-- Ja visst fr mister Nrdling rummet. Hr skall man stka och slita
fr ingenting -- nu mste jag gra en extra stark frukost t Ostroem, s
att han ser ut som folk igen ...

Gumman lt en lng fljd af rasselljud uppst genom vilda manipulationer
med lock, grytor, pannor och spiselattiraljer. Det lt som en rad af
artillerisalfvor, och hon var s ktenskapligt upprrd, s kksrd och
s blind frn svl inre som yttre ugnslgor att hon knappast mrkte de
tv stora silfverdollrar, Nordling lagt p matsalsbordets slagflt, d
han flydde ur kket.

Avenyen utanfr lg blank, rak som ett streck, och fver den grtorra
asfalten rullade hstens frsta lf. Allernas trd strckte i smalnande
perspektiv nda ned till floden, bakom hvilken affrsstaden lg och
fver hvars guldunst summo svarta, bl och hvita rkmoln. En neger skrek
ngot t Hugo, och han klttrade upp p den svarte skoputsarens
stolplattform fr att f skorna borstade.

-- Fine morning, sar!

Yllebindlarna flgo fver Nordlings ftter. De ormade sig kring hl,
tspets och hlfotens sidinsvng och en svag kittling irriterade
behagligt. Hugo gnade flyktigt igenom de stora rubrikerna i Daily News
andra morgonupplaga, som negern rckt honom. Det var som vanligt mord,
eldsvdor, jrnvgsolyckor och brspanik. Litet vldtkt med tfljande
lynchning, ngra nattliga rn, ett par millionrdttrars bortgiftande
med europeiska adelsmn utan pngar, kapplpningar, prisboxningar och
annonser, annonser, annonser.

Vinden spelade genom trden, dansade med fallande blad och lt tidningen
flkta.

Skorna skeno som spegelglas, men alltjmt ingned putsaren dem p nytt.
Han var en ung och vacker typ, med den kaffebruna teint som frsta
rasuppblandningen ger. Den lilla sportmssan satt p ena rat, de stora,
svarta gonen spelade lifligt t alla hll, tndernas emalj
porslinslyste. Den rda skjortan var ppen p sjmansvis fver ett bredt
och brunt brst och han hvisslade en munter cakewalk.

Frdigt -- och Hugo hoppade ned. Han rckte sin nickelslant t pojken,
som i ngra vana taktslag med viskborsten fverfor hans rock. Han kunde
ej lta bli att le, d han sg in i de svarta solgonen och negern log
tillbaka. I nsta sekund jigdansade denne ut midt p bulevarden, skande
kunder, och Nordling hrde efter sig hans glada och gllt musikaliska
rst i yrkesropet:

-- Shine, sar! Shine, sar?

Solen lyste blek fver gatan. Luften var sval. Bakom gallergrindarna
till de likformiga husens hvita trappor skurade uppskrtade flickor
balustrader och drrar. En och annan ridknekt, rkande sin korta
bulldoggspipa, sysslade med sadlar och remtyg. D och d vxlades ngra
ord mellan de unga flickorna och deras fnissande skratt ljd fver
avenyen. Ibland fll ett gulnadt blad, singlade genom luften och
fastnade p Hugos rockuppslag.

Han gick och tnkte p sin dag. Det frefll honom i den rena och
eggande luften som andades han fr frsta gngen utan obehag. De sista
mnadernas ngest och frslappning var borta, han skulle nu lyfta sig
fver svrigheterna. Frst ville han gra upp dagens program. Redan i
dag skulle han g till Frazer & Chalmer och p nytt hra efter -- det
verkade bra att han var ren och snygg. Men frst skulle han ta ngot.
Och fr resten en fridag -- p Konstmuset var en Degasutstllning och
han hade aldrig frlorat sitt medfdda intresse fr konst. Denna tanke
frde med sig minnet af de unga artister, han frst rkat, men d den
lilla reskassan var slut, dragit sig ifrn. fven till dem kunde han
titta upp. Och s Ysal -- han mste in till Wosslicks. -- Lt mig se,
sade han till sig sjlf, jag har sextiofem cents i vxel, de f g i
dag, s blir det jmnt en dollar, och den mste rcka!

Ju nrmare han kom Dearbornbron, dess hgre steg larmet frn stadens
hjrta. Det var ett surrande ljud och ett vldigt mummel, ett dn som
frn en oerhrd ngmaskin. Det steg och fll icke utan stod fr hrseln
som en jmnhg mur i den hga luften. Endast vxte liksom hvarftals.
fver floden lg ett topasgult tcken.

Hugo passerade bron. Pojkar metade under bjlklaget och uppe i sitt torn
lste brovaktaren en tidning. Rundt om tutade ilsket bogserare, och sm
motorbtar kilade som vattenraketer mellan bojar och frankrade prmar.
En lukt af rutten frukt och fisk kom frn Water streets saluhallar.

Nordling hade frst tnkt g till ngot af Kohlsaats lunchrooms, men han
erinrade sig ett stlle, dr man fick en stor kopp kaffe och tre
nygrddade majskakor fr fem cents. Han beslt att frst af allt g dit.

Water street var en enda stor sammangyttring af varuvagnar. Ngra dussin
poliskonstaplar med svettstrmmande ansikten under kaskarna och hgt
lyftade battonger skte frgfves i en strm af eder och frbannelser
att reda ut hrfvan. Hugo kom lyckligt igenom.

Han armbgade sig fram ett par kvarter, vek in i en grnd och ndde
Higgins lilla coffeehouse. Rummet, kllarlgt och fylldt af nga som
efter en pannexplosion, var packadt af kunder. Hugo stllde sig bakom en
stol liksom de andra och fick slutligen plats. En neger kastade fram
kopp, grdde och socker, en annan slngde ut de sm rykande brden, som
nnu frste frn ugnsplten och tycktes hoppa p tallriken. Det gllde
att ta fort fr att bereda plats och Hugo nstan skllade sig. Han
erlade vid drren sin tribut fr poletten frn disken och knuffade sig
ut. -- Ett nytt extrablad skreks ut fverallt under rysliga tjut. Det
gllde en afrttning, en hngning fr en kvart sedan af en
dubbelmrdare, och alla detaljerna funnos redan i fuktigt tryck, till
och med illustrerade.

Nordling skyndade ned till Lake Front.

Strandbulevarden bredde sig svartbl i skuggan frn de stora hotellen --
Auditorium, annexet och alla klubbpalatsen. Lngt bort aftecknade sig
den fula Kolumbusstatyn mot skelettviadukterna till strandjrnvgarnas
olika stationshallar och midt p planen reste sig Konstmuseets grhvita
byggnad med dorisk kolonnfasad, flankerad af kolossala bronslejon. Rken
frn minuttgen lg ut fver Lake Michigans stlbl yta.

Hugo vandrade lnge omkring i den, trots gratisentren, s godt som
folktomma Degasafdelningen. De bonade golfven trttade s smningom och
han gick lngsamt sin vg, styrde vsterut mot Chalmerska fabriken.

Men dr fanns nnu ej plats. Han emottogs emellertid med igenknnande
och en srskild anteckning gjordes angende en detaljkunskap. P
tervgen stannade han utanfr brsen. Han brjade blifva trtt och fick
infallet hvila ngra minuter p detta dagdrifvarnas favoritgalleri.

Genom den stora portalen hrdes surret frn spekulationsvrldens
jttebikupa. Telegrambud och kontorspojkar strmmade oafbrutet upp och
ned i flygeltrapporna. Hugo gick tv trappor upp och in p frilktaren.

Nere i salen rdde det vanliga vanvettslifvet, larmet, trngseln,
frbistringen. Kring den stora hveteplattformen, med trappor upp till,
och som sedan terrassformigt snkte sig int som ned i en dal, svrmade
ngra hundra mklare. Andra hundratal vsnades kring majsborden, kring
flsk- och bomullsringarna. Femhundra telegrafister klickade stndigt
ivg p sina apparater och i fonden hamrade stenograferna p sina
skrifmaskiner. Golfvet var betckt af sdesprofvernas korn och af
tusentals snderrifna depescher och noteringar. Vansinniga tjut hlsade
hvarje fluktuation i marknaden och buden fr fallande eller stigande
vrlades fram som i orkanstorm. Alla, millionrer, fraktmnniskor,
bokhllare och springgossar, voro i skjortrmarna, och luften var fylld
af damm, papperslappar och hvetekorn. De stora bglampornas glober
flmtade hgt fver den hvirflande massans hufvuden, gonggonger ljdo
och elektriska signaler tndes och slocknade p markeringslktaren.
Raden af olika anslagstaflor belgrades af en svettdrypande hop
mellanhnder, och hrs och tvrs kilade blixtsnabbt de sm expressbuden
med sina blocknotes, hvars hvita lappar kunde innehlla ett par
krumelurer som betydde ruin eller frmgenheter. Stundom uppstod en
pltslig stillhet, en tystnad, som hmtade hela denna vldiga maskin,
hvars trdar rckte vrlden rundt, andan. I nsta sekund brt ter
helveteslarmet lst, rullade dnande och cyklonlikt salen rundt, slog
mot vggarna, steg mot taket i oceanisk fversvmning och kom byggnaden
att sklfva. Med frvridna anleten och knutna hnder strtade
representanterna fr hausse och baisse i striden, och deras frenetiska
rop skallade som skeppsbrutnas i ddsngest. Men kall och lugn bredvid
the Boards president stod den unge millionrsgosse som framkallat denna
storm, af hvilken han en gng skulle slukas, och lste med nje de sista
underrttelserna som sade att missvxten -- allts hungersnden -- i
Indien var i stndigt stigande. Och bglampornas hvitgredelina ljus
hoppade och hvste fver affrsvrldens Gehenna.

Nordling stirrade hypnotiserad ned i den kokande afgrunden. Han tyckte
det liknade hagelstormen, han nyligen upplefvat, och han nskade han
vore drnere i den tjutande skaran med brinnande gon och iskalla
hjrnor, och dunkelt knde han att en gng kanske skulle p ngot
liknande stt som dens, hans tid komma.

En ringning, s hftig och skarp att den fverrstade tumultet, ljd.
Det var frsta varningssignalen till att om en kvart dagens brs skulle
sluta. Den stora fondklockan visade ett. Hugo trngde sig ut och
formligen sopades utfr trapporna. Han flt ihop med strmmen frn
frsta vningen och hrde skriken smningom aftaga, eka ned i
porthallen, surra under drrhvalfven fr att blifva till bikupsstim
utanfr huset och slutligen d bort, upplsas i La Salle streets
gatubuller.

Yr och trstig dref han ned mot gatans tunnel. Han ville till Wosslicks
kllare.

Han steg ned fr trapporna i det lilla kurliknande nedgngstornet.
Tunnelns gngbana lpte smal som ett rr och i skarp lutning lngs med
kabelbanornas undervattenshvalf. Det var s tyst och svalt drinne.
Fukten rann frn de hvitkalkade vggarna och vattnet sipprade mellan
murstenarna, som hotade floden att bryta in och begrafva den trafikpuls,
mnniskorna, icke njda med gator och broar, djrfts draga under
vattnets yta. De endast af ntverk omgifna kolspetsarna p bglamporna
kastade violetta och fantastiska ljusfigurer fver gngen, och ett doft
dn och en svag vibrering varskodde oupphrligt annalkandet af en
kabelvagn. Klockorna ljdo frstmda, skuggor och dagrar hoppade fver
de frbiilande fnsterraderna. Efter slpvagnarna redo djrfva
bicykelryttare och ttt inp dem gled ett nytt kabelvindunder. -- Och
fver vagnar och mnniskor gingo de stora skeppen.

Wosslicks barrum var s godt som tomt. Dunkel hrskade redan drinne;
endast genom gallerfnstret fll blek eftermiddagssol. De tre portrtten
stirrade med oljetrycksstela gon rtt ut i luften och fver Karl den
Stores intg krpo hrskaror af flugor. Vid ett bord spelade tre sluskar
poker, och en ensam gst, som sg ut som en djurtmjare, rafflade
trning vid disken med the bartender. Den lilla bhmiska kyparen hackade
is i en stor trbalja. Lokalen luktade fuktig sgspn och surt l.

Nordling kastade en blick t fribordet med lunchvarorna. Som vanligt
fanns den blandning p ondt och godt, hvilken den amerikanske krgaren
kan med ett glas l bortsknka. Hugo gick fram och fyllde sin tallrik
med korf, brd och ost. Bhmaren serverade honom en bierkupa.

-- Schn tag, sade han.

Hugo visste ej hur han skulle frga efter Ysal.

-- Har -- har den dr zigenerskan, eller hvad hon r, varit hr sedan
stormkvllen, sade han till sist.

-- Ten vackre flicke, no, hon r p teater.

-- P teatern, hvad, hvilken?

-- Trocadero, oh yes.

Svensken knde godt till Trocadero. Det var en stor variet med
servering, och en njeslokal, som fascinerat honom som f och i brjan
ej tagit s litet af hans kassa. Till gengld hade den gifvit honom de
bsta engelska sprklektioner, han erhllit. Likt alla landets dylika
stllen hade den dock fven ett mycket billigt pris fr dem som s
ville, och Hugo hade klar sin plan fr aftonen. -- Jag har nu femtiofem
cents kvar, jag r ju rik, tnkte han. Jag ter middag fr tio, tar
intrdet en timme efter frestllningens brjan -- general admission --
som r femton, dricker s smningom tre glas l och har d nd en
nickel kvar till en ask cigarretter!

Det var sent, d Nordling slutat sin tarfliga mltid p en af
sjmansbarackerna. D han kom ut, brann himlen i svafvel och koppar
bakom spannmlselevatorerna, medan bakom de stora tredckade
Milwaukeefrjorna krp upp ur sjn en blekrd mne. Michigan var lugn,
och p nytt hade en indiansommarens vrmevg gjort kvllen kvaf och
varm. Moskiterna surrade.

State street var ett eldhaf. Den torglikt breda gatan sgs myllra af
folk, af svarta hopar, kompakta massor, ur hvilka individerna med
svrighet skildes. Stundom skymtade turkar, armenier, syrier, negrer och
kineser och en och annan indian. De p vanligt europeiskt stt kldda
sammanblandades, flto s att sga i hvarandra till en enda
kosmopolitisk rashop. Trottoarernas dubbelstrmmar af hger- och
vnsterpasserande liknade fyra ofantliga ormar, som buktade t tvenne
hll, stundom stannande, ibland snrjande, men alltid strax ter
glidande vidare. Krbanorna voro packade med kdon af alla slag och
fver kuskarnas rop och hjulens gnissel skreko automobilernas trumpeter
och ljdo sprvagnarnas gonggonger. Frn tvrgatornas luftbanor slogo
hvita rkhvirflar, pustade pistongerna och hvisslade pipor. De tusen
gatufrsljarnas varuskrn fverrstades endast af extratidningarnas
vilda larmrop om brand, mord och sedlighetsskandaler. Natt hade redan
svept kring tjuguvningshusens fversta fnsterrader -- de ljusglimmande
rutorna liknade lanternor fsta vid en Jakobsstege, som frsvann i skyn.
Frn Masonic Temples taktrdgrd trngde stundom vid ett vindsvep nedt
ngra spridda toner af en souzamarsch. Men ur alla butiker, de sm, som
krpo ned i kllare, likavl som de stora, hvilka borrade sig genom sex
vningar, och hvars oerhrda fnster frvandlade husen till glaspalats,
strlade ljus, hvars reflexer frn prismor, speglar, facetter och
strlkastare frdunklade de dubbla raderna af gatans hga bglampor.
Elektriska ljusskyltar utanfr restauranger, teatrar och hotell snurrade
i form af stjrnor, hjul och mnar med alla upptnkliga frger frn
hundratals gldlampor. Transparenta skyltar i ondlighet, spnda frn
hus till hus, gatan fver och ned s lngt blicken ndde, lyste och
skimrade. Gasramper, bildande manshga bokstfver, kldde vggarna,
annonserande allt, frn patentmedicin till sttet att frlsa sjlar, och
hgt upp i luften fladdrade upplysta sm ballonger och drakar, hvars
fladdrande vimplar och svansar skreko ut artikeln fr dagen. Apotekens
illuminerade fnster med de stora globerna i regnbgsfrger tflade i
glans med diamanthandlarnas, hvars gallerfrsedda skyltkvadrater tycktes
spruta eld. Alla krogdrrar stodo vidppna och deras spegelskifvor
terkastade ljusen frn lokalernas kandelabrar. fven trottoarernas
asfalt gldde -- lnga strckor var den genombruten af smidesverk, hvars
tjocka glas genomslppte ljus frn underjordiska etablissemang. Och hr
och dr smllde fyrverkeripjser, stego raketer och svrmade eldflugor.
Vid gatukorsningarna kunde man se papperslanternorna lysa i
kineskvarteren uppe vid South Clark street.

Vid van Buren street, som frde rakt ned till Trocadero, hvars
portalobelisker af eld lyste mot sjfonden, stannade Hugo. Trngseln var
hr kompakt. Dels var det en dubbelstation fr tv avenyers luftbanor,
dels hade de fyra hrnen inkrktats af hvar sin gatucharlatan -- en
trollkonstnr, en frsljare af patentmedicin, en dentist som drog ut
tnder midt p gatan och en religis helbrgdagrare. Dessutom hade
frlsningsarmn franstaltat ppet mte med orkester och en stor
vagnsorgel och frn alla dessa hopens underhllare steg ett skrn som p
en marknad. Hvarje frnspnd krra i de fyra hrnen var frvandlad till
estrad och omgifven af facklor och hga stnger med brinnande
tjrpytsar, kring hvilka millioner moskiter dansade ddsdans. Polisen
brydde sig ej om att upprtthlla mer n skenbar ordning, massan sktte
sig bst sjlf.

Hugo nrmade sig varietn lngsamt genom att g frn pelare till pelare
under luftbanans brohvalf. Fre honom gingo arm i arm en hel rad, tta,
tio stycken, unga flickor. Ngra hade the streetgirls sm halmhattar
fver nstippen, men de flesta voro barhufvade och deras tjocka och
svarta hr var uppfst med granna kammar. Den yttersta i ledet bar en
korg p armen, handen kokett och mjukt i sidan. Hon vnde sig om,
nickade t Hugo och tog en liten ros ur korgen. Han skakade p hufvudet:

-- Inga pngar!

D stack hon blomman i hans knapphl och han rckte henne en cigarrett,
som hon leende tnde p hans.

fver porten flammade namnet Trocadero i eldskrift. Planen var full af
cabs, hyrvagnar och automobiler. Rundt om stodo alla slags frsljare,
frukt-, lemonad- och konfektutbjudare. Vid ett bord brts ostron, vid en
liten ugn stektes kastanjer. Men fven en rad af polska judar frn
stadens ghetto med bockskgg under de krokiga nsorna och
korkskrufslockar framfr ronen, hvilka bjdes af hattarnas brtten,
utbjdo p en fruktansvrd blandning af engelska och yiddish sina
kramldors kedjor och knappar. De olika ropen drunknade emellertid i
skriken frn pojkarna, som slde den sista varietsngen -- nyss sjungen
p Trocadero.

Nordling skts sakta mot ingngen. Han skte med blicken fverfara de
jttestora affischerna, som tckte vggar och stllningar, men frgerna
voro fr bjrta, belysningen fr nyckfull och sjlfva plakaten s nra
inp och s oproportionerligt stora att han ej kunde urskilja hvad de
skulle frestlla. Ej heller upptckte han ngra bokstfver bildande
Ysals namn.

Ngra druckna sjmn krnglade i sjlfva porten. Ett par frackkldda
herrar skreko p en bil, hvars chauffr var frsvunnen. I nrmaste auto,
en stor lyxtonneau, satt en stel, mycket vacker och ung kvinna, betckt
af juveler. Hon satt alldeles orrlig, ett underligt och fruset leende
kring den blodrda munnen. Hon liknade en sminkad sfinx.

Hugo slngde sina femton cents p disken fver kontrollhjulet, vreds
rundt i apparatens metallarmar och promenerade upp den mattbelagda
parkettgngen. Han passerade ngra svngdrrar, gick igenom foajn och
skte en plats under vnsterlktaren. Den reserverade delen af parketten
var glest besatt, men kring borden bakom rdde trngsel. Det var paus i
programmet, men en ungersk orkester spelade.

Han sg sig omkring.

Hgerlktaren var, som vanligt, fylld af prligt kldda damer, alla
unga. Deras extravaganta koafyrer och hattar lyste som en lng rabatt af
blommor.

I en loge satt ensam en ung kvinna. Hon var mycket mrk och vacker, en
sregen sknhet, som tydde p polsk eller spansk hrkomst. Det lg ngot
frnmt i hennes stt och det sg ut som vore hon dr fr att gra
studier. Hugo hade nyligen lst George Sand p Newberrybiblioteket och
han dpte den frmmande till Consuelo.

Logen nrmast scenen var fylld af herrar, bland hvilka Nordling
igenknde advokaten frn Wosslicks. Han satt med rynkade gonbryn och
korslagda armar, ett skmoln fver neropannan. -- Hela fre parterren
var ett vimmel af folk kring de sm runda borden och kyparna hade svrt
f rum att servera. fver strnginstrumentens fantastiska toner ljdo
som revolverskott biljardbollarnas smllar inne i de stora spelsalarna
en halftrappa ned. Och frn baren slungades som vid fyrverkeri
kraschljuden af krossis, glasskrammel, bricksmllar, kolsyrebubbel,
silfverklang och korkdetonationer.

En negerpojke i uniform delade omkring programblad, japanska
annonssolfjdrar och sm koppar med glace. fverallt i salen stodo
lagertrd och krukpalmer. Det var mycket varmt, men de stora
takflktarna satte ett drag i gng, som hvirflade om med tobaksrken och
spridde parfymdoften.

Hugo studerade sitt program. Ysal skulle komma i nsta afdelning. Hon
hade en inhemsk subrett och en negertrupp fre sig. Hennes nummer var ej
srskildt framhfdt med fetstil eller inramning, dr stod helt enkelt
under namnet, som Nordling nu fr frsta gngen sg stafvadt -- och som
han frestllt sig det -- the beautiful gypsy-songtress. Han
rekvirerade ett glas l.

Ungrarna frsvunno och teaterorkestern kom in. Den ordnades hastigt, och
s brusade en marsch.

Drp subretten i en elegant budoarinterir med bla sammetsgardiner och
stora silfvervaser. Hon var irlndska, liten, vlskapad och hette
Marguerite. Och hon sjng om sig sjlf:

           She is fairer than the fairest,
           the neatest of the neat.
           She is rarer than the rarest
           and the sweetest of the sweet.
           She is finer than the finest,
           of all the girls divinest,
   she is my own, my royal highness Marguerite.
   Yum -- yum -- yum -- yum, make no mistake:
   yum -- yum -- yum -- yum, she takes the cake,
   the roll, the bisuit, and whatever else they make.
   Why, boys, I say, she is out of sight,
   I go to see her every night,
   she is my own, my ducky darling Marguerite!

Det var en jublande melodi, i hvilken de draktiga orden flto som
prlande champagneskum, och hela publiken log och jublade med och
orkestern lt tonerna dansa som yra fjrilar. Och den lilla irlndskan
slngde och skakade och nickade med sitt lockiga hufvud och strckte ut
de runda armarna, som ville hon famna hela salongen, och hennes lilla
rda mun, som hade s brdtom med de snabba orden, putade ut med fylliga
lppar fulla af kyssar. Och i appld- och blomsterstormen blixtrade
hennes blgr gon, som om detta varit det frnmsta de skdat under ett
sextonrigt lif. Och de stora ridgardinerna bljade som vgsvall kring
hennes lilla modellkropp.

Drp kommo negrerna.

De gingo sin cake-walk i allt mer kad takt och under stndigt stigande
ackompanjemang. Det var ovillkorligt smittande, och de taktfasta
handklappningarna och banjoskrllarna ryckte skdarna med. D orkestern
brast fullt ls med pukor och trumpeter, stmde alla in i refrngen:

   Keep them golden gates wide open
   -- wide open, wide open --
   Keep them gates ajar!
   We want the streets be laid with carpets
   -- with carpets, with carpets --
   and we don't want any trolley-car ...

Under ett larm, som sopade genom salen lik en stormvind, fll ridn fr
att genast hjas. De svarta gestalterna i sina lysande drkter vredo sig
som ormar, ansiktena strmmade af svett, gonens hvitor glnste som
elfenbenskulor och alla de akrobatiska dansstegen gjordes p nytt i
furist tempo. Hgre, hgre ljd cake-walkens febermelodi, och
bastrummor, trianglar och mssingslock smllde. -- Frn scenlogen
anfrde O'Neill med en stor pappersrulle hela publiken. Han hade rest
sig upp till full lngd och hans frfrliga rst ljd fver alla andras:

-- Sjung med -- sjung med fr satan! Stampa -- stampa -- n:

-- Keep them golden ...

Han gestikulerade vildt.

-- Det menas himlen, skrek han -- den gyllene porten -- haha ...

Sng och musik brusade orkanlikt, vggarna sklfde.

Hugo sg efter sin George Sand-figur. Hon hade gtt. I hennes stlle
satt dr damen frn bilen utanfr porten. En ung man i frack slog i
champagne t henne. Hon stirrade stelt framfr sig, underligt leende,
och hennes juveler glittrade i kalciumljuset. fver henne hngde
rabatten af unga kvinnor och deras ansikten gldde af vin. Bakom dem kom
ledet af svarta frackar, hvita skjortbrst och chapeau clacquer.
Kvinnorna sjngo med. -- De voro den stora stadens Moloksoffer --
brnslet. Och kvinnan i logen liknade en sminkad sfinx. Dren O'Neill
anfrde.

Salongen mrknade. Det blef tyst. Hugo knde sitt hjrta hftigt klappa.
Han glmde allt -- belgenhet, omgifning, det frgngna och det
kommande. -- Nu, tnkte han, nu, just nu kommer Ysal. Och jag lefver
nu, nu, nu -- just nu!

Den svaga ringningen hrdes inifrn. Kapellmstaren fick sin elektriska
signal och introduktionen brjade. Drp slcktes fven i orkestern, och
p ledarens taktpinne tndes en liten gldlampa. Den lyste och svngde
rytmiskt af och an i bgar som en eldfluga. Ridn hjde sig.

Scendekorationen var en djungel i grnt mnsken. Ysal stod med sin
gitarr midt p scenen och i samma drkt, endast tunnare och finare, som
om natten hos Wosslick. Kroppens former voro fullt sknjbara genom
tyget. Hon hjde de nakna armarna och sjng.

Det var omjligt urskilja orden. Hugo igenknde melodien frn
stormkvllen. Det var en stormsng -- men utan ord. Ysal liknade en
staty och han trodde sig ngon gng hafva sett en egyptisk afbildning af
gudinnan Pacht med kattansiktet, som pminde om zigenerskan. Hon stod
med knna ttt hoptryckta, rak, smrt, de unga brsten spnda. gonen
lyste elfenbensgula under de tvrraka brynens svartrnder.

Ridn fll och den gick ej upp p nytt, d endast matta applder fljde.
Tydligen begrep ingen prestationen. Frn fondgalleriet hrdes till och
med hyssningar.

Hugo reste sig frvirrad och ond. Frstodo d ej dessa snor att detta
var ngot extra -- var vackert, var glimt af annan vrld? Han sg
hotfullt upp mot lktaren, som ljusnade under lampornas opaliserande
pnyttfdelse. D fick han se sin George Sand-flicka, som kommit in i
dyrbar supkappa med hvitt plsbrm och stannat bort i logen. Hon
applderade ifrigt. -- Likas O'Neill i scenlogen. Hugo smllde hop
hnderna ett par kraftiga tag och armbgade sig sedan ut. Frn scenen
hrdes bakom ridn bullret af stllningar som restes fr en trupp
rckgymnaster. Orkestern stmde.

Utkommen antastades Nordling af en tiggare. Han hade inga ben och inga
hnder utan hasade sig omkring p ett par brdlappar och med tillhjlp
af armbgarna. Hugo erinrade sig pltsligt att han nnu hade tio cents
kvar af dollarn, enr han ej druckit mer n ett glas l. Han trefvade
efter tiggarens rockficka men kunde ej finna den. D ppnade krymplingen
sin tandlsa mun och hll den ljudlst ppen. Nordling frstod och
stoppade i det svarta gapet den lilla silfverpnningen.

Tiggaren hoppade bort. Hugo sg honom frsvinna inom en glasdrr till en
grndhla, dr drggen fick ett stort glas sprit fr billigt pris. Genom
den immiga rutan kunde han otydligt urskilja, hur den stympade varelsen
spottade ut slanten p en pall och en karl i bltt frklde drp i
stllet hllde ett mtt visky i den gapande munnen.




                                  VI.
                                Drren.


-- Hvad skall jag gra nu? Nordling upprepade rdvill frasen. Han brann
af lngtan att trffa Ysal, men visste ej hur det skulle g till.

Borta p State street vllde alltjmt folkhoparna. Blossen och ramperna
lyste, och spridda orgeltoner och sng frdes ned mot Trocadero. Bakom
huset hrdes sjn sucka.

En bil hvisslade frbi. Den lilla irlndskan satt bakom glasvggarna
omgifven af herrar. Mellan sig hade de en champagnekylare, ur hvilken
dubbelhalsar stucko upp.

D fll det honom in att se p det skrynklade programmet. -- Jo, mycket
riktigt, zigenerskan var tvungen deltaga i den lilla enaktsoperett, som
enligt bruket afslutade frestllningen. Det skulle drja minst en timme
innan hon kom ut ur teatern.

Han fick en id. Hvarfr ej g upp till Academie Julian-afdelningen? Han
knde tidningstecknarna och huset stod ju s godt som utanfr. Ett par
steg bara och han vore dr.

Litet tvehgsen gick han fram till den stora portalen. Atheneum
Building, lste han. De undrade nog, hvarfr han s hastigt frsvunnit
ur deras krets, de kunde ju ej veta orsaken, han hade aldrig talat om
sina svrigheter. Dumt fr resten, tnkte han. Kanske hade han annars
lnge sedan haft plats som ritare ngonstdes. -- N, han skulle g upp
i alla fall fr att dda timmen.

Elevatorkorgen gled snabbt uppt. I hvarje vning lyste det -- hr var
det Chicago, som om ntterna fick arbeta p konstnrlig utveckling.
fverallt ateljer och studios af alla slag, skolor, klubbar,
korrespondensbyrer. Ur en del drrar trngde ljudet af pianon,
mandoliner och fioler. Det var musikundervisning. Deklamerande
uppfattades p andra hll -- dr funnos teaterelevskolor och
recitationshallar. Genom ngra stora rutor uppsnappades i en blink raden
af lnga ritbord, det var en nattlig arkitektskola.

-- Sextonde vningen, skrek hisspojken och smllde upp gallerdrrarna.
Hugo gick raskt fram till en gardin, som tckte ingngen till den lilla
amerikanska afdelningen af den bermda parisskolan.

Vaktmstaren mindes honom. Jo, det var modellkvll -- kvinnlig. Han
fljde en smal gng och steg in i ett stort och hgt rum.

Skynken voro dragna fr takfnstren, men genom luckor och springor
glimmade stjrnor p den mrka natthimlen. Ljusramper lpte kring
vggarna, ttt under ateljtaket, skuggades af bleckskrmar och funnos
fven srskildt koncentrerade fver modellplattformen. Denna
trstllning var fyrkantig och af en half meters hjd. Rundt omkring
voro lgrade ett femtiotal elever. De nrmaste sutto p lga pallar med
ritbrdena stdda mot golfvet, bakom dem stodo andra vid stafflier och
de bortersta hade hga mlarstolar och spnnramarna uppinnade till
staffliernas hgsta hjd. En ung flicka poserade naken p tribunen --
ftterna inriktade p plankornas kritstreck, hvilka utvisade frsta
posens stllning. Ljuset fll fver hennes unga kropp, som i
fverbelysningen fick blskuggor under brst och i ljumskarna. Benen
tedde sig nstan violetta genom blodets samlande nedt under posen.
Bakom henne grinade ett skelett vid sin stllning och ngra
gipsafgjutningar af hnder och ftter lyste hvita mot vggens gr
vfbekldnad.

Alla arbetade tysta. Endast kolens hvssande mot sandpapperen hrdes. En
liten fransman gled ljudlst frn staffli till staffli -- men utan att
rtta ngot. Hans svarta gon fljde p sin hjd prfvande ngon af de
unga mnnens hastiga jmfrande mttagningar med stiftet fver modellens
proportioner. D han fick se Hugo, nickade han och pekade mot ett hrn,
dr hopfllda stafflin stodo i klunga och ritbrden voro inskjutna i
numrerade bs. -- Nordling skakade p hufvudet.

Han betraktade flickan. Hon liknade den irlndska subretten, men var
slankare. Hon sg trtt och blek ut; p stllningen, som var den enkla
med ena handen i sidan och motsatt fot framskjuten, frstod han att det
var en tjuguminuterspose. Hon darrade synbarligen och fverkroppen
sviktade fram och tillbaka -- Nordling iakttog att skulderbladet var
ibland frn hans synvinkel ett par decimeter ur grad med lngdlinjen.
Han blef orolig och sg sig om efter tidtagaren. Just som denne med
klockan i hand reste sig fr att skrika paus fll flickan handlst
framstupa.

Det blef uppstndelse. Lyckligtvis hade en student hunnit taga emot
henne i fallet, hon kunde annars ltt hafva spetsats mot ngot staffli.
Det var mycket varmt i rummet och skynkena hissades undan och ett par
fnster halades upp. Den lilla modellen kvicknade till, hon svepte lugnt
om sig kappan som om ingenting hndt och satte sig bredvid plattformen
fr att hvila de tio minuterna. -- Eleverna gingo ut i galleriet fr att
rka.

Nordling sg frgfves efter ngon bekant. Han hade ett underligt
intryck af att hr borde han vara och gifva allt annat p bten. S hade
det ocks varit under hela ingenjrskursen -- hans fantasi ville
oupphrligt leda gat p afvgar. Skulle det aldrig blifva bttre? Men
s mindes han spekulationerna med uppfinningen och sg p en gng stora
ytor betckta af cirklar, af kugghjul, af rda, bl och svarta
traceringslinjer. Och dock -- hvad var detta trolljkteri efter
zigenerskan vl annat n ett utslag af denna konstnrsfantasi, som han
frgfves skte dda. Samtidigt knde han, att en gng inne p den
teoretiska vgen, skulle han jrnhrdt hlla sig till banan och lta
allt annat frysa bort. Och n en gng fick han frvissningen om att
denna p en gng efterlngtade och fruktade stund snart skulle komma och
drmmarna fr evigt vara frbi.

Nordling kte ned. -- Trffar jag ej Ysal i kvll, ser jag henne aldrig
mer, sade han hgt.

-- Hvad? sade hisspojken.

-- Eh -- eh -- gatan, mumlade Hugo.

-- All right, sir.

Grindarna smllde, kablarna skallrade och korgen skt ned i hissnande
fart.

State streets folkstrm tycktes ha tilltagit. Alla frlustelselokaler
slppte ut sitt innehll, autos skreko och trumpetade p alla kanter.
Uppt Clark brunno stora eldar och smllde skott som vid ett
fjrde-juli-firande. Hugo skyndade ned en grnd som ledde till
sceningngen p Trocadero.

Hr stod en liten k af herrar i halfkappor och hg hatt. Ngra gamla
kvinnor drjde fven. Ett par negrer vntade med en krra fr att forsla
bort ngra koffertar och spelade under tiden kort i ljuset frn lampan
fver bakporten. Dyningarna frn Michigan hrdes tydligt svalla mot
kajplverket.

P en gng kommo flera flickor, tydligen statister, genom trgrinden i
entrhallen. De omringades genast af mnnen, men en gestalt i lng
gummikappa och med en ltt sjal fver hufvudet skilde sig snabbt frn
sllskapet och nstan sprang uppt grnden. Det var Ysal. Hugo skyndade
efter.

Han hann henne utanfr drren till en liten vinkllare, som lg
undangmd och inklmd i en mrk passage mellan hga och svarta varuhus.
En ensam lykta brann fver skyltens snidade Bacchus.

-- Ysal, flmtade han, Ysal -- knner du igen mig?

Hon vnde.

-- Ja, svarade hon endast.

-- Jag har ej sett dig se'n hagelstormen. Du sade jag skulle f ska dig
hos Wosslick. Jag har varit dr, men du fanns ej. Nu sg jag dig i kvll
p Trocadero ...

-- Ah -- n, hvad tycka? Jag vara bra? Vara vacker? Men amerikaner ej
frst. De inte klappa mycket t mig.

-- De ro idioter. Du var mycket vacker, Ysal. Mycket, mycket, mycket
vacker! -- Kom, lt oss dricka ngot, ta ngot. Hvarfr ej g in hr?

-- Har du pngar?

-- Ja visst -- sedlar.

Han log.

-- Det r bra -- duktig gosse.

I leendet och tonen lg ngot fr Hugo obegripligt. Det var eggande och
bermmande -- hvad menade hon, hvad trodde hon?

-- Duktig gosse, upprepade zigenerskan, duktig rysk gosse.

Han njt af hennes ord, ty de visade att hon verkligen kom ihg honom.

Nordling sttte upp drren med foten och en klocka larmade till. Det var
ett helt litet rum med vinfat kring vggarna, dunkelt upplyst af en
taklykta af venetianskt smide och tomt p gster. En gammal italienare
med rnnsa och grstubbadt hr kom fram.

De satte sig i ett hrn. Ysal ppnade kappan. Hennes bara barm blnkte
brun i det gula skenet. Kring halsen ringlade i tredubbla hvarf kedjor
af bernstenskulor och silfver- och kopparmynt.

De fingo vin, frukter och en maccaronirtt samt risbollar i curry. Ysal
t som en fgel och hon knappast rrde vid vinet. Drp brjade hon
rka. Hugo, som ej visste hvad han skulle sga, betraktade henne
oafltligt. Hon brjade le -- och s smningom, under det hennes gula
gon drogos hop till smala, svarta streck, inom hvilka en guldrand
glnste, stannade detta leende, blef ljufvare, varmare, mjukare.
Nordling glmde den gamla italienaren, han lutade sig fver det lilla
trbordet, grep Ysal i axlarna och drog hennes hufvud mot sitt. Hon
spetsade sin mun med de tunna violetta lpparna och kysste honom tvrs
fver bordet. Det kndes som ett hack af en fgelnbb. Men hennes
guldgon hade fr en sekund blickat rakt in i hans och det var som hade
han sett ned i en frgylld bl, till randen fylld af simmande madeira.

Korgflaskan var endast halftmd, men Ysal ville g. Vinkllarens vrd
tog emot betalningen utan att ndra en min. Han var van vid att se
underliga mnniskor frn Trocadero.

Ysal ledde vgen. Hon tycktes knna till folktomma passager. De
vandrade genom grnder, smala, svarta och de. De stego nedfr trappor,
krpo efter flodens kajmurar som vattenrttor och vattnet plaskade kring
deras ftter. De kommo under broar och viadukter och en gng frdades de
en lng stund under en trottoar. Slutligen syntes norra delen af Clark
street och Ysal hejdade stegen.

-- Jag skulle g till Wosslicks, sade hon, men inte vilja. Du r med.
Kom!

Och de fortsatte vsterut p en bred, men illa trkubbslagd gata. De
gingo i skuggan och Ysal kramade hans hand hrdt. D han ibland slog
armen om hennes lif, knde han under kappan hennes kropp slingra som en
orm.

Vid vstra flodarmen stannade hon:

-- Nu g! Snll gosse.

Hugo brjade tala hgt. -- Nej, han ville icke g.

Zigenerskan tvekade.

-- Farlig trakt, sade hon.

-- Det bryr jag mig icke om.

Ysal log.

-- Du knna farlig trakt?

Han svarade utan betnkande:

-- Ja visst. Jag lskar den -- den r min.

-- Ah!

Och d tryckte hon sig pltslig ttt till honom och gaf honom en fljd
af snabba kyssar, fgelkyssar, hvilka liksom hackade hans lppar. Men d
han till sist hll henne fast och det brjade susa i hans ron, bet hon
honom och drp trefvade de vidare, hand i hand.

Omgifningen blef dslig. Frfallna hus och kkar lgo efter halft
raserade gngbanor som tycktes best af ruttnande broplankor. Grushgar
omvxlade med lergropar, och fver lutande plank stucko upp knotiga och
nakna trd. Belysningen var en och annan gaslykta, hvars rda ljus
stirrade likt ett ga vid ngon mrk och ruskig knut. Skepnader
gledo omkring som hyenor och mellan ett par hga, fvergifna
spannmlselevatorer skymtade linjen af prrien. Frn floden blste en
nattvind.

Ysal stannade.

-- Tyst! hviskade hon.

Drp:

-- Hvissla!

Hugo hvisslade.

De lyssnade bda. Intet hrdes. Om hvisslingen varit en signal, hade den
ej blifvit besvarad.

-- S kom d, sade zigenerskan.

De gingo nnu ngra steg och nu kunde tydligt uppfattas prasslet frn
prriegrset och prriehundarnas tjut.

Flickan stannade utanfr ett tvvningshus af tr, omgifvet af ett
snderbrutet staket. Ingen grind fanns, och d Nordling fljde henne
uppfr gngen till trappan och drvid kom att blicka tillbaka, sg han
den stora staden aflgset resa sig hgt mot skyn, som frgades rd af
reflexen frn mnga tusen gators millioner ljus.

Ysal ppnade porten och de trefvade uppfr en knakande och brant
trappa. Drp slog hon upp en drr och Hugo befann sig i ett rymligt
rum, p hvars midtelbord brann en nedskrufvad lampa. Fnstren voro
tckta af gardiner.

Zigenerskan kastade af kappan. Rummet var torftigt mbleradt och
smutsigt. Mblerna voro vanliga amerikanska gungstolar, ett par soffor,
ett skp och bord. Men i fondvggen var en stor, tillsluten skjutdrr
med dubbla skifvor.

Flickan strckte armarna hgt fver hufvudet -- samma gest som d hon
brjade sjunga. De voro smala, af utskt form. I armhlorna syntes den
mrka skuggningen af svart hr, som glnste i lampskenet.

Hon log.

-- r du njd? Ysal trtt. Nu g!

-- Skall jag g tillbaka hela denna vg? Fr jag ej stanna?

Hon skrattade lgt.

-- Omjligt. Inte nu. En annan gng -- kanske. Om du r duktig gosse och
ger Ysal vacker present -- nr du gr pngar.

Hugo gick fram till drren. Det frefll honom som rrde sig ngon
drinnanfr. Ysal sprang fram och bredde ut armarna. Hon stampade med
foten:

-- G -- g -- g.

-- Hvem bor dr inne?

-- Consuelo.

Nordling ryckte till.

-- Hvad, stammade han, Con -- Consuelo?

-- Javisst. Consuelo och Miriam och Myrrha och Ysal.

Svensken stirrade.

-- Consuelo och Miriam och Myrrha och Ysal, eftersade han frvirrad.

-- Ja, du skall f trffa dem allesamman nsta gng. Men ingen r s
vacker som Ysal.

Hugo betraktade drren. Det var en underlig syn, en nattdrm. Den hga,
dubbla drren och framfr den flickan, fantastiskt kldd, halfnaken,
brun, med bredda armar, gonen gnistrande likt brnstenen och mynten p
hennes smala, djrft skurna hals. Han blef rdd.

-- Mste jag g, Ysal?

-- Ja, ja.

Hon tog sats som en katt och sprang rtt p Hugo, slog armarna om honom
och skt honom baklnges. Utifrn hrdes lngt bort en hvissling.

-- Fort -- du skall f mnga kyssar -- Ysal din -- alltid hos Wosslick
efter Trocadero -- fort --

Hon talade ilsnabbt, tungan halkade p meningarna och hon blandade in
ord p ett frmmande sprk.

Hugo kysste henne hastigt och brjade famla sig nedt trappan. Det sista
han sg, innan flickan stngde, var ej Ysal utan den bakre drren,
hvars tillskjutna halfvor sakta delades till en smal springa, som lyste
i eld och purpur.

Utkommen brjade Nordling springa. Han fljde ingen vg utan sprang som
en frfljd och af instinkt sterut. Hjrtat bultade, i tinningarna
hamrade det, mjlten hgg, fr hans gon skymlade skuggor och kring
ronen flktade som af lderlappsvingar. Han snubblade fver trkubb och
skenor, han snafvade i gropar och spr. Flmtande ndde han till sist
Clark street. D vnde han sig om. Tvrgatan, han kommit fram, lg mrk
och ondlig och det sg ut som formade den sig lngst bort till en hg
och tillsluten drr.




                                  III.




                                  VII.
                          Sagan om lilla Lisa.


En mrk oktoberdag satt Hugo Nordling ensam i fru Ostroems frmak. Han
satt i orgelsoffan och stirrade tungsint och trtt in i den svarta och
tomma spiselppningen, hvars hylla var fylld med grsligheter i gips,
porslin, pappmassa och till och med vax.

Hela dagen hade han gtt rundt till fabrikskontor, ingenjrsverkstder,
smltverk, alla upptnkliga mekaniska anstalter och maskinfaktorier. Han
hade kt ut till Pullman, till Wagnerverkens afdelning, till Deerings
redskapsanlggning, till Illinois Steel Co. Han hade beskt platser dr
han aldrig frr varit, och hans sista dollar hade gtt t enbart till
sprvgsafgifter. Men det var frgfves. Den vanliga frasen om
igenkommande hade upprepats fverallt. Dock sg det ej ut att blifva
ondt om arbete under vintern. Men allt berodde p presidentvalet.
Segrade republikanerna, kunde arbete prknas fverallt, ritare skulle
d behfva engageras i det ondliga. Men vunno demokraterna s skulle
verken stngas.

-- Hvilket land -- hvad skall jag taga mig till! suckade Nordling.

Nu kunde han ej prkna f bo lngre hos Ostroems. Mister Ostroem hade
ftt en mystisk anstllning som ngon sorts biljettfrsljare vid ett
kontor nere i staden. Hvad det var fr ett kontor, ville han dock ej
yppa -- det var strngeligen frbjudet, sade han. Han pstod att det var
frga om en uppfinning. -- Slde man d i herrans namn biljetter till
uppfinningen? -- Well, mja, det var just dri affren lg -- men det
kunde ej yppas! Faktum var att han emellertid hade godt om pngar. Hugo
antog att han mjligen slde lotter p det frbjudna Louisiana State
Lotterys hemliga officin eller ocks gjorde ngot nnu vrre.

Men med inkomsten, hvarifrn den nu n kom, fljde oberoende af hustrun.
Och nu blef han n fullstndigare den vackre hustyrannen. En dag
tillknnagaf han slunda att en kvinnlig kontorskamrat -- ung och
vacker, tillade han -- ville flytta till deras boardinghouse. Fru
Ostroems fasa gick utom alla grnser. Men mister Ostroem frklarade, att
upplts det ej rum fr henne, s komme han att flytta. Om ngot, borde
man visa tacksamhet fr att han nu skt draga betalande gster till
huset i stllet fr de logerare utan anstllning, som funnos dr. -- Det
gafs ingen pardon, Nordling mste flytta. Han var fr tillfllet den
enda, som var ur stnd att betala, och hans lilla rum det enda, som
kunde tnkas ledigt. Dessutom lg det en vning hgre n herrns i huset.

Andra ledsamheter funnos ocks. Den svenska danssens lilla flicka var
mycket sjuk. Ljudet af hennes hosta trngde om ntterna genom hela huset
och kom Hugo att stna af medlidande och smrta. Han visste intet
grymmare n ett litet barns lidanden, det var fr honom det orttvisaste
i skapelsen. Hvad som helst annat kunde han numera nog s kallblodigt
uthrda, men till och med grten, en snyftning endast, frn ngon liten
stapplande varelse var honom pinsam och outhrdlig. Han hade frskt att
sitta hos barnet och bertta sagor, men som dagarna gingo och det lilla
brstet rosslade och kmpade allt mera, under det gonen blefvo allt
strre och mer feberlysande i ett litet hvitt anlete, vid hvars
kallbleka panna sm guldlockar klibbade, mste han afst. Nr han sg de
sm aftrda hnderna vildt famla fver det ntta tcket, hrde den
snderslitande hostan och knde sin fasansfulla hjlplshet, blef han
utom sig och mste springa ut fr att kvfva de eder och frbannelser,
som ville stiga till hans lppar. Och modern, den stackars gatflickan,
var i frtviflan. Lngt ifrn att nska barnets bortgng som det utan
tvifvel lyckligaste fr dem bgge, sg det ut som var lilla Lisas lif
hennes eget lifsvillkor. Hon dansade hvarje kvll hos Mc Vicker i Ali
Baba och de fyrtio rfvarna, men nu hnde aldrig mer, som frr, att
ngra nachspiel fljde p frestllningarna. Hela natten satt hon
vakande vid lillans lger.

Och en dag hade hon ftt i sin sorg ett hysteriskt anfall i matsalen.
Det var d som mister Harden, amerikanaren och den frnmste
inackorderingen, hade sagt till den grtande mistress Ostroem -- med fin
ironi anspelande p olika missfrhllanden i huset:

-- Att det var ett fattighus och sjukhus, det har jag lnge haft klart
fr mig. fven att det skall blifva en bordell. Men blir det dessutom
drhus, skall jag bedja f flytta ...

Hugo stirrade p salongens mbler. De sgo ut som vanskapliga djur i
skymningen. Draperiernas bollar, plyschtrasor och spetsar liknade
svansar och slamsor p afdragna och till torkning upphngda hudar. Nere
i kket grlade gumman med de nya pigorna. De svarade med att bedja
henne beskydda dem mot herrn. Han hade natten frut skt trnga in i
deras rum. Nu blef det orkan. Kopparlock skrllde stridsfanfarer och
drrar smllde kanonskott. I stllet fr krutrk trngde stekos frn
hrsket flott upp genom trappan och in i frmaket. Genom de tunna
vggarna hrdes Lisas frfrliga hostanfall.

Nordling lyssnade apatiskt. -- Hvilket elnde det hela! Och s Ysal.
Sedan Trocaderonatten hade han ej sett henne. Ibland trodde han nstan
att hon var ett hjrnspke. Han hade gtt flera ntter ned till
Wosslicks kllare och dr vid ett glas l tit sin gratismltid fr
kvllen. Men hon fanns aldrig dr. Ej heller p Trocadero. Hon hade
slutat utan vidare efter ett par dagars upptrdanden och ej till ngon
yttrat hvart hon skulle g. Ingen visste ngot om henne.

-- Hvem r hon? tnkte Nordling fr hundrade gngen. Och han skte
analysera sitt intryck af henne.

-- lskade han henne? Ja, nej, jo, nej! Men han knde en fullkomligt
vanvettig passion vxa inom sig och sl som blheta vgor rundt om
honom, nr han riktigt tnkte p henne. Hon var inkarnationen af allt
kvinnligt mystiskt, han kunde tnka sig, och samtidigt det mest
fantastiskt konstnrliga, han ngonsin drmt. Det var i detta det lg:
mystiken, kvinnan. Men hvad skulle till exempel ett frhllande dem
emellan utvecklas till? fven under bsta frutsttning, att han hade
inkomster, pnningar, kunde de ju icke gifta sig. Ej heller till
lskarinna dugde denna sllsamma nattfjril -- de kunde ju knappt talas
vid p samma sprk. Och i hennes upptrdande lg lika mycken pltslig
kld som glimtar af impulsiv hetta. Och fr resten -- hvar var hon nu?
Han skulle troligen aldrig mer se henne.

n en gng sg han i detalj scenerna vid deras tv, p det hela s korta
sammantrffanden. Hur hon kommit under skbyn som en stormsvala och
blst in bland de olyckliges och frkastades hop, hur han fljt henne i
natten och hur den hemlighetsfulla drren gckat hans frhoppningar.

-- Hon blef till en symbol och i det fverspnda tillstnd, Nordling
genom de sista mnadernas umbranden kommit till, var han bjd att tro
det hela en profetisk drm, en fantasi.

-- Hon r en uppenbarelse, en hallucination -- och jag, jag ter fr
litet ...

Drren till frmaket kastades upp och vrdinnan kom in. Hennes gumkinder
voro blossande rda, den lilla nsan het som ett spiselkol och gonen
rdgrtna. Ngra gr testar flaxade under den svarta och flottiga
hrrosetten.

-- , herre gud, mister Nrdling, oj, oj, oj, -- nu dr miss Mauds unge,
och mnniskan ' ju inte hemma -- och mister Harden, oj, oj, oj -- och
Ostroem, det elndet, tnker g!

Hugo blef genast vaken. Ysalfantasierna frsvunno som skyar i stark
blst; hr var endast Chicago, staden utan sagor, men med
verklighetshistorierna prntade p hvarje dagssida -- och mycket
starkare och underbarare och grymmare n barndomsbibliotekets
illustrerade hftesskatt.

Han reste sig ur orgeln.

-- En doktor -- har ni inte inte --

-- Jo, certainly, jo, men doktor Frick r inte hemma, ska man ta en
amerikan?

-- Naturligtvis, fr all del, mistress Ostroem ...

Gumman skrek ngra befallningar nedt trappan. En drr smllde i
kllarvningen.

-- Nr jag kom in s lg det lilla krket och var alldeles bl i
ansiktet -- hon kvfs bestmdt --

Hugo afbrt. Han kallsvettades af vanmktigt medlidande och frtviflan.

-- Snlla fru Ostroem, sg ej mer! Om jag skulle springa ner till Mc
Vickers?

-- Yes, yes -- men frst ska' vl mister Nrdling hra hvad doktor Smith
sger -- han bor i hrnet af Chestnut och Dearborn --

-- Ja, visst, javisst -- certainly.

Det ringde.

Hugo skyndade ut och slog upp drren t gatan. P trappan balanserade en
orakad och halfsluskig, svartkldd figur. Han bar i handen en aflng,
ntt ldervska. Han lallade:

-- As -- as -- as long as -- as there's -- life -- hick! -- you know,
there is -- there's hope -- hick! -- you know ...

Det var doktor Smith.

Han ltsades springa uppfr trappan, men halkade tillbaka. Uppkommen,
tog han ett snedsteg. Han luktade karbol och visky.

-- Excuse me, stammade han, men business is business. Jag knner ej
detta hus. Hvem -- hvem r det som skall betala mina tjnster?

Nordling skakade som i frossa.

-- Doktor, sade han, vi ga detta hus.

-- Fr all del -- jas. Well, ni frstr, jag har i tv hela r, sir,
ftt lsa p min examen, tv rs studier, sir, innan jag fick graden i
mitt college i Wisconsin ... Det r lng tid fr en fattig man. Frut
var jag bara simpel barberare. Men det r arbete, sir, som skapar det
grandiosa i vr nation, sir. Vr stolta rn skall alltid breda sina
vingar fver ett stjrnstrdt -- nej, jag menar fver ett folk af fria
sner, sir. Jag tar endast fem dollars, sir. Det r ju bara ett litet
barn. Annars r jag kirurg, sir, kirurg och specialist i veneriska
sjukdomar ...

Hugo ryste. Han fvervgde om han skulle slppa in den druckne
charlatanen eller slunga honom i gatan. Men fru Ostroem kom ut och bad
nigande doktorn stiga in.

Han trngde fram till sngen, dr lilla Lajsa lg dende. Hennes gon
hade ingen blick lngre -- de liknade en slocknad fgels. De sm bleka
lpparna voro halfppna. Hrets gula slingor voro fuktiga af svett och
lgo som brutna stjlkar p det grdaskiga rngottsvaret.

Doktor Smith flkte upp tcket och blottade den utmrglade lilla
kroppen. Hugo tyckte sig bevittna ett vldtktsfrsk. Fru Ostroem
brjade snyfta. I drren trngdes pigorna.

-- Finns det ngon visky? frgade lkaren.

-- Hvad till? sade Nordling skarpt.

-- Hvad till? Till att ge det lilla liket frsts och fven gnida det
med. S lnge det finns lif, finns hopp.

Han ppnade sitt lderfodral. Det innehll saxar, tnger, lancetter och
knifvar. De voro otvttade. P en del funnos blodstnk, andra sgo ut
som fverdragna med en hinna af var, ngra voro rostiga.

Det flammade rdt fr Hugos gon. Han slog igen locket till vskan med
en smll.

-- G ut, sade han, pekande p drren, g ut. Ni r drucken.

-- Sir, skrek Smith, r ni galen? Ni, ni -- ni svensk! Frbannade svensk
--

Nordlings hjrna gldde. Han rusade p amerikanaren, fattade honom i
strupen och krde honom baklnges genom drren, ut i farstun, ut p
trappan. Dr kastade han honom handlst utfr stentrappstegen.

Smith lg p trottoaren. Nordling sparkade ned instrumentldan. Drp
ilade han ned.

Doktorn hade ej skadat sig. Hans gon sprutade skrck och tungan
lallade:

-- S lnge det finns lif ...

Svensken visste ej mer hvad han gjorde. Han grep p nytt Smith i
strupen, ryckte upp honom och hll honom mot ett kastanjetrd, pressande
hufvudet hrdt mot stammen.

-- Ni r ingen doktor, hvste han, ni r en humbug, ni r en mrdare!

Han skakade honom vldsamt. Han knde en jttes krafter vxa i sina
muskler. Gnisslande med tnderna rt han:

-- Akta er, jag skall i morgon anmla er -- jag knner dussintals
lkare.

-- Slpp mig, rosslade Smith. -- Slpp mig fr guds skull -- jag ber er
om urskt -- jag r en fattig man -- jag r specialist --

Hugo slppte honom. Smith raglade i vg. P trottoaren lg fodralet.

-- Hej, ropade Nordling, kom tillbaka.

Doktorn ltsade ej hra.

D sprang svensken med en ed efter honom. Han grep honom i axlarna.
Smith blef hvit i ansiktet af frskrckelse:

-- Jesus mnniska, ni tnker vl ej mrda mig?

-- G tillbaka! Tag upp fodralet och tag det med er!

Smith lydde hundundergifvet. Drp gjorde han en stor krok fver gatan
och frsvann i skymningen.

Nordling stod som bedfvad ett gonblick. Han kunde ej tnka klart. S
fick han hra fru Ostroems grt och pigornas jmmer frn trappan. Han
gick fram.

-- Mistress Ostroem, sade han lugnt, var ej rdd -- det blir intet
obehagligt. Nu gr jag ned och hmtar miss Maud.

Han vnde och gick fram till Clark street. Han var ter alldeles lugn,
ehuru det kndes som krp det af myror inom hufvudsklen. Utbrottet hade
varit en naturlig reaktion, mindre gllande Smith n hela den
hungerperiod, det nya landet ltit honom genomg. Han smlog:

-- Jag hller p att bli amerikanare.

D han kommit fram till hrnet, dr dadelfrsljaren stod vid sin krra,
kom han ihg, att han ej hade ngra pngar. Men han kunde ej frm sig
att g tillbaka och lna af gumman.

-- Jag fr g ned, resonerade han, g raskt i stllet fr att ka.

Och han brjade halfspringa.

Han ndde bron, utan att hafva uppfattat husen och folket omkring sig.
Han fortsatte brdskande in i staden. Vid hrnet af Monroe street vnde
han till vnster. Dr lg Mc Vickers stora teater. De elektriska
ljusskyltarna strlade fver kolossala affischer med frglysande scener
ur pantomimen Ali Baba och de fyrtio rfvarna.

Han gick in i nrmaste grnd. Dr borde sceningngen finnas. Lngt bort
brann en gldlampa. Kulisser lgo hopfllda p en lngkrra, som stod
utanfr en tmligen bred sidoport. Hugo steg in. Ingen syntes. Han gick
uppfr en brant stigande gng, upplyst af gaslgor, som brunno
orangerda inom stltrdsnt, och kom till en grd. Ett par glasdrrar
ledde dit ut. Han sttte upp den ena och ett hftigt drag uppstod, som
med en smll ter klmde igen svngdrren. Nordling hrde steg och vnde
sig om. D sg han en liten svart skinndrr glappa p sina gngjrn
alldeles bredvid sig. Han klmde sig in och befann sig nu vid
scenuppgngen. En bred trappa frde med ngra steg upp till kldloger
och scengolf.

Nordling tvekade. Ridn mste nyss ha fallit fr ngon akt, ty
handklappsstormen aftog och orkestern brjade spela mellanaktsmusik.
Hugo beslt vga frsket.

Han steg lngsamt uppfr den breda trappan. Skrattande och fnissande
flickrster hrdes ofvanfr hans hufvud. En ny, kort trappa syntes
innanfr en drr. Han sg nu, att han befann sig p en sorts plattform
af tr och ville g vidare.

Men han motades vid ingngen af en karl i solkig frack och byxor,
flckade af fuktig sgspn. Det groteska i mannens kldsel kades af att
hans trubbiga nsa var rdsminkad -- den glnste som cinnober -- och att
i stllet fr strkskjorta visades en vanlig brungr ylletrja inom
vstens urringning.

-- Hvad vill ni? skrek karlen -- det hrdes p hans uttal att han var
irlndare -- hr kommer ingen in. Eller ' ni fotografen?

Hugo stirrade uppt trappan. Bakom den lille ljlige mannens rygg vllde
en bred ljusflod, ej olik mnsken. Den sneddade det dammtjocka dunklet i
en skarp vinkel, ungefr frn axeln till golfytan, en meter frn
ftterna, dr den slog cirkel. fven trstllningen utanfr scendrren
belystes delvis af denna glnsande kaskad. Underliga apparater af nickel
och mssing skeno i ljuset som nypolerade. En del liknade kranar, andra
hfstnger. Vanliga tg och tg af stl, linor, rep och smala kablar
linjerade upp drramens interirrektangel.

-- N, satan, frbannelse, hva' i alla -- brusade figuren allt
hftigare.

-- Jag skulle -- jag skulle vilja trffa Maud.

-- Maud? Mauda er lngt in i --

-- Nej stopp, vnta litet.

Hugo ntrade uppfr stegen.

-- Hr p, sade han, jag r hennes -- hennes vn, frstr ni? Vi bo p
samma stlle. Nu hller hennes barn p att d.

Irlndaren tog ett steg tillbaka, kanske infr Nordlings resligare vxt,
mhnda fr allvaret i hans rst -- men mest sg det ut som om han trott
sig se en dre.

-- Hvilken Maud menar ni? frgade han i frndrad ton.

Hugo teg. -- Ja, hvad hette hon vl, den svenska gatflickan, som om
kvllarna dansade bland hundra andra olycksbarn -- och frmodligen i
bortersta ledet -- under ett tillflligt engagemang fr ngra cents fr
aftonen, vid en lysande teater lngt ut i vsterns hufvudstad? Maud,
hade hon ju sagt till honom den dr sagokvllen, men gamla mistress
Ostroem kallade henne Lisa. Svenska Lisa -- hvarfr inte?

Hgt sade han:

-- Hon kallas visst Maud, men --

Den lille mannen afbrt:

-- Hr finns bara en Maud: Maud Williams, sngerskan. Och henne kan det
vl ej vara?

Han log, dock ej elakt, i det hans blick fverfor Hugos slitna drkt.

Nordling rodnade ofrivilligt.

-- Nej, naturligtvis inte. Men -- hon heter ocks Lisa?

Irlndaren skakade p hufvudet:

-- Vet inte ...

-- Hon ' bara figurantska -- fr tillfllet -- hon ' svenska --

-- Ah!

Det kom ett nytt uttryck i det clownliknande ansiktet. Det var ett
uttryck af resignation och smrta, men ett uttryck utan vldsam
fverdrift, liksom hade fven detta minspel tillhrt de ntta och
inlrda grimaserna. Men d Hugo litet frvnad vidgade gonen, frsvann
under hans blick den frstende glimten och samma liknjda, p en gng
slappa och hrda anlete som frut mtte honom.

-- Svenskan, fortsatte aktren, jas svenskan. Ja, kre vn, hon -- hon
r borta.

-- r hon borta?

P nytt kom detta outgrundliga i ansiktets apmask. Och nr nu Nordling
sg p honom, igenknde han pltsligt uttrycket. Det var ej den kalla
reflexen frn kalciumljusets blndpelare, det var ej heller terskenet
af ngon sympatiknsla eller en inre vrmevg, som frgade fr minuten
masken midt emot honom med ktare smink. Nej -- det var samma flyktiga
min af grubbel, ngest och brodersskande, som han iakttagit i
zigenerskans mrka anlete stormkvllen p krogen vid Clark street och i
den buttre poliskonstapelns uppsyn ett gonblick under mnskensnatten
utanfr den smnlse millionrens villa vid Michigansjn. Denna
pltsliga uppenbarelse af hjlplshet infr ngon stor gta, famlandet
efter en likes hand i mrkret -- detta ngot, som ej anletsdragen
mktade dlja, hur stelnade de n fr frigt voro.

Hans reflexioner varade endast ngra sekunder, liksom den andres minspel
var lika fvergende. Det hvste till fver deras hufvuden och ljuset
skiftade, mrknade, strlade drefter med frnyad styrka och fll ter
som frut, endast en hrsmn rubbadt frn frsta lget, slende en
cirkelrund hvitflck p golfvets dammiga tiljor.

-- Ja, ja, sade irlndaren, hon r borta. -- Jag sjlf har ju intet med
detta att skaffa -- jag r bara en low comedian, en akrobat, som slr
volter i apkostym -- liksom hon var en dancing-girl. N, hon sa' att hon
kom frn the Royal Opera in Stockholm -- well, well. Men lt oss sga
att hon ej kunde ngot -- nej, verkligen, ingenting kunde hon. S blef
det grl i kvll, pantomimen gr ej lngre som den skulle och vr
stagemanager r brutal. Veckans ln hade svenskan redan ftt i frskott,
dessutom var det ett par plikter, hon och en tio stycken till fingo g.
Good bye! N --?

Han slog ut med hnderna, hjde p axlarna och knep ihop med gonen.

-- Ja, sade Hugo, jag knner knappt flickan och jag r ej hennes
lskare. Men, som sagdt, hennes lilla barn r dende ...

Han stod och tnkte p uttrycket bara en dancing-girl. Och det fdde
en idassociation. Han mindes Degasutstllningen uppe p the Art
Institute, dr bland de sllsynta verken fven en del af mstarens
kolstudier hopbragts. Det var en helt liten teckning -- en flicka,
knotig, mager, utsvulten, fvertrnerad; en danss, men berfvad rampens
glansljus, pudrets och tuschens fernissa, paljetternas skimmer.
Flmtande bjde hon sig ned i kulissvrn och snrde hop skornas korsband
kring smalbenet. Hur ful, hur kantig, hur trtt hon var med hvassa
armbgar och stela, oskna vador. En grndunge ur rnnstenssmutsen -- en
... Only a dancing-girl.

En elektrisk klocka ringde, skarpt, s att de bda ryckte till. Nstan
samtidigt hrdes en gll stmma ropa ngot, drp ljdo kraftiga
flatslag i hnderna och en van, befallande rst yttrade en lng ramsa i
myndig kommandoton. Den tycktes komma frn alldeles fver deras
hufvuden.

Aktren rtade upp sig.

-- Jo, jo, sade han, o yes, jag frstr.

Han nickade.

Nordling sg, hur p mse sidor om den rdsminkade nsan runno trar.
Och han hrde clownen hviska, hest och underligt:

-- Jag var ocks en gng -- lnge se'n -- Dublin -- kr i en danserska.
Ja, ja, jag lefde p henne -- d. Poor girl, dd nu. Hon hette Maggie.

-- Han tror mig ej, mumlade Hugo.

Hgt sade han:

-- N, tack d, adj.

-- Mste kl mig, skrek irlndaren i sin frra ton, apa -- kullerbyttor
--

Och han frsvann midt genom den snedstrlande ljusfloden, hvilken
tycktes insuga, frtra, brnna upp hans skugga.

D Nordling gick ned den brant sluttande gngen, hvars gaslgor inom
sina metalltrdsglober fladdrade fr draget frn grden, uppstmde
orkestern drinne en skrllande souzamarsch. Tonerna ekade ut i grnden,
som nu var mrkbl. Man hrde egentligen endast rytmens pongtering frn
skallande bastubor, trummor och lock.

Trtt vandrade Hugo hemt. Det var en kylig kvll, men med klar himmel
-- vinden kom frn norr och molnen hade drifvits ut fver Michigan.
Stjrnorna brunno kallt och klart. Det skulle bestmdt blifva tidig
vinter.

Hugo frs vid tanken.

-- Om jag ej inom fjorton dagar har arbete, vandrar jag ut p
landsbygden och se'n fr det g hur det vill. Det blir naturligtvis
dden.

fver bron. Den lnga gatan upp. Utanfr Wosslicks hejdade han sig, men
fortsatte genast. Han hade s nr fallit fr frestelsen att g in och
bedja att p kredit f dricka visky.

-- Om nu O'Neill ville komma, tnkte han, s skulle jag supa mig full
med honom, s full att vi bda blefvo lika tokiga.

ndtligen Chestnut street. Han smg fram till huset. Matsalsfnstren
lyste, det var fullt med gster. Han sg upp mot porten: jo, mycket
riktigt, dr satt redan fst vid vredet en liten krans med stor rosett
och lnga band. De voro hvita, till tecken af att ett barn dtt. Hugo
undrade om de ej snart skulle f stta dit fven ett par lnga, svarta
florsband, utmrkande att en fullvuxen, att modern fljt efter.

-- Hvar kan hon vara?

Han upprepade halfhgt frgan i tamburen, dr det var mrkt.

D kom gamla fru strm fram. Hugo sg i det svaga ljuset frn gatans
lykta att hon var svartkldd. Han blef rrd.

Gumman snyftade:

-- Hon har varit hr, stackars mnniska. Stackars, stackars flicka, det
r nog inte roligt. Nu ' hon s ensam, liten. Och det blir nog bara
elnde nu. Hon grt inte -- var inte det underligt? Hon bara stod och
sg p det lilla liket, vet mister Nrdling. S gaf hon mej tio dollars
och s gick hon rtt ut. Men efter tio minuter kom Linn, the undertaker,
han som har begrafningsbyrn, vet ja', p Clark street och satte upp
bandet, di brukar, p drr'n. D hade hon varit inne och sagt till om
ekkista, och allt. Och betalt, och allt. Herre gud, ja. Bara hon nu inte
gr och gr sig ngot illa.

Frn kket skreks ngot. Soppan var slut och fru Ostroem mste ned.

Hugo gick upp p sitt lilla rum. Han ville ej ta. Ville ingenting. Utan
att klda af sig lade han sig raklng p sngen och stirrade upp i
mrkret. Ett ntskuggverk frn fnstret dansade p det gipsstrukna
taket. Det liknade fladdrande svarta fjrilar p ljus botten.
Grndlyktan kastade fver bakgrden, genom det gamla trdet vid planket,
detta ljusspel. Hugo stirrade och stirrade.

Och han nskade att han som lilla Lajsa i rummet inunder nu varit
riktigt borta.

                   *       *       *       *       *

Men svenska Lisa, den lilla danserskan, gick ensam ned en yttergata som
frde till flodmynningen.

Hon knde sig trtt intill dden och hennes hufvud tycktes henne tomt.
Och dock lg ett leende kring lpparna, fver hvilka nnu smink och
puder voro fsta. Hennes gon sgo rakt fram, och pupillerna liknade tv
orrliga punkter.

D hon kom fram till det hga kajverket, som hr lpte i hjd med
flodbroarnas rcken, uppskte hon en plats hvar hon kunde stiga ned fr
de sluttande sidorna. Hon fann en smal ppning bakom ett stort varuhus,
och frsiktigt klifvande nedfr branten och hllande sig i de stora
plar, som likt master stucko upp ur sanden, tandande hela bddens kam,
nda ned till vattenytan, ndde hon sjn.

Solen hade gtt ned, det var mrkt. Stora skybankar stodo upptornade
fver Michigan bakom hamnpiren, hvars rda fyrljus blnkte mot den
svartbl vggen. Men strimmor af gult och rdt satte inslag i molnen
lngre vsterut. Och frn yttersta kajudden, p andra sidan flodarmen,
dr de stora handelshusen, fruktbasarerna och fiskkvarteren lgo,
strmmade blndande elektriskt ljus.

Lisa gick ned till vattnet. Hon gick ut i vattnet. Det skvalpade fver
hennes skor.

Hon stod mellan tv kolprmar. Vattnet, oljigt och dyigt, gungade all
slags orenlighet. Det var allt upptnkligt, frn dda rttor till skalen
af apelsiner och bananer. Det var korkar, spn, papper och allt som en
stor stad dagligen ger ifrn sig.

Men Lisa knde ej stanken, mrkte icke orenligheten, det bortkastade och
frbrukade affallet och skrpet, som floden vaggade. Hon tnkte p en
saga.

Det var sagan om lilla Lisa. Hon som flt utomlands p ett stort
nckrosblad och trffade alla de stygga och fula paddorna i lifvet och
som fick sklfva af kld och digna af trtthet och hunger. Men som till
sist kom till prinsens slott och fick hvita vingar och drog in i all
skns hrlighet.

Danserskan gick lngre ut. Vattnet ndde henne fver hfterna, det
brjade draga nedt i kjolarna.

Frn Rush streets katolska kyrka, Notre Dame, ringde pltsligt klockor.
Ljusen frn hallarna ndde nu tvrs fver floden klart och tydligt
gatflickan.

Och i deras spel frvandlades allt. Vattnet lyste som smaragd.
Bananasskalen blefvo till guldglnsande btar, hela flottiljer, som
drefvo ut att mta prinsessan. Himlen flammade i solnedgng, fyrens ljus
lyste som en stjrna och smala silfverband tycktes flta sig fver
vattnet fr att emottaga den vntade.

Hon knppte hnderna, tryckte dem hrdt mot brstet, slt gonen och lt
sig falla framstupa.

Det smutsiga vattnets vidgande ringar skimrade i regnbgens frger,
vredos till frgtmigejkransar, inom hvilka sm armar vinkade och
barnagon tindrade; alla stjrnor strlade, alla ljus lyste och alla
klockor klungo och spelade den kvll, lilla Lisa gick in i sin sagas
himmelrike.




                                 VIII.
                         En historia om hsten.


Det var i slutet af oktober.

Hugo Nordling hade i fver en veckas tid logerat hos en bekant, en
snickare, den man, som delgifvit honom nyheten om det sista
pnningebrefvet.

Han hette Mattson. Det var en enkel karl, men med de frutsttningar fr
sitt goda uppehlle, som det nya landet fordrade i yrkesskicklighet,
arbetsamhet, sparsamhet och ordentlighet. Han hade varit tio r i den
stora staden, stndigt knogande, aldrig utan arbete, men ndock ej
gande frmgan att hja sig fver de tio tusen kamraterna. Slunda var
han ej sin egen, hade aldrig kunnat brja ens den ansprkslsaste lilla
verkstad. P de stora fabriker, dr han arbetat, hade han aldrig stigit
till ngon slags frman. Ej heller hade han gift sig och fljaktligen ej
skaffat eget hus p egen grund. Men han hade alltid varit vl aflnad
och hans sparbanksbok i Illinois Trust and Savings Bank var p
insttningssidorna vlfdd.

Hugo hade lrt knna honom p inackorderingsstllet. De hade haft rum
bredvid hvarandra och sprkat tillsammans om kvllarna vid pipan och
lagerlet. Hugo tyckte om honom p det vis, en sdan natur alltid gr:
som en plitlig och god man, visserligen djupt underlgsen i andliga
ting, men med sund och praktisk blick p omgifning och vrldens enklare
vgar. Mattson sg upp till Nordling, viss om att han en gng skulle
blifva ngot fr svenskarna mycket hedrande bland de nackstyfva
yankeeborna, som han aldrig lrde sig blifva kamrat med -- endast
arbetsdjur t. Hur det var, hade Mattson aldrig glmt sitt land, han
lngtade hemligt tillbaka till sin bygd dr han tnkte sig -- s gick
drmmen -- en gng f kpa ett litet stlle, en bttre bondgrd, ja, en
liten herrgrd. -- Och nu var drmmen frdig, om ett par veckor skulle
han vara fver p den andra sidan med spckad plnbok -- fver, fr att
aldrig mer fara p det stora vattnet.

Mattson hade det sista halfret bott i Lake View, lngt norr upp. Han
hade haft en liten vning och eget hushll. D Hugo beslutat, som en
sista planka, att uppska snickaren, hade han genast ftt en soffa i
salen att ligga p och drjmte sjlffallet inbjudits deltaga i alla
mltider. Mattson hade frbttrat dessa betydligt, han var glad f infr
Nordling utveckla sina hemkomstplaner.

Det var ej roliga samtal fr Hugo. Han knde sig som en hund vid
smulorna frn den rike mannens bord. Han frskte emellertid gifva alla
de rd och upplysningar han kunde om det lmnade fosterlandet. Och s
hade dagarna gtt -- i dag skulle Mattson resa. De stora
hstexkursionerna med lgre biljettpris hade just brjat och Mattson
kpt sin steeragepassage. Ty det kunde ej falla honom in att ens nu
sikta s hgt som till en andra-klassfrd.

En natt till skulle Hugo ligga kvar. Sedan var alltsammans uthyrdt och
mblerna slda till en tysk snickarmstare.

De sutto alla tre vid den nyss slutade mltiden. Kofferten och en lr
voro nedsnda. En sista omgng fatl var efterskickad och nya cigarrer
tnda. Tysken sade ngot om Vaterland och att han tnkte resa hem om fem
r med hustru och barn fr att visa dem Berlin, kejsaren och Grossvater
och Grossmutter. Och, tillade han, dricka ett sdant l, som endast
Deutschland bryggde.

-- Sverige r mycket vackert, sade Mattson. Och Stockholm r en af
vrldens vackraste stder -- det vet ni vl, mister Schultze?

Schultze nickade och bolmade.

-- Ja, ja, gewiss.

-- Det r annat n Chicago.

Hugo satt tyst. Hvad sade de? Hur skulle det bli?

-- Och, sade tysken, nr tnker mister Nordling resa hem?

Ja, nr? Han skulle aldrig mer se sitt gamla land. Men i ronen lg nnu
ljuden af tyskens fem r och han svarade i ett stelt leende:

-- Om fem r.

-- So, vi fare d p samme dampfer, man fr mycket bttre mat p tyska
linjerna ...

Hushllerskan, en gammal smlandsgumma, hvars barn, tv sner, omkommit
genom olyckshndelse vid brobyggnad, och nu fick frsrja sig p gamla
dagar i stllet fr den hvila, till hvilken hon efterskickats, kom med
let i en handkanna. Mattson blste af fradgan och serverade.

-- Skl fr Sverige, sade han.

De drucko.

Glasen fylldes med de sista dropparna och Schultze reste sig.

-- Skl fr gamla Tyskland, sade han.

De drucko.

Nordling tittade i kannan. Det fanns ej ngot kvar till en skl fr
Amerika.

Det var tid att g ned till stationen. Tysken tog afsked, Hugo skulle
flja sin vrd.

Kabelvagnen rusade genom gatorna. Frbi den stora parken, ned Clark, in
i tunneln. Upp igen mellan de hga husen, hvars toppar redan sveptes i
ett svafvelgult tcken. Genom vindlande passager, dr folk trngdes och
lyktor brjade flamma. Det sorlade omkring dem, stadens lungor flmtade.
Vid hrnen blste oktobervind, hvirflande om med smuts, spillning,
stickor och strn. ndtligen lyste jrnvgshallens stora fnster. Jrn-
och glaskupolen liknade en ofantlig ostkupa.

Vid alla perronger stodo ngande tg. De bevakade gallergrindarna
slppte lngsamt igenom den ringlande strmmen af resande -- mest
hemtvndande invandrare. Svindlande hgt upp under glastaken, dr
ngmassor simmade som skyar, hngde stora glober, hvars intensiva ljus
utsnde hvita strlknippen som frn solar. Det ekade rundt om af
hvisslingar, af klockringningar, af hammarslag, af rster och tramp frn
tusen ftter.

Vid en upphjning, belamrad af koffertar af alla slag, stannade Hugo och
snickaren. Stapeln af resgods reste sig fver dem som ett hus.

De hade god tid. Nordling visste ej hvad han skulle sga. Det frekom
honom som skulle han sjlf aldrig f lmna staden -- fven i lyckligt
fall, med arbete och pnningar, skulle ej landet vidare slppa honom.
Han var dd fr den dr andra sidan, dit Mattson och alla rundt omkring
gingo. Han tyckte sig se, hur han i framtiden ofta fljde hemresande
vnner ned till en station och dr tryckte deras hnder och sade:

-- Farvl -- hlsa det gamla landet.

Liksom man bjuder en dende afsked p vg till ngot imaginrt, ngot
som man i barndomen visste finnas, men sedan frlorat tron p, tappat
bort.

P en godskrra satt en sjman. Han var brun som en kaka tuggtobak och
hade bla tuschskepp och ankaren p hnderna och armlederna. I handen
hll han en liten kardus i stanniolomslag och med indigofrgad etikett.
Den frestllde en sjman, som stod p ett ben bredvid en tgrulle och
svngde sin mssa i skeppsdans. Tobakens namn lstes fver: Sailor Boy.
Ett knyte stod bredvid krran. Ur karlens ficka hngde en lng ostindisk
nsduk i granna frger.

-- Hej, sade han, kom hit, boys, och tag en bit. Tugga och var glad, ty
nu segla vi tillbaka till Old England! Tillbaka till merry old England.
Home, you know.

Och han brjade sjunga med skroflig rst ngon sjmanssng, som handlade
om hem och lskad kust och fosterland och stormar och strid och frsvar
och hjrtan som alltid skulle klappa fr dear old England.

-- Adj, sade Nordling pltsligt. -- Jag kan ej st hr lngre. Tack,
Mattson och -- och hlsa Sverige.

Han gick raskt sin vg utan att se sig om. Det kndes som krympte
hjrtat vldsamt samman, som kramadt af en fruktansvrd hand. Och drp
fylldes brstet med ngot hett -- bestmdt skulle det sprngas och
hjrtat brista.

-- Nu r sista frtjningen kastad, sade han. Han sade om frasen flera
gnger, men visste ej hvarfr. Utkommen p trappan knde han att det
regnade, graniten var svart af regn. Det var kallt och kndes sknt. Han
gick rakt fram med ansiktet upptvndt, hstregnet skljde som strida
trar fver kinderna. En sprvagn stannade. Han klttrade upp och den
rullade vidare. Frst i tunneln mrkte han att det hndelsevis varit ett
nordsidans kabeltg, som han gtt upp i. Det kunde lika grna hafva
varit vstsidans linje, ty han brydde sig fr stunden ej om hvad han
gjorde. Han hade icke ens pngar till afgift fr frden. D konduktren
kom fram, sg han upp och sade endast:

-- Jag har inga pngar. Jag r utan arbete. Jag r mycket trtt. Lt mig
ka upp till Lake View.

Konduktren sg p honom ett gonblick, svarade ingenting, men gick
drefter tillbaka till sin plattform. Vagnen for vidare i regnet.

Nordling tervann smningom sin behrskning. Han tnkte p konduktrens
medgifvande och tyckte strax att det p nytt bedrgligt ljusnat omkring
honom. Denne frmmande karl hade utan vidare kunnat brutalt kasta af
honom, men i stllet -- ah, mnniskorna hr voro dock ej s farliga,
endast de togos p rtt vis. Kunde han blott f minsta lilla inkomst.

Det drog svalt frn vagnens ppna framsida. Takets lderstroppar
flktade bakt fr vinden. Den stora lyktan p motorvagnen var tnd,
ljuset skar dimman i triangelform. Butikfnstren, fullklistrade med
valupprop, brjade tndas.

Vid hrnet af Chicago avenue steg Hugo af. Han ville se om ngot bref
mjligtvis kommit till Ostroems. D han hoppade ned, vnde han sig till
konduktren, som redan drog i klockstrngen, signalerande till fraren
att fortstta.

-- Tack fr er hygglighet!

Konduktren, skramlande med sin pnningvska, svarade endast, utan att
vnda p hufvudet:

-- All right.

Vagnen frsvann i den ttnande dimman, de bakre taklantrnorna lyste som
tv runda gon och luftledningens koppartrdar hvste och sjngo lnge
fver Nordlings hufvud. D ett nytt stort searchlight dk upp fver
spren, klyfvande tcknet i trekantsljus, gick ndtligen Hugo.

Det fanns intet bref. Han stannade ej fr att trffa ngon utan vandrade
modflld vidare.

Som han gick, fick han hastigt knslan af att ngon fljde efter honom.
Tvrgatan var smal, trdplanterad och hade brolggning fver
trottoarerna. Den var dimhljd och folktom. Steg i takt med hans egna
ljdo, d han lyssnade, bakom honom.

Han stannade.

Lngt bort i det gulgra, svfvande dunklet stannade d ocks en svart
gestalt. Den sg liten och understsig ut.

Nordling fortsatte ngra steg och vnde se'n pltsligt. Mannen bakom
hade brjat g men sprang nu t sidan och doldes af ett trd.

Hugo vntade lnge. Drp gick han lngsamt tillbaka. Ingen syntes.

Han gick ut midt p gatan och vntade, gon och ron skrpta. Han trodde
sig slutligen se en mrk figur krypa efter en tegelmur till vnster.

Nordling var ej rdd. I stllet befann han sig i ett sorts galghumr;
tanken p den sorgliga situation, i hvilken han befann sig, gjorde honom
ofrvgen och det frefll honom tragikomiskt att en rnare gjorde sig
besvr att leka hans skugga. Men vid det att ordet skugga drog genom
hans hjrna, fll det honom in att det mycket vl kunde vara en
Pinkertonman eller ngon annan privatdetektiv som skuggade honom. Han
togs kanske fr rnare.

En frbittring som den, hvilken frmtt honom att halft strypa stackars
doktor Smith fr ett par veckor sedan, sjd ovntadt i hans dror. Det
blef rdt fr gonen och hamrade i bakhufvudet. Med ett par sprng var
han fver p vnstertrottoaren och grep en hukande gestalt i nacken. Det
var en liten karl i topphatt p ett krusigt hufvud och med ringar i
ronen. Han blef utan tvifvel ddligt frskrckt, men yttrade ej ett
ord, endast krp nnu mer samman som en katt eller igelkott. Pltsligt
gjorde han sig fri med ett snabbt grepp, flg t sidan och sprang
drefter nedt gatan. Han sprang oerhrdt fort och var snart frsvunnen
i dimman, men Hugo tyckte sig, vid den hastiga tvrvndningen under hans
hnder, ha sett ett par vilda, svarta gon och en dubbel rad af stora
knappar, som blnkte likt silfvermynt p en sammetsjacka. Och ett rdt
skrp hade lyst till. I en blink sg han fr sig Ysals bild och p en
gng var han ter inkastad i trollkretsen af mystik. Det var en af
zigenarna -- hvar fanns Ysal?

All trtthet och modlshet var borta. Kunde han blott finna
fventyrsflickan, skulle han aldrig mer slappna till. I morgon skulle
han ska fver hela vstsidan. Hon var blomman, som fick honom att
glmma omgifningen -- nr han nu tnkte efter, frefll det fabelaktigt
att han de tv sista mnaderna kunnat flyta med utan att dragas i
djupet. Och han ville placera detta faktum inom det gtfullas omrde,
Ysal hade gifvit gatdrifvarlifvet dess skimmer, ett skimmer som vrmt
och tndt hans fantasi och som skulle till sist f honom att haka sig
fast vid en af ekrarna i Den Nyckfullas hjul.

-- Jag blir ju poetisk, log Hugo fr sig sjlf.

Och han mindes sin dagbok, den lunta papper med alla nedkastade intryck,
som han i ett par rs tid roat sig med att fylla. Det hade varit hans
fresats att troget gifva t dessa blad de den, hans frd skulle
sknka. Hvilka fventyr hade han ej trott sig kunna komma att anteckna.
Brjan hade ocks gjorts -- det var soliga sidor, fulla af
frhoppningar, undren som den nya vrlden visade ett par vidgade och
iakttagande gon. Men nu var det lnge sedan han rrt vid papperen. Han
skulle nog aldrig vga blddra och titta i dem. Det var med dem som med
hans teckning utom fackritningen. Fantasi och drmbilder, som han
ndvndigt mste slunga. Det fanns en hgring kvar, som han alltid
skulle spara p, hans uppfinning. Fr gonblicket tordes han ej tnka p
den, men p den var han monoman. Men allt annat skulle kastas,
frtjningar, som mste lossas likt det band, han knt brista, d han
fljt snickaren ned till stationen. Knslan af att han aldrig skulle
tervnda till en fosterjord.

Det ljd musik. Hugo stod utanfr ett kapell. I dimman syntes de smala,
gotiska fnstren orangefrgade.

Det var en liten svensk kyrka. Han steg in.

-- Det blir slutet p i dag, sade han. En aftonmssa fver alla de dumma
drmmarna hemifrn.

Det var en helt liten sal, och blott p de frmsta bnkarna sutto ngra
mnniskor. De flesta voro gamla gummor, och Hugo sg att de hade
nsdukarna hopvikta och lagda p psalmbckerna, som de brukat i det
gamla landets bondkyrkor. Ngra ldre mn sutto dr ocks med tofvigt
och grnadt hakskgg. Ingen ungdom syntes. D och d hostade ngon af de
skrpliga hrarna och det ekade bort i vrrna. Nordling satte sig vid
drren.

En mager man spelade p en liten kammarorgel framme vid det blygsamma
altaret. Han var frmodligen ocks predikanten, men just nu spelade han
och sjng. Det var en gammal vlknd Sankeymelodi, som Hugo kom i hg
se'n barndomen. Darrande stmmor hjlpte till och fllo in i refrngen.

-- P den andra sidan floden --
sjng mannen vid orgeln.

-- -- andra sidan floden --
sjngo de gamla efter.

-- Vi skall mtas i himlen en gng,
hrdes prstens rst.

Och de gamla gubbarna och gummorna sjngo med sina darrande och spruckna
rster:

-- Vi skall mtas i himlen en gng.

De upprepade denna refrng som en trstande frskran och den lilla
orgeln brusade hgre, sngen steg och ljd helgjutnare, det gaf terljud
i det skumma templet.

P nytt dmpades orgeltonerna och den spelande tog om med upptvndt
anlete:

-- P den andra ...
Frsamlingen sjng med.

Hugo smg ut. Han lngtade upp till de tomma rummen i Lake View. Det var
en lng vandring, men han knde att han kunde g fort. Drren slts tyst
bakom honom och han lmnade p t den lilla svenska kyrkan vid den
fattiga gatan, dr en handfull skuggor i den mrka hstnatten beredde
sig till en sista resa fver oknda djup.

Han gick raskt, och p en timme ndde han Mattsons bostad. Nyckeln fanns
fver panelen, som vanligt. Han steg in.

Hushllerskan hade gtt. D han tndt gasen, sg han, att hon p ett
bord satt fram tallrik, glas, knif och gaffel, som till kvllsdukning,
men ingen mat. Han underskte skafferiet, men dr fanns endast en bit
degig och kall ppelpaj. Han letade efter ngot att dricka, men intet
fanns. D han tit pajsegmentet skljde han ned maten med ett glas
vatten frn vattenledningen. Drp tittade han in i det lilla sofrummet.
-- Jo, det var bddadt. Fanns mnne tobak? -- Verkligen, i en bleckburk
lg en bottensats. Han skrapade omsorgsfullt ihop smulorna och fyllde
sin gamla majspipa. Den blef nstan full. Girigt dragande blossen gick
han fram och tillbaka i de tomma rummen. Och hans reflexioner formade
sig till en sista dagbokssida.

Han erinrade sig en sista gng alla umbranden och missrkningar. Det
blef ett kapitel om svlt, om gradvist nedsjunkande i liknjdhet och om
utplnande af en del knslor, han lrt sig att kalla goda. Men det blef
ocks rikt p nya erfarenheter, p rknande med nya, frut dolda krafter
och oanade mjligheter. Hvarje dag hade varit ett fventyr -- nr han nu
denna hstnatt fverblickade dem, sg han rad lggas till rad af
upplefvelser, som frut skulle tyckts honom diktade. Men det var
fortfarande vemod fver det mesta och han kunde ej tillbakahlla en suck
vid tanken p den ungdomsperiod, som nu gick till nda. Det tycktes
honom, som vore lifvets hst redan nra, som tillhrde han hsten, vore
ett hstens barn. Till och med Ysal, som skymtat frbi ngon natt af
den stora stadens ntter, bar bild af hstblomma. -- Skrefve jag nu,
sade han, och skulle fylla de mnga blanka sidorna i min stackars dagbok
med en historia om brjan af mitt lif -- ah, hvad r det jag sger, om
brjan af slutet p mitt lif hr ute, s skulle det blifva en
sammanfattning af det hela, som kunde kallas en hstens historia.

Lifvad af tanken gick han fortare, rkhvirflarna slogo volter bakom
ryggen.

-- Hvarfr inte? Jag tar papper och penna och skrifver, nu sofver jag i
alla fall ej p ett par timmar.

Och leende gjorde han sig i ordning vid det stora matsalsbordet. Det lg
p en hylla ngra ark papper bredvid blckhorn, pnnor och ett par
bcker. Han bredde ut en gammal tidning, som underlag och sltade ut de
hvita arken. Han satte sig.

En rad af bilder drog frbi.

Dr var hundra sm vyer frn enkla matstllen, nattkaferna p hjul,
kroghlor, hrbrgenas spisningsstllen. Scener frn gatan p alla
dygnets timmar, frn pantlnestllena, frn parkernas undangmdaste
soffor. Wosslicks kllare, Ysals ruckliga hus, mnskensfloden fver
millionrsvillorna vid sjn, fabrikskontor, O'Neills bleka ansikte med
svarta ormlockar, varietbilder, poliskaskar och tusende typer frn
trottoaren. Danserskans dende barn, humbugsdoktorn, mistress Ostroems
frgrtna spiselanlete. Tjufven som ej frrdde en kamrat -- ah, dr var
det. S djupt sjunken hade han aldrig knt sig som d, det kunde godt
vara en allmn spegelbild af hans lif denna hemska hst.

Det hade hndt nyligen vid en af hans frtviflade irrfrder efter
arbete. En afton befann han sig p Wabash avenue, dr den r som bredast
och vrst. Och dr --

Hugo sg hela upptrdet som p en kinenomatografduk. -- Ja visst,
hvarfr ej.

En historia om hsten kunde sidorna heta. En historia om hans hstlif.

Och gripen af mnet frestllde sig den arbetslse svensken att han
berttade episoden fr ngon, som sedan i sin tur beskref den. S liflig
var hans inbillning att orden under pennan fingo lefvande flykt, och han
skildrade, glmsk af situationen, fotografiskt och likvl
fantasibemngdt. Han sg sig sjlf bortglmd, dd i frmlingslandet och
den imaginra hraren dremot vlbehllen hemma och berttande med
fverlgset och samtidigt medlidsamt tonfall.

Hugo Nordling skref. Pipan slocknade och lades bort. Gasen brann fver
hans hufvud med ett svagt frsande ljud. Detta skref han:

En dag s dr i oktober, nr hstens regn slr mot min ruta och
skymningen stiger tidigare n vanligt kring lyktornas ljus, tnker jag
hvarje r p en god vn, jag en gng hade, och som nu troligen ej lngre
finnes till. Jag sger troligen, ty jag lmnade honom i en vrldsdel,
fr hvilken han var lika litet anpassad som fisken fr fgelns element,
och jag har aldrig hrt ngot frn honom sedan den dag, vi skildes.

Han berttade mig en gng fljande:

En hstkvll, d han vandrade fram lngs en af regnet uppbltt aveny,
grubblande fver hvar han skulle f nattlogis och ett ml mat, hejdades
han vid hrnet af en tvrgata af en individ, n mer sluskig n han
sjlf. Detta ville sga mycket, ty han hade i nra sex mnaders tid frt
den mest tnkbart problematiska existens, efter det den lilla
pnningsumma, han medfrt vid sitt emigrerande, i det frmmande landet
hastigt smlt bort.

Den i trasor hljda figur, som med en armrrelse ftt honom att stanna,
tilltalade honom p fljande stt:

-- Ni fryser -- hva'? Ni ' hungrig? Inte sant -- ni vet ej hvar ni ska'
ligga i natt?

Min vn betraktade i det kalla skenet af en bglampa den som slunda
hnade hans fvergifna belgenhet. Det var en mager och svartmuskig typ,
med ett par rdbruna hngmustascher fver blbleka lppar. D han
talade, visade hans fre tandrad en lucka, och d han var ung och fr
frigt hade friska tnder, verkade det som hade ett par blifvit utslagna
i ett slagsml. Hans ena ga var dessutom svullet och blnaden
blodsprngd, och hans annars aristokratiska och bleka anlete hr och dr
skrmadt. Han tillade:

-- Och inga vnner frsts ...

Och liksom fr att krna sin ofinknsliga intervju skrattade han kort,
lgt och bittert.

Stum, och med en knsla af repulsiv skrck, betraktade min vn
nattvandraren.

-- Ja, fortsatte denne, fattig, det vill sga utan pngar, och hungrig,
det vill sga utsttt, utom lagen -- frmmande land kanske ocks, det
vill sga alldeles hjlpls -- hvad tnker ni -- hahaha -- egentligen
ta' er till?

D min vn ville skynda frbi, grep honom nattskuggan i rocken:

-- Hr p -- inte hoppar man i sjn. Hur skulle en varm visky med peppar
och ingefra smaka en s'n hr hstkvll, d det r fr vtt till och
med fr hundarna att sofva p asfalten?

Strax bredvid brann en rd kroglykta. Under lstes i transparenta
bokstfver p en bgskylt fver portalen: Visky, porter, l. Och tv sm
emaljskyltar p mse sidor ingngen upplyste i feta, svarta bokstfver
om att: Varma korfvar serveras gratis till hvarje glas.

Jag anfr nu min vns egna ord:

-- Innan jag hunnit svara, hade den oknde halft dragit, halft knuffat
mig fram till kafdrren. Den gick upp, och i en dimmig lokal, hvarest
den varma luften gungade i grbl rkbljor, svagt genombrutna af ngra
citronfrgade gaslgors fladdrande sken, sknjde jag en massa gestalter
hukade kring nedspilda bord och sysslande med solkiga kort. Lngst bort
lpte en disk, vid hvilken ngra mnskliga trasor hngde, och vggarna
voro tckta af mngfrgade affischer, annonserande boxningskamper och
kapplpningar.

Vi sutto i ett hrn, hastigare n jag hunnit tnka. Och tv rykande
toddar stodo emellan oss. Jag drack. Det brnde som eld. -- Nu har jag
sjunkit s lgt jag kan, minnes jag det flg genom mitt trtta och
frtviflade hufvud, jag sitter hr p bekostnad af en buse, midt bland
samhllets afskum och drgg!

Som om hade han lst min tysta tanke, sade nu min fljeslagare:

-- Ses, hvad r det fr pjunk! Tror ni inte ocks jag varit fin karl --
jo gubevars! I bank till och med. n se'n? Hvad r det fr ngot fr
resten att ha suttit i en bank? Nej, min kre herr svensk eller tysk
eller hvad ni r fr ngot, nr vi ha kommit s hr lngt, s gller det
sekunden och sekundens behof. Hr p!

Och han omtalade fr mig att han hittat en klocka, en dyrbar pjs, ett
guldur, dubbelboetteradt, besatt med diamanter och med en tjock och tung
guldkedja till, vid hvilken hngde berlocker af olika delstenar. Han
sade detta i lg, hes och hviskande ton, och under det vta hattbrttet
gldde hans gon som ett rofdjurs, under det ngan frn vra toddyglas
steg i spiraler, bakom hvilka hans hvita ansikte med de blodiga sren
spklikt skymtade.

Jag satt dr sl och frintad och lyssnade till hans cyniska
anmrkningar. P tv dagar hade jag ej frtrt mer n ngra koppar kaffe
och litet brd vid ngon ambulatorisk kafvagn. Den varma spriten
bedfvade, redan efter frsta klunken befann jag mig i ett ltt rus och
jag nskade f sjunka ned p golfvet och somna in fr alltid. De ruskiga
gestalterna omkring mig skrmde mig ej, fastmer knde jag mig som en
deras kamrat, och i det surr och den rk som fyllde krogrummet, tyckte
jag mig fr frsta gngen p lnge andas friare och tryggare. Ngon
satte ett fat rykande korfvar och en senapskopp p vrt bord. Jag
brjade glupskt ta, under det mina gon trades af tacksamhet.

Men snart rycktes jag ur min dvala. Min bordskamrat rckte ut sin hand,
fattade min axel och ruskade mig hrdt.

-- Somnar du, idiot? Om en kvart stngs judhlan och du fr bara stirra
p de tre kulorna ... Laga dig i vg med det samma, s fr du se'n
stoppa i dig bttre saker n hundktt i korfskinn.

Jag sg stelt p min bekantskap. Jag frstod ej ett ord af hvad han
sade. Naturligtvis hade han frut utvecklat ett frslag, men jag hade ej
hrt det.

Under frbannelser och svordomar tog han nu p nytt i strsta korthet om
sin plan, hvilken helt enkelt var den, att jag skulle pantstta den
hittade klockan i nrmaste lnekontor, hvilket som skylt, enligt landets
sed, fver drren bar tre frgyllda kulor. Sjlf kunde han ej gra det,
emedan han riskerade att gonblickligen arresteras som tjuf, d han var
en knd poliskund. Mitt utseende var emellertid frdmdt hederligt, fr
att ej sga dumt, och drfr anfrtrodde han mig ocks klenoden -- en
sak, som han ej ville gra t hvem som helst. Nu skulle jag raska p, ta
hvad som bjds af juden den gamle, knepige polacken, och drp skynda
tillbaka till krogen. En tredjedel af pngarna skulle blifva mina.

Jag reste mig. Klockan med kedja och allt hvilade redan i min ficka. Ej
fr ett gonblick tvekade jag att gra som tjufven bedt mig. Det frekom
mig helt naturligt att jag skulle hjlpa honom, liksom att jag skulle
betalas drfr. I det gonblicket tror jag att alla moraliska begrepp,
som tiotals rs omsorgsfull uppfostran prntat i mig, frsvunno som dun
fr vinden. Min frtviflade belgenhet, hungern som ref i mina inlfvor,
spriten, som brnde min hjrna, och min nattbekantskaps magnetiserande
gon frenade sig till ngot hotfullt, till ett dunkelt medvetande, ur
hvilket framgick en befallning, som jag mste lyda. Jag tog ngra vilda
snedsteg, som ej uppmrksammades i trngseln och sorlet, ndde drren
och skuffades ut.

Vt och kall lg gatan dr med hstens dis mellan husen. Avenyens trd
strckte sina aflfvade grenar likt af svlt utmagrade och nakna armar
mot den tunga skyn. Aflgset hrde jag hafvet stormvrka och vinden
hvisslade kring knutarna. De flmtande ljusen och skuggorna frn
trdgrenarna, dem blsten satte i stndig viftning, regnets isande kyla,
frstrkt af nordlig vind, den breda, men redan folktomma gatan, mrkret
-- allt, till och med luckorna fr stngda butiker och verkstder,
hvilka jag tyckte symboliserade hopplsheten fr den arbetslse och
utestngde, talade till mig hstens fruktansvrda sprk, hviskningarna
om det frestende slutet, vintern och dden. Men om nattluften kom mina
trtta lemmar att rysa, kylde den likvl ej mitt sinnes brand och
skingrade icke fr ens brkdelen af en sekund mina frvirrade intryck.
Jag sprang fram mot nrmaste hrn, dr pantlnekontorets skyltkulor
glindrade hgt fver drren, och dr fr lnge sedan mina egna f
dyrbarheter frn fdernehemmet hamnat. Regn och vissna lf yrde i
blsten kring mitt hufvud.

Vid tvrgatan mste jag stanna. En polisvagn svngde just om, gonggongen
skrllde, hstarna strckte i galopp och konstaplarna med dragna
battonger och revolvrar hade svrt hlla sig fast p stena. Men jag
sknkte ingen uppmrksamhet t den vanliga synen utan skyndade in i den
lilla trnga butiken, just som den gamle juden mnade regla drren.

I nrmaste afskrankning vid disken gick jag in. Korgdrren slt sig
bakom mig och helt lugnt lade jag klockan framfr mig. Hur hade jag ej
vid mina frsta besk, fylld af skam, frst ngestfullt i timmar vandrat
utanfr den afskydda lokalen, drefter som en strykrdd hund smugit
genom drren och slutligen med bultande hjrta, msom rodnande och
bleknande, likt en brottsling dragit fram min konfiramationsklocka eller
silfverkuvertet efter min mor. Men nu stod jag kall och nstan smleende
infr den hukande gestalten, som girigt med vana hnder underskte den
stulna panten.

Det blef en kort affr. Ngra sedlar, representerande ej ens sjttedelen
af verkliga vrdet, trycktes i min hand fr uret, tillsammans med det
kvitto, p hvilket samma falska namn, jag frut brukat uppgifva, ocks
nu stod. Jag gick lngsamt ut.

Jag glmmer aldrig den hpnad, som bemktigade sig mig i nsta minut. Ej
s mycket af att trottoaren var fylld med folk, fattigt folk och trasigt
folk -- ty sdan var stadsdelen -- folk af alla nationer, barhufvade,
smutsiga, med ansiktena pljda af sorgens och umbrandets fror. Ej
heller af att polisvagnen stannat utanfr den krog, jag nyss lmnat, och
att konstaplarna sprrat ingngen, ty dylika hastiga razzior hnde nr
som helst i kvarteret. Nej, hvad som naglade mig fast i smutsen p
gngbanan, fngslade hela min gestalt, och kom mig att med sprrade gon
dricka hvad jag sg, var ett hvitt och blodskrmadt ansikte, hvars gare
med handklofvade hnder skuffades ut ur krogen och kastades upp i
vagnen. Och egentligen ej heller det, utan att detta ansikte vndes mot
mig med tysta, igenknnande gon, som tydligt sade: var lugn -- tag
pngarna och njut dem, icke frrder jag en kamrat. Icke en rrelse
gjorde han, icke en rrelse gjorde jag, och vagnen rullade bort, krd i
galopp, under massans skrn, hvisslingar och ngra kastade smstenar. --
Han hade rnat en herre, sorlade man omkring mig, slagit honom sansls
och tagit hans dyrbara klocka. N n sedan, mumlades det, han var knd
som en hygglig karl i alla fall -- han, min kamrat. Och kre vn, i det
gonblicket tyckte jag det sjlf ...

Hvad jag sedan gjorde, ja -- men hvarfr icke. Nr jag vnde mig om,
stod, huttrande under en pkastad sjal, en bararmad och vacker, men
svulten, mager och sminkad ung flicka strax bakom mig. En asfaltblomma,
ett hstbarn som vi alla, tjufven, jag och de andra. -- De pngar, jag
hade, rckte i tre dagar.

Detta berttade mig, som sagdt, en vn, jag en gng hade. Han berttade
det en hst, och det har alltid frekommit mig, som var det en historia
om hsten. Det vill sga, om den opoetiska delen af hsten, om den hst,
som, oberoende af lder, finnes i lifvet. Regnets och nattskuggornas
hst, hvilken lyckligtvis ej r till fr alla. Men jag pminner mig den
alltid s dr en kuslig dag i oktober.

Om min vn har jag aldrig sedan sport ett ord.

D Hugo skrifvit de sista orden, brast han i grt. Det frekom honom,
som hade ngon frn det hvita papperet uttalat dem med hg och tydlig
rst. Det nnu ej torkade blcket lyste svart mot det hvita, och han
tyckte sig stirra p sitt eget liktal. Han kastade pennan och var frdig
skrynkla samman bladen. Men p en gng fvervldigad af trtthet sjnko
armarna ned och han knde sig frdig att somna med hufvudet p bordet.
Han steg likvl upp och raglade in i sofrummet. Fr trtt att klda af
sig somnade han, utstrckt snedt fver sngen, som hade han stupat.
Gasen brann fver bordet i ytterrummet och lgan flmtade stundom till,
som hade ngon andats p den.




                                  IX.
                            Den inre drren.


-- Knackade det?

Hugo vred sig p bdden, ryste af morgonkylan, men somnade nyo. Hans
andetag blefvo ter jmna.

-- Knackade det?

Han vnde sig tungt fver p annan sida, sjnk djupare i slummer.

Han drmde en underlig och frvirrad drm. Han drmde att han var i
Sverige, men ter mste resa till Amerika, och det var plgsamt. Men han
hade en bra plats i Amerika och ingen i Sverige. Dock, respngar
fattades och det var ocks pinsamt. S drmde han i en sorts
fortsttning af frsta drmmen att han var i Amerika, i New York, och
platsen liknade en blandning af Gustaf Adolfs torg i Stockholm och
Battery Park med Broadways mynning i New York. Men nu var han utan
anstllning i det nya landet och hade intet fste i det gamla. En stor
bt skulle strax g, den lg midt fr Akvariet, och ginge han ombord,
skulle allt bli bra, men han hade inga pngar. S drmde han att han var
p bten, men han visste ej om den gick till Amerika eller till Sverige.
Var det nu s, att den verkligen for dit, blef det olyckligt nd, ty
dr hade han ingen plats och inga pngar, men i Amerika fanns
anstllning och guld, bara han kom dit. S drmde han att han var dr
igen och skulle aldrig se Sverige mer, fast han lngtade efter det och i
drmmen skte sga sig sjlf: detta r bara en drm. Och pltsligt var
han instngd i en trng kajuta och bultade frtviflad p drren. Han
bultade, bultade ...

-- Knackade det?

Nordling slog upp gonen men slt dem ter genast. Jo, det knackade --
han lyssnade, nnu halft i dvala. D knackade det tydligt, tre gnger,
frsiktigt, underskande. Hugo reste sig upp p armbgen.

I ytterrummet brann gaslgan, till storlek, form och frg en citron.
Utanfr fnstren, hvilka saknade gardiner, stod dimmgr morgongryning.
Norra pelarbanans frsta tg rasslade frbi i jmnhjd med taket,
rutorna skakade sakta, hvita ngslingor flgo mot dem som fglar. Det
var kallt, jrnspiseln gapade svart och tom med ppnad lucka.
Vattenledningens kran droppade. Skafferidrren stod p glnt, i springan
satt en rtta.

Hugo stirrade p ytterdrren. Lskolfven vreds lngsamt frst t
vnster, drp till hger. S ruskades drren tyst och prfvande. Paus.
Drp ett svagt gnisslande ljud -- ngon skt en dyrk i lset och
brjade bnda t alla sidor.

I ett nu var Nordling klarvaken. Han drog af skorna och tassade ut i
strumplsterna. Han nskade lifligt att nu ha hos sig sin prktiga
belgiska revolver, men den var ju lnge sedan en frfallen pant i en
sdan dr liten bod med tre kulors skylt. Vid spiseln stod en eldtng,
krokig och sotig. Han tog den och rtade litet p den. Drp smg han
bakom drren och hukade sig ned ngot -- tngen i hger hand, halft hjd
till slag. Ett gonblick tnkte han slcka gasen, men besinnade sig:
ljusfrndringen kunde rjas utifrn genom nyckelhlet. Hugo stod
andls, vntande, beredd till sprng.

Den falska nyckeln vreds och vndes. Det var ett helt vanligt ls, men
dyrkningen tycktes misslyckas. Det blef ter en paus, hvarunder Nordling
hrde sitt hjrta sl.

S skts ett smalt jrn mellan drrkanten och ramen. Och nu brjade
lsskrufvarna lossna. Om ngra sekunder skulle lset ge vika. Hugo
vntade ej lngre. Han strckte ut handen, vred snabbt om nyckeln och
flngde upp drren.

Den gick int. En liten karl tumlade in och tappade ngra dyrkar och ett
litet brckjrn. Han rtade upp sig och tog ej till flykten. I stllet
log han. Det var zigenaren frn fregende kvll.

-- God vn, sade han, god kamrat, mste trffa god kamrat. Hvarfr du ej
ppna, nr god vn knacka?

D han sg Hugos attityd med tngen, strckte han ut bda armarna och
sade bevekande:

-- Komma frn Ysal. Ja, hafva mycket god hlsning frn Ysal ...

Hugo kastade eldtngen och sg stum p sin beskare. Han frstod intet.

-- God vn, god kamrat, babblade denne.

Men hans gon flgo spanande omkring rummet. De irrade som svarta
insekter skande byte.

-- Hvad vill du? brast pltsligt Hugo ut i barsk ton och gick den lilla
svartmuskige karlen inp lifvet.

Han skrattade, blottande alla sina hvita tnder. Fingrande p mynten i
sin rock sade han:

-- Du komma nu till Ysal. Jag ej vara sker i gr p gatan om det vara
du. Ha fljt dig hela halfva dagen i gr. Ja, skert. Frn jrnvg och
upp Clark. ka kabel. Stiga af -- flja dig. Men du skrmma mig, tro du
ville dda mig. Ja. Nu du ej ppna. Jag tnka: han tnka polis nu komma
och taga honom. S jag frska ppna drr -- som du bruka ...

Zigenaren skrattade lgt och underfrstende.

-- Som du bruka, upprepade han.

Skall jag g till Ysal, frgade Hugo, ignorerande karlens mening,
hvilken han blott till hlften fattade.

-- Ja, ja, nu. Jag g med och visa. Du taga ngot vackert med, liten
gfva till Ysal, liten present. Har du inte?

-- Inte nu -- men snart.

-- Ah! Ja, du snart gra stor present?

-- Ja, mycket snart. Snart f mycket fin plats, f bra arbete -- du
frst?

Omedvetet talade Nordling samma abrupta och ofullkomliga engelska som
zigenaren. Till och med hans starka brytning imiterade han.

Zigenaren skrattade och klappade hnderna. Han nickade med hufvudet,
gonen tindrade.

-- Ja, ja, du vara duktig gosse, Ysal bertta. God vn, god kamrat. Vi
akta dig fr polis. Ha, vi lura polis bra -- du inte veta n ...

Nordling sg sig omkring. Han mste nd lmna rummen, tysken skulle
flytta in strax p morgonen, innan han gick till sin verkstad. Men Hugo
fvervgde om det var rdligt g med denne gynnare, som rent af tycktes
taga honom fr ngon rnare och inbrottstjuf. Han sg arken p bordet
och kunde ej hjlpa att le. -- Tjuf, ja, hvem vet, tnkte han, kanske
jag till sist blir en vanlig Chicagobof. En gng frut togs jag ju fr
kamrat --

S skrynklade han samman hvad han skrifvit kvllen frut och stoppade
papperen i spiseln. Ingen skulle lsa dem.

-- Stark, du vara mycket stor och stark, myste zigenaren -- Ysal tycka
om stor och stark gosse. Och du vara ljus. Ysal tycka om ljusa gossar
frn Ryssland ...

Hugo drog p sig kngorna. S tog han hatten. Han torkade sig hastigt
med en vt handduk i ansiktet, angelgen om att s fort som mjligt
komma i vg. Den andre samlade hop sina dyrkar och de gingo ut. Hugo
lste drren och lade nyckeln fver panelen. De spr, som syntes efter
jrnet, skulle ej mrkas i den skumma farstun.

De vntade en stund i dimman, tills ett genomgende kabeltg anlnde. De
togo plats lngst fram bakom fraren. Zigenaren rullade en cigarrett och
betalade p Hugos tillsgelse konduktren.

-- Du fr dubbelt en annan gng, sade han.

Zigenaren endast log.

Hugo satt tyst under frden ned till staden. Det hela frefll honom
frmmande och omjligt. Nr de kommo upp ur tunneln funderade han p att
hoppa af. Men d framstllde sig frgan: hvad skall jag nd se'n gra?
Bttre flja med p vinst och frlust och se hvad det blir till.

Och han frestllde sig Ysal i sin vackra och vllustiga drkt inne i
purpurrummet.

Vid ett hrn, dr den stora sprglan knutades, bytte de om vagn och
foro ned i vstsidans tunnel. Hugo skte flja vgen, han fann att de en
lng stund kte uppt Milwaukee avenue, den vstra stadsdelens
hufvudpulsder. Men se'n kommo svngningar in p bigator, hvars
krngliga namn han frgfves skte i hastigheten dechiffrera p
hrnlyktornas namnpltar. Sangamon street, trodde han sig slunda lsa
p en. West Madison p en annan. Slutligen stego de af och gingo
drefter till fots lngre vsterut. Prrien brjade skymta. Efter ngra
krokar hit och dit kring ruckel och fver afskrdestomter stodo de
utanfr Ysals hus, Hugo igenknde staketet.

-- G upp, hviskade zigenaren, jag g igen. Ysal vnta.

Och han aflgsnade sig verkligen hastigt och frsvann bakom ett lider,
ur hvars plankrmnor gammal halm stack ut.

Hugo drjde. Bottenvningens dammiga rutor tittade smnigt p honom, som
otvttade och smutsiga gon, fver hvilka okammadt och testigt hr
hngde. Fnstren, sprckta hr och dr, hade inga gardiner, man sg rakt
in, rummen voro tomma, med trasiga tapeter, som stycktals hngde i
trasor, fulla af fuktflckar. Mossa och strn viftade fr vinden kring
fnsterkarmarna.

D blicken ndde fre vningen, sg han bakom fnsterglaset fver porten
Ysals vackra ansikte. De stora, glnsande gonen, inramade i tunga
svarta fltor, i hvilka glasprlor virats, sgo under fllda lock leende
ned p honom. Bakom de ltt ppna mrka lpparna skymtade de sm skarpa
tndernas rad, hvit som hos ett rofdjur.

Utan vidare betnkligheter ppnade Nordling porthalfvan och gick in. Den
slog tungt igen efter honom, s huset skakade och rostiga riglar
skrllde. Gngens drrar halfppnades af luftdraget och visade de nakna
rummen med upprifna golf, bristande taklggning och kalkfylld atmosfr.
Trappan knarrade under hans steg, men dr uppe stod Ysal i
fverbelysning och strckte sina ljusomflutna nakna och runda bronsarmar
mot honom.

-- Du komma. S snll. Och du hafva vacker present t Ysal -- inte
sant?

Hon lt Hugo kyssa sig. Med slutna gon besvarade hon fven hans kyssar,
men till sist bet hon till i en fgelhackskyss, vred sig ls ur hans
armar och ilade in.

-- Hu, kallt. Kom in och du f ngot godt.

Hugo gick in och stngde drren. Det stora rummet visade en ruskig bild
i det gr morgonljuset. Gungstolarna voro dammiga och med flottiga eller
tobaksbruna fingermrken p ekytans polering. Golfvet var svart af smuts
och bordets duk var tidningspapper, p hvilket stora oljeflckar frn
den slarfvigt fyllda lampan med sprckt kupa kartritat sjar. I fnstren
lgo dda flugor, det sg ut som hgar med korinter. -- Men frn
fonddrrens springa lyste mellan dubbelskifvorna liksom frra gngen
rummet innanfr i purpur och guld.

Och nu gick zigenerskan fram till drren, skt med ena handen upp
drrhalfvan och bjd honom med en gracis armrrelse att stiga in.

Nordling tog ngra steg fram.

Dr inne var ett helt litet rum utan fnster. Tak och vggar voro
behngda med draperier i orientaliska mnster, vid de fyra hrnen hade
de sneddats s att rummet p stt och vis blef ttkantigt som det lga
rkbord, hvilket stod i dess midt. Golfvet hade flera mattor, den ena
ofvanp den andra, smyrna och orientaliska, om kta eller imiterade var
omjligt att afgra. En lg divan lpte rundt ttkanten, p draperierna
hngde cittror, elfenbensinlagda gitarrer och dolkar, kroksablar och
halsband af mynt, falska stenar och stora glasprlor. Frn taket hngde
p metallkedjor en stor sklformad lampa, eller rttare kupa,
genombruten af galler och smidesverk samt besatt med stora,
facettslipade olika frgade glasbitar. Skenet frn denna lampa fver de
fvervgande rda gardinerna och divanens gula fverkast gaf det purpur-
och guldskimmer t rummet, som frut vckt Hugos nyfikenhet. Ngra stora
sklar af hamrad, gul metall stodo p bordet. De voro fyllda med konfekt
och cigarretter.

Ysal skt till drren och drog drefter fr draperiet. Drp sjnk hon
ned p divanen och tecknade t Hugo att stta sig p andra sidan bordet.
Han ville i stllet komma nrmare henne, men hon drog samman de fina
svarta bgbrynen.

-- Nej, mste lyda, annars inte f vara hos Ysal. Sg att Ysal bor
vackert?

Hugo satte sig.

-- Javisst bor du vackert. Jag har aldrig sett ngot s vackert. Jag har
skt efter dig, men ej hittat. Hvarfr slutade du p Trocadero?

-- Trtt. Vi tala om annat, inte frga om Ysal. Vill du ha kaffe eller
dricka sorbet?

-- Sorbet? Nej tack, fr jag kaffe.

-- Ja, rk cigarretter. Var snll. Ysal snart komma.

Hon reste sig och Hugo sg att hennes bara sm bruna ftter voro stuckna
i ett par miniatyrtofflor af rdt lder med sm guldfransarbeten kring
kanterna. Den korta kjolen, som slutade strax nedom knna, var
paljetterad, men mnga af paljetterna voro borta och endast guldtrdarna
lyste kvar. Lifvet liknade en ppen och rundskuren jacka af svart sammet
och under slingrade en rd grdel kring den smidiga midjan. Hret hngde
i fyra tjocka fltor och den enda prydnaden var banden af glasprlor. D
hon frsvann i ytterrummets dagsljus, syntes det att drkten var sliten
och dammig som en gammal kostym ur en teatergarderob.

Men det lilla gmda fgelboet i rucklet nra vsterns prrie var i
stllet s mycket mer bedrande. Frgprakten strdes ej af ngon
obarmhrtig hstdager, det dmpade ljuset frn takets skimrande lampa
frgyllde i stllet mattor och vggprydnader. Nordling tnde en
cigarrett, och den doftade som ngon sterlndsk och mystisk parfym, och
dess smala, ringlande spiral steg ljusbl rtt upp mot takdraperiet likt
offerrken frn silfversklarna i en mosk under halfmnens tecken eller
frn ormkopparna p altaret i en lianomslingrad Rhaddapagod.

Ysal kom tillbaka med tv sm bl porslinsaskar och tv smala bgare i
tulaarbete. Drp lagade hon kaffet p arabiskt stt, tnde ett litet
spritkk och serverade slutligen den tjocka, sumpiga drycken i de sm
bgarna. Men den heta och svarta vtskan var stark och god, Hugo hade
aldrig smakat s godt kaffe. Han hade grna sett att den tfljts af
brd, ty hans mage brjade svida af hunger, men han ville ej erknna
det. Och efter en liten stund gick hungerknslan, dfvad af det starka
kaffet, fver. Vid en cigarrett knde han sig helt mtt. Ysal lg p
rygg p mattan och lutade hufvudet mot divankanten. Hon rkte lngsamt,
gonen som vanligt nstan slutna, s att de svarta fransarna bildade ett
fylligt tuschstreck, fltorna ringlande som svarta ormar p mse sidor
den obetckta halsens runda bge.

Nordling knde en lttjefull domning smyga fver sig. Han betraktade
genom rken Ysal och skulle grna velat ha henne bredvid sig, men han
kom sig ej fr att sga ngot. Ej heller ville han flytta sig, han
tyckte han kunde ligga p detta stt i all evighet och endast betrakta
zigenerskans gtfulla ansikte, belyst af rummets trollampel. Han var
nra att sluta gonen, cigarrettstumpen hade rullat frn hans fingrar
och hans hufvud sjnk djupare bakt, d han hrde Ysals besljade
stmma:

-- Hvarfr har ej gosse vacker present? Hvarfr du ej gra ngot? Inte
lyckas bra nu?

-- Ysal, sade Nordling, pltsligt vaken, hvad tror du jag gr?

Hon skrattade sitt lga, porlande skratt:

-- Ysal nog veta, nog frst. Ysal ej dum.

-- Hr p: jag gr ingenting. Jag har intet arbete nu, men jag fr
snart. Och d blir jag en stor man, en fin man -- frstr du mig? -- och
frtjnar mycket pngar. D skall jag hyra en vacker vning nere vid
sjn p stra sidan och du skall komma och hlsa p mig. Jag skall kpa
dig en vacker ring med en riktig diamant i och du skall f en ny drkt
frn en fransk skrddare och en stor hatt och du skall g med mig p
teatern. Och vi skola ofta ta ute p franska restauranger och p
Bismarck och hos Henricis och p Tonsetti. Vi --

Hon afbrt:

-- Hvad arbete? Hvad arbete du mena?

-- Jag vet ej om du frstr -- jag r ingenjr -- jag tnker emellertid
p en uppfinning, som skall gra mig rik, det r med maskiner, ja, du
kan ej begripa det, det hjlper ej att jag frklarar ...

-- Hvad uppfinning?

-- Ack, det r en maskin som skall lasta sd. Frstr du? -- majs och
korn och rg och hvete, som kommer i stora btar och se'n tas upp och
lgges i stora magasin, i de stora elevatorerna, du vet, som st nere
vid floden.

Hon nickade ifrigt, men hennes ansikte hade ftt ett mrkt och missnjdt
uttryck. Hon satte sig upp och fste gonen fullt p honom.

-- Sg, sade hon lngsamt, nr fr du den uppfinning -- nr fr du alla
de pngar, de mnga pngar fr uppfinning din?

-- , det kan ske snart, vnta litet, nsta gng jag kommer hit, skall
jag ha plats. Och jag skall skert, skert, ha allt med till dig som jag
d frtjnat ...

Han menade hvad han sade. I sitt hjrta knde han sig rrd vid tanken p
hur denna frmmande halfvilda flicka tagit sig an en oknd gatans
nattfgel. Det skulle han aldrig glmma, och hans frsta veckopnning
skulle g till en liten minnessak, om n aldrig s ringa, t Ysal.

Men zigenerskans ansikte var en gta. Mer n ngonsin liknade det en
mask, en skn mask, gjuten i brons. De svarta gonbrynens bgar hade
ngot hotfullt i sina mot nsroten dragna hvlfningar, de tunga, s att
sga stelnade locken lto gats emalj simma rd under de djupt fllda
gardinerna och mungipornas vinklingar syntes hnande; den lga pannan,
fver hvilken det blsvarta hrets ormfltor delades fr att sedan
snudda vid gonbrynen och fullstndigt tcka ronen, tycktes dlja
dunkla Cleopatratankar. Munnens sammanpressade streck var blrdt,
obevekligt och grymt.

-- Hr, sade hon, jag ej frst s mycket, men -- men jag frut trodde
du vara en gosse som vra. Du sga s, d vi frsta gngen trffas.
Hvarfr? -- N, Ysal icke veta, ah, Ysal tycka om dig nd. Lofvar du
komma snart igen med vacker present och mnga pngar, s skall Ysal
alltid tycka om, alltid lska dig?

Hennes ansikte vxlade, det var nu fullt af ljuf rrelse, gonen
trnade, munnen lofvade, rsten flt honungslen och de runda armarna
lindades lidelsefullt kring divanens sjalar. Hon snodde de gula styckena
till kuddar och tryckte dem drefter till barmen, naggande med sina
spetsiga och hvita tnder i deras franskanter, under det de
brnstensskiftande gonen sgo upp p Hugo genom hrets glesa rid.

Han famlade efter hennes kropp, men hon krp undan, reste sig i ett
sprng och stod rak vid ingngens draperier med fingret p munnen.

-- Tyst, vnta -- rk cigarrett -- Ysal komma strax tillbaka.

Hon var ute, innan Hugo hunnit komma fullt upp och han hrde blott
prasslet af gardinerna och drefter hur drrhalfvorna sktos till och,
tyckte han, en nyckel vreds om. D han knde p drren bakom
purpurtyget, fann han ocks att den var stngd och han var fr
tillfllet fnge, inlst i Ysals ttkantsrum.

Men den smula oro, han genast knde, frsvann snart vid tanken p hur
vacker Ysal nyss varit. Han lade sig raklng p zigenerskans plats p
divanen, hvilken bibehllit vrmen af hennes nacke och den sllsamma
doften af hennes hr, och tnde en cigarrett.

P nytt hll en domning p att smyga fjttrar fver hans sinnen, nr
hviskande rster ndde hans ra. S svag var frnimmelsen, att han frst
trodde sig drmma, men d hjdes en manlig stmma, som han tyckte sig
igenknna, och Nordling satte sig upp. Han lyssnade skarpt. -- Riktigt,
tre, om ej fyra rster blandades till ett lgt och ifrigt samtal
alldeles i hans nrhet. Och en af stmmorna bar tonljuden af Ysals
musikaliska rst. Han hrde tydligt de gurglande vokalerna, som liknade
kllporl, och de hvsande konsonanterna hvilka ljdo som sfsus och
vindsmek.

Men de talande befunno sig ej i ytterrummet. Ljuden kommo frn motsatt
hll -- det mste finnas ett rum innanfr purpurkammaren.

Frsiktigt reste sig Nordling. Han trefvade med handen p bortre vggens
draperier. Det frsta var en rd matta med smala, bl och grna inslag i
form af trianglar och ovaler, men under hngde en tunn hvit silkessjal
med breda, ljusgula brder. Den lpte p ringar, hvilka mste vara
tygfverkldda, ty de rasslade ej. Han fann en snodd och d han
frsiktigt drog i den, gick gardinen ljudlst t sidan, blottande en
liten svart drr. Och nu hrdes rsterna tydligt. Hugo nrmade rat.

Han kunde ej uppfatta ett enda ord. De talade p ett frmmande sprk. Af
allt att dma blefvo de pltsligt ense, ty de tycktes alla eftersga
samma ord och drefter skiljas. Ordet lt som ett upprepande af
stafvelserna zi-ska.

Hugo fick brdt draga fr gardinen och ordna mattan. Sedan lade han sig
ned p divanen och fortsatte rka. Upptckten af nnu en innersta drr
frbryllade honom visserligen, men hvad hade han vl att frukta? Detta
folk, som han ju ej visste hvad det kom frn, vare sig de nu vore
zigenare eller ngot annat, hade naturligtvis sina egna, frmmande
sedvnjor. Och han var ju tydligen alldeles fr fattig och obetydlig,
nnu tminstone, fr att kunna, om han ville tnka sig det vrsta, vara
utsedd till ett plundringsoffer? Han skulle emellertid g Ysal inp
lifvet med ett par frgor.

Lset knppte. I nsta sekund var flickan inne. Hon satte sig lugnt p
sin frra plats, alldeles ofvan Hugos hufvud och tog ett par sockrade
dadlar ur sklen. Nordling strckte handen efter stsakerna och fick
fatt i en liten oval tingest, som sg ut som en rosenrd mandel. Han
smakade den, den var ckligt st och kvalmigt parfymerad, s att han
mste gmma den i sin nsduk. Drp satt han upp.

-- Sg, Ysal, sade han ofrberedt, hvar ro de dr andra flickorna,
Consuelo och hvad de hette, som skulle bo hrinne -- kanske de bo bakom
den dr lilla svarta drren under rda mattan?

Han pekade mot fonden.

Zigenerskan visade ingen frvning. Hon skrattade och nickade muntert.

-- Hvarfr du frga efter andra flickor, nr du har Ysal? sade hon
endast.

Hugo vidblef:

-- Men den dr drren?

Hon ryckte p axlarna och drog missnjdt ned mungiporna.

-- Det ocks r Ysals rum. Jag sofva dr inne, men du aldrig f komma
dit, nr du alltid frga efter andra ...

Hon kastade upp benen p divanen, tnde en cigarrett och tillade:

-- Det ej finnas ngra andra flickor -- bara Ysal. Jag endast sga s
fr att narra dig.

-- Och hvarifrn kommer du -- r du zigenerska -- hvilka ro de andra --
hvem r han som hmtade mig -- hvad vilja ni mig? Bertta, Ysal!

-- O, s mnga frgor! Jag tycka om dig, du vara stark och ljus gosse
frn Ryssland och Ysal tycka om dig -- r det ej nog? Hvarfr frga s
mycket, hvarfr alltid vilja veta? Ah, man skall aldrig frga -- folk
alltid ha bttre, d de ej veta allt! Om jag f vackert halsband, Ysal
ej dum och frga: hvarifrn komma vackert halsband -- hvem gjorde
vackert halsband -- bertta om vackert halsband! Ysal tiga och taga
emot gfvan och vara mycket glad och mycket, mycket tacksam. Man skall
icke frga, icke veta ...

Hon talade med en obeskrifligt lustig och intagande min, sprrande upp
sina stora och vackra gon vid vissa vndningar och grimaserande med
munnen, som gjorde de smala lpparna piruetter. Nordling betraktade
henne frtjust. Hon fortsatte:

-- Du vara lik en stor gosse i Ryssland.

-- S -- har du d varit dr -- kommer du frn Ryssland?

-- Ah, dessa dumma frgor! Ysal icke veta. Skall jag sjunga och spela
fr dig?

Hur grna Hugo n annars skulle hafva velat hra den underliga flickan,
trodde han sig likvl denna gng fr nra gtans lsning, om han
fortsatte fordra svar p sina frgor. Han vidtog drfr:

-- Nej, nej, inte nu, sedan. Om du berttar om dig ngot, s lofvar jag
att ej komma hit frr n jag har mycket saker med t dig och har mycket
pngar ocks ...

Ysal skrattade. Det var det lga skrattet med underklangen af bitterhet
i. Och hennes gon hade en nyans af frakt i blicken. Hon lt hufvudet
falla bakt och korsade de sm ftterna, hvarvid de rda tofflorna fllo
af. Hon tnde en ny cigarrett och sade mellan rkpustarna:

-- S, jag vill bertta d och hvad jag bertta skall heta: Ysal icke
veta.

Hon vred sig mot honom p sidan, drog upp ftterna under paljettkjolen
och stdd p armbgen, med handen djupt in under de svarta fltorna,
talade hon, blicken skdande lngt i fjrran:

-- Stort torg vid vacker hamn med bltt, bltt, bltt vatten. Mnga
skepp med gula segel, med rda segel, med bla segel, med rda och bla
och gula segel. Och p torget hvita tlt fver lnga bord, dr alla kpa
och slja. Mnga vackra saker, o, s vackra! Sklar och mattor och
krukor och halsband och vapen och flickor. Ja, flickor. Unga, vackra,
nakna flickor. Och Ysal litet barn d. Ngon kpa Ysal ...

Men hvad han heta, och hvad staden heta och hvad stadens land heta --
Ysal icke veta.

Ysal fara p hst, Ysal fara p skepp, Ysal bo i stort vackert hus,
alldeles hvitt, med mnga hga, smala hvita torn. En vacker kanal flyta
frbi och spegla alla hvita, hga tornen. Ysal leka i trdgrdar, som
vxa p taken och se mnga vackra flickor dansa. En gammal man rka
vattenpipa, nr mnen gtt upp och kanalen r svart, under det vackra,
hvita huset. Mnga tjnare sl i sorbet och vifta stora blad och ngra
spela och sjunga sagor.

Dr Ysal vxa upp och heta Ysal, kallas Ysal, men hvarifrn Ysal
frst komma, hvad Ysal frst heta -- Ysal icke veta.

Och sedan -- ack, Ysal kan ej sga. Hon vandra i skog, hon vandra fver
stepp, fver berg. Ysal dansa p torg i stora stder, hon dansa i skog
vid eld, som brinner i natten. Ysal trffa vacker gosse med lnga, gula
lockar, Ysal hlla mycket af honom och han dansa med Ysal. Men vacker,
ljus gosse g en natt frn Ysal och Ysal r ensam med fattiga mn, som
vandra i skog, fver stepp, fver berg. Sedan Ysal fara p strsta
skepp lngt bort -- fara hit. Och mta dig. Ysal tnka p frsta gosse
och hlla mycket af dig ... Ysal dansa p Trocadero, blifva trtt,
ligga ensam hr och rka cigarrett.

Ysal ofta lngta. Men hvad Ysal lngta efter -- Ysal icke veta.

Du sga att du en dag gifva Ysal vacker present. Ysal skall blifva
mycket glad. Du kanske sedan blifva stor man, rik man och du snart
glmma Ysal. Hon skall fara p skepp, fara p vagn, fara till mnga
lnder. Och hon skall dansa och sjunga och trffa mnga vackra gossar
och f mnga vackra presenter. Men en gng skall hon fara till ett stort
lands strsta stad och alltid stanna dr.

Men nr det blifva och hvad den stadens land heta, dit Ysal en gng g
-- Ysal icke veta.

Hon tystnade och vnde sig om p ryggen, slutande gonen. Nordling hade
betagen lyssnat. Han tyckte sig aldrig ha hrt ngot s naivt vackert
och alla hans misstankar flyktade. Minnet af hennes sng i Wosslicks
kllare dk upp och han frgade, i det han reste sig och gick fver till
zigenerskans plats:

-- Sg, Ysal, r det detta du sger d du sjunger till den lilla
gitarren?

Ysal slog upp gonen och hviskade med dunkel och drucken blick:

-- Ja, jag sjunga det p mitt sprk.

-- Och ditt sprk -- hvad r ditt sprk?

Han knfll vid divanen och tog fatt i de tunga fltorna.

Men hon log endast och skakade p hufvudet.

-- Ysal icke veta, sade hon.

Drp strckte hon vllustigt sin ormkropp, skt armarna under nacken
och slt gonen fast.

                   *       *       *       *       *

En timme drefter gick Hugo Nordling sin vg. I ytterrummet stod hans
vgvisare, mannen med mynten i jackan.

Han log hemskt. Hugo hade ej frr sett detta leende, det liknade ett
rofdjurs grin, en vargs, en gams grin.

-- Kom, sade han, jag visa dig till kabeltg. Jag veta, att du ej just
nu hafva pngar. Du taga detta. Du sedan hjlpa oss.

Och han rckte den frvnade svensken en tiodollarssedel, hopvikt,
skrynklig, tummad och till ytterlighet smutsig.

Nden har ingen lag och Hugo stoppade p sig sedeln. Han kom sig ej fr
att tacka utan mumlade endast:

-- Vnta, vnta -- du skall f tillbaka allt -- allt.

Utanfr huset var grkall hst. Lngt bort fver kvarterets ruckel reste
sig i dimman affrsstadens skyskraparhus, som jttelika och oformliga
fstningstorn, sammanbundna med vldiga vallar. Kyrkspirornas spetsar
doldes i de lga molnen och allt efter som de bda mnnen gingo, ttnade
dimman. Den lurade tjockare i hvarje grndmynning och nr de ndde en
hufvudgata, i hvars midt lpte kabelns dubbla trernnsspr, hade lyktor
tndts.

-- Du snart komma, var det sista Hugo hrde ur ett rdaktigt tcken, nr
han svingade sig upp p en skakande platform.

Han tyckte sig ka i ett sagoland och i hans hjrna tumlade tv tankar:
Ysal, pngar -- pngar, Ysal.

Men ocks ngot annat rrdes under hvirfveltankarna. Hvad det var, kunde
Hugo ej klargra fr sig. Ibland tycktes det taga fast form och blifva
som dmpade hviskningar till en sorts entonig melodi i takt med vagnens
monotona dunkande fver skenskarfvarna. Men drp upplstes det likt
cigarrettrken under smideslampan i Ysals rum, och d kndes det som
ngot oroande och hotande, ngot som vntade likt det dolda och oknda
bakom en hemlighetsfull, stngd och svart drr.

Kabeltget rullade framt i dimman p sin frd genom de milslnga
gatorna.




                                  VI.




                                   X.
                                Arbete.


Hugo slet med sklfvande fingrar upp det lilla hvita, enkla och aflnga
kuvertet, hvars firmastmpel i vnsterhrnet p en gng blygsamt och
medvetet i sm typer bar blott tv namn: Frazer & Chalmer. Hgerhrnets
kaminrda tvcentsfrimrke med Washingtons bild var afstmpladt Chicago,
mottagningsdagens morgon. Den maskinskrifna adressen var nra p
korrekt, endast slutbokstafven, g, saknades i namnet Nordling.

Memorandalappen var till halfva sin storlek fversllad med medaljer
kring en vy af firmans vldiga fabriker. I rdt tryck annonserades
dessutom verkets sista artikel, en nyuppfunnen kopplingsskruf, och den
var afbildad i pregnanttryck p guldgrund. Slutligen fljde i en lng
spalt namnen p samtliga officianter inom det stora kompaniet.

Sjlfva brefvet var maskinskrifvet och lydde:

Mr H. Nordlin, City.

Please call at once at our offices as above in regard to matter,
previously mentioned. Ask for mr Hall.

                                                           Yours truly
                                                     Frazer & Chalmer,
                                                                pr. K.

Gng efter annan genomlste svensken den korta skrifvelsen, som innehll
fr honom nyckeln till framtiden. Han slukade orden, han prntade i sig
hvarje stafvelse, hvart skiljetecken, papperets format, tryck,
egendomligheter, vattenstmpeln, till och med det ltta sudd som
kvarlmnats fver skrifmaskinens djupbl blck efter kopieringen. Han
lrde sig namnen p listan fver de presiderande styrelsemedlemmarna i
bolaget, hans hjrna fotograferade i minnet fr evig tid den
betydelsefulla lappens hela utseende in i minsta detalj, kuvertet,
frimrket, de taggade kanterna efter konvolutets febrila uppflkning.
Och med ett leende, som tycktes stelna till en mask fver hela ansiktet,
satt Hugo Nordling p en kksstol nere hos fru Ostroem lnge stramt
stirrande och hll det ppnade brefvet rakt utstrckt framfr sig, oviss
om han borde grta eller skratta.

S hade d till sist lyckan skiftat och tillfllet kommit. Hans fantasi
ville skena i vg i det ondliga i takt med hans klappande hjrta, och
han tyckte sig hra rullande guldmynts rassel mellan hvinet frn
jttefabrikers remmade svnghjul. Men lika hastigt eftertrddes
lyckogldjen af en strupsammansnrande ngest, och han sade till sig
sjlf att det hela var endast en chimr, den vacklande grunden fr en
korthusbyggnad. Han skulle ej kunna g dit frr n i morgon, d han
frst nu p kvllen ftt brefvet, och d skulle det kanske vara fr
sent! Eller ock ville de blott frga om ngot -- det sades ju ej ett ord
om arbete i det afmtta meddelandet. Men -- matter, previously
mentioned, det kunde dock endast betyda en sak: den frut afhandlade
frgan, det vill sga arbete! Och p nytt klang och jublade det inom
panna och pulsar.

Slutligen steg han upp. Den knsla af yrsel, som bemktigat sig honom,
fanns nnu kvar och i ett ltt rus af vntande framgngar sprang han
uppfr trapporna. Presidentvalet var fr lnge sedan undanstkadt,
republikanerna hade nyo vunnit, den frre presidenten var tervald och
alla spdde landet en lysande affrsframtid. -- Helt skert, mumlade
Hugo, skall detta blifva till ngot, helvetet r fver fr denna gng
och nu gller det att skapa det jordiska himmelriket, hvilket nog i alla
fall har silfver- och sedelvggar!

Han mtte den frnmsta hyresgsten, amerikanaren mr Harden, som kom ut
frn badrummet i tredje vningen. De sttte nstan ihop och Hugo tog ett
steg baklnges, i det han p sin ledigaste engelska lt fljande mening
rinna som vatten fver lpparna.

-- Excuse me -- r i brdska -- glad nyhet. Har just ftt en ytterst
frmnlig plats ...

Amerikanen sken upp.

-- S. Glad att hra det. Hvilken bransch?

-- Ingenjr.

-- Mycket bra -- men hvilken firma?

Hugo sade lngsamt, betonande hvarje stafvelse:

-- Frazer & Chalmer.

Mr Harden blef frvnadt och betydelsefullt allvarlig. Han hjde
gonbrynen, spnde blickarna uppriktigt mot svensken och strckte ut sin
hand:

-- Gratulerar er, unge man -- gratulerar er af allt mitt hjrta. Ni r
en son af John Ericsson -- af hm -- af John Ericssons land, menar jag.
Och sdana ro alltid vlkomna hos oss, de gra Amerika heder. De hjlpa
frsvara -- likt Ericsson -- vr rorika rn, och stjrnbaneret skall --
skall -- stjrnbaneret skall alltid svaja fver deras hufvuden. Vill ni
g med och ta en cocktail?

Mr Harden hade talat med af rrelse och djup mening vibrerande stmma,
Hugo tyckte sig se trar glnsa i hans jrnbruna gon. Han blef sjlf
nstan rrd. Visserligen tyckte han sig fr ej s lnge sedan ha hrt
ungefr samma godtkpsfraser i ett annat och obehagligt sammanhang, men
det gjorde detsamma, ty nu hade han arbete. Han tryckte hrdt Hardens
hand och svarade:

-- Tack, mr Harden, jag vrderar sdana ord hgre n om de kommo frn en
landsman -- de -- de ro endast afundsjuka.

Han visste ej hvarfr han egentligen gaf denna obehfliga karaktristik
-- orden lades honom mot hans vilja af ngon inre makt i munnen.

-- Naturligtvis gr jag grna med, tillade han.

Han knde sig smickrad, men tnkte samtidigt tyst:

-- Du skulle ej vara s frekommande, om jag fortfarande vore utan
arbete, din yankeerf!

Och s gingo amerikanen och svenskamerikanen ned till en bar och drucko
visky.

Drinne stodo ett par svenskar. Hugo betraktade dem medlidsamt, nstan
med frakt och anstrngde sig att gifva den amerikanska betoningen t
sitt sprk, och han fick anledning att omtala firman Frazer & Chalmer
ett par gnger. D de lmnade det lilla kafet, knde han sig stolt och
lycklig fver sitt sllskap. Han tyckte sig ha genomgtt en hemlig
gradrecipiering och blifvit upptagen i en medborgarorden, han var ej
lngre arbetsls, ej svensk, han var amerikan. -- Han hade ftt arbete.

Fljande morgon var Nordling tidigt uppe. Han tog en kall dusch och lt
raka och klippa sig innan frsta frukosten. Barberaren fick hra ngra
ord om den nya anstllningen och fven till den svarte skoputsaren, den
hvisslande negerpojken i hrnet af Dearborn avenue, gafs en vink om
Frazer & Chalmer. Gamla fru Ostroem sken af vlvilja, ocks mister
Ostroem myste och begagnade tillfllet att tillskansa sig en femma af
sin hustru. -- Det vckte stort uppseende hos samtliga inackorderingar
och pigor att se hur pfallande kordialt mr Harden hlsade Nordling just
som de tunna pannkakorna med maplesirap serverades.

Men d Hugo stod utanfr portalen till kontorshuset fver p vstra
malmen och lyssnade till dnet frn ugnar, hjul och hammare inom
fabriksomrdet, knde han sig som en liten pojke infr sitt frsta
skolbesk, och det var ej utan att hans hjrta klappade i frfran som
de stora blgarna, pistongerna och vidundren inne i de skakande glas-
och jrnbyggnaderna p andra sidan verkstadsmuren. Drinne arbetade
hundratals sotiga kroppar under hvisselpipors hvin, kttingars rassel,
vinschars skrande jmmer i skenet af flammande hrdars intensivaste
hvitgld. Muskler kntos till stora, hrda bollar och lemmar vredos,
vndes, strcktes och krymptes samman vid alla slags bnkar, sgar,
maskiner, saxar och fruktansvrda knifvar. ngan frste och vatten rann,
kolstybb yrde och metaller forsade, pltar bjdes och stora lastvagnar
rullade p smala spr fver och under jord. De stora bglamporna svngde
och flmtade som lgande solar och alla mnniskor sprungo i vild brdska
kring sina groml. Men inne p kontoren sutto fina unga mn bjda fver
bcker och rknade och skrefvo och i nnu en annan fil af ljusa rum
ritade hundra unga ritare stora, hvita ark fulla af tuschens svartaste
och underligaste geometriska krumelurer, dem sedan de tusen armarna
skulle mekaniskt flja vid sina tunga och flsande hammare, hjul, tnger
och smltformar. Och dit in skulle lilla svensken Hugo Nordling och bli
stor.

Han drog djupt efter andan, rtade upp sig och steg beslutsamt in genom
de stora glas- och bronsdrrarna.

En livrkldd portvakt hjdade honom:

-- Hvarthn?

Nordling kramade brefvet i sin ficka.

-- Mr Hall, sade han.

Portierens ton nyanserades litet respektfullare:

-- Mr Hall? Well, sir, femte drren till vnster, den hr hgergngen
...

Han slog med handen nedt en korridor som vid semaforsignalering. Hugo
fljde anvisningen. D han efter en nervs knackning ppnade en
mahognydrr, sg han i skarpt ljus i ett hgt och smalt rum en mager,
svartkldd herre med indianprofil sitta vid en elegant pulpet.
Elektriska ringledningar funnos ett helt batteri af p en srskild liten
polerad skifva, hvars emaljknappar lyste som skrifmaskinstangenter. Herr
Hall pekade p en stol, svngde sin egen s att ljuset fll bakifrn och
sade drp helt kort:

-- Ni nskar --?

Hugo strckte fram sitt bref.

-- S, godt. Nvl, mister Northing, ni r vlkommen. Ni har tur. I gr
var ni bestmd fr en sextiodollarsplats, en kopistplats i
bltrycksrummet bland fyrtio andra kopister. I dag fr ni af en hndelse
sttas in i ett specialrum, dr ni blir ensam med en till och er
mnadsln r hundra dollars. Och hvilken kamrat se'n -- unge Bullard,
ende sonen till Bullard i Philadelphia. Om ni r klok, sir, s blir ni
god vn med honom. Ni frstr -- mycket god vn ...

Amerikanen log och skt en listig blick ur sina svarta gon. Nordling
log tillbaka, han knde sig yr och lycklig.

-- Vi vet, fortsatte Hall, edra rekommendationer -- men de betyda intet.
Jag r fvertygad om att ni reder er, och, hur var det, hade ni ej vissa
planer -- en uppfinning -- en ny id?

Hugo rodnade af gldje, de kommo sledes ihg hans utlggningar, vid de
fregende, fruktlsa besken.

-- Jo, stammade han, jo -- jovisst, jag har i ratal grubblat p en
uppfinning.

Mister Hall log nnu vnligare:

-- Hur var det nu, var det p elektroteknikens omrde?

-- Nej, en elevator, en spannmlsele --

-- Javisst, javisst ja. Er store landsman, John Ericsson, som vi
amerikaner alltid skola minnas och erknna, kommer ni kanske att tfla
med. N, det blir en senare frga. Emellertid -- vlkommen hit och var
viss att stjrnbaneret och vr stolta rn alltid med gldje hlsar
hvilken frmmande son som helst, som vill stta in sina krafter i -- i,
lt oss sga -- deras lands storhet.

Hall svngde stolen tillbaka och rckte brdskande sin hand t svensken.

Hugo reste sig.

-- Frlt, sade han, skall jag --

-- Ja, ni skall stanna med det samma. Det r sant, vi ha fr vana att,
om s nskas, utbetala frsta mnadens -- men endast frsta! -- ln i
frskott. Allt annat drages per vecka och i efterskott. Dessutom
afsttes dels denna frsta mnads ln, dels nnu hundra dollars med tio
dollars i mnaden, s att ni, om ni skulle nska lmna oss om ngot r,
d har tvhundra dollars innestende. Frstr?

-- Ja visst, jag tackar --

Amerikanen talade nu fort och affrsmssigt:

-- Behfs ej. G ned till assisterande kassren och hlsa frn mig --
jag varskor honom nu:

Han tryckte tv gnger p en ledningsknapp.

-- S dr!

-- Frlt, nnu en sak -- skulle -- skulle jag ej uppvakta ngon af
cheferna -- herr Frazer eller --

Hall skrattade.

-- Nej min unge vn: Frazer r dd och Chalmer bor i New York, jag har
sjlf aldrig sett ngondera af dem. De ha ingen aning om er ...

Och han vnde sig brdt mot sin pulpet och brjade lyfta p brefbuntar.

Hugo gjorde en liten bugning och gick.

Nere i det stora kontoret, som liknade en bank, fick han sina pnningar.
D han knde den lilla rullen frasande sedlar tryckta i vstfickan ryste
han af vlbehag. Och nr han hunnit hlsa unge Bullard, som vntade
honom i ett ljust och luftigt ateljrum, och funnit att den blifvande
kamraten var en fin, vacker och leende ung man, knde han lust att grta
af tacksamhet. De frhrde med ngra enkla frgor hvarandras kunskaper
och funno hastigt ut att de skulle sympatisera frtrffligt. Hugo fick i
uppdrag af fveringenjren, som var tysk och i strsta hast passerade p
en flygande rond, att taga ihop med genomskrningen till ett nytt
jrnvgshjul. Han konstaterade att han med ltthet frstod de
knapphndiga orderna och en knsla af obeskriflig trygghet fyllde hans
brst. Inom hans tinningar sjng det och brusade -- arbete! arbete!
arbete!

En gll hvissling skar luften. Den rckte fulla fem minuter och tycktes
till sist blifva s intensiv att rhinnorna vrkte. Andra hvisslingar
stmde i, lngre bort, gllare, svagare, kortare, lngre. Alla den stora
vstsidans stora fabriker blste lunchtimme. De olika fabrikshusens
maskinbuller afstannade s smningom. Hammardn, hjulrullande,
motorernas stnande andhmtningar upphrde. Det blef jmfrelsevis
stilla i luften, som nyss vibrerat af tusen malmstmmors skrin, hvsande
och surr och klang. Klockan var tolf.

Gnolande en vals drog Bullard af sig lsrmarna af vaxduk. I ett hrn af
rummet var en marmortoalett med slipad spegelglasskifva och kallt och
varmt vatten. Han fyllde den lilla runda bassngen frn de lysande
nickelkranarna och den utvalda tvlen spred en svag mandeldoft i rummet.
Det lilla toalettskpets linnehanddukar lyste, nystrukna och frska, som
hvitaste sn.

Hugo stod vid ett af de stora fllfnstren. Solen fll in fver
vrmeledningens glnsande galler och ute i det ljusa diset aftecknade
sig lngt bort fver fabriksbyggnader, vinschar, kranbalkar och
broskelett Auditoriumteaterns vldiga fyrkant. Det fula och massiva
tornet sg ut som en aflgsen jtte, hvilken stod kapprak vakt mot
Michigansjns blanka spegel.

-- Vi g ut och ta tillsammans, sade Bullard, s kan jag sedan visa er
hvar jag brukar kpa mina ritgrejor. Det r hos Abbott p Madison
street.

Alltjmt gnolande kammade han sitt lockiga, midtelbenade hr. Slutligen
frdig tnde han en cigarrett och drog Hugo ut.

-- Vi ha en timme p oss, kom lt oss ta' ett tg ...

Nere p grden ringlade en bred svart folkorm. Det var arbetarna, som
gingo till frukost. De kommo massvis ur komplexens inre, men ordnade sig
sedan p led, ty de mste g genom en tidtagningsmaskin vid utgngen.

-- Det dr slippa vi, sade Bullard muntert.

Och Hugo Nordling log ett gladt och redan litet fverlgset leende. --
Ty han hade ndtligen, ndtligen arbete!




                                  XI.
                          Den innersta drren.


En decemberafton kom ingenjr Nordling frn City under norra flodarmen
genom den dubbla kabeltunneln. Han hade nyss skilts frn ingenjr
Bullard och var p vg hemt. De hade tit middag nere i staden och tmt
en flaska rdvin, och denna ovanliga dryck hade hetsat upp Hugo, s att
han fredrog att promenera i stllet fr en stplats i de fverfyllda
tgvagnarna, som oafbrutet, bildande en enda lng kedja, doft rasslande,
rullade frbi honom.

Det var en egendomligt mild vinterkvll. P frmiddagen hade den frsta
snn fallit, men som vanligt hade vdret kastat om och nu var det ljum
t. En i ljusskenet nstan saffransgul modd tckte krbanan, och spren
lyste vta och blanka gatan upp. Bakom svngbrons hga stolpar, bakom
spannmlstornen, kajvaruhusen och frukthallarna brann blodrd
kvllshimmel.

Men ur tunnelmynningen skt tg efter tg. De breda banden ringlade
lngsamt ur det svarta, gapande hvalfrret, svngde upp p Clark street
och frsvunno lngsamt mot mrkret kring parkfonden. Vagn efter vagn
gled frbi, fick belysning af ngon hrnlykta eller skyltruta och visade
d raderna af bleka arbetaransikten, som trtta ttt trycktes mot
hvarandra, skuldra vid skuldra, nsa mot nacke. Slokhattarna skuggade
likgiltiga, hrda, slappa, stelt stirrande anleten. De unga
fabriksflickornas sterlndska drag sgo lidande ut i det oskra skimret
och mnnens breda axlar, kraftiga nackmuskler eller ock hvita,
lungsotshrjade och trda ansikten blefvo till typer som ej tycktes hra
till mnsklig ras, endast imitera den. P detta stt sammanpackade, i
kompakta massor, hvilka forslades fram, en lefvande last, vagn efter
vagn i ett ondligt, aldrig slutande tg, kunde de tros vara ngra
fullndade maskiner, hvars arbetande delar bragts till hvila och som
ngot konstruktrsgeni roat sig med gifva mnniskogestaltens former.

Klockan slog sju i Notre Dames hvita torn och trafiken blef oerhrd. De
stora lastvagnarna krde upp i grnder och tvrgator fr att utvnta
kroppsarbetarnas hemtg. Kuskar och packkarlar gingo in p nrmaste krog
och utefter trottoarkanterna stddes bicyklar i hundratal. Endast
automobilerna tutade alltjmt otligt efter plats.

Hugo hade stannat vid hrnet af Ontario street. Han betraktade
frnvarande ett halft dussin poliskonstaplar, som med battongerna
frgfves bemdade sig bereda genomgngar fr mnniskofloden.

En af dessa poliser frefll Nordling bekant, men han kunde ej minnas
hvar han sett honom. Han sg ut att som de andra vara irlndare, men i
hans buttra uppsyn lg ngot godt, ngot strft och s att sga korrekt
godmodigt. -- Jag har sett honom frut, tnkte Hugo och fljde hans mera
humana knuffningar med battongen. -- Gud vet om jag ej rent af talat med
honom ... Och vid tanken ryste Nordling ltt ty den upprullade fr hans
inre syn hela svltperioden fre hans anstllning.

Nu hade han varit fver en mnad hos Frazer & Chalmer och allt hade gtt
p bsta stt, han var hemvan dr, hans arbete uppskattades, Bullard var
hans bsta vn, redan var han inbjuden till hans Philadelphiahem. Och
bakt ville ej Hugo tnka i ondan -- han tyckte sig drvid blifva
rddare nu, d allt var vl fver n d krisen faktiskt pgtt.

Som han emellertid lyfte blicken fr att fortstta framt, trffade den
Wosslicks stora kllarskylt, och en hr af minnen stormade p honom.

-- Hvar fanns Ysal?

Ett par dagar efter det han brjat p fabriken hade han en sndagsmorgon
farit ut till Ysals hus. Han hade haft nya klder frn topp till t, en
sjskumspipa till zigenaren, som lnat honom pngar, och en liten ring
t Ysal. Men zigenerskan hade ej varit hemma och hela emottagandet hade
varit s underligt och frlget att Nordling ej gjort om besket.
Visserligen hade mannen entrget bedt honom, men samtidigt skelat och
sneglat s otckt och lmskt under lugg, att Hugo ftt bestmd afsmak
fr vidare umgnge. -- Han hrde ej lngre hop med dem.

Men nu -- nu, hvar fanns Ysal? Om han blott finge en enda gng till
trycka henne intill sig, nu d han var sker, var p solsidan och skulle
kunna njuta utan att tigga. Han erinrade sig pltsligt att hon ju ej ens
visste hvad han hette -- hon hade aldrig frgat. Ja, hvilken underlig
ts, hon frgade aldrig, det var ju nstan overkligt ...

Trottoarens folkstrm brjade nu ter vaja och svnga framt. Kabeltgen
rullade alltjmt frbi, men ej fullt s ttt. Vagnarna glesnade,
passagerarna brjade uppblandas med butikbitrden. Hugo fick en knuff af
ngon, han sneddade gatan och gick in till Wosslicks. D han ppnade
svngdrren och mekaniskt lyfte blicken mot gatfonden, sg han hur
kabeltgens slpvagnar, hvars violetta och rda gon blinkade efterst,
slukades af vintermrkret.

Salen var sig lik. I det tckniga ljuset frn pelarnas lampor skymtade
den frfrliga oljemlningen fver Karl den Stores intg, och de tre
flugsmutsade portrtten fver hvar sin drr sgo stelt och melankoliskt
ned p samlingen af slarfvigt kldda kroggster. Matbordet i sitt hrn
doftade som en kloak och bland de trasiga resterna p flottiga brickor
och i nedspillda karotter blnkte gaslgan under korffatet. Den lilla
bhmiska kyparen hll p att sgspna det fuktiga golfvet.

Hugo blef stende vid diskhrnet. Han tyckte p en gng att stolarna
voro fr smutsiga att sitta p, borden fr klibbiga, mnniskorna fr
sluskiga, hela lokalen fr ruskig att fr honom knnas vid. De som rrde
sig drinne voro frmmande ansikten, nya fr dagen kanske, men de voro
nd alla samma nattyper, samma lifvets skuggfigurer som han sett frut.

Och lngst bort stod O'Neill. Advokatens ansikte var pussigt och
spklikt hvitt. Hans svarta gon under de uppsvllda locken stirrade
dystra p hyllans glas. Bredvid honom, inom disken, stod Wosslick. Han
var nnu fetare n frr och tycktes knappt orka draga blossen ur den
cigarr, som hngde mellan hans blrda lppar.

-- Fr jag ett glas l, sade Hugo.

Nu kom bhmaren fram. Han knde ej igen Nordling. Doppande sina
nedspnade rda armar i en balja isvatten, som stod under en tunna,
torkade han dem drefter p sitt flckiga frklde. I det samma ljd ett
skri genom rummet.

Det kom frn O'Neill. Han hade stigit fram p golfvet och kastat
nerohufvudet tillbaka, snigellockarna klibbade som af svett vid hans
bleka och vackra panna.

-- Nu fr den mensch ein anfall igen, mumlade den lilla vaktmstaren,
pass man blott p ...

-- O'Neill, sluddrade vrden och slog med handen sltt i diskskifvan. --
O'Neill, s -- sger jag, nu fr det vara slu -- va -- vara slut, sger
jag p det hr. G och skrik n'n annan stans ...

Wosslick vnde trumpen sin rygg t gsten.

Men O'Neill hrde ej. Hans gon brjade pltsligt lysa med ett skimmer
som hos sig lngsamt tndande gldlampor. Han intog position som en
talare, slog ut med handen och rt:

-- Gentlemen, lyssna! Ja, det r slut, jag har ej vidare att tillgga.
Men jag bjer mig ej fr juryns beslut, jag respekterar ej, jag
resignerar ej. Jag gr min vg, det r allt. Se hit!

Snabbt drog han en liten flaska ur fickan, satte den till munnen och
skrek:

-- Skl, kamrater -- nu gr advokaten James Francis O'Neill ...

Han tmde det lilla glaskrlet som drefter krossades mot golfvet, d
han lt det falla. Sjlf stod han upprtt ngra sekunder, under det att
hans ansikte fruktansvrdt frvreds och ett hest vrl steg frn hans
lppar. Drp strtade han handlst omkull.

En gonblicklig frvirring fljde. Hugo tappade sitt lglas, fradgan
stnkte p hans benklder. Wosslick sg ut som om han trffats af slag.
Han hll sig med bda hnderna i disken och stammade tillintetgjord:

-- Man kommer att stnga min bar -- herre gud, jag blir ruinerad -- mina
herrar, ni ro vittnen att det var sjlfmord -- jag kunde ej hjlpa det
-- mina fiender skola sga -- -- --

Men ingen lyssnade till vrden. Alla trngdes kring den olycklige
advokaten. Ngon tog upp den snderslagna flaskan. Bitarna kvarhllos af
etiketten, som var rd, och p hvilken lstes under en ddskalle och
ordet Poison: Carbolic acid.

Genast skreko flera stmmor om hvarandra:

-- Han har tagit gift -- en har tagit karbolsyra -- spring efter polis
-- doktor -- gift -- karbolsyra ...

Men O'Neills kvidan hade tystnat. D han fallit omkull, hade han vltrat
sig fver p ryggen och efter det benen krampaktigt sammandragits, hade
de brjat trumma mot golfvet i snabb takt som trumhvirflar. Men snart
hade ftterna upphrt med de hemska ljuden och efter ngra sparkningar
lg han orrlig, stel, dd. Liket var flckadt af sgspn, det sg ut
som hade imperatorsgestalten dragits ut frn en arena.

Hugo vgade ej se p den dendes ansikte. Han knde sig sjuk och matt,
och nnu en gng upplefde han i denna lokal knslan af att genomg en
drm. De omkringstendes prat om advokatens egendomligheter, hans
hastiga sortie och om Wosslick och polisen, frefll som ord utan
mening, hvilka klingade fjrran och ofattbart. Helt maskinmssigt fann
Nordling ett glas i sin hand, han tmde det och fann att det var visky,
men han kunde ej frst att han begrt det. D de andra tackade frstod
han att vrden bjudit p detta grafl.

Nordling strckte p sig och sg sig omkring. Alla diskuterade
fortfarande sjlfmordet. Han gick lngsamt mot drren, stannade en
stund, men d ingen mrkte hans aflgsnande eller bad honom stanna,
ppnade han raskt och gick ut. I detsamma stod zigenerskan framfr
honom.

Vinet, let och viskyn kom hans blod att sjuda. Han tyckte att ett tunt
flor, skrt och gult, lg fver gatan, framfr husen, fr de redan
julsmyckade butikernas eklrerade grannltsfnster. Ysal fste sina
mrkgula gon p honom och log.

Ett gonblick dk ansiktet af den gamle hfdingen, eller hvad han var,
upp ttt bakom Ysals skuldra. Men fven han log, s de hvita tnderna
blottades och blixtrade under hans mongoliska mustasch, och zigenerskan
sade ngra ord p det frmmande sprket och bda skrattade. S frsvann
han som genom en fallucka, och Hugo mste ocks skratta, d han tog
Ysals arm under sin och de gingo ned i en bigrnd. Mrker uppslukade
dem, han hrde blott polisvagnens gonggong skrlla och sg en skymt af
den svarta begrafningsvagnens tcklda, som i karrir vek om ett hrn,
fljd af en springande folkhop. Drp voro de djupt inne i grnden.

-- Ysal, hvart g vi?

Hon svarade, i det hon kade stegen:

-- Hem till mig. Du minnas drren?

Hugos hjrta klappade hrdt.

-- Ja, sade han ifrigt, den innersta drren. Hvad mer?

-- S du komma med Ysal. I morgon jag fara bort.

Men Hugo, som knde sig i det kade stadiet af ett rus, aktade ej drp.
Han ville stanna flickan och upprepade gng efter annan:

-- S hr d, Ysal -- stanna, lyssna, vi g ej hem till dig, kom med
mig -- vi g ned i sta'n, p en teater, p ett hotell, vi skola supera
--

Men hon drog honom i armen:

-- Var ej dum -- kom ...

De veko kring hrn, gingo fver grdar, genom lutande portgngar.
Stundom snafvade Nordling.

Han fortsatte att bevekande mumla:

-- S hr -- jag har pngar -- mycket, mycket pngar.

Hon skrattade sitt lga ormskratt:

-- Har du? D Ysal glad! Har du nu gjort den uppfinning?

-- Ja, ja, ja -- mycket, mycket pngar.

Och pltsligt stannade han, uppgifven af trtthet och slog sina armar
kring henne.

-- Jag gr ej lngre, frklarade han.

-- Se s, nu ro vi hr -- se!

Och verkligen, Hugo trodde sig igenknna det gamla rucklet. I mrkret
reste sig ett lgt hus med ett staket utanfr. Marken var uppbltt och
gyttjig.

Han hrde Ysals rst fre sig:

-- Kom -- hr r Ysal.

Ett ljussken slog en bred flamma i natten och rektangeln var en drr.
Drp knarrade trappan under hans steg, en ny drr och han famlade sig
igenom ett svart rum, dr han sttte mot bord och stolar, nnu en drr
och mjuka mattor kndes under ftterna likt gungande tufvor i krr. Ett
draperi drogs undan -- en sista drr och Hugo stod i en liten kammare,
hvars vggar voro filt- och mattbelysta. Han visste ej hvarifrn
belysningen kom, men skenet var hafsgrnt, och d han sjnk ned, mrkte
han att han satt p en lg och bred sng, fylld af brokiga kuddar,
sjalar och prktigt frgade tcken. Och Ysal krp ttt intill honom,
slog sina nakna armar kring hans hals, bet honom i kinderna och kramade
honom, som ville hon kvfva honom.

Ett gonblick frekom det Nordling som visade sig midt p vggen
zigenarens grinande ansikte, men det frsvann genast. Han sg Ysal resa
sig och rcka honom en metallbgare.

-- Drick, sade hon.

Hugo ville skjuta bort drycken. Den luktade parfym och kvljde honom
drfr. Men flickan blef ond. Hon stampade med sin lilla fot och rynkade
gonbrynen. I detsamma kastade hon af sin jacka och Hugo sg henne nu
stende alldeles rak, med hrdt lindad grdel kring de smidiga hfterna,
endast en armslngd ifrn sig. Han famlade efter broschen af slipade
glasbitar, som fste grdeln.

-- Drick frst, sade hon.

D drack han.

Dryckens kvalm frsvann, den var i stllet isande och frklarande, och
nu sg han att Ysals kammare inom den innersta drren ej var liten utan
ett stort lngt galleri. Taket, som var hvlfdt som en dm och hade
utskrningar likt moriska arabesker, var fverslladt af ljusbl
stjrnor, femuddade, i en ondlig rad, och kanterna voro rubinrda som
vin eller blod. Frn dessa stjrnor kom ocks ljuset och det var ej
lngre hafsgrnt utan bltt, som himlens eter. Och kring vggarna stodo
smala pelare, lindade med band, likt barberarnas skyltplar, och de
vredo sig omkring sig sjlfva s att spiralerna lpte uppt, mot
stjrntaket. Men mellan pelarna fllo i motsatt riktning, det vill sga
mot golfvet, vackert frgade vattenstrmmar, som flto ut fver det
marmorrutade golfvet, hvars sneda, svarta, rda och hvita kvadrater
tycktes hoppa i hvarandra. Lngst bort bljade tjocka sidendraperier
likt solbelysta kvllsmoln i storm. -- Men Ysal var frsvunnen.

Det gjorde dock ingenting. Det var s vackert och underbart att ligga
dr och se p detta kaos af krypande, svngande, hvirflande och bugande
rnder, strmmar, vxlande takflt och stjrnytor. Ibland blefvo de till
trianglar, som krpo in i hvarandra, ibland till roterande cirklar,
ibland till en enda massa af fallande facetter i prismats frger, likt
glasbitarna i en leksakskikare. Och slutligen frefll det Hugo som
svfvade han sjlf, och han tyckte sig se O'Neills ansikte, men ej ddt,
utan lefvande, och mister Ostroems ansikte och den grinande zigenarens
korplugg. Han sg en flod af ansikten, ett haf af ansikten, de passerade
frbi som arbetaretget p Clark street. Och alltsammans, ansikten,
stjrnor, moln, pelare, Ysals kammare, hennes egen vaga drmbild, det
bla ljuset och den rda grdeln, stadens mrka grnder, af hvilka han
ofrmodadt sg en perspektivisk rad, allt, frger, lif och rrelse,
slocknade i ett nu och det blef ogenomtrnglig natt. -- Han knde en
stelnande frnimmelse som frystes hans kropp till is.

                   *       *       *       *       *

En hvit vrdag vaknade ingenjr Hugo Nordling fullstndigt och klart
till medvetande. Det var i en sng p allmn sal i Alexian Brothers
Hospital.

Och s smningom berttade man honom att en grkall vintermorgon hade
ett par privata polismn frn Pinkertons, som hndelsevis snokade igenom
stadens vrsta utkant, funnit en s godt som naken man p prrien. De
hade trott honom dd af ett krossr i nacken, men han hade lefvat upp,
tack vare en konstitution, som mste blifvit frberedande grundlagd af
generationer bnder i ett hrdande nordiskt klimat.

Dr Hugo lg i den stora salen under en anslagstafla, liknade han med
sin kloroformluktande hufvudbindel en srad soldat. Bullard sade det t
honom, d han beskte honom och meddelade att firman hade plats ppen
fr honom, om han raskade p med att krya till sig.

Nordling tnkte p liknelsen och tyckte att den ej var s ofven. Han
hade stupat p okndt flt, men frst efter en strid, som redligen varat
i mnga och lnga mnader.

D han en ljum eftermiddag gick ifrn lasarettet, knde han att han nu
frst riktigt vaknade till en ny vrld med nytt lif och endast vakna
intressen. Det fanns ej lngre sagor och drmmar, och skulle ngonsin
fantasien tagas i ansprk af hans ritarhjrna, s skulle den dock vara
af s pass substantiell natur, att den kunde omsttas i klingande
valuta.

Detta meddelade han sin vn Bullard fljande dag, d de bda stodo
lutade fver vinkelborden uppe i det ljusa ateljrummet. Och Bullard
tyckte det var frstndigt sagdt och bda lyssnade lika frnjda --
halft andktigt, halft lockade att takthvissla -- till maskinernas
buller nere ifrn grden, hvilket kom rutorna att sakta dallra som d
tonerna vibrerande genomstrmma en kyrkas orgelpipor.

                   *       *       *       *       *

Den inledda polisunderskningen angende ett mordiskt fverfall efter
narkotisk bedfning, samt rn, med mera, p en ung ingenjr, gaf intet
resultat. Detta beroende p de svfvande uppgifter, den unge mannen
kunde meddela. Icke ens huset, enligt hans pstende belget i ngot af
de knda, ruskiga kvarteren p andra sidan af nordvstra flodarmen, var
han i stnd att utpeka. Hvad betrffar de zigenare, han skte gifva en
beskrifning af, s voro de likaledes omjliga att uppspra.




                                  XII.
                    -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --


Lngt eftert, d Hugo lmnat svl Frazer & Chalmer, som den stora
staden, mnga r eftert, d han gjort och lnge sedan slt sin
uppfinning och var gift och hade barn och hette Hugo Northing (H.
Northing Esq. of the firm Northing, Bullard & Bullard, Iron and Steel
Works, Pittsburg, Penn.) -- tnkte han ibland p Ysal.

Han mindes ocks den hrda perioden, d han saknade lya och kula och
icke visste hvar han skulle luta sitt hufvud, och fastn han undvek att
tnka fr mycket tillbaka, sammanvfdes alltid, nr det dock skedde,
denna tid p ett underbart stt med Ysal.

Det kunde hnda, att nr fru Northing -- _ne_ Bullard -- ngon sommar
lg i London eller vid Rivieran, herr Northing efter ett herrsamkvm
gick ut och satte sig p sin hustrappa och i den tropiska sommarnatten
tnkte fver sitt lifs den.

S underligt kunde d hans tankar g, att han ofrmrkt suckade djupt.
Dr han satt ensam och tyst framfr sitt prktiga parkavenyhus af huggen
brunsten, skulle man ha svrt att frst, hvarfr han suckade. Det r ej
heller troligt, att han ens sjlf riktigt fattade det. Mjligen trodde
han det bero p att han med hvarje r blef tvungen att arbeta allt
trgnare -- det var nu en gng s, att det arbetet grep sin man allt
fastare -- och att jrnmarknadens spnnande timmar p aktiebrsen
tillsammans med spekulationerna vid ritbrdet trde en del p hans
nerver. Men hur som helst, i nattens stilla timmar tnkte han p hvad
han grna ville kalla kamptiden.

D kunde han med nstan ett litet leende erinra sig den stora stadens
lnga gator. Den stora staden, som lefde p mnniskors blod, svett och
hjrnmassa, som slukade millioner offer och som tog till fnga dem, som
strmmade dit, fngslade dem inom sina granitmurar fr alltid, kramade
dem, trampade p dem, ddade dem -- som fdde vansinniga hopp hos tusen
och lt ett par fr dryg betalning n tinnarna, nr deras hr redan
tunnats af och blicken och hjrtat blifvit oknsliga. Men som trots
allt, dock var den stora staden, dr nuets underverk fddes och lefde.

Han log trtt, d han mindes de lnga ntterna, de vilda feberdrmmarna,
de frtviflade tankarna, nattens skuggor, gatans mnniskor, grndens
faror och hungerns fasor. Hans ga skdade fjrran bakt, int, nedt,
nr han kom ihg de sklfvande figurer, som, i evig kretsgng kring det
tunga lifshjulet, befolkat hans vrld den tiden. Han letade efter deras
namn och anletsdrag och hans visste ej alltid om han gissade rtt, dr
han satt p sin stentrappa ensam i natten, ty han hade fr lnge sedan
bannlyst dessa skuggor ur sitt minne.

Ocks nnu lngre tillbaka vandrade hans tankar, och de kretsade fr
ngon kort halftimme kring det lilla stackars landet uppe i norr, frn
hvilket han fr alltid vandrat bort. Men dr hade han nnu mindre
berringspunkter, det var som efter en organisk operation -- en
bortskuren lem, hvilken ersatts af en mycket starkare, om ock
konstgjord. Nej, det lnade ej mycket, att grubbla p, de som en gng
tnkt p lille Hugo Nordling och hoppats i stilla gldje att han skulle
blifva en duktig man, de voro dda och borta och de hade ej ftt tid
vnta och hra om hans utveckling. Och ingen annan heller troligtvis,
annat n mjligen genom dunkla och lsa rykten, ty han umgicks aldrig
med landsmn.

Men mrkvrdigast var, att ngon enstaka gng, ngon sllsynt, ljum och
enslig nattstund, kunde mister Northings tysta suck stiga af annan
orsak. fven den hade han svrt att fr sig klargra innebrden af, men
han knde dock att den rrde sig fver, hade sitt ursprung i hans
ktenskap.

Ty hur lyckligt allt gestaltat sig fr honom hr i lifvet, var det fven
hr ngot han hungrade efter. Det lilla ordet krlek behfde ej
ovillkorligen ha gemenskap med ordet hustru, men med kvinna skulle det
vl i alla fall i hvar mans lif ngon gng sammankopplas. -- Och det
hade det nog ej i herr Northings.

Dessa underliga tankar voro emellertid s sllsamma och utom den sfr,
Hugo Northing rrde sig i, att han halft af feghet ej vgade pejla deras
djup. Det var som hade han likt mannen i spkhistorien fruktat att f se
under kistlocket sitt eget frebrende jag.

D kunde visionen af Ysal stiga upp. Och pltsligt, som ett stjrnskott
i natten, trodde han sig se hennes fina och grymma anlete afteckna sig
mot den stora stadens nattbelysta bakgrund. Och ren drborta stego upp
ur glmskans graf, i hungersvepningar, i trdukar, i det tysta slpets
och motgngarnas svarta drkter.

S smningom sammanblandades hennes namn med de ren, blef ett begrepp
fr dem. Det var som hade kamptiden smultit in, gtt upp i dessa fem
bokstfver, och ibland frekom det honom, som hade hon varit ngot
overkligt. Allt efter som r lades till r bleknade bilden af Ysal och
slutligen stod hon i hans minne endast som en produktion af hans hjrna,
och han trodde ej lngre att han ngonsin trffat henne. Hon blef ett
namn, som han ngon gng frvnad mumlade. Och d han riktigt tnkte
efter, tycktes det honom, som hade han ju aldrig kunnat mta en sdan
kvinna.

-- Hur, sade han till sig sjlf, skulle det gtt till? Hon r p sin
hjd en bild af den stora stadens nattsida -- ej mer. Jag, som inte,
vare sig utom eller inom mitt ktenskap, tycker, knner mig ha verkligt
gt en Ysals syster, en af hennes olagligt eller lagligt fallna
systrar, hur skulle jag ha kunnat gt Ysal ...

Och han upprepade fr sig sjlf, ensam i den tysta och balsamiska
natten, p stentrappan till sitt rika och tomma granithus:

-- Hon skymtade sporadiskt en gng -- i den stora staden -- hon var den
stora staden -- gatan, natten, Ysal -- -- --

                   *       *       *       *       *

S blef hon en svltens fantasi, en hungerdrm.




Noteringar:


Originalets stavning och interpunktion har bibehllits. Ett ftal
uppenbarliga fel har rttats som fljande (innan/efter):

   [s. 10]:
   ... nnu hrdes ej gongongen frn kabelbolagets ...
   ... nnu hrdes ej gonggongen frn kabelbolagets ...

   [s. 13]:
   ... som s godt som hvad som hlst, ...
   ... som s godt som hvad som helst, ...

   [s. 16]:
   ... gon. Gongongerna ringde, hfstngerna ...
   ... gon. Gonggongerna ringde, hfstngerna ...

   [s. 25]:
   ... selleristjlkar, pepparot, och ett par skedar af ...
   ... selleristjlkar, pepparrot, och ett par skedar af ...

   [s. 62]:
   ... och en gubbe i pyamas blef synlig. ...
   ... och en gubbe i pyjamas blef synlig. ...

   [s. 79]:
   ... Men d kan kom in i sitt forna lilla bakgrdsrum, ...
   ... Men d han kom in i sitt forna lilla bakgrdsrum, ...

   [s. 111]:
   ... Ngra drucka sjmn krnglade i sjlfva ...
   ... Ngra druckna sjmn krnglade i sjlfva ...

   [s. 131]:
   ... Fickan stannade utanfr ett tvvningshus ...
   ... Flickan stannade utanfr ett tvvningshus ...

   [s. 154]:
   ... -- Jag skulle -- jag skulla vilja trffa Maud. ...
   ... -- Jag skulle -- jag skulle vilja trffa Maud. ...

   [s. 154]:
   ... Irlndaren tog ett steg tilllbaka, kanske infr ...
   ... Irlndaren tog ett steg tillbaka, kanske infr ...

   [s. 204]:
   ... namn han frgfves skte i hastigheten dechiffera ...
   ... namn han frgfves skte i hastigheten dechiffrera ...

   [s. 213]:
   ... liten minnnessak, om n aldrig s ringa, t ...
   ... liten minnessak, om n aldrig s ringa, t ...

   [s. 217]:
   ... sockrade daddlar ur sklen. Nordling strckte ...
   ... sockrade dadlar ur sklen. Nordling strckte ...

   [s. 251]:
   ... en ddskalle och ordet Poison: Carbolic accid. ...
   ... en ddskalle och ordet Poison: Carbolic acid. ...






End of the Project Gutenberg EBook of Ysal, by Henning Berger

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK YSAL ***

***** This file should be named 55524-8.txt or 55524-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/5/5/5/2/55524/

Produced by Gun-Britt Carlsson, Lars-Hkan Svensson, Jens
Sadowski, and the Online Distributed Proofreading Team at
http://www.pgdp.net

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org



Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

