Project Gutenberg's En sommarsaga frn Finland, by Johannes Alfthan

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org/license


Title: En sommarsaga frn Finland

Author: Johannes Alfthan

Release Date: July 4, 2017 [EBook #55044]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN SOMMARSAGA FRN FINLAND ***




Produced by Helvi Ollikainen and Tapio Riikonen








EN SOMMARSAGA FRN FINLAND

Berttad af

Johannes Alfthan





Stockholm,
Albert Bonniers frlag,
1872.




INNEHLL:

  1. En skillsmssa.
  2. En frnvarande presenteras fr lsaren.
  3. P frhoppningarnes kyrkogrd.
  4. Litet politik.
  5. Finska paralleler.
  6. En helsning frn Finland.
  7. Om fennomanskor och fennomaner.
  8. demarkens lif.
  9. Inkognito resande.
 10. En "administrativ tjensteman".
 11. fverraskningar.
 12. Vid Imatra.
 13. "Ett smultron, vuxet i skuggan."
 14. Huru Erik tillbragte qvllen.
 15. Hvad ett mnsken fr se.
 16. Tv drmmar p en natt.
 17. Mellanspel.
 18. Idylliskt lif.
 19. Nattligt fventyr.
 20. Nya fverraskningar.
 21. Vid kaffebordet.
 22. Lnsmans-diplomati.
 23. Polisunderskning i skogen.
 24. Hvarfr Jenny kom till skogen.
 25. Gster p Ojala.
 26. Skuggan viker.
 27. Den vackra adoptivdottern.
     Efterskrift.




En yngling, som har mycket allvarliga minnen frn sin skol- och
barndomstid, blir merendels sjelf allvarlig till sitt lynne, men
blommor vxa det oaktadt fven p hans stig och dessa ro, fr
sllsynthetens skull, s mycket krare budskap d han snder ngon af
dem ssom en helsning till sin frre lrare. Den ldre vnnens hjerta
deltager ju s innerligt i den yngres frhoppningar och glder sig t
de framsteg han gr p egen hand. I detta frhllande str den unga
finska nationen till det ldre svenska folket.

Ehuru vi tyvrr ro mera vane att frn andra sidan Bottenhafvet
frnimma dystra vintersagor om hunger och nd, om svikna
frhoppningar och moln p landets framtidshimmel, en himmel som
verkligen i mnga afseenden nnu r oklar, s sknjer dock det ga,
som vill se, i flera af samhllslifvets yttringar omissknneliga spr
af ett nytt och friskt lif hos detta vrt kra fosterbrdrafolk.
De der vra vnner, finnarne, ha duktigt ruskat p sig, och den
hand de lagt vid sitt nya nationella verk saknar ingalunda styrka,
ehuru den ngon gng pminner om bjrnen ssom handtlangare. De
slunga nmligen ett och annat stenblock utfver mlet, men det r
dock ett godt stycke arbete de ha frelagt sig och de frska med
all kraft att foga stenarne i sin byggnads grundval s fast och
hrdt till hvarandra, att det hela m bli ett stadigt verk, som kan
trotsa svl den frostbringande nordan som ock den andligt dfvande
stanvinden. Sdan r tvifvelsutan deras grundafsigt och som de nu
tagit litet hett och hrdhndt itu med saken, s mste skdaren
hlla till godo med arbetarnes ngot bistra uppsyn. Men det r dock
vrme i deras allvar, och har man blott ett vlvilligt undseende
med ngra fverdrifter och ensidigheter, hvilka nog skola afslipas
ju lngre verket framskrider, s skall man p bottnen af det nya
finska strfvandet icke allenast varsna mycket lefnadsmod och kraft,
utan fven i dess alster p andens omrde icke s sllan sknja
de anslende grundfrgerna af en frisk egendomlighet och en viss
folkhumor.

Den mest ensidiga och svensk-fiendtliga yttring af det "finsk-finska"
partiets (ty s mste man vl kalla det) verksamhet har erhllit
titeln af "fennomani", som ordagrannt; tergifvet p svenska
betyder "finnraseri". Tillmpad p det finska nationalitetsarbetet
i sin helhet r denna benmning hgst orttvis och innebr en djup
krnkning af ett friboret folks naturliga sjelfbestmmelsertt. I
Finland ha uttrycken "fennomani" och "fennomaner" nstan helt och
hllet ingtt i det allmnna sprkbruket. -- Men oaktadt de mnga
svra tiderna, de inre slitningarne och de ofta allvarliga anletena,
s trifves dock tminstone tillsvidare nnu fven "gldjens blomster
i Finlands mull". Det ligger derfre intet hn och ingen hdelse
deruti att frska bertta en solvarm sommarsaga frn de "tusen
sjars land".




1.

En skillsmssa.


Det var r 1864, och det var sommar. Den frsta finska landtdagen
(sedan 1809) hade nyss blifvit aftackad och dess medlemmar hade
ter dragit sig tillbaka inom privatlifvet fr att hvila ut
efter sin hedrande offentliga verksamhet. Det var i allmnhet en
ngorlunda glad tidpunkt i Finlands nyaste historia och ganska
vl egnad fr studier fver detta lands senaste utveckling och
de qvasikonstitutionella frhllanden, i hvilka det intrdt,
omstndigheter, som icke lemnades obegagnade af den unge svenske
litteratren, ingeniren vid bergsstaten, Erik Stenrot, hvilken vi
hrmed presentera fr vra lsare. ppen fr och intresserad af alla
nya freteelser p den andliga utvecklingens omrde, beslt denne
vr vn att gra ett besk i fosterbrdralandet fr att erhlla ett
omedelbart intryck deraf, huru en ung nation gr tillvga d den
arbetar upp att grundlgga sin framtid. Fr den oberoende mannen
voro beslut och handling ett och hans kappsck var snart packad samt
pass och ngbtsbiljett i ordning. "Aura" skulle fljande morgon
klockan tv afg till den gamla goda staden bo samt derifrn lngre
sterut. P ngbten med detta namn ville Erik Stenrot gra sitt
intrde i Finland.

"Och du vill verkligen lemna oss allena fr hela sommaren, min kre
kusin? Sg, r det ditt fullkomliga allvar att resa till Finland?"

Detta yttrades af en ung flicka med dunkelbl gon som vid den unge
mannens sida promenerade uppfr Drottninggatan i Stockholm.

"Ja, sta Jenny", blef svaret, "det r det. Och du skall minsann
inte sakna mig i det muntra, af intressanta resande uppfyllda
sommar-Stockholm."

"Det kommer jag visserligen inte att gra", tertog Jenny och sg
upp till sin kusin med en af de der underliga blickarne som, nr det
s behagade, stodo till den lilla elfvans oinskrnkta, ibland kanske
litet sjelfsvldiga frfogande, "ty tant Agatha och jag, vi resa
ocks."

"Hvart d?" sporde Erik, ngot fverraskad och synbarligen nyfiken.

"Det fr du vl hra ngon gng, frrdiske kavaljer." Jenny helsade
med solfjdern och frsvann leende i uppgngen till den vning hon
bebodde tillsammans med tanten, den femtiriga frken Agatha Strle.

Den sistnmda damens broder, hradshfding Jakob Strle, var de tv
kusinernas morbror samt den fader- och moderlsa Jenny Bertrams
frmyndare. Han var en af Sverges bermdaste sakfrare samt en ganska
vlmende och jovialisk gammal ungkarl. D man frgade honom hvarfr
han icke velat gifta sig, svarade han skmtsamt: "att han alltfr
mycket lskade rttvisan fr att, genom ett ktenskap enligt svensk
lag och sed, vilja berfva en qvinna hennes frihet." Till denne sin
morbror begaf sig nu Erik fr att taga afsked och tillika mjligtvis
f veta ngot om Jennys resplaner, hvilka intresserade honom mera
n han ville erknna infr sig sjelf. Han hade nmligen hittills p
de flesta af kusinens och tant Agathas talrika resor utrikes varit
deras manliga fljeslagare och knde sig liksom litet sttt deraf
att denna gng vara alldeles frbigngen samt icke ens ha ftt del
af mlet fr den tillmnade resan. Men morbror Strle var i denna
punkt frbehllsam. Han tog ett hjertligt afsked af sin systerson; om
Jennys resplaner gaf han leende blott den frklaring att hon denna
gng ville resa "inkognito", tillggande derjemte i ganska allvarlig
ton:

"Jag kan inte ogilla Jennys beslut och jag nskar den prktiga
flickan all framgng i utfrandet af sin mycket egendomliga id, men
jag har lofvat tystltenhet och inte ens tant Agatha knner Jennys
afsigt i hela dess vidd; det r imellertid frukten af ett moget
fvertnkt beslut."

Detta meddelande kunde naturligtvis blott stegra ung Eriks
nyfikenhet. Han trodde sig knna Jenny och hennes egendomligheter och
frutsg i andanom ngot besynnerligt phitt. Men hvad var hennes
plan, hvart skulle nu resan glla? Till Schweitz's, Skotlands eller
Norges fjell? Dem hade Jenny ju beskt frut; nej, det var bestmdt
ngonting alldeles splitter nytt. Att det var allvar med saken hade
Erik hrt p frmyndarens ton och han knde dessutom alltfr vl den
i hans tycke ngot fantastiska kusinens raska beslutsamhet, fr att
ett gonblick kunna tvifla p utfrandet af hennes en gng fattade
fresats. Han ville dock ngot nrmare ska utforska tant Agatha.
Klockan sex p eftermiddagen gjorde han sin afskedsvisit hos de tv
damerna. Jenny var kanske litet mindre munter n vanligt och hon
beklagade att Erik icke hade medtagit sin fljt, ty hon hade s gerna
velat hra honom blsa ngon svensk folkmelodi. Erik frklarade
skrattande att fljten var inpackad och freslog att Jenny i dess
stlle skulle vid sitt piano sjunga en liten afskedssng fr honom.

"Min sng r inpackad, kusin fljtblsare", sade den besynnerliga
flickan, "och den klingar inte ter frr n jag uppntt mlet fr min
resa."

"N, och hvart i Guds namn gller d resan?" utropade Stenrot ngot
otlig.

"Det fr du vl hra ngon gng, du pligtfrgtne kavaljer", svarade
Jenny leende, "du, som lofvat att troget tflja mig p alla
mina resor, utom den s kallade resan genom lifvet, du frtjenar
i sanning att jag skiljes frn dig med den virgilianska versen,
som den fvergifna Dido tillropar den flyende Aeneas. Den der
din pltsligt beslutna resa till Finland var ett streck i mina
berkningar, men res du allena, jag reser ocks. O, hvad det skall
bli sknt att ter f andas ny, frisk luft och i nya frhllanden
rra sig s ledig och fri, alldeles fri, -- ty tant Agatha r intet
band, hon r bara en skld."

"Ja s", infll Erik tankfull, "och jag var ett band fr dig?"

"Ja visst, gode Erik", tertog Jenny med mycken vnlighet, "och
skerligen ngon gng ett ganska nyttigt band."

"Var jag d intet annat fr dig p vra gemensamma resor, Jenny?"
frgade ynglingen frargad.

"Visserligen", infll Jenny muntert, "du var en ypperlig fljeslagare
och jag r dig tack skyldig fr en mngd historiska upplysningar
och frklaringar. Jag tackar dig ocks nnu en gng fr stdet af
din starka arm vid vra bergvandringar i Alperna och isynnerhet fr
den vackra skotska melodien som du blste fr mig och doktor Ros p
Loch-Lomonds strand. Och tack fr din regnkappa som skyddade mig fr
stnket vid Rjukan fors och fr lexorna och varningarne d jag s
ltt gjorde nya bekantskaper p ngbtar och i jemvgskupeer..."

"Och p bergvandringarne i Skottland sedan!" afbrt Erik ironiskt.

"O ja", svarade Jenny hastigt och rodnade litet, "tack fr din
broderliga svartsjuka, min cicerone, min allvetande resehandbok i
denna gamla verlden..."

"Jenny!" utbrast den unge mannen, "nu r du stygg. Hvarigenom har
jag frtjent detta? Men du sade 'gamla verlden', mnar du mhnda
fretaga en resa till Amerika?"

"Frlt, om jag srat dig, kusin Erik", bad den unga flickan mildt
och tillade sedan med ett allvar, som kldde det lskliga ansigtet
frtrffligt: "dit jag mnar resa, der kommer en ny verld att ppna
sig fr mig."

Nu intrdde tant Agatha och detta var ganska bra, ty situationen
hotade med att bli ngot plgsam fr de tv i frigt med hvarandra
s frtrogna kusinerna. Eriks frhoppning att af den fryntliga,
gamla damen f mera tillfredsstllande upplysningar om deras resplan
strandade dock helt och hllet emot ett frn detta hll alldeles
ofrvntadt: "Kre Erik, Jenny vill ndtligen att vi skola resa
'inkognito'."

"Men hvart, hvart reser ni?" sporde Erik, "det kan vl tant sga?"

"Nej, se det gr inte heller an, vi resa alldeles 'inkognito', gode
Erik."

"Men", invnde denne smtt sttt, "hittills har jag alltid hedrats
med edert frtroende och jag tycker att..."

"Du skall f veta allt bara frst ngonting hndt", afbrt Jenny i
bevekande ton, "du skall f veta allt bara det finns ngonting att
bertta. Gif dig nu till tls, snlle Erik, annars tror jag att du r
nyfiken."

Den bedjande, veka tonen i Jennys stmma frmdde, mera n hennes
ord, Erik att upphra med sina sprjsml, men han varnade dock tanten
fr att lta Jenny beg ngot pojkstreck, ssom han, nnu icke
glmmande sin frtrytelse, behagade yttra sig och hvarvid han tyckte
att lilla kusin ter rodnade. Imellertid mste han, p entrgen
begran, lofva att skrifva till tant Agatha och Jenny, genast efter
sin ankomst till Helsingfors. Derefter tog Erik Stenrot afsked,
innerligen missbelten med en sdan skilsmessa frn sin vackra kusin.




2.

En frnvarande presenteras fr lsaren.


D unge Erik Stenrot skiljdes frn moster Agatha Strle och kusin
Jenny Bertram begaf han sig, upptagen af hvarjehanda tankar, till
Strmparterren, der han stmt mte med ngra bekanta fr att nnu
vexla ett par afskedsord innan han antrdde sin resa. Det glada
sllskapet, forsamladt omkring en butelj punsch, var snart funnet och
Erik slog sig ned ibland de goda vnnerna.

"Du r s tyst i qvll, broder Erik", tog den muntre skdespelaren
X. till ordet, "hvad tjenar det till? Inte skall du med en sdan der
surmulen uppsyn taga afsked af det glada Sverge."

"Och inte ro finnarne, som du gr att helsa p, heller ett s
frtvifladt slgte att de synnerligen skulle uppbyggas af den der
likbjudarminen du har ptagit dig i qvll", skmtade en annan,
"dessutom ro finnarne vane att se glada ansigten hos dem som komma
frn Sverge."

"Har du kanske genom din resa till Orienten jordat ngon ljuf
frhoppning hr hemma?" frgade en tredje.

"O nej", infll ter X. skrattande, "den vackra reskamraten (i
frbigende nmdt titeln p Eriks senaste novell) fljer dig vl
ssom vanligt, och finnarne f vl se urbilden till den omtyckte
novellistens ideal."

Men den unge frfattaren gaf icke vidare akt p vnnen X:s
anspelning. Det yttrade ordet "Orienten" hade gifvit hans tankegng
en ny riktning och han utropade alldeles hgt:

"Hon mtte vl inte resa till det forlofvade landet? Hennes hg har
lnge sttt ditt -- men allena? Bah!"

"Ditt str mest alla flickors hg", menade i tvunget allvarlig ton
en af sllskapet, "men den resan fretages aldrig allena."

Nu utbrusto alla de andra i skratt och Erik, frlgen fr sin
tankspriddhet, visste ingen annan utvg n att deltaga i munterheten
och gifva samtalet en annan riktning i det han frgade:

"P tal om resor, har ngon af er sett till vr finne i dag?"

"Menar du Birger Ros", svarade X., "s fr jag upplysa att han gr
dig ressllskap i morgon; han tervnder till sitt Finland igen."

"Det vet jag", sade Erik, "och det var roligt att f en finne till
reskamrat. Ros r dessutom en intelligent man. Han lofvade mig i gr
att hr sammantrffa med oss."

"Det r en underlig man, vr vn Ros", menade doktor B., "han
har rest mycket, men det ser nstan ut som skulle han inte ha ro
ngonstdes. I Upsala tycktes han inte riktigt trifvas."

"r han d folkskygg?" frgade ngon.

"h nej", genmlte doktorn, "inte just det, ehuru han dock i
allmnhet r ganska sluten. Han r bestmdt en stor entusiast och
der framskymta ibland nstan vilda blixtar af inre gld, kanske
tvifvelsml om hans fderneslands politiska framtid. Jag tror att han
r en af de der s kallade fennomanerne."

"S vidt jag knner honom", infll Erik, "r han det nda till
fanatism, ehuru han hr i Sverge inte gerna br sina sigter i denna
vg till torgs. Jag hller nstan med B.; han lider verkligen af sorg
och tvifvel fver Finlands mjliga de."

"Ja", tertog B., "det r en alltigenom djup och allvarlig karakter
och under den ofta kalla ytan glder en inre brand, som frr eller
senare skall i frtid frtra honom om han inte finner ngon praktisk
afledare fr sin verksamhetsdrift. Vore han skald, s vore han
bestmdt en liten finsk Almqvist, men hans hg ligger inte egentligen
t parnassen. Med all sin fosterlndska entusiasm frenar han likvl
alltfr mycket lugn berkningsfrmga fr att kunna skda Finlands
framtid i alldeles ljusa frger. Men jag tror att der samverkar
en nnu bittrare knsla af mera individuel beskaffenhet, ty hans
verldsskdning r verkligen ngot dyster, en knsla, hvars natur jag
inte kan frklara och inte vill gissningsvis uppgifva."

Trots Eriks tankspriddhet brjade dock samtalet intressera honom
och han meddelade sina vnner hvad han knde om den egendomliga
personlighet, som var i frga. Erik hade, p en af sina resor med
tant Agatha och Jenny, i Skotland sammantrffat med den unge finnen.
De hade der fretagit flera turer tillsammans samt genomlefvat en
ganska njutningsrik tid af ngra veckor. Ros vistades i Skotland
fr att studera det skotska skolvsendet. Han var fr frigt juris
doktor och finsk publicist samt beklagade mycket att han icke
ftt fvervara, Finlands frsta landtdag. Men ett reseunderstd
af allmnna medel tvang honom att en bestmd tid vistas utrikes.
Hvad som d frefallit vr vn mest besynnerligt i finnens vsende
var dennes bestmda afvoghet mot engelsmnnen i deras historiska
frhllande till Skotland. F Eriks ppet uttalade beundran fr det
stora folket hade Ros, som i frigt sknkte det britiska folkets
frihetssinne allt erknnande, icke utan bitterhet frgat om han,
Erik, ocks beundrade engelsmnnen derfre att de tillintetgjort
Skotlands sjelfstndighet och fverflyglat dess ursprungliga
nationalitet. Det r en lgn, hade han ofta sagt, att ett folk som
alldeles ur sig sjelf skapat en s egendomlig diktverld som Ossians
snger, icke inom sig skulle ha egt frmga att arbeta sig upp till
en sjelfstndig och nationel bildningsform. Men ssom historien
skiftat lotterna, br nu imellertid all bildning i Skotland en
engelsk pregel och det rent skotska elementet har blifvit undertryckt
i tidernas lopp, dess sprk undantrngdt frn den hgre kulturens
sferer och ansedt ssom ett halfbarbariskt idiom. Fr allt detta har
Skotland att tacka engelsmnnen -- och likas, brukade han tillgga,
hade det vl fven gtt med Finland och finnarne gentimot den svenska
kulturen och dess inflytande, om icke de politiska hndelserna i
brjan af detta sekel lsryckt Finland frn Sverge och anvisat
detsamma en helt ny och nationel utvecklingsbana. P senare tider
trodde Erik sig dock ha mrkt att en stor frndring hll p att
frsigg i Ros' sigter i detta afseende, men till hvilken stndpunkt
denna inre kamp skalle leda hans vn, kunde han nnu icke bedmma.

S lngt hade Erik hunnit i sina meddelanden d han pltsligen sg
sig franlten att afbryta desamma med ett: "men se der ha vi vr
finne."

Den person som nu framtrdde till det bord, vid hvilket Erik och hans
vnner suto, var en vlvxt, kraftfull gestalt med ett ngot blekt
men sjlfullt ansigte. Han helsade frimodigt p de nrvarande, af
hvilka han knde de flesta. I hans tal rjde sig denna egendomliga
brytning hvarp finnen, fven d svenska sprket r hans modersml,
alltid igenknnes; det var Birger Ros. "Grod afton, reskamrat",
helsade Erik gldtigt, "r du nu klar att dricka ett glas punsch hr
och sedan p Hasselbacken intaga en liten afskedssexa med oss?"

"Tack!" blef svaret, "men uppriktigt sagdt, har jag nnu ett och
annat att utrtta och skyndade hit hlott fr att sga till det jag
sannolikt ngot senare skall infinna mig p Hasselbacken. Farvl
allts tillsvidare." -- De friga af sllskapet broto ocks upp och
begfvo sig med ngbt till Djurgrden.

Muntert glam, skmtsamma tal och afskedssklar hade snart helt och
hllet skingrat Eriks tankspriddhet. Vl strdes gldjen ngot
deraf att Birger Ros icke infann sig, men  andra sidan var man
van vid hans egendomligheter. Den helsning till Finland som en af
talarne haft fr afsigt att adressera till Ros uppdrogs nu t Erik
att frambra. Med den sista bten begfvo sig denne och hans glada
kamrater till staden och Erik gick ombord och till hvila, fr att i
smnens armar fr ngra timmar frgta alla hemlighetsfulla kusiner
och skmtande vnner, sklar och blar.




3.

P frhoppningarnes kyrkogrd.


Men hvart hade Ros begifvit sig d han lemnade sina vnner i
Strmparterren? Ltom oss flja honom. Klockan var nnu icke nio och
i den ljusa sommarqvllen kunde med ltthet alla freml urskiljas.
Den unge finnen stllde med en viss brdska sina steg t norr. Han
gick fver Gustaf Adolfs torg, Malmtorgsgatan och Brunkebergstorg
samt betrdde den lnga Malmskillnadsgatan. Ju mera han dock nalkades
Johannis kyrkogrd, i samma mon saktade han ock sina steg. Han sg
p sin klocka; den var straxt nio. Det var som hade han knnt bly i
sina ftter och hans gng blef nnu lngsammare. Djupa och ingalunda
glada tankar uppfyllde hans sjl. Men d klockorna i kyrktornen gllt
frkunnade att den nionde timmen frlidit, for han pltsligt upp ur
sina drmmerier och liksom fr att bttre draga sig ngonting till
minnes eller ock uppmuntra en svigtande vilja, sade han halfhgt fr
sig sjelf: "sidoallen till hger", och brjade pskynda sina steg.

Ankommen till den plats i hufvudgngen der en sidoalle i rt
vinkel leder till hger stannade Birger ett gonblick. Tvekade han
vl nnu? Solen hade gtt ned och mystiska halfdagrar hade lgrat
sig under de hga, lummiga trden p kyrkogrden, men den nordiska
sommarqvllens lnga skymning qvardrjde nnu fver den tysta,
ensliga platsen och tillt gat att fven p ngot afstnd urskilja
alla freml. En blick af Birger int allens dunkel visade honom
en qvinnogestalt, sittande p en af de lngst bort stllda bnkarne
till hger. Hans hjerta klappade vldsamt och om ngon i detta
gonblick skdat djupt in i den unge finnens dunkla ga, s hade han
der mtt en blick som talade om ganska stridiga knslor. Pltsligen
tycktes dock en tanke uttrnga alla de andra och denna var lika
enkel som tillfyllestgrande att hfva all vidare tvekan: "det r
ju jag som bedt henne komma och hon har beviljat min bn." Med ett
slags frtviflad beslutsamhet i de af en svr inre strid krampaktigt
upprrda anletsdragen betrdde nu Birger sidoallen och stllde sina
steg fram till det p bnken sittande fruntimret.

D Ros nalkades steg fruntimret upp. Det var en ung dam med nstan
sylfidisk vxt. Hon gick ngra steg imot den kommande och, slende
sin slja tillbaka frn ett vackert och kanske blott fr tillfllet
litet stolt ansigte, talade hon med sakta men lugn stmma i det hon
rckte den vrdsamt helsande unge mannen handen:

"God afton, herr Ros, hvarfre har ni begrt ett mte p detta
besynnerliga stlle?"

"Fr att taga afsked af den enda frhoppning jag hyst att sllhet
kunde frenas med min framtid. Det var en ljuf drm, hvars luftslott
verkligheten krossat. Men, min frken, jag har inte haft styrka att
g denna gldjelsa framtid till mtes utan att taga afsked af er."

"Och hvarfre har ni inte beskt oss hr i Stockholm?" sporde
fruntimret med lindrigt svfvande rst, "hvarfre undvek ni oss, herr
Birger?"

"Af feghet. Jag fruktade att duka under fr min knslas makt..."

Det unga fruntimret rodnade djupt, de skna dunkla gonhren snkte
sig fver de nnu sknare gonens frtrollande ljusverldar och i en
knapt hrbar, mycket vek ton framsmgo fver hennes lppar de orden:
"Och om nu denna er knsla..."

"O, sg inte ut er tanke!" afbrt Birger nstan vildt och tillade
sedan med vldsamt dmpad rrelse: "Jag har en trst i sjelfva
tviflet p er, lt mig behlla detta tvifvel. Vissheten att min
krlek r obesvarad skulle ka min brda och jag tigger fegt och
egoistiskt om frskoning. Det nstan otroliga ter -- och dock har
jag stundtals trott derp -- att min upproriska knsla funnit gensvar
skulle frsnka mig i ett kaos af frtviflan." Han tillade efter
en kort paus, och blick och ton tolkade bttre hans knslor n de
frampressade orden:

"Lt mig derfre behlla mitt frtrande men saliggrande tvifvel
-- en helig, orygglig ed binder mig i alla fall vid ett oblidkeligt
olycksde..."

"Jag knner den edens innehll", sade den unga qvinnan mildt. En
ofrivillig skakning genomilade den starke ynglingens hela vsende
och, fattande hennes icke undandragna hand, utropade han lidelsefullt:

"Du knner min ed -- farvl!"

D sg hon upp till honom.

Der glnste det liksom trar i de ljufva, strlande gonen. Var det
uppfriskande dagg p hans hjertas gldande sorg, var det en skn
morgonrodnads lfte om sol och ljus fr den kommande dagen?

Sg han denna blick?

En ltt kyss brann p flickans hand -- och bort ilade den
olyckligt-lycklige mannen.

Hon stod der nnu en stund qvar, sg med ett egendomligt uttryck
i de svrmiska gonen p sin hand, der nyss hans lppar hvilat
ett gonblick, och hviskade: "Jag tror inte p ett oblidkeligt
olycksde." Med ljudlsa steg svfvade hon bort frn kyrkogrdens
tysta rike, men fver grafkullarne gick aftonflgtens stilla susning
och tufvor och blommor drmde sin drm om frsoning och frid.




4.

Litet politik.


D vr vn Erik fljande morgon uppvaknade i sin hytt befann sig
ngfartyget redan p lands haf. Han gjorde hastigt sin toilett
och gick upp p dck fr att andas frisk luft. Den frste person
han mtte var Birger Ros, som med stora steg promenerade af och
an p akterdck, ssom vanligt frsnkt i djupa tankar. Sedan
vnnerne helsat p hvarandra, frgade Erik hvarfre Ros i gr qvll
icke kommit ut till Hasselbacken. Svaret var undvikande och den
unge finnen tycktes fver hufvud taget icke vara vid synnerligen
godt lynne, tminstone svarade han hgst fordigt p den andres
mnga frgor, till dess denne omsider blef otlig och fvergaf
frhoppningen att med honom inleda ett ordentligt samtal. Snart hade
fven den liflige Erik ibland ngbtspassagerarne gjort en hel hop
bekantskaper, med hvilka han genast inltit sig i ifriga samtal om de
finska frhllandena. P eftermiddagen sammantrffade han ter med
den fortfarande mulne Ros.

"Hr p, bror Birger", brjade han, "du r inte vid godt kourage
i dag; hvad gr t dig? Jag tycker att du borde, fr att tala
poetiskt, p frhoppningarnes vingar ila till ditt liksom pnyttfdda
fdernesland, isynnerhet som Finland verkligen med heder besttt sitt
frsta och svra prof p det konstitutionella statslifvets bana. Alla
dina landsmn med hvilka jag samsprkat under dagens lopp ro lifvade
af glada utsigter fr framtiden. Srskildt borde dock just du med din
varma fosterlandskrlek och dina utpreglade specielt finska ider, ty
jag vet att du r en riktig 'fennoman', gldja dig t det erknnande
som till exempel det finska sprket numera vunnit och dess nstan
fullkomliga likstllande med svenskan."

"Min vn", svarade Ros mycket allvarligt, "jag r ocks verkligen
rtt _belten_ med den _gfvan_."

"N, hvad kan du vl nska mera?" tertog Erik, "nu r fltet fritt
fr en nstan obegrnsad utveckling af alla folkets inneboende
krafter."

"Och", infll hr Ros dystert, "hvad vill du att jag skall tro om
djupet och halten af krafter, hvilka _nu_ ssom en _gfva_ imottagit
hvad dem rtteligen tillkommit redan fr rhundraden sedan?"

"En _gfva_? Du betonar fr andra gngen detta ord; hvad menar du
dermed?" frgade Erik.

"Jag menar helt enkelt att den bsta egendom r den", genmlte
finnen, "som man sjelf frvrfvat sig och att en sdan r vida att
fredraga framfr hvilken gfva som helst."

"Du kan vl inte neka att i Finland just en ptryckning ifrn sjelfva
massan af folket hufvudsakligen framkallat denna sakernas vndning",
utbrast den unge svensken med vrma, "s har tminstone jag alltid
uppfattat hela den fennomanska rrelsen och fven den s kallade
'sprkfrgan'. Det finska folket har ndtligen vaknat till fullt
medvetet lif och gr nu med sjelffrtroende sin nationella utveckling
till mtes. De djupa lederna ha genomtrngts af ett stort och delt
strfvande."

Erik tystnade och Ros frblef svaret skyldig.

"N, men s tala d, gillar du kanske inte min uppfattning?" sporde
den frstnmde ifrigt, "just du vore d, besynnerligt nog, den frste
finne jag rkat, som numera inte tror p sitt folks pnyttfdelse!"

"Huru mnga _finnar_ har du rkat sedan du kom till Finland?"
frgade Ros sarkastigt. "Men se der", fortfor han och utpekade med
handen en vidlyftig skrgrd, imot hvilken de styrde kurs, "de
der arne tillhra Finland, det r land, -- nvl, huru mnga af
dess sextontusen invnare tror du frst ett enda ord finska? Var
fvertygad derom, inte mnga hundra, och alla, jag sger alla,
frklara att de inte ro finnar och skulle blygas", tillade han
kallt, "att anses fr sdana."

"land r ett undantag", genmlte Erik, "och ett undantag gr inte
regeln. Hos oss kalla sig ocks Gotlands invnare inte svenskar, utan
gotlndingar."

"Du misstager dig betydligt, broder Erik", svarade Ros med ett
bittert leende, "gotlndingarne _ro_ dock svenskar, men lndingarne
ro verkligen inte finnar, de ro svenskar..."

"N, s lt dem d i Guds namn vara svenskar, de ro ju i alla fall
finska underster, dessa hgvigtiga sextontusen lndingar", infll
Erik skrattande.

"Ja, men", tertog Ros, "nylndingarne och en del sterbottningar
ro ocks svenskar och hvad som vill sga vida mera n dessa par
hundratusen menniskor, det r, att en ganska stor del af de s
kallade 'bildade klasserna' jemvl r och nnu mera anser sig vara
af svensk hrkomst. Svenskan r i alla fall deras modersml. Och",
tillade han dystert, "sg mig d, broder, hvad terstr ssom genuint
finskt?"

"De djupa lederna!" utropade svensken med vrma.

"De djupa lederna", tertog finnen i nstan skrande ton, "de _djupa
lederna_ under svensk eller svenskfinsk _ledning_. Ha, ha! -- hvad
ro dessa svenskfinnar, som tro och pst att de inom sin klass ha
sammanfrt all landets, hela folkets intelligens? En dlare race
kanske? Ve min tunga, som ens uttalat ett sdant ord! Vld och list!
De ha fvervldigat oss i smnen och nu sitta dvergarne mysande,
ja hnleende p den fjettrade folkresens skuldror, -- men en gng
skall en annan tid komma och ur den nu smndruckna massan skola
andar framg som, utjemnande historiens orttvisor, skola rycka
kulturens, bildningens banr ur ftalets klor och terstlla det i
den rttmtige rfvingens hand. Och d, frst d skall man kunna tala
om ett verkligt Finland. 'Svenskheten' skall icke mera beherrska vrt
land, bort derfre, bort! med alla half-finnar och svensk-finnar. Vi
skola bli ett enda och enigt folk."

Ros tystnade och afigsnade sig hastigt t fren. Det lg ngot i
hans ansigtsuttryck liksom skulle han lia ngrat hvad han yttrat,
men nnu knna sig alltfr upprrd att vilja eller kunna tertaga
sina ord. Erik Stenrot blef frvnad fver detta sllsamma utbrott af
nationel bitterhet. Men han ansg, vid mognare eftertanke, hela det
om en viss htskhet vittnande utfallet, blott ssom en fvergende
yttring af en ngot kittslig nationalffnga, som knde sig srad
till och med deraf att se sig tvungen erknna imottagandet af goda
gfvor frn en annan nation, med hvilken det finska folket likvl
i flera rhundraden lefvat i trogen endrgt samt villigt delat
bde lust och nd. Han uttalade fr sig sjelf i all tysthet den
frhoppningen att icke alla fennomaner, en benmning hvilken han
fr frigt ogillade, skulle vara lika "vilda" som denne hans ldste
finske vn nu visat sig vara -- och han blef rtt glad d han efter
en stunds frlopp sg Ros tervnda och med molnfri blick nalkas
honom.

"Det var ett fga gstfritt vlkommen, min gode svenske vn och
broder, de der orden jag nyss yttrade", sade Ros. "Se s, kom,
lt oss dricka ett glas svensk punsch tillsammans! Jag helsar dig
hjertligt vlkommen p gamla Suomis blja, skl!"

Glasen klingade och snart var all bitterhet frsvunnen ur de tv
vnnernas hjertan och samtal. Ros meddelade den uppmrksamme Erik
flera vrderika, ofta fven rtt pikanta upplysningar om stll
ningar och frhllanden i Finland, hvarvid den i vissa kretsar sig
utbildande byrkratiska andan ingalunda frblef onpst. Men ett visst
svrmod tycktes dock hvila fver den unge finnens hela vsende, s
sjlfullt och ofta snillrikt hans samtal n var.

Imellertid plaskade den sttliga "Aura" fram genom den lndska och
bolnska skrgrden och uppndde den gamla Aurastaden Abo. Med ett
visst allvar i sin fr frigt glada sinnesstmning betrdde Erik
Stenrot fr frsta gngen i sitt lif denna historiskt minnesvrda, nu
fr Sverge i yttre afseende frlorade mark.




5.

Finska paralleler.


Vi frbig alldeles Eriks korta vistelse i Abo, hvilken stad
han hade fr afsigt att egna mera uppmrksamhet p sin terresa
till hemlandet, och flja honom der han nu fortstter resan till
Helsingfors, dit hans hg ocks mest stod. Der skulle han ju med
ens frsttas i sjelfva medelpunkten af det offentliga lifvet i
Finland och der ansg han sig allra bst kunna lgga grunden till
sina studier om och fver brdrafolkets senaste utveckling. Han
tillsporde sin vn Ros hrom och uttalade den frhoppning att denne
skulle infra honom i ngra litterra kretsar, ssom varande de
sidor af det allmnna lifvet der han tydligast och klarast finge
se det allmnna tnkesttet afspegla sig, i synnerhet hvad den fr
Finland egendomliga dualismen imellan det svenska och det finska
folk-elementet vidkom. Men Ros' svar utfll till en del imot hans
frmodan.

"Jag skall med nje", sade denne, "presentera dig fr ngra af vra
framstende personligheter, svida jag r bekant med dem och de
vistas i Helsingfors, men utan ringaste afseende p hvilket parti de
tillhra eller om de fver hufvud taget alls tillhra ngon bestmd
riktning. Om du frn brjan blefve infrd i vissa litterra, hos
oss ofta fven qvasipolitiska kretsar, s skulle mhnda det frsta
intrycket utfva ett afgrande inflytande p din lifliga sjl. M
du sjelf vlja, ty hvardera sidan har ganska aktningsvrda frmgor
att frete. Du skall skerligen trffa mera vrme och entusiasm hos
medlemmarne af det specielt finska partiet, hvilket ocks r vida
talrikare om man nmligen rknar dertill hela den stora kohorten af
egentligen principlst folk, men som gerna flyter med strmmen. Detta
parti har i sig upptagit, bredvid mn med verkligt snille, fven
en mngd medelmttiga frmgor, som p fosterlandskrlekens breda
och tlmodiga basis ha ltt att bringa rkelseoffer t sin ffnga,
emedan de i allmnhet icke ha att befara en nagelfarande kritik
och rna stort undseende fr sina, ssom det heter, i alla fall
vlmenta produktioner, -- en fr frigt ganska vanlig och fven ltt
frklarlig freteelse, i synnerhet p det litterra arbetets omrde,
hos unga eller hittills p ett eller annat stt undertryckta och
frbisedda nationaliteter. P ett sdant stt r det jemfrelsevis
ltt att skra lagrar. I fljd hraf rknar nu vrt finska parti
ett antal frfattare och litteratrer, hvilka skulle gra mera
gagn om de till exempel skulle egna sina krafter uteslutande t
folkundervisningen och ska frvrfva sig de kunskaper som erfordras
fr detta hgvigtiga kall, i stllet fr att flas med egna
produktioner och da sin tid p klumpfingrade bardalekar och en med
fga uddhvassa vapen frd polemik, der elakhet fr erstta qvickhet
och simpel grofhet skall frestlla frimodighet. Du ser hraf att jag
dmer strngt fver det parti jag sjelf allmnt anses tillhra, men
dem man lskar dem agar man."

"A andra sidan ter", fortfor Ros och hans ton antog en ngot
frsmdlig skrpa, "skall du i det svensk-finska lgret finna
flera ganska intelligenta personligheter som, eleganta s vl i
sitt yttre som ock i sitt inre, icke utan en viss anstrykning af
kosmopolitism, se sakerna, om jag s fr uttrycka mig, _un peu en
gros_, och hvilka, det medger jag, p sitt stt ro goda patrioter,
men som antingen icke efterstrfva eller till och med le t ett
specielt finskt Finland. De ro dugtiga kmpar fr allt hvad frihet
och rtt och socialt framtskridande heter, men", och talaren blef
mera lifvad, "de brista i den sanna fosterlandskrlekens frnmsta
trosartikel: nationalitetsprincipen. De framstlla ssom sitt ideal
ett dimdunkligt, dualistiskt fantom, ett mellanting af en finsk stat
med svensk kultur, en historisk orimlighet, snarlik en stark finsk
hufvudskalle med svensk hjerna uti. Detta politiska hjernspke tro de
ha sig anvisadt en viss mission i nordens framtidshistoria. Mhnda
hgrar ocks fr deras inbillning i fantastiska konturer ngot slags
union med de skandinaviska lnderna -- en alltigenom oklar skapelse
af de svenska sympatier som genomtrnga dem och frn hvilka de icke
kunna eller ens vilja frigra sig. Jag hgaktar flera af deras ledare
personligen, men jag beklagar deras stndpunkt, ty ett uteslutande
finskt Finland r en tanke som de icke kunna fatta."

"Och kan du sjelf, broder Birger", infll Erik, "fullt klart fatta
tanken om ett uteslutande finskt Finland?"

"Sjelfva tanken str klar fr min sjl", svarade entusiasten med
blixtrande ga, "och det r just p de 'djupa lederna', ssom du
kallat dem, som denna tanke stder sig. Det r den enda frnuftiga
utgngspunkt fr att grundlgga Finlands framtid, men", och den
stolta blicken snkte sig och han tillade i tviflarens dofva ton --
"men frverkligandet af denna hga tanke har nnu hvarken funnit sin
man, eller ens sina mn, ja knappast ett..." han tystnade tvrt och
en dyster skugga gick fver de manliga dragen. Erik rckte sin vn
handen och tryckte den stillatigande, men inom sig tnkte han: "Han
vgar icke sga det bittra ordet rent ut, det ordet att den stora
framtidstanken nnu icke funnit fr sig ett moget folk, i stnd att
af egen drift och kraft ensamt fortstta och befsta det pbegynta
verket." S tnkte den unge svensken, men samtalet intresserade honom
djupt och han ville icke lta detsamma falla. Han yttrade derfre
efter en liten paus i frgande form: "Och det ryska inflytandet,
fruktar du inte det?" Ros kastade en lng blick p sin vn. Slutligen
sade han i lugn ton, och det lt som en liknelse, fljande ord:

"Du har manat fram en ny demon i vrt samtal, bror Erik, men jag
beknner uppriktigt att jag inte s mycket fruktar djefvulen utom,
som djefvulen inom mig, min egen svaghet, disharmonien i min egen
fvertygelse. Jag tror att min sak r sann och min vilja god, men min
tro r dock inte s stark att den kan frflytta hlleberg. Jag tror
att det finska folkelementet intrdt i en helsosam jsningsprocess,
men tviflets djefvul inom mig hviskar att hela denna process skall
frkolna i sig sjelf, om inte en liten tillsats af ett frmmande
element bereder de bundna andarne tillflle att utveckla sin
inneboende kraft."

"Och", utropade Erik med vrma, "fr att fortstta din liknelse,
denna ovilkorligen ndvndiga lilla tillsats r -- var man, min
finske vn -- och sg rent ut, r..."

"r den olyckliga och dock trefaldt vlsignade svenska surdegen i
Finland!" utbrast Ros hftigt, "men jag vill st i egna skor och
p egen botten och bortvisar stolt alla gfvor. 'Bttre att i eget
land dricka vatten ur nfverrifva, n i frmmande land dricka l ur
krus!'" [Ur finska nationaldikten "Kalevala"]

"Manligt taladt, bror Birger", genmlte Erik med ett vnligt leende,
"men antagom nu, med hnsyn till vr snabbt framtilande tid, att
det r skridskor och inte genuina nfverskor du behfver, r det inte
d bra att ha en smula svenskt bildningsstl i dem, s att du inte
faller pladask ned p den hala ryss-is hvilken du mste fverskrida
fr att verkligen komma p egen, finsk botten?"

Ros mste ofrivilligt skratta t den skmtsamme vnnens stt att ska
skingra hans mrka tankar.

"Du skrattar?" utropade Erik med ltsad frvning, "och jag som
trodde att fennomaner och lsare alldeles glmt bort att skratta."

"Din sammanstllning, bror Erik, r mera trffande n du kanske sjelf
anar. Fennomaner och lsare ha verkligen den inbrdes likheten att
hvardera i mnga fall ro blinde ifrare, men de _ska_ tminstone
sanningen och ro inte ljumma anhngare af sin sak."

"Gr likheten s lngt", frgade Erik klipskt, "att fennomanien
liksom lseriet i sitt lger rknar talrika qvinliga medlemmar?"

"Vnta du!" svarade Ros ovanligt muntert och ett sklmskt leende gick
ssom en ljusglimt fver det nu dubbelt intressanta ansigtet samt
tillt en alldeles ny inblick i den unge mannens karakter, "vnta
du, det der fordrar hmnd. Efter du s vill, skall jag infra dig i
tminstone _en_ sllskapskrets med bestmd frg."

"Bestende af idel fennomaner?" sporde Erik med komisk fruktan. "De
taga kanske hufvudet af mig, arme svensk?"

"Sg hellre mhnda -- hjertat", svarade vnnen, "jag lofvar
presentera dig i en liten krets af fennomanskor."

"Hvad behagas?" utropade svensken, verkligen frvnad. "Fennomanskor!
Huru se de ut?"

"Jo", sade Ros, "de likna, ssom Runeberg sger: 'ett smultron, vuxet
i skuggan'. Men f se om de skola finna nd infr dina i den vgen
af fr mycket ljus bortskmda gon, ty de svenska fruntimren ro i
sanning de mest intagande qvinnor i verlden..."

Hr tystnade talaren och vnde sig bort, en pltslig blekhet
eftertrdde det nyss nnu glada uttrycket i hans ansigte.

"Du vill fra mig i en krets af finska trollqvinnor, skalk!" utropade
Erik skrattande, "du lgger ut en snara fr mig, men jag sger med
den svenske skalden:

    "'Den hge yngling sade
    Ett ord och snaran brast.'

"Jag r ju, enligt stadssqvallret, s godt som frlofvad, ehuru mig
sjelf ohrdan."

"Med hvem?" utbrast Ros hftigt i det han dock fortfarande vnde
ansigtet t sjn.

"Har ingen fara nnu", ljd Eriks svar; "bara prat, ingen sanning,
det vet jag vl sjelf bst. _Hon_ vill skert inte ha mig och jag
frsprjer ingen lust att allaredan gifta mig."

"Men hvem vore d den lyckliga?" frgade Ros ter.

"Den lyckliga?" utbrast Erik: "Javl, s lycklig som sknhet
och ett godt hufvud kunna gra en sjelfrdig trollslnda till
flicka -- det r den rika arftagerskan, resenrskan, svrmerskan,
tjuserskan, gud-vet-allt-hvdskan, och vore hon i Finland, skert
ocks fennomanskan, med f ord ingen annan, n min npna kusin Jenny
Bertram, med hvilken juvel ett vlvilligt rykte..., men kors hvad
felas dig? Du r ju alldeles hvitgr i ansigtet, jag tror minsann att
du r sjsjuk..."

"Jag tror, jag gr i min koj", mumlade Ros och nstan vacklade fram
till kajutdrren.

"Den Jenny", sade Erik frtretad fr sig sjelf, "hon spelar mig d
alltjemt ngot spratt, till och med sig sjelf ovetande. Nu blir
just vid nmnandet af hennes namn den der kamraten sjsjuk. Fatalt!
Och jag som redan hade ftt den kalla finnen halfvrmd. Det minsta
jag rknade upp vr ett namngifvande af de frnmsta sknheterna
i Helsingfors. Jag hoppas likvl att bara vi komma fram, jag nd
fven utan katalog skall f rtt p ngon del af herrligheten.
Fennomanskor -- och 'ett smultron, vuxet i skuggan' -- ganska bra,
men jag skall minsann gra allt mitt till att fver de der finska
smultronen utgjuta hela det briljanta solljuset af min stockholmska
konversation. Det blir kanske rtt pikant till slut. Kypare,
sodavatten och ett glas punsch!"




6.

En helsning frn Finland.


Vi befinna oss ter i Stockholm. Tant Agatha och frken Jenny sitta
vid sitt morgonkaffe; d ringer postbudet och kammarjungfrun lemnar
fram ett bref med utlndsk poststmpel.

"Minsann, frn Erik!" sade Jenny, sedan hon brutit detsamma och
flygtigt sett p stilen. "Vill tant hra p, s skall jag lsa upp
hvad den gunstige herrn har att frmla frn Finland'?"

"Men om der kanske frekomma ngra hemligheter... s..."

"hnej", svarade Jenny leende, "jag har inga hemligheter med kusin
Erik, fast jag tycker bra om honom."

Och hon upplste fljande skrifvelse.

    _Erik Stenrot till Jenny Bertram_.

    Helsingfors, 15 Juli 1864.

    Min sklmska kusin!

    1 den frmodan att du nnu icke antrdt din "inkognito-resa"
    snder jag dig dessa rader, hvilka, jag hoppas det, skola finna
    tant och dig sittande i allskns vlbefinnande i er vackra vning
    vid Drottninggatan i det ofrlikneliga Stockholm.

    Ja, jag r nu i Finland och i dess glada hufvudstad Helsingfors,
    som r en vacker och prydlig stad med breda gator, stora torg
    och prktiga promenader samt ett starkt tycke af ungdomlighet i
    hela sin fysionomi, hvilken icke kan frfela att gra intryck p
    hvarje, i synnerhet sjvgen ankommande, resande; men mera hrom
    d jag ter befinner mig p hemlandets jord och, sittande i den
    beqvma gungstolen i edert s kallade hvardagsrum, kan kasta en
    lugn terblick p mina reseminnen, hvilka sannolikt skola bli
    ganska angenma. Jag har ocks allaredan brjat fra en dagbok,
    fr att ha en ledtrd fr minnet d jag i framtiden ngon gng
    vill terupplifva de mngfaldiga intryck min sjl hr rnt.

    Ssom du vet reste jag hitfver fr att studera det "nya lifvet"
    i vrt gamla kra Finland. Dessa mina tillmnade studier ha
    blifvit inledda p ett ganska egendomligt stt och jag befarar
    hgeligen att de i mnga afseenden skola erbjuda stora luckor,
    medan ter vissa andra partier komma att intaga ett mhnda
    alltfr framstende rum.

    Jag vet icke om det var dig bekant att vr gemensamme vn frn
    de skotska hglnderna, den intressante finnen Birger Ros, som
    ngon tid vistats i Stockholm men icke kunde frms att beska
    tant Agatha och dig, var min reskamrat hit. Nvl, han r lika
    originel som frut och jag har till och med trott mig mrka att
    ett visst ofrklarligt svrmod hvilar fver hela hans vsende.
    tminstone ro hans kinder nu betydligt mera bleka n de voro
    bruna d vi tillsammans med honom gjorde vra bergvandringar
    i Skotland. Huru det nu n m vara, s spelar imellertid
    Ros en stor roll i den korta historien om de tv veckor jag
    allaredan vistats i Helsingfors. Han, som tnjuter mycket
    anseende hrstdes, har presenterat mig fr en mngd litterra
    notabiliteter och jag kunde ibland mina nya bekantskaper hr
    anfra fven i Sverge vlklingande namn, men sparar fven detta
    till framdeles och nmner blott att jag p mycket vnskaplig fot
    umgs svl med flera framstende medlemmar af det svenskfinska
    intelligenspartiet, som ock ledarne af den stora fennomanska
    falangen, hvilken med all makt strfvar att arbeta sig upp till
    samhllets hjder. Detta partis gamle hjelte, den vlbekante
    Johan Vilhelm Snellman, innehar ocks allaredan ett ganska hgt
    embete; han r nmligen chef fr finansvsendet i Finland,
    hvilket, i frbigende nmdt, lr vara i godt skick. Utom dessa
    njsamma men frmst dock fr mina studier nyttiga bekantskaper
    har jag att tacka vnnen Ros fven fr ngra andra som ro
    alldeles frtjusande. Hvem kunde tro det "fattiga Finland" om
    sdana skatter! Du som har ett godt hufvud kan vl gissa att jag
    hr menar de finska fruntimren. O, de ro hnfrande! Och nr de
    framsjunga sin i alla fall ganska korrekta svenska, lter det
    rtt pikant och man tror sig vara p sirenernas . Ja, nu kan
    jag frst hvarfre hjelten Lemminkinen i Kalevala-dikten s
    lnge qvardrjde p den af skna ungmor bebodda n, fngslad i
    deras krets liksom genom en trollmakt. Ssom du ser brjar jag
    redan gra mig hemmastadd i den finska folkpoesien, men s har
    jag ocks lrarinnor som icke allenast med ord, utan fven med
    af inspiration strlande blickar fr mig frklara det finska
    sprkets sknheter. Du m le, men hvad jag sger r p stt och
    vis bokstaflig sanning. Mig har nmligen vederfarits det gstvn
    lighetens ynnestbevis att erhlla tilltrde till en klubb af
    -- fennomanskor. Har du ngonsin i Stockholm, Kjbenhavn eller
    Kristiania hrt talas om ngot sllskap af _fornnordiskor_,
    hvilka beslutit att vid sina sammankomster endast tala sitt lands
    ursprungliga folksprk? I detta afseende har den finska bildade
    qvinnan dagalagt strre energi. I den klubb, jag omnmt, tala
    nmligen alla medlemmarne uteslutande blott finska med hvarandra.
    [Faktiskt. Detta sllskap eger nnu i dag (1872) bestnd i
    Helsingfors.] Herrar ro ingalunda uteslutne frn sllskapet,
    men jag fr min del ger fretrde t de qvinliga medlemmarne.
    Jag skall frska beskrifva mitt ngot komiska frsta intrde i
    denna krets af entusiastiska frtjusarinnor. Ros hade skmtvis
    lofvat infra mig i en krets af "fennomanskor", men jag tog
    honom p ordet och en vacker onsdagsafton begfvo vi oss af till
    frsamlingslokalen. Jag fick vnta en liten stund i ett yttre
    rum, sedan tfljde jag Ros till en vl upplyst, enkel salong der
    ett talrikt sllskap fruntimmer och herrar var frsamladt. De
    p finska muntert samtalande grupperna gfvo, artigt besvarande
    mina helsningar, leende plats t oss, der vi framtrdde till
    ordfranden fr qvllen, professorskan Z., fr hvilken jag
    presenterades. Det var en fin och behaglig freteelse, den vackra
    professorskan. Hon hjde sin lilla, fennomanska presidentklubba,
    slog ett ltt slag p bordet och hll p finska sprket ett litet
    tal af, ssom jag sedan fick veta, ungefr fljande innehll:
    "Som den fr henne nyss presenterade herr Erik Stenrot ('Eero
    Kivijuuri' lt mitt fennomanska namn) nskade bli i sllskapet
    upptagen, men den rade gsten frn Sverge nnu icke var mktig
    finska sprket, s ville hon hemstlla till medlemmarne, huruvida
    det icke fr denna afton skulle tilltas att i samtal med honom
    begagna sig af svenska sprket; dock skulle detta medgifvande",
    tillade hon sklmskt, "endast glla freningens qvinliga
    medlemmar. Den som bifaller hrtill upplyfte handen."

    Ett allmnt bifallssorl fljde och under muntert skratt upplyftes
    en mngd tcka hnder rakt i hjden. Jag tror nstan, frlt mig
    Jenny, att somliga unga damer voterade med bda hnderna. Den
    intagande professorskan meddelade mig nu leende att herrarne
    derfre blifvit uteslutne frn rttigheten att tala svenska,
    emedan fruntimren, tminstone den ena qvllen ville allena f
    disponera fver den vlkomne svenske gsten.

    Sdant var mitt intrde i den helsingforsska societeten.

    Jag innesluter hr ngra blad ur min dagbok, hvilka jag icke ens
    hunnit genomlsa. Urskta derfre stilens vrdslshet. Jag tror
    dagboken brjar med tredje dagen af min hrvaro. Helsa tant och
    lef vl. Eder _Erik_.

    _P.S._

    Aina Ros r ovilkorligen ett af de intelligentaste fruntimmer jag
    sett. Hon r utmrkt vacker och lika munter som hennes bror r
    allvarlig.

       *       *       *       *       *

Jenny slutade lsningen af brefvet, men gmde "dagboken" till lektyr
fr sin egen rkning.

"Men det r ju ofrsvarligt, Jenny lilla", utbrast tant Agatha, "han
talar ju bara om den der Ros och sina finskor i hela brefvet. Har han
d alldeles glmt bort dig? Men vnta bara, jag skall skrifva till
honom en epistel, jag, och..."

"Fr all del, snlla tant, lt bli det", afbrt Jenny och frsjnk
ssom det tycktes i djupa tankar. Det var vl nd ngot i det der
brefvet som smrtade den unga damen, men denna sinnesstmning rckte
tminstone till det yttre icke lnge.

"Sade inte morbror Strle i gr att alla mina papper och vexlarne ro
i ordning?" frgade Jenny.

"Ja, kra du", sade den beskedliga tanten, "och vi kunna resa nr som
helst. Jag fljer, vet du, denna gng riktigt gerna med."

"Nvl tant, d resa vi i morgon", blef Jennys bestmda svar.

Tanten nickade tyst bifall; hon var van att flja sin kanske ngot
nyckfulla, men i alla fall mycket lskvrda systerdotters vilja. --
Innan hon gick till hvila framtog Jenny Eriks dagboksanteckningar
och lste dem icke utan intresse. Vi meddela desamma vra lsare hr
straxt nedanfre.




7.

Om fennomanskor och fennomaner.

(Dagboksanteckningar af en svensk.)


Helsingfors, 1 Juli kl. 12 p natten.

Hemkommen frn min frsta fennomanska soire frskte jag visserligen
att genast g till hvila, men detta var mig omjligt. Jag har
derfre beslutit att _arbeta_. Detta kommer vl kanske att i ngon
mn frvna min vrde bolagskamrat, filosofie och juris utriusque
doktorn Birger Ros, men han blir skerligen icke nyfiken af att f
del af hvad jag frfattar. Medan han nu sitter i sitt eget rum,
tnder jag en cigarr i afsigt att en stund promenera i salen och
sedan jag lyckats samla och ngorlunda ordna mina minnen anfrtro
desamma t papperet. -- Att fretaga detta groml just nu anser
jag mig vara skyldig min vackra kusin Jenny, p hvilken jag icke
tnkt hela qvllen och som nnu icke erhllit ngot bref af mig och
icke heller erhller ett sdant frr n jag blifvit frtrognare
med lifvet i den finska hufvudstaden. Men hvem kan undra derp,
d man inom s kort tid blifvit bekant med s mnga jordiska
englar, som i synnerhet fallet i qvll varit med mig. D jag
presenterades fr de unga damerna nedbljade i ljufligt klingande
namnkaskader sknhetens vlsignelse fver mig: Hanna och Anna;
Lilly, Inga och Ellen: Laura, Olga och kanske betydelsefullast af
alla, ditt blida namn, Aina Ros. [Aina betydet p finska: alltid].
Glmd var i eder nrhet min allvarliga fresats att ska bekmpa
det finsk-finska partiets afvoghet mot det svenska elementet, en
afvoghet som tydligt nog genomskimrade ngra af herrarnes ofta
trumpna artighetsbetygelser. Glmd var hvarje sdan fresats i qvll,
ty tjusande var din sng, mrkgda sterbottniska Inga, och mitt
hjerta fylldes af nattviolsdoft, milda Hanna, vid din drmmande,
tavastlndska blick. Laura, ditt sjlfulla leende kom mig att glmma
det finska klubbekrigets herrehat och din syster Ellen var som en
treflig saga af Topelius, der lyckligtvis sluttillmpningen var
bortglmd. Jag frlt Yrj Koskinen [professor Georg Forsmans antagna
finska namn] hans senaste utfall mot "svenskheten", d du talade
om Saimasjns under, blgda bertterska Anna, och ehuru jag blott
flyktigt sg dig, blomma frn Ladogas fjerran strand, svrmiskt
smktande Olga, s vacklade dock min tro att det skna har sitt enda
hemland i vester. Slutligen satte Kuopiotrnan Lilly kronan p ert
finska omvndelseverk med mig, ty jag brjar ta ganska frmnliga
frestllningar om de kalevalitiska sknheternas behag. Men Aina Ros
var dock den jag mest tnkte och nnu tnker upp. -- Se s, nu har
jag ju varit rtt snll emot kusin Jenny, ty jag mnar snda henne
denna kortfattade finska blomsterkatalog, och derfre vill jag nu
sotva de rttrdiges smn. -- Godnatt, Birger! Hvad skrifver du der i
nattens tysta timme? r det ngot nytt anslag emot "svenskheten", du
"finskhetens Orvar Odd?"


Den 3 Juli.

Jag har i svensk fversttning lst hvad Ros skref natten till i
gr. Det r en vacker dikt, ett slags genmle p den finsk-finska
professorns ngot vilda utfall emot "svenskheten" i Finland, en sng,
hvari frfattaren talar ett varmt och delt sprk till den "svenske
brodern". -- En underlig man, min vn Ros: n en hnsynsls fennoman,
n ter _menniska framfr allt_. Jag brjar tro med honom sjelf att
han r ett rof fr en svrtbekmpad inre disharmoni, och jag ville
nstan likna honom vid en fltherre som nr han rustar sig att i
spetsen fr sin finska falang rusa stad till kamp r grym att se
och hra, men som, nr stridens timma slr och hans kamrater och
soldater liksom _ex officio_ sluta visiret fr att i blind yra "rida
sprr", sjelf aftager hjelmen och visar ett anlete, hvari man lser
sorg fver den beklagansvrda brdrastriden, hvilken utfres med lika
mycken fverspndhet  fennomanernes, som lugn vrdighet  de andra
finnarnes sida.

Ros r bestmdt icke belten med sig sjelf, sin stllning och
verksamhet.


Den 4 Juli.

En sammansttning af motsatser r denne min vn Ros. I gr afton
kom han hem i vredesmod. Han hade bevistat en sammankomst i och fr
bildandet af ett bolag, som skulle grundlgga en strre tidning
p finska sprket. Han tadlade i skarpa ordalag den ljumhet fr
det stora fretaget som rjt sig p alla hll. Litterra bidrag
utlofvades af nog mnga och till och med utan ersttningsansprk, men
aktieteckningen fr att tillfrskra en sdan folkorgan ett flerrigt
bestnd och fljaktligen den enda utsigten till verklig framgng,
hade rnt ringa uppmuntran, svl i landsorten som ock i Helsingfors.
Hela den vackra planen mste sledes frfalla till hans stora
ledsnad, ty Ros' ekonomiska omstndigheter tillta honom icke att af
egna medel bestrida fretagets alla kostnader, ehuru han dock tecknat
sig fr ett icke obetydligt antal aktier i det tillmnade bladet, s
svrt detta n blef honom efter de utgifter hans vidstrckta resor
erfordrat. -- I dag ter, d min vn erhll ett i mycket smickrande
ordalag framstldt anbud att fvertaga redaktionen af den p finska
utkommande officiella tidningen samt dervid lfte om "full frihet
att ge bladet hvilken anda och riktning han ansge mest gagnelig fr
landet" -- afslog han med indignation denna honom erbjudna utvg att
p dess eget sprk f tala till hela det finska folket.

"Jag", utropade han, "en regeringens organ -- nej, hellre vill jag
reda mig en andlig graf och iakttaga en tvungen tystnad, ty politisk
tystnad i detta fvergngsskede r politisk dd. -- Men hellre det,
n lgga en hand vid verket att insfva mitt folk i sjelfbedrgeriets
villa!"

Och tidpunkten r verkligen lmplig till en utvidgad och
betydelsefull publicistisk verksamhet i Finland, ty den preventiva
censuren blir frn r 1865 upphfven fr tre r, eller intill
nsta landtdag (1867) -- ett frsk ifrn regeringens (i Ryssland)
sida att prfva huru finnarne skola bra ett slags tryckfrihet,
eller riktigare en tminstone _lagligen_ icke _godtyckligt_, ssom
hittills, inskrnkt yttrandertt. Nu skulle den modige mannen
tminstone _kunna_ sga ett och annat sanningsord. S mycket bittrare
fr Ros, att fretaget med den stora, dagliga finska tidningen icke
blifvit verklighet. Han lider i sanning mycket.


Den 6 Juli.

Victoria! Ros har segrat. Hans gldande entusiasm har frmtt ett
antal fosterlandsvnner, ifriga fennomaner fr frigt, att grundlgga
en finsk "tidskrift fr litteratur och ekonomi". Det r tminstone en
lofvande brjan till en framdeles utvidgad publicistisk verksamhet
i sannt fosterlndsk anda. Ros skall upprtta programmet. Jag r
verkligen bra nyfiken att f del deraf, ty jag r fvertygad om att
Ros denna gng skall lyckas fvervinna all ensidighet och se sakerna
i stort.


Den 10 Juli.

Ros' program till den nya finska tidskriften har blifvit frkastadt,
emedan han vgrade att derur stryka fljande ord:

"Vi skola fvertvga vra svenska talande landsmn derom att fven
deras finska brder hysa ett lefvande deltagande for tidens hgsta
frgor och att de ro och knna sig fullt ut vrdige att hand i
hand och i frbund med svensk-finnarne arbeta fr det gemensamma
fderneslandets bsta. Vi inse fullkomligt ndvndigheten deraf
att sjelfva hufvudmassan af folket br frena med sig den i landet
frhanden varande svenska bildningens krafter, fr att med framgng
kunna verka fr fosterlandets sanna vl. All ensidig parti-htskhet
vare derfre bannlyst ur vra spalter i det vi i det _eniga_ Finlands
namn hja det sanna framtskridandets baner."

Ultrafennomanerne lra ha sjudit af raseri fver uttrycken "de
svenska brderne" och "frbundet" med dem, fvensom "ndvndigheten
att med sig frena den svenska bildningens krafter". Mycket bittra
ord ha blifvit fllda emot Ros, som likvl icke drog sig tillbaka
frn aktieteckningen, men vl uttrdde ur organisationskomitn. --
Vi tillbragte aftonen hos hans syster, som r lrarinna vid ett
hr inrttadt barnhem fr flickor samt jemte frestndarinnan bor
invid den enkla, men rymliga lokalen. Hvad som isynnerhet tycktes ha
srat Ros var ett tal som en af hans hemliga afundsmn hllit vid
bolagsstmman och hvarvid han med bitterhet utpekat Ros ssom en
"afflling frn den goda saken", tillggande med oblygt hn: "och
denne man som i sitt s kallade program uttalat s svenskvnliga
sigter har dock en gng i sin hdangngne faders, den kta
patriotens hand, vid dennes dd till och med aflagt en helig ed att
aldrig taga till kta dottern af ett frmmande folk! Och hvad r
det vl som han nu freslr oss att gra, d han vill att vi skola
frmla vr finska sak med svenskarnes i landet?" -- Jag medger att
den ed Birger afgaf t sin dende fader, denne fader som i sitt slag
lr ha varit en riktig finsk Cato, var en fverilning, men det r
i alla fall skndligt att p detta stt bli pmind om ett lfte,
som det nstan var omjligt att vgra och hvilket sannolikt aldrig
i bokstaflig mening torde komma att sttas p prof. -- Aina var
frtjusande i sin milda vnlighet mot den djupt krnkte brodern och
jag frskte skmta fver det der lftet, men detta tycktes blott,
eget nog, ka Ros' dystra sinnesstmning. Jag upphrde derfre i tid
dermed, isynnerhet som Birger vid vr vnskap besvor mig att icke
vidare tala om hela saken.


Den 12 Juli.

Vi, det vill sga Birger, hans syster och jag, ha beslutit att fr
en tid lemna Helsingfors och aflgga ett besk p Ros' egendom i
stra Finland, der dessutom affrer pkalla hans nrvaro. Vi afresa i
morgon och taga, fr att frstr molnen p Birgers panna, den stora
omvgen fver Tavastehus och St Michel till Nyslott, samt derifrn
fver den bermda Pungaharjusen till Imatra vattenfall, i nrheten
hvaraf Ros' egendom, Muistola ("Minnets hem"), r belgen. Slunda
fr jag se ett godt stycke Finland och det i det angenmaste sllskap
jag kunnat nska mig. Vr resa till Muistola torde komma att upptaga
tre  fyra veckor. I September terkomma vi till Helsingfors... och
sedan?

       *       *       *       *       *

Hr sluta Erik Stenrots "dagboksanteckningar" och som nu alla vra
bekanta begifvit sig p resor, flja fven vi deras exempel.




8.

demarkens lif.


Vr berttelse tvingar oss att lemna det vackra Stockholm och
fven dess nnu blott halfvuxna kusin ibland nordens hufvudstder,
det glada Helsingfors. I stllet fr salongslif i glachandskar,
musikaliska aftonunderhllningar samt folkhvimlet i Stockholms
Strmparterr och Helsingfors' esplanad, bjuda vi lsaren p raka
motsatsen af allt detta. Dit vi fra honom, der skina nu vl sol och
mne ocks och mhnda till och med i nnu renare majestt n fver
de stora stdernas prunkande palatser och bullersamma gator, men
ehuru der r lif och rrelse, fven der, s har dock icke menniskans
vilja framkallat dessa tillvarons yttringar, utan krafter, hvilkas
anor g nnu lngre tillbaka i tiden, n de fver sin paradisiska
hrkomst s stolta adamiternas. I demarkens verld, der de nnu
otyglade naturkrafterna ha sin fria tummelplats och lefva sitt
ofrfalskade lif, i denna hemlighetsfulla verld gripes vandrarens
brst till en brjan af ensamhetens ngslande inflytande, ty han
fattar blott dunkelt elementernas ursprungliga och allvarliga sprk,
detta naturens ursprk som i otaliga dialekter br ett vittnesbrd om
samma skapares allmakt, ur hvars outgrundliga vsende fven menniskan
framgtt, hon, hvars planer och verk blott ro stora d de mtas
med hennes egen uppfattnings mttstock. Vill du stanna hr i denna
underbara ensamhet, vnlige lsare, lra dig frst skogsverldens
rika mngfald och uppbygga din sjl vid dess hgtidliga lofsng
fver alltings upphof? Eller bfvar du fr ensamheten och tystnaden
rundtomkring dig? Du frstr nnu icke deras betydelsefulla sprk
och derfre bleknar du vid tanken p ett sdant eremitlif, ssom du
kallar det p ditt menniskosprk.

Nvl, jag vill visa dig en annan tafla ur naturens stora lif; kom,
flj mig till den brusande forsens brdd. Bfvar icke din sjl
tillbaka fr denna dialekt af naturens eviga tungoml? Fruktar du
icke det oafbrutna dnets tordnsljud?

Hr str du vid fallets fot, hj din blick och skda upp till
detsamma. Framfr dig upprullas en tafla af det naturkrafternas
vldiga gladiatorspel som kallas Imatra. Frn de trotsiga klipporna
terstudsa de i yrande fart framrusande jttebljorna med krossade,
skumomhljda pannor -- en storartad kamp, evigt frnyad med
outtrttliga krafter, ty det r sann natur, ett sttligt stycke
gudaverk i denna skapelse.

Fr dem af vra lsare som icke sjelfve sett denna, onekligen den
strsta fors i Europa, m fljande tjena ssom ett slags beskrifning.
Den stora Wuoksenelfven, genom hvilken Saimas vattensystem uttmmer
sig i Ladoga, sammantrnges ungefr en half mil frn sitt utflde
ur frstnmda sj emellan hga klippvggar och bildar i den genom
graniten sprngda, smala rnnan en fors, hvars vattenmassor med
sklikt dn i en enda lavin af nedstrtande skum med otrolig
hastighet och vittnande om en oerhrd kraft ila att uppn ett
rymligare becken. Stllet r belget ungefr sex mil ifrn staden
Wiborg i sydstra Finland samt i en dslig, vid elfstrnderna
romantisk trakt. Forsens hela lngd torde vara trehundra famnar
och fallets hjd ungefr sextio fot. Fr att rtt frst detta
naturskdespel mste man se det flera gnger. Det frsta intrycket
r ganska egendomligt. Fr den frn forsens fot uppt det lnga
skumbandet blickande skdaren frefaller det i brjan som stode
hela denna massa alldeles stilla, och frst sedan gat en stund vant
sig vid den imposanta synen urskiljer detsamma den hastiga rrelsen
framt i de bokstafligen fver hvarandra strtande och liksom sig
sjelfva uppsvljande vattenhvirflarne. Ett moln af fina vattendunster
svfvar fver det i sina granittjettrar vildt rytande elementet och
solens strlar bryta sig i alla regnbgens frger i de genomskinliga,
af och till bljande dunstmolnen. Nr mnen en klar Augustinatt
kastar sitt trollsken fver Imatra, d r det som skulle vidunderliga
luftgestalter svfva fver detta dnande kaos, n kommande den
hnfrde skdaren alldeles nra och liksom erbjudande honom ett
famntag med lfte om evig ro dernere i det evigt oroliga djupet,
n hastigt vikande tillbaka liksom vid menniskans syn uppskrmda
elementarandar eller mhnda flyende skuggor af de olycklige som i
Imatra skt och funnit sin graf, men hvilkas sjlar dock ingen ro
hafva, nsknt deras kroppsliga hyddor krossats. Tid efter annan
tyckes forsen fordra en sdan tribut af den friga verlden och
sgner om sorgliga tilldragelser af denna art ro mycket gngse i
trakten. -- Icke allenast talrika resande frn hela Finland utan
fven frn S:t Petersburg samt andra utlndingar beska om sommarn
Imatra, hvarest vid tidpunkten fr vr berttelse ett godt hotel
var inrttadt. Men industrien hade icke d nnu, hvilket numera r
hndelsen, hr uppfrt fabriker af hvarjehanda slag. D var Imatra
nnu blott mlet fr skdelystne resandes och naturbeundrares besk.

Det r till detta "bermda stlle" vi nu frt lsaren och lsarinnan.
Det r frmiddag och f eller inga beskande tyckas nnu ha
anlndt den dagen. Osedda, ssom frfattare och lsare stdse ro
fr de i en berttelse upptrdande personerna, g vi framt och,
se der, vi mtas snart af en blid freteelse i det vilda fallets
omedelbara grannskap. Behagfullt lutad emot ett klippblock str
ensam en ungdomlig qvinnogestalt, frsnkt i betraktande af forsens
nedvltande vattenlavin. Jag ser, skna ungm, att ditt hulda anlete
frklaras i stum beundran och att din blick med ett otolkbart uttryck
i sin varma glans fljer de brdstrtande hviflarnes dundrande tg
framt. Jag ser att din sjl tjusas af hvad dina sinnen frnimma, och
forsens sprk tror du dig frst bttre n den ensliga skogens sus.
Hr fattar dig naturens storhet omedelbart, utan att din tanke frst
vckes, du r fvervldigad, skna betrakterska, -- hela din sjl har
samlat sig i ditt ga och du bildar, tillsammans med den skummande
forsen, en herrlig tafla fr min inre syn: behagen, beundrande den
otmjda naturkraften. I ett mlningsgalleri skulle jag mhnda kalla
denna bild "Gracen och titanen", men hr mste jag sanningsenligt
nmna den vackra betrakterskan vid hennes menniskonamn, ty det r --
Jenny Bertram vid Imatra fall.

Ja, s lngt hade de kommit p sin nu frverkligade "inkognito-resa",
och tant Agatha satt p en klipphll icke lngt ifrn det stlle
der vi sett skn Jenny st. Tanten tycktes vilja mera med rat n
gat egna sig t njutningen af det vilda skdespelets storhet, som
stadkom en fr henne alltfr stark nervskakning. Hennes hufvud
svindlade d hon blickade ned i hvirflarne, hade hon sagt, och den
goda damen hade ganska rtt i hvad hon sade, ty detsamma har hndt
och hnder mera n en af de talrika Imatra-beskande.




9.

Inkognito resande.


Jenny och tant Agatha hade anlndt till trakten fr ungefr en vecka
sedan. De bodde icke p hotellet utan en half mil derifrn p den
andra, stra sidan af elfven, der de, fr den terstende delen af
sommaren, genom den artige hotelvrdens bemedling, t sig frhyrt
det vid forsens brjan belgna, af sin egare nu icke bebodda, vackra
landstllet Ojala. Hrifrn fretogo de dagligen promenader utmed
forsens stra sida, men i dag hade de beslutit sig fr en utflygt
till den vestra, "paviljongsidan" af Imatra, som i allmnhet erbjuder
en mera storartad vy af foren. Vra damer hade passerat Wuoksen vid
Siitola frja och derifrn, under mnga suckar frn tant Agathas
sida, medelst infdingarnes i trakten vanliga fortskaffningsmedel,
en tvhjulig krra frspnd med en hst, begifvit sig till fallet,
der de hade fr afsigt att tillbringa hela dagen. Vrden p hotellet,
hvilken i yngre r varit kammartjenare hos en grefve, var sjelfva
artigheten personifierad, ty han ansg damerna p "Ojala", hvilka
icke kunnat ditflytta utan att vcka ett visst uppseende i den
aflgsna landsorten, fr "ett mycket frnmt folk". Han var svensk
till brden ooh bibehll "midt i bondlandet" sitt svenska uttal. Fr
frigt respekterade han p det hgsta herrskapets "inkognition" ehuru
han inom sig beklagade detta frhllande, ty han visste af erfarenhet
att fven de frnma d kunna lefva mera "oskinneradt". Hvarfre de
svenska fruntimren just hyrt Ojala, kunde han icke f reda upp,
trots alla sina diplomatiska frgor, och han kom slutligen fr sig
sjelf till den slutsatsen att antingen var unga frken "alldeles
tokig i vattenfall", eller ock hade han ftt i sitt grannskap ett
ganska hemlighetsfullt herrskap, mhnda polska flyktingar, fast de
talade s bra svenska. Det var under den polska uppresningens sista
ddsryckningar. Kanske att mannen, den polske grefven, stupat och
familjen, ty att "frun" var svenska det var han sker p, tervnde
nu till verge. "Ja, ja", s tnkte herr Pettersson, "dom ' allt
polska 'emigramanter', det brjar jag nu stta all tro till. Och
lnsmannens frgor i gr, hvad kunde de vl betyda? Men jag r sjelf
svensk och dom r frnmt folk; jag vill inte frrda dom, men jag
skall vid middagen ge dom en fin vink om saken. Imellertid skall jag
g stad och sga till att bordet r serveradt." Och herr Pettersson
gjorde s.

En kort stund derefter syntes tant Agatha och Jenny lngsamt
promenerande komma genom "parken", ssom en liten inhgnad skogsdunge
invid "hotel-paviljongen" benmdes. Vid middagen, som var ganska
smakligt anrttad, passade herr Pettersson sjelf upp. Till hans
synnerliga beltenhet sade herrskapet till om en butelj godt, ltt
vin. En viss fruktan derfver att "den goda middagen eftersom det var
bara fruntimmer" skulle aflpa utan vin, p hvilken artikel vr vrd
frtjenade mera n p den feta laxforell, den kycklingsstek och de
delikata hallonen som serverades, hade ett gonblick uppfyllt hans
ganymedessjl med oro och det verkligen mera fr det goda skenets
skull n frtjenstens. Nu var dock allt ssom det skulle vara och
icke utan en smtt ljlig hgtidlighet stllde herr Pettersson fram
en butelj "Chateau Yquem", det fina, doftande franska vinet. Med en
tbrd af oefterhrmligt behag och en enkel artighet som icke tillt
ngon misstydning frgade vr lilla frken om icke deras snlle herr
"kommissionr", s kallade Jenny alltid hotelvrden, ville gra dem
njet att sjelf smaka ett glas af det ypperliga vinet. Pettersson,
smickrad af kommissionrstiteln, hvilken han gaf utstrckning af
"kommissarie", blef hnfrd af det nedltande anbudet. "Alldeles som
salig grefven gjorde p resor", tnkte fre detta kammartjenaren
och hans hjerta svllde af vlvilja fr "gentila" middagsgster.
"Nu eller aldrig skall jag sga dom allt", mumlade han fr sig
sjelf i det han stllde det grna, slipade vinglaset p kanten af
bordet. Jenny slog leende uti af den doftande, ljusgula drufsaften.
Fruntimren drucko vnligt herr Pettersson till och denne smakade
med vlbehag p vinet, samt stllde glaset blygsamt lngst bort vid
bordsndan.

"Vigtiga nyheter frn Polen", brjade vr Imatradiplomat, "det str i
tidningarne att 'insurschanterne' frlorat en stor batalj."

Damerna utbytte en blick sinsemellan, men ehuru de befunno sig s
nra ryska grnsen, kunde den frimodiga Jenny dock icke underlta att
yttra: "Stackars Polen!"

"Herre min Gud!" utropade Pettersson, "om jag p ngot stt srat, s
var det emot min vilja, men se det r s att, att om deras nder ha
slgtingar der i landet, s..."

"Hvad d?" frgade den yngre af damerna nyfiket.

"S d, d", stammade hotelvrden, "se vran lnsman..."

"Hvad d?" upprepade Jenny sin frga med en min af komiskt allvar, ty
hon brjade nstan ana hvad det gllde.

"Herre Gud i himmelen!" utropade nu den olycklige vrden, som genom
den ppna drren hade fri utsigt t grden, "nr man talar om den
onde r han inte lngt borta, der kommer han nu i egen person!" Och
med en rrelse snabbare n vi kunna omtala densamma skyndade han
fram till Jenny och hviskade: "Varen lugna, jag skall frska att
arranschera allt till det bsta." Han ilade ut.

Nu sgo tanten och vr vackra, kcka hjeltinna ngot frvnade p
hvarandra.

"Det mtte vara ngot ljligt missfrstnd i det hr", utbrast Jenny
och frskte skratta.

"Blott vi inte f ngot att skaffa med den rysliga ryska polisen!"
hviskade tant Agatha, "ack barn, barn, nu ser du huru det gr till i
Finland."

"Annu har d ingenting hndt, som kunde vara orovckande", sade Jenny
med tervunnen fattning. "Se s, der ha vi dem, var blott lugn, tant
lilla, och lt mig fra ordet."

Drren, som vrden stngt igen efter sig, upplts och med bondaktig
vigtighet i sina tbrder, intrdde en herreman med rdblommiga
kinder och plirande gon. Han var ikldd ett slags uniformsrock och
p hans mssa, hvilken han icke aftog frr n han gjort ngra steg
int rummet, glnste en kokard. Det var lnsmannen; han tfljdes
af Pettersson. Den hge funktionren bevrdigade de nrvarande
fruntimren till en brjan icke ens med en blick utan aftog lngsamt
sin mssa och lggande den p ett sidobord, s att den ofvahnmda
kokarden var fullt synlig, tilltalade han vrden. Han kom hrvid att
vnda damerna ryggen. Troligen ansg han detta stt att upptrda
fullt enligt med sin tjenstemannavrdighet.

"Pettersson", frgade lnsmannen i nedltande ton, "r hr mycket
resande i dag?"

"Endast ngra f,", svarade denne, "men annars har det varit mycket
besk i r."

"Jag tror vi taga vra sjalar och stta oss i lilla paviljongen",
sade Jenny.

Damerna stego upp, hvilket franledde lnsmannen att ngot tvrt
vnda sig om. Jenny hjelpte tanten med sjalen och de togo ngra steg
t drren.

"Vi nska dricka kaffe i lilla paviljongen dernere," sade Jenny, med
en ltt helsning, till Pettersson. Denne bugade sig. Lnsmannen, som,
trots sin ptagna myndiga uppsyn, blifvit ngot frlgen fr den
vrdighet i hllning och skick, som damerna dagalade, uraktlt att
helsa, och frargad fver sitt eget oskickliga beteende, fvergick
han med en hos obildade men egenkra personer ofta intrffande
vndning frn tafatt frlgenhet till framfusig pflugenhet; de tro
vl detta hra till goda ton.

"Herrskapet r frn utlandet, tror jag?" sade han, helsande med
ljlig nedltenhet. "N, hvad tycks om Imatra? Vacker utsigt hr,
inte sannt och..."

"God middag!" svarade Jenny alldeles allvarsam, neg mycket djupt och
hoppade ltt och gracis som en gazell genom drren, i det hon snde
den frbluffade lnsmannen en blick, s full af terhllen skrattlust
att denne, alldeles frvirrad af dess uttryck, knappast mrkte att
fven den ldre damen med en stum, afmtt helsning lemnade rummet. --

Sedan Jenny och tant Agatha intagit sitt kaffe och under till strre
delen stillatigande beundran egnat den herrliga forsen nnu ngon
timme, tnkte de omsider upp att antrda hemfrden. De begfvo sig
allts upp till hotellet, der de mttes af en fverraskning, hvars
art och natur vi dock frst meddela i ett fljande kapitel.




10.

En "administrativ tjensteman".


"Frdmd liten satunge!" hade den vrde lnsmannen frargad utbrustit
d han sg att fruntimren s der utan vidare krus lemnat salongen,
och han gjorde min af att flja efter.

"En himmelsk stunge, ville vl bror sga", infll Pettersson i det
han framrckte den kokardprydda uniformsmssan.

"Ja, f-dt vacker r hon, den yngre menar jag", brummade lnsmannen,
tog mssan och lade den ter p bordet samt fortfor sedan, lugnande
sig:

"Jasa, det der r nu de omtalade utlndskorna, Hm, hm, vi
administrativa tjenstemn bra ha reda p allt som frsiggr i vrt
distrikt, men, Pettersson, gif mig imellertid en butelj bijerskt,
det r f-dt varmt i dag."

Vrden skyndade efter let. Under tiden kastade lnsmannen en
forskande blick p middagsbordet.

"Tre vinglas", mumlade han, "h, h, det brjar se besynnerligt ut.
Kanske att ngon smugit sig ut genom fnstret? Den der saken tl en
liten underskning. Jag skulle just nu behfva ngon sdan der affr
fr att visa hvad jag r fr en karl."

Pettersson inkom och serverade let. Efter en grundlig styrkedryck
vnde sig lnsmannen till honom och sporde:

"N, hvar r den tredje i sllskapet?"

"Den tredje i sllskapet?" sade hotelvrden frvnad, "dom ro bara
tv fruntimmer, det jag vet."

"Men det tredje vinglaset, hvarom vittnar det?" tertog kronans man i
strng ton. "Stt sig inte i omstndigheter, Pettersson."

Hotelvrden bleknade ngot och ville svara, men lnsmannen fortfor:

"Jag r din vn, Pettersson, men det sger jag dig p frhand att
vi administrativa tjenstemn ha inga anseende till personen nr det
gller fr staten, vigtiga frgor, och all vnskap tiger d. Hvar r
den person, som druckit ur det tredje glaset?" Och lnsmannen pekade
med en storinqvisitors uppsyn p det vid ena bordsndan stende till
hlften urdruckna vinglaset.

"Det tredje vinglaset", sade nu den ter lugnade vrden med komisk
frlgenhet, "det tredje glaset,bror Smilander, var fr mig."

"Hvasa", utbrast lnsmannen, "fr dig? Det tror jg inte. Jag
befaller dig i lagens namn att du lyder lagens befallning denna gng
-- eljest r jag tvungen att g helt annorlunda tillvga."

Med mda lyckades det Pettersson, som tillika p intet vis ville
frrda sina egna tankar om fruntimren, att fvertyga den i sina
frhoppningar ngot svikne tjenstemannen om sannfrdigheten af
sin omstndliga berttelse rrande den af fruntimren honom visade
artigheten. Smilander drack ur sitt l och mumlade halfhgt: "Att
bjuda en vrdshusvrd p vin -- r simpelt, eller ocks r det ren
berkning fr att ha en vn i viken. Men jag uppoffrar Pettersson
om jag blott kunde gra ngot af den hr historien, ngonting som 
hgre ort dagalade min tjensteifver och mitt nit. Hm, om det varit
mig de inviterat, d kunde jag inte sga ngonting om saken, ty jag
har alltid haft god tur hos fruntimmer, de m nu vara fdda hr eller
der -- men att sder 'gra sig grn', han tnkte hrvid p de grna
vinglasen, fr en vrdshusvrd bebdar ngonting helt annat."

Som han imellertid icke ville lta sin i eget tycke qvicka ordlek
g frlorad, vnde han sig, redan p frhand skrattande, i det
han pekade p de grna glasen, till vrden och sade: "Jas de der
fruntimren 'gra sig grna' fr dig?"

Pettersson blef ter smtt ngslig, men lnsmannen mrkte det icke,
ty han fortsatte sin tankegng hgt:

"Ja, ser du, det hade varit en annan sak om de bett mig gra sig
sllskap, jag r fruntimmerskarl, jag, och alla flickor ' galna i
mig, Pettersson, och det r inte att undra fver heller, -- tretio
r, god inkomst, hygglig karl, hvasa?"

"Nej, gu'bevars", svarade den andre frbindligt, "bror r allt en
helt 'douschuant' karl, ska' jag sga."

"h ja, nr man s vill", tertog lnsmannen och krmade sig
sjelfbeltet. "Men nr mna de sig hem igen? De bo ju p Ojala?":

"De ha till i qvll bestllt min hst och 'trilla'," skyndade sig
Pettersson att svara.

"Jag har lust", sade herr Smilander, "att gra en visit hos dem.
Ganska tck varelse, den yngre. N, Pettersson, hvad heter din
sknhet?"

"Den ldre damen heter Strle", svarade den slunda tillfrgade, "och
den yngre r vl hennes frken dotter, kan jag frst."

"Ingen titel?"

"Fr mig uppgfvo de ingen titel -- rtt och sltt Strle."

"Adligt namn kantnka", tertog lnsmannen, "men det kan finnas
ganska vanliga 'strlar' ocks, till exempel dina strl-likrer, bror
Pettersson." Och Smilander skrattade godt t sin ordlek numro tv och
herr Petterson ansg fr sin pligt att skratta med "hga fverheten".

"Fr det kanske lof att vara en sdander 'vanlig'?" frgade han
instllsamt.

"Qvickt sllskap skrper vettet", utbrast Smilander, "tag hit d en
'strle', s skall jag dricka frken Strles skl."

Sedan det ljudliga skrattet, som fljde p denna tredje upplaga af
de smilanderska qvickheterna, lagt sig samt likren frtrts, tog
lnsmannen afsked i det han tillade: "Helsa de utlndska damerna och
sg att jag i morgon gr min visit p Ojala. Adj."

"Dumt", mumlade Pettersson efter den bortkande, "att jag
skulle nmna Ojala-herrskapets namn, d dom ndtligen vill vara
'inkognischonerade'! Men hvad skulle jag gra? Emellertid vill jag
inte omtala det fr andra frgare hrnst, ty inte behfver jag ju
knna till det. Men se, minsann, der kommer en vagn med resande", --
och han skyndade att emottaga de nya gsterna.




11.

fverraskningar.


D tant Agatha och den lskvrda frken Jenny i akt och mening att
antrda hemfrden nalkades hotel-paviljongen, hade det nyss anlnda
ressllskapet, som bestod af tv herrar och ett fruntimmer, redan
hunnit gra sig hemmastadt i salongen. Fruntimret och den ene af
herrarne tycktes vara gamla goda bekanta med vrden p stllet och
de helsningar som blifvit utbytte  mse sidor hade varit ganska
vnskapliga. Derefter hade den ene af herrarne och Pettersson dragit
sig tillbaka fr att, ssom den resande sagt, liks godt frst som
sist tala om affrer.

D tanten och Jenny intrdde, voro derfre endast tv af de nya
gsterna i salongen och dessa tycktes vara i begrepp att fretaga
en promenad fr att bese fallet. Kavaljeren, som stod med ryggen t
drren, yttrade just i detta gonblick till den unga damen, ty ung
och vacker var hon, det kunde Jenny genast se: "Jag har oaktadt det
mktigt manande dnet inte ens kastat en blick genom fnstren och jag
skall helt och hllet underkasta mig frken Ainas anordningar. Skall
jag nu kanske binda en duk fr gonen?"

"Det skall jag gra", klingade en munter stmma och Jenny sprang
behndigt fram samt betckte bakifrn med sina sm hnder den
talandes gon. Tant Agatha stod mlls af frvning fver den
oerhrda frihet hennes ystra systerdotter tagit sig emot en frmmande
mansperson och den unga finskan, ty lsaren har vl gissat att det
r Aina Ros, tog frst ovilkorligen ett steg tillbaka, men hennes
frvirring gaf snart rum fr en sklmsk knsla af sympati och i det
hon vexlade en tyst helsning med den leende Jenny sade hon:

"Gissa, herr Stenrot, gissa hvem det r; jag nstan anar det."

"Vid alla himmelens makter, jag befinner mig i trolleriets hemland!
-- Jenny, vackra, tokiga, snlla Jenny, -- det kan inte vara
ngon annan n du!" utropade vr vn Erik alldeles "forbaused" af
fverraskning. "Men huru i himmelens namn befinner du dig hr? Och",
-- han hade nu ftt gonen fria, -- "hvad ser jag? Tant Agatha ocks!
Jo, det var en ntt sommartur, det hr!"

Men ingen hrde p honom, icke ens tant Agatha, som nedsjunkit p en
stol och med hnderna i kors p sitt brst blott yttrade de orden:
"Erik -- allts det var Erik; n d var det inte s farligt." Ur Aina
Ros' vackra ga fll i all hemlighet en hastig blick p Erik. Kanske
hon ville utleta hvilket intryck den mngomtalade Stockholms-kusinens
pltsliga upptrdande gjort p hennes artige reskamrat och hittills
oinskrnkt hngifne riddare. Emellertid vnde sig Jenny till den unga
finskan och sade:

"Frlt, frken Aina -- men min kusin har ju redan presenterat mig
ssom den tokiga Jenny? Frken Aina Ros -- inte s? Min tant, frken
Strle."

"Jas", tog nu Erik, som i ngon mon hemtat sig frn sin frvning,
till ordet, "jas, all vidare presentation r ondig -- ja, det
liknar verkligen Jenny. Se, sdan r hon; har jag kanske sagt fr
mycket, frken Aina? Men lt mig nu riktigt helsa p er. Goddag,
snlla tant och vlkommen till Finland", han kysste den vnliga damen
p hand och fortfor sedan: "goddag fven du, putslustiga yrhtta.
Allts, detta var mlet fr den hemlighetsfulla inkognitoresan?"'

"Ja, kre Erik", sade Jenny och rckte honom sin hand, "sdana turer
gr man utan resehandbok."

Erik rodnade vid denna anspelning p hans egenskap af Jennys vanliga
resekavaljer, men han kunde dock icke bli frargad p den vackra
kusinen sder vid det frsta terseendet. Medan de tv damerna gjorde
hvarandras bekantskap medelst det slags frimureri, som i dylika fall
r egendomligt fr unga flickor, vnde han sig derfre till tanten
med en frga huru allt detta gtt till?

"Jenny gaf sig ingen ro frr n fven hon skulle komma till Finland",
blef svaret, "och, gode Erik, du fr allt hra nnu besynnerligare
saker och ting om och nr allt sker ssom Jenny planerat, -- men det
r ju sannt, jag fr inte sqvallra ur skolan."

Jenny, som kanske befarade att tanten under inflytande af den
frsta fverraskningen skulle gra Erik ngra alltfr frtroliga
meddelanden, gaf dock snart samtalet en mera allmn riktning.

Nu terkom Ros, som af hotelvrden ftt veta att till trakten
anlndt tv frnma damer frn Sverge, fvensom att den ldre af
dem bar namnet Strle. Blott med mda hade han kunnat dlja sin
fverraskning och sinnesrrelse d han derjemte af den meddelsamme
vrden erfor att dessa damer nu befunno sig inne i salongen och att
de sannolikt sammantrffat med hans ressllskap. D han intrdde var
han visserligen ngot blek, men till det yttre lugn, och han helsade
nstan hjertligt p tant Agatha i det han pminte henne derom, att
d de sist togo afsked af hvarandra, hade detta skett vid brdden af
ett litet vattenfall i Skotland och nu egde deras alldeles ofrmodade
terseende rum vid dnet af en fors i hans undangmda hemland.

Mtet mellan Jenny och Ros var af helt annan art; det vittnade vl
icke om msesidig frlgenhet, de voro ju bda fr stortnkta att
behfva bli "frlgna" fr sina knslor, men der lg ndock ett
visst tvng fver dem. Det var liksom hade de frgat hvarandra: och
hvad skall nu hnda? I Jennys blick lg dock mera frtrstan n oro,
medan Birger, s godt han kunde, skte dlja sin inre rrelse. Det
skulle ha gifvit de tre friga personerna i det lilla sllskapet
mycket att tnka p, detta stt att helsa p hvarandra, om de ftt
rdrum dertill, men tant Agatha som smningom brjade "finna sig i
situationen" afbrt alla hitt lutande betraktelser genom att vnda
sitt tal direkte till den ena af de icke handlande utan fastmera
lidande personerna.

"Jenny, min skatt, betnk huru egendomligt! D vi sist rkade herr
Ros var det vid ett vattenfall och nu trffas vi ter vid ett sdant!"

"Ganska egendomligt", ljd Jennys svar i nstan hviskande ton.

"Mr du illa, Jenny lilla?" frgade nu tanten oroligt. "Kanske det
evinnerliga bullret angripit dina nerver?"

"h nej", skyndade Jenny att svara och frskte att le, "men hrinne
r s varmt."

Nu kom Ros den stackars Jenny till hjelp.

"Skola vi inte bese fallet?" infll han, "Erik brjar vl bli otlig?"

"Hm", svarade denne nstan torrt, "min frvning fver tants och
Jennys hrvaro har gjort att jag nstan glmt bort hela Imatra."

"Derom borde du dock alltjemt pminnas af dnet", sade Jenny, och
tillade i det hon gick frbi honom: "Snlle Erik, spela inte lngre
frvnad."

"Spela?" mumlade Erik. "Det r fullaste allvaret."

"Men din frvning r plgsam fr mig", tertog Jenny i samma ton som
frut.

"Den r", sade Erik bitande, "ett kapitel i resehandboken."

"Tack, kusin Erik, det der skall jag inte glmma", hviskade Jenny,
"men det r oartigt mot frken Ros att st hr och hviska." Erik
rodnade tvrt emot sin vilja, men Jenny skyndade till sin nya
bekantskaps sida.

Emellertid hade sllskapet brutit upp. Ros bjd sin arm t tant
Agatha. Aina och Jenny ilade frut och Erik sg sig tvungen att flja
efter, men inom sig erknde han att hans sinnesstmning ingalunda
var den lmpligaste fr att riktigt uppfatta och kunna njuta ett
storartadt naturskdespel. -- Hvarfre hade hon rest efter honom?
Och huru listigt hade hon icke vetat att passa p hans ankomst till
Imatra! Erik kom nu ihog att han i sina dagboksanteckningar talat
om denna resa. Var hon svartsjuk? tnkte den egenkre unge mannen.
Detta var visserligen smickrande fr hans ffnga, men ndock fatalt,
mycket fatalt, ty Aina Ros var i hans tycke svl vackrare, som ock
behagligare och mildare, n den sjelfrdiga Jenny. Och det tlje
sedan, fr hvilket han utsattes genom detta sin kusins uppfrande!
Han sg redan i andanom den muntre skdespelaren X. p Hasselbacken
fr vnnerna derbort skildra "den ertappade fstmannens den".
Olidligt att tnka p! Det gr oss verkligen ondt om den stackars
Erik att han skulle befinna sig i en s olycklig sinnesstmning
frsta gngen han beskte det bermda Imatra och det i Ainas
sllskap. Ja, det r s mycket frargligare som han, enligt sin egen
tanke, icke allenast blifvit "nsledd af sin kusin" -- utan till p
kpet: hvad skulle Aina Ros och hennes bror tnka om denna historia?
Det sg ju minsann ut som om han verkligen varit en frlupen fstman.
Det var fatalt, mycket fatalt i den -- af sin egenkrlek missledde
Eriks tycke.




12.

Vid Imatra.


Vid synen af den stora naturfreteelsen slets det oaktadt en flik ur
det tckelse af moln, som hljde Eriks sinne. Den i brjan likgiltiga
blicken fvergick, honom sjelf ovetande, i en beundrande skdning af
det imposanta fallet, och i samma mon som de yrande skumhvirflarne i
bestmdare konturer framtrdde fr hans p deras vilda lek riktade
ga, veko det inbillade bryderiets tcken frn hans fr allt sknt
och stort mottagliga sjl, och den herrliga taflan framfr honom
uppfyllde med sitt majestt hela hans vsende. Hans bekymmer flgo
bort p forsens dunstmoln, som frsvunno i ethern, och det mktigt
vckta medvetandet af hans egen krafts otillrcklighet, som hr s
tydligt framstllde sig fr honom, tergaf hans sinne dess dla
hllning och jemvigt. Hans hjerta svllde af tillfredsstllelse
derfver att han, utan all reflexion, p den omedelbara frnimmelsens
vg erfor tillvaron af en hgre makt n hans egen ringhet. Den
symboliska handlingen att med sin hand liksom stryka bort molnen frn
sin panna, tfljdes af en strre klarhets utbredning i hans inre.
Anden hjde sig ur hvardagslifvets och prosans verld och vr vn var
ter samme poetiske Erik Stenrot som frut. En sympatetisk knsla,
fr hvilken han hvarken kunde eller ens ville redogra fr sig sjelf,
dref honom till Ainas sida. Jenny, som gtt ett stycke lngre fram,
hade han glmt; fr honom funnos blott Aina och han vid den eviga
forsens brdd.

Tant Agatha hade satt sig p en af den lilla paviljongens bnkar,
och, utan att veta sjelf huru, stod Ros ngra gonblick derefter i
Jennys nrhet. Hon mrkte icke hans annalkande och hvarje muntligt
meddelande frn hans sida var, der de befunno sig i det dnande
fallets omedelbara grannskap, en omjlighet.

Imatras hvirflar ha den egendomligheten att ehuru naturligtvis
det hela fver hufvud taget stdse erbjuder samma tafla af den,
s att sga, mest rrliga ofrnderlighet, s byta dock -- kanske
en optisk villa -- de skilda partierna alltjemt om utseende. P
samma stlle der nyss en jtteblja trotsigt reste sin skumhljda
hjessa hgt upp... och de lsta, fina vattenpartiklarne, ssom ett
vildt fladdrande hr, skakades i luften, p samma stlle gapar i
nsta gonbliek ett int sitt djup mrknande svalg, bekransadt med
hvitfradgande skumbrddar, och man tycker sig kunna skda, ned till
sjelfva bottnen af forsen.

Man skulle tro att detta skdespel ter och ter upprepar sig, och
s r vl ocks i sjelfva verket frhllandet, men skdarens ga,
huru lnge han n betraktar forsvgornas jttetg framfr sig, skall
nstan aldrig finna att samma slags grupp af sammansttande bljor
bildar sig p samma stlle som frut. Uppjagad af en pltslig nyck
rusar en frn det hela liksom lsryckt vg med sin kam hgt upp emot
klippstranden och fverskljer ofrmodadt den plats som skdaren
nyss trott vara fullkomligt trygg fr sdana phelsningar och hvilken
var alldeles torr d han betrdde densamma samt fljaktligen p en
lngre tid icke varit utsatt fr ngon framforsande bljas vilda
famntag. gonblickligt rusar dock vgen, liksom manad med trollmakt,
tillbaka i det kokande kaos, blottande p flera stllen forsens
branta sidosluttning, en hemsk nedgng i den brusande afgrunden, till
hvilken i otaliga sm rnnilar de hgt uppkastade vattendelarne med
brdskande ifver ter ska bana sig vg utmed klippans sltslipade
afsatser, glittrande i den ovntadt skdade dagens ljus. En dylik
vg, en slintande fot, och den slunda fverraskade skdarens de
r afgjordt, ty bortryckt i Imatras famn af det tillbakarullande
svallet, skulle hans jordiska tillvaros gonblick snart vara rknade.

P en sdan plats, men okunnig om sin fara, stod den fga nervsvaga
Jenny Bertram alldeles frsjunken i skdandet af de gigantiska syner
som i hastig oinvexling bildade sig framfr det magiskt fngslade
gat. Der delade sig just nu en vldig vattenmassa isr och medan
den ena hlften med hjdt skumbanr i ilande fart fortsatte sin
gng, drog sig den andra hlften liksom tillbaka. Emellan de slunda
uppkomna vattenvggarne gapade ett djup, snarlikt en ppnad famn,
som emot skdarne utstrckte sina hvita, skumkldda jttearmar. --
Jenny lutade sig ovilkorligt framt i namnls bfvan, liksom hennes
sjl icke velat frlora ett enda moment af den hnfrande synen -- d
halkade hennes fot p den sluttande hllen och i nsta stund spolade
en vldig vg fver den plats der den lskliga flickan nyss sttt,
en tjusande bild af den hyllning behaget egnar kraftens genius. Det
vilda elementet rt af raseri att dess skna rof gtt frloradt, --
ty Jenny hvilade blek och mlls mot Birger Ros' axel. Denne hade,
frtrogen med fallets egenheter, i det hotande gonblicket med
kraftig arm ryckt henne undan den fverhngande faran och hoppat ett
steg tillbaka med sin ljufva brda. Rddarens ftter skljdes af det
frsande elementet. Den stora vgen vek tillbaka och fortsatte sin
brusande gng, men de sm rnnilarne flydde i glittrande kaskader
igen till den dnande Imatra-drottens fot, frmlande sitt nederlag
och hans svikna frhoppning p det skna rofvet. De slungades af
den mktiges vrede gonblickligt i form af dunster hgt upp i skyn,
der de, upplsande sig i vnliga solstrlars famntag, fr dessa
tljde sagan om sin tillvaros sknaste och sista syn, den ljufliga
menniskodottern som de, frenade med en vldig vg, velat rfva
bort frn jordisk frjd och njutning. Nu dogo de gladt fr det de
icke lyckats. Men de goda luftandarne flktade de sm ssom ett
uppfriskande duggregn fver den rddade jungfruns marmorhvita anlete
och aftonsolens milda strlar vckte snart ungdomens rda rosor igen
till lif p hennes fina kind. Jenny slog upp gonen och tackade
sin rddare med en blick, som vatten- och luft- och solstrlsandar
afundades honom, ty den var innerligt skn emedan den hade sitt
upphof i ett rent och friskt, af krlek och tacksamhet uppfyldt
hjerta. De tv menniskorna som nu hand i hand stodo der bredvid
hvarandra p Imatras klippbrdd, hade bda nyss gifvit och mottagit
stora gfvor. Han hade ju tergifvit t lifvet en af dess vackraste
rosor och denna dla ros ter hade, ssom freml fr hans egen
lilla, men hurtiga handling, i tviflarens brst vckt hgen fr
det sanna lifvet, som icke vill grubblas bort i tcknigt drmmeri
utan frhoppningsrikt verka fr stora, hga ndaml. Den besvarade
krleken, vaknad till klart sjelfmedvetande, hade stadkommit denna
frvandling. Slunda mognade i ett enda gonblick till verkligt lif
tv goda menniskor: den yra Jenny Bertram till en lycklig brud och
den tviflande Birger Ros till en nyttig samhllsmedlem.

De stodo, ga i ga och sjl i sjl, invid hvarandra, slla i
hvarandras sllhet, tminstone ett gonblick, och intet ord vexlades
eller behfde vexlas, ty de talade "blickarnes alltfrkunnande
andesprk".

Men kall som en obeveklig frostnatt sveper sitt ddande dok fver
vrlifvets lofvande brodd, -- s stod pltsligen framfr Birger
Ros' strlande lefnadsutsigter den i hans dende faders kallnande
hand aflagda eden: "att aldrig taga till kta dottren af ett
frmmande folk" -- och med bleknande kinder tryckte han den lskade
flickans hand till sitt af onmbar sorg sammanpressade hjerta.
Emellan dem stod ju den sllhetsddande skepnaden af en oblidkelig
fordringsegare; bilden af den dende fadren uppreste sig frebrende
framfr den affallige sonens inre ga. Men en underbar klarhet
tycktes dock ha utbredt sig fver Birgers hela sjl. Utan inverkan
hade den korta sllhetens gonblick icke varit och den nya ed att tro
p lifvet, hvilken han svurit i det stolta medvetandet af besvarad
krlek, gaf hans vsende lugn och fasthet -- men det var vinterdagens
kalla lugn och fastheten i det vldsamt kufvade lycksalighetsbegrets
till is frusna framtidsspegel.

Annorlunda gestaltade sig dock framtiden fr den skna Jenny Bertrams
sjl. Blekheten p den lskades kind, vittnande om styrkan af den
strid som kmpades inom honom, undgick icke hennes klara blick och
fven fr hennes inre syn stod den manande fadrens ljusskvmmande
bild. Men genom den i oskuldsfull krleksgldje rodnande ungmns
vaknande vsende gick en s onmbart behaglig strm af lefnadslust
och tro och ur hoppets framtidsblomma uppstego s tjusande aningar
och bilder att hon icke trodde den kalla skuggan ega kraft att
tillintetgra all denna sknhet. Och s var det: hon slog sina
vackra, liljehvita armar omkring den lskade mannens hals och
hviskade i hans ra, frnimbart fr honom till och med fver forsens
dn, de vingade orden: "Jag tror inte p ett oblidkeligt olycksde!"




13.

"Ett smultron, vuxet i skuggan."


"Hvar har du drjt s lnge, sta Jenny?" frgade tant Agatha oroligt
den till paviljongen framskyndande unga flickan. "Jag ser inte heller
till Erik och de andra?"

"Se der komma de alla tre", svarade Jenny i det hon ltsade syssla
med sjlen fr att dlja sin rrelse, "och nu kunna vi p allvar
antrda vr hemfrd."

Erik sllade sig till tanten, frklarande att han nu gjorde
ansprk p att f leda henne. Jenny och Aina ilade ter frut och
Ros, frsjunken i djupa tankar, afslutade tget. Erik uttalade
naturligtvis fr tanten sin beundran fr det storartade vattenfallet
och terkom stdse mycket fintligt till detta mne hvar gng den
goda damen skte fra samtalet p Aina Ros. Sjelf yttrade Exik icke
vidare ngon nyfikenhet fver anledningen till tantens och kusinens
ofrvntade resa till Finland. Hvad ter de unga flickorna meddelade
hvarandra f och vilja vi icke frrda, men s mycket kunna vi dock
sga, att d sllskapet hunnit upp till hotellet, kallade de tv
vackra trnorna hvarandra du, och icke det ringaste tecken till
svartsjuka tycktes grumla deras unga vnskaps morgongryning.

Hr vore det nu vl vr lnge uraktltna skyldighet att ska gifva
en liten skildring af huru de tv hjeltinnorna i denna berttelse
egentligen "sgo ut". Men detta kan vida lttare lggas n
verkstllas. Fr det frsta r det i allmnhet svrt att beskrifva
unga damers utseende, ty detta vexlar alltjemt karakter efter de
personer, i hvilkas frestllning en bild af dem skall tecknas.
Fr det andra mste beskrifvaren vara mycket p sin vakt fr att
icke, ssom det heter, "mista koncepterna" vid upprknandet af alla
de otaliga behag som hvarje ung flicka kan utveckla, om hon bara
vill. M derfre den hulda lsarinnan med undseende dma fver vr
ofullstndiga skildring. Vi kunna till vr urskt blott sga att om
vi icke ingtt i detaljbeskrifningar, detta skett i fljd af vr
fvertygelse att den qvinliga sknhetens vsende icke genom den
noggrannaste fotografi kan tergifvas fullkomligt sanningsenligt.
Vi anropa dock vr snggudinna att vnligen fra vr pensel, d vr
fresats r s fga egoistisk att vi icke helt och hllet vilja
behlla fr oss sjelfva de vackra syner vi frvisso tro oss ha sett.

Aina Ros, fver hvars af naturen jemna sinne aderton vrar strtt
sina blida blomster ur ett fridfullt hemlifs ymnighetshorn, hade
tillbragt strre delen af sin tid p landet under sina frldrars
hgn. Fadern, en lrd prestman och ifrig fennoman, hade sjelf
undervisat sin dotter, hvilken efter frldrarnes nstan samtidiga
frnflle, fortsatt kandet af sitt kunskapsfrrd under brodern
Birgers ledning. Hon hade en god del af den der likheten med "ett
smultron, vuxet i skuggan", som hennes bror engng skmtvis uppgifvit
ssom en egendomlighet hos "fennomanskorna". Aina var dock icke
alltfr landtligt blyg, hon var tvrtom ganska frimodig och ett rs
vistelse i Helsingfors hade icke i ringaste mon frndrat den henne
medfdda lugna hllningen, ett ypperligare vademecum i lifvet, n
den mest raffinerade salongsvana i verlden. Hon frde sig ledigt
och behagfullt i hvilken krets som helst, men hon hade en stor
ehuru omedveten frdel framfr mnga af sina s kallade vninnor i
staden: hela hennes vsende var liksom kringflutet af en egendomlig,
vrlig morgonfriskhet. Det oskyldiga uttrycket i hennes glada, bla
blick frdlades af ett knslans aningsrika skimmer, och hennes
tal klingade som lrkans drill fver ett vaknande vrlandskap. Och
vr var det ocks, idel vr inom den jungfruliga barmen och djupa
men ljusa tankar stodo att lsa p den klara, molnfria pannan. Den
raka nsan, icke alltfr liten, gaf det milda anletet karakteren
af fasthet, men p den friska munnen log ett muntert lje och en
liten skalk tittade fram ur gropen p kind. Det enda yppiga i den
harmoniska freteelsen var det ljusa hrets rika svall, som bljade
lngt ned fver plastiskt bildade skuldror och hvilket, upplst
ur sina fltor och fangsel, kunnat omhlja hela hennes intagande
gestalt. Sdant var Aina Ros' utseende och vi tillgga nnu, fr
sanningens skull, att hon var en mycket regelbundnare sknhet n vr
lilla vninna Jenny Bertram, hvars beskrifning vi ha all anledning
att uppskjuta till en annan gng, emedan vagnarne nu kras fram,
det vill sga, Ros' vagn, i hvilken Aina och han togo plats, samt
hotelvrdens "trilla", som i sitt skte upptog tant Agatha och Jenny.
Erik Stenrot deremot skulle stanna qvar p hotellet till dess hans
vn ftt hushllet p Muistola i ordning igen efter den flerriga
frnvaron.

Afsked togs bde hjertligt och ceremonist, alldeles ssom
det vanligen plgar ske, men man beslt ingenting om nsta
sammantrffande. Detta fverlemnades t slumpen.

Klatsch! och hstarne drogo till, ngra vnliga nickningar nnu och
den unge svensken stod ensam qvar p trappan till hotellet vid Imatra
fall.




14.

Huru Erik tillbragte qvllen.


"Hur det n m vara och bli", sade Erik Stenrot leende fr sig sjelf
i det han blickade efter de bortkande, "i den der gamla vagnen ker
mitt hjerta sin kos." Som han emellertid var nog mycket "af denna
verlden" s gick han snart ter in i salongen, tnde en cigarr och
satte sig vid ett af fnstren fr att anstlla betraktelser. Dagens
hndelser och sinnesrrelser, som i afskedets stund alla sammansmlt
till en enda uteslutande tanke, framstllde sig nu ter fr hans sjl
i alla mjliga toner och frger. Trtt som han var af resan och de
andra intrycken, ville han dock snart ter slippa denna mnstring
af nnu s frska minnen och bestllde derfre en butelj rhenskt
vin samt bad sin vrd gra sig sllskap. Herr Petterson tycktes ha
god tur med fint vin i dag, och d han fryntligt framsatte vinet
och glasen utpekade han leende etiketten: "Liebfraunmilch", sade
han, men Erik frstod icke kyparvitzen, utan drack vrden till och
inledde ett samtal om vderleken och skrdeutsigterna fr ret samt
grannarne i trakten. Han ville antagligen begagna den beskedlige herr
Pettersson ssom en smngifvande aftonlektyr. Denne mrkte dock icke
sin gsts afsigt, men lyckades deremot i ngon mon motsvara hans
frhoppningar genom sina vidlyftiga historier ur traktens krnika,
hvarvid alla herrskapen i grannsocknarne fingo passera revy, allt
till vr stockholmares stora uppbyggelse och lokalisering i trakten.
Erik undertryckte med mda en gspning och smuttade p sitt glas.
Elfvens vestra sida var affrdad och nu kom turen till den stra.
Lnsmannen, hradsskrifvaren med flera fretogos och skildrades,
men den otacksamme, eller fastmera tacksamme hraren knde nu
otvetydigt smngudens annalkande. Den slocknade cigarren fll ur
hans fingrar, han blundade, och bestllsamma drmelfvor brjade sitt
fantastiska bestyr omkring honom, ackompagnerade af den brusande
forsens oafbrutna dn, p hvars ljudvgor nu, d det yttre gat var
overksamt, sjlen tyckte sig bras bort till rymder der ett virrvarr
af omvexlande syner mtte den halfinslumrades lsgjorda fantasi. Han
tyckte sig, buren i en stor silfversncka af Imatradrottens molnlika
vattenandar, svfva fram hgt fver lifvets mrka svalg. Och s var
det likvl ssom skulle han i sin sttliga brstol glida fram utmed
den skummande Imatra. En outsglig knsla af stolthet vidgade hans
brst. Men p den hga, skrofliga klippranden stod hans kusin Jenny
Bertram och viftade med ett lngt skrp, som liknade en resekarta
fver Rheinfloden med sidoteckningar, frestllande bnder som ur
doftande drufvor pressade Liebfraunmilch -- och hennes vackra lppar
rrde sig och orden hrdes tydligt fver forsens larm af honom som
kte i den hvirfveluppburna snckan: "Glm inte att anteckna denna
frd i resehandboken!" Han harmades hgligen och ville slunga ett
strngt ord till den gycklande kusinen, men ett lent rosenfinger
lades p de i vredesmod ppnade lpparne -- och bredvid honom i
silfversnekan satt leende och blid Aina Ros...

"Ja, det gr mig ondt om Rosen", ljd hr hotelvrdens ngot
gnllande stmma, synen frsvann och Erik for upp ur sin drm.

"Ros?..." utropade han frvirrad, hvilket Petterson tog fr tankfull
uppmrksamhet, "Ros? hvad hr det namnet hit?"

"Jo jo men", tertog vrden, "det hr allt hit ocks. Han har en
egendom hr i nejden, men den r mycket illa sktt. Doktorn har ju
sjelf fr det mesta varit p resor de senare tiderna och hushllet
gr som det gr."

Nu blef Erik vaken och afbrytande vrdens vidlyftiga reflexioner bad
han honom helt enkelt bertta huru det stod till med saken. Hvad han
fick hra var af mera lugnande art n han vntat sig. Emellertid
fyllde han glasen, tnde en ny cigarr och stllde till vrden ngra
frgor angende de svenska fruntimren. Men hr sttte han till
sin frvning endast p undvikande svar, till dess han slutligen
meddelade att unga frken var hans kusin, utan att han dock lt
Pettersson ana den fverraskning mtet med Jenny beredt honom. Han
fick nu veta om "Ojala-herrskapet" hvad hotelvrden hade sig "med
visshet" bekant; ibland annat att frn Wiborg ankommit ett "dyrbart
piano" och en prktig ridhst till frken fvensom att hon "brukade
fretaga lnga ridter utmed elfvens stra strand, till Wallinkoski
och till och med lngre". Detta ansg dock Pettersson vara mycket
ofrsigtigt, ty vgen ditt, som gick genom mrk skog, var enslig och
fram p hsten "spkade det rfvare i demarken".

Omsider begaf sig Erik till hvila och tillbragte en ganska lugn natt.
De vid vrdens lokalskildringar till hlften bortslumrade timmarne
tycktes fr den gngen ha tillfredsstllt hans fantasis behof af
drmmar och han vaknade fljande morgon kry och munter, gjorde sin
toilett och steg upp i vrdens frn Ojala terkomna "trilla" fr att
aflgga en visit hos tant Agatha och sin kusin, der vi vl snart ter
skola sammantrffa med honom.




15.

Hvad ett mnsken fr se.


D tanten och Jenny kommo hem den qvll vi sist omtalat, skildes de
snart t. Tant Agatha var trtt och Jenny lngtade att vara allena.
Deras afsked frn Ros och hans syster, som en liten strcka haft
samma vg som de, hade ocks varit kort.

"Fr jag spela litet, snlla tant?" frgade den unga flickan i det
hon kysste den vnliga damen p hand.

"Gerna, mitt barn", blef svaret, "jag sofver till och med mycket
bttre nr du musicerar. Det evinnerliga bullret frn vattenfallet
gr d inte s omkring i mitt hufvud, och sjung, sta Jenny, om det
roar dig, men tnk ocks p hvilan, vi ha i dag ju riktigt anstrngt
oss."

Derefter togo de godnatt af hvarandra; tanten gick till sig och Jenny
intrdde i sitt sofgemak. En liten sal, der pianot stod, tskiljde
de tv rummen. Tanten bodde p kkssidan och deras svensk-finska
jungfru, Thilda, som var kksa och tolk tillika, logerade i kket.
Bakom Jennys rum, t grdssidan till, var en obebodd kammare och
emellan denna och kket en tambur. I en liten sidobyggnad p grden
bodde ett bondfolk som sktte om det lilla hemmanets fyra kor, en
arbetskamp och Jennys ridhst. S mycket om lokaliteten, nu om ngot
annat.

Jenny var icke upprrd oaktadt det som hon i dag upplefvat gjort
ett djupt intryck p hennes sjl. Hon hade icke ens fr ngon
omtalat den fara, i hvilken hon svfvat, emedan densamma fr henne
blott hade en ringa betydelse i bredd med den tysta frklaring, som
fljt derefter. Jenny frenade med en rrlig och liflig sjl en
sllsynt sinnets spnstighet och ehuru hennes knslor ganska ltt
kommo i svallning, voro dock svl hennes lynne som ock nerver s
starka att ngon egentlig efterdyning icke egde rum i hennes sjl.
Der lg tvrtom utbredd fver densamma en nstan lugn stmning. D
en djup karakter knner sig sannt lycklig, erhlla dessa hjertats
hgtidsstunder en egendomlig pregel af tyst tacksamhet, i motsats
till den mera ytliga menniskans knsloutbrott vid ngon lyckosam
vndning i dess de. Men denna stilla lycksalighetsknsla hade hos
Jenny icke den ringaste anstrykning af sentimentalitet och hennes
stmning nrmade sig mera ett belnadt barns naiva, friska gldje
fver hvad det vunnit, n ett reflekterande fver sin lyckas hjd
och djup. Hon njt af den skna blommans vllukt som ppnat sin kalk
i hennes hjerta och tnkte, lifvad af glada frhoppningar, utan att
tillgjordt rodna, p den tid d fven han, den hon s hgt lskade,
skulle i l njuta samma lycka, som nu redan kommit henne till del.
Med frid i ton och blick sjng hon sakta ngra strofer af en enkel
svensk folkmelodi i det hon gjorde sin ltta natt-toilett. D hon
var frdig dermed trdde hon fram till fnstret, skt undan gardinen
och blickade ut i den tysta natten. Hennes ga riktades mot den
mrkbl himlen och liksom utbytte en vnskapshelsning med stjernorna
deruppe, medan fver de fint ppnade lpparne en enkel bn smg fram
till verldarnes herre, som ju fven unnat hennes lilla hjerta dess
ljufva lycka. Snart stod hon dock vid sngen och i det hon lsgjorde
sitt rika kastanjebruna hr och smtt kokett slog detsamma fver
sina vackert rundade axlar s att det tcka ansigtet tittade fram
liksom ur en mrk ram, neg hon skalkaktigt fr sin egen bild, som
hon sg i spegeln midt emot, och sade leende: "godnatt, du lyckliga
flicka derborta!" blste ut ljuset och lade sig med en knsla af inre
och yttre vlbefinnande i den svllande, hvita bdden, som i sin
kyska famn mottog den lskliga varelsen. Hon hvilade der under de
afundsjuka omhljena liksom en skatt af dolda behag. Mnen, lskad af
och sjelf en lskare af sknheter, ty hvarfre skulle han annars s
troget flja i sknheten Jordens ledband, utsnde nstan torgfves
sitt blida sken att emellan gardinerna uppsnappa ngra drag af den
slumrande flickan. Skenet skulle sedan bestllsamt skildra hvad det
sett fr den hgtuppsatte knnaren deruppe, frljufvande slunda hans
ensamhet i rymden, ty de andra stjernorna togo fga notis om honom,
alldenstund han, slnge de utfrt sin ringdans p fstet, ansetts
ssom en Jordens frklarade kavaljer. Lyckligt inkommet i rummet,
tack vare gardinerna, dem Jenny glmt att ter draga till och som
rknas till frhngenas medgrliga och blundande, icke "frkldenas"
stundsamma familj, smg sig mnskenet fram till trnans bdd. Det
sade i sitt drabantaktiga hjerta ngot om det angenma uti att st
p vakt vid unga flickors bddar, men knde sig liksom ngot sviket
i sin herres frhoppningar, ty ett hederligt mnsken har inga sdana
fr egen rkning, d det frgfves skte leta sig fram fr att belysa
den slumrande ungmns former. Dock voro de f partier af den hvilande
sknheten, som uppenbarades, af sdan art att till och med det i
sitt innersta vsende jungfruligt sinnade mnskenet kunde lofva sin
herre och utsndare en herrlig skrd om det blott lyckats att lyfta
en liten flik af det omhlje, som dolde nu blott anade skatter. Den
ena armen var lagd under det vackra hufvudet, den andra hvilade
behagfull och till en del blottad p det litet undanskjutna tcket,
hvarvid tillika en skymt af den hvita, fint rundade axeln blef den
ifrige skdarens belning. Det silkeslena hret bildade omkring det
i ljuflig slummer npet rodnande anletet en krans af mrka ringlar,
hvilka, liksom betagne af frtjusning fver den lilla rosengrd de
omslto, stannat i sitt fritt bljande, lockiga svall. gat var
tillyckt, dess tindrande strlar lyste nu int, men en leende engel
hade frglmt sig p de purprade lpparnes friska bdd. Mnskenet,
som sg detta, suckade fver sin natur att blott vara ett sken. S
hgt dess ursprung n var och s oegennyttig dess karakter, nu hade
det dock velat vara en aldrig s liten smula jordisk verklighet,
ty det trodde frvisst att detta behfdes fr att riktigt kunna
uppfatta stundens behag. Och det stackars mnskenet blef i hela sitt
okroppsliga vsende s nrgnget lngtande att -- Jenny slog upp sina
gon. "Jag kan inte sofva fr mnskenets skull", sade hon och gled
ltt ur sin bdd, skt de sm ftterna i de ntta silkestofflorna,
och stod, med det mrka hret bljande fver den hvita, tunna
nattdrgten, p golfvet just midt i mnens sken. Men jorddrabanten
deruppe hade velat jubla hgt af tillfredsstllelse om han blott haft
rst dertill och det hnryckta skenet utgjt nu hela sin glnsande
ljusflod fver denna den tysta nattens tjusande uppenbarelse.

"Jag vill spela litet", sade Jenny och svfvade ltt som en nattlig
syn till pianot, ur hvars tangenter de fina fingrarne snart
framlockade en liten tonverld af smltande ackorder. Och tanten sof
godt i rummet nstintill och drmde vid tonernas milda klang om sin
egen flydda ungdom och, hvem vet det, sin frsta och enda, kanske i
en fr tidig graf bddade krlek. Men mnen deruppe "p fstet bl",
der han med sitt blyga sken omfamnade den vackra pianisten, tnkte s
fr sig: "Du frtjenar det, och jag hoppas, du hulda jordedotter, att
snart f lysa fver din lyckliga brllopsnatt."

Om nu Jenny anade till den ensamme himlavandrarens tankar, veta
vi icke, men hon lemnade snart pianot, tilldrog gardinerna i sitt
fnster i det hon vnligt nickade upp till mnen och smg ter i sin
bdd.

"Nyss drmde jag halfvaken om Aina Ros och kusin Erik att de voro
frlofvade", sade hon och qvfde med fingret p den sklmska munnen
ett nstan hrbart skratt, "men nu vill jag riktigt sofva och drmma
en glad drm om den bistre fennomanen."

Sdan var, vnliga lsarinna, Jenny Bertram, mhnda en afbild af dig
sjelf.




16.

Tv drmmar p en natt.


Vi lemnade vr vn Erik Stenrot p vg till Ojala, p hvars lilla,
men prydliga grdsplan vi nu mta honom. Vi bra hr anmrka att
Erik aldrig fallit p den tanken att hans kusin mjligtvis hyste
ngon bjelse fr Birger Ros. Ehuru bekantskapen i Skotland varit
ganska intim och Jenny synbarligen var intresserad af umgnget med
den allvarlige finnen och ofta nog tillbragt flera timmar med honom
utan annat sllskap n den beskedliga tant Agathas, s trodde dock
Erik att det endast var deltagandet fr hans, det mste han medgifva,
hgsinta planer och varma fosterlandskrlek, som fngslat den unga
flickans eldfngda sjl. P tillvaron af en djupare knsla af
alldeles personlig natur kom han, ssom sagdt, icke ens att tnka och
om han tnkt derp, s ansg han sin kusin, ngot som icke vittnade
synnerligt frmnligt om hans menniskoknnedom, fr alltfr --
_liflig_ att kunna fsta sig vid en sdan man som Ros. Att emellertid
Jenny ur hela djupet af sin rika sjl lskade Ros har lsaren sett
och han skall fven under berttelsens lopp erfara att den dla
flickans krlek icke inskrnkte sig till en bjelse af det alldagliga
slaget.

"Ett egendomligt infall af Jenny, det hr", mumlade Erik, "att s
der pltsligen utan vidare bostta sig hr i demarken, men jag
skall minsann utforska tant och skaffa mig ljus i den hr ngot
besynnerliga..."

"Godmorgon Erik!" ljd Jennys morgonfriska rst frn den
granrisbestrdda frstuguqvisten, "det var snllt att du kom s
tidigt. Medan tant drar frsorg om frukosten kunna vi gra en liten
promenad utt den hr sidan af fallet. Gif mig armen."

Erik fljde uppmaningen och de betrdde en vg som ledde utmed
forsens venstra strand.

"Kan du tnka dig att dnet r vida svagare p den hr sidan n p
den andra; hr kan man tala utan att behfva skrika", sade Jenny.

"Jas", sade den tilltalade torrt, men inom sig tnkte han: "Hon
spelar sitt spel frgfves; jag mste komma sanningen p spren."

"Hvad tnker du p, Erik?" frgade Jenny vidare. "Se hr ha vi en
liten paviljong, vi ocks. Tag plats och lt oss prata litet; tnd en
cigarr om du behagar."

"Minsann, goda Jenny", utbrast nu vr vn, "du tyckes taga vrt
pltsliga sammantrffande ssom en helt vanlig hndelse; jag
tminstone var alldeles ofrberedd derp."

"Men deremot inte jag, kusin Erik", genmlte vr lilla forsfrken,
"jag visste ganska vl att du skulle komma hit med Ros" -- hon
rodnade litet -- "och hans syster."

"Huru visste du det d? Aha, ja, af mina dagboksanteckningar, kan jag
frmoda. Men hvad i all verlden vill du gra hr?"

"Gissa, mon cher, kanske har jag samma planer som du -- jag mnar
mhnda i likhet med dig..."

"Jenny!" afbrt den unge mannen och nu var det hans tur att rodna,
"hvad mnar du i likhet med mig?"

"Jag skall till svar citera dina egna ord. Jag vill se huru en ung
nation gr till vga d den arbetar upp att grundlgga sin framtid."

"Du? Och det hr vid Imatra?" utropade Erik.

"Ja, nstan lika bra som i Helsingfors' salonger, men _de_ finnas
ocks p min promemoria."

"Och derfre har du fvertalat tant Agatha att hyra detta
landtstlle? Jenny, goda, snlla Jenny, var nu ett gonblick
allvarsam och beknn att det blott var ett underligt infall af dig
att fretaga denna resa. Tnk. hvad skola menniskorna i Stockholm
sga derom och vore det roligt om du i skmttidningarne finge lsa
hvarjehanda qvickheter om Jenny Bertram..."

"Vet du hvad, kusin Erik", afbrt den unga flickan helt allvarsam,
"jag brjar nstan tro att Jenny Bertram inte tervnder till
Stockholm."

Om Imatra pltsligen stannat i sitt lopp eller dess dn med ens
frstummats, lemnande rum t en graflik tystnad, hade detta knappast
kunnat till den grad frvna Erik, som dessa hans kusins ord nu
gjorde.

"mnar du kanske helt och hllet bostta dig _hr?"_ utropade han och
sg helt bestrt ut.

"Det tror jag _inte"_ svarade Jenny lugnt. "Men hvartill dessa
frgor? Jag r hr -- och du r ju ocks hr. Jag forskar likvl inte
efter _hvarfre du_ r hr."

"Ja, emedan du knner mina planer..."

"Dina planer -- vid Imatra, gode Erik? Vet du, till kunskap om dem
kan jag endast drmma mig -- och det har jag gjort i natt. Ja ja, jag
drmde verkligen i natt om dig och att vi voro..."

Ett muntert skratt afbrt fortsttningen.

"Vi voro?" upprepade Erik ngot orolig, "vi voro?"

"Hvad mer, kusin Erik!" infll Jenny helt naivt, och stora
svettdroppar af ngslan frampressades p Eriks panna d hon med en
utomordentligt skalkaktig blick p honom fortfor: "Vi voro, hvad
jag lnge frutsett skulle intrffa, vi voro, du och jag -- i
Helsingfors."

"Jas, inte frlofvade!" sade Erik med lttadt hjerta fr sig sjelf
men ansg dock fr tids- och platsenligast att ngot skarpt tilltala
sin kusin. Dessutom knde han sig i viss mon frnrmad genom det
gyckel Jenny uppenbart tillt sig med honom. Han sade derfre:

"Jag kan inte gilla dessa tokerier. Du vet att jag menar det
uppriktigt vl med dig och jag fruktar..."

"Nvl Erik", fll den unga trnan honom, pltsligt alldeles
allvarsam, i talet, "nvl, jag vill d ocks uppriktigt bertta fr
dig min underliga drm i natt. Tnk sedan om mig hvad du vill."

"Bertta!" sade Erik icke utan en viss nyfikenhet.

"Vi voro i Helsingfors, du och jag, kusin", brjade Jenny, "och vi
befunno oss i ett stort sllskap. Der talades mycket om allehanda
allvarliga ting, om folkets rtt och nationalitet, om gammal och ny
kultur och andra stora lifsfrgor. Jag tyckte, i drmmen frsts, att
det var mycket uppbyggligt, i synnerhet d en af talarne med varm
vltalighet skildrade sitt ur seklerlng dvala uppvaknande folks
stora framtidsfrhoppningar och tillika med varnande stmma hotade
med andligt beroende och undergng om detta folk skulle lita p
ngonting annat, n sina egna krafter; men han sade att dessa krafter
voro tv och att man icke behfde misstrsta om framgng ifall de
inginge en frening med hvarandra. Jag frstod nog att det var frga
om det finska folket och dess dla kamp fr sitt andliga sjelfbestnd
och jag knde inom mig att den ena af de tv verkande krafterna mste
dagalgga mycken hngifven krlek fr den stora saken, och, vl icke
afsga sig sina minnen, sin frg och sitt namn, men dock i viss mon
strida under den andres baner. Det var den svenska kraften, medan
det finska elementet deremot i fulla andedrag insp det nya lifvet
och med vckt hopp gick sin framtid till mtes. Men der upptrdde
en annan talare och sade att bredvid det finska folket fanns, och
det just inom dess eget land, dess allra farligaste fiende. Denne
bar skepnaden af en vn, men var likvl genom hela sin stllning
i samhllet s mktig och framstende att han hotade qvfva det
egentliga folkets utveckling, och denne falske vn var det svenska
elementet i Finland. -- D, Erik, vredgades jag och sg mig om efter
dig, ty jag hoppades att du skulle upptrda och med ett manligt ord
tillbakavisa beskyllningen om falskhet, men jag sg dig inte, och
d jag gick att ska dig, fann jag dig omsider i en krets af muntra
unga flickor, med hvilka du skmtsamt bytte ord om samma sak, fr
hvilken derborta hjertan och hjernor gldde. Jag vnde om och, man
r s underligt stark i drmmen, upptrdde sjelf infr den stora
frsamlingen och sade hgt att jag skulle bevisa dem huru hjertligt
och uppriktigt svenskarne menade vl med Finland och att de bda
folken ingtt ett evinnerligt fostbrdralag, som beseglats i hundrade
blodiga strider. De frsamlade mnnen bugade sig blott artigt leende,
men den frste talaren strtade ut och en underbar, oemotstndlig
makt frmdde mig att flja honom. D jag kom ut befann jag mig i
en vacker trdgrd och der sg jag dig g arm i arm med ett ungt
fruntimmer. Jag frstod d att I voren frlofvade med hvarandra. Jag
vaknade."

Erik sg brydd ut, men Jenny fortfor, och vid det hon talade antog
hela hennes vsende ett sllsamt uttryck af inspiration:

"Jag inslumrade dock snart ter och en annan drm framstllde sig
fr mig, helt olik den frra. Det var ett stort haf, p hvilket en
liten farkost strfvade att uppn en aflgsen . I den vackra slupen
befunno sig en roddare och jag, men vi frfljdes sterifrn af ett
stort, hemskt vidunder. Roddaren var en stark man och sktte sina
ror med kraft och ifver, men som han rodde mycket starkare med
den hgra n den venstra armen var det ltt att frutse att han, i
stllet fr att komma till mlet, skulle ro frbi detsamma samt till
slut upphinnas af vidundret. Om han nu, fr att f kosan stlld rtt
fram, icke anstrngde fulla kraften af sin hgra arm, s saktades
ter farten -- och det mrka spket sterifrn var i raskt antgande.
Dystra tvifvel om framgng bemktigade sig roddaren och jag led med
honom. Men d rann det mig i hgen att jag ju kunde hjelpa till p
den sidan der hjelp behfdes. Hurtigt fattade jag en ra och gick
till verket. Vr frd gick nu rakt p den efterlngtade n, hvilken
vi ocks uppndde. Hr stego vi i land och roddaren vnde sig till
mig och sade: 'Stor tack fr handrckningen; nr tv krafter frenas
medfr det vlsignelse, och som vi arbetat tillsammans i ndens stund
s torde vi vl ocks framdeles trifvas tillsammans.' S skedde, och
vi bodde p n i allskns endrgt. Medan han pljde kern, sktte jag
om blomstergrden. Hans kraft trttnade aldrig, och jag trttnade
aldrig att bereda honom gldje med mina blommor. Han var lika stolt
fver mina blommor som jag fver hans prktiga skrdar. Och de
utlndingar som beskte oss prisade vrt samlif ssom frnuftigt
och godt. Men vidundret lemnade oss i ro, ty, ehuru det gerna velat
uppsluka vra skrdar, s kunde det  andra sidan icke riktigt
uthrda doftet af vra blommor. Likvl mste vi vara p vr vakt fr
detsamma. Derfre, nr den ena blundade vcktes han genast af den
andra. Det var ett lif, fullt af verksamhet och vrde, ett sdant lif
som jag ville lefva fr alltid. Och nu, Erik, fr du tnka om mig
hvad du vill."

S talade Jenny och den unge mannen svarade tankfull:

"Du har gifvit mig en strng lexa, Jenny lilla, och du kan vara
fvertygad derom att jag frstr de tv drmmames dubbelmening. Men
sg mig nu", tillade han i ngot muntrare ton ehuru han dervid icke
kunde undertrycka en viss frlgenhet: "hvem var min vackra drmbrud
och hvem var roddaren, hvars tvifvelsml om framgng du s lyckligt
hfde?"

"Bruden, kusin Erik", ljd Jennys svar, "var inte jag och roddaren
till den aflgsna n var inte du."

"Aha", utropade kusinen, som pltsligt fick ljus i saken, "hvad jag
lnge varit blind!"

Med ett leende af det mildaste behag rckte Jenny honom handen och
sade:

"Lt det nu vara ssom det r och frga inte vidare."

Hon steg upp, tog ter hans arm och de tv kusinerna gingo under
tystnad hem.




17.

Mellanspel.


D Jenny och Erik kommo fram till bostaden stod en ispnd, grnmlad
schskrra p grden och tant Agatha skyndade emot dem, utropande:

"Ack, s bra att ni kom, i synnerhet, du Erik, vlkommen, vlkommen!
Vi ha, ssom du ser, ftt alldeles ofrvntade frmmande, herr
lnsman Salamander..."

"Smilander, om jag fr be", infll en herre som nu vnde sig om och
helsade.

"Min systerson, ingenir Stenrot", fortfor den gamla damen sin
presentation och tillade artigt: "Var s god och tag en liten
smrgs, sedan kan ju herr Sim... befallningsman fr min systerson
utlgga sitt rende, han frstr sig bttre p sdana saker n vi
fruntimmer."

"Vi administrativa tjenstemn", sade kronans myndige man, "bra
g ordentligt tillvga; men", tillade han i en nedltande ton,
hvilken p det hgsta frargade Erik, "men jag vill inte afsl fruns
inbjudning."

Fruntimren drogo sig tillbaka och herrarne satte sig till bordet, som
var dukadt i den rymliga frstuguqvisten.

"Godt brnvin, det hr", inledde lnsmannen, sedan han tagit sig en
sup, samtalet, "af Imatravrdens bsta kummin. Ja, ja, svenskarne
frst sig p brnvin, det r bekant."

"Finnarne jemvl", svarade Erik torrt. "Hvad behagas? l eller
porter?"

"Porter!" utbrast Smilander plumpt. "Det var gentilt, det."

Frukosten intogs under nstan msesidig tystnad. D den var afslutad
och Erik bjudit lnsmannen en cigarr, sporde han hfligt:

"Och hvad frskaffar min tant ran af ert besk, herr befallningsman?"

"Ah -- ja -- hm, jag gjorde liksom bekantskap med damerna i gr vid
fallet", genmlte Smilander, "och s ville jag i dag aflgga min
visit hos herrskapet. r den ldre verkligen er tant, herr ingenir,
eller r det bara sder som p resor brukas? Den yngre..."

"Herre!" utropade Erik, "sg mig kort och tydligt, hvad r ndamlet
med er visit?"

"Inte s het, min herre", sade nu den objudne gsten i myndig ton,
"vi administrativa tjenstemn mste ha noga reda upp de frmlingar
som komma hit till orten."

Erik rodnade af frtrytelse och afvgde just de uttryck, i hvilka
han skulle ge den pllugne mannen en tillrttavisning, d Jenny, som
af den ngsliga tanten ftt hra anledningen till besket, intrdde
frn salen och, vndande sig till lnsmannen, yttrade: "r det frga
om vra pass, s kunna vi dermed inte tjena nu, men vi skola skrifva
efter dem till Wiborg om herr Simlander nskar det?"

"Simlander", utbrast denne p ett fga hfligt stt, "jag heter
Smilander och fordrar att herrskapet skall dokumentera sig, eftersom
ni ' utlndingar."

"S mycket hfligare borde ni bemta dem!" fll nu Erik ngot hftigt
i talet. "Herrn har ju hrt att fruntimren ro min tant, frken
Strle, och min kusin, frken Bertram, hvad vill herrn mera?"

"Strle, Bertram?" tertog lnsmannen frargad. "Och hflig kan jag
nog vara, om man visar mig tillbrlig respekt. N, den hr saken
brjar se kinkig ut fr er, skall jag sga. r d den yngre inte den
ldres dotter?"

"Frken Strle r frken Bertrams moster", svarade Erik hftigt och
steg upp. "Jag tycker det kan nu vara nog med frklaringar."

"Niin se puuhta kahtowa luulis, s den tror som frn trdet glor
[finskt ordstf], men se jag vill se passen, jag", menade lnsmannen
och afslutade sin sats med en fga hfvisk hvissling.

"Jenny, g in igen, jag ber", sade Erik med knappt terhllen vrede,
"s skall jag nog lra den hr herrn litet folkvett."

"Folkvett?" skrek Smilander. "Jag skall sga munsjrn att vi
administrativa tjenstemn hr i Finland inte lta hutla med oss.
Skaffa hit passen eller..."

"Se s, nu har min kusin lemnat oss och vi ro p tu man hand,
herre", afbrt Erik med bister uppsyn, "sg nu, hvad vill herrn
egentligen ha? Passen skall ni f se nr de anlndt frn Wiborg."

"H, h, var lagom stursk, herre. Hvar har han d sitt eget pass, h?
Kan herrn dokumentera sig sjelf?"

"Jag vet inte med hvilken rttighet ni examinerar mig, herre, -- men
se der kommer, ssom kallad, ngon som skall ge er administrativa
myndighet bttre besked n jag i denna sak. Halloh, Birger, stanna
fr en liten stund din hst och stig af, jag ber."

Den slunda anropade var vr vn Birger Ros. Han steg af hsten
och Erik, som gick honom till mtes, meddelade i korta ordalag det
bryderi, hvaruti fruntimren rkat. Ros log t lnsmannens enfaldiga
tjenstenit, ssom han kallade det, och nalkades med en hflig
helsning denne vrdige personage, hvilken under tiden frfogat sig
till grinden och med synbart intresse tycktes betrakta den sist
ankomnes ridhst.

"delt kreatur, herr doktor", sade han sedan han besvarat Ros'
helsning.

"hja", menade denne, "men hr r nu frga om ngot annat."

"Jas, hvad d?" sporde lnsmannen i det han fortfor att noga
betrakta hsten.

"Jo", tertog Ros, "var god arrangera den hr saken med passen. Jag
knner herrskapet, det r frken Strle och hennes systerdotter
frken Bertram frn Stockdolm."

"Ja, ja, men passen", sade lnsmannen, denna gng dock i betydligt
hfligare ton n frut.

"Dem skall herrn f, s snart de anlndt frn Wiborg. Se s, var inte
vidlyftig nu, utan lemna herrskapet i fred. Jag knner fruntimren
frn Stockholm och..."

"Hur f-n knner doktorn dem ocks? Allts alldeles inte polskor --
det var dumt -- utan bara svenskor."

"Vackert s!" infll Erik.

"hja vackra, men inte farliga, n strunt d i passbestyret tills
vidare, fastn det var skada att det inte blef litet krngel utaf.
Hvad sgs emellertid om fyrahundra mark fr kreaturet der? Skulle tro
att fyrahundra kontant ' pengar fr doktorn i dessa tider?"

"Hsten r inte till salu", svarade Ros torrt; "men var nu god och
kom med mig, jag har ngra andra affrer att gra upp med herr
Smilander."

"Resonabel och gentil, jag r alltid gentil och resonabel. Ber om min
komplimang till damerna. h, se der ro de. Adj, mina damer, tag
inte illa upp besket, men vi administrativa..." I detta gonblick
krde drngen fram schsen och fortsttningen afbrts. Ros, som
lofvat Erik att snart terkomma och redan en stund sutit i sadeln,
helsade vrdnadsfullt fruntimren och lt sin muntra springare stta
af i raskt traf. Lnsmannen fljde efter.

"Herr Ros ser bra ut till hst", anmrkte tant Agatha.

"En fullndad ryttare", menade Erik.

"Kommer du ihog", frgade Jenny skalkaktigt, "vr fventyrliga ridt
frn Inveloch Castle till Mount Nevis?"

"Ganska vl", genmlte kusinen muntert, "och jag minnes jemvl
tervgen d vi fingo tillbringa natten i ett bondvrdshus, alla tre
i ett rum, medan tant derborta i staden hll p att d af ngslan.
Det var egentligen du och Ros, som med edra evinnerliga sidoutflykter
frdrjde hemfrden."

"Men det var roligt", sade Jenny tankfullt. "Tant glmde snart sin
fverstndna ngslan och det var vid detta tillflle vi egentligen
lrde knna Ros. Han var utmrkt intressant d han med sina
skildringar frn Finland frkortade de ofrivilliga vntningstimmarne
under den stormiga natten. Och vid Loch Lomonds strnder, Erik,
kommer du ihg hans djerfva fantasier om Finlands framtid?"

"Ja visst, Jenny", svarade denne smtt ironiskt, "och den hga
klippan, i hvilken Ros, med gonskenlig fara fr sitt lif, hgg
in bokstfverna J.B., tvhundra fot fver vattenytan, samt huru
frlgen han blef d jag pstod att hans B p afstnd sg ut som ett
R..."

"Och ditt melodiska fljtspel sedan", afbrt Jenny honom, "den der
vackra sommarqvllen!"

"Jas, d ni lemnade mig ensam p stranden, medan ni rodde omkring p
sjn. Ja, ja, Jenny", tillade Erik, "jag brjar kunna tyda drmmar,
tminstone sdana som handla om sjar och btar och s vidare."

En blick af Jenny, en af de der underliga blickarne igen, tystade
talaren och samtalet antog snart en mera likgiltig riktning. Erik
frtljde om sina reseintryck frn sin tur genom Finland. Efter
vid pass tv timmar terkom Birger Ros. Men visiten blef endast
kort. Affrer af vigt fordrade hans snara hemkomst, posten mste
expedieras, med mera. Det oaktadt framstlldes vrdsamt och upptogs
vnligt en inbjudning frn Aina och tant Betty (ty fven Birger och
hans syster hade en gammal tant, det passar s bra i berttelsen)
att tillbringa hela den fljande dagen p Muistola, d Erik fven
skulle medtaga sina saker och tills vidare uppsl sitt hgqvarter hos
sin finske vn. Slunda var allt vl arrangeradt fr den nrmaste
framtiden.




18.

Idylliskt lif.


Fr Birger Ros begynte en tid af mycken verksamhet. Reparationer 
mangrd och ladugrd samt kerbruksarbeten utan all nda togo hans
omsorger i fullt ansprk. Icke alltid ltt hfda affrsbekymmer
undantrngde fr en tid nstan alla hgre flygande tankar --
en hvila fr hans sjl som tycktes bekomma honom synnerligen
bra. tminstone gaf blekheten p hans kind smningom rum fr en
friskare frg och gat blixtrade ter af lefnadslust och medveten
inre kraft. Huruvida den nstan dagligen terkommande synen af
Jenny Bertram jemvl bidrog till denna frdelaktiga frndring i
den unge Muistolaherrns yttre utseende, lemna vi dock osagdt. I
alla fall utfvade den helsosamma praktiska verksamheten, ssom
vanligtvis hos kraftfulla naturer, ett vlgrande inflytande p
honom. Fr de friga medlemmarne i vr lilla krets af bekanta vid
Wuoksens strand antogo frhllandena ocks rtt angenma former.
Tant Agatha och den fryntliga tant Betty blefvo mycket snart goda
vnner, och som den tiden var inne d "br insyltas och safter
beredas", en konst, hvari tant Betty icke hade sin like i hela
trakten, s befann sig den vnliga tant Agatha snart ter frsatt
i de tider d hon ssom blomstrande prostdotter sktte hushllet
fr sin salig fader, kyrkoherden i N. frsamling i Jemtland. Lilla
kaffepannan illustrerade fr- och eftermiddagar de strfsamma gamla
damernas kksbestyr, och till ett litet parti "mariage" om qvllen
hade den artige Erik frskaffat kort t de tv tanterna, svl
den "verkliga", hvilken ibland tog sig friheten att litet "banna
upp" honom fr hans pojkstreck, som ock den "prktiga" tant Betty,
hvars frklarade gullgosse den muntre svensken inom ett par dagar
blifvit. De gamla spelade allts mariage, medan de unga damerna
promenerade och musicerade p Ojala samt musicerade och promenerade
p Muistola, troget bitrdde af den outtrttligt bestllsamme Erik.
Ros var sllan ledig utom om qvllarne, d han ibland kunde vara
ganska underhllande i sitt samtal, och Jenny fretog ngon gng om
dagarne lnga ridfrder helt allena, troligen, vi frmoda det, fr
att begrunda allt hvad hon ftt hra s intressant framstllt qvllen
frut. En fljd hraf blef att Aina och Erik ganska ofta uteslutande
voro hnvisade till hvarandras sllskap, hvilket frhllande alldeles
icke tycktes framkalla ngon ledsnad hos dem.

Slunda frflto ett par veckor af Augusti mnad i mycken trefnad
och allskns ro. September mnad intrdde och vderleken brjade
bli ombytlig. Lifvet inom hus fick nu fretrde framfr det i skog
och mark. Qvllarne blefvo nu lngre och promenaderna kortare. Aina
brjade tala om den instundande skolterminen och Jenny kunde icke
dlja ett visst intresse fr den blott tv gnger i veckan ankommande
posten. Hon vntade mhnda ngon underrttelse af vigt, ty fven
unga flickor kunna ngongng fra en innehllsdiger brefvexling.
Erik var i allmnhet densamme som frut, utom att han stundom sg
helt djupsinnig ut, och hans kusin frklarade att han antingen
frde en dagbok eller skref vers. Han delade Jennys otlighet nr
postdagen stundade, och man hade anmrkt att han skrifvit flera
bref till Stockholm. Nyss hade han erhllit ett bref derifrn,
hvilket synbarligen bragte honom i det yppersta lynne. Den dag detta
intrffat, var Ojalaherrskapet om qvllen p besk hos den Ros'ka
familjen. Tant Agatha, som ftt del af innehllet i Eriks bref,
strlade af frnjelse och stolthet samt kastade betydelsefulla
blickar p Jenny, hvilka denna icke frstod eller icke ltsade frst.

Det lilla sllskapet satt frsamladt omkring thebordet d Ros, efter
att ha vexlat en leende blick med Erik, hviskade ngot till tant
Betty, som derefter mycket frvnad lemnade rummet fr att dock snart
terkomma, tfljd af en tjensteflicka som framsatte en bricka med
hga glas och en butelj champagne. Ros ifyllde glasen och uppmanade
vnnerna att med honom frena sig uti en vlgngsskl fr hans vn
Erik Stenrot, som med dagens post ftt en glad underrttelse frn
Stockholm, den nmligen, att han erhllit ordinarie anstllning vid
bergsstaten. Sklen dracks under lifliga lycknskningar frn alla
sidor och de tv tanterna voro icke de som minst gladde sig t vr
unge vns framgng.

Jenny rckte sin kusin handen och sade leende:

"Lycka till, nu gifter du dig bestmdt snart, snlle Erik", hvarfver
denne blef ngot frlgen och tant Agatha alldeles "perplex",
isynnerhet som hon icke kunde begripa, hvarfre Aina Ros skulle rodna
och Jenny bara skratta. Det var i den gamla damens tycke mycket
opassande  hvardera sidan och hon mnade just ge sin systerdotter en
vink derom att unga flickor icke brukade fria sjelf, d Erik raskt
uppsteg och, fattande den nnu djupare rodnande Aina vid handen samt
gldtigt nickande t Birger, med strlande anlete och fri frn all
frlgenhet frklarade att Aina och han voro trolofvade. Han utbad
sig de bda tanternas vlsignelse, "ty Jenny, den skalken, har gifvit
mig sin vlsignelse p frhand."

Nu fljde omfamningar och kyssar i tillbrlig mngd. Tant Betty
tycktes liksom ha frutsett att s ske skulle, men den nog mycket
fverraskade riktiga tanten utbrast, likvl i den vnligaste ton i
verlden: "Ja, det der hade jag bort frutse, d du i ditt bref till
Jenny ordade s mycket om fennomanskorna." Den goda damen skte
derefter med sin blick Jenny, men mtte icke sin systerdotters ga.
Hvad tant Agatha deremot sg tillfredsstllde henne icke, ehuru hon
ganska vl drog sig till minnes att Jenny fr lngesedan frklarat
att hon och Erik blott hllo af hvarandra som kusiner. Nu lutade
Jenny tyst sin panna mot Ainas axel: den fvergifna, ssom tanten
tyckte, stdjande sig p den lyckliga. Men denna bittra frestllning
gaf dock snart rum fr hennes hjertas behof att deltaga i det unga
parets sllhet. Icke lnge drjde heller Jenny i Ainas armar utan hon
lyfte ter sitt lilla hufvud, och skakande trotsigt sina mrka lockar
tryckte hon ett gonblick derefter med en blick full af tro och hopp
Birger Ros' hand och skyndade sedan att muntert lycknska de tv
tanterna.

Qvllen frflt under hvarjehanda gldtigt samsprk; blott fver
Birger Ros' breda panna hvilade ett moln som hans starka vilja
frgfves skte frjaga. Han var fver hufvud taget ganska fordig
och d hans blick ngon gng, liksom af en hndelse, mtte Jennys,
kunde den anande flickan, trots alla hans bemdanden att dlja det,
upptcka att ett djupt vemod ter tyngde p den lskades sjl. Intet
ord om krlek hade sedan det betydelsefulla sammantrffandet vid
Imatra blifvit utbytt dem imellan, och ehuru de ofta i hvarandras
sllskap beskt det stlle der Birgers sinnesnrvaro rddat dens
lif, som utgjorde fremlet fr hans lika djupa och passionerade
som stumma och grannlaga krlek, ehuru de ofta beskt denna fr
bda s minnesvrda plats, der naturen af deras msesidiga knslor
uppenbarat sig p ett s egendomligt stt, s hade dock endast
deras blickar talat -- hans om djup sorg och den desdigra edens
orygglighet, medan hennes deremot hade belnat hans tysta hyllning
med en lifvande frhoppnings glans i de skna gonen. Hvarifrn hon
erhll kraft till denna frhoppnings upprtthllande var en gta
fr Birger, men att Jenny sjelf trodde p sina gons lften, derom
var han frvissad. Hennes blickars trsterika evangelium hade fr
den unge mannen blifvit ett verkligt sjlsbehof. -- Han talade ofta
med Jenny om sin framtida verksamhet i fosterlndskt syfte. Allt
klarare och klarare framstod fr honom fvertygelsen att blott ett
broderligt arbete hand i hand med den svenska bildningen i Finland,
hvilken fr detta land utgjorde dess enda plitliga freningslnk med
mensklighetens allmnna framtskridande i hgre frihet och kultur,
var dess framtidsfrhoppningars skraste ankargrund. En utveckling
i denna anda frhindrade, enligt hans sigt, p intet vis, ja, den
fastmera understdde och pskyndade uppblomstringen af den finska
nationaliteten. Vid sdana tillfallen, d Jennys rika sjl med en
lskande qvinnas hela hngifvenhet hngde vid hans lppar, d mtte
ofta hans inspirerade ga det hoppfulla lftet i hennes strlande
blick, det lftet att fven han skulle blifva en af dem som med gladt
mod lade handen till det goda verket och hon den lyckliga qvinna, vid
hvars barm han finge hvila ut och samla nya krafter till nya strider
i ljusets tjenst. Det var andliga hgtidsstunder i bdas lif, knda
och njutna endast af de tv invigda.

D stunden nalkades att Ojalaherrskapet skulle bryta upp, frklarade
Birger att han till hst ville tflja damerna, ngot som mycket
bidrog att lugna tant Agatha, hvars inbillning blifvit uppskrmd af
tjenstefolkets berttelser om fngar som rymt frn Wiborgs hkte
och skulle uppehlla sig i skogarne deromkring, berttelser som fr
frigt med mera eller mindre skl hvarje annalkande hst upprepas
i dessa trakter af Wiborgs ln. Emellertid anlnde tant Agatha och
Jenny lyckligen till sitt provisoriska hem och Birger Ros antrdde
efter ett kort afsked sin terridt till Muistola. Nstan fullstndigt
mrker hade nu intrdt, ty dystra moln jagade p himlen och tillto
mnen att blott d och d upplysa landskapet.




19.

Nattligt fventyr.


Frsjunken i djupa tankar fortsatte emellertid Birger Ros sin
ensliga ridt i den tysta Augustiqvllen. Mnen dolde sig bakom moln
och mrkret tilltog isynnerhet d vr ryttare inkom i den alldeles
obebodda skogstrakt af vid pass halfannan fjerdingsvgs lngd som
han hade att passera innan han uppndde Muistolas fr frigt ocks
blott glest bebodda egor. Hsten, terhllen af tygeln, tvangs att
hejda sin otlighet medan dess ryttare fortsatte sina betraktelser,
hvilka icke tycktes leda hans sinne p den behagliga strten till
ett fridomstrladt framtidshem. Birger Ros lskade den andliga kamp
fr sitt fderneslands utveckling, i hvilken han hade fr afsigt att
snart ter kasta sig, nu sedan han lyckats att i ngon mon utreda
den intrasslade hrfvan af sina ekonomiska angelgenheter, hvilkas
tillstnd ovilkorligen hnvisade honom till ndvndigheten att
uppska t sig en annan frvrfsklla n det lilla godsets knappa,
hrdt anlitade inkomster. Han lskade denna kamp emedan han lskade
sitt fosterland varmt och uppriktigt och ansg det fr sin pligt att
dert egna sina krafter. Hans ekonomiska stllning oroade honom p
lngt nr icke s mycket som den kinkiga belgenhet, i hvilken han
befann sig gentemot sina bundsfrvandter p stridens flt och som
i hans ekonomiska betryck endast sgo en passande frevndning fr
honom att p ett skickligt stt draga sig ur deras leder, ty hans
afundsmn predikade i tal och skrift att han blifvit en afflling
frn den _finska_ saken. Ryktet om det afslagna anbudet frn
regeringens sida hade i mycket vanstllda former blifvit kringspridt.
Det berttades nmligen att han afslagit detsamma hufvudsakligen
blott derfre att det erbjudna honorariet icke tillfredsstllde hans
fordringar och i detta afseende ppekade man, ssom sqvallret stdse
gr, illvilligt nog, hans ekonomis klena skick ssom den klippa,
emot hvilken hans forna fresatser strandat. It detta lumpna frtal
log Birger stolt, ty han knde med sig sjelf att han innan kort
tydligt skulle dagalgga sin karakters renhet och sjelfstndighet.
Men han log icke t den afsndrade stllning i lifvet som nu fallit
p hans lott i fljd af brytningen med hans vapenbrder, hvilkas
vlmenande men ensidiga ifver dref dem, detta frutsg han, i en
riktning som ha.ns nu mognade ande icke kunde gilla, emedan denna
riktning ledde frbi, icke till det fresatta mlet: den finska
nationalitetens kraftiga hjande. Han var mhnda mera finne i
sitt innersta hjerta n mngen af de mest fverspnda, s kallade
fennomanerne, men han var icke lngre blind fr sitt partis brister
och han erknde, emedan han var en hgsint ande, tacksamt den
verksamma hjelp som den goda saken rnte af alliansen med dess
naturligaste bundsfrvandt i hela verlden, det svenska elementet
i Finland. Han hade p senare tider, ehuru icke utan en svr inre
strid och mnga terfall i sin frra lidelsefulla och hnsynslsa
ensidighet, kommit till den fvertygelse att en innerlig frening af
landets andliga krafter r den enda praktiska utvg att med tiden,
bredvid och trots den ryska ptryckningen, kunna i Finland vcka
och underhlla ett sannt folkligt lif. Hvad den svenska talande
delen af befolkningen vidkom var det fvervgande flertalet af de
densamma till buds stende krafterna villigt att, utan frnekande
af sitt andliga samband med det svenska moderlandets kultur, trda
i det gemensamma fosterlandsstrfvandets leder. Ett strre motstnd
vntade han sig deremot frn den fennomanska sidan, framkallad i
icke obetydlig mon af ofta omedveten, i alla fall obefogad fruktan
fr det svenska elementets fortfarande andliga hegemoni, en plats,
frn hvars bibehllande denna sidas kanske yppersta mn med del
hngifvenhet fr det allmnna bsta frivilligt afsttt, fordrande
blott ett lika berttigande fr _sin_ nationalitet som fr den finska
i den gemensamma utvecklingen, och en frnuftig, icke brdstrtad
fvergng till detta nya skede af Suomifolkets lif ssom en egen,
odelbar nation. Det var en sdan stndpunkt som Birger Ros strfvade
att gra fullt klar fr sig, ty han insg att hans personliga uppgift
i det frestende arbetet var ganska svrlst. Det gllde nmligen,
sdan var den vanne fosterlandsvnnens sigt, ingenting mindre n
att fvertyga svl massan af det finska talande folket som ock
srskildt, hvad svrare var, det starka fennomanska partiet om den
oafvisliga ndvndigheten att frbinda sig med det i landet frhanden
varande svenska elementet. Med sjlen helt och hllet upptagen af
detta svra vrf knde Birger Ros dubbelt tyngre omjligheten att
frverkliga sin egen individuella lycka och behofvet af den sjlens
styrka som blott tillfredsstllandet af denna naturliga nskan kunde
bereda honom, ty hjertats frid r en god skattkammare att i lifvets
strid draga vexel upp. Hans vns och systers fven i yttre form
frsiggngna krleksfrening kunde naturligtvis icke underlta att
i nnu bjertare frgton framstlla fr hans sjl mrkret i hans
eget hjertelif. I denna sak sg han ingen mjlighet till en lycklig
utgng. Han lngtade derfre  andra sidan till och med efter den
dla stridens hetta fr att i densamma kunna glmma sin personliga
olycka.

Leka ett blindt de eller vsenden af en hgre naturordning, n den
vi menniskor tillhra, med hndelsernas gng i vrt lif? Sitta andar
af hgre rang, n vi ro, vid rodret af den makt vi kalla slump?
Det fromma hjertat har bredt en herrlig slja fver vr naturs
bristfllighet i detta afseende och kallar denna sin barnaljufva tro
en gudomlig frsyn, som omedelbart ingriper fven i vrt personliga
lif; men upproriska hjertan finnas som vga, till fga btnad
fr sitt sjlslugn, tvifla p sanningen af denna allt frsonande
frestllning. D Ros' hgtstrfvande ande kommit till denna punkt
i skrskdandet af hans framtidsutsigter sammandrog en knsla af
onmbar sorg hans varma, liffulla hjerta, som derjemte hotades att
krossas under den nstan fvervldigande tyngden af tanken p det
gldjelsa lif som jemvl frestod den lskade, till lycka och
lefnadsnjutning berttigade, skna qvinnan.

Frgfves skte han skaka ifrn sig dessa dystra bilder, d
lyckligtvis en yttre omstndighet kom hans feberaktigt arbetande sjl
till hjelp. Ljudet af ett ovanligt buller ett stycke framfr honom
ndde nmligen genom nattens stillhet pltsligt hans ra. Han tyckte
sig frnimma ngot som liknade en hftig ordvexling, tfljd af
svordomar och utrop, hvarvid finska och svenska ord vildt blandades
om hvarandra. Pskyndande sin villigt i galopp fvergende hst
befann sig vr enslige ryttare snart p stllet. Vid skenet af den
ur molnen frambrytande mnen mtte en besynnerlig syn Birger Ros'
frvnade blickar.

En vagn lg kullstjelpt vid vgkanten och tv karlar hllo p att,
under utsandet af vilda svordomar och hotelser p finska sprket,
ur densamma framdraga en hftigt emotstretande mansperson, som
p god svenska bad vldsverkarne "draga t h-e" samt frgfves
ropade p hjelp af kusken och skjutsbonden. Dessa lgo nmligen
ett stycke derifrn p marken bevakade af en tredje karl med yxa i
handen. Linorna som hllit hstarne vid vagnen voro afskurna och
tistelstngen var afbruten. En fjerde person hll de tre urspnda och
uppskrmda hstarne ngra famnar frn stllet.

P vida kortare tid n vi behft fr att beskrifva upptrdet hade
Ros fverskdat situationen och med ett ljudligt utrop af: "St p
er derinne en stund!" red han utan vidare ikull den p vakt stende
karlen samt vred dervid yxan ur dennes hand.

"Perkele!" rt en af de vid vagnen sysselsatte, fverraskade rfrarne
p finska, "hvem ha vi der?"

Ett dfvande slag af yxan fllde honom till marken. Kusken och
skjutsbonden brjade nu resa sig.

"Hitt, hitt, befallningsman", ropade Ros med thordnsstmma p
finska, "hitt! och tag rfrarne innan de hinna fly!"

Denna krigslist och kamratens fall vckte oro hos den andra vid
vagnen sysselsatte vldsverkaren och d Ros nu styrde sin hst mellan
honom och ekipaget, gaf detta den derinom befintlige resanden rdrum
att ngot hemta sig frn sin frvirring.

"r ni srad?" frgade Ros i det han kastade en blick in i det
kullstjelpta kdonet.

Han erhll blott till svar en framrckt revolver och de hastigt
utsttta orden: "Se hr, nu har jag den, skjut!"

Fattande den laddade revolvern sg sig Ros om efter fienderna som,
bevpnade med strar, tycktes vilja upptaga striden. Tv skott
ur revolvern hejdade deras framtrngande, och d nu kusken och
skjutsbonden, svngande stycken af den brutna tistelstngen samt i
frhoppning p den anropade lnsmannens ankomst, jemvl nalkades,
drogo sig rfrarne skyndsamt tillbaka. Den karl som hllit hstarne
slppte dessa, hvilka, s godt de kunde med de srade benen, brjade
lunka utt vgen.

"Mina hstar, mina hstar!" skrek skjutsbonden och ilade efter dem,
medan kusken, p Ros' befallning, hjelpte den resande ur vagnen.
S snart denne hade ftterna p marken strckte han p sin lilla,
runda figur och utropade modigt: "Jag har nnu en revolver", samt
aflossade, utan att sigta, tv eller tre skott efter de i skogsbrynet
frsvinnande rfrarne, som flydde med all hast.

"Spara edra skott, herre", sade nu Ros, som tervnde frn en
rundridt omkring vagnen och frskte tygla sin uppskrmda hst,
hvilket omsider lyckades honom. "r ni srad eller skadad?"

"Nej, inte det jag vet; jag fick blott en duktig stt nr vagnen
stjelpte", svarade den resande med genuint svenskt uttal, hvarvid
Ros dock icke vidare fstade sig. Den frmmande tillade i det han
frsigtigt nalkades Ros: "Men hejda d er ystre Bucephalus s att jag
kan f trycka min rddares hand. Det var, minsann, hjelp i rttan tid
-- uff!"

Ros steg af och fverlemnade sin hst att hllas t den resandes
kusk, hvilken sg mycket frlgen ut. Den tervndande skjutsbonden,
slpande efter sig sina ledbrutna hstkrakar, jemrade sig derfver
att de blifvit skadade vid vagnens stjelpande, och den lille, runde
resanden trdde fram till Ros. Mnen utgjt sitt fullaste sken fver
denna invid den kullfallne vagnen i den ensliga skogen frsamlade,
egendomliga grupp.

Den resande skakade imellertid hjertligt Ros' hand utan att uttmma
sig i ett ondigt ordsvall och denne vnde sig snart derefter till
kusken med en frga huru det gtt till att vagnen stjelpt?

"Jo", svarade den tillsporde, "det var s mrkt att man inte kunde
se handen framfr sig och rfrarne hllo vl, ssom de bruka, en
lina spnd tvrs fver vgen, hstarne stupade och vagnen stjelpte i
landsvgsdiket. Skjutsbonden och jag, som sutit p bocken, slngdes
i skogen och sttte oss s att vi frlorade sansen samt inte kommo
oss fre innan mnen tittade fram och ndig herrn var rackrarne p
halsen. Det var bestmdt tio karlar."

"h nej", invnde Ros, "jag sg blott tre utom den som hll hstarne.
Men min herre", tillade han vndande sig till den resande, "det
klokaste r vl nu att vi ska lyfta upp vagnen och s godt sig gra
lter reparera skadorna samt sedan bege oss till mitt hem, hvilket
inte r s lngt hrifrn."

"Tack, tack, min herre", svarade den resande och alla grepo verket
an. Lyckligtvis voro hjulen oskadade och med tillhjelp af yxan och
ngra repstumpar voro snart ett slags fimmelstnger bragte till stnd
samt Ros' hst spnd framfr vagnen. Kusken fattade tmmarne och
fljde efter Ros och den resande herrn, som gingo till fots i motsatt
riktning mot den hittills iakttagna; skjutsbonden med sina skadade
hstar slutade tget.




20.

Nya fverraskningar.


Knappast hade den i slutet af frra kapitlet beskrifna karavanen satt
sig i rrelse, innan ter ljudet af menniskorster hrdes. Snart
framkom p en ginvg ur skogen Erik Stenrot med ngra af grdens
karlar, som voro bevpnade. Man hade hrt skotten och skyndat efter
ljudet i den frmodan att mjligtvis de af ryktet omtalade frlupne
fngarne vgat anfalla ngon resande. P qvllen hade man sett en
vagn passera frbi Muistola grd.

"Jag tror", utropade Erik, icke utan en viss oro d han med blicken
fverfor det besynnerliga tget, "att hr varit strid  frde? N,
gudskelof, att du r helbregda, Birger! Var det verkligen rfvare och
hvem r det som skjutit?"

"Den herrn", svarade Ros, "hade blifvit fverfallen af ngra karlar,
troligen frrymda fngar, och ett par skott lossades."

"Det vill sga", infll nu den resande, "den hr herrn, hvars namn
jag inte ens nnu efterfrgat, har enligt all sannolikhet rddat
svl mitt som ock de der tv karlarnes lif."

Erik studsade synbarligen vid ljudet af den resandes rst och nrmade
sig honom fr att om mjligt i mnskenet uppfnga den resandes
anletsdrag.

"Ert namn, min dle rddare!" fortfor denne. "Var god sg mig hvem
det r, som jag kanske har att tacka fr mitt lif?"

"Jag heter Ros och har en egendom hr nra intill", var Birgers svar.

"Nvl, herr Ros", tertog den andre, "ni har gjort mig och dessa
tv menniskor en ganska vsentlig tjenst och gamle Jakob Strle frn
Stockholm r eder tacksamme vn."

"Hvad!" utropade, utom sig af frvning, Erik och fattade ifrigt den
resandes hand, "morbror Strle! Hvad i Guds namn fr morbror hit?"

Den gamle herrn, ty Strle var en ldre man, betraktade med icke
mindre frundran vr vn Erik och utbrast:

"Och hvad, hvad gr _du_ hr, hr midt i demarken, gunstig herre?
Jag tror minsann att detta Finland r ett frtrolladt land. Men jag
kan gissa, om inte hvad du gr hr, s dock ungefr hvem som lockat
dig just hit. Huru fick du reda p Jenny?"

"Till hger kusk", hrdes nu Ros' stmma och en af karlarne skyndade
att ppna grinden. Efter ngra befallningar till karlarne vnde sig
Ros till den resande och sade:

"Vlkommen hos mig, herr Strle, men urskta att jag straxt ter
mste aflgsna mig fr att varna mina grannar p Ojala, dit rymmarne
mjligtvis tagit kosan. Min vn Erik, var du vrd i mitt stlle.
Farvl, tills i morgon."

Och i yrande sporrstrck bar det af p vgen till Ojala p den frn
vagnen urspnda hsten. Tv beridna drngar tfljde Ros, bevpnade
med hvar sin bssa och yxa.

"Rask karl, den der Ros", sade gamle Strle, "men Ojala, hvad har han
att skaffa med Ojala?"

"Stig in, morbror", sade Erik och tillade sedan tveksamt: "D morbror
befinner sig i denna trakt af verlden, s trodde jag att det var
bekant hvem som bodde p Ojala."

"Visst vet jag det", menade Strle, "och jag var just p vg dit
d..."

I detta gonblick skyndade emot dem ett ungt fruntimmer. Det var Aina.

"Ack, Erik!" utropade hon, "hvar r Birger? Tjenstefolket har
alldeles skrmt upp tant Betty, s att..."

Hon tystnade rodnande d hon nu frst bemrkte den frmmande herrn.

"Med Birger har det ingen fara", genmlte Erik, "han har blott ridit
tillbaka till Ojala fr att der hlla vakt, och nr vi vl kommit in,
skolen I f hra det intressanta fventyret af den hr herrns egen
mun."

Med dessa ord frde han den frmmande till Birgers rum, hvarest herr
Strle i hast iordningstllde sin ngot illa medfarna drgt. Under
tiden frgade han Erik, hvem det unga fruntimret var som kallat honom
vid namn?

"Min vrds syster", svarade Erik undvikande. "Men se s, morbror,
stig in till fruntimren och tillfredsstll deras och min nyfikenhet
angende den frskrckliga hndelsen p landsvgen."

Vi fverhoppa presentationerna, hvarvid intet nmdes om frlofningen,
fvensom herr Strles berttelse om frloppet vid rfvarnes
anfall samt hans och de tv karlarnes rddning genom Ros' modiga
mellankomst. Efter ngra utrop af frvning och fasa samt gldje att
"allt slutats s vl" inbjd tant Betty med landtlig artighet den
rade gsten att efter s mycken skrmsel och anstrngning hlla
tillgodo ett glas "varmt". Herr Strle, en jovialisk, gammal ungkarl,
tackade fryntligt fr inbjudningen och bryggde sig en rtt stadig
toddy, drack och hade snart s intagit bda damerna till sin frdel
att tant Betty, d hon efter den hndelserika dagen ndtligen kom i
sng, sade till Aina: "d alla svenskar jag hittills trffat ro s
hyggliga karlar, s r det vl bara prat hvad pastorsadjunkten (som
sannolikt var fennoman) brukar sga, nmligen att svenskarne 'kuggat'
Finland." Aina ter var rtt belten dermed att hennes fstmans
morbror varit s vnlig emot henne. D kunde han vl icke heller ha
ngot emot deras frlofning. -- Efter intagen landtlig qvllsvard
tskildes sllskapet och lade sig till hvila icke utan att dock egna
ett visst deltagande t den frnvarande Birger, som begifvit sig af
fr att hlla vakt fver fruntimrens p Ojala nattro.

"Den vakten gr han gerna", hade tant Betty yttrat, hvartill herr
Strle svarat ett menande "jas". I frigt tycktes den frmmande
herrn helst undvika att tala om ndamlet med sitt ofrvntade besk
hos sin syster och sin myndling Jenny.




21.

Vid kaffebordet.


Den frsta menniska som den gladlynte stockholmaren mtte d han
fljande morgon efter omsorgsfullt gjord toilett uttrdde p husets
lilla balkong var hans rddare frn grdagsqvllen, hvilken redan
tervndt frn sin nattliga vaktgring och nu, gende sin gst till
mtes, helsade honom vlkommen. Ehuru Birger, som af tant Betty
ftt hra att deras gst var en slgting till svl Erik som ock
Ojalaherrskapet, gerna velat utforska den gamle herrns egentliga
afsigt med detta ovntade besk, hvarom ingenting frljudits i den
frtroliga sllskapskretsen, hade han dock hri vida mindre framgng
n den fintlige juristen i det vlbemantlade frhr han lt sin vrd
underg. Understdd af de meddelanden Strle redan qvllen frut
under samtalets lopp lyckats erhlla, visste han nu att s leda
trden af deras samsprk att han ganska snart trodde sig vara det
sanna frhllandet p spren. Den vl fverstndna nattliga vakten
gaf honom hrvid en ypperlig anledning till hvarjehanda sprjsml.
Strle tackade varmt men icke utan en liten skymt af skalkaktighet i
blicken den unge doktorn fr dennes omsorg om hans systers skerhet
samt prisade den Strleska familjen lycklig som i det aflgsna
Finland i en och samma person vunnit en rddare, en beskyddare och
en tvifvelsutan mycket frekommande gstvn. Om Jenny nmde den
gamle herrn intet enda ord. Men d Erik, som med sin nrvaro kat
sllskapet, frgade huruvida det icke vore lmpligt att han skulle
rida ut till Ojala fr att frbereda tant Agatha och kusin Jenny p
det ovntade besket, svarade herr Strle helt enkelt att d Erik
fverlemnat den fr behflig ansedda nattvakten fver slgtingarnes
skerhet t en annan, han lika gerna kunde lta morbrodern sjelf
anmla sitt besk. Arten af det svar, som tycktes svfva p Eriks
lppar, franledde honom dock att skmtsamt tillgga: "att det
tvifvelsutan fanns heligare freml att bevaka n unga kusiner, till
exempel gamla onklar, att icke tala om den frnvarande gstvnnens
hrd."

Erik rodnade mrkbart men han hjelptes ur sin frlgenhet af den
vackra Ainas intrde, som, efter ett gldtigt och lika hjertligt
"godmorgon" till alla tre herrarne, brjade servera kaffet. Birger
omtalade nu att han till frukosten ditvntade lnsmannen som skulle
anstlla polisunderskning angende det nattliga fverfallet, samt
fvertaga ledningen af vldsverkarnes efterspanande, om hvilkas
sannolika tillhll man dessutom redan ftt ngon kunskap, vggledd af
de spr de vid sin flykt lemnat efter sig.

"Stackars karlar", sade herr Strle, "jag skulle nstan nska dem
friheten, redan derfre att deras misslyckade anfall beredt mig en s
fverraskande angenm bekantskap som min rddares och frken Ainas."

"Sg lika gerna blott Aina, snlla morbror", infll Erik, "ty jag
sger det genast rent ut. Aina r min fstm."

"D sger jag med synnerlig gldje 'Aina' till den lskvrdaste af
mina finska vnner," utropade den gamle herrn muntert och fattade med
en anstrykning af galanteri Ainas hand fr att kyssa densamma, men
den rodnande unga flickan slog sina vackra armar omkring onkelns hals
och tryckte en kyss p den gamle ungkarlens ingalunda motstrfviga
mun.

"Bra gjordt, Aina lilla!" sade den upprymde juristen; "men blif icke
svartsjuk p mig, Erik, ehuru jag r ungkarl", tillade han med en
komisk suck. -- Han kade den allmnna sinnesstmningens munterhet,
d han med utskt belefvenhet och gammaldags sirlig artighet
framtrdde till tant Betty, som tillkommit under tiden, och vrdsamt
anhll att i betraktande af det blifvande intima frhllandet emellan
deras familjer, nu redan f kalla frken Ros fr "kusin", hvartill
den fryntliga gamla damen rodnande gaf sitt samtycke. Med Birger
utbytte Strle ett hjertligt handslag i det han menade: att det var
mycket roligare att kalla sin rddare du n herr doktor, hvilken
titel ovilkorligen pminte honom om lkare, menniskor som han vl
i allmnhet hgaktade, men af hvilka han hittills icke behft och
hoppades att icke s snart heller behfva ngon "rddning".

Ett bud frn lnsmannen anlnde emellertid och aflemnade ett bref.
Detta gaf anledning till uppbrott frn kaffebordet. Det hgvigtiga
brefvets innehll skola vi meddela i nsta kapitel.




22.

Lnsmans-diplomati.


Den vrde herr Smilander hade af ryktet frnummit att den
fverfallne, men rddade utlndingen var en mkta frnm man, hvilken
kommit hit fr att frn Ojala afhemta de der boende utlndska damerna
samt terfra dem till deras i hemlighet fvergifna hemland. Genast
vaknade underliga tankar i hans hjerna. Kanske var det sjelfve
polismstaren i Stockholm, den bermde Wallenberg, som tillika med
egna gon hr vid Imatra ville studera de naturliga vattnens kraft.
Inom sig hade derfre den frtnksamme lnsman Smilander beslutit
att p allt mjligt stt g den frnme frmlingens nskningar till
mtes, och till och med Ros steg i hans aktning i fljd deraf att han
varit frsynens redskap att verkstlla rddningen. D han erfarit att
den resande under titel och namn af "hradshfding Strle" hedrade
hans aflgsna fdelsebygd med sitt besk, stadfstades inom honom
den en gng fattade frestllningen att denne var en mycket frnm
man, som allrahelst, fr att vcka mindre uppseende, "inkognito"
gjorde sin resa. Den frmmande hade tvifvelsutan antagit namnet
Strle blott fr att ltsa vara en slgting till den gamla damen p
Ojala. Smilander ville derfre p ett frsigtigt stt lta honom
frst, att han, Smilander, var en alltfr routinerad administrativ
tjenstemn fr att icke genast ha genomskdat den resandes hgre
samhllsstllning. I enlighet hrmed ville han ock frn frsta
brjan inrtta hela sitt upptrdande. Wallenberg-Strle skulle d
med sitt vana ga genast se hvars andas barn han hade framfr sig,
och man kunde icke veta hvilken utlndsk utmrkelse mjligtvis
blefve en fljd af det nit Smilander skulle dagalgga vid rfrarnes
frfljande och gripande. Han ansg det derfre vara klokare att
icke beska Ros till frukosten, utan medelst ett skickligt och
i hgre juridisk stil uppsatt bref inbjuda frmlingen till den
polisunderskning han ernade hlla p sjelfva stllet der fverfallet
egt rum. Detta bref, som saknade adress, snde han med ett bud till
Muistola. Det skulle fverlemnas till den "frmmande fverfallne
herrn". Strle tog brefvet och lste icke utan frvning fljande
ljliga aktstycke:

    "Min herre!

    I brist p adress som jag saknar vill jag icke tro p ryktet om
    min herres namn hvilket, ssom mhnda varande falskt, kunde
    inverka krnkande; men till saken, ssom vi administrativa
    tjenstemn sga.

    Min herre har natten emot i dag, den 16:de hujus, genom herr
    doktor Ros' frvllande lupit fara att blifva rddad, eller
    fastmera af doktor Ros blifvit rddad ur en fara som min
    herre bemlde natt lupit genom ett nnu okndt antal rfvares
    frvllande, hvadan jag i min egenskap af kronobefallningsman
    i den af denna olycka hemskta socknen, p anmodan af sagde
    Ros, bosatt  Muistola, funnit mig franlten att dels medelst
    utsndande af spejare, fvensom prolimitr polisunderskning p
    platsen, dels ock genom hllandet i frvar, dock icke i jern,
    af sistlidne nattens skjutsbonde, ssom skligen misstnkt att
    ha varit med i komplotten betrffande sina hstar, som icke
    blifvit honom frnstulna och derfre skola affras till mitt
    stall fr att besigtigas af vid slika frsk till rn vane
    personer, som skola faststlla huruvida hstarne blifvit med
    flit skonade, -- s och i betraktande nu af allt detta och dessa
    tgrders vidtagande, fr jag hrmedelst frstndiga, det vill
    sga dmjukast anhlla det min herre ville infinna sig  den
    plats der det tillmnade brottet lyckligtvis icke frfvats
    genom meranmnde Ros' fregifna mellankomst och ssom af vittnen
    vidhandengifvits, fem med vlberdt mod ur min herres revolvrar
    aflossade skott, fr att jag p stllet i behrig form mtte f
    anstlla polisfrhr och underskning med alla vid tillfllet
    utom rfrarne nrvarande personer samt likas den kullstjelpta
    vagnens besigtigande fr att utrna huruvida vldsverkarne
    medelst inbrott frskt ngonting; och ehuru smrtsamt det r
    att innan rfrarne genom gripande och hktande befordras till
    laga straff, dermed se mig tvungen att besvra min herre och
    afgifva berttelse om hela frloppet, ithy att vi administrativa
    tjenstemn i Finland, i likhet med hvad i Sverge plgar ske,
    mste g summariskt tillvga d det r frga om rackare och
    frlupna personer, bedjande tillika om urskt fr besvret, men
    utlofvande min herre att med all behflig handrckning bist min
    herre i den der andra saken, hvilken lngesedan icke blott vckt
    min nyfikenhet ssom varande oloflig, utan derhos franledt ett
    fr mig illa aflupet besk p ett stlle, som m vara onmdt
    oss emellan, och hvilket min herre mnade beska redan i gr
    men nu mste uppskjuta till i dag, men der enligt egen uppgift
    inga dokumenterande handlingar finnas, hvilket jag vill till min
    herres tjenst och upplysning meddela, ehuru jag tror mig kunna
    framtvinga riktiga pass om icke falska sdana redan anskaffats,
    och frblir jag med hgaktning och i frbidan p min herres
    ankomst till det olyckliga rddningsstllet men der ingen fara
    finns om dagen och derfre att jag r der, min herres dmjukaste
    tjenare.

                                          _Johan Smilander_,
                                     Kronobefallningsman i orten."

Efter genomlsandet af denna sorglustiga skrifvelse fverlemnade herr
Strle densamma skrattande t Ros, i det han sade sig tro meningen
vara en kallelse att infinna sig vid en preliminr polisunderskning
p stllet. "Men slutet frstr jag inte riktigt", tillade den gamle
juristen, "dock frmodar jag att det har afseende p ngonting som
rr min syster." Ros genomlste leende brefvet men d han kom till
frgan om passen blef han allvarsam. Under tiden hade Strle fljt
"kusin Bettys" inbjudning till frukostbordet. Nu erhll ndtligen
Erik papperet. Han frskte upplsa detsamma hgt men afbrts som
oftast af en skrattlust, den han icke kunde qvfva; dock upphrde
fven hans munterhet d han kom till det stlle der passen voro
omnmda. Men hans oro yppade sig p annat stt n finnens, som blott
eftersinnade hvilka obehag fruntimren kunde ha att befara af den
phngsne lnsmannen. Erik gick denna gng lngre i sina farhgor n
vnnen.

"Gubben Strle r Jennys frmyndare", hviskade han till Ros och
detta var en nyhet som tycktes brja oroa denne, isynnerhet d han
sammanstllde densamma med hvad tant Betty meddelat honom om kuskens
vinkar angende ndamlet med den frmmande herrns besk p Ojala.
Sedan emellertid frukosten intagits begfvo sig herrarne p vg till
platsen fr fregende qvllens fventyr.




23.

Polisunderskning i skogen.


Men derborta i den nu ter fredliga skogen, hvarest nnu fr tolf
timmar sedan hstar strtat, vagnar blifvit kullstjelpta och
resande anfallits, der yxor svngts i mnskenet och den krigiska
knalleffekten af amerikanaren Colts uppfinning, revolvern, injagat
skrck hos den europeiska nordens landtligt bevpnade banditer,
der satt nu den administrativa maktens representant i den finska
socknen Ruokolaks, kronobefllningsman Johan Smilander, p en sten
vid landsvgskanten. Han satt der omgifven af tv nmdemn samt
bro- och skallfogde, frestllande hans myndighets armar och ben, hans
handtlangare och adjutanter. De rdplgade sinsemellan med vigtiga
miner i de vlmende ansigtena, och en liten skara af ortens allmoge,
mn, qvinnor och barn, stod gapande rundt omkring dem. D syntes ett
dammoln p vgen frn Muistola och herr Strle i vagn samt Birger
och Erik till hst anlnde. Herr Smilander steg upp och frberedde
sig att med en viss hgtidlighet emottaga de ankommande, som i en
sttlig procession nrmade sig. Han "harklade" och hostade, fick
strupen ndtligen klar och skulle just brja sitt tillmnade tal,
d den raske gamle Strle, sedan han tervunnit sin jemnvigt efter
nedstigandet ur vnnen Ros' gammalmodiga och ngot hga vagn, med
en oefterhrmlig komisk grandezza tilltalade den vrdsamt helsande
slunda:

"God morgon! Ackurat p sin post, det ser man! Edert nit i tjensten,
herr befallningsman, r fver mitt berm."

"Tackar dmjukast", svarade Smilander och fattade mod d Strle
rckte honom handen till helsning. Han tillade derefter: "Vi
administrativa tjenstemn i Finland ro mycket ppasslige."

"Ja, och tiden r dyrbar", tertog herr Strle, "jag borde om en
timme eller s vara p Ojala."

"Vi kunna genast skrida till verket", infll lnsmannen, "urskta att
jag stter mig."

P lnsmannens frga huruvida den fverfallne hyste misstanke till
ngon srskild person -- han blinkade dervid med gonen -- om att
ha varit i komplott med rfrarne, svarade Strle "nej" och afgaf
derefter i korthet en berttelse om frloppet. Ros gjorde likas om
hvad som timat efter hans inblandning i saken. Nu uppropades den
pratsjuke kusken. P dennes vittnesml hade lnsmannen synbarligen
rknat fr att ssom ransakare lysa infr den frmente hge
polismannen.

"Kurikka", brjade lnsmannen, "ni r frn Wiborg, inte sannt? Jag
tror mig knna er?"

"Isvoschtschik (kare) Kurikka n:o 6", svarade denne p dlig
svenska. "Jag knde herr befallningsman mycket bra d herrn var i
kansliet i Wiborg. Mngen gng om natten..."

"Det hr inte hit!" afbrt den frhrande. "Huru kom Kurikka i den
hr herrns tjenst?" Smilander bugade sig hrvid fr Strle.

"Jo si, fr det att jag r gammal kusk och kan 'rata venska' (prata
svenska), s gaf polismstaren mig t herrn hr, som jag fljer p
resan och tillbaka fr sex mark (4 rdr) om dagen."

"Polismstaren och sex mark om dagen", sade Smilander fr sig sjelf,
"det r _han_ och ingen annan. Tillt mig", han vnde sig nu till
Strle, "att frhra vittnet p finska. Doktor Ros kan ju vara er
tolk?"

"Alltfr gerna", blef svaret. Nu tilltalade Smilander kusken med hg
rst slunda:

"Tala rent ut, Kurikka, hvad du har att sga. Jag vill att lag och
rtt skola vrdas i mitt distrikt" -- hrvid kastade han en strng
blick p de frsamlade bnderna -- "tala rent ut allt hvad du vet om
den hr saken och hvarfre rfrarne just anfllo den hr herrn?"

Efter erhllen tilltelse att f begagna sig af sitt modersml, afgaf
Kurikka en vidlyftig berttelse, den vi, med frbigende af en mngd
biomstndigheter, hr tergifva betydligt frkortad. Emellertid satte
sig herr Strle och hans fljeslagare p ett par stenar fr att hra
p.

"Jo, si, det var s", brjade vittnet, "att jag blef den rike
herrns kusk fast Jrvinen, min granne, rnde andan ur halsen p sig
fr att f den platsen, men polismstaren sa', att jag var mera
'skicklig i ett och annat'. Och majoren, polismstaren ni vet, herr
befallningsman och 'hga rttvisa' ('korkia oikeus'), r mycket gemen
nr han talar med simpelt folk, och han sade till mig, att djefvulen
och, med respekt till sgandes, alla lnsmn i landet skulle ta mig,
om jag inte skulle fra den herrn helbregda tillbaka till Wiborg.
Och ssom ni ser, hge herr befliningsman och domare, s tyckes ju
den frmmande herrn vara kry och rask hittills, s att jag rligen
frtjenat min ln."

"Till saken", afbrt lnsmannen, "bertta, huru kom det till att ni
rkade ut fr den hr rysligheten?"

"Jo, si", brjade kusken ter, "det var s, att vi skulle fara till
tv ohyggligt rika fruntimmer, som lra ha rymt frn..."

"Urskta, herr befallningsman", afbrt Strle, "kanske vi lemna
fruntimren sido, alldenstund denna sak alldeles inte angr dem."

"Riktigt", anmrkte ransakaren till vittnet, "bertta hvad som hndt,
inte hvad som kan komma att hnda."

"Nja", fortfor den slunda tillrttavisade, "vi skulle till Imatra,
och derifrn med fyra hstar till Lauritsala (frsta slussen vid
Saima kanal) och s till Wiborg igen. Nvl, resan gick bra nda till
Jskis frja, och medan herrn drack kaffe inne i gstgifvargrden,
frgade folket, som stod omkring mig, hvad det var fr en herre, som
jag skjutsade, och jag sa' sanningen, att det var en rik man frn
utlandet, som reste till Ojala och derifrn tillbaka till Wiborg. Och
som jag ftt respengarna om hand, gaf jag skjutsbonden frn Rautanen
en mark (70 re) i drickspengar, fr si s hade herrn befallt. Och
der talades ett och hvarje om Ojala-herrskapet och att de ocks voro
frn utlandet och hade mycket pengar samt att Muistolaherrn (hrvid
rodnade Ros starkt d han fversatte vittnets ord) blifvit mycket
god vn med dem, och att han hade hos sig en herre, som var frn
samma land som fruntimren, och att de sllskapade med hvarandra ssom
slgtingar. Nvl, det var allehanda folk vid frjan och vr nye
skjutsbonde hrde ocks upp, men herrn derinne drjde s lnge, att
frjan gjorde tv resor innan vi kommo att fara fver elfven. Flera
karlar hade fre oss begifvit sig till andra sidan. Det var mycket
brk med vagnen, men vi kommo dock i skymningen fver. Orsaken var
den, att herrn i Wiborg spisat middag med polismstarn, borgmstarn
och mnga andra, s att, ehuru vi krde fort, det likvl blifvit sent
p dagen. S bar det ter i vg, men det var mrkt nr vi kommo till
den hr f-e skogen, och huru det var, s skyggade venstra sidohsten
och vi lgo hr i diket, vagn och hstar och allt, just der. Jag och
skjutsbonden fingo en s duktig knuff i fallet, att vi voro sanslsa,
kan jag tro, ty nr vi vaknade igen var det mnsken och ett hiskligt
svrjande och skrikande och huggande, och herrarne skjto, jag tror,
fem skott. Rfrarne, hvilkas antal jag inte rknat, flydde till
skogs, och hstarne, som de spnnt ifrn vagnen fr att stjla dem
med, rymde, men skjutskarlen fngade dem ter, ty de hade skadat sig
i benen d de stupade p repet, som rfrarne spnnt fver vgen, och
hvilket Muistola-herrn tog upp frn landsvgen; det lg s hr, just
midt fver vgen."

Sedan kusken slutat sin lnga berttelse framfrdes skjutsbonden,
hvars utsago fverensstmde med den frres. Han tillade blott, att
kusken i mycket skrytsamma ordalag talat om den resandes rikedom och
mnga kappsckar med dyrbart innehll samt en lda med vlinpackade
vinbuteljer som de hade bakbunden p vagnen.

"Knde du", sporde lnsmannen, "ngon af de karlar, som hrde detta
tal?"

"Jo ngra, och det r hederligt folk, men s voro der ocks tv
zigenare (tattare) och de foro fver frsta gngen frjan gick, det
mins jag vl."

Slunda fortgick frhret nnu en stund. Derefter undersktes
platsen, och Ros utpekade ett trd p den ena af vgkanterna, vid
hvilket det desdigra repet varit fstadt, medan det p andra
sidan sannolikt hllits af karlarne. D hstarne stupat emot den
blott qvartstums tjocka linan, hade den hftiga ryckningen i
densamma lemnat tydliga spr efter sig i trdets bark. Ngra mindre
blodflckar utvisade platserna der striden sttt och i hvilken
riktning vldsverkarne flytt. Strle och herrarne togo nu afsked
af lnsmannen, som skulle bege sig p spaning efter rfrarne. Den
stackars skjutsbonden sattes emellertid p fri fot och Strle gaf
honom en riklig gfva fr att pkosta hstarnes terstllande.

"Vlkommen i qvll till Ojala p en liten toddy, herr
befallningsman!" sade herr Strle artigt. "Jag hoppas min syster
inte skall ha ngot deremot, nr det r jag som bjuder, och inte min
vackra systerdotter heller."

I detta gonblick och innan Strle nnu hunnit klifva upp i vagnen,
framstlde sig infr den icke litet fverraskade frsamlingens
blickar en ny, lika vacker som i dessa trakter i allmnhet sllspord
syn. P vgen frn Ojala nalkades, styrande med behag sin lifliga
hst, gestalten af en ung ryttarinna. Hon parerade skickligt sin
muntra springare i det hon helsade den frvnade frsamlingen och
vnde sig till Erik, som var den frste hon knde igen, med den ngot
hastiga frgan:

"Hvad har hndt, kusin Erik? Folket p Ojala r alldeles uppskrmdt
och tant lt mig inte bege mig af utan den der bevpnade drabanten."

Hon pekade p en med bssa utrustad karl, som ridande barbacka p en
arbetskamp, fljde efter henne med andan i halsen. Men d hon hrvid
gjorde en vndning t sidan, blef hon varse gubben Strle, som med
utropet: "Men der har jag, minsann, henne sjelf, min yra, prktiga
amazon!" skyndade henne till mtes. Ros, som sutit af, rckte Jenny
artigt sin hand och hon hoppade muntert i den glade herr Strles
armar och gaf honom, oombedd, en hjertlig kyss p hans mysande mun.

"Vlkommen, snlla morbror, vlkommen ndtligen!" utropade den vackra
ryttarinnan och tillade sedan: "Och det r kanske morbror som haft
det der fventyret i natt?"

"Jo du, min sprittande Jenny d'Ojala", svarade Strle gldtigt, "och
der ser du min rddare ur en den allra sannolikaste ddsfara jag
hittills i mitt lif lupit; det r just din nyaste stallmstare."

"Herr Ros!" sade Jenny med en blick, omjlig att beskrifva, men s
full af den renaste, mest ofrstlda gldje, att dess uttryck icke
kunde undg morbrodren, och han tillade derfr i allvarligare ton:

"Ja, Jenny, vill du tacka den ynglingen fr mitt lif och kanske tv
andra menniskors till, s gif den finske riddaren ett hjertligt
handslag, du min lilla svenska afflling."

Djupt rodnande rckte Jenny sin hand t den stumme Ros.

"Se s, nu kan det vara nog, till en brjan tminstone", tertog
Strle; "stig upp till mig i vagnen, s ka vi tillsammans till
Ojala. Jag hoppas Agatha mr vl? Kom ihg bjudningen, herr
befallningsman, och du, broder Ros, tag dina fruntimmer med dig! Jag
skall genast snda vagnen tillbaka. Erik fljer med oss."

S ordnade den gamle herrn allt fr den dagens afton.

Men Smilander kastade en tacksam blick p de afresande och mumlade:
"Han vill mig vl, jag mste, ta mig f-n, ha reda p de der
rackrarne."

Vi lemna nu lnsmannen och hans flje, der de satte sig i rrelse
till en enslig skogsng, hvarest man frmodade att vldsverkarne i en
gammal lada hade sitt tillhll.




24.

Hvarfr Jenny kom till skogen.


"Det stundar frmmande, kra du", sade tant Agatha till skn
Jenny p morgonen af den dag som fljde efter Eriks och Ainas
trolofningsafton, "jag frskrar, att det har stundat lngvga
frmmande hela morgonen. N, Erik kommer visst ut med sin fstm. Ja,
den Erik, den Erik", fortfor den gamla damen, "att s der ge dig p
bten, Jenny lilla, det var nd styggt."

"Det var snllt och klokt gjordt af Erik att inte flas med att fria
till mig, tant lilla, ty jag hade varit tvungen att ge honom korgen",
svarade Jenny med den naturligaste ton i verlden.

"Ja, Gud blott frstr sig p flickhjertan nu fr tiden!" tertog
tanten. "Och jag som trodde, att du tyckte om honom, efter han alltid
skulle flja med p vra resor?"

"Det var just fr det jag inte alls var kr i kusin Erik, som han
var en passande och kr reskamrat fr mig -- men", afbrt hon det
grannlaga mnet, "hvad kommer t vr Thilda? Hon ser ju alldeles blek
och frskrmd ut. Hvad fattas dig, Thilda?"

"Ack, kra hjertandes frken!" ropade tjenstflickan, der hon med
frfrad uppsyn ilade frn drngstugan till de i frstuguqvisten
stende damerna, "rysliga saker ha hndt i natt, vet herrskapet."

Tant Agatha och Jenny sgo frvnade p den andfdda flickan.

"Jo", fortfor denna, "i natt har en rysligt rik resande herre blifvit
fverfallen af rfvare p landsvgen hremellan och Muistola och
rfrarne hllo just p att sl ihjel honom, men s kom der en lng,
stark karl p en svart hst och red fver dem och slog dem och der
skjts och den svarte ryttaren dref bort rfrarne och frsvann, men
den gamle resande herrn, ty han var gammal och frn ett frmmande
land, frdes till Muistola och doktorn..." Thilda hemtade andan ett
gonblick.

"Och doktorn?" frgade Jenny ifrigt.

"Jo, han har visst bedt oss tiga fr att inte oroa herrskapet", sade
Thilda, "men si, det kan jag inte. Jo, doktorn, han kom hit om natten
med tv drngar, som hade bssor, och han hll vakt hela natten, men
om morgonen snde han bud till lnsman och s red han hem och bad mig
tiga med alltsammans, men si, det kan jag inte, och den ene drngen
r nnu med sin bssa qvar i stugan -- herre Gud, huru rysligt!"

Jenny lt genast kalla den omnmde drngen fr att af honom erhlla
litet bttre besked om hvad som hndt; men som samtalet frdes med
den uppskrmda Thilda till tolk, s kom der icke mycket ljus i saken.
Den frmmande resandens kusk hade, enligt drngens utsago, berttat
att en mrk ryttare kommit fram i mnskenet och liksom frn himlen
samt jagat bort rfrarne.

"Var det doktorn?" frgade Jenny med klappande hjerta, "och blef den
resande srad?"

"Ne-ej", ljd svaret, "doktorn, Pelle och jag ha vakat hr hela
natten och i morgse red Pelle till lnsman."

"Och r den frmmande herrn srad?"

"Det vet jag inte, men nu r han p Muistola och nog kom han dit till
fots, det sg jag sjelf."

Jenny befalte att hennes hst genast skulle sadlas. Hon ville och
mste hra t i Muistola hvad som timat, ty hon var s orolig fr den
"frmmande gamle herrns de", sade hon.

Tant Agathas frestllningar hjelpte till ingenting. Jenny bad henne
blott fr all del vara lugn, ngot som hon sjelf imellertid frgfves
bemdade sig att synas. Slutligen frmdde tanten henne att ssom
beskyddare medtaga den bevpnade drngen frn Muistola. P Ojala
qvarstannade landbonden och hans tv sner hemma.

Med hjertat uppfyldt af oro och ngsliga aningar antrdde Jenny
sin ridt, och vi ha sett, att dessa aningar p stt och vis icke
bedragit henne, ehuru allt aflupit lyckligt nog. Slunda kom det att
Jenny pltsligt uppenbarade sig fr de i skogen frsamlade mnnen,
och mngen gammal bondkring spdde af allt detta, att ngon stor
frndring skulle hnda Muistola-herrn.

Men huru frhll det sig dermed, att vr raska hjeltinna, som
icke det ringaste brukade vara besvrad af aningar och oroande
inbillningar, just denna gng vid tanken p den "gamle frmmande
herrns de" blifvit ett rof fr en s utomordentlig oro? Hade Jenny
mhnda ngra skl att emotse ett besk af sin gamle, lskade
frmyndare? Derom skola vi vl i det fljande f veta ngot mera.




25.

Gster p Ojala.


Tant Agatha, som till en brjan blifvit ngot "perplex" fver sin
broder hradshfdingens pltsliga ankomst och fventyr, lugnades dock
snart ter af de frklaringar, som han gifvit henne. "Men det bsta,
mina vnner", hade gubben Strle sagt, "sparar jag till aftonen;
spara allts ocks ni er nyfikenhet till dess." Erik tervnde
med vagnen till Muistola och morbrodren hade p eftermiddagen ett
allvarsamt samtal p tu man hand med sin sjelfmyndiga lskling, ssom
han kallade Jenny.

D qvllen stundade blef der lif och rrelse p det lilla Ojala.
Gsterna frn Muistola anlnde, och fven lnsmannen kom, efter ltt
och vl frrttadt rende, psande i sin nya uniform med stickert
vid sidan och kokarden i mssan, som blnkte i aftonsolens sken,
och ndigt besvarande de mtande bndernas dmjuka helsningar. Han
blickade dock ibland med ett egendomligt uttryck af saknad p den
venstra sidan af sitt brst, liksom skulle hans hjerta lngta efter
ngon betckning utanp uniformsrocken. Och i sanning, nu efter de
fyra rymmarnes gripande, fver hvilken tilldragelse han mnade anmoda
Erik Stenrot att, ssom "skicklig i svenskan", hjelpa honom uppstta
en omstndlig berttelse, nu kunde han ha skl att emotse en sdan
utmrkelse.

fven den beskedlige "kommissionren" Pettersson frn Imatra
hade erhllit en bjudning till Ojala och anlnde i sin "trilla",
uppstrckt i frack och hvit vst, tacksam fr den honom visade
artigheten. Han blef litet sttt d han, kort efter sin ankomst, i
mystiska ordalag erhll en vink af Smilander, att i afton icke kalla
denne herre "bror", "ty", hade lnsmannen sagt, "vi administrativa
tjenstemn och isynnerhet polisembetsmn f inte st p alltfr
frtrolig fot med allmnheten, allraminst i nrvaro af utlndska
hgre dignitrer", hvarp Pettersson bugat sig och frgat: "om kanske
denne Strles namn klingade mera adligt n systerns?" Med en blick
af medmkan fver den andres bristande frmga att bedmma frnmt
folks verkliga "karakter", trdde lnsmannen stolt frbi honom in i
salongen, der tant Agatha serverade thet.

Ehuru Smilander ingalunda var en synnerligen angenm gst fr henne,
bemtte dock den goda damen honom med all artighet, och Jenny lt
tminstone bli att skratta t hans nstan krypande stt emot morbror
Strle, fr hvilket hon frgfves skte en frklaringsgrund. Jenny
var fver hufvud taget i qvll mindre munter n vanligtvis, men fste
dock Eriks uppmrksamhet vid Smilander, och denne beslt att drifva
ett litet oskyldigt gyckel med den administrativa tjenstemannens
ffnga, i loflig liqvid fr den brutalitet han ftt rna vid frgan
om fruntimrens pass. Han egnade honom derfre vida mera uppmrksamhet
n han i annat fall brytt sig om att gra. Emot Pettersson var Jenny
vnligheten sjelf, och tant Betty afhandlade med honom allehanda
intressanta frgor i landtbruket. Aina sysslade mycket omkring tant
Agatha, hvilken hon erbjd sig att hjelpa i hushllsbestyren, icke
utan att hrtill mhnda franledas af en viss, ganska naturlig
nskan att nnu hgre stiga i gunst hos den gamla damen. Strle
talade politik med Ros och kunde icke nog frvna sig fver den unge
mannens skarpa omdme och det egendomliga och nya ljus, i hvilket
denne framstllde den finska nationalitetsfrgan fr honom. Men d
thet var drucket vnde sig den gamle herrn till Jenny och yttrade i
synnerligen godlynt ton:

"Och nu, sedan du blifvit en finsk frtrollerska, kunde du just t
din gamle svenske morbror och hans gster i all hast frambesvrja en
liten toddy."

"Skall ske ssom herr processrdet befaller", svarade Jenny
skrattande fr att dlja en pltslig rodnad. De behriga reqvisita
voro snart framsatte i ett sidorum, der herrarne slogo sig ned, tnde
sina cigarrer och bryggde sina glas.

"N", menade den jovialiske vrden nr detta vigtiga vrf
var undangjordt och man smakat p drycken, "nu f vi be herr
befallningsman att omtala fr oss huru det gick till vid fngandet
af de stackars landsvgsriddarne, som i gr qvll gjorde s dliga
affrer?"

Herr Smilander tog sig en ny styrkdryck ur glaset och beredde sig att
tala. Med hnderna p sina knn satt herr Pettersson och lyssnade och
Strle, med sin runda lekamen behagligt placerad i en beqvm ftlj,
tycktes ocks vara idel ra, medan deremot de unga mnnen, frst
Erik och sedan fven Ros, sakta lemnade rummet. Ros drjde borta en
lngre tid, men Erik terkom om en stund, just lagom att f hra
berttelsens slut.

"Och", fortfor herr Smilander, i det han fattade sitt glas och
med vrdighet liksom drack sig sjelf till, "och sedan vi utstllt
tio vakter, intrngde andra tio man modigt i ladan, slunda att
skallfogden, sitt embete likmtigt, gick frmst och sedan brofogden
med karlarne. Derefter kom jag ensam, utgrande liksom en ptryckning
 hela anfallskolonnen, hvilket ocks i sanning var af nden, ty i
annat fall hade rackrarne mjligtvis kunnat rymma sin kos. Men se,
den som frn brjan stllde sig vid ingngen, det var jag, frdig
att vid ringaste tecken till tvekan  mina mns eller kronovidrigt
motstnd  fiendens sida beslutsamt skynda ut och jmvl, just i
rttan tid, snda nmdemnnen med reservmanskapet i elden. Men detta
behfdes inte. De sluga sklmarne ltsade gifva sig p nd och ond
samt fllo p kn och bdo om frskoning och mat, hvilket jag genast
insg var en krigslist, ty man skall veta att en sdan der rymmare,
rtt s utsvulten han r, i sig frenar fem mans styrka d det fr
honom gller att vinna den der frbjudna frukten, friheten. Jag
lt derfre genast basta och binda de sklmarne, och sedan de, vl
bundne och liggande p golfvet, ter kunde anses som myndigheternas
skra och vlfrvrfvade egendom, skyndade jag att medelst ngra
passande tecken  deras ryggar och hufvuden pminna dem om min
nrvaro i egen person samt dymedelst frm dem till beknnelse af
hvart de 'andra rymmarne' tagit vgen, ehuru jag, hi hi hi, aldrig
af landshfdingeembetet ftt underrttelse om flera n fyra af den
sorten -- och de lgo der. Slunda rddade jag vrt samhlle frn
den fverhngande faran att bli offer fr dessa illgerningsmns
lagstridiga framfart. Som de voro ngot illa medfarne af fregende
nattens strid samt antagligen ganska hungriga, frbjd jag att gifva
dem ngon annan torplgning n stryk fr att f dem rtt spaka."

"Nedrig grymhet!" mumlade Erik fr sig sjelf, men gamle Strle
frgade lugnt om skallfogden tfljt lnsmannen till Ojala?

"O, hvilken frutseende blick!" utropade Smilander, "ja visst, han r
hr!"

"Var god, herr befallningsman", sade Strle med egendomlig tonvigt,
"och gif order att fngarne genast skola f sig en extra forplgning;
jag betalar det."

"Mycket gerna", svarade Smilander ngot tveksamt, "men jag vet inte
om jag just har rttighet att nnu mera n redan skett..."

"Erik!" afbrt Strle otligt, "bed din fstm genast snda ngot bud
till fngarnes bevakningsstlle med lmpliga frfriskningar t de
stackrarne."

"Aha", tnkte Smilander, "han menade _sdan_ forplgning", och
tillade derefter hgt: "Vid Gud, en del hmnd!"

"Skynda dig Erik", bad Strle.

Erik skyndade ut men Smilander brjade begrunda hvad det der ordet
"fstm" skulle betyda och om det gllde den spottska svenska frken
eller doktorns syster. I alla fall beslt han att passa p tillflle
och nrmare taga reda p denna sak samt tillika rycka fram med
anhllan om uppsttandet af berttelsen angende rfrarnes gripande.

Erik terkom snart och meddelade att Aina dragit frsorg om att
morbroderns nskan skulle uppfyllas. Derefter visste han att
skickligt gifva samtalet den vndning att Pettersson och onkel Strle
kommo i samsprk om laxfnget i forsen, ett mne som intresserade den
gamle ungkarlen. Under tiden egnade sig Stenrot helt och hllet t
Smilander och uppmanade denne slutligen att i sin "rapport" inflta
en antydning derom att han, Smilander, gjort staten en vsentlig
tjenst genom att visa sig s nitisk i en sak som rrde en utlnding
af herr Strles karakter.

"Och skl derp!" tillade skalken, "fr herrn inte en rysk orden,
s kan ta' mig bfveln nog gubben Strle gra er till medlem af en
svensk orden."

"Hvilken?" frgade befallningsmannen i hviskande ton och rodnande i
frsmaken af tillfredsstlld ffnga.

"Hertigar och grefvar bra dess tecken", sade Erik, "skl!"

"Dess namn, dess namn!" bad Smilander och klingade med Eriks glas.

"Tala nrmare om saken med herr Strle -- han r kommendr", blef
svaret.

Till Smilanders harm tillknnagaf nu tant Agatha att aftonvarden var
frdig.




26.

Skuggan viker.


Medan de andra herrarne voro slunda sysselsatte, en hvar p sitt
hll, fretog vr vn Ros en promenad utt forsen. Flera af de
yttranden som under dagens lopp undfallit gamle Strle, hade i den
unge mannens brst tervckt tankar af samma natur med dem hvilka
uppfyllt hans sjl under grdagens nattliga ridt. I smrtsamt lifliga
frger stod framfr honom bilden af den lskades gestalt, men den
mrka skuggan af det oblidkeliga olycksdet lade sin iskalla ddshand
p det liffulla hjertats sknaste frhoppningar. Dyster i hogen,
ett rof fr de mest omvexlande knslor, som n ryckte honom med sig
till en besvarad krleks svindlande hjd, n strtade hans arma
sjl i hopplshetens kaos, vandrade han fram sin ensliga vg utmed
den dnande forsens klippbrdd. Han stannade, aftog hatten och lt
den friska, af fina vattendunster mttade aftonflgten svalka hans
panna, omkring hvars hvita, fasta hvlfning det mrka hret bildade
en dunkel ram. Hvem hade kunnat tolka de tankar som nu rrde sig
inom densamma, der han stirrade ned i den brusande afgrunden? S
stod han lnge, men p fstets mrkbl grund frsvunno smningom
fven de sista molnen och Septembermnens blanka sken utgjt sig i
underbar fullhet fver det vilda landskapet. S stod han der den
srjande menniskosonen med armarne korslagda fver det stolta men
qvaluppfyllda brstet. Han stod med sin andes ga frfarande klart
fstadt p en pligtuppfylld, men frjdls framtid: ofvanom sig den
lugne himmelske vktaren och nedanfre forsens eviga brus.

Ltt lades tv sm hnder p hans skuldror och i det frsilfrande
mnskenet stod emellan honom och fallet, just p klippans brant,
en liten elfva, hvilken, hjande sig p tspetsarne, snkte sina
blickars ljus genom tviflarens egna gon djupt, djupt till dess det
ndde till bottnen af den lskades sjl.

"Kom, Birger", hviskade hon, "jag har skt dig."

De trdde ett steg tillbaka frn branten och i det hon blygt lade sin
ena arm om ynglingens hals, fattade hon med den andra hans hand och
sade:

"Du har inte kunnat tala, Birger, jag vet ju hvarfr, men skuggan har
vikit och jag kan nu tala mitt hjertas sprk och f lyssna till ditt.
Hvad du varit fr mig, det skall du alltid frblifva, men jag r _nu_
infr dig och verlden -- en Finlands dotter. _Den_ underrttelsen
medfrde morbror Strle; jag har s velat det."

Ett djupt andetag hjde Birger Ros' brst och han sade sakta:

"Och denna uppoffring har du hemburit mig!"

"Ingen uppoffring", svarade Jenny och rodnade varmt, "jag var vl
frut din svenska syster men nu ar jag din finska brud."

Och hon gmde sina gon, i hvilka krlekens perlor lyste, vid den
lskade mannens brst. Men snart hjde hon ter sitt lockiga hufvud
och blickade frtrstansfullt leende upp till honom. Hans lppar
rrdes nnu liksom i stilla bn och sedan -- i nsta gonblick --
tryckte han den ljufliga flickan till sitt brst och en helig kyss
frenade de tv dla menniskorna fr evigt med hvarandra.

Men i det klara mnskenet svingade alla Imatras elfvor vid forsens
dnande jubelmusik i en gldtig dans och sjngo dertill, fr dem
hvilka frstodo orden, en sng om den sanna krleken som "icke tror
p ett oblidkeligt olycksde."




27.

Den vackra adoptivdottern.


Efter qvllsvarden, nr vinet perlade i de fyllda glasen, hll
morbror Strle ett kort tal i fljande ordalag:

"Han, ssom Jennys frmyndare, hade p hennes allvarligt frklarade
beslut att fr alltid flytta till Finland, enligt hennes plan och
egen vilja, i hennes namn vidtagit fljande tgrder:

"Han hade till Finland frflyttat och i Freningsbanken deponerat
Jenny Bertrams hela frmgenhet samt dessutom inkpt landtstllet
Ojala, hvarest med ett kapital af etthundratusen mark till grundfond,
den frsta finska folkhgskola skulle inrttas. Vidare hade hans
myndling anslagit en summa af etthundratusen mark till grundkapital
fr uppsttandet af en strre tidning p finska sprket, hvars
hufvudredaktr, vald fr fem r, stdse skulle utses af den
studerande ungdomen vid Helsingfors universitet. Slunda hade Jenny
Bertram tillfrt sitt nya fosterland ett ansenligt kapital, hvilket
han hoppades skulle blifva rikligt fruktbrande. I den frening,
som skulle bli en sannolik fljd af detta hans myndlings steg,
lskade han att se en framtidshgring af det finska och det svenska
elementets sammansmltande, ty om _de_ tu varda _ett_, d bygger
Finland sin framtid p en msesidigt beprfvad krleks grundval, --
och liksom han nu frivilligt nedlade sitt frmyndarembete, s har
ock moderlandet frtrstansfullt nedlagt sitt ledarekall ssom en
grd af aktning fr det unga samhllets sjelfbestmmelsertt och
framtidsfrhoppningar. Med denna liknelse till utgngspunkt tog sig
derfre talaren friheten att fresl en vlgngsskl fr den svenska
frken Jenny Bertram, Finlands vackra adoptivdotter!"

Och hrmed slutar vr lilla sommarsaga frn de tusen sjarnes land.




Efterskrift.


Vr uppgift har icke varit att skrifva Finlands kulturhistoria. Vi ha
blott velat lemna ett ringa bidrag dertill, en liten tafla ur detta
med Guds hjelp och p grund af egen kraft blifvande framtidsfolks
historia fr dagen. Och det r sannt: Finland har sig anvisad en
ganska egendomlig roll i den europeiska nordens historia. Om vi
fven icke kunna hylla aflidne Hwassers (se hans bekanta skrift om
Borg landtdag) mera snillrika uppfattning af hvad Finland _kunde_
blifva, n praktiskt taget mjliga bestmmelse, s kan man dock i
alla fall inrymma en stor betydelse t detta lilla folk. Tron att
Finland skulle bli den brygga p hvilken vesterlndsk civilisation
skulle bana sig vg till Orienten, mste anses ssom en fvervunnen
stndpunkt. Deremot r dess betydelse fr "vesterlandet" i fljd
hraf icke mindre. Frgan gller nmligen icke _Finlands inflytande
p stern_, utan tvrtom dess frmga att motst tyngden af Orientens
ptryckning. Skall denna af den vesterlndska bildningen till
_europeiskt_ kulturlif vckta nation nu, sedan densamma p stt
och vis blifvit sjelfstndig, af uteslutande egna krafter kunna
hfda dess under svensk egid vunna rykte om "finsk ihrdighet" --
ett verkligen historiskt hedrande namn? Vi fr vr del vilja tro
detta, nmligen i fall de finska frhllandena gestalta sig slunda
att folket fr begagna sig af sina _bda_ axlar fr att lyfta den
i sanning icke ringa brda af kulturhistorisk bestmmelse, som
verldshistorien plagt det goda Suomifolket. Gud har gifvit finnarne
uthllighetens oskattbara frmga, och detta i hg grad, men hvad
Finlands europeiska betydelse vidkommer beror vrdet af denna
egenskap helt och hllet upp den riktning som denna uthllighet
behagar taga. Vi nmde hr nyss frut att Finland, det "unga Finland"
ville jag sga, i likhet med alla andra vlskapade _barn_, fven
d dessa framtrda p politikens flt, har _tv_ axlar. Nu gller
det, ssom vi redan i vr lilla berttelse liknelsevis ppekat,
huruvida icke den ena armen, den ursprungligt starkare armen, det
finska folket i fennomansk mening, den "finska massan" p det sttet
sker att styra sin bt i hamn att den venstra armens, det svenska
elementets, verksamhet blir af jemfrelsevis ringa btnad. Men just
denna andra axel i det "nya Finlands" (sit venia verbo) lif r den
del af dess statskropp som historiskt ovedersgligen, och fr alla
kommande tider, utgr den frbindande lnken emellan Suomifolket och
vesterlandet.

Finland kan visserligen numera, derigenom att en del af dess
sner frnekar sina andligen svenska anor, till och med inom en
jemfrelsevis kort tidrymd framstlla taflan af en "finsk-finsk"
kulturform. Svrt vore dock fr hvarje frdomsfri att sga hvari
egentligen denna specielt finska kulturform skulle skilja sig ifrn
samma banor som folkets utveckling hittills fljt. Eller skulle
Finland vilja afsga sig sin frn vesterlandet rfda politiska
konstitution och skulle dess religisa lif vilja g samma vg? Vi
tro det icke. terstr sledes _sprkfrgan_, uppdrifven till sin
spets af de s kallade fennomanerne. Men hvad terstr _numera_
att nska i denna vg? Kanske en egen finsk-finsk litteratur?
Intet annat frhindrar ju uppkomsten af en sdan n mjligtvis den
ryska politiken; men denna verkar i nnu vida hgre grad hmmande
p det svensk-finska skriftstlleriets utveckling. Eller ligger
hrinunder mhnda en annan orsak? Det r ju icke sprket som _"gr"_
litteraturen, fastmera terverkar en hgre utbildad andlig verksamhet
p sprkets frdling. Deri ha vi sledes icke heller roten till "det
onda", hvilket hrvidlag r svrigheten fr den finska litteraturen
att arbeta sig fram till en sjelfstndig betydelse. Orsaken br
sledes skas antingen hos den finska folkmassans ofrmga att
uppbra ett vittert lif i hgre mening, eller ock i bristen p
skapande frmgor. Men hvar skall anledningen till denna sistnmda
fattigdom skas om icke i folkets ofrmga att producera dessa
behfliga litteratur-representanter?

Ssom bekant saknar den svensk-finska litteraturen ingalunda namn,
som i vida kretsar klinga smickrande fr det folk de tillhra. Och
dessa namns uppbrare ro finnar till sjl och hjerta. Eller vgar
mhnda ngon af herrar fennomaner verkligen sga att s icke r
fallet. Detta tro vi icke.

Men liksom det finnes vissa ganska dla vxtarter som, trots alla
de goda egenskaper de utveckla efter befruktningen, emellertid af
naturen -- eller kalla det hellre frsynen -- i detta afseende
hnvisats till behofvet af medverkan frn medlemmar af till och med
andra naturriken, -- hvarfr skulle man icke hruti kunna se en
fingervisning att fven de skilda nationerna behfva hvarandra och
hvartill skulle d fver hufvud taget en verldshistoria tjena?

Nvl: den svenska nationaliteten har trdt i berring med den
finska. Frn hvilkendera sidan ha nu anledningarne till ett hgre
andligt lif utgtt, det r en frga, som hvarje fver denna sak
tnkande menniska har ltt att besvara. Om nu finska folket tror
att timmen slagit fr detsamma att utan all vexelverkan med sin
naturligaste bundsfrvandt framdeles dana sin egen historia -- s
kommer vl Sverge att srja fver detta misstag, det r visst och
sannt, och svrast blir de hundratusentals svensk-finnars stllning,
som bygga och bo i Suomilandet, men det oaktadt torde icke ens den
djerfvaste nationalffnga i denna sorg kunna se annat n den ldre
broderns grmelse fver den yngres _frhastade_ beslut att vnda
ryggen t sin egen bildningsklla. Hvad Sverge _fordrar_ af Finland
r icke annat n att Finland, i de frltliga utbrotten af sin
vaknande nationalknsla, icke skall frg sig emot sig sjelf, att
icke den ena af dess armar skall hja sig emot den andra, som s
villigt blifvit framrckt fr att frenas till ett gemensamt arbete
fr andligt sjelfbestnd.

Ngra af de freteelser som egt rum vid den senaste finska
landtdagen (vi skrifva nu Maj r 1872) mste ovilkorligen framkalla
betraktelser af detta slag i hvarje sinne, ppet fr rttvisa och
hvars verldsskdning icke ensidigt riktats t parti-intressen. Visst
nskar Sverge fsta Finland vid sig, men detta i den mening att
de band hvarmed detta skulle ske icke ro maktens eller styrkans,
icke heller den andliga fverlgsenhetens, icke ens tacksamhetens
och de gemensamma minnenas i alla fall vackra och hr erknda
begrepp -- utan det band, medelst hvilket den skandinaviska norden
vill och nskar fsta Finlands kultur vid sig och sin utveckling,
r fvertygelsen derom att Suomifolkets enda utvg att bevara sig
t sig sjelf frenas med det hga uppdraget att derjemte utgra
ett vesterlndskt skyddsvrn emot orientaliskt vld. Finnarne, de
nmligen som bo emellan Ladoga och Bottniska viken, ro enligt
vr ofrgripliga sigt _numera_ europeer -- och ha i fljd deraf
ovilkorligen samma pligter i och fr den vesterlndska kulturens
upprtthllande sig lagde som vr verldsdels friga nationer. Att
den finska nationen i politiskt afseende nnu r ung, veta vi, men
vi hoppas dock att denne vr yngste broder i kulturlifvets led just
i och genom sin nu vunna sjelfstndighet (isynnerhet sdan denna de
fakto r) pminnes derom att: en fullvuxen yngling br kunna utveckla
s mycken omdmesfrmga att han icke, ssom det heter, "uppbrnner
skeppen bakom sig".








End of Project Gutenberg's En sommarsaga frn Finland, by Johannes Alfthan

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN SOMMARSAGA FRN FINLAND ***

***** This file should be named 55044-8.txt or 55044-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/5/5/0/4/55044/

Produced by Helvi Ollikainen and Tapio Riikonen

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org/license

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
