The Project Gutenberg EBook of Ran, by Wilhelm Peterson-Berger

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.



Title: Ran
       En dramatisk dikt

Author: Wilhelm Peterson-Berger

Release Date: September 10, 2015 [EBook #49929]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RAN ***




Produced by Jari Koivisto






RAN

En dramatisk dikt


af

WILHELM PETERSON-BERGER



Iduns Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm 1898.






    till
    Fredrik Vult von Steijern
    i namn af det vi bda lska och tro p
    med tack och tillgivenhet
    frn frfattaren.



PERSONER:

 STEN FOLKESSON, herre till Sol.
 RIKISSA, hans husfru.
 INGRID, deras dotter.
 WALDEMAR, Ingrids trolofvade riddare.
 ULF TUVESSON, riddare.
 MRTEN PREST.
 BENGT, Waldemars vapensven.
 Gster, folk och knektar p Sol.
 RAN.
 RANS TRNOR.




I


En nejd, dold af gra dimmor.

Sommarnatt i daggryningen. Vid den frsta svaga
morgonljusningen brja

RANS TRNOR osynliga i tcknet, att sjunga:

    Upp ur de dunkla dvalornas rike
    stiger strlande dag.
    Jordens sner och dttrar brja
    ter sin rastlsa, blinda, gckande
    lyckojagt,
    medan vi, den silfverne fraggans
    bubblor p tidens flyende blja,
    gonblicksalferna,
    hvila i ljuflig ro och skda
    leende all deras maktlsa id.

    Vra ro de, slafvar de fddes!
    Sker n deras tanke famna
    verldsalltets vidder,
    stormar n deras djerfva vilja
    upp mot ondligheten,
    dr all tidens trnad frtvinar
    och de heta begren d,
    sjunka de dock, nr vi dem locka
    ter till jorden neder,
    lta sig fngslas af fgrings makt,
    snkas i sinnenas sllhetsrus,
    blndas af glittret frn flyktiga formers
    evigt bljande haf.

Det ljusnar allt mer.

    Vi ro glittret, vi ro bljorna.
    Ve den dre, som vgar att trotsa,
    vgrar att lyda vrt lockande bud!
    En ked af lidanden lnkad
    jordelifvet honom skall varda.
    Rassla hon skall med en klang
    af tandagnisslan och snyftande stn,
    nr hans sjudande blod

    vndas vildt i frsakelsens fngsel.

    Tvfaldt ve den vansinnige,
    som en gng bunden i vra garn
    och kysst af vr drottnings lppar,
    vnder ter till det som han svek!
    Vgen gr fver lik.
    Ddens han r.

Dimmorna ha nu skingrats och ljuset vuxit s i styrka att hela nejden
kan tydligt urskiljas. Man ser en mindre hafsvik; p dess bortre
strand Sol slott, p den hitre en vg, som leder dit rundt viken.
Ute i vattnet en stenhll. Invid land en bt.

TRNORNA, hvilande kring stenhllen, vaggade af vgdyningar,
fortfara att sjunga:

    Nej, I jordens sner och dttrar,
    lyssnen lydigt till vra lagar,
    ljufva som snger i sommarntter,
    starka som hafvets hvlfvande vgor!
    Fdde I ren att lyssna och le,
    fdde att tjusas och rusas.

    Hr!
    Morgonvinden nalkas.
    Se!
    Ljuset jagar p brinnande vingar
    fram i det bl,
    tnder blommande frger och toner.
    Det skiner och sklfver och svingar,
    ytans yrande bljelek klingar,
    dallrar och dansar i darrande ringar,
    doftar och lyser.
    Och buren draf
    ilar lyckan fram fver brusande haf,
    fram emot jordbarnens strand
    fr att fngas och fly
    eller hgra i sky
    eller d mellan trnande armar.

RAN stiger upp ur djupet. Sittande p stenhllen talar
hon till trnorna:

    Lttare r vl att sjunga
    om skenets skimrande vlde
    n att med sjungande skingra
    de lurande farors hot.
    Vakten Eder, I glmska
    och gldtigt glammande trnor
    att kufvande kraft ej lgger
    oss fngna fr fiendefot.

TRNORNA

    Drottning, ditt ord
    med oro vi tyda.
    Vi lngta att lyda.
    Drottning, befall!

RAN

    Den jordens son, som ej dras
    af lismande syner och snger,
    men lr dem, kan sjlarne lyfta
    med sknhet ur villornas band.
    Vr makt af hans styrka blir stulen.
    Hans ord oss tvingar att tjena
    det andra skenet, som sanning
    r kalladt i sjlarnes land.

    En skald skall han nmnas p jorden
    och stor den gerning, som bygger
    af tankar och bilder och toner
    en fager frihetens skans.
    Mot skaldernas slgte str striden;
    i dem vi verlden besegra.
    De frst af alla m falla
    fr hgringens frestande glans.

TRNORNA

    Drottning, ditt ord
    med oro vi tyda.
    Vi lngta att lyda.
    Drottning, befall!

RAN

    Dr i Solborgens salar
    dvljes redan mngen gst
    Riddarns unga dotter firar
    stolt i dag sin brllopsfest

    Fjrran frn han rider,
    hennes blde brudgum.
    Leden lustigt lider
    under gngarns traf.
    Men i skaldehgen
    sknhetslngtan leker
    skiftande som vgen
    p mitt vida haf.

    Hastande hitt han nalkas
    arla p sin brudgumsfrd.
    Vra snger skall han hra.
    M han d af dem bli snrd.
    Sjungen, sjungen, mina trnor,
    hafvets sknsta melodi!
    Nr han mlet, icke lngre
    han af oss kan drad bli.

    Ty vid brudens sida
    skall hans blick med gldje
    men befriad glida
    fver all vr lek.
    n som sol p vgen
    grannt hans drmmar spela.
    Skiftande r hgen,
    ungdomsvarm och vek.

TRNORNA

    Hastande hitt han nalkas
    arla p sin burdgumsfrd.
    Vra snger skall han hra.
    M han d af dem bli snrd.
    Sjungom, sjungom, systrar kra,
    hafvets sknsta melodi!
    Nr han mlet, icke lngre
    han af oss kan drad bli.

Dyka under det fljande sakta ned i djupet.

WALDEMARS rst p afstnd, nrmande sig.

    Hallaho!
    Hej, strck ut, min gngare flink!
    Lna min lgande lngtans vingar!
    Sjung mig en visa, du drillande fink,
    s det lngt bort i skogarne klingar:
    Herr Waldemar rider till sitt brllop!

WALDEMAR och BENGT rida in. I samma gonblick rinner solen.
De bda ryttarne hlla in sina hstar.

WALDEMAR

    Vid alla helgon, en fager syn,

    dr uti morgonens rda brand
    hon lyfter murar och torn mot skyn,
    den stolta borgen vid sjastrand!

    Drinne bidar min unga brud,
    Ingrid den vna, sin barndomsvn.
    De glimmande rutor, de snda mig bud:
    r icke Waldemar kommen n?
    Jag kommer, Ingrid!

Rider fram, men hejdar sig pltsligt.

                        Se, bten dr!
    Och fjrden r speglande silfverklar --
    Helt visst till min lycka den strten br
    som lockar med glans, s underbar!

Springer af, kastar tyglarne t Bengt.

    Till borgen med gngarn du rida m!
    Sjlf vill jag dit fver bljorna n.

BENGT rider ut.

WALDEMAR stiger i bten och stter frn land. Str en stund stum
betraktande morgonens sknhet, brjar sedan sakta och i stilla
hnryckning:

    Full af soliga lften den skimrande
    rymden sin blgda klarhet frnyar.
    fver min vg g strlarne, timrande
    reportar bland gyllne skyar.
    Blommande sommar ler fver landen
    ngarne dofta och skogarne susa.
    Genljud i fjrran jublar p stranden,
    jublande stiger min sng mot det ljusa:
    Herr Waldemar drager till sitt brllop.

RANS TRNOR osynliga.

    Hvad ro jordiska frjder alla
    mot dem vi bjuda!
    Blott skum och skuggor, bleka och kalla.
    Hrnere sknhetens sjar svalla,
    och njutningens brnningar stiga och falla
    och svalkas och sjuda.

RANS stmma ur djupet.

    Waldemar! Waldemar! Waldemar!

WALDEMAR

    Hvad?
    Hvem ropar mig? --
    Hvem sjunger? --
    Sllsam var den klang mitt ra ndde!

TRNORNA som frut.

    Nr sknets flan, den orotunga,
    din drm frstrde,
    och trots du knde i tanken ljunga
    och frihetslngtan sin brandpil slunga
    in i ditt hjrta, det eldigt unga,
    var det oss du hrde.

En hvit dimma har sakta snkt sig ned fver fjrden.

RANS stmma.

    Waldemar! Waldemar! Waldemar!

WALDEMAR

    Hvad sllsam sanning, hvad tjusning i sngen!
    Med hemlig trollmakt den tager mig fngen.
    Och nr jag blicken i djupet snker,
    ett gtfullt skimmer emot mig blnker.
    Det r en villa! -- Hon skall frg
    i nsta minut. -- Jag vakna m!
    Ingrid mig vntar. -- --

Tcknet genomskimras af en ljusgrn glans. RAN och TRNORNA
visa sig pltsligt.

RAN

    Waldemar!
    Knner du mig ej?
    Du ofta badat
    i mina bljor.
    Frnam du ej d min kyss?
    Ofta satt du p skret och lyddes
    till dyningens sorl.
    Det var jag som sjng
    om alla de strlande under
    hafvet gmmer,
    hafvet, mitt stora kristallklara rike.

    Waldemar, kom,
    flj mig dit ned!
    Den sknhetstrnad, som bor i din sjl
    skall ljufligt stillas
    och stndigt vakna p nytt fr att stillas.
    Lifvet skall varda en dikt, ett rus.
    Stundernas fridlsa flykt
    i salig glmska skall hejdas.
    Waldemar, kom!

WALDEMAR

    Fager du r, fagra dina ord,
    men i hgen likvl de fda
    en sllsam ngest, frut ej spord,
    och dina gon underligt glda.
    r du en drmbild, ett gyckel blott
    af mina sinnen? -- --

Dimman lttar ett gonblick, s att Sol skymtar fram.

                    Ja visst, jag drmmer
    Min vg gr i dag till Sol slott,
    och Ingrid mig vntar. Mitt ml jag glmmer!

Vill med en rstt ge bten fart. Dimman ttnar ter.

RAN

    Waldemar, drj!
    Ja, sannt du sjng.
    En drmbild r jag
    och mitt rike r drmmarnes.
    Men drmmen r mer n verkligheten,
    sknare, strre,
    och en drmmare stndigt du var.
    Ofta som barn frn gossarnes lekar
    till ensligheten undan du smg.
    Ofta som yngling i junkrarnes lag,
    medan vinet och skmtet fldade,
    sjnk du i tankar och syner hn,
    hrde hemligt p oss.
    Oftast dock nr skrmmande, tom,
    hvardagstrlarnes id dig mtte,
    vr verld du skte,
    sagor du diktade, toner du fann.
    De voro din trst, vr gfva de voro.

WALDEMAR

    Eder gfva?!
    O ja, jag vet:
    Vid hafvet lrde jag att sjunga,
    till hafvet drogs jag
    stds af lngtan.
    Jag lskar det!
    r du dess drottning?
    O, du r skn!
    Och gerna fljde jag dig
    ned till din drmverld.
    Men mitt hjerta vndas,
    ngest och berusning
    kmpa drom.
    Sinnet somnar,
    Minnet mattas.
    Det r ngot jag glmmer!
    O Gud -- hvad r det?

RAN

    Waldemar, kom!
    Blott fr en minut --
    som r den skall synas dig,
    r af sllhet.
    Minnet draf skall varda en klla
    till jublande visor.
    Fagert och nytt skall du kvda.
    Sngarfrjd, sngarra
    min kyss vill dig bringa.

    Men vgrar du nu att flja,
    evig nger dig tra skall.
    Trtt skall du trampa
    skenlefnadens stigar.
    Sngen skall sina,
    synerna slockna,
    sagorna d.

Tcknet lyser af ett starkt rosenskimmer.

RAN och TRORNA strcka armarna mot Waldemar.

    Nej, du drmmare, kom, trd ned
    i vra dunkelbl salar,
    dr ljuflig oro och salig fred
    din skiftande trst hugsvalar!
    Dre den, som till lifvets slut
    i tom, frtrande trnad brinner!
    Lt ruset flamma en kort minut!
    Hr frst din drmda lycka du finner.

WALDEMAR

    En rysning igenom hjertat gr.
    Mig fngar frtrollningens under.
    Ej tanken dess snara slita frmr,
    och viljan domnar drunder.
    Dre den, som till lifvets slut
    i tom, frtrande trnad brinner!
    M ruset flamma en kort minut,
    om en gng min drmda lycka jag hinner!

Kastar sig i Rans armar. Alla glida sakta ned i djupet under ljuft
bortdende musik.

       *       *       *       *       *

Dimman skingrar sig lngsamt; nejden ligger ter i solsken. Folk
drager d och d frbi t Sol till.

Om en stund brja hornsignaler och rop att ljuda frn andra stranden.

BENGT kommer brdskande, fljd af en skara KNEKTAR och GRDSFOLK.

BENGT

    Just hr jag skildes vid min herre.

EN KVINNA

    M helgonen oss skydda! Hvad har skett?

BENGT

    Guds nd frbjude ngot vrre
    n att nr tcken nyss sig fver fjrden bredt,
    helt ofrmrkt han vikit frn sin bana.
    Nu nr det klarnat nog han kosan ser.
    Men kommen, lt oss fver sunden spana!
    Vrt nit t jungfruns oro lindring ger.

Alla skynda ut t hger.

       *       *       *       *       *

ULF TUVESSON ensam, i djupa tankar

    Rtt sllsamt! Ofta nog jag henne sg,
    och vn och fager stds hon syntes mig,
    dock tndes ingen tr i mitt hjrta.
    Men nr i dag i brudens hvita drkt
    hon hfviskt helsande mig handen gaf,
    af vrens lust frnam jag som en flkt,
    och ijusa minnen stego ur sin graf -- -- --
    blott fr att infr hennes bild frblekna!
    S knde jag ej frr mitt sinne vekna,
    jag, som dock lekt s mngen krlig lek
    och prfvat kvinnogunst och kvinnosvek.
    -- -- -- -- --
    En ann hon bidar under krans och slja.
    Men det synes bjdt att st mig bi,
    ty hennes brudgum drjer. -- M han drja! --
    Hvem vet, trhnda r hon redan fri! -- --

ETT SLLSKAP BRLLOPSGSTER -- riddare och damer -- frdn Sol.
Herr Ulf sllar sig till dem.

EN DAM till herr Ulf.

    Ett mrkligt brllop mnde detta kallas,
    dr efter brudgummen man skallgng gr.

EN RIDDARE

    Jag menar, att han hela saken glmt.
    Vl ngonstds i skog och mark han sitter
    och smider till en visa sina rim.

EN ANNAN RIDDARE

    Och tror sig tids nog hinna hit till sngdags.

EN TREDJE

    Drmed lr jungfrun icke nja sig.
    Om rtt man knner hennes sinnelag,
    s blir hans straff s lngt som brllopsnatten.

EN AV DE YNGRE DAMERNA

    Ej ville jag i brudens stlle vara!

FLERE

    Dr kommer hon! Utaf sin ngslan drifven
    hon gr att mta knektarne som skt.

STEN FOLKESSON och INGRID, MRTEN PREST och FRU RIKISSA komma frn
Sol, fljda af en skara gster och grdsfolk. Ngra af Bengts
fljeslagare tervnda samtidigt frn hger. Rop i folkskaran:

    Har ingen nnu junkern sett?

    Svar: Ej vi!

HERR STEN halfhgt.

    Var lugn, mitt barn! Hvad kunde vl ha timat?

INGRID

    Ej oro knner jag, men harm! En brud
    som fvergifven str p brllopsdagen!
    Kan Waldemar mig unna sdan skam?
    Vl ofta frr nr han till Sol drog
    fr hafvets brus och skogens han frgat
    sitt ml och svrmande i dikt och drmmar
    p vgen drjde. Nr han sedan kom,
    en nyfdd sng och vna sommarblomster
    han bragte mig med ngerfulla ord.
    Hans varma kyssar brunno dubbelt varma,
    hans gon logo bedjande och blida.
    Glmd var min vntan och min bitterhet.
    Men nu, i dag, -- p sjelfva brllopsdagen
    till alla dessa gsters spott och spe!
    Det gr fr vida.

HERR STEN

                      Rtt fr nu mitt rd.
    Dig och din moder m det ndtligt grma,
    att jag fr Edra bner vika gaf
    och ddls drmmare till mg mig valde.
    Men gjordt r gjordt --

Till BENGT, som kommer med knektarne frn hger.

                         Hvad hafven i att mla?

BENGT

    Ej goda tidender, jag rds: den bt,
    hvari jag sjelf sg junkern stiga nyss,
    vi fumnit drifvande p fjrden -- tom.

INGRID sjunker med ett svagt anskri till marken.

FRU RIKISSA bjer sig fver henne

    Ack, Ingrid, arma barn! -- --

FOLKSKARAN, sakta mumlande.

    S har d dden
    in i laget trngt
    och i bittra flden brllopsgldjen drnkt?

FRU RIKISSA

    Min Ingrid, lt ett sista hopp
    dig utur smrtans dvala rycka!
    Den dunkla gtan n i lycka,
    ej blott i sorg kan lsas opp.

INGRID reser sig lngsamt, liksom bedfvad.

FOLKET sakta

    I brudens stolta bonad
    hur liljeblek hon str,
    frn hjrtesorg ej skonad
    i lderns vr.

INGRID

    Det r ej sannt! -- Det r en drm allenast
    en hjrtlst gycklande, frfrlig drm!
    Dess heta ngest mina trars strm
    frtorkar. Vcken mig! Ack genast, genast!

    I tyste tveken. -- Ha, du Gud, som lter
    dig fromt tillbedjas utaf jorden all,
    om p din makt jag icke tvina skall
    gif mig den lycka, som du skflat, ter!

MRTEN PREST

    Hll, jungfru Ingrid! Lten Eder kvida
    ej varda hdelse och syndigt hn!
    Ty veten, blott med bistnd ofvanfrn
    I Eder brudgum nnu kunnen bida.

    I hafvets djup sig falska vsen dlja,
    som dra mnniskor med fager sng.
    En ordd ungersven re'n mngen gng
    blef lockad ned med list i deras blja.

Rrelse i folkskaran.

    Det mnde hafva blifvit junkerns de.
    Dock menar jag, att n han frlsas kan,
    om blott hans minne, nu af trollsng sfdt,
    med vigda klockors ljud ur dvalan vckes.

HERR STEN till en af knektarne.

    Till kyrkan skynda! Ring i hennes klocka!

MRTEN PREST

    Men trollen ro mktiga. Sitt rof
    de lmna ej frutan ndtvng ter.
    Ur helga sgner jag ett medel minns,
    beprisadt fr sin kraft. Den dyraste
    klenod, som I af Eder brudgum ftt,
    i hafvet offras m, af bner signad.
    Ju vissare I liten drupp,
    med desto strre makt han draga skall
    sin gifvare till denna nejd tillbaka.
    Den gyllne ringen dr p Eder hand
    just lmplig r att lsa junkerns band.

INGRID

    Hvad? Lftespanten som mig Waldemar gaf
    den dag, d vi hvarandra trohet svuro!

MRTEN PREST

    I offrets vnda ligger offrets kraft.

INGRID tvekar en stund i hftig inre kamp.

FRU RIKISSA

    Ej m du drja, Ingrid, nr det geller
    att frlsa den ditt hjerta hller kr.

INGRID

    Vlan dl Till hans rddning m det ske!
    I lren mig den bn, som offret viger.

MRTEN PREST

    Nej, Eder smrta sjlf m orden finna.

INGRID efter en paus, knhjande.

    Frlsaremoder, du som allt lidande
    huldrik hugsvalar!
    Se till det offer, som bldande, kvidande,
    himmelska under i ngest frbidande
    hjrtat dig br!

    Bringa mig ter den vn, som med trade
    blickar jag sker!
    Frlsaremoder, du ndens utkorade.
    Frls den af syndiga villor bedrade!
    Bnhr hans brud!

FOLKET

    Heliga jungfru, bnhr hans brud!

INGRID reser sig upp, drager ringen af sin hand och kastar honom
i hafvet. Klockringning ljuder p afstnd. Folkskaran brjar upplsa
sig. Ngra taga afsked och g t hger, andra flja HERR STEN,
FRU RIKISSA, INGRID och MRTEN PREST t Solhllet. ULF TUVESSON
ensam stannar.

DE BORTDRAGANDE

    Gyllne boja, genom bljor
    till den bundne vg dig bana
    att mot trolldomsruset mana
    minnena som flytt!

ULF TUVESSON

    Han borta r -- hur fagert n de sjunga,
    och bruden dragit ringen af sin hand.
    Det tyckes fr mitt hopp ett gynsamt tecken --

GSTERNA p afstnd.

    Gyllne boja, du r bilden
    af den krleks makt, som vcker
    och till rddning handen rcker
    dem, som djupets rster lydt.

ULF TUVESSON

    Vl brann en bitter sorg i hennes bn --
    men kvinnotrar vet jag torka snart
    dr rans hgsta halvor glnsa klart.
    Sten Folkesson ej mnde slikt bedrfva.
    Vlan, ett sorger det knappt skall tfva
    frr n till jungfrun jag att gilja gr -- --

Aflgsnar sig t Sol till.

GSTERNA i fjrran

    Gyllne boja, flink till borgen
    terfr den frjd som flyktat!
    Innan ret n r lyktadt,
    varde glllet nytt!




II

ETT R SENARE


FRSTA BILDEN

P Sol. Ett rum i gtisk stil. Solsken.

INGRID svartkldd, sitter vid fnstret och smmar.

    "Uti min rtagrd det stod
    en gng en ros s rd,
    s rd som allt mitt hjrteblod.
    Men under bladens bjrta gld
    i mullen grodde sorgens bleka lilja.

    "De skira frger fullo af
    fr stormens lek och gny.
    Skall vl ur sommartidig graf
    den rosen g i blomning ny?
    Tungt r att vattna sorgens bleka lilja.

    "Mitt hela lif i vntan gr,
    dess strm ej stmmas kan.
    Snart rtagrden de str.
    Dr en gng rosenglden brann
    nu vissnar fven sorgens bleka lilja".

Lter smnaden sjunka, stirrar sjlsfrnvarande ut i solskenet.

    "Ju vissare I liten drupp
    med desto strre makt han draga skall
    sin gifvare till denna nejd tilibaka."
    S ldo prestens ord. Det r min kraft,
    min sjls frtrstan, som skall Waldemar frlsa.
    Men ack, hvar stund min svaghet mera blottar:
    Jag kan ej hoppas, mktar icke tro,
    s lnge n hans de dunkelt r!

Stiger upp

    Ett r har redan gtt i oviss bidan.
    Min ungdom svinner och min tid frtrs --
    Drute drager lifvet stolt frbi
    med brllopsgillen, sng och sommarjubel!
    Ut vill jag -- ut, att mina bojor kasta
    och blomstersmyckad blanda mig i vimlet --
    Frgfves!
    Ringen i hafvets djup min hand och fot
    frlamar. Uti minnets cell som fnge
    jag r till evig hoppls vntan dmd.

Sjunker ned med ansiktet gmdt i sina hnder.

FRU RIKISSA intrder sakta utan att Ingrid ser upp.

    Ack, barn, lt ej din tanke stndigt stinga
    p nytt i detta sr, om det skall gro!

INGRID reser sig ter

    Blott dden, moder, skingra kan de kval,
    som efter Edra rd mig sjlf jag redde,
    nr af min hand jag trohetstecknet drog!

       *       *       *       *       *

FRU RIKISSA

    I sorg och grubbel fnget r ditt sinn.
    nnu du hoppas br p bttre skiften;
    att ej frtvifla har mig lifvet lrt

INGRID

    Du, moder, led en gng som jag?

FRU RIKISSA

    Ja, barn,
    En sorg lik din jag hade i min ungdom,
    fast aldrig n dess hemlighet jag yppat.
    Nu till din trst jag drom tlja vill:

    Herr Peder han var sig en riddare su bld,
    ut drog han i verlden den vida
    att kmpa fr Krist mot de hedningars vld.
    D runno mina trar s strida.
    Vl stridare mnde de rinna nd,
    nr skeppen buro bud fver hafvet det bl:
    Herr Peder ligger dder
    under palmer i sder,
    rtt aldrig han med Eder i brudsng skall g
    under solen.

    Jag srjde i ntter, jag suckade i r,
    d vnde min grt igen att flyta.
    "I blifven min, stolts jungfru, och torken Eder tr!
    P Sol skola sorgetankar tryta."
    S talade herr Sten. Han var kck och glad och ung,
    och bodde i sin borg allt s stolt som ngon kung.
    "Herr Peder ligger dder
    under palmer i sder,
    men utan hjrtegamman varder lefnaden tung
    under solen."

    Han log och hjd mig handen. D helades mitt sinn.
    Slik giljare vl kunde det beveka!
    Snart drog i Solborgen vrt brllopsflje in;
    s lustigt hrdes gigarena leka.
    Men frammannfr gick vren och strdde blommor mng',
    och under himlafstet jag hrde som en sng:
    "Herr Peder ligger dder
    under palmer i sder,
    men sjlen ser i himmelrik med frjd vr lefnads gng
    under solen."

INGRID

    Hur lycklig, moder, var din lott mot min!
    En varm och djup och trdrnkt hjertesorg
    r himmelsk lust mot denna dofva oro,
    som stjl mitt hjrtas tro, min viljas makt, --
    som all min kraft att srja krossat har
    till stoft och mngt som gift uti mitt blod.
    s att af fridls ngest stds det brinner.

Str orrligt stirrande, frsjunken i plgsamma tankar,
utan att lyssna till moderns ord.

FRU RIKISSA

    Mitt kra barn, sl dessa tankar bort!
    Var viss, snart kan sig allt i gamman vnda.

HERR STEN intrder. INGRID mrker det icke. FRU RIKISSA besvarar
hans sprjande blick med en stum tbrd. Han gr en axelryckning
och str en stund likasom vntande. Till sist:

    Det sgs att tiden helar alla smrtor:
    d mnde denna snart ock vara lkt.
    Ty kommer jag, min dotter, dig att mla
    om stora ting. -- S hr mig!

INGRID teruppvaknande.

    Tala fader!

HERR STEN

    Nvl! -- D fullt ett r re'n har frgtt
    se'n junker Waldemar dig fvergaf,
    s r fr dig han dd. Emellan Eder
    m hvarje band fr alltid van lst!

INGRID gr en tbrd af den hgsta fverraskning.

    Ulf Tuvesson, hvars rikedom och slgt
    allt landet knner vl, har nu af mig
    begrt din hand och med mitt gillande
    i dag allt re'n han kommer fr att f
    mitt lfte af din egen mun besegladt.

FRU RIKISSA

    Se, Ingrid, hastigt sannas mina ord!

INGRID liksom fr sig sjlf

    Men Waldemar, som ringen frlsa skall --

HERR STEN

    Ej mer om honom! Fga hopp du har,
    nr prestens rd ej nnu frukter burit.
    Fr slika griller du ej offra m
    den afundsvrda lott, som hr dig bjuds.

INGRID

    Den lotten tycks mig fga afundsvrd
    att af min fader till ett svek jag dmes.

HERR STEN

    Hvad? Svek! Dig junkern svikit har,
    ej honom du!

INGRID

    Min fader, den klenod,
    som genom hjrtats dom mig dyrast var,
    jag gaf som lsen fr mitt hjrtas lycka,
    och himlamakter ropade jag an.
    Mer helig ed, mig tycks, blef aldrig svuren,
    mer heligt offer icke bringas kan.
    Din dotter r fr stolt att slikt frgta;
    jag mste bida --

HERR STEN

    Litar du d n
    p detta offer?

INGRID efter ett gonblicks tvekan.

    Sant n syns mig ordet:
    "I offrets vnda ligger offrets kraft" --
    Frvisso r min vnda svr -- --

HERR STEN

    Ja, vl!
    Men om jag riktigt fattat prestens rd,
    s lses denna kraft och varder dd
    blott i den mn du drupp frtrstar.
    Jag af din tvekan granneligen ser:
    Du knner vndan, tror ej p dess ln
    och kan ej tro drp. S har du sjelf
    den dunkla gatan lst till egen btnad.

INGRIDS ansigtsutttyck och tbrder frrda en hftig inre kamp.

EN SVEN intrder anmlande:

    Ulf Tuvesson med mnga mn i flje
    just nu i borgen drager in.

HERR STEN

    Se till
    att fr hans folk ej god frplgning fattas!

Svennen gr.

    Jag gr att riddarn helsa. Hit till Eder
    jag honom fr. Nu sansa dig, mitt barn.
    att din trolofvade du vl m mta.

Gr.

INGRID

    Till all min smlek allts fven den
    att otspord frenas med en annan
    n den mitt hjrta sjlfmant gaf sitt val.

FRU RIKISSA

    Sg, har d Waldemar din lskog n?

INGRID sker lnge efter svar.

    Ack, fr min blick r allt blott natt och gtor!

FRU RIKISSA

    Ja, barn, en moders ga bttre ser
    n ditt, som grtit nyss s mngen tr.
    Allt ligger ljust och klart. De band ha brustit.
    som vid det flydda fngslade ditt lif,
    och du r fri. Ditt hjrta har dig lst.
    Nr p ditt offer du ej mktar tro,
    d r den stolthet blott bedrgligt sken.
    som dmer dig till ny och ffng vntan.
    Tnk p din moders ungdomssaga, barn.
    och fatta mod! Men tyst, jag hr dem nalkas.

Drren ppnas af svenner. ULF TUVESSSON intrder frd af HERR STEN.

FRU RIKISSA

    I varen vlkommen, herr riddare god!
    Vrt hus stor heder I gren.
    Och ljusare tider och gladare mod
    tillbaka till Sol I fren.

HERR ULF

    Min tack, fru Rikissa, fr den hlsning s god!
    Till Sols fridfulla nejder
    s tidt min varmaste lngtan stod
    frn rikets rdslag och fejder.

INGRID fr sig sjlf

    En riddersman han r i skick och blick,
    i later som i dater.

HERR ULF fattar Ingrids hand

    Jungfru Ingrid!
    Mitt rende knnen I. Kommen jag r
    med ra till Eder att gilja.
    Herr Sten redan sport, att I ren mig kr,
    och styrkt af hans lfte och vilja
    jag beder, att nu Eder egen mund,
    den rosenfagra, m sga,
    hvad sjlf I menen om sdant frbund,
    och om denna hand jag skall ga.

INGRID utan att se upp

    Ulf Tuvesson!
    Min faders ord m sknka Eder handen,
    mitt hjrta lyder andra makters bud.

HERR STEN halfhgt.

    Gods dd! Hvad? Trotsar hon?

Hejdar sig vid ett frstulet tecken frn fru Rikissa.

HERR ULF som slppt Ingrids hand.

    I svaren stolt,
    skn jungfru. Icke nu jag dristade
    om Edert hjrta bedja, och jag svr,
    att icke frr vrt brllop firas skall
    n detta hjrtas gunst jag vunnit har.

Fattar nyo hennes hand.

    Men intill dess den fagra handen bre
    som tecken af mitt lfte denna ring.

INGRID drager undan handen

    Af Edert kcka tal man mrka kan
    att kvinnors ynnest Eder billig tycks.
    S hren d jmvl den ed jag svr:
    Ej frr min hand skall bra denna ring
    n detta hjrtas gunst I vunnit hafven!

HERR STEN

    Besinna vl, min dotter, dina ord!

FRU RIKISSA

    Frspill ej af en nyck din lefnads lycka!

INGRID

    Ack, lycka! -- Infr denna ring jag ryser.
    Dess gyllne skimmer endast minner mig
    om den, som fordom blnkte p min hand
    och som jag offrade. -- I veten hvarfr -- --
    Ja, mrken vl, herr Ulf: om jag en gng
    som husfru trder in i Eder borg
    skall hotande den tanken stds mig flja
    att han, den andre, terkomma kan.
    Af oviss oro skall mitt sinne tras,
    och lust och ljen fly frn Edra salar,
    och om Ulf Tuvesson det sgas skall
    att han ett osllt gifte korat sig.

HERR ULF

    Nej, jungfru Ingrid, gladeligt jag tror
    p ljusa framtidsdagar, nr en gng
    I Eder svra sorg frvunnit hafven.
    Ej trst skall Eder tryta, ty jag sett
    att Eder stolta hg mot hjden trr.

INGRID

    Fullvl jag vet, att man herr Ulfs geml
    stor heder skall bevisa.

HERR ULF

    Knnen I
    jmvl den frjd som heter: stds att ska
    ett hgre n?

INGRID

    Ett hgre? P hvad stt?

HERR ULF

    Som falken stiger gr mitt des bana,
    min tt i landet dlast r och ldst,
    i dessa dror flyter kungablod,
    och denna hand har redan ofta prfvat
    att rikets tyglar hlla. Hafven akt,
    stolts jungfru! Ltt det hnder att en dag
    en krona stts p Edra gyllne lockar.
    Kan sdant hopp ej lifva Edert mod?

INGRID str lnge stum, trffad af hans ord. Till sist:

    Ja -- ja -- Det vore ln fr all min kvida,
    det vore trst fr hvarje stund af kval!
    Att gifva lifvet stora syftens glans,
    att stolt och hjltelik dess frd gestalta -- --
    Hvad sllsam eld som tndes i min sjl
    vid dessa tankar, eggande och ljufva!
    Och underbara syner dyka fram
    ur flydda drmmars aningsfulla dunkel --
    -- -- -- -- --
    I fjrran str en stad. Dess torn och vallar
    i solen glimma. Vinden leker ltt
    med fanor, vimplar, band och blomsterslingor,
    och rymden dallrar utaf klockors dn.
    Frn gatorna och torgen glammet gr
    med presters sng och klangen af basuner.
    Och sakta drager upp mot kungaborgen
    ett festligt tg i bjrta skrudars prakt.
    Hgst rida tv i flammande skarlakan.
    Hr! Folket jublar --

HERR ULF leende.

    "Hell vr fagra drottning!"

Medan Ingrid nnu str halft frsjunken i sin syn, stter herr Ulf,
utan att hon gr motstnd, ringen p hennes hand, som han drp
hfviskt kysser. Fru Rikissa omfamnar Ingrid: riddarne vexla
ett handslag.


ANDRA BILDEN

Hos Ran: En stor praktfull sal med genomskinliga vggar. Utanfr st
sllsamma bjrta jtteblommor, vaggande af och an i vattnet Lngre
bort skymta stund efter annan hafsvidunder fram och frsvinna
ter i dunklet.

RAN och WALDEMAR sitta tillsammans under en tronhimmel och se
TRNORNAS dans.

TRNORNA

    Systrar, lten visor klinga
    genom hafvets klara rymder,
    lten dansar ltt sig svinga
    fver silfversanden hn!
    Frjder vra fjt bevinga.
    Trst t sjl, som trr och lngtar
    hvita lemmars lek vill bringa,
    smidig, smktande och vn.

    Fram under verldshvalfvets irrande lgor
    simmar vilsen en snhvit svan,
    viljels buren af vexlingens vgor
    fver dess ndlsa ocean.
    Mnniskosinne, du r den seglande
    svanen drute,
    din r den sknhet du ser i de speglande
    bljornas bild p din de ban.

    Hur till flygt du vingen breder
    r ondligheten stngsel.
    Vill du varda fri ditt fngsel,
    dyk till oss i glittret neder!

    Hr, hvad dig vntar, hr!

    Biktande blickars lockande lgor,
    klangers och dofters rusiga smek
    vagga dig vekt p vllande vgor,
    sfva och vcka i villande lek.
    Upp ur de brinnande lifsdjupen hja sig
    rosende syner,
    formbindningsyrans drmbilder rja sig
    genom frrdiska sljors svek.

    Ty med dem hvar ljuflig villas
    hemlighet vi listigt gmma,
    hur man tnder eldar mma
    och hur lskogslngtan stillas.

    Tnd dem och slck dem! Tnd!

    Systrar, lten visor klinga
    genom hafvets klara rymder,
    lten dansar ltt sig svinga
    fver silfversanden hn!
    Frjder vra fjt bevinga.
    Trst t sjl som trr och lngtar
    hvita lemmars lek vill bringa
    smidig smktande och vn.

RAN ger ett tecken t de dansande att sluta.

    Har denna lek ej lngre ditt behag?
    Ditt ga stirrar mot ett namnlst fjrran,
    din mun r stum och kysser icke mer
    din arm ej lngre strcks till varma famntag?

WALDEMAR

    Jag lyss till hafvets underliga dn.
    Dess dofva snger jmt jag sker tyda.
    Mig tyckes att jag hrt dem frr, men vet
    ej nr, ej hvar --

RAN

    Kan mina trnors glam
    ej grubblet ur ditt veka sinn frjaga,
    s kom till mig, ls svaret i min blick
    p hvarje frga, som din tunga brnner!
    Jag lskar dig --

WALDEMAR utan att lyssna till henne.

    D rr sig i mitt brst
    en hemlig oro; jag ett namn vill ropa.
    Det dyker fjrran upp ur vattnens brus
    men n ej fram till mina lppar hunnet
    det ter drnks i sorl och mrker --

RAN

    Trnor!
    Fort bringen vin! -- I glmskans skira purpur
    din tankes kld till knsla tina skall.

WALDEMAR

    Mig tycks ditt vin ej mer ha samma kraft.
    Snart kan mitt blod ej lngre draf eldas.

RAN

    D har ditt blod ej lngre samma kraft
    att frjdas t sitt eget fldes yra,
    och ledan lurar i din sla hg.
    Var p din vakt! Hon vill din lifslust stjla.

WALDEMAR

    Ja, jag r trtt, ej vaka jag frmr.
    I drmls slummer blott jag ville sjunka.

RAN

    Ger icke ruset dig en drmls ro?

WALDEMAR

    Jag vaknar stds med hftigare trst.
    r lifvet endast rus och trst? Skall ej
    en gng jag strkt och fri ur dvalan stiga
    och vaken njuta svalkan i min sjl?

RAN

    Att vakna r att knna trn vakna
    och blott i slummern r din ande sval.

WALDEMAR

    S lt mig vakna nr jag slumrar in
    och njuta slummerns stma vakande!

RAN

    Nu tronar ledan p din trtta lpp!
    Bland nskningar, som ffngt storma hn
    mot alltets grns, den evigt vikande,
    och ska sprnga hvarje vsens lag
    du irrar maktls kring liksom en fjril,
    som hungrig fladdrar ifrn rt till rt
    rundt om en blomsterskl, af honung full,
    och i sin ifver icke skatten varsnar.

WALDEMAR

    S visa mig hvad jag ej sjlf kan se!

RAN

    Ja, om din tanke af mitt tal kan tyglas.

    En blomma spirar ur ditt vsens rot,
    och blomblad fem hon upp mot ljuset slr
    i frger klara, skiftande och mjuka.
    En vllukt strmmar ur dess bjrta kalk
    och snker dig uti ett saligt rus
    s snart den trolska doften in du andas.

WALDEMAR

    Hur nmns hon?

RAN

    Dina sinnens rda lilja.
    Dess syn dig frkunnar att du r,
    men nr dess nga genomtrngt ditt vsen
    och du har lppjat kalkens klara saft,
    du lyfter lyckan upp dig till sin barm
    och alltet, du och blomman varda ett.

WALDEMAR

    Har blomman spirat ur mitt vsens rot
    hvad r d jag, om icke hon jag r?

RAN skrattar

    En lilja, rusad af sin egen doft --
    den gtan lses blott i detta vin.
    S drick d, Waldemar! Uti din dryck
    jag lgger liljan ned som must och krydda.

Lser ett stort, praktfullt blomster frn sin barm och kastar i bgaren,
som hon rcker Waldemar. Denne tmmer lngsamt drycken. -- Paus.

WALDEMAR reser sig.

    O, ljufva domning, som dig sakta snker
    i mina lemmar ned och kylan drnker
    uti det lena svall, den nya gld,
    den strida strm, som brusar fraggigt rd
    igenom vllustvidgad barm och hjrta.
    Du mlar bilder brinnande och bjrta,
    omsusande mitt sinn i salig dans.
    En mun -- en ros, tv gons stjrneglans!
    Och tvnne hvita mjuka armar rckas
    emot ett brst, hvars brnad blott kan slckas
    med innerliga famntags ljufva vld --

Sjunker ned infr Ran, omfattande hennes knn.

    O sknhet, all min sjl till dig r sld!

RAN bjer sig fram och trycker en lng kyss p hans lppar.

       *       *       *       *       *

TRNORNA omsluta gruppen.

    Se, flammor sig tnda
    i sjudande sinnen!
    I frjder sig vnda
    de vikande minnen.

    Och lpparne leka,
    blott kyssar de andas,
    och suckarne smeka,
    och blickarne blandas.

    Och oron har somnat,
    som elden vill slcka,
    och tanken har domnat,
    som tvekan kan vcka.

WALDEMAR

    nnu en dryck! Af rusets rda natt
    jag fullt vill famnas! -- --

EN TRNA frambr drycken.

WALDEMAR fr, nr han mottager bgaren, pltsligt syn p en guldring,
som glnser p hennes hand, springer upp, rycker hftigt till
sig ringen, utropande:

    Hvem gaf dig denna ring? Hvar fann du den?

TRNAN

    En gng lustvandrande i hafvets lundar
    jag i den hvita sand dess glitter sg.

WALDEMAR str lnge stum stirrande p ringen. Till sist:

    Ingrid -- Ingrid! Min brud --!
    Det r hennes ring,
    den jag henne gaf!
    Hon bidar sin brudgum p Sol...

Blickar liksom vaknande, frfrad omkring sig.

    Hvar -- -- hvar r jag?

    Ha!
    Genom trollens list och djfvulska funder
    r jag lockad och snrd, har jag svikit min brud.
    Hur kunde det ske? Frfrdes min sjl
    af snger och syner? -- Guds moder, du milda,
    alla helgon och heliga nglar,
    stn mig bi! Jag vill bort! Jag vill ut
    till frihet och ljus,
    till luftens sus
    genom sommarens soliga rymder!

RAN

    Du mnniskodre, rasa ej s!
    Ffngt du ropar, frgfves du vndas.
    Min r du och min du frblir,
    Om du vnder till jorden ter,
    skall min makt dig draga tillbaka hit ned.
    Trotsar du den r du ddens.

    Och hur vill du fly? fver lmska djup,
    genom hvsande hvirflar gr vgen fram.
    Vilse du vandrar i hafvets skogar,
    fngas du skall af vidriga drakar
    eller af rytande brnningar kastas
    mot hvassa klippor och sargas till dds.

WALDEMAR

    Hllre d n nesligt lefva
    som en tr I under tomma villor,
    knna sin andes lefvande kraft
    sina i sinnenas kensand!
    Nej, jag vill bort; m det kosta lifvet!
    Ringa jag aktar det, bunden hos dig! --
    Ingrid? Ingrid! -- jag kommer.

Vill strta ut. Trnorna sluta sig samman och hejda honom.

RAN

    Vlan, s g, du jordens blinde son!
    Men lyssna frst till hvad jag nu frkunnar:
    Om hon, hvars ring din viljekraft har vckt,
    n lefver, bidande din terkomst,
    och icke br en annans ring p handen,
    d r du fri och m drofvan stanna.

Reser sig

    Men svek hon ditt minne -- min fnge du r,
    och hit skall du vnda tillbaka.
    Om ej, vid min eviga sknhet jag svr,
    min bittraste hmd skall du smaka.

    Ty ej blott du utan allt hvad krt
    du eger p jordens rund
    skall sjunka i hafvets djup, frtrdt
    af min vrede i samma stund.

    Frr'n dagens sista strle r slckt,
    m jorden du ter lemna,
    ty re'n innan nsta morgonvkt
    skall ett drjsml med skrck sig hmna.

P afstnd blir en hvitskimrande trappa synlig. Tvnne trnor
ledsaga Waldemar ut ur salen och uppfr densamma.

DE FRIGA TRNORNA

    Frr'n dagens sista strle r slckt.
    m jorden han ter lemna,
    ty re'n innan nsta morgonvkt
    skall ett drjsml med skrck sig hmna.




III

INGRIDS OCH ULF TUVESSONS BRLLOP


Riddarsalen p Sol. BRUD och BRUDGUM sitta p en upphjning
till hger. Midt emot dem STEN FOLKESSON och FRU RIKISSA samt
MRTEN PREST. Lngre bort GSTER, bnkade kring dryckesbord
i salens bakgrund. Svenner g omkring med vinkannor och bgare
och sknka i. I en grupp p golfvet st

BRUDTRNOR och BRUDSVENNER sjungande:

    Nr som den glammande skrdemnad
    med korn och krna i landet str
    och hsten smyger sin rda spanad
    bort genom grden och snr,
    d firar krlekens vna vr
    en segerfest uti starka hjrtan,
    och brllopsvisornas eko slr
    p flykt den aggande smrtan.

BRUDTRNORNA trda fram

    Ulf Tuvesson, Eder unga geml
    I mnden de sllaste dagar gifva;
    drvid ej blott Edra borgar lifva
    med gillens jubel och prl!

    Men gladt och troget till mhetens bl
    stds nya flammande knippor draga
    och styrande djrft emot hga ml
    gldja den stolta och stdja den svaga.

BRUDSVENNERNA trda fram.

    Fru Ingrid! Hos den make
    i dag Edert lfte vann
    den huldaste omsorg vake
    som ngon frtjena kan!
    Ty se! Denne riddersman,
    som kufvat med kraft s mngen,
    fr Eder sig bjer han
    i rosende bojor fngen.

HERR ULF fr vid dessa ord Ingrids hand leende till sina lppar.
Hon sitter blek och orrlig, liksom utan att mrka det.

ALLA resa sig upp.

    Ja, hell de bda, som seger vunno
    mot vinterskymningens sorg och nd,
    nr sommarkvllarnes himlar brunno
    som brllopsfacklor i gld!
    M lyckans blomma st rank och rd
    vid alla vgar, dr fram de vandra,
    och uti stormarna f till std
    den tro de svurit hvarandra!

Brudparets skl tmmes under fanfarer. Man lemnar sina platser
och vandrar af och an i salen och angrnsande gemak. Herr Ulf
ses g fram till brudsviten och tacka; slr sig drp i samsprk
med herr Sten.

INGRID ensam i frgrunden.

    Hur tom, hur tankls r ej deras sng!
    Med all sin konst och klang den endast nr
    den oro, som alltjmt mitt hjrta gnager.
    O, den som kunde glmma, glmma, glmma!

FRU RIKISSA och MRTEN PREST ha under tiden frstulet iakttagit henne.

FRU RIKISSA

    I kunnen se, hur hennes kranka sinn
    till sorgsna tankar redan vnds. Jag beder
    att I med visligt tal och fromma rd
    mn ska ge den arma trst och lisa.

    gr bort och brjar samtala med ngra af gsterna.

MRTEN PREST trder sakta fram till Ingrid.

    S blek och sorgsen brud jag aldrig sg.
    Hvad fattas Eder?

INGRID

    Kunnen svar I gifva
    p frgor, som mig frta dag och natt,
    s svaren mig!

MRTEN PREST

    Hvad sprjen I, fru Ingrid?

INGRID

    Nr efter Edert rd mig sjlf jag bundit
    med bn och offer uti bidans band
    och alla mina stjrnor slocknade
    en efter annan uti hopplst mrker,
    d sg jag pltsligt lifvets drr p nytt
    med glans sig ppna fr min tjusta blick.
    Nu sgen mig, jag beder: Var det svek
    att vilja flykta bort frn natt och nd,
    att upp nya ljusa vgar tr
    mot hjder hgrande i soligt fjrran?

MRTEN PREST

    I lydden Eder faders bud?

INGRID

    Nej, nej!
    Mig lockade de stora framtidssyner.
    Ej bakom tvnget fr mitt samvet skydd.
    Fri fljde jag min egen hg och maning.

MRTEN PREST

    Hvad fritt I namnen var d svaghet blott.
    Stark r den sjl som tror. I hafven tviflat.

INGRID

    r tvifvel svek?

MRTEN PREST

    Ja, ofvan i den himmel,
    dr trons martyrer Eder vandel se.

INGRID

    S sgen mig, hvi mste jag d lida
    lngt innan sveket nnu skett?

MRTEN PREST

    Fru Ingrid!
    I lidandenas eld s mngen sjl
    blef hrdad som ett blankt och bjligt stl
    mot list och lockelser i lgnens verld.
    Det ndamlet var med Edert ve.

INGRID

    Jag fattar icke denna grymma lag,
    som dmer sjlarne att oskyldt pinas.
    Det mnde vara presters pfund blott!

MRTEN PREST

    Nej, i de helga tingen Eder blick
    r lika skum som Eder tro r svag,
    och fga fromma ra Edra tankar.
    Men verldslig lust bor stolt i Edert sinn,
    all Eder hg till glans och blndverk str.
    Fru Ingrid, granneligt jag sknja kan
    att nnu mycken nd I skolen prfva.
    Ej ngon frid skall Edert samvet f,
    en oviss ngest Eder jmt skall jaga,
    s att till sist i kyrkans famn I flyn
    att vrida Eder dr i bn och bot,
    med gissel sarga Eder fagra kropp
    och skyla sren under sck och aska.

INGRID liksom fr sig sjlf.

    Som slag af gisslet redan dessa ord
    mig snderslita; vildt mitt hjrta sklfver
    af marters fvermtt, af srens eld.
    Men midt i svedan knner jag en dallring
    af sllsam vllust. Mina dens gta
    som af ett hemligt ljus frklarad tycks --

MRTEN PREST

    Ja, vndas skolen I och mkligt kvida,
    och frst nr edert sinn r slaget mjukt
    med plgors tuktoris, Guds moder skall
    varkunna sig och Eder sjl hugsvala.
    Se'n med ett sinnelag frn verlden vndt
    I mnden fromt p helga vgar vandra,
    med Edert gods och guld Guds rike tjena,
    de sjuke hjlpa, ge de sorgsna trst,
    och sist, nr ndatiden lyktad r,
    se paradisets gyllne portar ppnas,
    p Eder hjssa sig en gloria snka
    och helgonen och nglarne med sng
    och strngaspel sin nya syster hlsa.

INGRID efter en paus.

    Hur underbart! Infr min tnda blick
    tycks lifvet blott en rad af tckensljor,
    dem sorgen drager undan, en fr en,
    till dess det sista ljuset strlar fullt.
    r detta lidandenas hemlighet?
    Skall s en verld af sken och lgn jag fly,
    dr svag jag svek hvad innerst i min sjl
    jag varmast trr: hjrtats hjltestyrka,
    den stolta tro, som fvervinner dden?
    r detta vgen? O, min Gud, jag svindlar!
    Och dock mitt hjrta svller som af frjd!
    Mig ljuset blndar --

ULF TUVESSON en stund iakttagit henne.

    Sg, hvad fattas Eder,
    min vna brud, att I s upprrd synens?

INGRID

    Ack, intet. I en drm jag blott frsjnk.

HERR ULF

    S rycken Eder ls utur dess bann
    och bjuden gldjens glam i borgen ljuda.
    Jag rds, de unga flnna gillet sltt,
    om ej det sker.

INGRID

    Ha! Gldjens glam!

Fr sig sjlf, medan herr Ulf och Mrten prest sakta samtala.

    Ja -- ja!
    Fr sista gngen m dess klang jag hra,
    fr sista gngen ungdomslust och lek
    p sina vingar m mitt hjrta bra!
    Nu vill farvl jag sga -- -- --

Vnder sig om, ropar till gsterna:

    Trden fram, I gster alla,
    fram till sng och sirlig dans!
    Dubbelt lyse festens glans,
    dubbelt stark m tonen skalla!
    Sorgls hg m hr befalla!
    Dagen vare hans!

Man samlas ter i salen.     MRTEN PREST gr.

INGRID fattar herr Ulfs hand och deltager med honom i fljande
danslek. Sng och dans af

DE YNGRE

    Nu vilje vi leka med ljen och lust
    och svnga oss och niga och buga.
    S mnget litet hjrta skall f prfva en dust
    mot blickar, som krligen truga.
    S mnget litet hjrta skall bestnda en strid
    mot hnder, som djrft mnde trycka
    och mnga rda lppar skola bedja om grid
    och undf den ljufvastc lycka.
    Kom kmpa och vinn,
    lef lustiga dagar!
    Den vnnen r min,
    som bst mig behagar.
    Men fjrilar svinga i lunden.

    Och ungersvennen gngar sig t hagen s grn,
    i krlekens garn r han bunden.
    D mter han den jungfru han lskat i ln
    och yppar sin lga p stunden.
    Men jungfrun hon vandrar uti tankarna mng',
    hon gitter den suckan ej hra,
    ty blomstren p marken och sm fglarnes sng
    lngt mer hennes hg mnde rra.

    Men ungersvennen gngar sig t hagen med hast
    och bryter alla rosor han kan finna.
    Han binder dem samman utan ro eller rast:
    En ynnest han aktar att vinna.
    Nr jungfrun det skdar varda rosorna fler,
    ty fram p dess kinder de spira.
    Dock glds hon och ungersvennen handen hon ger.
    Sitt brllop de nu mnde fira.
    Kom, kmpa och vinn.
    lef lustiga dagar!
    Den vnnen r min,
    som bst mig behagar.
    Men fjrilar svinga i lunden.

Vid sista ordet hres ett pltsligt anskri bland gsterna. Dansen
afstannar. I fonddrren str WALDEMAR och stirrar blek in i salen.
Lngsamt stiger han fver trskeln och gr fram emot Ingrid, som
ryckt sig ls frn herr Ulf och mlls betraktar honom.

GSTERNA hviska och mumla frfrade:

    Oss himlen skydde! r det vl hans vlnad?

WALDEMAR

    Min Ingrid! Det r jag, din Waldemar,
    din brudgum, din --

HERR ULF

    Nej, hll, herr riddare!
    I synens mig vid dden redan vigd,
    men jag, Ulf Tuvesson, r jungfruns brudgum.

FRU RIKISSA och ngra andra kvinnor skynda fram till Ingrid, som
r nra att falla i vanmakt, och fra henne ut.

WALDEMAR

    Ingrid en annans? Nej, det r en lgn!
    Hon bidar mig, hon r min brud.

HERR ULF

    Herr junker!
    Den skara gster hr I sen kan vittna,
    att jungfru Ingrid nyss vid mig blef vigd.

WALDEMAR

    S hafven I med list den vna lockat
    och hennes sinne snrjt med lismarord.
    Jag eger jungfruns lfte -- men vlan:
    i envig vi om henne kmpa.

HERR ULF

    Nej!
    Mig skydda lag och rtt. Jag strider ej
    med drar eller dda --

WALDEMAR utom sig.

    Vrjen Eder!

Drager blankt och anfaller med frtviflans vldsamhet herr Ulf,
hvilken efter ett kort frsvar srad vacklar i de kringstendes
armar.

HERR ULF

    Vnner, till hjlp! Hr drifva onda makter
    frvisst sitt spel. -- Jag illa srad r.

Fres ut.

HERR STEN

    Hur djrfvens I, som Eder brud frlupit
    och hftat hn och skam vid hennes namn,
    i detta gille trnga in med ofred.
    Fort, lemnen Sol, frr n dessa svrd
    min och min dotters krnkta heder hmnat!

WALDEMAR

    Min brud jag krfver! Blott med henne gr jag.

MNNEN storma med hjda klingor fram mot honom.

    Han rasar. Drifven dren bort!

WALDEMAR

    Tillbaka!
    Ej jag, men I mn fly frn denna ort.
    Frnimmen hvilket de Eder hotar:
    Frn hafvets drottning kommer jag som fnge.
    I mina fotspr flja dd och skrck,
    ty om jag icke innan dagen flytt
    till hennes rike tervndt, skall Sol
    uti dess bljor sjunka och frgs.

KVINNORNA

    Hjlp Jesus! Fort, m hrifrn vi skynda!

Flykta frfrade.

MNNEN

    Mot sdan makt ej btar ngon strid.

Utrymma salen.

WALDEMAR str lnge stum och blickar efter de flyende; sjunker s
stnande ned p en bnk. Aftonsolen faller in. Sakta, efter en paus,
brjar han:

    Allt -- allt r slut -- frspildt -- i spillror allt!
    Hur soligt, ack hur leende af lycka
    lg llfvet fr min blick den morgonstund,
    d jag till Sol red och -- fram ej lnde.
    Och nu? -- Blott dden nu mig frig r,
    ty ned till Ran -- -- Nej, nej, jag mste d --
    och allt med mig, som krt jag har p jorden. --
    Ha, Ran, jag tackar dig! I denna hmd
    din blinda grymhet blandar in en trst,
    den enda, sista: Ingrid skall mig flja
    i grafvens brudsng, ddens dunkel ned. --
    Hur gtfullt gapar ej det svarta svalg
    infr min fot och vidgas att mig sluka. --
    Hvad gmmer detta mrker? Tomhet blott?
    Eller det helas lsta hemlighet?
    Hur n jag rastlst spejar i dess natt,
    blott nya frgor skrida fram likt spken
    med hemlig skrck p sina bleka drag:
    Hvi lades svaghet i min sjl, mitt blod?
    Hvi skapades den makt som mig betvang?
    Min drmda lycka lofvade hon mig
    och trampar mig till stoft... Min drmda lycka!
    Hvad fager klang nnu i dessa ord!
    Min drmda lycka ... Ja, jag henne ser!
    Jag ville lefva nu, jag ville grta,
    jag ville srja mig till nya drmmar
    och lsa dem med sng ur sorgens tvng!
    Ty sngen blott gr fri, och sjungande
    jag skulle simma stark mot lifvets strm,
    mot allt som p dess strida vgor mter,
    mot nya hopp och frjder, nya kval.

Springer upp, ropar vildt:

    Jag vill ej d! P jorden vill jag dvljas,
    tills sjlens flamma har frtrt sitt brnsle
    och brstets sista ton frklinga ftt!

Stirrar i stum ngest framfr sig. Saktare:

    Dr sjunker blodrd sol i bla djup. --
    Vid stranden bida trnorna mig n. --
    Ja, n r tid, n kan mitt lif jag berga
    och genom det mitt sista hopp: att ska
    med bttre bn min frihet terf.
    Den sista strlen slcks! -- Nu vlja -- vlja
    emellan dd och trldoms skam! -- Men fort!

Aftonglansen frsvinner. Waldemar utstter ett skri:

    Drj, sol! --

Dmpadt:

    Hon sjnk, beseglande min dom.

Sjunker ter ned p bnken.

    Som hon i hafvets svall ock jag skall slockna.

Bjer sig ned, gmmer ansiktet i hnderna och frblir i denna
stllning, medan som enda synligt tecken af den bittra sjlskampen
en darrning gng efter annan skakar hans gestalt.

Det skymmer allt mer. Ett svagt mnsken faller in.

INGRID intrder sakta

    Frlamad jag lg
    af drmmar, som stredo,
    och bilder jag sg
    af skuggor, som gledo
    i jagande flykt undan dden.
    Man talde mig hotande den.
    Hur aktar dem ringa
    min brinnande sjl!
    Mig frgorna stinga
    i flyende hl.
    De hetsat mig hit fr att sprja:
    Skall fver ditt de jag srja?
    Sg kommer du vl ifrn ddens land,
    eller dvljes du nnu p lifvets strand
    och dess tunga, villsamma vgar?

WALDEMAR

    n lefver jag, om ock i ddens vld.
    Af Ran och hennes trnor drad blef jag.
    Hos dem jag drjt, hur lnge vet jag ej,
    till dess mitt minne vcktes af den ring
    jag en gng gaf dig, du i hafvet kastat
    fr att t denna gifva rum --

INGRID

    Du irrar! Jag gaf
    min ring fr att rdda
    din sjl ur den graf,
    som snarorna bdda.
    Ur skenverldens fngande skte
    jag stmde dig hit till mte.
    Men sjlf var jag svag,
    frmdde ej bida,
    och lsningens lag
    ej kunde jag lida.
    Ej tro jag hade, blott trngtan,
    till verldens lust stod min lngtan.
    Till verldens glans sig vnde min blick,
    nr hoppets styrka i trar frgick
    under rslng trande vntan.

WALDEMAR

    rslng vntan!

Kastar sig ned p kn.

                    O, min r all skuld!
    Min, endast min! Hvad grnsls bitterhet
    ditt hjrta mste fylla vid min syn!
    Frltelse ej finns fr hvad jag brt.

INGRID

    Frltelse?... Jo! Mitt hjrta vill brista
    af jublande tro,
    nr jag skdar den gnista,
    som bor i ditt ga, det klara.
    All dom, all klagan m fara!
    Vl tung r den lott,
    som svagheten sonar,
    men i himmelens slott
    ej stoltare tronar
    en frjd fver sjungande salar
    n den, som mitt hjrta hugsvalar.
    M lifvet oss skilja med hmnande hand,
    vi ro dock bundna med eviga band
    och dden till sist skall oss ena.

WALDEMAR springer upp.

    Ack, Ingrid, fattar jag de ljufva orden!
    Har jag din krlek nnu? Hvilken lycka!
    S kom, du kra! Skynda, lt oss fly
    tillsammans bort till fjrran fagra land,
    dr hjrtats rosor blomma fritt som skogens!

INGRID

    Ja, fly -- bland rosor lefva...! Nej, ack nej!

    Det vore att svigta
    och svika p nytt
    Nu nger m bikta
    hvar svaghet vi lydt
    och lyfta oss upp emot styrkan
    i smrtebesegrarens dyrkan.
    Se, korset dig kallar
    i hedningaland!
    Hr, kampropet skallar
    frn sjlar i brand!

    Dit ut m du draga att strida.
    Min tanke skall st vid din sida.
    Min bn skall dig styrka i ngest och nd,
    och sjlf vill jag lefva fr lustarnes dd
    i mitt sinn, det vrnga och hrda.

WALDEMAR

    Frfrlig r den dom du sger ut.
    Vi lska ju! Hvad r d annat allt?

INGRID

    Blott de, som ej flykta
    fr smrtornas slag,
    sin jmmer f lykta
    p soningens dag.
    Frnimmer du ej som en aning,
    en sjlsrstens hviskande maning:
    Genom skilsmessans ken med bner och svrd
    till mte vi g i en fagrare verld,
    dr vr lycka skall fagrare blomma?

WALDEMAR sjunker ter ned p kn.

    Du goda, rena!

INGRID bjer sig fram och kysser hans panna.

    Waldemar, farvl!

En pltslig vindstt hviner genom slottet och rycker upp ett af
salens stora nischfnster. Ett aflgset brus hres, som under det
fljande lngsamt tilltager. WALDEMAR springer upp, lyssnar.

INGRID blickar ut.

    Ett under timar! Jag ser hafvet hfvas
    mot skyn med jttevgor --

WALDEMAR vildt.

    Ha! Rans hmd!
    Jag dre glmde att oss dden hotar,
    om ej jag innan natten brutit in
    till hennes snda verld har tervndt.

INGRID gripes vid dessa ord af en stor gldje.

WALDEMAR

    Dock Ingrid -- du m rddas! Jag vill g
    dit ned tillbaka -- Ah!... Lef vl!... O, vore
    det ej frsent!

Vill skynda ut.

INGRID hejdar honom

    Nej, Waldemar, hr mig! Drj!
    Slikt offer kan ej gifvas eller tagas.
    Vi mste d. -- Hvad namnls, salig frjd!
    Allt r frsonadt redan. Vi f d.
    Ej lida mer, ej strida, blda, kvida,
    ej skiljas mer i bitter hjrtend,
    men vid hvarandras sida stilla hvila!

WALDEMAR hnfrd.

    Ja, stilla hvila och i ljusa drmmar
    om barndomsdagar, d vi lekte samman
    i skogens grna, solomspunna hvalf,
    dr en gng blygt vr frsta kyss vi bytte.
    Ack Ingrid, i din famn r dden Ijuf!

Sluter henne i sina armar.

RANS stmma utifrn hafvet.

    Waldemar!
    Du glmmer mitt ord.
    Den kvinna do famnar
    har svikit ditt minne.
    Den ring hon br r en annans.
    D mste du d,
    om ej dden du flyr i min famn.

INGRID rycker sig ls.

    Ha! hvilken sng!
    Den sista lnken,
    som gtan band,
    nu brast den.
    Hon r den makt,
    som drat oss bda.
    S hr d, du hgringars herskarinna,
    huru jag lser hgringens bann!

Drager Ulf Tuvessons ring af handen och kastar den ut i hafvet.

    Svekets bild
    i svallet m svinna!

Stter Waldemars ring p sitt finger.

    Trohetens tecken
    smyckar nyo min hand.

RAN visar sig i fnstret.

    P roflystet rasande bljors ryggar
    nalkas dig dden.
    Waldemar, fly frintelsens fasa!
    Kom, lef sknhetsdrmmen p nytt
    i min trnande famn.

WALDEMAR

    Frintelsens fasa
    fruktar jag fga;
    frihet hon bringar
    och sknare drmmar.
    Aldrig jag flyr i din famn.

RAN

    S lefven d
    som jordlifvets trlar!
    Jag vill Eder skona,
    p det I mn sucka
    tskilda fjrran
    i lngtans land
    och lngsamt kvljas till dds
    af saknadens kval.

WALDEMAR trotsigt och triumferande.

    Nej! Tomt r ditt hot!
    Bunden du r af den ed du mig svor.
    Lifvets eviga kraft du lyder.
    Former mste du binda.
    nr hon dig bjuder,
    skepnader mste du skifta
    och fjttrar sprnga,
    nr det, som du ville betvinga,
    sjlft dig betvang.
    S fyll det vrf,
    som ej du, ej vi kunna undfly!
    Krossa det stoft,
    som vgat att trotsa!
    Stoftet r ande,
    Anden r stoft.
    Oddligt r hvad dig trotsar.

I alltjmt stigande extas.

    Ja, jag sknjer ditt vsens lag.
    Ur aflandets rus, ur fdandets ngest
    framvller den verld, hvarur lifsmust du suger,
    den verld, dr du rr eller tjenar.
    Du lockar med rus,
    du skrmmer med ngest.
    Kampen r hrd,
    dock mste den rasa,
    ty endast seger r vinning,
    endast seger kan lyfta,
    lifvet mot evigt
    klarare ljus.

WALDEMAR och INGRID, hgsta jublande hnryckning.

    Du jordevandringens lysande lust,
    dess lurande fara, des eggande frjd!
    Vi lskade dig i vr svaghet,
    vi lska dig n i vrt trots!
    Ty en afbild du r,
    fast flyktig och vrng,
    af den hga som tronar
    i sjlsdrmmens soliga land,
    den ur eviga segrar fdda fridens
    stndigt sknare sknhetsgudinna.
    Till henne nu draga vi.
    Lyd nu din lag!
    Drnkande bljor brcke
    sinnenas band!
    I verldsvillans vimmel af vgor
    m du, deras drottning,
    ppna oss vgen till hvilan,
    vardandets kalla,
    krlekens ursprung,
    krlekens ml!

RAN frsvinner med ett vildt skri. WALDEMAR och INGRID vexla en
brinnande kyss och strta sig efter henne ut i hafvet. I samma
gonblick intrder fullkomligt mrker. Ett starkt dn hres jmte
bruset af vldiga vattenmassor, varar en stund och aftager
lngsamt.

Nr lugnet och ljuset tervnda, ses p ngot afstnd ruinen af Sol
sjunkna slott p hafsbottnen. I frgrunden ligga Ingrid och Waldemar
dda, hon med hufvudet stdt mot en klippa, han lutad mot hennes barm,
bda med anletena vnda uppt mot det bleka mnljus, som dallrande
silar ned genom vattnet.

OSYNLIG CHOR

    Ej kraften kan d, om n hjrtana brista.
    Nr viljandets gnista
    dem sknkte sin gld,
    i stoftet frnyadt, det svaga, som sviker,
    det veka, som viker
    skall vxa till std,

    och stndigt en stoltare stridssng uppstmma,
    nr tiden vill hmma det evigas lopp.
    Om jordlifvets bubbla n slocknar i striden,
    s glnser dock i den
    oddlighetshopp.








End of the Project Gutenberg EBook of Ran, by Wilhelm Peterson-Berger

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RAN ***

***** This file should be named 49929-8.txt or 49929-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/9/9/2/49929/

Produced by Jari Koivisto

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

