The Project Gutenberg EBook of S slutades min lek, by Maria Kraftman

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.


Title: S slutades min lek
       En tafla ur lifvet

Author: Maria Kraftman

Release Date: September 25, 2014 [EBook #46962]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK S SLUTADES MIN LEK ***




Produced by Jari Koivisto






S SLUTADES MIN LEK

En tafla ur lifvet


Af

MARIA KRAFTMAN



bo,
J. C. FRENCKELL & SON
1848.

J. W. Lilljas frlag.





    Imprimatur: G. F. Aminoff.




Till allmnheten.


Det kan visserligen synas frmtet, synnerligen i vrt land, att ett
fruntimmer vgar sig ut p den slippriga frfattarebanan. Men i
frlitande p tidsandan, som frfktar fven vrt kns rttighet att
deltaga uti andra angelgenheter, n de endast rent materiella, samt i
frtrstan p det fverseende af kritiken, som en nybegynnare torde
haft ngon rtt att prkna, har jag vgat detta frsk, hvilket jag
innesluter i mina vrde landsmns och landsmninnors gunstbengna
vlvilja.

                                        _Frfattarinnan_.


Frsta Kapitlet.


    "Som en blja
    med den andra,
    s vi flja
    m hvarandra."

Med dessa trsteord lemnade mig Johanna, med denna fvertygelse
skiljdes jag glad frn mamma Segerman, hvilken, sedan jag var
frnvarande, endast hade en son kallad Axel, och en enda dotter, som
hette Johanna. Sjelf r jag enda sonen till en olycklig mor, som den
strnga dden berfvade mig, d jag endast var femton mnader gammal.
fvergifven och vrnls, upptogs jag af kaptenskan Segerman, hos
hvilken jag erhll all moderlig vrd. Men vid uppndda tretton r, sade
hon mig med trar i gonen: "min kra August, jag har talt med en
kapten Williams, som far ut p en sommarresa, att han ville taga dig
med sig i egenskap af kajutvakt. Han r en bra karl och har lofvat mig
att faderligen behandla dig. -- Jag ndgas, ehuru djupt det n smrtar
mig, frtro dig, att jag icke lngre har rd och tillflle att pkosta
din uppfostran, sedan min son Axels studier vid universitetet, nu
rligen betydligt medtaga mina ringa tillgngar. Men skulle du ej tycka
om det trolsa elementet, s har du fritt att vlja efter behag och
bjelse."

Jag ndgas beknna, att denna underrttelse -- ehuru trsterikt och
lftesfullt det n var, att alltid ega ett hem hos mamma Segerman, en
syster i Johanna och en bror i Axel, -- orsakade att jag, fr andra
gngen i min lefnad, gret smrtans bittra trar. En gng frut hade det
skett, d Axel blef ond, fr det Johanna gaf mig fretrde och sade,
"att han, och icke jag, vore Johannas rtta bror." -- Vid det jag nu
gret, torkade Johanna bort tren och trstade mig med oskuldens och
hoppets rena sprk: "min barndomsfrjd" -- sade hon -- "min lrare och
broder, nr du far bort, eger jag intet jemnrigt hjerta att ppna mig
fr, och ingen ungdom att leka med; det r s mycket i vrt unga hjerta
som mamma, ehuru s mycket ldre, s m och krleksfull, icke frstr
sig p; -- nr du far bort blir jag s ensam. Men r du lnge borta,
August, s tar jag min tillflygt till pennan, -- d skrifver jag
allt -- --; men med pennan kan man dock uttrycka s litet, och det r
mycket -- mycket, som ej fr rum i ett bref." -- Denna stund, dessa
gonblick af lycksalighet, intrffade under en tidpunkt, d dygden icke
nnu frestades och hoppet nnu aldrig bedragit. Men redan d fick jag
erfara, att i menniskans brst finnes ett begr nedlagdt, att fven i
synlig gestalt ega ett freml fr sin dyrkan.

Jag skiljdes frn fosterfrldra-huset med blandad knsla af vemod och
hopp; och Johannas sista afskedsord voro: "Grt ej August!" -- -- --

    "Som en blja
    med den andra,
    s vi flja
    m hvarandra."




Andra Kapitlet.


    "Se, fver jord och vatten hvilar natt,
    Och himlen breder ut sin stjerneskatt.
    Allt slumrar tyst och stilla, men nnu
    Jag vakar hr, och med mig vakar du,
    O milda modersorg!"

Dagen efter vrt afsked fljde jag med kaptenen om bord p Viktoria, s
hette fartyget, gossens blifvande hem. Kapten Williams var en man med
egenskaper af sllsam art. Hans handlingar voro bestmda och
kraftfulla; dock framlyste i allt en liberal anda, som gjorde, att han
icke allenast var fruktad utan ock lskad. Jag kan vl aldrig glmma
den frsta exercisen med oss okunniga gastar, trenne utom mig. Kaptenen
rt: "Har du intet reda p styrbord och babord, din galeja! -- Hvad gr
du och kattholsar efter? Jag skall lra dig att kovnda -- klart att
vnda -- fr di vind -- upp med rodret -- lossa balinorne -- stick upp
fockhalsen" o.s.v. -- S snart vi kommit till sjss var det att brottas
med starka stormar; det var ett oupphrligt kande backe utfre och
backe uppfre, vltrande n t styrbord n t babord; ett stampande och
sttande liksom nr man ker p slda och hstarne skena p en mycket
gropig vg. Men denna slags rrelse var ingalunda i min smak. Jag har
aldrig tyckt om att sitta i slng-gunga eller ka efter hstar, som
skena. Man brukar kunna vnja sig vid allt, till och med att vara
illamende, s att man slutligen knappt vet af det, eller kanske p
kpet inbillar sig att man mr frtrffligt. r man s lngt kommen i
sjlifvet och frsedd med en s lycklig inbillningsfrmga, br man
icke frsumma att vara ute i stormen p hafvet. Det ligger ngot p
engng hemskt och storartadt i de scener, som spelas p den bl tiljan,
der molnen ro kulisser och Eolus kapellmstare. -- Det var frtjusande
att kunna sitta lngt ute p bogsprtet, fr att se huru klen skar in
i vattnet. Det bottenlsa djupet, hvarfver man sitter, den friska
vindens susning omkring ron och kinder, den jemna hjning och snkning
af fartygets framstam fr hvarje vg, det genombryter, samt de kufvade
vgornas sorl -- allt bidrager att vcka sinnet till den trotsande
hurtighet, som framgngen medfr. Med triumferande knslor blickar man
omkring sig och under sig: det lyser, det skummar, det brusar: men
oupphrligt vexlande med n hgre n mattare dn.

Jag brjade redan tnka, att sjkort och kompass missvisat min kcke
kapten, d jag hrde honom ropa: "Kom upp pojke och kryssa dig fram, vi
ha redan lots ombord. Nu ha vi vgvisare, du lper ingen fara pojk
August;" -- s kallade han mig. Nu hade vi godt vder och hvad kunde vi
mera begra. Nr himmlen klarnar, klarna fven sjmnnens vderbitna
ansigten. Det blef en glad sinnesstmning ombord, och allas gon
riktades t land. Nr vi hunnit litet lngre fram, mtte oss
landtluften med sin friska flgt af strndernas vegetation. Man kan ej
frestlla sig, hvilket intryck denna angenma helsning ifrn land gr
p alla nerver, d man lnge legat till sjss. Nu var det tredje veckan
sedan jag lemnat hemmet, och vi voro nu nra Bornholm. Vderleken var
vacker och behagligare segling kunde man aldrig gra. Det enformiga
melankoliska hafvets molndigra horizont hade, liksom p en gng, dragit
sig tillsammans till en grnskande ring, och molnen voro frbytte till
yppiga lundar, under hvilkas skuggor man sg de tckaste boningar
skymta fram, fr att spegla sin halfgmda fgring i det stilla klara
vattnet. Seglare gingo och kommo. Sm btar rodde emot oss med fisk,
br, mjlk, o.s.v. Ack! d knde jag mig genast liksom mera hemmastadd.
Jag var uppvuxen bland fogelsng och lftrn och derfre betraktade jag
fven dessa taflor med intresse, ssom pminnande om lekplatserne frn
en lycklig barndom.

Ack, hvad denna dag var obeskrifligt skn! Vi hade hunnit fver ett i
mitt tycke obegrnsadt haf, som lg bakom oss, himlen var ljusbl,
sommarsolens gyllene strlar lekte med bljorna p hafvets
purpurskimrande yta; -- allt rrde sig liksom uti dans, vid kamraternes
glada snger.

Efter hela dagens "ror i l, -- klart att vnda" -- befunno vi oss vid
Kpenhamn och det frefll mig nu, som skulle jag redan i tiden ntt
paradisets portar. Utom det, att alla nationers flaggor korsade
hvarandra med skiftande frgor, anlnde p samma gng en rysk eskader,
bestende af tv fregatter och en korvett. Skott p skott knallade,
musiken dnade. Ack, hvilken herrlig tafla! Solen strlar frn en
hgbl himmel och luften r klar och mild, som p en nordisk sommardag.
-- Seglare, som legat och vntat p vind, svfva nu fram i tjogtal frn
de olika ankarplatserna, blnkande i sin hvita skrud och s hga, s
stolta, som hade ingen storm kunnat bja deras toppar, och ingen klippa
vgat stta sina falska, spejande huggtnder i deras gungande bogar.
Jag hade nskat, lik de besjungna svanorna, simma och dricka
frfriskning ur den lugna bljan.

Under det jag glmde mig i skdandet af allt detta, hrdes kaptenens
kommando: "fira ned jullen -- fyra man klara att g i land." D
klappade mitt hjerta mellan fruktan och hopp, om jag skulle f flja
med. Som galjon i fren fick jag hlla utkik; min nskan blef sledes
uppfylld och vi kommo snart i land. En ny frisk grnska hade efter det
sednast fallna regnet utspridt sig fver marken. Mnga slags trn med
utspruckna ljusgrna blad, i hvilkas skugga uppspirade tusende slags
olika sorter blommor, fngslade mitt ga. De kringvandrande madamerna
(mnglerskorna), den ena fvertrffande den andra i skrikkonsten,
oroade mig dock med sitt sjungande: "kb kirsebr, to skilling snr;
kb reijor" m.m. Den ena var den andras echo.

Jag tfljde kaptenen fverallt, och under vr vandring ndde vi snart
Kongshaven. Mitt ga mtte der en frisk genomskinlig klla, som porlade
upp vid foten af en ldrig ek. En dryck ur den skna kllan! tnkte
jag, och rckte ut min vattentta hatt samt drack en god portion af
detta uppfriskande vatten, tnkande: d denna kllas dror ge lif t
jorden, kan det ej heller vara utan sin nytta fr mig. Vidare fngade
jag med min hatt silfverfjrilar, i tanke att dermed gra en present t
min Johanna, -- de glimmade som morgondagg p blommorna; och d trodde
jag -- nog vet jag hvad jag trodde ... jo, att jag tyckte mycket om
dessa fjrilar, betraktade ssom mina reskamrater...

Kaptenen, som under mina reflexioner hunnit ett godt stycke fre mig,
rt med sin basstmma: "Hvad, fan pojke, hvad har du fr dig?" Vid min
ppna beknnelse smlog han, sgande "flj du bara mig, s fr du lra
dig knna staden." D var det mig imellertid likgiltigt hvad hvart och
ett stlle hette. Hvad jag sedan den tiden minnes, r Rosenborgs slott,
Brsen, Theaterhuset, sterport, Amager Torg, en kappridning, en
maskerad, ett lindansarsllskap, en theaterpjes p Kongens theater,
kallad "Johanna af Montfaucon" m.m. Klockan var tio p aftonen d vi
terkommo ombord; naturen hade gjort sin dekorationsfrndring och
nattens frtrupp hade redan ryckt fram p scenen. Hafvets klara vatten
hade blandat sin frg med aftonrodnadens rosor, och efter hand sjnk
solen och frsvann som en slocknande eld. Svrt r fr mig att
beskrifva denna tafla, och hvad r det vrdt att med ord ska mla,
hvad som r obeskrifligt. Naturens poesi kan ej fversttas eller
tergifvas, den mste njutas, knnas.

Vi drjde fyra hela veckor i Kpenhamn innan vi, ter lttade, hissade
vra segel. Jag nskade att farten ej skulle stanna frr n vid den
strand, der jag finge terse Johanna. Huru nedslagen blef jag ej p min
frga, -- huru snart kaptenen trodde oss vara hemma? -- d jag erhll
fljande svar: "Nr vi frst passerat Stockholm och sedan beskt S:t
Petersburg; det vill sga, i hst, om ej kontraorder mta oss; ty d
kan det hnda att fven vintern stryker med."




Tredje Kapitlet.


    Bort bra mig hn, de vaggande vgor
    Fjerran ifrn den vinkande stranden,
    Fjerran frn barndomens strand.

Efter vr afresa ifrn Kpenhamn, klfvo vi stersjns vgor i sex
dygn, hvarefter vi kastade ankar p Stockholms strm. Skn var
anblicken fven hr, ehuru ej att frliknas med den, vid s kallade
"Kongens by" [Detta omdme r rakt motsatt de fleste andras, som haft
tillflle att anstlla jemnfrelse mellan dessa bda hufvudstder. Utg.
anm.]; men Stockholm r ndock en prktig stad, ja just en riktig
hufvudstad. fven hr fick "pojk August" tillstnd att g och se sig
omkring. Denna gng gjorde jag styrmannen sllskap. Vi gingo upp fr
"Mellantrappan" och kommo snart till Riddarhuset. Sedan vandrade vi i
rak linea frn Riddarhustorget ned till Munkbron. Hr sutto en rad
mnglerskor, eller s kallade "visthusdrottningar," mgtiga och
myndiga, vid hvar sitt rike, eller ett lngt bord, fver hvars
provinser de hllo ett vaksamt ga. Herrliga syn! Grnsaker,
rotfrukter, br af alla slag, blommor, krukor m.m. frknar, fruar,
mamseller, jungfrur g omkring, beskda, frga, vlja, pruta, kpa.
Derefter tgade vi uppfr Storkyrkobrinken, med dess bokldor, t
Norrbro. Hvad mngfalld af yrken och ansigten, hvad brokigt hvimmel af
granna herrar och damer, som g in och ut uti Bazarens prydliga bodar,
kpa tyger, bcker, musikalier, cigarrer, m.m.; hvilken frjd att se
folk ha mycket pengar! Jag gick ej in, jag sg heldre p folket
utanfr. Sedan spatserade vi t strmmen. Btar fulla af folk, fiskare,
som i sina sm farkoster lgo stilla och metade, syntes  mse sidor af
bron och fiskmsar kretsade i luften, skreko och dykade stundom ned i
vattnet. P strmparterren vaggade silfverpopplarne, p grsplanen
derstdes lekte vackra barn, under det de unga mdrarne frn de under
trden stende bnkarne vakade fver dem; vid sm bord sutto mindre
sllskaper, som to glacer, skrattade och pratade; ensamme herrar roade
sig med lektyr och rkte cigarr; ngslupen Necken skt fraggande fram
p strmmen och inbjd p en frd till Djurgrden; p vgen t
Djurgrden foro herrar, galopperande p stolta hstar och vagnar och
giggar rasslade af och till. En sak fick jag imellertid ej veta:
nemligen hvem den granna herrn var, som gick fver Gustaf Adolfs torg,
och fr hvilken vakten vid Prins Gustafs palats ropte: "i gevr!"

Ngot vidare har jag icke frn Stockholm att frtlja. Efter en mnads
vistelse derstdes voro vi klara derifrn: men, o de! nnu fingo vi
icke vnda t det kra Finska hemmet. Ssom ett echo till tersvar af
kommando-ordet, skallade styrmannens starka stmma: "brassa seglena
fyrkant -- vl fver allt" -- och s bar det ut igen p det trolsa
elementet. Vi styrde kursen t S:t Petersburg. Sommarens soliga dagar
hade fvergifvit oss, och hstens mulna hade intrdt. Vindens gny
vckte mig ofta till den sorgliga erinringen: hr str du mellan
farliga lmska klippor i stormen, alldeles frdjupad i en ondlig
knsla och betraktelse fver verlden. D knde jag mig fr frsta
gngen genomgs af den tanken: du r ej skapad fr sjn! Nej! hellre m
du fretaga dig ngot annat. Ack, om du blott under ngra f r, kunde
f byta stllning i lifvet med dessa rikedomens barn, som blott behfva
vilja fr att kunna, under det du, fattig stackare, mste kunna fr att
vilja! Hvad har du nu af dina resor? -- Jo, du har sett verlden. Men
att glnta i drren r icke nog, och att resa fver hafvet fr att
flere veckor ligga till ankars, r detsamma som att vara lefvande
begrafven. Men jag lemnar mina reflexioner. -- Efter tio dygns frd,
anlnde vi till Kronstadt. Men som vr Viktoria lg fr djupt, fr att
kunna flyta upp till S:t Petersburg, fick pojk August p afstnd
beskda slottet och staden, som dolde sig i majesttiska moln. Vi fingo
genast phlsning ifrn brandvaktsskeppen af grannt kldd militr.
Hrstdes flagga de fleste nationers skepp och ifrn tta serskilda
hll dnade kanonernes skott. Jag trodde mig imellertid f njas med
blotta utsigten af den prgtiga staden, d kaptenen steg om bord p
ngfartyget Feodor, medtagande mig till det vidt omtalade S:t
Petersburg. ngfartygets salonger voro s pragtfullt inredda och allt
frigt s frvnande, att jag p mitt obildade sjmanssprk ej kan gra
mig begriplig, om jag ock ville beskrifva allt hvad jag erfor. Vi
landstego vid Wasili Ostrow, och tgade fram fver Isaaksbryggan till
Newski Kasanski Snaminima. Af alla de storartade freml jag sg,
tycker jag mig kunna sga, att de ropa till frstrelsen: "Se vr
styrka!" och till lyckan: "Vi befalla dig hit!" -- Men om kaptenen nu
frgade mig, hvad jag mest tyckte om, s vet jag hvad det var: jo, se
det var fltjgare, gensd'armer och spannridare. S nr hade jag glmt
iswotschikerna: vlsignelse fver dem! Knner jag en brinnande lngtan,
flyger mig i hast en id genom hufvudet, skall jag hinna hastigt frn
den ena linien till den andra: huru beqvmt r det icke d, att i hast,
vare sig p gata, torg eller grnd, mta ett blygsamt ekipage eller
droschka, fullfrdigt till min disposition, utan att behfva afvakta
ppelsning eller fullndande af en kusktoilett. Den ryske hyrkusken och
den svenske karen ro hvardera mycket ltt fdda. Kanhnda den sednare
super ngot mer. Det spiritusa om fven icke spirituella, ligger
sledes i detta fall fvervgande p svenskens sida. karen r i kraft
af sitt kall, icke i tillflle att hlla ngra mltider. Han tar sig d
och d en sup, supen blir en vana och mltiden stannar vid supen. Han
evigt grundlgger, men bygger aldrig fullt. Hraf kunde gras en gta,
om icke gtornas tid vore frbi.

Vrt vistande i Petersburg var kort, och snart terstod fr mig endast
att ter bege mig om bord p Viktoria, som nu ndtligen tgar t
hemmets kust. Sedan vi lemnat Kronstadt, hade vi en svr storm. Det var
som om alla elementer slagit sig lsa fr att rasa och hrja. Vi
frlorade en man; den bste af matroserne blef vgornas rof. Vid denna
frfrliga syn, tnkte jag fr andra gngen: sjman skall du icke
blifva; detta m utgra frsta helsningsordet till mamma Segerman.

I november lyckades det mig att hinna hemmets efterlngtade och
vlknda strand. Hvilka korsande tankar genomforo d ej den sex mnader
gamla sjmannens hjerta! Min blick skdade de hstgula lfskogarne,
flten lgo frstrda och ett omtligt tcken fversvfvade dem. Detta
oaktadt genomtrngde mig den alltid frtroliga naturen. Dess eviga
vsende andades till mig och jag sjnk i en hvilande frtjusning. O,
rena gonblick! O, min sjls himmel, i hvilken alla jordens sm
hnryckningar af vl och ve frsvinna!

Sedan visitationen fr sig gtt, lemnade jag Viktoria och hastade med
skyndsamma steg till min fostermoders boning.




Fjerde Kapitlet.


   "Der stod ett hus, gladt som ett barndomsminne,
   Och idel krlek blommade derinne;
   Det stngdes snart fr mig; ej ngon vrd.
   Jag har p dessa minnens kyrkogrd."

Hvem kan beskrifva terseendets ljufhet; den kan endast knnas. Jag
omfamnades med vlkomsthelsningens fridskyss af den, som fr mig
utgjorde mitt lifslycka i hela dess fullhet. Frgor och svar vexlade om
hvarandra, som gnistrorna vid ett vl lyckadt fyrverkeri. Johanna
fverraskade mig med en nyfrvrfvad frdighet uti handarbete, d hon
lemnade mig en liten brefgmmare med symbol af troheten. Huru frlgen
var jag ej, att icke hafva ngot t henne, hon, som egnat s mycken tid
och omtanka t mig. Oaktadt detta, ansg deras fverseende godhet mig
ingalunda vara en obetydlig medlem i denna lilla familje-kommit. Jag
hrde icke ngra tvetydiga komplimanger. Mig erkndes all rtt att nu
frklara hvad jag tyckte om sjlifvet, och man sade mig, att jag ej af
grannlagenhet behfde dlja min tanka. Jag sg derfre upp som en
kyrkans pelare, och beslt att flja fvertygelsens vg, efter icke
ngot magtsprk hindrade det. Jag sade sledes: "Min dla fostermor!
efter hvad jag erfarit under min korta sjresa, nskade jag fvergifva
denna bana, fastn kapten Williams fr mig varit, hvad jag kan
frestlla mig en far skulle vara, om jag ngonsin skulle haft en
sdan; Gud vlsigne honom! Vlgrenhet och tacksamhet ro tvenne
blommor p vr bana, mnade till att frskna vandringen genom lifvet,
ehuru den sednare r alltfr sllspord och derfre tvinande. Den utsigt
jag fr nrvarande eger att frtjena mitt brd r visserligen mrk. Kan
jag ej arbeta, s finnes fr framtiden intet som kan lifva mitt hopp.
Trnig lrer derfre min vg blifva, om min mor fvergifver mig. Men
den som utstakat min framtids stig jemnar den vl ock. Min tacksamhet
mot er min fostermoder skall, i hvad hndelse som helst, aldrig
minskas." -- Jag tystnade: men sedan jag slutat, sade mamma Segerman:
"bestmm din bjelse; jag skall bjuda till att underltta dina mdor,
att alltid utgra din mor, i ordets rtta bemrkelse, ehuru pligten mot
mina egna barn hindrar mig att erbjuda dig lika rtt med dem."

Jag yttrade min lust fr den akademiska kursen, ehuru tung den n r
fr dem, som fr ndiga medel dertill ndgas anlita andras delmod.
Oaktadt detta, hviskade det ofta i min inbillning till mig: "blif
lrd!" -- hvilken magisk omstpning i dessa uttrycksfulla ord fr alla
mitt lifs vgade berkningar! Blif lrd! hvilken hel verld inneboende i
sjelfva tanken; dessa gyckelblommor strdde fantasien ofta i min
tanke-verld. Men huru tnda ljus utan eld?

"Ja min gosse, du skall f bli lrd" yttrade mamma Segerman, "du skall
i morgondag f resa till Borg och anmla dig hos Lektor A..., fr
nrvarande rektor vid gymnasium, samt ska dig billigt qvarter." -- Om
en qvarnsten hade fallit frn min hals, hade jag aldrig knt mig
lttare och gladare n nu; min nskan blef tminstone till en brjan
uppfylld. Tillredelserna fr resan brjades genast, vi togo afsked med
den strsta mhet af hvarandra, och fven nu trstade mig Johanna med
de orden: "srj ej August:"

    Som en blja
    med den andra,
    S vi flja
    m hvarandra! --




Femte Kapitlet


    "Hur ynglingen n dikta m,
    Ej blir hans himmel dock s bl
    Hans jord s grn ej mer" -- --
    -- -- -- -- --

Rektor A... bodde sjelf ute p sin egendom B---- nra Borg. D jag
begynte min lrokurs, fresatte jag mig fast att oafltligen strfva
efter sanning och rtt. Jag knde mig bjd till all vetenskaplig
forskning, och utan att tillegna mig egna satsers frtrfflighet,
hrflt min ifver hufvudsakligast frn begret, att engng kunna
terglda dem, som nu voro mitt hjerta s dyrbara. Erknsla och
tacksamhet voro mitt ml; krlek och ra min lsen.

Med sdana tankar lemnade jag min mamma Segerman. Hennes vlsignelse
fljde mig, och min Johannas gldje var den, att till ferierna f
terfrvnta mig hem. Detta betraktade hon som glanspunkten af sitt
unga lif.

En dimmig hstafton kom jag till Borg. Det hga domkyrko-tornet var
insvept i tckenmanteln och frn ett och annat fenster glindrade ett
ljus. Det var dsligt p gatorne och hvar helst jag sg, kunde jag ej
upptcka ngot bekant ansigte. ndtligen stannade min reskrra framfr
Ekonomie-Mstaren Surstedts port, en man som hll kasern, om jag s fr
sga, fr skolpojkar och gymnasister. Hr skulle jag taga in. Rummet,
som var mnadt t mig, kndes kallt och var dystert; en dank, som fru
Surstedt skickat upp, sken dunkelt p bordet och utgjorde hela
illuminationen fr min ankomst; en sng utan sngklder, ett par
rankiga stolar, ett litet bord, hvar nnu funnos tecken efter mlning
-- se der mina mbler. Jag satte mig ned till begrundande. Aldrig hade
jag kndt mig s ensam och fvergifven. Min kassa var temligen liten
och "hushlla" var mamma Segermans sista ord, d vi skiljdes.

Jag afbrts i mina betraktelser af min vrd, som stack in sitt
fullmnsansigte genom drren och snart praktiserade hela sin jemntjocka
figur in i rummet. "God afton herr Ham -- Ham -- Hamster, ville jag
sga," helsade herr Surstedt. -- "Jag vill tro, att herrn tycker om
rummet; jaha, ett temligen beqvmt rum, jaha -- jag skulle bara frga
-- nmna, att om herrn vill ha sngklder"...

Ja visst vill jag det.

Jaha, visst... -- ja, jag hyr ut sngklder; ett bolster, tv kuddar,
ett rngtt, ett lakan och ett stoppadt tcke; dessutom en byr, der
herrn kan ha sina saker uti -- jaha -- den sednare fr tre riksdaler i
termin, -- jag har ganska goda byrer, fast de ej ro fr granlt --
jaha; -- likaledes kan herrn f hyra en mathemtare.

Ja s -- ja, om herrn ville vara god och stlla om hvad jag kan
behfva.

Jaha, herr Hamster -- jag ville bara nmna om, att jag alltid tar
betalt p frhand fr sdant der, -- att det ej blir ngra
efterrkningar. Likas fordrar jag, att allt blir godtgjordt, om ngot
skadas af sakerna, jaha; -- ett mste jag nnu sga: att jag intet tl
det ngot pack lper i vrt hus -- vi hlla god ordning och snygghet i
vr grd, vi -- jaha.

Sedan jag lofvat herr Surstedt allt hvad han nskat, lemnade han mig t
mig sjelf. Herr Surstedt ville agera far fr och fver alla sina
herrar; d.v.s. han tog sig en viss magt och myndighet fver dem;
naturligtvis emot deras egen vilja. Alltid spelade han en rle af
fverlgsenhet emot dem, och derfre ville sllan ngon drja hos honom
lngre n en termin.

Fru Surstedt gick, hela veckan om, sotig och snusig, med utslaget hr,
i kket och kritade p vggar och fensterkarmar vissa krummelurer och
streck, af hvilka de frre skulle betyda hvem som tit, och de sednare
huru mycket han tit. Uti det allraheligaste satt ekonomie-mstar
Surstedt sjelf och infrde i sin s kallade hufvudbok en fversttning
af fruns hieroglyfer i kket. Han var s fvertygad om sin hustrus
samvetsgranhet, att han skulle kunnat stta sin sjls salighet i pant,
att hon kritat riktigt. Vidare hade herrskapet Surstedt en dotter,
kallad mamsell Lina. I hushllet fick hon aldrig deltaga; men i stllet
erhll hon en skallad bildad uppfostran, och, ssom prof p sin
handfrdighet, sydde hon hvarje jul en pirat t mamma, med ett hundkrk
inom en blomsterkrans, samt t pappa en tobakspung med ymnighetshorn
och hans namn. Hon spelade fven gitarr och sjng. Fr frigt var lilla
Lina en vacker flicka och frtjust i en lng hygglig karelare som
nyttjade pigues, hllor, gula handskar och kpp. Ofta hnde, medan han
satt och spisade, att man hrde mamsell Lina gnola: "Det r den strsta
sorg, som jorden mnde bra, att" etc. etc. ndtligen slutade saken s,
att karelaren, (eller rttare frtjusningen) reser bort; ty han blir
lagskt af pappa sedan krediten tagit slut. Mamsell Lina blef
fvergifven och gifte sig slutligen med en fndrik, som rest hem p
permission och som sedan fann fr godt att blifva hemma och rfva
svrfars gamla ruckel, tltsngarne, de brokiga sngklderna, de
sndriga och rankiga borden och stolarne, ett upplag af gamla pulpeter,
utom alla andra dyrbarheter, samt framfr allt salig svrfars
ekonomie-mstareskap, och konsten derjemte att med besked kunna
debitera alla dem, som framdeles kunde komma att logera hos vr
fndrik, likasom hrtills kra svrfar det gjort.

Hos Surstedts bjd jag i alla fall till att visa mig njd och
framslpade der nra 4 r, eller till dess jag dimitterades till
universitetet. Herrskapet Surstedt och jag tskiljdes som goda vnner,
och fndriken, som var ngot hederligare n jag trodde, gaf mig till
och med litet respenningar. Lina hade nemligen tutat honom i ronen,
att jag mnade bli prest, och hade knappa tillgngar; hvarfre
fndriken, som hade srdeles aktning fr prestastndet, begfvade mig
med en sknk p tio banko, som kommo mig vl till pass.

Mina trgna studier gjorde, att jag med heder genomgick min frsta
examen vid universitetet, och det drjde ej lnge derefter, innan jag
omfamnades af de mina.




Sjette Kapitlet.


    "Sakta hr jag drren knarra,
    Och en ljusklar blick mig slr;
    Tr och lje n der darra
    Ifrn morgondrmmars r."

Jag antrdde sledes min hemresa, ssom vlbestlld student. Vid mitt
intrde i rummet hos mamma Segerman lyste gldjen frn alla hll; mina
berttelser vckte intresse. Mamma dukade och fejade; men Johanna
gladdes mest t min terkomst. Fr henne meddelade jag allt hvad jag
sagt och hrt; hon log t mina infall, trades t min smrta, deltog
uti mina intryck. Hon sade slutligen att hon alltid skulle innerligt
hlla af mig, och huru lyckligt frestllde jag mig icke d att mitt
lif skulle blifva.

Dagar, veckor och mnader frflto med snabb och ilande fart. Denna tid
var den sllaste jag ngonsin erfarit: jag var omgifven af moderlig
mhet, bevakad af ett systerligt ga. Johanna, jag mste tillst det,
var min frsta tanke om morgonen, min sista om aftonen.

Hvilken ljuf knsla mtte det icke vara, att med sin blotta blick
fngsla hjertan och lta en annan knna en frsmak af himmelen. Ack!
hvilken frdel r det ej, att vara skn! Sannt r, att denna fordel kan
missbrukas, sin egare eller egarinna till skada, men den mste dock i
alla tider betraktas ssom ett litet kapital: ty sknheten r det
verksammaste rekommendationsbref man kan fra med sig p resan genom
lifvet; ehuru det mste anmrkas, att de skna spela ett bde hgre och
farligare spel n andra. Ty af en vacker yta fordrar man ett lika
vackert inre. Men Johanna var icke allenast skn; hon var fven den
renaste dygdens infattning. Hvarje leende var ett qvickt infall, hvarje
blick en god gerning. Allt -- allt andades frid och lugn. -- Ack, om
jag -- -- men kan jag vl ngonsin hoppas att f ega en sdan klenod?
Jag, en fattig student! -- Man reflekterar ganska litet fver denna
benmning; men det r likvl, i f ord sagdt, en egen belgenhet att
vara student, och fattig. Under den tid man strfvar att gra sjlen
rik, sjunker man allt mer ner i djupet af materiella bekymmer. Frsynen
har fstat blyvigter vid ungdomshoppets bevingade ftter, fr att
hindra dem att flyga fr hgt, och den enda trsten r, att de sitta
qvar. Vid blotta tanken att frtrna mamma Segerman, frlorade jag
modet och vgade icke yppa min tanke. Hoppet och ovissheten voro fr
mig ljufvare n skerhetens smrtsamma bestmdhet.

Mamma Segerman och Johanna blefvo bjudna p julgrt till pastor M----n.
Ssom medlem af familjen ihogkomms fven jag. Qvllen frflt
gldtigare n man kunnat frmoda. Sllskapet var ej talrikt, men
trefligt; och okonstladt gick allt till. Adjunkten tycktes vara
srdeles vl upptagen i huset, och Dora, pastorns enda dotter, egnade
mycken uppmrksamhet t honom. Han erhll en mngd julklappar af allt
hvad som kan prydas med tapisserism i sefirgarn och perlor. Ibland
annat fick han en rkmssa med en stor perltoffs i nacken. "Rtt vacker
och skn, min goda Dora!" sade adjunkten -- "men bnderne kunna tro,
att jag blifvit lindansare, om de se mig nyttja en sdan." Dora
skrattade och pstod, att den kldde honom rtt vl; men pastorskan
tycktes taga humr, s mycket frsvarade hon rkmssan. Vidare fick
adjunkten en resvska, och en mngd andra granna saker. Sist kom ett
pakett, som innehll en kyrkohandbok, med permar af perlstim,
frestllande ett kors, en kalk, en bok och derfver en hvit dufva.
"Tack, hjertlig tack, Dora!" sade han, och sg p henne glad och rrd
tillika. Boken betraktades nrmare, och man fann vigselformulret
sednast vara vidrrdt, och troligen fven genomlst, emedan ett nytt
veck nnu fanns p bladet. fver Doras flit, hll pastorskan ett
hugneligt loftal. "Dora r en enkel, okonstlad, ansprksls flicka, en
dugtig flicka i kket och i vfstolen, en verklig kandidatska till
presthustru p landet. Jag nskade se henne lycklig i en god mans
armar, ty hon har tillika ett mt och delt hjerta, och hyllar sin
moders grundsatser." ndtligen kora den frgan, nr adjunkten tnkte
taga pastoralexamen. "Jag har verkligen icke tnkt derp," svarade han
blygsamt, "utan byggt hela min framtid p en komministratur." --
Pastoralexamen borde nd tagas, mente pastorskan; ty ehuru Dora nog r
njd att vara anten adjunkts- eller komminister-hustru p landet, s
"Ack, hvad mamma gr sig mycket bekymmer," infll Dora; "har man hrt
sdant prat. -- Nej Elias! jag hller nog af dig och r njd utan ngot
pastorat. Vi komma nog, med Guds hjelp, tillrtta, bara vi uppriktigt
hlla af hvarandra;" -- dertill lades ja! och frldrarnes vlsignelse,
och det unga paret frlofvades. Gratulationerne brjades af pastorn
sjelf med dessa ord: "jag tycker om dig fr din flit och rttrdighet,
min kra bror, och vrderar du detta, s emottager du min dotter till
julklapp!"

Julhelgen hade just blifvit firad till slut, d jag erhll bref ifrn
prosten E... med anbud att emottaga en informatorsbestllning i hans
hus. Detta inbjudningsbref hade jag emottagit med synnerligt vlbehag,
om ej fruktan att imellertid frlora min barndoms ledsagarinna
kommit imellan. Mamma Segerman ansg tillbudet som en lycka fr
mig, hvilket ofrdrjeligen borde emottagas; men Johanna lt mig
frst, att hon vid min afresa skulle frlora sin hgsta trefnad, sitt
lifs gldje, sitt allt.

Jag sjelf, ehuru skakad af farhgan fr frestende ledsamheter,
trstade henne gladt med hennes egna ord:

    "Som en blja
    med den andra,
    S vi flja
    m hvarandra."




Sjunde Kapitlet.


    "Jag mste ju ila ur fadernehyddan,
    Ila ur barndomsdalen och friden;
    O, hvar skall jag finna min hamn?"

P det nya rets frsta dagar, begaf jag mig stad. Jag var hvad man
kallar en fattig kandidat af lifvet, sliten af nskningar, af
frhoppningar, af ovisshet om frjder och qval. I en sdan
sinnesstmning gr hvarje menniska, som man mter, ett eget intryck.
Vgen var ej srdeles lng; men skjutsombytena voro ndock s mnga,
att man kunde finna ett eget nje i sina kamrater: skjutspojkarne.
Mnga af dem hade ock sina sigter i politiken, och fljde med sin tid,
s mycket som en villig hst och slda det tillt. Men stundom hnde
att, under det de talade om tskilliga stora och beskedliga herrar, och
de drickspenningar de af dem erhllit, de glmde att pminna sina trga
hstar, hvilken pminnelse dock stundom skedde medelst obarmhertiga
ryckningar i tyglarne, hvarvid hstarne tvingades att resa sig p tv
ben, d fyra imellertid synes vara det minsta, hvarmed dessa djur kunna
draga sig fram i verlden.

ndtligen anlnde jag till prostgrden, kl. 4 eftermiddagen, p tredje
dagen af min resa. Vlkomsthlsningarne voro hvarken varma eller kalla,
utan af den gyllene mellansorten; fr frigt sg der hvarken trefligt
eller otrefligt ut i prostgrden, endast fundersamt. Huset var gammalt
och indeladt i stuga, gstkammare och handkammare, hvartill prosten
ltit bygga ett par gafvelrum p hvardera ndan  vinden; detta
utgjorde hela byggnaden p denna sidan om grden. Den stora stugan var
i den gamla enkla stilen. Uti en vldig spisel, som om sommaren pryddes
med bjrklf och med en utkrusad krans af ngsblomma och blklockor,
lgade -- ty nu var det vinter -- en brasa af sprakande ved. Sanningen
att sga var rummet just icke synnerligen vl konditioneradt. I ena
ndan stod en klocka, hvars fodral i det nrmaste hade utseende af en
hollndare med sitt tjocka hufvud och stora underlif, och lngs ena
vggen stod en lng soffa, kldd med vackert hemvfvet, blrandigt
bomullstyg. Midt p vggen hngde en spegel med frgylld ram och
glasmlning, frestllande en Vestal med bl kjortel och tegelrd
slja. Framfr ena fenstret stod en vfstol af gamla sorten, och i en
vr ett skrifbord, vid hvilket prosten sjelf hade sin plats, nr han
frfattade eller afskref sina predikningar. Hans bibliothek, som
utgjorde en samling af pergamentskldda folianter, var inklmdt i
gstkammaren, och rrdes sllan derifrn; hvilket man ocks kunde mrka
af dammet, som till en tums tjocklek betckte de vrdiga volumerna.
Mig, fattig gosse, frestod nu att egna all uppmrksamhet t
hvardagslifvets sm egenheter och att gra mig tld af alla.

Med en viss hgaktning betraktade jag min blifvande principal, och
trodde mig redan af hans bemtande kunna se, att han fullkomligt
frtjenade densamma. Att sluta af prostinnans stt att emottaga mig,
mste jag hafva vunnit nd fr hennes gon. "Vlkommen herr Hamster!"
sade hon, "vlkommen i vrt hus. Min lilla 'Trogen' -- s kallar jag
min allrasom staste knhund -- har nog sptt fremmande i dag: ja har
han s, han r fr rolig den kanaljen. Nr han spr fremmande eller
resande, s sitter han ute p frstugubron och lyssnar och tittar t
grdet, ja den lilla sta 'Trogen!' -- Herr Hamster kan aldrig gra sig
ett begrepp om hans frstnd, fast han ser s trgd ut; men det hrrr
af en svr halssjuka. Ack! ni m tro min ngest, mitt lidande dessa
tider. Min syster frlorade sin tta rs gamla flicka fr fyra veckor
sedan, och vid samma tid var fven min 'Trogen' ganska svrt angripen
af sin halssjuka, och jag beknner, att jag srjde af fruktan att
frlora honom, mera n min syster sitt barn; ty jag r fullkomligt s
hundkr som barnkr. Mal kaffe fr lefvande lifvet, Kaisa Lena," sade
prostinnan och satte sig i rrelse, "ty nu skall just en kopp kaffe
smaka bra. Stig in herr Hamster -- pappa! stig in -- bed barnen komma
ned och hlsa p magistern." Och nu frdes jag in i frmaket, det vill
sga ett rum, der man ej vanligen bodde, och som i hvardagslag
begagnades blott nr man bakade, d brdet derinne fick st att gsa;
eljest stod det stdadt och frmrkadt af de styfva hemvfda
nettelduksgardinerne, och med sin kinesiska blomsterkruka midt under
spegeln, som ter i sin tur hade att bakom sig frvara alla
notifikationslappar och sorgbref. Soffan var gammalmodig med
intsvngda gaflar och kldd med ett lysande grnrandigt mbeltyg, som
aldrig skdade dagens ljus oftare n vid jul. S snart vi druckit
kaffe, gick gumman ut och lt ej se sig p mycket lnge, emedan hon i
hast mst baka rn, sedan sockerskorporne tagit slut. Till qvllen
kommo ngra frmmande frn grannskapet. Sdane voro alltid vlkomna.
Prostinnan anrttade allt s rundeligen; det nstan sg ut, som hon
ansett sina gster fr skeppsbrutna, hvilka ej tit p ngon mnad.
Bordet svigtade under sin brda och prostinnan hade den lilla ovanan
att truga mat i folk i all skns vlmening; och den som t dugtigt
gjorde den goda gumman mycken gldje och en heder t hennes kokkonst,
ngot som prosten sedan fick hra omtalas hela veckan.

Prosten E----s lif var enformigt, men fridfullt. Vanligen steg han upp
om morgnarne kl. 4 och vckte upp folket, hvarefter han stoppade sin
stora silfverbeslagna sjskumspipa, en gfva under hans adjunktstid af
skriftebarnen. D komministern eller lnsmannen kommo p besk,
ppnades alltid brdspelet och d sutto prosten och hans gst ifrn kl.
6 till 10 och hamrade, hvilket skedde rtt ljudeligt, emedan spelbordet
ej var fodradt med klde, utan endast mladt med ljusbl botten samt
svarta och rda uddar.

Hos de unga damerna hade jag god fides. Ibland fick jag heta ett
beskedligt nt, ibland en qvick kanalje. Alla titlar ansg jag
imellertid lika. Att vara menniska r frsta vilkoret, och sedan detta
r uppfylldt, r det frst tilltet att vara antingen ett snille eller
ett dumhufvud. Nr herrskapet var bortbjudet fick jag alltid flja med:
jag saknades aldrig uti familjen.

Af dttrarne i huset hette den ldre Beat Sofi, var sexton r och
egde en imponerande figur. Lngden var frsvarlig: p nsan mrktes
en liten rodnad, som imellertid tagit sig bttre ut, om den funnit
plats p lpparne. Pannans lugn strdes icke af de gonblickliga
sinnesrrelserna. Sjlens grundegenskaper hll hon helt och hllet
frborgade. Den andra i ordningen, Lotta, om fjorton r, var en qvick
och liflig sjl och lofvade att bli en god och intagande flicka. Njen
af alla slag egde rum hrstdes, ehuru i icke stor skala. Detta oaktadt
frflt ingen dag utan att jag tnkte p min Johanna, henne som alla
beundrade. Huru skulle jag icke vid min hemkomst finna henne utbildad
till ett ideal af fullkomlighet, tnkte jag! Hennes stt r skert lika
oskuldsfullt och vrdigt som alltid. Hvilken glans lyser ej i hennes
blick, hvilken klang i hvarje ord, hvilket oefterhrmligt behag i
hvarje tbrd! -- I hennes nrvaro log hela verlden emot mig uti
morgonens glans. Huru hastigt ilade ej den tid, jag fick dela med
henne, och huru tomt knnes ej lifvet nu, nr jag r skild ifrn henne!

Huru enformigt, huru enstafvigt blir det icke, nr man ej r rtt
belten. Konversationen, som ej allenast r en rttighet, utan ock en
skyldighet, bevisar ibland en tafatthet som r fver all beskrifning.
Jag har mngen gng erfarit, att just under bemdandet att inleda en
konversation, som icke vore trkig, en ofvervinnerlig stelhet
bemgtigat sig mitt talredskap. Frst begynnes hostningen, hvarmed man
banar vgen och ndtligen hres knarrandet af konversationsdrrns
ppnande:

-- Huru befinner sig min herre i denna vrma?

-- S der,  ja, gr vl an.

-- Det r grufligt hvad det r hett inne.

-- Det r fasligt kallt derute i dag.

-- Ack, om det skulle komma litet regn; det vore behfligt.

-- Det var ett oerhrdt yrvder, som aldrig vill taga slut, o.s.v.

Alla dessa ord och tankar om helsa, vderlek, vrma och kld, med flere
dylika hgvigtiga mnen, beledsagas vanligen af bemdanden att pelsa p
dem en mngd lnga fraser, s att det tminstone till det yttre ser ut,
som om lifligheten vore vid sin middagshjd.

Slunda tillgick det fven bland min nrvarande omgifning, under det
den ena dagen rckte den andra handen. Hrunder tycktes dock en hvar,
tminstone till det yttre, vara njd, och jag s med. Men inom mig
tnkte jag:

    Min barndomsbygd, min moders hus,
    Ack, mina fromma lekars hem
    Af lskade gestalter fullt,
    Jag lngtar ter bort till dem.




ttonde Kapitlet.


    "O jord! med dina berg och grna dalar,
    Som mnga sekler p din hjessa br.
    Allting hos dig om herrlig ungdom talar,
    Med hvarje vr du n densamma r,
    Och lockarna med friska blommor krner,
    Omhgnad mildt af alla verldars Far;
    Och huldrikt n du gifver dina sner
    De skatter, du uti ditt skte har."

Vintren frflt smningom. Jorden brjade iklda sig den fr gat s
behagliga sommarskruden och endast hr och der vid grdesgrdarne lg
nnu qvar ngra trasor af dess utslitna hvita sntcke. Liksom njutande
af sin tervunna frihet, dansade bckar och floder, fullare och gladare
n ngonsin, i tusende bugter fver flten. Allt andades lif och frjd
och "i menniskans hjerta vakna lefnadslust och mod och hopp", ssom
skalden sjunger. Hos prosten E... var allt i ordning till firandet af
frsta maj, som utgr den egentliga nyrsdagen i presthus. Bestllsam
vandrade den trefliga husmodern omkring, tfljd af den trgde
"Trogen," aftorkade minsta stoft frn mblerne och tillsg att allt
gick ordentligt till i kket. I sitt embetsrum sg man gubben prosten,
med sitt frsilfrade hr, sysselsatt med -- frfattandet af en
predikan, frmodar lsaren? Nej, icke denna gng. Han hade fven sinne
fr denna verldens frjder och trodde att ett rtt begagnande af dem,
mngen gng fven kunde frdla sjlen. Med ungdomsminnen i hjertat och
fridens leende kring lpparne, stod han der och -- brygde en bl
punsch.

Beat Sofi, den sextonriga dottren, prydde bordet, som stod dukadt i
salen, med grnt grs samt bl och hvita sippor. Allt syntes s
festligt, och trefligt skulle det blifva, mente Beat Sofi, ehuru
gsterna ingalunda blefvo talrika. Just som hon lade de sista blommorna
kring den midtp bordet smakfullt brutna servietten, hrdes en klatsch
och bullret af en schs, som stannade vid trappan.

Lnge hade Beat Sofis blickar hvilat utt landsvgen, som gick alldeles
frbi grden. Nu ilade hon ut och emottog i ppna armar den ankommande,
en ung man, som skulle blifva adjunkt i huset och fr lnge sedan var
utsedd till Beat Sofis frsrjare. Frldrarne blandade sina
vlkomsthelsningar med hennes och man lste terseendets gldje i allas
ansigten.

Snart sg man det lilla sllskapet frsamladt kring middagsbordet.
Ehuru litet det frra, och ehuru tarfligt det sednare var, kunde dock
skerligen intet af de mnga sttliga samqvm och lckra mltider,
hvarmed denna dag firades, kryddas af en renare sllhet, n detta.
Muntra samtal och hjertliga vlgngssklar utbyttes. Man drack icke
allenast mrg i benen, man insg fven nytt lif i sinnet genom
vxlandet af glada, fridfulla tankar. Prostens skmt framkallade mngen
ny ros p Beat Sofis kind, d han fr den nya gsten beskref, huru hon
varit bestyrsam, medan hon vntade Alfred, s hette den lyckliga
fstmannen.

Sedan bordet var afdukadt och Beat Sofi sledes ledig, samt under det
prosten tog sig en middagslur, gingo de unga arm i arm fr att andas
den friska vrluften. Gumman fljde dem ut igenom farstugudrren och
nickade t dem ett fryntligt farvl, under det deras gestalter med
elastiska steg frsvunno i den hga furuskogen, som strckte sig ned
mot en liten insj, p andra sidan omgifven af lftrn, hvilka dock
nnu stodo bruna och bladlsa. "Aldrig finns ett par mera passande fr
hvarandra", hviskade modren -- och klara trar perlade i hennes ga,
vid tanken p den lycka, hon i framtiden sg omgifva dottren -- "utom
min Lars och jag," tillade hon, och minnet af egen sllhet fvergjt
den ldrigas drag med ungdomligt lif.

Lng och ljuf var de ungas vandring. Mnga ord vexlades ej under vgen,
och de behfde ej heller tala. Foglarne, som lifvade skogen med
jublande snger, tycktes gifva sprk t deras knslor. Det uppspirande
grset, de spda sippornas doft, allt syntes dem vara bilder af deras
unga hjertans frhoppningar. "Hvad de tnkte vet Freija och skalden det
vet" -- och jag som lskar, jag vet det vl jag! --

Men jag skulle vl ej alltid blifva endast ett vittne till andras
lycka. Tiden frflt s, att jag ter borde fortstta mina studier. Jag
lemnade derfre mitt goda prostherrskap jemte mina tvenne elever,
prostens yngsta sner, Lars och Henrik -- om hvilka jag icke frut
nmnt det ringaste, emedan desse icke ro ngra framstende personer i
min berttelse -- och begaf mig ter hem till mamma Segerman, fr att
hos henne rasta ngon tid och derefter med frkad kassa antrda resan
till akademien.




Nionde Kapitlet.


    "Flicka! jag bjuder dig blygt
    de ungdomliga tonernes hyllning.
    Leende flicka! fr dig,
    glmmer jag himmel och jord."

D jag nu ter hemkom och fick se min barndomskamrat, min jungfruligt
uppblomstrande Johanna, vaknade hos mig en egen knsla; men det var ej
densamma, som jag s ofta rnt vid synen af en lskvrd flicka. Det
var ett barndomsminne, hvilket tid efter annan legat doldt i hjertats
innersta. Frn en spd, outslagen knopp hade hon nu utbildat sig till
en full blomma, som berusade mig med den ljufvaste doft. Huru ofta
under min bortavaro fresvfvade hon mig icke under fantasiens irrande
utflygter, huru ofta kndes icke hos mig den lifligaste lngtan att
terse henne! Men denna bild och denna lngtan voro endast ssom matta
kornblixtar, jemnfrda med solens herrligt skinande bloss. De lemnade
intet spr efter sig och voro icke nog starka att oafvndt fngsla
sinnet vid det kra fremlet. Men nu, vid fulla synen af den herrliga
himlabilden, betogs jag helt och hllet af denna underbara,
ofrklarliga knsla, denna saliga, namnlsa oro, som alltid r den
frsta krlekens frelpare.

Ju mer jag bemdade mig att bibehlla den vanliga fattningen, ju
frlgnare och tafattare fann jag mig blifva, tills jag ndtligen, d
knslans pokal blifvit allt fr rgad, omfattade ett gynnande tillflle
att gra min krleksfrklaring och tillika tillknnagifva min bjelse
att vilja ska min framtida utkomst genom att studera mensklighetens
elnde och blifva lkare.

"Min goda Johanna -- brjade jag -- jag har hgt och uteslutande lskat
dig ifrn min spdaste barndom; mina tankar hafva troligen icke varit
fremmande fr dig, ehuru jag hittills undvikit att yppa min krlek fr
dig, innan jag hunnit stadga och utsigt att frskna dina dagar, ssom
jag det nskar och dina dygder frtjena. Jag tror, att den som nedlagt
knslor och begr hos menniskan, han som sjelf r idel godhet och
krlek, icke skall vredgas fver en bjelse, som ursprungligen leder
sin upprinnelse frn honom sjelf. -- Du har hrt min nskan -- vill du
dela den?"

Vid denna frga framtrngde trar, klarare n daggens droppar, i det
hon framstammade:

    "Stiftade moder ej lag --
    Evigt jag vore d din."

"Jag har lofvat min mor att aldrig tillhra dig; lofva mig att icke
gra henne ngon frga derom: hon sger sig hafva sina skl dertill,
och det vore endast att ka bitterheten af hennes dagar."

Jag anade ngot ondt; men hgaktande fr mycket den, hvilken jag var s
mycken erknsla skyldig, tryckte jag vnskapens och krlekens frsta
kyss p hennes lppar ech tnkte vid mig sjelf:

    Nu som en rk frsvunnen
    r hoppets barnsliga vrdrm;
    Liksom en dimma du sjnk
    Gryning af krlek och sllhet.
    Farvl, fr alltid farvl!
    Sknaste ynglinga-drm. --

Att p allt stt ska qvfva en lga, som tillvexte med hvarje timma,
att anvnda hela kraften af min fvertygelse, fr att uppfylla det
lfte, jag gifvit henne, sdan var den dubbla pligt, som Johanna hade
lagt mig. Men vid nogare eftersinnande tnkte jag vertrda mitt lfte
och ovillkorligt bnfalla hos min fostermor om Johannas hand. Mitt
beslut var fast och oterkalleligt fattadt: jag skulle af mamma
Segerman sjelf blifva frvissad om Johannas hand. Ty huru ofta r det
ej just vid nedgngen, som solen genombryter tcknet, fr att omstrla
oss med sitt ljufvaste sken. Allts yppade jag fr mamma Segerman min
outslckliga krlek till Johanna och anhll p det entrgnaste om
hennes bifall, med lfte att alltid forblifva Johanna vrdig.

Min son -- sade gumman -- du har hunnit till en stadgad lder. Du r
redan man, och jag mste nu uppfylla mitt lfte till din rtta mor, i
det jag gr dig bekant med henne, hennes lidanden och den.




Tionde Kapitlet.


    "Af hvad jorden oss beskr
    Krleken det bsta r,
    Sga jublande med lje
    Menskobarnen jemnt nd." --

    "Att din krlek, arma jord,
    Dock r blott en lgn, ett mord,
    Som till frukt br qval bestndigt --
    Sg, hur skall man det frst?"

Kaptenskan Segerman begynte: "Jag hade en vn -- hon var det ifrn den
tid, d i vnskapen nnu ligger ngot af passion, d man svrmar i
vnskap, likasom man vid en mer framskriden lder svrmar i krlek. --
Sledes icke en af dessa frbindelser, som knytes i mognare r, der
sympatierna oftast bero af gemensamma intressen och bilda ett slags
bolag: vnskap med lika inkomst och lika utdelning, der den enas aktier
ro bestmda att stdja krediten af den andras. Min vn dog vid
tjugufyra rs lder. P sin ddssng hade hon frordnat mig att taga
vrden om hennes efterlemnade bo. Nr jag anlnde till stllet, hade
man nnu icke hunnit undanrdja spren af den dagen frut fr sig
gngna begrafningen. De fr fenstren uppfastade hvita lakanen flgtade
af och an i den ljumma sommarvinden, blommorna hngde med halfvissnade
hufvuden fver alabaster-vaserna, och golfvet derinne var bestrdt med
granris, ty Finland har inga cypresser; det lnar sina ddsinsignier
frn granen. Men ingen bitter klagan skar mitt ra; ingen fullgrten
nsduk var kastad p ngon af de enkla trdsofforna; intet kunde
mrkas, som bar spr af afskedets tr; ingen lukt af dfvande
medikamenter lt ana tillvaron af en sorg, som vill stjla sig undan
medvetandet af sig sjelf. Min vn dog ogift och efterlemnade hvad jag
hr nedan skall omnmna. Jag skred till fullgrandet af mitt uppdrag
och brt frseglingen p den aflidnas chiffonnier. Jag ppnade den med
ungefr samma knsla, som man ppnar drren till ett grafkapell. Allt
derinne talade till mig om frgngelse och minne. Jag trdde inom det
omrde, som den aflidna haft hemligast och heligast och tyckte mig
knna en rysning, lik den man erfar, d man stiger ner i en grift. --
Den frsta ldan jag utdrog, innehll minnen frn min vns frsta
krlek -- ett par pressade frgt-mig-ej, sammanknutna med ett grnt
sidenband, och en pappersrimsa, p hvilken en vacker handstil i tysta
drmmerier tecknat, ibland annat, fven hennes namn som nu var dd,
m.m. -- allt ordnadt med den omsorg, som minnet egnar sina reliker.
Dessa krlekens leksaker egde i sig en slags historia, skdlig, men
dd, talande, men med stmman af en vlnad. I andra ldan, hvad lg
der? Ack! bilden af ett helt misslyckadt lif. -- Huru mnga misslyckade
frhoppningar, huru mycket inre missnje, huru mycket tyst
sjelfogillande fanns ej tecknadt p det inneliggande papperet? Minnena
uti den frsta ldan voro de af en barnsligt blyg krlek, p hvars
vingar nnu oskuldens doft hvilar qvar -- men dessa -- --. Och denna
min vn hade nd en natur, rikare begfvad n vanligt, som slunda
gick vilse om sin bestmmelse och frirrade sig p en bana, som
frkortade hennes lif. I andra ldan fanns endast ett papper
innehllande detta:"

        "Min egen ungdom ack! hur ville jag ej njuta
        Dess frid och hopp och oskuld om igen.
        Hos samma Gud min lefnadsafton sluta,
        Som var mitt hopp uti begynnelsen!"

    Min trogna vn!

    Emedan allt visar att mitt slut nalkas, vill jag, inan de lidande
    hnderna fverg till frgngelsens stoft, samla de f krafter, som
    nnu ro friga, fr att tala till ditt hjerta.

    Om du knde min fridsstrare, ssom du knner hans nedbrytande
    vld; om du knde hans namn, ssom du knner min besegrares
    fvermagt -- fr dig kunde d ej mitt lidande vara likgiltigt.
    Dyra barndomsvn! huru olikartade freml framst ej p vr bana?
    -- frfrelsen, sorgerna och lidandet hvimla om hvarandra; de
    ska oinskrnkt befalla, och smygande innstla de sig! Huru litet
    kunde jag berkna de den jag kallades till! Hvem tror ej, att jag
    svfvat i ett jemnt sllhetsrus! Allt br sken af, att jag fljt
    sinlighetens frfrande blomsterhljda stig. Endast du skall knna
    min hemlighet; mottag den i ditt skte jemte min son, och lt
    grafven gmma allt om mig, i den stund trenne skoflar mull bevittna
    att jag lidit ut.

        "Hvad fann jag? -- skuggor!
        och hvad vann jag? -- lgn!"

    Du r redan sjelf mor; jag knner din uppoffrande godhet, ditt
    omdmes mildhet: och glm ej, att delmod och vlgrenhet str
    blommor p mdornas bana! Huru gerna ville jag ej tala vid dig fr
    att emottaga en lugnande skrf af frltelse p vanmagtens och
    smrtans hrda bdd; men d det nekar mig denna lycka, vill jag
    begagna de f stunder, jag frmr, fr att lemna dig ngra blad af
    mitt inres historia.

    Jag vill gra dig bekant med en hjertls, ffng karl, som
    hrstammade frn en obemedlad familj. Han hade studerat och
    blef sedan militr samt frvrfvade sig genom sin raskhet, sin
    oforvgenhet och sitt ppna, ungdomsglada vsen sina hga frmns
    frtroende. Snart blef denna unga man, om tjugutta r, som med
    ofvannmnda goda egenskaper dock frenade en viss envishet, man
    kunde nstan sga objlighet i lynnet, omtyckt af alla och till och
    med general-en-chef hade frklarat, att han borde bli kapten, innan
    han antrdda terresan till fderneslandet. Ryktet hade fregtt
    honom och bland annat vetat frtlja, att han var den knipslugaste
    och lyckligaste fruntimmerspratare, som nnu svngt sig i en
    salong. Nr han nu kom hem, rodnade ocks de unga fromma trnorna
    alltid vid den minsta skymten af den unga krigarn. Alltid hade han,
    det visste de s vl, ngon rolig artighet att sga dem, som nog i
    alla fall skulle jaga blodet till kinden, eller ett gladt upptg
    att bertta, som prfvade deras skrattmusklers terhllsamhet i de
    allvarliga matronornas nrvaro. Alla ansgo de honom visst fr den
    allraflygtigaste och i sina tycken mest ostadige; men sdant har
    i alla tider lngt ifrn att utgra ngot hinder, fastmer snarare
    varit gynnsamt fr en lskares framsteg. En hvar tror s gerna det
    bsta om sig, och ju otroligare segren r, dessto mera lysande blir
    den ju fven. Denna Adonis vistades ett par r i hembygden. Han
    erfor, att vr familj var nra bekant med hans egen och skyndade
    med mera brdska, n man af honom kunde vnta, att hos oss aflgga
    besk, hvilka ttt och ofta frnyades. Efter denna tid bemrkte
    man ocks en vsendtlig frndring i hans sinnesstmning och
    uppfrande. Han blef mera ftalig och sluten inom sig sjelf. Som
    nu dessa betnkliga symptomer, allt sedan Adam i paradisets lunder
    svrmade fr sitt drmda ideal, ledt till samma resultat, s kan du
    ltt gissa, huru det var fatt med honom. Det var barndomskamraten
    han hade tersett, den han fr lngesedan svurit evig trohet. Det
    syntes frst, att det icke var endast frjd och hopp, som uttalade
    sig i den unga mannens blick; det lg i den en plgsam knsla, en
    oro, som syntes tvilling med hans gldje och som uppvexte, lik
    taggarne och rosen, p samma gng och p samma stjelk. Nu skulle vi
    skiljas. Vr krlek skulle nnu blifva en hemlighet. -- -- Det blef
    fr honom ett tidsfrdrif att leka med ett hjerta, som ett falskt
    sken frblndat, och sedan kasta bort det, krossadt och vanhelgadt.
    Du knner mina den, du, den renaste, den dlaste; -- du skall icke
    fvergifva min son, min August, d du fr veta min frfrares namn.
    Kunde du hra de suckar, som skt dig; kunde du frestlla dig
    hvad nger och frebrelser ro smrtsamma, s skulle du beklaga
    mig. Jag kan ej fverlefva denna afgrundssmrta, lefva fvergifven
    af den, jag s hgt lskade, fverlemnad t vanran, fraktet och
    frtvillan. Skall jag dock kunna fortfara att lska den, som hnat
    min outplnliga krlek och rfvat ifrn mig den enda sllhet, jag
    eftertraktat, den, att vara min fattige faders std? -- Nej! det
    kan jag icke, -- heldre tusen gnger d, ty lifvet eger ju ej mer
    ngot vrde.

    S snart jag hade meddelat min frfrare mitt de, utbad han sig af
    mig lftet att icke blifva rjd, p det han nnu framdeles skulle
    kunna flyga frn blomma till blomma. Jag lofvade honom det, och
    detta lfte har jag hllit till denna stund, d jag r skyldig
    tnka p min son, hvilken nnu ej var till frr n _han, Kapten
    Segerman_, var frenad med dig. Segerman r sledes orsaken till,
    att min August r faderls. Jag var fattig, du rik. Han tnkte
    genom rikedomens magt tysta samvetets rst. Jag frlt honom och
    beslt att ensam lida. Nattens ro frflt under trars ymniga
    svall. Min bn till Frsynen var om sinnesstyrka att bra fraktets
    tunga brda, att befria min gamle fader ifrn medvetandet att hafva
    en s brottslig dotter, att frtaga hans syn, s att han ej skulle
    se min vanra, och hrseln, fr att frhindra honom ifrn att hra
    smdarenas begabberi. Gud hrde mina innerliga bner. Han tog min
    fader till sig, innan han anade min olycka. Jag vakade vid hans
    sjukbdd och mottog hans sista faderliga vlsignelse, ssom en, som
    aldrig felat. Min skildring af mina knslor skulle endast blifva
    matt; de kunna knappast tnkas.

    Sedan jag ombesrjt min faders jordfstning, trifdes jag icke mer
    ibland de vnner, som hittills omgifvit mig. Jag erknde inom mig
    min ovrdighet och lskade ostrd ensamhet; jag var ock ensam --
    ensam, lik det giftiga trdet i knen. Jag fvergaf fadershemmet,
    der inga anhriga saknade mig, och flyttade nra invid stadens
    tull, der husen eller rttare kojorne, krypa uppfr berget eller
    sjunka emot sltten, der allt blir lgre, trngre, armare, der
    staden tynar af mot landet, der gatan frlorar sig i landsvgen.
    Hr bor sm folket, hr r armodets verld inom stadslifvet. Hr,
    s godt som utanfr staden, r en trng grnd och i den grnden
    ett litet hus, i hvilket ett gammalt par bor och hos dem fr jag
    bo och vistas. Kunde du, min vn, rigta ditt synglas och upptcka
    det stora betydelsefulla i det skenbart ringa; ty denna anmrkning
    gller till ngon del om detta par. Hustrun hr var sextiosju r
    gammal d hon stod brud med sin lika gamla man. Och kan du tro,
    att den lille guden, som flyr s mnga par i de stora husen midt
    i staden, tagit sig husrum hos dessa gamle? S r det likvl. Man
    och hustru lska hvarandra af allt hjerta. De hafva nu emottagit
    mig och lska mig, fvensom min lilla August, rtt hjertligt.
    De grta med mig och de gldjas med mig, d jag kan hafva ngon
    gladare stund. Om dessa lskade gamla ej vore s fattiga, skulle
    de taga min August, ty de bevisa oss en mhet som mot egna barn
    och hvilket r en frebild, att Gud r barmhertig. Deras goda
    vilja blir belnad af Den, som knner deras bristande frmga. Om
    vinterqvllarne sitta de gamle och bertta mig sagor och hndelser
    frn forntiden, under det att flammorne frn spiseln dansa fram
    och lysa upp det lilla hemmet. Om sommaren omgifves jag, utom af
    mina gamla, af solens majestt, mnans milda glans, stjernornas
    pragt, morgonrodnadens hopp, aftonens lugn och kllans klara
    spegel. Ofta sitter jag i de gamlas lilla trdgrd: der str ett
    ensamt trd, samt en bers af halfnakna syrenqvistar, fverdragna
    med spindelvf; Hr skdar jag i nrheten insjns klara blja. Men
    under allt detta r hjertat oroligt, som brusande hafsvgor. Ingen
    anar hvad jag lider, huru hjertat blder: ingen rcker en skrf t
    behofvet, ingen har fverseende med den felande: alla sky den illa
    knda. Man anar nnu icke hvad jag lidit. Efter decenniers frlopp
    uppenbaras mhnda frst frfrande orttvisor. Familjeanseende och
    likgiltighet tillta icke att forska efter, huruvida den felande
    fortgr p sin bana eller sker godtgra sitt frhastade fel.
    Smdelsen och hmndbegret tfla att kasta sina skoflar mull fver
    de arma offren, som blifvit frtrampade och frkrossade af jordens
    mgtiga. Olyckliga offer, som lida i hemlighet, hvilkas trar
    runnit, sedda endast af den Allseende!

        "Den lyckliga, hon vet ej hvad det r,
        Att ensam g, en fridls vlnad blifven
        I sjlens natt, och sjelf sig frukta der,
        Af menniskor och Gudar fvergifven --

        "Hon vet ej hvad det r att vissnad st,
        Utaf en yppig sommarverld omhviftad, --
        Att tyna, torkas och till aska g,
        Utaf sin egen andedrgt frgiftad."

    Jag knner att lidandets mtt snart r rgadt och jag emotser min
    stoftfrvandling utan bfvan, och min ddskamp med lugn.

    Denna lilla minnesbok, som ligger ppen, torde du frvara, tills
    min August fyller myndiga r, om han s lnge lefver. Lt honom d
    lsa dess innehll och inhemta hvad en vrnls oskuld lider och
    af mitt exempel lra att flja dygdens och sky brottets stig. --
    Slutligen, min vn: stll ett enkelt trkors p min graf och lt
    derp teckna dessa ord: "Gmdt r glmdt."

                                      Din i dden tillgifna vn,
                                          Mathilda Hamster.

Sedan jag genomlst detta bref, sade mamma Segerman: "Nu ser du att jag
uppfyllt mitt lfte i alla hnseenden, och nskar att du uppfyller
ditt: att alltid denna hemlighet stannar oss emellan. Vid den upptckt,
som jag genom din aflidna moders bref, hvilket du nu lsit, erhll,
flydde Segerman ifrn oss och har aldrig sedan ltit hra af sig. Axel
var d ett r yngre n du, och Johanna skdade dagens ljus tre mnader
efter Segermans flykt."

Med huru tung knsla hrde jag icke min mors lidande och min
fostermors uppoffrande delmod! Och jag bad Frsynen om styrka att med
min vandel bfva dem vrdig, ehuru svr och slipprig n ynglingens
bana r.




Elfte Kapitlet.


    "Se solen, se solen, som hjde
    Sin strlande panna s gladt,
    Sjnk neder i molnenas natt
    Och dunkelt och matt
    r rummet, der herrlig den drjde;
    Men fast vi ej tnke derp,
    Dess ljus oss omgifver nd."

Tiden frflt och jag mste resa till universitetet fr att fullnda
mina studier. Men hvad frjd skulle vl lifvet ga, d min lefnads
sknaste drmm var frintad, d hoppet om gandet af Johannas hand fr
alltid var frsvunnet! Det fordras en stor grad af styrka att
fverlefva ett s smrtsamt slag.

Nr, i en kanske icke aflgsen framtid, den vna tjuguriga flickan i
yr och gldtig sorglshet vid sidan af en lycklig lskare kringfladdrar
dessa stllen, der jag nu med outsglig smrta mste utandas mitt sista
smrtsamma farvl: m hon d, nr lyckans sol p jungfrukinden
framkallar krlekens blyga rosor, likvl d ett gonblick stanna och
sknka en tanke t barndomsvnnen; m hon lra inse, att blott det
prfvade trohetens guld r det kta, och att ur natt och dimmor bryter
solen fram, oftast d vi minst vnta det!

Vid afskedets stund ingingo vi, i stllet fr ett krleks- ett
vnskapsfrbund. Den lofliga syskonkrleken skulle numera vara det enda
freningsband oss imellan. Under frsta ret, som jag vistades i bo,
fick jag bref om Johannas forlofning och derp fljande brllop. Jag
fortsatte mina studier i lkarevetenskapen, och redan andra ret af min
vistelse vid akademien fick jag underrttelse om mamma Segermans
intrffade dd. Detta ddsfall smrtade mig otroligt. Jag nskade och
lngtade bestndigt att f beska det fordom s lyckliga hemmet; men
sedan min fostermor var hdangngen och min syster Johanna fstad genom
nya band, beslt jag att frbida hndelsernas gng.

Jag blef imellertid utexaminerad licentiat och var ganska vlbehllen i
det gamla goda bo, der jag slog mig ned, och hvarest en och annan
afton frflt i sllskap med kamraterna under glada tillstllningar.
Mitt hittills varande lif hade till strre delen frflutit bland glada,
goda menniskor, om ej just lekande, dock temligen lugnt. Utan bekymmer
r intet lif tnkbart. Men dessa hafva hos mig merendels haft sin rot i
passionernas mer eller mindre hrjande stormar. Menniskans bittraste
lidande lrde jag nu att knna ej allenast berttelsevis, utan ansigte
mot ansigte. Man har svrt att tnka sig till hvilka frfrliga plgor
en lkare fr vara vittne, ofta utan att med bsta vilja kunna hjelpa.
Jag knner lifligt: min gldje r lika yrande, som min sorg, mitt
deltagande r djupt. I medlidandets knsla ligger en krlek frborgad,
och jag glmmer aldrig den jag en gng lrt mig att lska. Mngen gng
r min gldje frbi vid den erinran, att jag intet frmdde till
lindring af de smrtor jag skdat. Hvad hafva de vl brutit, som
framslpa en ofta ganska lng tillvarelse under stndig afsaknad af
lifvets p en gng dyrbaraste och mest vrderade gfva -- helsan? de
hvilkas lif icke r ngot lif? S frgade jag mig redan som student, s
frgar jag mig nnu fven midt i hvimlet af njen och frstrelser, i
hvilka man s ofta inkastas. Det r ett af dessa "hvarfre" hvarp man
frgfves sker att finna ett frklarande "derfre," ett af dessa
"hvarfre," p hvilket "derfore" fljer frst der, hvarest ingen
sjukdom, ingen plga mera finnes. Men hvarfre ger jag offentlighet t
lidandet i det tysta? Ingen blir ju deraf varnad, ingen deraf hulpen.
Rres fven ngot medlidsamt sinne af lidandet, s frsvinner snart
denna rrelse af bttre knslor bland sm bekymmer och bland dagens
flrd. r det icke sannt? ngon dsligare knsla n den af ett
vanmgtigt medlidande finnes knappast. Den som sttt vid ett lskadt
fremls sjuksng, vid en slocknande lifslga, som man gerna ville ter
upplifva med hvarje uppoffring, den som sttt der, s fattig med sin
sorg, sin frtviflan -- den frstr hvad jag menar och huru vanmgtigt
medlidandet r. De hga ridderliga karakterer, till hvilkas smrtor jag
varit ett stumt vittne, begra de intet medlidande, mottaga de det ej
om det bjudes? h ja! -- blott en falsk hedersknsla kan frsm
medlidandet och deltagandet. Sjlfva ordet _medlidande_ sger ju, att
den r en hg kristlig dygd. Att lida med dem, som lida, att djupt i
sin sjl knna den smrta, som plgar en annan, r icke detta rent
kristligt? "Grter med dem som grta." Med dessa ord har ju vr
gudomlige frlsare adlat medlidandet.




Tolfte Kapitlet.


    "Nog dets stmma ren sagt ut,
    Hvad lnge varit dess beslut;
    Hon knutit andra band."

En afton vandrade jag ut till hmans villa, och som jag just skulle
tmma min kopp th, slog mig en bekant p axeln i det han hlsade med
detta klingande: god afton bror!

Ah se, mjuka tjenare min heders bror; vlkommen till bo! Gratulerar
dig bror Robert; det r icke utan ett visst intresse jag pminner mig
vra glada ungdomslekar. Nh jag mste sga att du -- vare detta helt
opartiskt och rttvist bedmdt -- gjort ett lyckligt val af
ledsagarinna genom lifvet.

Rtt sagdt, min heders bror; och fr att ytterligare fvertyga dig
derom, s uppmanar jag dig att komma och hlsa p oss. Jag har Johanna
med mig och vi bo hos fru Indrn. mnar du fortfara att praktisera i
bo?

Ja, men jag vet ej huru lnge. -- Men ltom oss nu drja qvar hr en
stund fr att sprka om bde nytt och gammalt. Hr hit jungfru lilla,
tag in en flaska Monte bello! dess magiskt upplifvande nektar, min
bror, skall terfra oss till fordna tider, och kan vl ngot vara
angenmare, n att kasta en blick tillbaka p barndomshemmet och
pminna oss en mngd fventyr, sedan de glada och fventyrliga
studentdagarne. Vi sutto och sprkade lnge, aftonen frflt hastigt
under muntra samtal och skmt, och det var temligen sent, nr vi
lemnade hmans villa.

-- Blir du lnge i vrt trefliga, industriella och redbara bo?
-- Tre eller hgst fyra dagar -- svarade possessionaten Robert. Finner
du dig bjd att se och rka din gamla barndomkamrat, min Johanna, s
kom ihg: icke lngt uppskof! det kan ock hnda att vi resa inom ett
par dagar. God natt bror!

Det var en af de sknaste aftnar man vill nska sig. Mnan lyste min
vg och den ljufva aftonluften, uppfylld af de blommande trdens ngor,
flgtade emot mig en svalka. Jag anstllde reflexioner fver mitt stt
att vara och fann mig ingenting mindre n artig; ehuru jag sannerligen
ndgas beundra den sjelfbeherrskning, hvarmed jag tyglade bde missnje
och otlighet, midt under det jag tnkte p de motsatta banor, som han
och jag vandrade genom lifvet. Utom det att han alltid varit lyckans
sktebarn och en s kallad goddagspilt, hade han fven berfvat mig min
barndoms leksyster -- ty det skall, oaktadt jag aldrig skulle ftt ga
henne, alltid vara smrtsamt att veta henne i en annans famn. Man kan
ej nog frvna sig, att det kastat en sdan klenod i denne mans armar
-- -- en flicka med s utmrkt uppfostran, med bildning likas ovanlig,
som hennes kunskaper voro grundliga, behaglig, god, snillrik och
intagande samt i sitt umgnge enkel och okonstlad. Denna jemfrelse
emellan mig och honom var pkostande.

Med tanken p flit och kommande tider, vandrade jag fram t
Nikolaitorget, d jag varsnade en flicka, som gr framfr mig, liksom
hon blifvit frd af ngon mekanisk kraft. Hon fll slutligen omkull och
hade svrt att hjelpa sig upp. Hvem skulle ej knna en srdeles lust
att hinna detta freml, som slumpen frde i min vg; och hvilken annan
vid mina fndriksr skulle ej med vindens snabbhet ilat fram, fr att
fvertyga sig, huruvida verkligheten fverensstmde med aningen! Vid
nrmare skrskdande fann jag det vara en flicka af den lgre klassen
och att hon icke var bland de lyckligare lottade, derom vittnade hennes
tarfliga drgt och de trar, hvilka obehindradt strmmade ned fr
kinderna.

Vid denna upptckt sagtade jag mina steg for att f min nyfikenhet
tillfredsstlld. Denna gng mste jag beknna att nlar och nyfikenhet,
vis--vis en flickas trar, stucko lika mycket. Den ngslan, som jag
sg afmlad hos den stackars flickan, hvilken jag kunde anse vara
ungefar sexton r, gaf mig anledning att frga henne, om hon vid fallet
skadat sig eller hvarfre hon grt.

Jag har snderslagit en droppflaska, snyftade flickan, min stackars
syster ligger sjuk och hon hade behft medikamenterne s vl.

Goda flicka grt icke, sade jag, hys frtroende fr mig, lt mig
frebygga denna olycka, vi skola dela den gemensamt. Dervid
praktiserade jag ngra silfverrubler i flickans frkldsficka och
aflgsnade mig derefler med hastiga steg.

Uppkommen p min kammare ngrade jag nstan min frikostighet, som helt
och hllet uttmt min brs: dock tnkte jag helt frimodigt:
vedergllning fljer alltid p svl ondt som godt, och lugnad deraf
somnade jag godt in.

Vid uppvaknandet var min frsta tanke den lilla betryckta, som mhnda
redan tidigt frlorat sin mor eller eljest blifvit frfljd af dets
hrda slag.

Mngen dag frflt, den ena ej olik den andra, d jag en morgon,
terkommen frn ett sjukbesk, ser min lilla oknda. Jag tyckte mig se
tacksamhetens och blygsamhetens renaste frg lifva hennes kinder och
den vrde lsaren torde urskta mig, om jag beknner, att jag i detta
gonblick varit frdig att uppoffra all min frmga fr att frljufva
hennes, som jag tyckte mig se, af dystra moln omhljda dagar. Sllsamt
var det intryck jag erfor vid detta mte och min fvertygelse var den,
att ehuru hon nnu ej rknat mnga r, hon ndock hunnit lngt nog i
motgngens och prfningens hrda skola. Under dessa betraktelser erfor
jag en knsla af medlidande fr den arma. -- Jag besvarade hennes nick
med en slngkyss och hoppades att alltid kunna bibehlla hennes
vlbildade profil och hennes himmelsbl gon i mitt minne.

ndtligen en dag kom jag p den idn att hlsa p bror Robert, som
emottog mig med all vnskap och bad mig sitta ned fr att sprka, tills
hans hustru hade gjort sin toilett, hvarefter hon ville infinna sig fr
att helsa p barndomsvnnen. Jag efterkom hans nskan, men jag br
likvl ej frtnkas, om jag fruktade att frlora mina hufvudsakligaste
vapen vid erinringen att nu mjligen komma att betraktas och behandlas
som en fremling af den, med hvilken jag delat s mngen barnslig frjd.
Men om man i framtiden skall utverka sig ett erknnande af en verklig
samhllsmedlem och medborgare, br man icke leka med den heliga elden.
Genom min oaktsamhet kunde jag tnda ett bl, p hvilket jag sjelf
slutligen kunde bli frtrd. -- Kom nu min leksyster, jag r beredd p
allt! Men mina lsare -- huru frvnad blef jag ej, d min fordna
Johanna, nu Roberts hustru, intrdde och var till den grad lik den
fattiga flickan, jag omtalat, att jag ej trodde mina egna gon. Jag
blef som slagen af skan och kom ifrn den ena bestrtningen i den
andra. Johanna kom mig vnligt till mte och rckte mig frtroligt
handen, pminnande mig bland annat, att d vi sednast voro tillsammans,
det var p en dans hos hradshfding A... och d hon nmnde om valsen,
terkom jag snart till mig sjelf och knde mig ter lycklig, ty den
gngen hade jag verkeligen valsat -- och med Johanna -- ehuru jag
aldrig deremellan ntte tiljan med min fot. De begge vnnerna ville
att jag skulle stanna qvar hos dem den dagen; men i en dylik
sinnesstmning, som jag d befann mig, var det imellertid bst att
lemna sllskapet. Vi skiljdes t och jag lofvade att med grligaste
frsta hlsa p dem p deras egendom Hannula.




Trettonde Kapitlet.


    Ensam jag skrider fram p min bana,
    Lngre och lngre strcker sig vgen.
    Ack! uti fjerran dljes mitt ml! --
    -- -- -- -- --

Fljande dagen, d jag gick ut fr att hemta frisk luft, mter mig
komminister Mannert och hofrttsnotarien Snabbstedt. Den sistnmnde
hade jag ej p lnge trffat, emedan han tjenstgjort i Wasa. Snart
uppstod en del tvist oss imellan, hvem som af oss gde frmonsrtten
att bjuda de andra p frukost. Hrunder kommer unga Axel Segerman och
omfamnar oss broderligt. Huru glad blef jag icke att efter s lng tid,
f gifva ett broderligt handslag t den, som s nyligen hemkommit frn
Kaukasien, trotsat s mnga faror och terkommit med ordnar och
blessurer, vinster af tapperheten. Axel bjd nu oss alla till sig p
frukost, slunda slitande den strid, som vid hans ankomst mellan oss
andra fregick. Under mltiden, som varade sina par timmar, uppehll
Axel oss med underhllande berttelser om sina sm segrar och
hjeltedater och tillade, att han mestadels hller sina frstndsgon
tillslutna till hlften, fr att ej se hvarken det nrvarande, det
tillkommande, eller det frflutna, samt att han endast vid ngon
tillgifvenhetsinstinkt d och d uppvaknar. Slutligen proponerade han
en skl och uttalade sin nskan att f knyta ett fastare vnskapsband
och deklamerade p ljtnantsmanr sitt deltagange fver mina gckade
frhoppningar och smrtsamma frluster, frundrad att icke finna min
karakter frndrad, eller mitt mod nedslaget. -- Om sig sjelf yttrade
han fr frigt:

    "Den som ej med gldje gaf
    Sitt lif fr folk och land; --
    Han r ej vrd en rlig graf
    P hemmets vna strand." --

Sedan vi alla voro vl frnjda och hade stigit upp frn bordet,
frgade Snabbstedt om Robert nnu fanns qvar i bo. Jag svarade att han
rest under grdagen.

-- Det var ledsamt, yttrade han eftertnksamt, jag hade heldre
munteligen samtalat med honom och hans fru; nu r jag tvungen att
skrifva. -- Axel blef frundrad hrfver och orolig till mods. Men vi
skiljdes nu t, och jag tnkte g hem: men p hemvgen trffade jag
ngra kamrater som bjdo mig att spisa middag med sig p ett af stadens
vrdshus. Medan vi vntade p maten och gjorde vra slag i salen,
blefvo vi varse en man, som satt midt i soffan. Han var gammal, med
frsilfradt hr och orden i knapphlet; hans utseende bar prgel af
djup melankoli, hans blick verkade obehagligt och ansigtsuttrycket
antydde ingen ting godt. Ngot bittert gnistrade frn hans gon mot den
som p honom fstade sin blick. Vi undrade fver, hvarifrn han kommit
och huru han, med sitt egna stt att upptrda bland andra, beslutat sig
att spisa p ett s allmnt beskt stlle. Vi ville gerna undandraga
oss all berring med honom; men hans, som det syntes, oroliga sinne
tycktes efterstrfva att komma i berring med andra; det sg ut som om
hans hjerta behfde luft. Han steg upp, nrmade sig till mig och i det
han tog min hand, yttrade han: det frekommer mig som om jag med eder
ville anstlla en betraktelse fver menniskors den och -- -- Hr
tvrstannade han midt i meningen. Efter ngon tvekan satte han sig ned
igen och tillade mumlande: hvartill tjenar det att tala och tnka, det
trttar mig endast, jag eger ju ej styrka att tnka.

-- Ni har rtt min herre, sade jag, hvartill tjenar det att tnka, det
r bttre att tro.

-- Ja, det r bttre att tro -- afbrt han mig -- och att lida, om man
blott kunde glmma, ty hr p jorden r bttre att glmma n minnas.
-- -- -- Med dessa ord aflgsnade han sig och lemnade mig i ovisshet om
s vl hans namn, som hans lidande och den.

I anledning af detta samtal erfor jag en modls nedslagenhet och beslt
att s fort som mjligt skilja mig ifrn mina kamrater och beska
kyrkogrden, der min olyckliga mor hvilade. Under min vandring
fvertnkte jag ett och hvarje och sorgliga voro de minnen, som vaknade
hos mig vid tanken p lifvets ofrrtter, fven mot de dlaste
menniskor.

Klockan var nra tta p aftonen, innan jag ndde stllet, der den
tysta grafven slt i sitt skte den, som jag s ofta hade lngtat att
ga i lifvet, hvars mma deltagande varit s dyrbart fr mitt hjerta.
Jag vcktes ur mina drmmerier genom vingslagen af en liten fogel, som
frn det nrastende trdets topp flg ned till det ansprkslsa
trdkorset, p hvilket stod ristadt: "Gmdt r glmdt", och qvittrade
sin aftonbn till Gud. Hrvid hopknppte fven jag andgtigt mina
hnder, trar fugtade mina kinder och med rrdt hjerta tackade jag Gud
fr detta gonblick och fr allt godt han mig bevisat. D allt kort
frut frekom mig s dystert och mrkt, syntes det nu mig i en helt
annan dager; allt belystes nu herrligt af ett gudomligt ljus och en
inre fvertygelse sade mig: min mor r ej dd, hon sofver blott och
hennes moderliga hjerta slr fr mig nnu i hjden.

Efter ngon stunds vistande bland de ddas boningar, nskade jag ter
komma ut i det fria och begaf mig sledes bort frn denna dystra ort.
P hemvgen stadnade jag af en hndelse vid en liten koja och kastade
en blick dit in genom det ppna fenstret, oaktadt det opassande i en
sdan nyfikenhet. Men hvem skulle ogilla min tr, isynnerhet d man
betnker, att jag var lkare. Vid nogare betraktande genom de, endast
till hlften sammandragna, glesa gardinerna, varseblef jag en sng, der
en sjuk lg, en matt brinnande lampa, ett bord och tre stolar; allt
bevisade, att tarfligheten, om ej fattigdomen rdde hr. Inom mig
fvertnkte jag, huru jag skulle blifva frvissad det icke brist p
lkarevrd frefanns, d i detsamma en vrdnadsbjudande prestman insteg
och syntes bereda den sjuka till emottagande af Herrans Heliga
Nattvard. Intet annat vittne kunde jag se, n en flicka, som knfll
invid ndan af sngen, hllande en nsduk fr gonen. Jag stannade n
en stund fr att betrakta det rrande och hgtidliga i denna akt, och
nskade af allt hjerta den sjukes terfende. D den vrdnadsvrde
presten framrckte kalken stod den knbjande flickan upp fr att
hjelpa den sjuke -- och denna flicka var ingen annan n den, t hvilken
jag engng sknkte ngra silfver-rubler. D tnkte jag: de fllo i god
jord.




Fjortonde Kapitlet.


Ngra mnader efter nyss skillrade upptrde, erhll jag af Snabbstedt
en biljett, deruti han ber mig hlsa p sig, och frbereder mig p att
han har ovntade nyheter att meddela mig, med tillgg, att han af mig
nskade utbedja sig ngra upplysningar, rrande Axel Segermans och hans
systers egendom, emedan jag frn barndomen knde frhllandet inom
familjen. Snabbstedt hade genom ngons anvisning p en duglig advokat
blifvit tillskrifven i frga om en process. Han omnmnde dessutom, hvad
som var mig ganska vl bekant, att Axel Segerman och hans syster
Johanna voro barn till en kapten Segerman, hvilken alltid hade varit af
ett ombytligt lynne och, ehuru ganska rik, ndock fga aktad fr sitt
tadelvrda uppfrande. Han hade lyckats vinna en del och frmgen
flickas hand, men makarnas sllhet rckte icke lnge. Han terfll
snart i sitt frra tygellsa lefnadsstt, var en tyrann mot sin maka,
hvilken, lskad och afhllen af alla, som knde henne, rnte allmnt
deltagande. Och sedan hans lastfulla lefnad stigit till den grad, att
han icke mera aktade den ktenskapliga troheten, togo flere vnner den
frfrdelade makans frsvar, hvarfre han, fr att undg alla fljder
af sitt brottsliga uppfrande, begaf sig utrikes och skall i Kpenhamn
tillbragt tjugufyra r. D han under hela denna tid icke ltit hra af
sig, hade han blifvit ansedd fr dd. Hvilken frvnande fverraskning
fr Snabbstedt att f emottaga ett bref ifrn kapten Segerman, hvars
innehll tillknnagaf, att han i honom hoppades f en plitlig
sakfrare, som ingalunda skulle vgra att frhjelpa honom till
terbekommande af sin rttmtiga egendom, hvilken hans barn redan satt
sig i besittning af. Om hvilket allt Snabbstedt med det frsta borde
underrtta Segermans barn, fvensom om hans snara intrffande i
Finland.

Notarien Snabbstedt fann sig uppfordrad att skriftligen underrtta
Robert P. hrom, och bad mig tflja sig till Axel Segerman. Vi gingo
och enligt vr nskan trffade vi honom hemma. Ngra minuter stannade
Snabbstedt tvekande, innan han kunde uttala ndamlet med besket.
ndtligen brt han tystnaden, i det han yttrade: Frtrnar det dig
broder Segerman, om en fader frn en aflgsen trakt nrmar sig sina
barn, fr att gra ansprk p en egendom, som fr tjugufyra r sedan
tillhrt er gemensamt? Mnne ej hans dagar varit lnga och gldjelsa
sedan han blifvit en frmling fverallt, tnkande p de frflutna
ljufva och bttre tider, som han fordom framlefde i den kra
fosterbygden?

Hpen, blek och mlls hrde Axel Segerman underrttelsen om en faders
terkomst, som beredt hans lskade moder s bittra stunder och orsakat
hennes frtidiga dd. Med hvilken knsla skulle han betrakta en s
afskyvrd faders ankomst; huru kunna tillerknna honom den heliga rtt,
en far eger fver sina barn? Med tanken p modrens lidna ofrrtter,
missnjd med hela verlden, det, skickelserna, fverlemnade Axel sig t
betraktelser, och valde, efter ngot fvervgande, det beslut, som var
det enklaste och vrdigaste en son, nemligen att fverlemna all rtt
fver egendomen t den samvetslse fadren. Han ville fven fvertala
sin svger till samma beslut, fr att ej behfva anlita lagen till
skiljedomare imellan far och barn. Jag rdde dessutom Axel att sjelf
fara till Robert och Johanna med underrttelsen om frhllanderna, samt
att lta Snabbstedt uppgra med fadren och, om mjligt, frsona och
frena dem alla. Med denna nskan skiljdes jag vid Axel och Snabbstedt.

Nr jag kom hem till mitt quarter, lg ett frsegladt bref mig
till mtes och jag sg af sigillet att det var ifrn collegium
medicum. Jag brt brefvet, som innehll ordres fr mig att frest
provincial-lkaretjensten i Uleborgs distrikt under det ordinarie
lkaren fretog en utrikes resa.

Jag mste sledes i hast gra mig resfrdig, visst icke utan bekymmer
om mitt hjertas vigtigaste angelgenhet: att f lra knna den fattiga
intagande flickan. Men alla efterforskningar hrutinan mste nu
uppskjutas till bttre tider, eller till terkomsten. Kanske jag ocks
aldrig mera skall terse den frtrollande varelsen.




Femtonde Kapitlet.


    Klappa du brinnande hjerta, frgngliga hjerta,
    S lnge gldje och vnskap och sng
    Blomma p jorden fr dig!

Under min resa till Uleborg tilldrog sig ingenting mrkeligt. Fr att
under min vistelse derstdes frstr mig och uppfriska mina minnen,
ppnade jag en korrespondance med en gammal akademie kamrat, magister
S----r, lrare vid elementarskolan i bo. Se hr, vrda lsare, tvenne
af de bref, hvilka jag till honom afsndt. Det ena r skrifvet ngon
tid efter min ankomst och det andra kort fre min afresa frn Uleaborg.

    Uleborg den 11 Januari 18--.

    Fem lnga mnader ro frflutna sedan vi -- efter att vid Kuppis,
    jemte de friga vnnerna i bo, hafva njsamt frdrifvit sista
    dagen af min vistelse derstdes, samt jag med den frsande
    champagnen insupit mod till min lnga resa norrut, eller "Frd
    till Lapplands Isberg" ssom du behagade uttrycka dig, -- vnfast
    och broderligt rckte hvarandra handen till afsked och d du af
    mig emottog lfte, att sedan jag blifvit ngot hemmastadd hr,
    meddela dig upplysningar angende innevnarne och sllskapslifvet i
    Uleborg. Fem mnader ro, som sagdt, sedan dess frflutna, och nu
    -- sedan jag varit i tillflle att se lifvet hrstdes samt slunda
    tror mig genom skildringar deraf kunna skaffa dig frstrelse fr
    en eller par timmar -- fattar jag pennan fr att, s godt sig gra
    lter, fullgra mitt lfte.

    Efter att hafva beskt nstan alla kuststder imellan bo och
    Uleborg, ankom jag hit den 20 Augusti sistl. r, en tid af
    ret, som i hvarje stad r hgst trkig att tillbringa, men
    isynnerhet uti en handels- och sjfartsort, sdan som Uleborg,
    hvilken stad omgifves endast af kala sandflt och krar samt
    saknar alla de natursknheter hvarmed man blir bortskmd i sdra
    Finland, synnerligast dess skrgrdar, hvarefter gat s gerna
    lngtar under sommaren. Straxt efter min hitkomst utbrt en svr
    febersjukdom i lnet och gaf mig under de tre frsta mnaderne
    strng sysselsttning. Sedan dess har min tid tilltit mig att
    mer och mer umgs uti husen hrstdes och fverallt har jag
    rnt denna gstfrihet, detta vlvilliga bemtande, som utmrker
    Uleborgsboerne. Julen har frflutit hr ganska trefligt. S vl
    entrbaler som maskerader och privata tillstllningar hafva aflst
    hvarandra.

    Att jag icke angende sllskapslifvet kommer att vidrra mitt eget
    kn, kommer sig deraf, att detsamma uppenbarar sig ungefr lika
    fver hela den civilicerade verlden. Skulle du ter frmoda, att
    fruntimren hrstdes st lngt under deras systrar i sdern, eller
    icke ro vrda en karls uppmrksamhet, s bedrager du dig storligen
    i bda fallen; men om jag icke ingr i ngon fullstndig skildring
    af deras sknhet, behag och lefnadston, kommer det sig deraf, att
    den bleka lilja, hvilken jag sg i bo, efterlemnat ett s starkt
    intryck hos mig, att jag ej kan sysselstta mig uteslutande med
    andra af hennes kn. En lng tid r frfluten, sedan jag sg henne,
    och allt nnu svfvar hon lika lifligt fr mitt minne. Med sin
    bleka och lidande, men nglarena uppsyn uppenbarar hon sig fr mig
    i mina tankar ssom ett vsende ifrn en bttre verld, af en ond
    ande ikldd armodets och fattigdomens skepnad, fr att framstlla
    hennes sknhet i strre kontrast dermed. Men denna engel frer
    mina tankar till andra personer, med hvilka jag tror hon ger ett
    underbart samband -- Segermanska familjen. Huru lngt har processen
    mellan den grymme fadren och hans barn, hvarom redan frga brjades
    under min sista vistelse i bo -- avancerat? -- Men posttimman r
    inne: des mera en annan gng.

                                              Din tillgifne vn
                                                 G. Hamster.

Andra brefvet.

    Uleborg den 6 Augusti 18--.

    Tack broder fr din skrifvelse; den var fr mig en vlgrande och
    uppvrmande vrflgt, en angenm erinran om frflutna tider. Du fr
    nu hrmed emottaga mitt afsked frn Uleborg. Provincial-lkaren
    Linder r nu hemkommen frn sin utrikes resa och fr mig terstr
    ej annat, n att gra afskedsvisiter och packa in mina effekter.
    Jag mste uppriktigt tillst, att jag skiljer mig frn Uleborg med
    verklig saknad. Du inbillar dig skert genast, att ngon hjertaffr
    r orsaken hrtill; men detta kan jag p min ra frskra dig icke
    r fallet, och fr att fullkomligen fvertyga dig -- du som r en
    sdan Thomas i dylika saker, och som tror, att hvarje karl, likasom
    du sjelf, ndvndigt mste hafva en flamma  hvarje ort dit han
    kommer, fr att kunna trifvas derstdes, -- vill jag endast erinra
    dig om min lilja i bo. Du skrattar hrt och jag kan icke hjelpa
    det; men det har blifvit en fix id hos mig -- kalla det svrmeri
    om du vill -- att jag kommer att terse denna intagande varelse och
    under andra frhllanden n dem, under hvilka hon frst uppenbarade
    sig fr mig. Ty att hon icke r det, hvad skenet utvisar, derom
    r jag fullkomligen fvertygad, och vntar tlmodigt att ett
    gynnsamt de slutligen skall framstlla henne fr mig uti hennes
    rtta gestalt. Oaktadt jag, som sagdt, icke lemnar ngra fugtiga
    himmelsbl eller bruna gon efter mig, s frefaller det mig som om
    det icke skulle st rtt till med mitt lugn, d jag nu skall g att
    sga de personer ett, troligen evigt, afsked, med hvilka jag lefvat
    nra ett rs tid p en frtrolig fot och af hvilka jag njutit s
    mycken vnskap och vlvilja.

    I Uleborgs trnor, lysande genom er sknhet, ert frstnd och ert
    hjertats godhet, I skolen stndigt erinra mig de glada stunder --
    stunder outplnliga utur mitt minne -- hvilka jag tillbragt uti
    edert sllskap:

        De skola st uti mitt minne
        Som Pharus eld p fjerran strand;
        Som trstens engel str derinne
        I templet vid en offerbrand.

    I hafven dessutom fvertygat mig att en man, med huru stora ansprk
    p bildning och salongsvana somhelst, aldrig kan hafva ledsamt i
    edert sllskap.

    Men fven I mina jemnriga umgngeskamrater och vnner, emottagen
    mitt tacksamma farvl, ty edert angenma sllskap kommer jag fven
    att med tacksamhet alltid pminna mig.

    Tills i fvermorgon har jag bestmt min afresa frn Finlands tredje
    stad, det trefliga Uleborg och tnker afpassa resan s att jag
    den 15 i denne manad p aftonen intrffar i bo, hvarest du jemte
    frige vnner kunna trffa mig p societn, der jag tager in. Efter
    ungefr ett rs skiljsmessa f vi d ter gifva hvarandra ett
    trofast handslag! -- Laga fr all del att du genast vid min ankomst
    kan traktera mig med din komposition af ryssarnas brulleau, hvaraf
    vi under sista sammanvaron i bo voro s intagna, och genom hvars
    preparation du i Upsala frvrfvade dig ett oddligt namn i Bacchi
    lag. -- Mera d vi rkas.

                                                     Din vn
                                                    G. Hamster.

Sedan jag slutat mina afskedsvisiter, reste jag frn Uleborg den 8
Augusti 18--, tfljd af en stor del utaf stadens yngre och ldre
herrar, hvilka beledsagade mig till frsta gstgifvaregrd frn staden,
Kembele, om jag rtt minnes. -- Derstdes sprungo ett par dussin
champagnekorkar i det icke alldeles hvita gstkammaretaket, och vi
skiljdes under frsande trar, hvarefter sllskapet, en del nnu
trgda, tervnde till Uleborg och jag fortsatte min vg derifrn.




Sextonde Kapitlet.


    Ack! hvem teckna frmr din bild du himmelska flicka? --
    Nog, jag r fngen i eviga band, r en slaf af min krlek! --

Efter ett rs vistelse i Uleborg terkom jag till det gamla goda bo,
med tanken p fordna tider och p den lilla intressanta flickan, hvarom
jag frut talat. Skyldigheten lade mig att frst helsa p mina vnner,
och frsigtigheten, att aldrig vidrra ett mne som fortfarande lt mig
lefva i sorgligt ljufva fantasier; det var mitt fasta beslut. Jag
tnkte med deltagande p Axel Segerman och vid frsta mtet med
notarien Snabbstedt fick jag veta att kapten Segerman var i bo och att
man kunde taga fr gifvet, att han skulle tillegna sig barnens egendom.

En afton d den "Fader- och Moderlsa Flickan" skulle gifvas, fll det
mig in att beska spektaklet. Jag tog plats i en loge p frsta raden,
fr att rtt beqvmt kunna fverlemna mig t skdandet af det
omvexlande skdespelet. Pjecen intresserade mig till den grad, att jag
frst nrmare dess slut kastade en blick i nrmaste loge. Jag blef som
trffad af blixten d jag blef varse ett fruntimmer, som jag tycktes
vara Johanna. Jag helsade och min helsning besvarades, men p ett eget
stt. D fruntimret icke syntes vara beledsagadt af ngon kavaljer,
lade mig artigheten att erbjuda mig till fljeslagare. Jag skyndade
derfre genast vid pjecens slut efter henne; men i det jag nrmade mig,
mrkte jag att hennes vext var fr spd fr att vara Johannas, och
hennes ljusbl gon sade mig att hon var ingen annan n den fattiga
flickan, som s bestndigt varit fremlet fr mina tankar. I stllet
att njuta af terseendets gladaste hnryckning, frbyttes min frjd
till en stum smrta; jag knde en het tr brnna min kind, d jag i
stllet fr den torftiga drgt, som s vl anstod hennes rena vsen, nu
fann henne vara elegant och fin. Hade hon kanhnda frbytt denna
kldnad p bekostnad af den sinnesfrid och det lugn, som, engng flydt,
icke terkommer p denna sidan grafven?

Jag sg upp och trffades af hennes blick, hvari jag tyckte mig se den
sknaste tr terspeglad i min. Var det blygsamhetens, tacksamhetens
eller terseendets gldje, som framlockade tren, eller var den
framkallad af ngern? Detta hade jag ej nnu hunnit utforska, innan hon
straxt efter min helsning slt sin arm kring min och presenterade ett
fruntimmer, hvilket gjorde henne sllskap.

-- Herr doktor, detta r min syster Ida, hvars lif ni s delmodigt
rddat. Vi hafva, utom aflggandet af den tacksamhet, som vi erknna
oss skyldige er, mycket annat att sga er.

Jag bjd min arm t hvardera af damerna. Detta var ett sannerligen eget
gonblick; ty jag visste ej en gng dessa fruntimmers namn. Imellertid
frbjd mig grannlagenheten att frga dem derom och jag hoppades att
hndelserna skulle upplysa mig. Under det vi gingo gatan rtt fram,
kunde jag icke underlta att uttrycka min frvning fver min okndas
nuvarande frndrade stllning samt uttalade det hopp, att hon fven nu
torde vara lycklig. Hon nedslog sina gon och tycktes rrd. Jag afbrt
mnet och undvek att uppvcka minnen, som mhnda fr henne kunde vara
bde sorgliga och obehagliga. Jag frgade slutligen, om hon knde mitt
namn.

-- Jag vet blott att ni r lkare. Mitt namn r Emilia Kindblad: min
far har varit kapten vid ett regemente p Jutland i Danmark. Vi nske,
bde jag och min syster Ida, att ni herr doktor r god och fljer hem
till oss, p det jag fr bjuda er ett minne af den stund, jag frsta
gngen sg er, d ni s delmodigt med er gfva rddade min systers
lif. I denna bn instmde Ida med sklmskt smlje. Jag vacklade vl i
brjan uti mitt beslut, huruvida jag skulle flja med eller icke,
srdeles som jag tyckte mitt inre vrde frringadt, d det gllde att
emottaga belning fr en s obetydlig tjenst. Slutligen segrade dock
intresset fr de unga damerna.

Vi kommo snart fram till deras boning vid Arseniigatan och intrdde i
en vl mblerad sal, hvarest en tjensteflicka kom oss till mtes med
ett par brinnande vaxljus. De unga damerna aftogo sina kappor och bdo
mig gra detsamma. Jag stannade qvar och i hast uppdukades en s
kallad thsoupr. Den skmtsamma Ida frefll mig ganska npen och
underhllande, men tillika okonstlad. Man tyckte sig hos henne finna en
viss, icke ringa grad, af bildning, men utan den minsta portion af
frstllning. Jag erfor hos henne ett fint omdme; hon talade med
ltthet och upprepade ofta nog, att hon mera tyckte om Kpenhamn n
bo.

Jag mrkte af deras uttal att de begge systrarne icke alltid varit
bosatte i Finland. Deras sllskap var i det hela s angenmt, att jag
var ledsen fver att icke frr hafva varit i tillflle att gra deras
bekantskap: men jag gladde mig dock nu derfver att framdeles f
frnta ngon ledig stund hos dem. Jag kan ej neka, att Emilia hade
ftt ett mgtigt inflytande fver min sjl. Hennes eldiga blick
svfvade stndigt fr mig och jag frgade mig, hvrfre jag, d hon
frsta gngen vckte min uppmrksamhet, frsummade att gra fr henne
hvad mitt hjerta nskade.

Konversationen fr aftonen var slut; jag tog min hatt och skulle
begifva mig hem d Emilia framrckte en annotationsbok, deri hon med
snabbmleri frestllt Nikolaitorget i bo, der vi frsta gngen
trffades.

-- Ack herr doktor, sade Emilia, fr jag tillgga, i det jag beder er
emottaga denna ringa gfva, att den r hjertlig. Aftonen af vrt frsta
mte skall lika lifligt som tacksamt alltid fortlefva i mitt minne. Ida
och jag hade nyligen anlndt till denna, fr oss obekanta stad. Vi voro
sledes frmlingar och fverallt allena. Vr far hade varit tvungen att
resa ifrn oss ett par dagar efter, sedan vi landstego hr. Vi voro
sledes lemnade alldeles hjelplsa, och emedan vi hade fryttrat vra
nipper och dyrbarheter, var jag alldeles utan tillgngar att f medicin
t min sjuka syster. Ni afhjelpte detta. Ingen dag har sedan dess gtt
frbi, utan att vi vlsignande pmint oss er, och efter nu min syster
ocks gjort personlig bekantskap med sin rddare, str fr oss
framtiden n ljusare, och vi nska er bda all jordisk lycka och
vlgng.

Sedan Emilia utsagt dessa sista ord, frambruto trarne hos de bda
flickorna. Ehuru vl det ej klr en karl att vara grtmild, kunde jag
dock ej frhlifva knslols och fven mina gon fylldes med trar. Jag
tog ett hjertligt afsked. Emilia fljde mig med ljus, hvarunder hon
yttrade sin ledsnad fver att hennes far icke var hemma till aftonen,
men tillade, att han alltid skrast trffas hemma om morgnarne.

Hela den fljande dagen sysselsattes mina tankar, huru jag skulle kunna
utforska dessa flickors lefnadsstt och frhllanden under den tiden
jag frst lrde knna Emilia. Slutligen trodde jag mig kunna f ngon
upplysning i den tarfliga lilla trdbyggningen, der jag sg dem frsta
gngen, d jag kom frn kyrkogrden. Jag gick dit och fick veta att en
vaktmstarenka bebodde och egde den. Gumman trffades hemma och jag
frgade om hon kunde gifva mig nskad upplysning angende ett par unga
flickor som -- -- Skert de frn Kpenhamn, afbrt gumman mig. Jo, de
hette Kindblad, m ni tro; de kommo hit p vren hr om ret. Hvad de
lefde af vet vr Herre: men nog fick jag hyran med besked. Af solen
fick de sin frukost och trar var deras qvllsvard. Nog var de
sedesamma menniskor och innerliga mot hvarandra. Syskon sade de sig
vara; Gud ska veta hur det var, ty hvad behfde sna der resande att
sga sanningen. En gammal man hemtade dem hit och densamma frde dem
hrifrn. Med trar skiljdes de ifrn honom, mod glgje emottogo de
honom. -- Gud vlsigne dem, hederliga va de emot mig. Srja gjorde de,
stackars flickor. Sy kunde de, och det var ocks deras arbete. Men
intet kan jag sga herrn, hvar de nu r -- --

Jag lemnade gumman, som, ehuru ifrig att upplysa, dock icke kunde gifva
mig ngra upplysningar af vigt. Jag mnade g hem, d jag under vgen
trffade den hemlighetsfulla gubben, med hvilken jag, som lsaren torde
pminna sig, engng kom i samtal p ett vrdshus. Gubben hlsade
vnligt p mig, pminte mig om vr sista sammanvaro och bjd mig
entrget p societten fr att dricka ett glas ggtoddy p
aftonqvisten. Jag tackade fr bjudningen men afslog den, emedan hans
sllskap frefll mig mindre angenmt, ja vidrigt. Han bad mig d
beska sig i hans qvarter, hvilket, p hans beskrifning, var i samma
hus, som de unga flickorna bodde. Jag skiljdes ifrn honom, men fljde
p afstnd hans steg. Gubbens vg ledde t Nikolaitorget framt
Arseniigatan. Vid hrnet af ett strre hus stod en resvagn och en
betjent vid vagnsdrren med en lykta i handen. Af skenet tyckte jag mig
se och igenknna Emilia Kindblad. Jag frmodade, att min frtrollerska
skulle, mhnda fr alltid, lemna staden, och var just i begrepp att
hlsa, d en bekant rst ropade: "god afton bror Hamster." Det var
Robert P. med sin fru, min halfsyster Johanna, hvilka just kommit till
staden i sllskap med Snabbstedt. Notarien skulle nu ska att
vgabringa frlikning mellan far och barn. Men den frre nskade
process, ehuru barnen ville godvilligt afst det mesta t honom.
Imellertid hade desse ett godt std i Snabbstedt; ty han hade en
srdeles frmga att uttrycka sig med ltthet, och han talade med hela
vrman af sin fvertygelse, om hvad han verkeligen ansg hra till
hederns och rans fordringar.

Hemkommen, sysselsattes mina tankar af den ofrklarliga likheten
emellan Emilia och Johanna. Med dessa tankar och med fresats att
frklara Emilia min krlek, s snart jag blef ense med mig sjelf att
kunna lyckliggra en maka, insomnade jag.




Sjuttonde Kapitlet.

    Grymt du bedrog,
    Lif med din hgring, som skimrande log.
    Dden, ack! dden allena
    Skall oss frena.

Fljande dagen om aftonen, d jag spatserade af och an p mitt
kammargolf, instrtade Axel Segerman med det mest frtviflade utseende.
Jag frgade honom om han trffat sin far. Nej, svarade han, till min
tillfredstllelse. Men hjelp mig nu i en mycket vrre affr och flj
mig utan drjsml! Jag har genom ett frhastande kanske frstrt hela
min framtid, gjort mig olycklig -- tag dina instrumenter med dig: jag
vill under vgen bertta fr dig hela frhllandet. -- Vi fljdes t.

-- Du vet hvar kamraterne L. och M. bo. Jag gick dit fr att enligt
fverenskommelse flja med dem ut; men i anseende till de mrka
trapporne gick jag vilse och knackade p en drr som var belgen en
vning hgre, n jag trodde. En fr mig oknd flicka ppnade och kom
mig fverraskande till mtes med ett ljus i handen; af min frlgenhet
sg hon tydligt att jag gtt vilse -- och vid min urskt erbjd hon sig
att lysa mig ned fr trappan. Med en artig komplimang skiljdes vi t.
Jag hade nnu ett par trappsteg qvar; men under det jag famlade i
mrkret, mter mig en manlig basrst som genast i vredesmod fverfoll
mig med oqvdingsord; den obekante fattade mig dessutom i brstet och
ville hindra mig att komma undan. Uppbragt derfver, d jag intet ondt
visste med mig, fattade fven jag min motstndare och gaf honom en
sdan stt, att farstun dervid gaf eko. Endast ett doft sorl hrdes och
allt blef tyst. Jag tviflar om mannens terfende, knner ej personen
och vgar ej vidtaga ngra tgrder till hjelp, utan beder dig
frbindligast flja mig och gra hvad som str i din frmga.

Med deltagande skyndade jag att hjelpa, om hjelp icke vore fr sen. Men
huru stegrades ej min bestrtning, d han frde mig till samma hus, der
flickorna Kindblad bodde. Jag ilade trapporne uppfor, d jag mttes af
en jungfru med lykta. "Jag r lkare, sade jag, har ngon skadat sig
hr i huset?"

-- Ja visst har kapten ftt sig en dugtig smll; men ondt krut frgr
ej s ltt.

-- Han lefver sledes nnu -- och hvar finns han?

-- Han blef uppburen p sina rum och vrdas der af sina dttrar.

-- Jag fljer med dig, sade Axel Segerman. Vid ppnandet af drren
trdde Emilia emot mig. Vittnar ej er ankomst, sade hon, att ni r en
Herrans engel, som ter besker oss i ndens stund. Hon fattade min
hand och ville ledsaga mig till den sjuke, men varseblef i detsamma
Axel, hvilkens syn frsatte henne i bestrtning.

-- Mamsell Emilia, sansa er, fr mig till er far! -- Lt ljtnant
Segerman stanna qvar hr; det r han som kallat mig hit.

-- Ljtnant Segerman! utbrast Emilia.

-- Mitt namn r verkeligen Segerman. Det som hndt kan ej ndras. Jag
har kommit hit, ej allenast fr att frklara mig, utan ock fr att
godtgra -- om sdant mer kan ske -- hvad jag ofrvllande brutit. G
in du, min vrde vn Hamster, spara icke p din bermda skicklighet och
tillt mig att f stanna hr s lnge.

Ack min Gud! -- tnkte jag -- huru skall detta lyckligen slutas och jag
skyndade till den sjukes sng. Hr fann jag Ida sittande bredvid sngen
badande hans tinningar. S snart hon borttog handduken, igenknde jag
genast den mystiske gamle mannen, hvilken jag en gng rkat p
vrdshuset och hvilken fr ngra aftnar sedan bjd mig in p
societten; han lg nu der sansls, mlls och utan knsel.

-- Tillt mig mamsell, sade jag, i det jag tog den sjukes hand,
underskte pulsen och fann hufvudgrden blodig. Bde blnader och djupa
sr tillknnagfvo, att hr var ingen tid att frlora. Jag framdrog min
lansett och ppnade dern. Blodet framstrmmade ur hans arm, hvilken
ock tycktes vara skadad. Jag anade faran och beslt att uppbjuda hela
min frmga fr att tminstone terkalla honom till sans. Detta
lyckades mig smningom. Efter en lng pinsam vntan ppnade han
ndtligen gonen och sade med matt rst: Tack herre, tack! Ni har en
stor belning att vnta af den Hgste fr ert bemdande. Gr mig nnu
en tjenst och sg mig, om jag har lng tid frig. Derefter suckade han
tungt och tillade: "det r af mycken vigt fr mina barn, att jag fr
knna mitt tillstnd. Jag nskade fven att tala med notarien
Snabbstedt; knner doktorn honom?"

-- Jag svarade ja.

-- "Om jag dr, s r det ute med mina barn. Gud, om jag finge lefva
ett r till! Knner ni min herre, att jag processar med Segermans barn?
Gr jag nu bort s hr hastigt, s frklarar lagen mina stackars
flickor fr arflsa; de f d intet, de mste ter brja kmpa med
fattigdom och brist, likasom den tiden d jag processade om min sednare
hustrus arf, sedan hon afled i Kpenhamn, och hvilket arf hennes
slgtingar ville frneka mig af skl, att de trodde sig kunna
fverbevisa mig om att hafva haft falska betyg, den tiden jag gifte mig
med henne. Jag tog det skra fr det oskra och for fver med mina bda
flickor hit till bo, i hopp att nnu trffa min ovrderliga frsta
maka, och bnfalla om hennes tillgift, samt frestlla henne mina bda
flickor. Men s snart jag i bo erhll den underrttelsen, att hon
blifvit fr lngre tid sedan dd, terstod mig icke annat, n att
genast tervnda till Kpenhamn och qvarlmna mina dttrar; och d
knde mina flickor fatfigdomens brda. Ngot bevisligt ondt kunde man i
Kpenhamn icke pbrda mig, utom att jag forbytt namn. Jag fick sdeles
lyfta hlften af arfvet, och skulle ftt alltsammans, om jag hade
stannat qvar; men jag lngtade att f hvila der min vagga hade sttt.
Ledsnaden fverfll mig och den r ej annat n en slags olycklig
hemsjuka, som tvingar anden att, fr hvad pris som helst, tervnda
till det land, der hon frst skdat dagens ljus. Nu r jag ter i detta
land: alla illusioner hafva frsvunnit, och blott den kalla, jernhrda
verkligheten grinar emot mig med frvridna drag."

-- "Knner ni min son Axel Segerman, som r ljtnant?"

-- Ja, svarade jag, han r en bra karl. -- -- Jag hade sledes klart
fr mig min olyckliga moders frfrare. De marter jag knde inom mig,
voro tusenfalldiga. Jag hade s ofta suckat ve och frbannelse fver
den nedrige bofven, och nu lg han der, ett offer fr den eviges hmnd,
hvars domar ro outransakeliga. Jag samlade all min styrka, fr att
bibehlla lugn och svor inom mig att iakttaga en helig tystnad. Och
dessutom: han var ju dock min far! --

-- "Jag kan ej d, vidtog ter den sjuke, innan jag fr sluta min son
Axel till mitt brst och af honom bedja om tillgift fr de lidanden,
jag frorsakat hans mor. Han skall ock hafva en syster, fdd efter min
bortresa, som lr heta Johanna; fven henne nskade jag se. Var god och
snd bud till komminister Mannert, och bed honom kalla hit min son och
min dotter, om de p ngot tnkbart stt kunna antrffas; men mycket
snart, medan jag nnu har full sans och krafter att frordna om min
yttersta vilja."

Jag lemnade den sjuke, hos hvilken Ida ensam qvarstannade. Nr jag gick
ut i salen, mrkte jag att en frklaring egt rum emellan Axel och
Emilia. Hon satt och hll Axels hand i sin; ymniga trar skljde hennes
kinder, och han syntes fven hgst upprrd och skakad i sitt innersta.
Jag nrmade mig dem i den fvertygelsen, att de hade lrt knna
hvarandra; ppet ville jag sga Axel hvad jag tnkte, ty jag frutsg
att hr snart skulle blifva ett afgrande gonblick. Samla dina
sjlskrafter Axel, brjade jag, d du p din faders nskan gr att tala
vid honom. Jag skall g och bereda honom p din ankomst: men du fr fr
all del ej sga honom, att det var du som strtat honom i det
beklagansvrda tillstnd, i hvilket han fr nrvarande befinner sig.

Uti f ord skte Axel fvertyga Emilia om sin nger och anhll om
frsoning, och i det han stod upp betckte han sitt ansigte med
nsduken. Sansa dig och var en man, sade jag till honom; medvetandet
att du ej med fverlggning gjort det onda, br ju styrka dig. nnu en
gng tog han Emilias hand, tryckte den och frskrade vid Gud, att han
var lika oskyldig som olycklig, samt tillade med sjlsstyrka: hvad som
n kan hnda mig, vill jag ska bra det som en man egnar och anstr.
Om jag p ngot stt kan frsona mitt ofrivilliga brott genom att
erbjuda dig och din syster min broderliga vnskap, s r jag er fr lif
och dd! Vill du alltid vara min syster, Emilia fr jag kalla dig
syster Emilia?

-- "Ja min bror," sade hon, i det ett par silfvertrar dallrade fver
hennes gons klara bl botten, och de omfamnade hvarandra hjertligen.

Nu intrdde den efterskickade komministern, som gonskenligen
fverraskades af Emilias och Axels omfamning. Uti komministerns blick
skymtade fr frigt ingen oro, ingenting som stack af mot hans alltid
lugna vsen. Mig frestod att gifva honom upplysning om allt som hade
tilldragit sig.

Mycket frundrad afhrde han min berttelse, men nnu mera bestrt blef
han fver den gamle kaptenens andra gifterml och bda sednare barn.
Men huru skulle jag skildra upptrdet i trappan mellan far och son? Nr
jag, s skonsamt som mjligt, omtalat fven detta, blef komministern
rrd nda till trar. Han beklagade Axels hrda de, vndande sig
derefter till Emilia, sgande: det r skert mamsell Kindblad?

-- Ack min herre! ni r en Guds tjenare, vill ni icke vara god och g
in fr att tala vid min far, han har skert ganska mycket att sga er?

-- Det r min pligt, mamsell; men tillt mig frst att fra en syster i
era armar. Hon vill genom er ska och vinna ett samtal med sin far; jag
hoppas, att fven hon skall f smaka den himmelska gldjen, att hvila
vid ett frsonadt fadershjerta.

I detsamma intrdde Robert P. tfljd af sin hustru.

Ngra f ord af komministern upplyste Johanna om frhllandet med
systern. Under tiden voro Emilias blickar uppmrksamt fstade p
Johanna. Hennes gon hvilade bnfallande som en engels p den
allvarsamma systerns drag. Hon ville i dem ska det systerliga hjertat,
hvarom den andlige gifvit henne frhoppning. Den dla Johanna, som
frskrckt afhrt komministerns frklaring af frhllanderna, ssom ock
underrttelsen om att fadren var sjuk, talade ngra gonblick med sin
man och bda hastade derefter att med hjertiighet omfamna Emilia. Ida
kom fven ut och frestldes Johanna. Imellertid gick jag till den
gamle, som lg orrlig likasom i en dvala. Emilia intrdde sknare n
ngonsin, upprrd af de hndelser, som inom s kort tid timat.

-- "Hvar r min son?" pustade den gamle, hvilken terftt sansen. Utan
omsvep upplyste jag d, att han var tillstdes, men jag tillade att
terseendets rrelse skulle ka faran af hans tillstnd.

Gubben aktade ej min varning, utan befallte Emilia kalla in Axel.

Ynglingen intrdde, kastade en ngerfull blick p den dende fadren,
strtade, utan att kunna framstamma ett ord, fram till sngen och
tryckte hans iskalla hand till sina lppar.

Hgt snyftande slt fadren denna son till sitt hjerta, som han engng
s omenskligt fvergifvit, och utbrast endast: "min son Axel!"

Stum af smrta betraktade jag denna scen, utan att stra den heliga
tystnaden.

Nu intrdde fven Johanna och knfll vid sin brors sida, under det
komministern upplyste, att fven hon vore hans barn.

-- "Jag knner dig Johanna, mitt dyra barn. Ja, mina barn, denna dag r
en redogrelses dag; I skolen stanna qvar hr, jag vill upprtta mitt
testamente. Komministern torde vara god och stta sig ned fr att
skrifva."

-- Herr kapten, svarade komministern, doktor Hamster kanske skrifver
och jag skall bevittna.

-- "Hamster, sger ni! hvarifrn hrstammar denne Hamster?"

-- Han r son till en Mathilda Hamster, hvilken tidigt lemnade honom
vrnls. Hon frkortade genom sorg sitt unga lif och anhll p sin
ddssng att f anfrtro sin spda son t er frsta hustru, hvilken
fven vrdat honom med samma omsorg som sina egna barn, och pkostat
hans uppfostran.

-- "O Gud, bist mig! fven han r min son. Jag frfrde den
oskuldsfullaste och renaste qvinna, jag mrdade hennes lugn -- -- --
ah, gif mig ett glas vatten -- fvergif mig ej mina barn."

Alla utbrusto vi i trar. Gubben fll ter i vanmagt. Nr han ter kom
sig fre, kallade han mig till sin sng.

-- "Du pant af min och Mathildas frsta krlek, kalla hit din mor --
men nej, hon kommer ej -- hon svarar ej. Det r s stumt omkring de
ddas lger, vinden hviskar i syrnhckarne, mnan tindrar mellan
lfven; men ingen svarar oss, d vi sitta vid den lskades graf och
grta och frga -- och grta  nyo, derfre att vi intet ftt ngot
svar. Men nr vi suttit lnge -- lnge -- s flyger en aning, liksom en
stjerne-gnista genom sjlen, och fr ett gonblick se vi -- men det r
genast borta igen. Hvad var det som skymtade fr vr sjls syn, hvad
var det som klingade i vra ron? -- jo ett: vlkommen efter! Sledes:
vlkommen efter, r de ddas trst till de lefvande; och band efter
band brista och hyddan lutar smningom, och det blir ljusare fr anden.
Men trffar p engng evighetens klara dag vr sjls ga, d ryggar det
tillbaka, d sluter det sig och frvillelsen trder i stllet fr
klarheten. Tro r ett behof fr menniskobjertat och dess trst efter
ljus och sanning r redan brjan till tro. Men d folket vandrar i
skymning och hjertat ej fr tillfredsstlla denna trst i okunnighetens
ofruktbara ken, d gr det likt Araben, som dricker kamelblod i
stllet fr vatten, p sin kenresa; d blir tron vantro och det
himmelska sinnet fanatism; d badar sig den arma menniskosjlen liksom
fogeln i sand, nr den ej kan f vatten. Men se! jag tror att min
Mathilda fr mig ppnat himmelens port, fr att visa mig en skymt af
dess hemlighet. Mnne det r s? -- Mitt frstnd r frmrkadt, jag r
sledes ingenting annat n en religis vanvetting, ett af dessa
mkliga, halfsanna vsen, som flaxa och flaxa utan att komma till ngon
hjd, och likvl tro sig svfva i hgre rymder, ana mycket, men veta
intet: som i en oupphrlig frvirring blanda tro med vantro, hopp med
fruktan, krlek med hat. Jag r karrikaturen af en himmelens son, och
bibehller, liksom karrikaturen, fr att vara det, ngra drag som ro
sanna, som i sjelfva deras skefhet bibehlla pregeln af ngot bttre.
Hvar ro mina barn? -- kommen alla hit. Axel -- fortfor den gamle --
jag vet att du och Johanna hafven ansprk p hela egendomen efter er
mor: men efter Gud frlnar mig detta gonblick, d jag nnu kan
upprepa min nskan, s beder jag, att ni delen lika med dessa vrnlsa
flickor, hvilka ro fremlingar i detta land, der de icke en gng ga s
mycket som en moders stoft att befugta med saknadens tr; anse dem fr
edra rtta syskon! Hafven I ngot emot denna nskan?"

-- Jag uppfyller gerna och med gldje min fars sista nskan hr p
jorden, svarade Axel, och i detsamma omfamnade han alla sina syskon,
samt sist mig, sgande: August, du har varit dyrbar fr min mor, dyrbar
fr oss alla, du skall dela vrt vl, du som broderligt delat vrt ve!

Med trfulla gon och matt rst, utbrast vr gemensamma fader: "Sedan
jag anammat den heliga nattvarden, dr jag nu njd och har intet mera
att utrtta p jorden."

Innan beredeisen till denna heliga frrttning frsiggick, sade
komminister Mannert: Vet ni hvem det var som mtte er i trappan?

-- Nej! svarade den gamle med bestrtning.

-- Det var er son Axel, frlt och trsta honom!

D stammade den gamle: "O Gud, det r din tillstdjelse! O min maka,
min djupt frorttade maka, jag har frtjent allt detta!" -- --

    "Barmhertighet, barmhertighet jag tigger.
    -- -- -- -- --
    Vnd af din vrede, slck den lga af,
    Som fasansfull i mina dror brnner! --
    Lt mig f bada uti trars haf
    De brnnsr p min arma sjl jag knner!
    O! gif mig tro, lgg ned uti min sjl
    En ljuf frtrstan, att din gudom finnes,
    Och att du vill den fallne andens vl,
    Och att din nd i elfte stunden vinnes."

-- "Kom min son, min Axel, kom till mitt brst, jag frlter och
vlsignar dig; frlt du fven mig!"

Axel kastade sig till fadrens brst; ngrens och smrtans heta trar
fugtade den gamles darrande hand: far och son voro frsonade.

Efter njutandet af en kort hvila, skedde frberedelsen och den gamle
anammade nattvarden, hvarefter han, fullt sansad, fortfor:

-- "Mina barn! ingen af er har fretrde i mitt hjerta, ni ren mig
alla lika kra. August! frbanna mig ej fr din mors skull; hon den
renaste dygdens infattning. Hon lskade mig fr hgt fr att ej gifva
vika fr mina bner; hon litade p varaktigheten af mina knslor och
blef en lekboll fr mina ombytliga passioner, ehuruvl de bttre
knslorna hade en god bundsfrvandt i hennes hjerta. Jag har felat. Jag
stod en brottsling framfr hennes skuldfria sjl; men hennes hjerta
uppfyllde alltid s herrligt det skna budet: att lna ondt med godt.
Sedan Mathildas de blef mig bekant hastade jag till ett gifterml med
Axels och Johannas mor. Men fr att tysta samvetets rst, reste jag en
gng hemligt till Mathilda fr att f se min August och fr att erhlla
den frfrdas tillgift. P min framstllan att vilja draga omsorg om
hennes framtid, svarade Mathilda: 'Du har blifvit rik, blifvit stor
sedan du fvergifvit mig, du lr tro att du genom penningar kan gifva
mig ersttning fr allt mitt lidande; men du skall se att fven den
svaga qvinnan kan vara stark, kan vara lugn fven sedan hennes
ungdomsdrmmar frsvunnit. Det r ej rtt af mig att dmma dig till
stndig nger, att rycka dig ur din verksamhet fr andras vl. Jag
skulle d fr den Hgste f ansvara fr ditt ffngt frspillda lif --
men'" -- -- --

-- "Jag fll p kn fr min englagoda Mathilda och sade: din stolthet
r odel; om du blott visste huru hgt jag nnu lskar dig! Mathildas
svar var kort men vrdigt och sansadt. Hon slt det kra barnet till
sitt brst, hopknppte hnderna och riktade till himlen sina blickar,
tillknnagifvande att hjertat uppsnde sina nskningar p bnens vingar
till Honom, som s underbart leder vra den. Hon bad, bad att allt
hennes lidande mtte snart slutas, om det s vore Herrans vilja; ty
detta vilkor fstade hon vid hvarje bnesuck, som uppgick ur hennes
fromma hjerta. D vi bda hunnit hemta oss, frgade jag med smrtans
och ngrens hela ngest: hvar fr jag ska trst Mathilda, du frstr
mig ej mer, eger jag ngot hopp om din tillgift?"

-- "'Min frltelse eger du, jag vill ej uppskjuta lngre med
frsoningen, ty jag behfver sjelf ganska snart bedja om tillgift' --
var Mathildas svar. Den scen som nu fljde mellan oss tv, s lnge
tskiljda, sg och hrde ingen. Det var en af dessa sjlarnes
sabbatsstunder, som vi ansgo alltfr heliga att ens lta verlden ana
dess tillvaro."

-- "Ja, lskade sner! akten er att frfra oskulden; ty minnet af de
lidanden, jag frorsakat Mathilda, har alltid frbittrat mitt lif.
Ingen huld gestalt har kunnat bortjaga molnen ur min sjl, ingen
skingra oron i mitt hjerta, ingen fylla tomheten i mitt brst; och d
jag hrde att Mathildas hjerta hade stelnat, hennes krleksfulla blick
slocknat fr alltid, d syntes mig att det enda som ngon gng skulle
kunna lka mitt samvetes sr, vore att nedstiga till henne i grafven.
Jag tyckte min mannakraft bruten: Engel! utropade jag slutligen, jag
fljer dig snart: -- men d hjde sig en rst i mitt innersta, som
sade: 'Icke s! -- du har ett ml att lefva fr, du kan nnu godtgra
det onda du frorsakat' I min upprrda sinnesstmning ansg jag denna
ingifvelse komma frn Mathilda."

Hr hemtade den gamle andan; en stark inre oro afmlade sig i hans
anletsdrag och af hans hastiga, ofta afbrutna andedrgt kunde man
sluta, att de inre stormarne nnu icke lagt sig. Efter en stunds
tystnad brjade han ter:

-- "Jag har en bn till er mina barn! frakta mig icke; jag har alltfr
lnge fraktat mig sjelf. Dm ej hrdt fver mig, jag str snart infr
en rttvis men mild domare. -- Jag var en glad, ofrvgen, djerf
yngling, som framfr allt skte fruntimmers gunst; jag blef ofta
frtjust, n i den ena, n i den andra: jag var hvad man kallar fjril,
flygtig -- brokig i sjlen, som dess vingar. Jag var lycklig i min
glada verld af illusioner och drmmar. Framfr alla dyrkade jag min
Mathilda: hon framstod alltid fr mig i ett himmelskt ljus; hon var
fattig men god, hon var i mina gon som ett helgon -- ett himmelens
budskap. Jag blef passioneradt kr i den goda glada flickan, som lik
ett oerfaret lamm nalkades det lmska rofdjuret. Jag bedrog, jag
frnedrade denna englarena varelse, brt husfriden som en lmsk
mrdare. Att frrda vnskap fr krlek, tyckte jag vara en smsak, och
att plocka den ros, som kom i min vg, ansg jag fr min rttighet. Men
de blommor, som uppskjuta frn lidelsernas rot, ro inga eterneller; de
vissna s snart och frvandlas till vederstyggliga kardborrar. Vi
mnner kalla qvinnan fr det svaga knet, p samma gng som vi, med
skoningsls strnghet, just af de svaga fordra en styrka, den vi aldrig
sjelfve gt. I knnen fr frigt Mathildas de. -- Efter att hafva
brutit denna blomma, svfvade jag till en annan, som jag sg uppspira i
rikedomens skte. Hennes hjerta var dock godt och delt, och icke s
hrdt som den klingande metall, hvilken skulle blifva hennes hemgift:
det var Axels och Johannas mor. Jag erhll hennes hjerta och hennes
hand; men fven hon, den goda, den fverseende, blef bedragen.
Frgfves skte jag i hennes famn att finna glmska af mitt frra
brott; jag var en gng insnrjd i frvillelsernas nt, jag frskte,
men frgfves att stadga mig. Min lefnad vckte uppseende, jag
misshandlade min ofrgtlige Marie -- vlsignelse fver hennes stoft!
-- Jag ndgades fly frn min lagliga maka, fly till fremmande lnder.
Der uppehll jag mig nra tv r. Men jag brjade sakna utkomst; ty
ehuru indraget jag lefde, frslogo de medel jag medfrde icke lngre.
Jag ndgades derfre blifva betnkt p att skaffa mig bergning. Jag
hade vid min bortresa lyckats att af general-en-chef fr det regemente,
vid hvilket jag tjente i Finland, erhlla ett bevis, som innehll att
jag ssom stabskapten innehade tjenst vid X... regemente samt att jag
stdse frhllit mig vl och tappert. Frsedd med detta intyg samt min
stabskaptens fullmagt -- utur hvilka dokumenter likvl namnet Segerman
utplnades och Kindblad i stllet insattes, till undvikande af upptckt
-- reste jag till Kpenhamn om vren r 18--. -- Icke utan svrigheter
lyckades det mig att vinna intrde ssom ljtnant vid ett regemente.
Genom dagalagd skicklighet och vlfrhllande befordrades jag dock
inom kort ter till kapten. Sedan lyckan ter brjade gry emot mig, var
jag frdig att ska mig nya frstrelser. Jag gjorde min kur hos
dottren till en rik grosshandlare, Helmgardt, och erhll med
frldrarnes samtycke ja af min 'hjertnybne' Caroline. Frukten af detta
ktenskap ro mina dttrar Ida och Emilia. Jag skte nu med rikedomens
blndverk tysta samvetets rst; men Mathildas suckar, min Maries
frebrelser frfljde mig i liflig drmmar och jag upplefde samma
snderslitande marter, som frfljt mig allt sedan min otrohet mot
Mathilda. Min andra hustru dog. Samvetsqvalen fver mina brott blefvo
olidliga; jag fick en trande hemlngtan. Genom utsvfningar och
pkommande lder snart bragt till frtviflan, reste jag ter hit fver;
Hr frsporde jag att min frra lagliga maka fven gtt till sina
fder; jag fick sledes icke rka henne och bnfalla om den huldas
tillgift. Hela naturen hade sammansvurit sig till hmnd fver
brottslingen: ingen ro i smnen -- och uppvaknandet... Ack! -- p ena
sidan om hufvudkudden samvetsqvalen, p den andra sjelf-fraktet. Nu
str jag vid mlet -- I knnen nu min lefnad. -- Nu sen I mitt straff
-- och _s slutas nu min lek_ -- den jag med krleken ovrdigt
bedrifvit."

Den sjuke fll ter i dvala. Efter ngon stunds frlopp uppslog han
nnu en gng gonen och med bruten rst och med uttryck, vittnande om
att hans sinnen till ngon del blifvit gripne af yrsel, yttrade han:
"Mig r gifvet att tala till menniskorna: den som hungrar och trstar
efter upplysning hre hvad mig blifvit uppenbaradt: ty den elndiges
bn trnger genom skyn, och d jag nu var stadd i bn p Mathildas
graf, klyfde sig skyarna fr min sjls gon och jag skdade all
himmelens herrlighet. Och det var ett stort rum, som ingen grns hade,
fullt af ljus, strlande frn tusende sinom tusende stjernor. Och en
ljuflig harpoton med sng brusade mellan de tindrande stjernorna som
dansade likt barnen p en julqvll. Och en rst talade till mig, men
jag frstod den icke; ty den ljudade som harpoklang fr mina ron. Men
mig tycktes att Mathilda lste sig ur englaringen och nalkades mig och
flgtade med sina vingar en ljuflig svalka kring min brnnande panna.
Och mina gon klarnade och mina ron ppnades och jag frstod allt. Och
jag hrde englarne sga: 'Sg barnen der nere, att de ej skola frukta
sig, ty Gud r krleken; men de skola nalkas honom ssom rtte barn sin
lskelige fader, icke med bfvan, utan med gladt mod och krleksfull
tillfrsigt'." -- -- --

Hr tystnade den sjuke, ddsarbetet brjade och hans stormiga oroliga
lif slocknade ut.

Efter begrafningen flyttade Ida och Emilia till Robert och Johanna. Men
med min gldje r det fr alltid frbi; ty fr bda dem jag lskat, fr
jag endast hysa en broders mma vnskap.

Sdan r taflan till nrvarande tid. Mjligen torde framtiden gifva
anledning till en fortsttning deraf.

Slut.








End of the Project Gutenberg EBook of S slutades min lek, by Maria Kraftman

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK S SLUTADES MIN LEK ***

***** This file should be named 46962-8.txt or 46962-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/6/9/6/46962/

Produced by Jari Koivisto
Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org/license

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
