The Project Gutenberg EBook of En konungasons de, by J. O. berg

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org/license


Title: En konungasons de
       Skildringar frn Erik XIV:s sons lif

Author: J. O. berg

Release Date: August 8, 2016 [EBook #52752]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN KONUNGASONS DE ***




Produced by Tapio Riikonen






EN KONUNGASONS DE

Skildringar ur Erik XIV:s sons lif


AF

J. O. BERG





Stockholm,
F. & G. Beijers frlag,
1891.




INNEHLL:

 Lejdebrefvet.
 "Den irrande fogeln" finner sitt bo.




Lejdebrefvet.


I.

Skulle man ngonsin tillmpa ordsprket "lifvet vexlar", s r det utan
den ringaste gensgelse p Gustaf Eriksson, Erik XIV:s och Katarina
Mnsdotters son. Med allt skl kan man sga att han af lifvets vindkast
slungades omkring som en boll frn det ena landet till till det andra.
n spra vi honom i Tyskland, der haa dock utstod de svraste lidanden,
hans lefnad var underkastad; n finna vi honom i Sverige vid mtet med
systern, n i Ryssland, i hvilket land det ndtligen frunnade honom
en graf. Erik XIV var en folkets konung. Hans son var och r en i
folkets gon kr personlighet, kring hvilken en mystisk slja drager
ett djupt poetiskt skimmer. Fdd arfvinge till svenska kronan, men
genom farbroderns, den illistige Johan III:s rnker utsttt derifrn,
mste konungasonen landsflyktig irra omkring i frmmande lnder, och s
godt som lifnra sig af andra furstars gifmildhet. Ett vackert drag i
Sigismunds karaktr r det, att han p alla mjliga stt omhuldade
Gustaf, och det oaktadt Johan III alls icke p ngot otvetydigt stt
lt frst, att brorsonens uudanrdjande skulle ligga honom srdeles
varmt om hjertat.

Se hr Gustaf Erikssons korta, men ondligt vackra saga, hvars senare
del utgr mnet fr vr lilla berttelse.

Nr upprorsfrsken mot Johan III blefvo allt ttare, begynte han,
ssom man sger, draga ronen t sig med afseende p hufvadmnnen fr
uppviglingarne. Alldeles utan skl misstnkte han brorsonen, som var
naturlig arfvinge till kronan, fr indirekta stmplingar, oaktadt han
nnu var bara barnet, och konungen beslt fr den skull att skaffa
honom ur vgen. Den hofbetjent, som erhll i uppdrag att af dagataga
den unge fursten, blef, ssom vi veta antastad af en Sparre. Denne
fattade nemligen misstankar och underskte betjentens brda. Derp
snde Sparre den unge Gustaf till frmmande land. S lyder en
berttelse.

Den andra r den, att Gustaf redan vid sju rs lder blifvit aflgsnad
frn fderneslandet och satt i jesuitskolan i Braunsberg. Detta sista
antagandet har de strsta skl fr sig, ty Gustaf hade nda frn
barndomen varit uppfostrad i katolska lran, den han ocks blef trogen
s lnge han lefde.

Rrande r det att knna den unge furstens lefnad i de tidigaste
ungdomsren. Vetgirig som han var, sysselsatte han sig uteslutande med
studier, och d nden mngen gng stod fr drren, mste han tillgripa
de ytterste tgrder fr tt skydda sig fr undergng. S bertta
hfdatecknarne, att han, ifrigt studerande om ntterna, mste anvnda
dagarne till kroppsligt arbete fr att kunna uppehlla lifvet. De
grfsta och simplaste arbeten skydde han icke heller. n sg man honom
ssom skoputsare p vrdshusen; n ssom ryktare i stallen. Det var
isynnerhet i Wilna som hans mdosammaste tid frflt. S hnde det
omsider, att han fr att lifnra sig mste fr brd pantstta sin
faders dagbok fr ren 1566 och 1567.

Men under det tidens stormar brusade omkring honom; under det
farbroderns rnker omvrfde honom och mngen gng hotade att strta
honom i forderf, framstod ndock prins Gustaf ssom en personlighet,
vida hjd fver menniskornas usla smsinne. Detta bevisas bst derutaf,
att krleken till hans fdernesland, hvarifrn han tidt och ofta fick
rna s mycket ondt, likvl bibehll sig ren i hans sjl. Aldrig, fven
vid de strsta frestelser, tvekade han i valet, och hans vgran att
ing p ryska czarens anbud, d han varit tvungen att upptrda ssom
Sveriges fiende, bevisar tydligt, att hans sjl var ren som ett barns,
som en ynglings, hvilken hller minnet af frldrar och fdernesland
ssom dess kraste skatt.

Svensken knner allt fr litet Gustaf Eriksson. Mtte dessa enkla rader
lra honom att inse att i vr historia finnes en uppenbarelse, en ny
Hamlet, vrd det svenska folkets krlek; en vemodig, poetisk natur,
hvilkens snillegfvor erkndes af hans samtid, som ocks fr hans djupa
insigt i kemin benmde honom: den andre Paracelsus.

Det skulle blifva allt fr lngt att hr redogra fr Gustafs alla
den. Vi inskrnka oss fr den skull att omnmna, det han omsider
lyckades f trffa systern Sigrid p en  i Stockholms skrgrd och
under stark bevakning, samt ngot senare, modern i Reval. Derefter
mste han p den hmdgirige Johans befallning tervnda till Polen,
hvarifrn han medelst ett kejserligt lejdebref inbjds till czar Boris
Gudunows hof i Moskwa. Gustaf antrdde ocks resan dit, och det r
denna hans vistelse i den gamla Kremlstaden, som vi hr vilja teckna.

       *       *       *       *       *

Regnet piskade obarmhertigt kejsarstadens gator och palats, och i det
starkt rdande mrkret tog sig "staden med de hvita stenarne", ssom
Moskwa benmnes, alldeles ut som en underskn nymf, badande sig i
regnskurarne. Det var dsligt p gatorna. Endast d och d syntes en
dwornik i ngon portgng. Med smniga gon kikade han en stund lngs
gatan, liksom fr att frvissa sig om, hur lnge det skulle frunnas
honom att vara ensam och i ro njuta af den frledande wotkan, som
gjorde honom s innerligt sll och lt honom glmma alla
frtretligheter, till och med Maritschas strtskurar af ovett.
Skerligen tyckte ocks den gamle portvakten, vi f verkligen syn p en
dylik, som i denna berttelse kommer att ppna raden af personligheter,
att himmelens skurar vore en riktig vlsignelse i motsats till
Maritschas, det kunde man se p hans frnjda uppsyn, d han strckte
ut det kala hufvudet och en ganska lng stund lt det skljas af
regnet.

Sedan han en god stund hllit p med denna renskljningsmetod, drog han
sig smningom tillbaka men tittade nnu en gng ut och spejade lngs
gatan, hvarunder dessa halfhgt uttalade ord frnummos frn hans
lppar.

"De ' ute i qvll, bda tv. Ack det r en frnm och god herre, som
aldrig sagt ett enda ondt ord till mig. Manin, brukar han ofta sga, du
r en bra gubbe, och du skulle vara nnu bttre, om du inte hade din
trtgiriga hustru att dragas med. Nr qvinnor f lust att trta, s
rinna orden ur halsen p dem liksom vattnet genom ett sll. Ja, nog har
han rtt, den frnme herrn, som man pstr att vr fader czaren vill
ha till man t den skna prinsessan Axinia", fortfor Manin med en suck
och for med handen fver den kalla hjessan. "Men, det var besynnerligt,
att inte _han_ kommer p sin vanliga tid. _Hon_ stannar nog borta s
lnge hos furst Grenin, och s blir det vl fven min lott i qvll, att
f tflja honom nr han hemtar henne. Ack", och hrvid suckade Manin
nyo, "om Maritscha vore s ung, s skn och s god som hans hustru.
Ack... ja, d vore hon nog inte hustru t den fattige dworniken Manin,
som nu inte har ett enda hr p sitt hufvud. Dina fingrar, Maritscha,
ha gjort min hjessa kal som Ukraines stepper. Dina vredgade ord... men
tyst, jag hr fotsteg", afbrt han sig sjelf och stack nyo ut hufvudet
genom porten. "Tnk om det skulle vara..."

Lngre kom han icke med sina tankar, emedan en groflemmad karl i
detsamma stod framfr honom, och sade med undertryckt stmma:

"r prinsen hemma i qvll?"

Dworniken mnstrade nyfiket och p samma gng misstroget nykomlingen,
och han var synbarligen mycket tvehgsen med sig sjelf hvad han skulle
svara, ty den okndes hemlighetsfulla upptrdande frekom den
genomhederlige Manin ssom just icke p sin plats. Dworniken mnade
ocks utan att svara sl igen porten midt fr nsan p den oknde, nr
denne med en hastig rrelse hindrade Manin frn att utfra sin
fresats.

"Jag frgade dig om prinsen r hemma i qvll", sade den oknde p nytt
och nu med hgre stmma, hvari ett tydligt missnje lg. "Har du inte
ftt ml i munnen att svara nr man frgar, gamle grskgg, s vet jag
ett medel att gra dig meddelsam. Se hr! Tag det hr! Det r
visserligen en obetydlig summa, bara femtio gyllen, men nog kan du
frskaffa dig ngot nje med dem och din hustru med, ifall du r s
lycklig att ega en sdan. N, r prinsen hemma i qvll?"

Manin visste icke rigtigt hvad han skulle svara. Den tunga brsen vgde
han betnkligt i ena handen, under det han med den andra tidt och ofta
ref sig bakom rat. Han visste icke om han skulle mottaga guldet eller
ej.

"Prinsen r inte hemma", mumlade han och betraktade den oknde, och ju
mera han sg p honom, desto mera tyckte han sig mrka, att det var en
frnm herre. Det kunde ju icke heller vara annat, nr han hade
tillflle att s der kasta bort femtio gyllen.

"Hvar r han d?" frgade den oknde vidare.

"Jag vet ej. Frmodligen hos czaren, den Gud och den heliga jungfrun
beskydde!"

Den oknde gjorde en omrklig rrelse af otlighet.

"r hans maka hemma?"

"Nej."

"Hvar r hon?"

"Hos furst..."

"Sg ut, karl!" dundrade den oknde och darrade af feberaktig
otlighet. "Jag mste veta det!"

Manin mnade just svara, d med ens en tredje person oombedd trdde
emellan. Det var Maritscha, dwornikens maka. Hon hade genast med sin
naturliga skarpsynthet upptckt huru det stod till.

"Jas, du str hr och lter besticka dig", skrek hon och ryckte med en
snabb rrelse brsen ifrn Manin. "Har du inte annat att gra, du, n
att st hr och sladdra med hvem som helst. Du skulle f hand om de hr
penningarne, du! Heliga jungfru, om jag d skulle f se dig nykter en
enda timme p dagen s lnge penningarne rckte, s vill jag ensam
utst alla menniskors qval i skrselden. Bttre kunna de anvndas i min
hand. G du in, odga, och laga skorna t mig, annars ska' jag brja
med ditt skgg ocks, och det smakar, som du vet."

Med dessa ord knuffade den modiga qvinnan sin man t sidan och slog med
en hftig rrelse igen porten. Allt hade gtt s fort, att den oknde
icke kunde hindra det. Sedan han hrt, att Maritscha och hennes man
aflgsnat sig, satte han ena handen till lpparne och lt hra ett
skarpt ljud, liknande det nr vinden far igenom en trng springa. Mnga
gonblick frgingo ej, frr n en karl nrmade sig med hastiga steg och
vrdnadsfullt helsade den frstnmde.

"Du stannar hr", sade denne med befallande ton, "och ger noga akt p
nr prinsen gr ut. Snart kommer han vl hem. Du fr nd inte aflgsna
dig, utan vnta till dess han senare gr ut. Nr han kommer ut, ger du
mig genast signalen, men du mste akta dig noga s att du ej blir
upptckt. I synnerhet fr du ej visa dig fr dworniken i huset."

"Ska ske som ni befaller, ndig herre", sade tjenaren och bugade djupt.

"Tecknet vet du", sade hans herre.

"Ja."

Tjenaren blef ensam. Nr ljudet af hans herres steg frklingat, tog han
upp en liten flaska, satte den fr munnen och tmde den till hlften i
ett enda tag. Ryssens gon glnste d af frjd och han mumlade fr sig
sjelf lnga meningar, hvilka alla uttryckte den sllhet han erfor af
wotkaflaskans innehll. Sedan han en stund sett sig omkring, lutade han
sig makligt mot porten och snart brjade hufvudet att allt mer och mer
sjunka ned mot brstet. Det var den obevekliga smnen, som spelade
vktaren detta lilla spratt.


II.

Fr att f upplysning p det fregende, mste vi bedja lsaren flja
oss ngra dagar tillbaka i tiden.

Vi begifva oss d till den borg, der Boris Gudunow residerade. Denne
kejsare var en kraftfull man, som lnge tyglade de vilda passionerna
hos sitt folk, och hans regering var fr landet ganska lyckosam. Men,
liksom alls ryssar, hade han den lsklingstanken att utvidga riket
p sina grannars, i synnerhet Sveriges bekostnad. De brdiga
stersjprovinserna lgo honom mycket nra om hjertat. Slutligen trodde
han sig ha ftt en id, som, om den blefve utfrd, skulle fra honom
till mlet och frskaffa honom de eftertraktade lnderna. Han fick
nemligen hra, tt en brorson till Johan III var i Polen vid Sigismunds
hof, Och nr det ocks kom till hans vetskap, att prins Gustaf var den
egentliga arfvingen till svenska kronan, som genom farbrdernes, Johans
och Karls rnker blifvit honom frnryckt, lt han genast snda bud till
prinsen och bedja honom komma till sitt hof. Gustaf, som hoppades att 1
Ryssland vara befriad frn den list och de frst, som i Polen hotade
hans lif, antog med tacksamhet inbjudningen och begaf sig till Moskwa.
Der blef han mottagen med all den prakt, som tillkom honom ssom
konungason, och han var daglig gst vid det ryska hofvet, hvars
frnmsta prydnad han snart blef. Han fvergick ocks alla i manlig
sknhet och i snille. Detta gjorde ocks, att den intagande prinsessan
Axinia snart fstade sig med en verklig krlek vid Gustaf. Han mrkte
visserligen detta frhllande och det smrtade honom, emedan han med
hela sin sjl fsthngde vid den qvinna, som i Tyskland blifvit hans
maka, och hvilken hade tfljt honom till Moskwa. Det tjenade till
ingenting, att han yppade detta frhllande fr czar Boris. Denne
kullkastade genast hans betnkligheter med de orden, att kyrkan kunde
upplsa hans ktenskap. Huruvida Gustaf sjelf var bengen drfr, det
knner man icke med visshet. Men i betraktande af hans redbara
karakter, mste man anse, att han icke skulle varit i stnd att svika
den qvinna, vid hvilken hans varma sjl fstat sig. Nej, det var helt
andra orsaker, som blefvo mnen till den sndring, som snart nog
uppstod mellan honom och czaren, och som till slut beredde hans
undergng.

Det var ett par dagar fre hndelsen i frsta kapitlet. I sitt
arbetsrum gick czar Gudunow hftigt fram och tillbaka. Starka
sinnesrrelser skiftade hastigt om hvarandra i hans djupt markerade
anlete, och ofta ljungade ur de stora gonen en eld, som tydligt
dagalade, att vreden bodde inom den mktige mannen. Sedan han en stund
gtt fram och tillbaka tog han plats vid ett litet bord och lt
hufvudet sjunka ned mot brstet, under det han stdde ena armen mot
bordskifvan. Hvad tnkte han p? Grubblade han p hvilka erfringar han
skulle gra hrnst? Om han skulle anfalla Polen eller Sverige?

P intet af detta tnkte han nu.

"Han vgar trotsa mig", utbrast czaren efter en stund och sprang upp.
"Ah, det r ocks den frste som gr det? r jag ej herre hr? Har jag
ej makten att lta honom omkomma nr jag behagar? Och hvem skall
ngonsin bry sig om honom? Ingen, Kung Johan skall tvrtom knna gldje
fver att hans brorson kommit ur verlden. Ha", utbrast den vredgade
herskaren nyo och stampade med foten, "de frdelar jag erbjudit honom,
dem..."

I detsamma ppnades drren frsigtigt och furst Grenin anmldes. Vid
ljudet af detta namn spred sig en svag ljusning fver czarens strnga
drag, och han sade med en ton, som rjde icke blott en viss otlighet,
utan fven tillfredsstllelse:

"Fr in fursten!"

Strax derefter intrdde furst Grenin, en liten spenslig figur med ett
stndigt smil p de tunna lpparne. Sedan han vrdnadsfullt helsat
Boris Gudunow, som med ett prfvande uttryck stadigt hade sina blickar
fstade p hans anlete, sade han i lg ton, som hade han fruktat
lyssnare:

"Har eders majestt kommit lngre med den halsstarrige svensken?"

Det syntes tydligt, att czaren vntat sig denna frga, ty han blef icke
alls fverraskad deraf, utan svarade med fullkomligt lugn:

"Nej, min bste furste. Jag blef just glad fver att ni kom, ty ni
brukar kunna gifva rtt goda rd. Hvad skall jag gra med prinsen? Alla
de frdelar jag erbjuder honom, frkastar han. Om det nu r, ssom han
sger, af krlek till sitt fdernesland, inom hvars grnser det aldrig
mera frunnas honom att komma, eller af tillgifvenhet fr den qvinna
han ktat i Tyskland, det kan jag icke rigtigt frst. Om det sista
antagandet vore det rtta, d... d..."

Czaren uttalade icke meningen. De vldsamt knutna hnderna och de
flammande blickarna talade likvl till fyllest. Furst Grenin sade ocks
genast:

"Jag antager bdadera ers majestt. Dock r det svrt att behandla
prinsen p annat stt n som sker, tminstone s lnge han eger i sitt
vld det lejdebref, som ers majestt gaf honom utom..."

"Ah, ni framkastade med er vanliga slughet en vink t mig, min kre
furste", afbrt czaren lifligt. "Lejdebrefvet, ja! Skulle det icke
finnas bland Moskwas befolkning ngon person, nog djerf och nog
frslagen att i hemlighet bemktiga sig detta bref, som binder mina
hnder. Sk upp en sdan, furste, och hans belning skall blifva
riklig."

Furst Grenin frsjnk en stund i djupa tankar, och under allt detta
gick czaren lngsamt fram och tillbaka fver golfvet. Hans armar voro
korslagda fver brstet, och blickarne envist snkta ned mot jorden.

"Nu har jag en", sade ndtligen fursten och upplyfte hufvudet.

"Bra, bra", utbrast czaren och gnuggade hnderna. "Tror ni er kunna
lita fullkomligt p honom?"

"Ja, ers majestt. Som p mig sjelf."

"Hans namn?"

"Repnolsky."

"Ah, kaptenen vid mitt garde?"

"Ja."

"Det r en kck karl, jag vet det", sade Boris Gudunow med synbar
tillfredsstllelse. "Jag har mnga gnger sett honom utfra handlingar,
deri mod och frslagenhet spelat hufvudrolerna. Vill ni, furste, gifva
honom i uppdrag, att bemktiga sig lejdebrefvet?"

"Som ers majestt befaller", svarade furst Grenin och reste sig upp.

"N, n, infll czaren leende, det r icke s brdtom min bste Grenin.
Ser ni, jag vntar i hvarje minut prins Gustaf hit. nnu en gng, och
det i dag, vill jag framlgga mitt frslag fr honom. Nekar han fven
nu; nvl, d mste det ske som vi nu kommit fverens om. Stanna qvar,
furste! Det skall troligtvis intressera er att nrvara vid ett s
afgrande gonblick."

Fursten bugade sig utan att svara. En stunds tystnad uppstod. Hrunder
tnkte Boris Gudunow uteslutande p det stundande mtet med Gustaf och
utgngen deraf och han kunde icke betvinga den ltta oro, som besjlade
honom. Furst Grenin deremot tnkte alldeles icke derp. Han sysselsatte
sig helt och hllet med att utfundera bsta sttet att vinna kapten
Repnolsky fr ndamlet. Kaptenen var en stolt och objlig natur, som
kanske icke s ltt skulle lta beveka sig. "Ah, jag har det nu",
tnkte fursten, och smilet kring lpparne bredde ut sig, "en hgre post
vid regementet och, om detta icke hjelper, hgre adelskap, se der de
snaror, i hvilka jag skall fnga min man."

Slutligen anmldes prins Gustaf. Ledigt och obesvradt intrdde den
landsflyktige konungasonen. Allvaret tronade p hans vackra panna.
Vemodet lg kring de hrdt sammanpressade lpparne, och i de vackra
gonen, dessa ljufva minnen af Norden och af den lskade modern, lg en
sorgsenhet, som derifrn spred sig fver hela det regelbundna, manligt
skna ansigtet. Hans smrta och vl proportionerliga gestalt bjde sig
ltt fr czar Boris Gudunow, under det han med vlljudande stmma
uttalade dessa ord:

"Ni har ltit kalla mig hit. Jag r till er tjenst."

Det lg ngonting i Gustafs ton, som kom czaren att spritta till, och
fven furst Grenin knde sig obehagligt berrd af de skarpt uttalade
orden. Han fruktade ett stormande upptrde.

"Ni anar tvifvelsutan hvad det r frgan om", sade ndtligen Boris
Gudunow och bjd Gustaf intaga platsen bredvid honom. "Jag frnyar i
dag infr er mitt frslag. Betnk er, min prins, innan ni fr alltid
stnger lyckans drr bakom er."

"Jag har betnkt mig", svarade Gustaf icke utan en anstrngning, som
framlockade stora svettdroppar p hans panna. "Jag r eders majestt af
hjertat tacksam fr all den vlvilja jag hr tnjutit, men jag kan icke
fr att gra er till viljes, uppoffra mina sigter."

Ju lngre Gustaf talade, dess mera uttrycksfullt blef hans skna
ansigte. Det hrdes tydligt p den ltta vibreringen i rsten, och det
syntes lika tydligt af glansen i hans vackra gon, att de ord han
uttalade, kommo rakt frn hjertat, och voro frestafvade af den
innerligaste fvertygelse. Han fortfor:

"Ni bjuder mig er skna dotter, prinsessan Axinia, till geml. Er
dotter r verkligen en qvinna, som skulle pryda hvilket glnsande hof
som helst och der utgra den dyrbaraste perlan, men jag kan nd icke
ing p att kta henne. Ni vet orsaken. Den lskliga qvinna, som i
Wilna blef min maka, har allt fr djupt intagit mitt hjerta, att jag
skulle kunna frskjuta henne. Ack", fortfor han med hnfrelse, "om det
funnes ngon plats i den stora verlden, der jag i enkelhet kunde f
tillbringa mina dagar med henne, utan att behfva frukta list och
rnker hvart jag n gr! Men, min lefnad har varit och skall vl alltid
blifva en kedja af oupphrliga olyckor. Vidare bjuder ni mig att
afsvrja min barndomstro. Jag sger er nnu en gng, och det kanske den
sista, att jag icke _kan_ det. Jag _vill_ det icke heller, ty jag
skulle d f tillnamnet affllingen, och min mor skulle icke utan
blygsel kunna tnka p sin son."

"Slutligen bjuder ni mig att i spetsen fr en hr erfra
stersjprovinserna, fr att sedan erhlla dem ssom hertigdme. Ers
majestt", utropade Gustaf eldigt och med hnfrelse, samt reste sig
upp, "en usling r den, som br vapen mot sitt fdernesland.
Frrdarens namn skulle brnnmrka mig och jag skulle aldrig kunna
blicka ngon menniska, vore det ocks den simplaste af rikets fraktade
slafvar, i gonen. Jemt skulle ordet fosterlandsfrrdare ljuda i mina
ron. Nej, ers majestt, jag kan icke annat n ansl edra anbud, och
bjer mig dessutom undergifvet fr er vilja. Gr med mig hvad ni
behagar. Men nnu, s lnge det lejdebref, som ni gifvit mig, r i mina
hnder, gr jag med upprtt hufvud omkring p Moskwas gator."

Boris Gudunow hade sprungit upp vid Gustafs sista ord. Hans kinder voro
hvita som sn. Hela hans kropp sklfde af frbittring och gonen
tycktes i hvarje sekund vilja trnga sig ut ur sina hlor.

"G, g!" utbrast han slutligen med hes stmma. "Jag skall lta er se,
att det trots ni visat czar Boris Gudunow icke skall blifva
ostraffadt."

Prins Gustaf aftrdde med en stolt bugning.

Mellan czaren och furst Grenin uppstod nu en lng fverlggning, och
fljden deraf blef den, att fursten genast lt efterskicka kapten
Repnolsky. Det var i ett litet rum i en af slottets flyglar, som
Repnolsky mottog sina instruktioner. Men de bda herrarne hade icke
talat utan vittnen. En af Axinias hofdamer hade af en hndelse rkat f
hra hvad som afhandlades. Utan att frlora ett enda gonblick omtalade
hon genast allt fr prinsessan.

Axinia lskade verkligen, ssom frut blifvit nmdt, prins Gustaf. Nr
hon d fick vetskap om de rnker, som smiddes mot honom, blef hon
nstan utom sig af ngest. Hvad skulle hon nu gra fr att hindra
anlggningen? Skulle hon sjelf eller genom andra lta varna prinsen?
Hon beslt sig fr att sjelf gra det. Hrvid mste hon likvl g
frsigtigt till vga, ty spioner omgfvo henne fver allt.

       *       *       *       *       *

Furst Grenin var, ssom ofvan antyddes, en listig man, som icke gerna
ville slppa tillfllet ur hnderna att komma i nnu strre gunst hos
czar Boris Gudunow. Sedan han lyckligt och vl ftt kapten Repnolsky
att taga sig att stjla bort prins Gustafs lejdebref, mot det att haa
(kaptenen) skulle erhlla hgre befattning vid det regemente, han
tillhrde, fverlade fursten med sin lika sluga och rnkfulla maka om
bsta sttet att aflgsna Gustaf frn hemmet den dag stlden skulle ega
rum. Nu var hndelsen den, att Theresia, s hette den unga prinsessan,
ganska ofta brukade komma p besk hos furstinnan Grenin, emedan denna
visat den landsflyktiga en srdeles varm vnskap, och dessutom var en
bildad qvinna, med hvilken Theresia, som sjelf egde djupa kunskaper och
ett sinne, ppet och mottagligt fr alla lifvets frhllanden, helst
nskade att umgs. P denna omstndighet byggde de furstliga makarne
sin nedriga plan. Bud sndes till prins Gustafs dla maka med en
bjudning. Theresia ville ej neka, ehuru hon den dagen helst velat vara
hemma. Hon gick sledes, dock frst sedan hon erhllit Gustafs lfte,
att han p aftonen skulle afhemta henne. Furst Grenin underrttade
genast kapten Repnolsky om frhllandet. Denne tog fr den skull sina
mtt och steg, och lsaren har frmodligen reda gissat, att det var
kaptenen, med hvilken han fick gra bekantskap i brjan. S var det
ocks.


III.

Knappt hade kaptenens handtlangare, en bestucken soldat vid gardet,
slumrat p sin post, frr n snabba steg lngre upp p gatan
tillknnagfvo, att en person, som hade brdtom, nalkades. Vare sig nu
att soldatens rus icke var s grundligt, att det helt och hllet
frmdde betaga honom medvetandet, eller att tanken p hans skyldighet
och det ofrsonliga straff han skulle draga sig, om han frsummade
tjensten, hll hans sjl i s stark spnning, att den var urstndsatt
att njuta ngon hvila -- nog af: nr den oknde personen kom nrmare,
spratt soldaten upp ur sin halfslummer, ruskade p sig ngra gonblick
och gick derp fram till den anlndande som, efter att en stund ha
betraktat huset, stannade framfr porten, synnerligen tvehgsen om han
skulle knacka p eller ej. Soldatens framtrdande kom honom att spritta
till.

"Hvem sker du hr i huset?" sporde soldaten med myndig ton.

"Jag har bref till den frmmande prinsen."

Soldaten var en mkta klippsk figur, som ville taga tillfllet i akt
att visa sin ppasslighet fr kaptenen och derigenom komma i gunst hos
honom. Han sade fr den skull, i det han slog den oknde budbraren
ltt och med en viss frtrolighet p skuldran:

"Lemna du mig brefvet. Jag r dwornik hr i huset och vntar just nu p
att prinsen ska' komma hem."

Den frmmande betraktade, s godt sig gra lt, soldaten nrmare och
icke utan misstroende.

"Om du r dwornik, hvarfr sitter du hr ute i regnet?" sade han. "Har
du ej ngot tak att krypa in under?"

"Visst har jag det", svarade den falske dworniken med ett tilltvunget
leende, "men ser du", och vid dessa ord snkte han rsten till en lg
hviskning, "jag fick alltfr mycket wotka i gr, och bakruset gr, att
jag helst dvljes utom hus, isynnerhet nr det regnar som nu. Ah, det
r srdeles sknt, nr vattnet s hr svalkar pannan."

Med dessa ord aftog den listige soldaten mssan och lt regnet
fversklja hufvudet. Och han fortfor, sedan han nyo satt p sig
hufvudbonaden:

"Men har du inte smakat en tr wotka i dag, s kan du f hr. Jag har
vl s mycket fver, att du kan f dig en dugtig klunk."

Med dessa ord drog han upp den till hlften tmda flaskan och
fverrckte den till frmlingen. Denne, som tillfrene betraktat
soldaten med misstrogna blickar, frndrade nu hastigt uppfrande, och
knappt hade wotkan fuktat hans lppar, frrn han blef ganska meddelsam
af sig.

"I frtroende skall jag omtala fr dig", sade han och lutade sig intill
soldaten, "att jag hrt att brefvet r frn prinsessan. Om du nu vill
framlemna det till prinsen, s ska' du f en del af den belning jag
fr. Jag har brdtom jag, ska' du veta. Katinka vntar mig. Det r
besynnerligt med henne vet du. Hon kan aldrig lgga sig om qvllarne
frrn jag kommit hem. Ocks r hon ju bara barnet nnu, inte mera n
tjugo r. Se hr r brefvet! Lemna prinsen det och nu farvl!"

Sedan han frst visligen tmt flaskan s noga, att ingen kunde gra det
bttre, aflgsnade han sig med skyndsamma steg.

"Den var inte svr att fnga", mumlade soldaten och gnuggade hnderna
af frnjelse. "Undrar just hvad den hr lilla breflappen kan
innehlla... Ah, der kommer en person till! Han r af samma
kroppsstorlek som prinsen! Ja, det r han."

Soldaten tryckte sig s nra vggen han kunde. Prins Gustaf, ty det var
han, gick den gmde s nra att han nstan vidrrde honom med armbgen,
slog ltt p porten och blef snart inslppt. D frst kunde soldaten
andas ut igen.

"Ja nu r han hemma, men hur lnge ska' det drja innan han kommer ut
igen", tnkte soldaten. "Hr kanske jag kan f posta hela natten."

Ensamheten p den folktomma gatan jemte regndropparnes melankoliska
plaskande mot marken gjorde att han nyo frsjnk i en ltt dvala, der
han stod lutad mot den kalla och fuktiga vggen. Slunda frgick
ungefr en timme. D gnisslade den tunga porten nyo p sina gngjern
och uppvckte soldaten, som denna gng slumrat till hrdare.

"Der r han, och den gamle dworniken r med honom i afton ocks",
mumlade soldaten, nr prins Gustaf och Manin trdde ut samt togo vgen
t det hll, der furst Grenins ansenliga palats var belget. "Nu kan
det vara p tid att lta hra signalen."

Med dessa ord satte han bda hnderna fr munnen och lt hra ett
likadant ljud som det, hvarmed kaptenen lockat honom till sig, men
soldatens signal var mera dmpad, fr att icke vcka alltfr stor
uppmrksamhet, alldenstund prins Gustaf och Manin nnu voro inom
hrhll. Knappt hade soldaten gifvit signalen, s framtrdde kapten
Repnolsky med skyndsamma steg.

"r allt klart?" frgade han med undertryckt stmma.

"Ja", svarade soldaten.

"Godt, flj d prinsen och laga s, att han blir uppehllen s lnge
som mjligt p vgen."

Soldaten aflgsnade sig med skyndsamma steg frst sedan han fverlemnat
brefvet till kaptenen, samt omtalat den okndes frmodan, att det var
frn prinsessan.

"Frn prinsessan", tnkte kaptenen. "Ah, det kan inte vara annat n en
varning. Fort nu till verket. Jag ser att lyckan gynnar mig. Porten r
bara lst tillsluten."

Med dessa ord sttte han sakta till porten, s att den gick upp utan
buller, samt trdde in. Han knde noga till lokalen, och fr den skall
ilade han, utan att lta sig hejdas af ngot, upp till andra vningen,
der prinsens rum voro belgda.

       *       *       *       *       *

Hos furst Grenin var ett lysande sllskap frsamladt. Civila och
militra personligheter trngdes om hvarandra i de glnsande, och med
all den prakt, som en rik rysk furste kan stadkomma, utstyrda
salongerna. Vrden och vrdinnan voro sjelfva lskvrdheten och ehuru
den tid redan hade frflutit, d prins Gustaf bort vara der, och denna
omstndighet marterade det furstliga vrdfolket, kunde likvl ingen
upptcka i deras anleten, att en djup oro besjlade dem.

Det tillhr dem, som rra sig i den frnma verldens salonger, att
hyckla knslor, hvilka ro dem motbjudande. Det kallas fr nobelt,
diplomatiskt, verldsvett och mera sdant, man mste sga ett och tnka
ett annat, s fordrar "goda tonen".

I denna frstllningskonst hade det furstliga vrdfolket hunnit
msterskapet. Men hur instuderadt det ndock var i sin dla konst,
frmdde det likvl med mda tygla sin gldje, nr anmlaren med hg
stmma framsade:

"Prins Gustaf af Sverige."

Alla, som sgo gldjen lysa i furstens och furstinnans blickar, trodde
naturligtvis, att den hrledde sig frn sjelfva besket. S trodde
ocks Theresia, och den tacksamhet hon knde, blef nnu strre.

Prins Gustafs upptrdande vckte stor rrelse hos de frsamlade. De,
som personligen knde honom, flades att f trycka hans hnder. De, som
aldrig sett honom, trngde sig fram, fr att f skda in i det manligt
skna anlete, om hvars fgring de hrt s mycket. Gustaf var ocks
intagande i den enkla svarta drgt han bar, och nr han, sedan han
helsat p vrdfolket, gick fram till Theresia och med mhet tryckte
henne till sitt brst, samt kysste henne p den marmorhvita pannan, d
knde han sig s outsglig lycklig, som han icke knt sig p lnge. Det
var ocks med den hngifvenhet, som en sant lskande qvinna knner fr
den hon gifvit sin tro, som hon blickade in i hans gon, som hon
tergldade honom hans omfamning, och som hon hviskade endast dessa
betydelsefulla ord: "Min Gustaf".

Bland den tidens dla tidsfrdrif rknades musiken ganska hgt. Gustaf
var ocks en stor lskare af denna skna konst, som frmr stilla
sjlens gnagande sorger, och uppvcka leendet kring de lppar, der
vemodet annars tagit sin stadigvarande boning. P framstllan af det
furstliga vrdfolket och sedan Theresia ocks bedt honom derom, sjng
den irrande konungasonen med manlig stmma, fljande sng, den han
sjelf skrifvit och satt melodi till:

        Den irrande fogeln.

    Nr vintern strr drifvor och sntcket r
    En svepning kring lilja och ros;
    Nr isarne famna bd' skogar och skr,
    Och sommarvind flyktat sin kos,
    Den irrande fogeln sig sker ett bo,
    Att lefva med makan i krlek och tro
                     uti Nord.

    Nr isarne smlta frn klipporna ner
    Och vren har hunnit till oss;
    Nr sommarens sol ifrn himmelen ler
    Och mattadt r stjernornas bloss --
    Den irrande fogeln sig sker ett bo,
    Att lefva med makan i krlek och tro
                     uti Nord.

    Nr fogeln ej finner det skta i nord,
    Till frmmande land str hans hg,
    Ack, hrlig och skn r den grnskande jord,
    Ack, hrlig den djupbla vg!
    Snart irrande fogeln har funnit sitt bo,
    Och snart fr han slumra frn krlek och tro
                     i sin graf.

Det var s tyst i den stora samlingen, att hvar och en kunde hra sitt
eget hjerta sl. Nr furstesonen slutat sin enkla visa, en anspelning
p honom sjelf, ty med den irrande fogeln menade han sig sjelf, det
kunde ingen undg att mrka, rdde nnu tystnad ngra minuter. Theresia
var blek som om ddens kylande hand vidrrt hennes kinder. Den ena
handen var hrdt tryckt mot hjertat. Den andra omfattade troget ett
litet portrtt af Gustaf, hvilket hon stndigt bar p sig.

"Sl bort dessa vemodiga tankar, min prins", sade ndtligen furst
Grenin och nrmade sig Gustaf. "Ni br ej tnka fr mycket p dylika
sorgliga mnen, ty czaren, den Gud gifve ett lngt lif, vill ju..."

"Tala ej om czaren", afbrt Gustaf hftigt, men med undertryckt stmma.
"Ni vet hvad som senast frefallit oss emellan. Efter detta upptrde
kan det ej blifva godt mera. Jag knner, att jag str vid den
skiljovg, der jag mste vlja. Men", fortfor han och kastade hufvudet
stolt tillbaka, "aldrig skall jag vlja ngonting, sam stller mig i
harnesk mot mitt fdernesland."

Furstinnan Grenin, som just nu kom fram till de samtalande, hade redan
ett ord p tungan, d ett hgt larm nedifrn gjorde hennes afsigt om
intet. Skott fllo och en larmande folkhop brjade trngas i palatsets
trappor. Furst Grenin ilade ut och kom snart tillbaka. Hans ansigte var
likblekt.

"Hvad r p frde; hvad r p frde?" ropade en del af gsterna, under
det andra rusade ut, fr att sjelfve fvertyga sig om hvad som stod p.

"Tionde regementet har gjort uppror", sade furst Grenin, "och jag
fruktar, att mitt eget regemente snart skall flja exemplet. Hr bara!
De ursinnige upprorsmnnen plundra fverallt."

Fruntimren voro nstan halfdda af frskrckelse. De som mest bibehllo
sitt lugn, voro furstinnan Grenin och Theresia. Den sistnmnda stdde
sig mot prins Gustafs arm, och sg upp till honom med fullkomlig
trygghet.

"Kom, min lskade", sade han efter en stund och d larmet smningom
aflgsnat sig, "vi vilja begifva oss hem; det r..."

"En biljett till prins Gustaf af Sverige", ropade i detsamma en rst.

Med feberaktig otlighet brt prinsen den lilla biljetten. Vid den
frsta blick han kastade p den, bleknade han och mste stdja sig mot
en stolskarm fr att icke falla. Men i nsta minut var han ter den
stolte mannen, som trotsigt gr emot lifvets stormar.

"Kom", sade han och tryckte en varm kyss p den bfvande Theresias
lppar, "vi mste skynda hem. Kanske skall jag icke komma fr sent att
hindra det nedriga skurkstrecket."

"Hvad r det; fr himmelens skull hvad str p?" hviskade Theresia och
virade sina armar kring Gustafs hals.

Prinsen fverrckte t henne det af hans fingrar tillskrynklade
papperet, och Theresia lste fljande prydligt skrifna ord.

    "Min prins. Skynda er hem. P hg befallning berfvar man
    er nu det lejdebref, som kejsaren gifvit er."

Brefvet hade ingen underskrift. Hvem var frfattarinnan? Gustaf anade
det, men han sade det icke till ngon. Lnge drjde det icke frr n
han och Theresia voro p vg till hemmet.

Sedan furst Grenin sett till, att hans regemente icke deltog i de
upproriska rrelserna, skyndade han hem. P vgen mtte han Gustaf och
hans maka. De sgo honom icke.

"Ja, skynda, skynda", mumlade den listige fursten, med ett segerleende
p lpparne och i blickarne. "I skolen nd komma fr sent. Kapten
Repnolsky har vl nu fullbordat sin handling."

Lsaren anar nog frn hvem den lilla biljetten kom. Den var frn
Axinia. Knappt hade budbraren terkommit och prinsessan ftt veta, att
Gustaf ej var hemma, samt att biljetten blifvit lemnad till dworniken,
frrn en ofrklarlig aning sade henne, att det icke stod till s, som
det borde. Denna oro lemnade henne icke, huru mycket hon n frskte
att sl bort den. Slutligen blef den henne alldeles fvermktig. Hon
skref en annan biljett och snde, den till furst Grenin, i tanke att
den skulle trffa prinsen der. Men budet, en plitlig tjenare, blef
uppehllet genom den oreda, som uppstod i fljd af upproret, och kom
icke fram s fort som mnadt var.

Vi vilja nu flja, kapten Repnolsky p hans frd.


IV.

Nr kapten Repnolsky genomilade de mrka korridorerna, som man mste
passera innan man kom till prinsens vning, knde han sig ganska illa
till mods och stannade ofta liksom tvekade han i vissa gonblick att
lna sig till verktyg t czarens hmdgiriga planer. Han knde Gustaf
personligen och hade, fven han, blifvit intagen af beundran och
medlidande fr den landsflyktige konungasonen. I vissa gonblick
tvekade han verkligen, om han skulle fortstta eller vnda tillbaka,
men han hade redan gtt fr lngt fr att kunna tervnda, det erknde
han. De egna frdelarne lade ocks sina tunga vigter med i vgsklen,
och kapten Repnolsky var icke en s del menniska, att han kunde
sidostta dem. Och hur mnga finnes det vl, som vid tillfllen, d
egna frdelar erbjudas, fven p bekostnad af vnskapen och aktningen,
stter dem tillbaka? Icke en bland tusen.

"Nej, jag mste framt", tnkte kaptenen, der han trefvade sig fram i
korridorerna. "Jag har gifvit furst Grenin mitt hedersord p, att jag
skall frska att f lejdebrefvet i mina hnder. Skulle jag nu svika
detta lfte! D skall kanske czaren i sin frbittring taga mitt lif.
Detta r han nog i stnd till."

Han var snart framme. Yttre drren ppnade han med sitt vapen och det
drjde icke lnge, frrn han stod i prins Gustafs arbetsrum, men hr
pkom honom ytterligare de besynnerliga tankarne, och just den tanken,
att han liksom en simpel tjuv om natten skulle gra inbrott hos den han
hgaktade, och det p czarens befallning, marterade honom grufligast.
Mere gnger drog han den mot chiffonieren utstrckta handen tillbaka,
och en gng nrmade han sig till och med drren, i afsigt att g med
ofrrttadt rende. Men, d framhll sjelfkrleken fr honom sin
frledande spegel, och alla betnkligheter veko, fr att vid nsta
frsk nyo dyka upp igen.

"Bab, raskt till verket", utbrast han och utstrckte fr tredje gngen
handen mot den chiffonier, hvari Gustaf frvarade sina angelgnaste
papper. "Nu eller aldrig mste det ske, annars r det fr sent."

Fr en kraftig bindning af dolken sprang klaffen upp. Repnolsky
fverflls af en darrning fven nu i sista gonblicket. Nu var det
likvl fr sent fr honom att vnda tillbaka med ofrrttadt rende.
Omkring honom var det s tyst som i grafven, och det var just denna
mystiska tystnad, som ngslade honom, den bistre krigaren, som icke
bleknat p slagfltet. Det tycktes honom som om luftens tusen andar
andats s kylande p honom. En kallsvett brt fram p hans panna. Hans
knn svigtade, och d han ndtligen efter lngt skande hll
lejdebrefvet i sina hnder, sklfde hans kropp alldeles som om en
frossa skakat den.

"Bort, bort!" mumlade han och slog igen klaffen s att det gaf eko i
rummet. "Nu fort till fursten!"

Han gick icke; han sprang icke; han bokstafligen flg genom de samma
korridorer, der han fr blott ngra minuter sedan mst trefva sig
varsamt fram. Som en vansinnig strtade han trapporna utfr, och skulle
just trda ut p den lilla grden, d en gll qvinnorst skrek: "Jas,
det r tjufvar hr i huset. Hjelp, hjelp!" Det var Maritscha, som
blifvit honom varse, och nu med sina rop skte uppvcka grannarne.
Samtidigt stlde hon sig i vgen fr honom, och det syntes tydligt, att
hon var fast besluten att gra motstnd i det lngsta.

Det der hindret hade icke kaptenen berknat. Han studsade ocks i
brjan af fverraskning, men snart terfick hans sjl sin spnstighet,
och han mrkte alltfr tydligt, att endast vldet kunde hjelpa honom ur
knipan. Med godo skulle det aldrig lyckas, det sg han p Maritschas
hotande uppsyn.

"Lt mig passera, qvinna", sade han fr den skull med s lugn stmma
som mjligt.

"Nej, sger jag", skrek dworniken Manins modiga hustru, "ni kommer inte
fram utan fver mitt lik, kom ihg att Maritscha hller ord hon."

"Slpp mig fram", sade kapten Repnolsky fr andra gngen och nu med
mera hetta, ty han kunde ganska vl frnimma rster af annalkande
personer, hvilka ditlockades af Maritschas skri. "Jag begrafver dolken
i ditt brst, om du ropar en enda gng till. Ur vgen!"

Med dessa ord sprang kaptenen fram, men icke mnga steg, innan den
modiga qvinnan hngde sig fast vid hans arm och slpades ett godt
stycke ut i portgngen. Hon liknade en vampyr, som sugit sig fast vid
Repnolsky. Kaptenen var ursinnig. Skulle hans fretag nu gras om intet
af denna qvinna, som de onda makterna, enligt hans frmenande, utsndt
till att frflja honom, Skulle han, just d han njt af segerns
frukter, lida nederlag? Aldrig! Dertill var kapten Repnolsky alltfr
beslutsam och van att handla.

Folket strmmade emellertid till allt ymnigare, och redan brjade en
och annan att sticka in hufvudet genom den lilla till hlften ppnade
porten. Repnolskys brst hfde sig vldsamt och hans fingrar slto sig
krampaktigt omkring dolkfstet.

"Fr sista gngen frgar jag om du vill slppa mig", frampustade
kaptenen och upplyfte dolken. "I annat fall r du ddens?"

"Nej, nej, jag slpper er aldrig", skrek Maritscha. "Dda mig, men
fven d skall..."

Lngre kom hon icke, ty utan betnkande begrof Repnolsky den hvassa
dolken i Maritschas brst. Blott ett doft rosslande och dworniken Manin
var befriad frn det jordiska umgnget med sin trtgiriga hustru.

Kapten Repnolsky strtade ut. Hans ansigte var frvridet. Han visste
knappt t hvilket hll han skulle g, s frvirrad var han. Kring honom
skrnade pbeln och det fans till och med dem, som voro s djerfva, att
de grepo tag i honom fr att hlla honom fast. Men d tervnde
Repnolskys besinning. Med kraftig arm utdelade han ngra slngar p
mf och kom undan.

Knappt hade han frsvunnit, d prins Gustaf, som nstan bar den
frskrckta Theresia p sina armar, tilllika med Manin, som sttt till
honom under vgen, anlnde till sin bostad. Vid synen af folkmassan
studsade han tillbaka, men dworniken, som mrkte hans ngslan, steg
fram till porten och sade med hg stmma:

"Hvad r p frde, go' vnner, efter I ren samlade hr s mnga?"

"h", sade en dwornik frn ett nrbelget hus, "det r intet fr annat,
n att frkunna dig, att det varit tjufvar i huset, och att du aldrig
mer fr omfamna Maritscha."

"Har hon lupit ifrn mig d", sade Manin. Fr sig sjelf tnkte han:
"Jojo men, de der gyllena, de hade allt en stark dragningskraft p
henne. S lnge de vara kan jag vara lugn fr hennes skllsord."

Den hederlige dworniken var, ssom vi hra, just icke en stor lskare
af sin kta hlfts sllskap.

"Lupit bort", eftersade en mushik med lngt silfverhvitt hr. "Ja, nog
har hon lupit bort, men till det stlle, hvarifrn hon aldrig vnder
ter. Vn Manin, din hustru har blifvit mrdad."

"Mrdad", eftersade i sin ordning den stackars Manin. "Hvem har det
varit, som kunde r p henne, det vill jag frga?"

Men som ingen knde kapten Repnolsky, kunde heller ingen afgifva ngot
svar p Manins frga. Vl fuktades den hederlige dwornikens gon af ett
par trar, d han betraktade sin hustrus blodiga kropp, men inom sig
var han rtt belten med det lugn, som han nu skulle f ega p sin
lderdom.

Sdan r menniskonaturen: Ibland hrd som klippan, ibland mjuk och vek
som vax.

"Lejdebrefvet r borta", suckade prins Gustaf, d han kom upp i sitt
rum och underskte papperen. "Arm och utan skydd str jag nu hr i
denna stad. Czaren hatar mig, och skall troligtvis gra allt fr att
tillfoga mig ofrrtter. Till hvem skall jag vnda mig?"

"Till Gud", ljd en mild och sorgsen stmma bakom fursten, och nr han
vnde sig om, slts han i Theresias, den trogna qvinnans armar. "Till
Gud, min lskade", hviskade hon och frde Gustaf fram till en liten vl
arbetad biktstol. "Ltom oss bja oss infr den styrande allmakten och
anropa den heliga jungfrun om hennes frbner. Bed, min Gustaf, bed!"

Och frn oskuldsrenare hjertan hafva vl aldrig ngonsin ngra bner
uppstigit till den eviges tron! De bdo ur djupet af sina sjlar, och
natten var lngt framskriden, d fursten tog ett mt "god natt" af
Theresia fr att i ensamheten klaga sina smrtor.

Nr Gustaf vaknade nsta morgon, fann han huset omringadt af soldater.
Han anade hvad som komma skulle, men han ville tminstone visa sina
frfljare s mycket lugn han kunde. det hade stlt s till, att det
var kapten Repnolsky, som anfrde soldaterna. Nr denne kom, fr att i
czarens namn fngsla Gustaf, sade denne:

"Med svek och list hafven I vunnit edert ml. I hafven stulit ifrn mig
det skyddsbref, som czaren gifvit mig, och I hafven gjort det p hans
befallning. Hr r jag. Tagen mig och gren med mig hvad I behagen. Men
icke kunnen I vl vara s grymma, att I rycken ifrn mig den qvinna,
som numera skall frljufva mina terstende dagar?"

Kapten Repnolsky vgade icke mta Gustafs blickar. Han blygdes infr
den dle furste, som han varit med om att strta. Utan att sga
ngonting frde han prinsen till det fr honom inrttade fngelset.

Nu brjade svek och rnker att p allvar smidas omkring den olycklige
furstesonen. De vrsta beskyllningar, man kunde hitta p, framdrogos, i
akt och mening att flla honom, men med det dla sinnets ppenhjertliga
storhet och stolthet bemtte Gustaf alla de mot honom framstlda
anklagelserna s kraftigt och s bevisande fr sin oskuld, att han icke
kunde fllas. Han qvarhlls ndock i fngelset ett par r och hade
under denna svra tid, d han mste lida oerhrdt, blott en trst
deruti, att Theresia tillts beska honom ibland. Denna dla och
uppoffrande qvinna egnade den olycklige furstesonen alla de stunder han
kunde f, och hennes krlek till honom minskades icke det ringaste,
oaktadt sorgerna hopade sig med hvarje dag allt mera fver deras
hjessor.

Huru mnga sdana qvinnor finnas vl?

Emellertid intrffade en vigtig frndring inom Ryssland. Boris Gudunow
strtades och en annan kejsare kom p tronen. D intrffade ocks en
vndpunkt i Gustafs lif. Han frigrafs ur fngelset och fick sin bostad
i den lilla frtjusande staden Kaschin, dit han ocks flyttade, och
derifrn han icke kom, frrn ddens hand lste de jordiska bojorna.
Det r i nmnde stad som fljande tilldrager sig.




"Den irrande fogeln" finner sitt bo.


I.

Det var en strlande sommardag r 1607. Solen blickade s vnligt ned
p jorden och torkade de sm daggperlor, som natten utstt. Vinden
susade i trden och bckarnes sm silfver bljor sorlade s lekfullt
mot strnderna. Det var en skn dag, den, p hvilken vi fra lsaren
till Kaschin, till den lilla strax sder om staden belgna lunden. Ack,
om vi kunde frst det mngskiftande sus, som genomgr trdens kronor,
mhnda skulle vi d kunna tyda mnga af lifvets gtor. Nr stormen
ryter och trdens kronor darra fr den starkes andedrgt, sger oss
icke d en inre stmma, att vi ej ro annat n flarn, annat n stoff
korn, som slungas omkring i verlden? Nr det milda suset hviskar i
lfven och dessa liksom smekande vagga fr de ltta flgtarne, tycka vi
icke d, att det finnes liksom en rst, som talar till oss om en frid,
som bjuder de inre stormarne att lgga sig till hvila? Natur, hvem kan
begripa dig? Hvem kan tillfyllest fatta dina storartade freteelser?
Ingen. Men vi kunna lska dig ssom en klla till mycken inre frid; vi
kunna lska dig ssom en del af oss sjelfva.

Den ofvan nmda dagen susade vinden s mildt genom trdkronorna i
Kaschins lund. Aftonen inbrt och med den lugnet. Strax efter
solnedgngen syntes en hg gestalt, ngot bjd, nalkas ett af de
strsta och lummigaste trden. Ngra gonblick betraktade han den sakta
vaggande kronan, tycktes lyssna till det knappt hrbara suset i lfven,
och satte sig derp vid trdets fot.

Denne man var Gustaf Eriksson, den irrande konungasonen.

Hur frndrad var han icke nu! Fngelseluften i frening med upprepade
bekymmer hade tagit bort hans krafter. Han var nu mera knappt annat n
skuggan af sig sjelf.

"Det lider till slutet af min lefnad", tnkte han och lt hufvudet
sjunka ned mot brstet. "Gldje har jag erfarit i rikt mtt, ty en
krlek, sdan den knappt finnes har sknkts mig. Theresia", utbrast han
med af rrelse darrande stmma, "du goda, uppoffrande qvinna, kvar
skall du finna en fristad, nr jag gr hdan? Ensam lik fogeln, som
kretsar fver min hjessa, skall du kanske irra verlden omkring, skande
dig ett nste, men ej finna ngot sdant. Hvem skulle vl vilja upptaga
den biltoge furstesonens maka?"

Nr Gustaf gjorde sig dessa frgor sg han icke, att en hg, qvinlig
gestalt nalkades honom frn sidan. Han frnam icke ljudet af hennes
ltta fjt p den saftiga grsmattan. D qvinnan stod alldeles invid
honom, d lyfte han upp sina blickar och spratt till.

"Ni hr, min furstinna", hviskade Erik XlV:s son, och ett matt leende
bredde sig fver hans vackra bleka drag. "r ni ocks omhvrfd af
fiender och lmska snaror som jag? Dock", fortfor han och for med
handen fver den feberheta pannan, "jag glmmer att jag talar till den
forne czaren Boris Gudunows skna dotter. Ha, dessa minnen frn den tid
er far lefde, de brnna mig i sjlen, och de skola icke upphra att
brnna mig till dess... de frbrnt mig! Dessa smsinnade krypdjur..."

"Min furste", afbrt Axinia, ty det var hon, "ni dmer min fader
alltfr strngt. Det var ej hans egentliga mening att frfara s hrdt
emot eder, fastn han af politiska skl ansg sig tvungen dertill."

"Jas", infll Gustaf med bitterhet och allvarlig skrpa i tonen, "det
var ej hans mening att medelst sina stinkande fngelsehlor suga musten
ur mig. Det var af politiska skl, sger ni, som han behll mig, svage
mask, som aldrig gjort ansprk p ngon krona, i fngelse. Nej, sger
jag. Det var af enskildt hat till mig, derfr att jag icke ville kta
er och blifva en fosterlandsfrrdare, som han lt mig underg dessa
rs tortyr."

"Det var af den orsaken, sger jag. Dock", fortfor han, och hans stmma
blef lugnare, "jag hatar honom icke derfr. Med mig r det snart slut.
Min Iefnadslampa kan icke brinna s lnge. Ser ni, min furstinna, det
fattas olja p den, och den olja som fordras, finnes icke till att f.
Hvad lifvet ndock tyckes sknt och hnryckande, d man str i
beredskap att lemna det. Kanske frefaller det s derfr, att man skall
veta att rtt uppskatta dess hga vrde. Men, hvad r det som
frskaffar mig ran af ert besk, min furstinna?"

Axinias gon fyldes af trar, d hon sade: "I morgon skall jag resa
till Polen. Detta land fr nu mottaga czar Boris Gudunows olyckliga
dotter. Jag ville ndock se er nnu en gng, min furste, och det r fr
att sga er mitt farvl som jag uppskt er."

"Ja, det blir allt vrt sista farvl", sade Gustaf med lg stmma, och
d prinsessan yttrade den frmodan, att sjukdomen kanske skulle gifva
med sig, sade prinsen vemodigt: "Ah nej; jag knner att dden redan
brjat gnaga p lifstrden. Den skall ej lnge motst angreppen. Men,
hvem r det som kommer der? En krympling. Hvad kan han vilja? Han
nrmar sig."

"Det r kapten Repnolsky, som kommer att bedja er om frltelse", sade
Axinia. "I sista drabbningen med turkarne blef han lifsfarligt srad.
Han har icke lng tid att lefva."

"Frltelse", upprepade furstesonen och betraktade prinsessan med
frgande blickar. "Hvad r det fr en frltelse som jag skall gifva
honom? Icke har han vl ngot att afbedja hos mig?"

"Ni fr sjelf hra och dma sedan", sade prinsessan. "Kaptenen r nu
framme."

En vanmktig krympling, se der allt hvad som terstod af den fordom
kraftige kapten Repnolsky. Han var sig knappt lik, och Gustaf mste
lnge se p honom, innan han kunde knna igen honom. Prinsen betraktade
honom stillatigande ngra gonblick, derp sade han, idet han vnligt
rckte kaptenen handen:

"Vra lotter ro temligen lika hvarandra, kapten Repnolsky. Bda st vi
p grafvens brdd. Bda ro vi sndersargade, jag till mitt inre, ni
till ert yttre. Hvilket som mest plgar menniskan, det kan jag icke
afgra, men det vet jag, att nr de inre stormarne brusa, r det
frfrligt."

Kaptenen svarade med en rst, som darrade af den djupa rrelse han
erfor.

"Det r sant, min furste, att vra den ro s till vida lika, att vi
bda snart mste skiljas hdan. Men i ett ro de likvl olika. Ni dr
som en menniska, lskad och vrderad af alla, jag deremot som en
fraktad, svida jag icke erhller er frltelse."

Vid dessa ord fll den fordom s stolte och om verldslig storhet
drmmande Repnolsky p kn fr Gustaf, och heta trar strmmade ur hans
gon.

"Hvad r det fr en tillgift ni begr af mig, kapten Repnolsky", sade
Gustaf mildt och p samma gng frvnad. "Jag vet mig icke hafva ngot
att frlta er."

"Ack jo, min prins", sade kaptenen med bruten stmma och snkte pannan
mot jorden. "Det var jag, som stal bort ert lejdebref."

Fr ett par sekunder ryckte det till vldsamt kring Gustafs mungipor,
men det varade icke lnge, frrn lugnet terkom.

"D var det ocks ni, som ddade dworniken Manins hustru?"

"Ja, min prins."

"fver vra goda och onda handlingar dmer Gud", sade den dle
furstesonen och blickade uppt. "Fr det onda ni tillfogat mig har ni
af hjertat min frltelse. Men se, der kommer Manin, och det tillhr
honom att dma i den andra saken."

Med dessa ord vinkade prinsen t den gamle dworniken, som med
stapplande gng nalkades. I f ord omtalade Gustaf derp huru det
frhll sig med Maritschas dd, och att kaptenen var hennes baneman.
Nr han slutat, sade den gamle dworniken med djup stmma:

"Herre, jag har fr lnge sedan frltit Maritschas mrdare, utan att
veta hvem det var. Visst var det mera n sorgligt fr mig att frlora
min hustru, men nr denne dle furste flyttade hit till Kaschin, bjd
han mig vara honom fljaktig. Ensam som jag var, antog jag tillbudet
och nu har jag bara en bn till den heliga jungfrun, och det r den,
att hon icke lter mig fverlefva min dle herre."

Vid dessa ord strtade den gamle dworniken till Gustafs kn och
fverhljde hans hnder med kyssar.

"Herre", sade han nyo, nr de frsta utgjutelserna voro fver, "icke
vill jag med min frbannelse ka edra qval i skrselden. Min frltelse
har ni i rikaste mtt."

nnu en god stund fortsattes samtalet, och nr qvllens skuggor begynte
snka sig fver staden och den lilla lunden, brt sllskapet upp.

Snart blef det de i Kaschins lund.


II.

tta dagar hade gtt till nda, och vid det lummiga trd, hvarunder
Gustaf brukade sitta, var en graf uppkastad. Om vandraren frgade de
sm barnen, som lekte i lunden, hvems den grafven var, s svarade de
alla med en mun:

"Det r hans, den gode furstens."

Och om man hndelsevis mtte ngon ldre man eller qvinna, som styrde
sin gng ut till Kaschin, och frgade dem i hvad rende de skulle g
dit, s fick man det svaret:

"Vi vilja se den gode furstens sista frd."

Med friden p sina lppar hade Erik XIV:s och Katarina Mnsdotters son,
den rtte arfvingen till Sveriges krona, utandats sin sista suck i den
lilla staden Kaschin, landsflyktig frn det land, som han lskat s
hgt och fr hvars skull han, ssom vi knna, drog sig czar Boris
Gudunows frfljelse.

Nr den regerande czaren fick kunskap om Gustafs dd, snde han en
betydande penningesumma till hans begrafning med all den stt en furste
har rttighet att fordra. Men fven nu hade det oblida det sin hand
med i spelet. Stadens guvernr dolde af snikenhet penningarne och lt
nstan i tysthet begrafva furstesonen i den vackra lunden. Och denne
guvernr, hvem var det vl? Jo, det var samme man, i hvilkens hus i
Moskwa Gustaf och hans maka fordom tnjutit s stor gstfrihet s lnge
de voro uppburne vid Boris Gudunows hof. Det var ocks samme man, som
p ett s lmskt stt narrade Gustaf ifrn sitt hem, p det att kapten
Repnolsky mtte kunna stjla bort hans lejdebref; med ett ord, det var
furst Grenin.

det skiftar s olika hr i verlden. Snart strtades Grenin och mste
tillbringa sina terstende dagar inom fngelsets murar. Var icke detta
en Guds rttvisa, en hmnande nemesis?

En liten tid uppehll sig Theresia i Kaschin, och beskte hvarje dag
Gustafs sista hvilorum. Ett kloster gaf ndteligen den "irrande
fogelns" maka en lugn fristad.

Gustaf Erikssons lefnadssaga r s enkel, men s full af storartade
handlingar, vittnande om ett delt sinne och en trofasthet, som sllan
sker sin like. Svenska folket knner litet eller intet om denne prins
eller hans de. Vi hafva fr den skull frskt att med dessa f ord
gifva det ett svagt begrepp om denne fursteson, denne irrande fogel,
ssom han sjelf kallade sig, som i frmmande land fick sitt bo.








End of the Project Gutenberg EBook of En konungasons de, by J. O. berg

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EN KONUNGASONS DE ***

***** This file should be named 52752-8.txt or 52752-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/5/2/7/5/52752/

Produced by Tapio Riikonen

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org/license

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
