The Project Gutenberg EBook of Murgrnan, by Fredrika Wilhelmina Carstens

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.



Title: Murgrnan

Author: Fredrika Wilhelmina Carstens

Release Date: September 11, 2014 [EBook #46844]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MURGRNAN ***




Produced by Jari Koivisto and Tapio Riikonen






MURGRNAN

Af

F. W. Carstens



Finskt original



Helsingfors, G. O. Wasenius, 1840.





    Imprimatur F. Granbom.





INNEHLL:

 1. (Inledning).
 2. N. den 28 Maj 18--.
 3. W. den 29 om afton.
 4. N. den 31 Maj.
 5. Den 1 Juni om afton.
 6. Den 2 Juni.
 7. Den 3 Juni, aft. kl. 6.
 8. Den 4 Juni frmidd.
 9. Den 6.
10. Den 7.
11. Den 10.
12. Den 14.
13. Den 17.
14. Den 20.
15. Den 26.
16. Den 4 Juli.
17. Den 7.
18. Den 8.
19. Liljedahl den 17 Juli.
20. Den 30.
21. Den 8 Augusti.
22. Den 13.
23. ----krona den 22 Augusti.
24. Den 3 September.
25. Den 10.
26. Den 21 September.
27. Den 30 September.
28. Den 20 Oktober.
29. S. den 3 November.
30. Den 20.
31. Den 1 December.
32. Den 10 Januari.
33. Den 20.
34. Den 10 Februari.
35. Den 3 Marti.
36. Den 11.
37. Den 12. -- Natt.
38. Den 14.
39. Den 18.
40. Den 21.
41. Den 24.
42. Den 25. -- Middagstiden.
43. Klockan 11 samma dag.
44. Den 6 April.
45. Den 12.
46. Den 19.
47. Den 5 Maj. -- Frmidd.
48. Klockan 2.
49. Klockan 3.
50. Klockan half till 4.
51. Tillgg af en frmmande hand.




(Inledning.)


Lnge har du, lskade Emilia, ftt fva tlamodet, i frvntan p de
underrttelser jag s skert lofvade tillstlla dig, angende min snart
nog tillryggalagde resas frlopp. Jag blyges nu verkeligen fver den
liknjdhet och ringa ordhllighet min tystnad visar, d snart ett helt
r lupit till nda sedan vi skiljdes. Dock tager jag s grna till godo
den enda trst jag har att tillg, intilldess du hunnit lemna mig den
fullkomligare; jag tnker nemligen: liknjd, det vet Emilia jag aldrig
kan blifva fr den, hvilken i mitt hjerta ger en sker ointaglig
plats, och hvad ordhllenhet betrffar har du mhnda prfvat den i
viktigare fall.

Mitt uppst, goda Emilia, har varit att till mne i mina bref
framstlla ej ensamt min egen person, hvilket snart blefve alltfr
trttsamt och enahanda, utan ock att fven understundom till dig
verflytta de knslor, tankar, intryck, ja, fven, det obehag, jag i
den hvardagliga sfren jag mig befunnit, vxelvis rnt. Vnta dig dock
inga romantika ventyr, inga osanna sannolikheter, inga hemliga
irrgngar och labyrinter i det vl invecklade men alltfr litet
mysterisa hvardagslifvet och framfr allt, icke ens den avlgsnaste
efterhmnning af det oefterhrmliga "hvardagslifvet" sjelft. Kasta frr
mina bref, ja redan detta frsta, i den livligaste eld som en bister
vinterafton kan blossa i din kammar-spisel; och Emilia, vredgas fr du
ej heller lngre p mig, d du ser huru ofta, huru stndigt du varit
ett ml fr mina tankar, samt huru min ovana penna grna, ehuru
fruktande, sysselsatt sig med dig! Du vet att hennes Nds (verlden har
gifvit henne denna benmnning) godhet fven beredde mig en bekvm plats
i den vagn, som avlgsnade mig ifrn dig och den ort som sett mig
fdas, sett mig uppvxa, sett mig lida! Jag sger det nu hr, ty du
knner de frhllanden, i hvilka det stllt mig, men nog dermed, det
r ej dem jag vill upprepa. Sluten inom mig -- ty ej ens vagnens
stundom hftiga gungning eller kuskens kraftiga eder frmdde vcka mig
till det yttre lifvet -- satt jag och tnkte p dig, p det frflutna,
ja fven p det tillkommande, hvilket anande och oknt bildade sig fr
min fantasie; jag sg ett stormande haf, som i sina vgors fradgande
skum hvlfde de brckliga ehuru stolta farkosterna; jag sg de arma
offren fr elementets raseri i ngest och frtviflan anropa allfadrens
frbarmande; jag sg, men jag betckte mina gon fr att ej se vidare,
huru de i ett nu ohjlpligt frgingos. Dock, Emilia! Jag har skildrat
dig de skrckfulla scener, som skapade sig i min inbillning, skda du
fven nu med mig de leende strnder, de vnliga ngder, de grnskande
lunder, som efter denna storm kom att mildra min sjls oroliga
tillstnd. Ett land, det jag mhnda svrmiskt nog benmner
paradisiskt, tyckte jag nu log emot mig, och lockade mig att betrda
dess helgedom; klarare n i mitt hemland syntes mig den bl himlen,
intet dunkelt moln, ingen nattlig sky flckade dess rena hvalf;
friskare grnskade hr den skyhga skogens barn, dem ingen egennyttig
hand bervat deras nring och kraft. Blommorna smekte hvarann i
systerlig frening, och ehuru den ena doftade praktfullare, frgrikare
lskvrdare n den andra, hade avunden aldrig ftt nrma sig deras
frtroliga krets; hvar jag sg erbjd sig for mitt ga skapelser af en
hgre natur; allt andades salighet och lif! Men jag mste ju en gng
vakna utur mina idylliska drmmar, jag ndgades taga verkligheten i
betraktande, ty min dagsresa var slutad, och p det nu intrffade
nattherrberget skulle jag uthvila mina verkeligen trtta lemmar.
Hrifrn strcker sig fven den frsta hlsning min hand tecknade dig;
omvxlande knslor och tankar, i fljd af likas hndelser, yppa sig i
de anteckningar jag hr gjort; emottag dem med fverseende, de gra ej
ansprk p effekt, det r endast till ditt hjerta, ej till ditt
granskande frstnd jag talat.




N. 28. Maji 18..


    nnu en hlsning! En s hr s varm.
    Jag dig, o hulda Fosterbygd! Vill snda;
    Tag den emot, den gr ur trofast barm;
    Och huru n mitt de sig m vnda.
    r du den tanke frst och sist likvl,
    Som smyger sig utur min sorgsna sjl.

Jag har uppvaknat, lskade Emilia, ifrn en ganska god smn; mina
sjls- svl som kroppskrafter ro styrkte af den hvila jag erfarit.
Vid mitt lilla kammarfnster har jag njutit af den milda vrluften,
hvilken fritt spelar in genom det ppnade fnstret, O! hvilken herrlig
morgon, detta stlle r lngt trefligare n jag i gr vid min ankomst
fann det, skymningen svl som trttheten hindrade mig att d urskilja
dess hgst trefliga lge; n som lper alldeles under mitt fnster
krker sig i behagliga bugter framt, och p dess strnder resa sig
bjrkar, s vackra, s raka, som voro de af den vrdsammaste mstares
hand ditplanterade. Men, hvad sger jag, som voro de? Hvilken hand
kunde i frmga fvertrffa dens, som dit sat dem? Ack, Emilia!
hvilkens kunde mera vrdande hvila fver och beskydda sitt verk? Hvad
den r vacker, denna vrens frg; denna unga, friska, grna; jag
fruktar att frtrampa ett enda grsstr, s obeskrifligen skn och
ljuflig frefaller mig naturen.

Denna dag frer mig ter lngre ifrn dig, och likvl tycker jag mig
aldrig varit dig nrmare n just nu; mina trar blanda sig med dem p
bladen af den daggfriska syrenqvist jag nyss brutit ur den lilla hcken
under mitt fnster. Det skall flja mig detta minne ifrn mitt hemlands
nejder, och nnu der borta, ehuru vissnadt, fr mig utgra ett vanligt
fridens budskap. Min glada men ngot nyfikna vrdinna har redan
bestyrsamt inburit min varma morgondryck; hon str nnu med frgande
blick, och tyckes afbida ngot uppdrag. Lef vl, Emilia! lef vl!




W. den 29 om afton.


"Tycker Mamsell som jag, s hvila vi hr fver natten," tilltalade mig
min hederlige kusk, d vi i gr p aftonen klockan sex stannade utanfr
gstgifveriet i X, en liten ntt by; "det r helgedagsafton, och d r
icke brukligt att man s hr strapserar; ocks kunde Mamsell, om hon s
vill, i morgon, emedan kyrkan ligger helt nra, bevista gudstjensten
der, innan vi antrda vr resa"...

Efter denna temmeligen vidlyftigt utfrda, men vlmenta proposition,
hvarupp jag lngt fre dess sista mening svarat ett "rtt grna,"
ppnade min bugande rdgifvare vagnsdrren, samt hjelpte mig stiga
utur. Verkeligen ljudade ocks redan de hgtidliga klockorna ifrn det
nrbelgna kyrkotornet, det var hr s bruket, att Lrdagsringningen
frkunnade Sabbatens ankomst. Jag lt allts i ett snyggt rum inbra
mina res-effekter, samt logerade mig in ders godt jag kunde. Kuskens
frslag kom mig nu fre som icke s alldeles omjligt att efterflja,
och sedan jag med mitt vrdsfolks lilla sta flicka bortpratat en del
af den terstende aftonen, skte jag i hvilan ro, fr mitt bedrfvade
sinne... I dag uppvcktes jag af mitt lilla griga aftonsllskap; ledd
vid sin sndagsputsade moders hand insteg hon till mig, med det lilla
hvita frkldet uppfyldt af doftande liljekonvaljer och de sknaste
hvitsippor jag ngonsin sett. Hvar hade dessa sednare, undangmde fr
solens redan brnnande strlar, kunnat bevara sin mjella hvithet och
friskhet. Ack! huru vackra ren J barn af den gudomliga naturen; huru
afvundsvrd eder skra renhet...

Sedan jag pkldt mig, och utur min nessesair framtagit samt upp den
lilla gifverskans hals bundit ett litet guldkors till minne af denna
glada morgon, hastade jag, bitrdd af henne, att till en krans hopflta
blommorna. Jag hade just slutat, att med densamma pryda min hatt, d
den till gudstjensten sammankallade ringningen ter begynte. I ett
sprng var den lilla ifrn mig, och d jag kastade gat utt vgen, sg
jag henne redan lngsamt och allvarligt, likt en sedig trna, framg
vid sin moders sida...

Jag har beskt detta Guds hus, hvilket med andakt betrdt, ingenstdes
frfelar sin gudomliga verkan. Frisk och mild inflgtade vrluften i
dess korsgngar och andades frid och vlkommande till det mangrant
frsamlade folket. dmjuka med hukade hufvuden sutto p ena sidan af
den lilla kyrkan qvinnorna i mjella hufvudklden, och upp den andra,
karlarne med blottade hufvuden; andakt och stillhet rdde fverallt, ej
ett andetag hrdes, icke ens af de spda barnen, hvilka tfljt sine
frldrar, tills klockaren uppstmde den vackra psalmen N:o 392. "Den
blida vr r inne, och nytt blir jordens hopp;" d infll hela
frsamlingen uti en ljudande chorus; men jag, Emilia! jag sjng ej, min
sjl var s betagen, att rsten ej frmdde hja sig till instmmande
af den allmnna lofsngen; jag knde trarne jaga utfr mina kinder,
och frst d, nr psalmen var slutad vgade jag upplyfta mitt tunga
hufvud...

Jag skyndar nu att omnmna Ordets frkunnare; tnk dig ingen af
nutidens vlfriserad, finrakad och modern sprtt, hvilken med ltsad
allvarlighet, i frtid pkldt kappan, nej, en ldrig gubbe med
silfverhvita lockar, skred lngsamt gngen uppfre, vrdnadsbjudande
uti sin enkla drgt, och sjelf brande sin gammalmodiga psalmbok, utur
hvilken han snart fr menigheten upplste ngra till hjertat gende
verser. Med darrande men hg rst gaf han nu folket sin vlsignelse,
innan han vidrrde det mne, frn hvilket han sedermera i korthet, men
tydligt och med full mening, frklararade: Skapelsens ndaml, och Guds
hopp att genom dess mngfald beveka menniskans hjerta till erknnande
af Hans vishet och godhet.

Svrt vore fr mig att upprepa, hvad jag likvl med uppmrksamhet af
den aktade Gubbens lppar hrde utfras, och skert, s hoppas jag,
frsvinner ej det goda intryck mitt hjerta deraf erfor.

Sedan jag sagt mitt vrdsfolk farvl och med hjertlighet kyst den lilla
flickan, hvilken till ett terseende lofvade bevara det lilla korset,
lemnade jag lttad och lugnad denna vnliga fristad.

I dag har jag endast rest fyra mil, men som blott fem terst till dess
jag kan se kyrktornet i N, hinner jag, oaktade detta lilla drjsml, i
god tid dit. Hrtills, lskade Emilia, har endast land tskiljt oss,
drefter blir det ocks hafvet, det lskade, men frrdiska hafvet.
Mins du huru ofta vi i aftonens lugn framgungat p den klara bljan
invid dina frldrars trefliga Svanevik, huru vi d i inbillningen
frstorade dess omkrets, samt frestllde oss faror och fvenfvr, der
inga funnos. Mins du d jag verkeligen, fr mitt sjelfsvlds skull,
helt ofrmodade halkade fver btkanten, men, i anseende till det
grunda stllet, snart nog af prostens Wilhelm blef upphjelpt, samt lik
en Sjgud, drypande af vatten, ifrn hufvud till fot, skamflat och
sklfvande fick sitta stilla i ett hrn af bten, tills den hann landa.
Mins du nnu huru vi frirrade oss i den tta skogspark, som omgifver
det hem jag fordom kallade mitt? och huru sluteligen flaggen vid
fiskarkojan blef vr ledstjerna genom denna lilla cken. Der str nnu
p klippan invid hyddan det lilla tempel vi, jemte din broders och
Wilhelms tillhjelp, med s mycken mda uppfrde; icke ens tiden har p
detta oskyldiga verk velat lgga sin frstrande hand; till dessa
tidigare tilldragelser i min lefnad flyr min tanke s gerna, kunde jag
endast t glmskan lemna de sednare. Nu god natt, jag gr att drmma om
dig, och tecknar dig ej ngra rader frrn ifrn N.




N. den 31 Maj.


Det r ifrn ett litet snyggt vrdshus jag tillskrifver dig dessa
rader; mitt ressllskap, det hennes Nds godhet utsett mig, men hvilket
du nnnu icke ens till namnet knner, har redan fr tvenne dagar sedan
hit anlndt, och vnta endast p vind samt ordres, att kunna g ombord;
du r vl nyfiken att lra knna de personer, med hvilka din Mathilda,
tminstone fr en kort tid, skall trda i ett vnskapligare
frhllande, och jag skyndar att tillfredsstlla din vntan i den
delen, i det jag sger dig att det r Hof-Rdet B., hvilken nu
tervnder till S. med tvenne barn, en flicka om 16, och en gosse om ll
r, ifrn en resa den de fr njet att trffa anhrige, fr trenne
veckor sedan hittt gjort. Det r en lskvrd familj, s mycket jag
hittills kunnat finna, och som vi framdeles komma att bebo samma stad,
lofvar jag mig redan p frhand deraf nje. Adolph upphr ej att
bertta om onkelns p Svrdsby herrliga tvvningshus, med balkonger
och terrasser; hans stall med tolf magnifikt vackra, glnsande hstar,
hans prktiga jagthundar etc. etc., och tycker endast att terresan
fretogs allfr snart; Rosa deremot, fann tanten, onkeln och kusinerne
visst ganska uppmrksamma och lskvrda, samt fr frigt allt ssom
Adolph sagt "frtrffligt," men lngtar lika fullt att f betrda
hemjorden, och hlsas af mor och syskon.

Jag anar dock, att ngonting djupare ligger till grund derfr; lt se.
Jag finner mig just vl i denna lilla krets och har redan i samrd med
Rosa p bsta vis rangerat vrt lilla hushll. Ngonting mgtigt drar
mig till denna unga flicka, och ehuru jag rknar fyra r mer n hon,
fverensstmma vra tnkestt dock fullkomligt. Just nu intrder hon i
mitt lilla rum. "Mathilda mste", sger hon, "spisa med oss, eljest har
icke heller jag ngon matlust." -- God natt!




Den 1 Juni om afton.


N. r en ntt stad, ehuru gammalmodig, har trnga och smala gator med
en hgst ojemn stenlggning, hvilken verkeligen prfvar fotgngarns
vigilans och hllning. De hga stenhusen med sina tv  tre vningar,
antyda ngot stort, och vilja, likt en pratsjuk lderdom, bertta om
ett vigtigt fordon. De tvenne kyrkor staden ger ro fven urldriga,
och skola frtjena, att med uppmrksamhet invndigt beses; det grmde
mig af hjertat att ej kunna, ssom jag det nskat, njuta af det njet,
men tiden medgaf det ej; jag vill nu endast i korthet fr dig omnmna
deras olika yttre: den Grekiska, med kupolformade tak, r liten, och
tyckes icke kunna inrymma ngon strre folkmngd, likvist skall, enligt
hvad man berttade mig, byggnadssttet invndigt, gra den rymligare,
n man kunde frmoda. Hon skall vara rik p dyrbarheter, reliker och
yppige kyrkoprydnader, samt isynnerhet utmrka sig genom en ofantelig
frgyld metallkrona, hvilken ensam skall frm fullkomligt upplysa hela
kyrkan. Den Lutherska r fyrkantig och ganska stor; hon strcker sin
tornspets sker och botande upp mot skyn; jag kuude icke terhlla mina
gon att flere gnger ibland molnen uppska dess spets, och har aldrig
kunnat tnka mig en frfrligare hjd, det glimmande korset derfver,
hvilket skall innehlla 8 alnar i hjd och 5 i bredd, syntes nu endast
ssom en fin strimma, och ehuru sjelfva kyrkan redan rknat sekler,
tyckes dess kolossaliska hyggnad, nnu vilja trotsa tiden. Nog hrom,
d jag ej kan gra dig beskrivningen utfrligare. Lt nu ditt ga vnda
sig ifrn staden; men flja den mer n tjusande utsigten ifrn dess
hamnsida; ngonting mera storartade kan du ej se; hafvet, som ifrn
ondlighet, i strtande skum, hvlfver infr dina ftter, der ett
blverk eller en brygga, i frtrstan p sin orubbeliga styrka,
emottager dess omilda smek; skepp och farkoster, som dels i fulla hvita
segel klyfva vgorna, dels stillastende afbida en gynnsam vind. Hr
ser du ett fartyg frdigt att lyfta ankar, matroser skrika och springa
om hvarann, hattar surra i luften, nsdukar hvifta, afskedshlsningar
skickas i otalig mngd, och terfrnyas stndigt genom ett fortfarande
hurra! Under det gat hrmed sysselsattes, fngslas rat af allt
tydligare och skarpare kanonskott, och snart upptckes rken af ett
ngfartyg, som i brusande fart hrmar sig hamnen; Nu saktas farten,
bruset tystnar, hjulen stadna, btshakar utkastas och plankor hllas i
beredskap, ssom ett medel att frena skiljda vnner och frnder. En
skn anblick, lskade Emilia! men mitt ga svfvade hrunder trfyldt
bort t den grna vnliga skogssidan, som lngs kusten, s lngt gat
bar, erbjd stillhet och frid. Hvem skall rcka mig en hjertlig hand d
jag snart betrder en frmmande jord! i hvilket ga skall jag lsa ett
upprigtigt vlkommen? Hvad skall jag vl erhlla, emot hvad jag
frlorat? O! mina lskade Frldrar, J som slumren den eviga smnen,
hvem skall godtgra mig eder oersttliga frlust!

I morgon kl. 6 skola alla passagerare vara ombord, nu derfre farvl,
du, min Emilia! den vackra aftonen lockar, och jemte Rosa, hennes far
och broder, gr jag att njuta af dess svalka och behag; vi hafva redan
tagit i skrskdande vra hyttor eller sofrum, de ro sannerligen ej
stora, men samlingsrummet eller salonen deremot r rymlig och treflig,
och passagerarenes antal, enligt hvad man sagt, blifva hgt. -- God
natt!




Den 2 Juni.


    Vinden blser upp ihast,
    Segel fylla stng och mast,
    Skeppet styr till andra lnder,
    Gud vet nr det tervnder.

                         Runeberg.

Hafvet r dock ett herrligt element, af hvars anblick hjerta och sjl
njuta, ja! nda till outsglighet! Gifves ett hgre nje n det man
erfar gungande p ett stolt och vlbyggt fartyg, hvilket nnu i sjelfva
dess ddsstund trotsar sin alltid lmska, alltid till fejd beredde
fiende -- vgen. Det lider nu mot aftonen, solen sjunker smningom
glittrande i bljan och lofvar i morgon, teruppfriskad, tnda ett nytt
ljus! Dock, som sllskapet mangrant frsamlat sig under dck, fr att
invnta th-timman, finner jag ledighet att vid relingen, medelst en
blyertspenna, teckna dig dessa rader. -- Jag vill dock g punktligt
tillvga och formeligen presentera dig personalen upp _rnen_,
(ngfartygets namn), hvars alla hyttor, till min stora frvning,
befunnos s upptagna, att ej en enda mer varit att tillg. Du kan af
min presentation mjligen i en framtid igenknna en och annan af de
agerande personerne.

Geheimerdinnan Nobelcreutz satt vid mitt intrde midt i salongens
soffa, jemte tvenne dttrar, och tycktes, medelst en hgst frnm min,
vilja pbjuda uppmrksamhet och respekt; dmjuka vid herrskarinnans
minsta rrelser, bugade sig ett par hvita strutser fver den i
paille- och lilas-skiftande hatten, i hvars yttersta kant en qvarters
bred duggregnad blonde kantade sig; en svart med spetsar bebrmad
mantille skylde, snart sagdt, hela hennes icke ringa figur, d jag
undantar en mager silkesvantad hand, hvilken fogade sig fram om
mantillen och qvarhll en pirat, som i vlmga lofvade proviantera for
hela den terstende resan; min skarpsynthet tillts likvl ej intrnga
till dess digra innehll. P hvardera sidan om sin fru moder sutto
Frknarna Cloty och Jettchen Nobelcreutz, med blomsterqvastar p, och
under hattskrmarne fladdrande bandndar i fverfldande lngd, samt
yfviga och slpande kjortlar, hvilka i behagligt vrdsls oordning
sopade lngt utt Salongsgollvet. Framfr dessa hade en ung Dandy, med
hngande hr, fattat posto, och gjorde sig uppmrksam p hvarje
Frknarnes knappt uttalade nskningar. S i ordning fverstinnan Z., en
ung, vacker och liflig varelse, hvilken, medelst sin naivit och sitt
ltta stt att vara, lockade till sig alla nrvarande unga karlar; Jag
ville frdmma henne fr dess koketteri, men urskuldade henne derjemte,
finnande det alltid lika jemna, muntra sinnet, d hon endast omgifven
af fruntimmer trodde sig fullkomligen obemrkt. Den hgsta enkelhet
rdde i hennes kldsel, som bestod i en ttt t halsen sluten
kammarduksrock med en der sittande krage; en med en hvit bandros prydd
halmhatt hvilade i hennes kn; och det mrka hret, lagdt i en prydlig
vridning, gjorde henne lill en verklig madonna. S vacker hy, s skna
gon, har jag nnu aldrig sett; i dem lg ngonting obeskrifligt, p en
gng bde allvarligt, knslofullt och sklmskt. Tnk dig kontrasten
emellan de rosendoft ande Frknarne N. och denna. Men vidare till
saken; trttna fr du ej p min beskrifning, ty hvarom skulle jag
eljest, midt p ensliga hafvet orda, om ej anledning fick tagas af
nsta grannen. fverjgmstarinnan Bjellerdorf, med utstende underlpp
och blossande kinder, paraderade derefter i skiftande salopp; tunga
orgensinska eldgula band, med svarta nopper, voro ggla vid ggla
radade p hennes veritabelt italienska hatt. Hon utgjorde en slags
sufflr emellan Geheimerdinnan och Borgmstarinnan T., hvilken
sistnmnda satt p fverjgmstarinnans vnstra sida. Denna ett
pratsjukt fruntimmer, som tagit sig liten air, och genom sitt
nyhetskrmeri, funnit intrde i de hgre kretsarne, satt nnu med
Tidningsbladet mellan fingren och upprepade derutur inhmtade nyheter,
hvilka naturligtvis intresserade Geheimerdinnan, som nu i flere veckor
varit skiljd ifrn hufvudstaden, och sledes undgtt dagens vigtigare
hndelser. "N! men min aldrabsta Fru Borgmstarinna; nr skedde det?
nr blef det afgjordt? faststlldt?" etc. etc. etc. "d jag lemnade
hufvudstaden hrdes ej ett kny derom, nej icke det aldraminsta." -- "N
jag kan sga," genmlte Borgmstarinnan, "jo, jo, jag viste det redan
lngesedan; redan fr ett halft r sedan, men som jag ej gerna berttar
nyheter, ty jag har oskyldigtvis ftt p min rkning saker hvartill jag
varit fullkomligt innocente;" s ... s ... har du verkeligen engng
tegat (tnkte jag) och lemnar nu henne alt vidare omfrmla nyheter.
Fru Rdinnan ., med stora ftter och rda hnder, hvilka sednare jag,
i anseende till deras lifliga frg, varsnade, satt dernst; de redan
lngesedan aflagde stora Zobelpalantinerne hade funnit behag fr henne
och hennes dotter, hvilken sednare, ehuru ung, fven inkrupit i en
dylik. Slutne och endast ngongng smhviskande meddelade sig dessa
till hvarann. Vidare, en aldrig blek Fru med en kudde bakom ryggen, mot
hvilken hon ogenerad lutade sin, som det tycktes, matta kropp; hon
skall, sger man, begagna sjluften fr sin hlsas skull. Invid henne
satt en ung tck flicka, hvilken outtrttligt egnade den gamla sin
uppmrksamhet, jemnade kudden, borthviftade flugor, och ibland lgt
upplste ngot utur en bok. Frun r en Lagmanska Ljung, flickan, hennes
dotter-dotter.

Flj nu andra sidan t, samt gr en djup bugning fr Friherrinnan C.
och dess trenne dttrar, hvilka galanta och utstofferade, sinemellan
diskuterade om, huruvida fverstinnan Z----s robe, i anseende till dess
glnsande hvithet, bestod af babtist eller mousslin, hon var alltfr
nonchalante i sin kldsel, mente Frken D., hvilken redan blommat ut,
och just hll p att i sin lefnads hst frfrysa, om ej till hennes
lycka Assessor Bengelberg hos henne slagit sig ned, och ter
uppvrmt den halfstelnade bloden. -- Vidare ser du Mamsell Bergbrun,
frknig och fet, i hgrd sammetskapott, prydd med otaligt mycket
snrmakeri-arbete; hennes ena hand leker med en parasoll, under det hon
med den andra ikring parasoll-kppen gr underliga hieroglyfer och
ringlar med de ifrn halsgropen ned till ftterne hngande
kapottsniljorne. Hennes valsprk r: "stor sak" dervid jag, som ofta
hrde detta hennes utrop, lt mig falla i minne salig Fru Grsstrms
ord: "Stor sak, vill ingen annan hafva min dotter, s behller jag
henne sjelf" -- Gif nnu en vnlig blick t Rosa, hulda B. och din
Mathilda, och vnd fr resten det friga sllskapet ryggen, ty ehuruvl
stort, intresserar det dig sannerligen ej lngre. -- Man pratar, man
skmtar; Herrarne, hvilka skert utgra ett lika stort antal som
Fruntimren, framkasta qvicka och dumma infall, buga och complimentera;
de unge isynnerhet springa om hvarann, och uppvakta Damerna med
apelsiner och konfekt-psar, kika genom salongsfnstren, och utblsa
rkmoln utur de stndigt blossande cigarrerne. Till namnen knner jag
hr f; Geheime-Rdet Nobelcreutz, ser jag dock ibland avancera sin
Fru, likas Borgmstar Trullsberg, hvilken med hatten i hand lik en
snurra trissar in genom drren. Ljtnant Pirouette, och Secreter
Flanquette ro fven utmrkte personer, och af Frknarne jemnt
anropade; fvens Direktr Bergbrun, som blott spelar sex skillings
boston med fverjgmstarinnan och Assessor Bengelberg. Nu hr jag man
ter ruskar p sig der nere. Rosa, som under trngseln ej frr saknat
mig, kommer upp och storbannas fr det jag stulit mig undan. Aftonen r
gudomlig! hafvet stilla som lugnet i en ostrd barna-sjl; O! du
herrliga Rosa! hvad du i din lilla svarta sidenspens och dina ljusa
hngande lockar r tck; mtte icke heller lugnet i din unga sjl
grumlas af tidens oskonsamma hand. Jag har ej mlat dig Rosas portrtt,
min Emilia, men i afton ville jag med lefvande frgor kunna gra dig
begripligt huru vacker hon r. Den ppna pannan, den friska kinden, det
ljusbl gat och den sirligt bildade nsan, den svllande runda lppen,
allt detta lter ju lnka sig, men det oskuldsfulla englavsendet mste
man se, fr att fullkomligt kunna fatta och beundra; jag har frgat
Rosa om jag fr hlsa dig. "Jo, om hon r lika god som du," ljd
svaret. -- Oerfarna Rosa! Du knner mig ej, och fster dig dock med
hela ditt oskyldiga sjl vid mig, men p mig skall du icke bedragas.




Den 3 Juni aft. kl. 6.


Man dricker ter th, och jag hastar till dig, Emilia! Gud vet om jag
hrefter blir i tillflle att fr hvarje dag skrifteligen gra dig
ngon anteckning. M den derfre gras medan jag det kan. -- Sittande
p dck har jag i dag betraktat himlen, hafvet, klippor och grnskande
frbiseglade uddar, sjgngen har ej varit stark, men likvl ngon dag
har dock varit lycklig nog, att ej knna delaf, ehuru en ofrutsedd
anledning fr ett gonblick hll p berfva mig min fattning. Som sagdt
r, jag satt ifrn morgon bittidag p min vanliga plats invid relingen,
och visste ej, stundom blott af Rosas phlsningar vckt till det
nrvarande, hvad tiden led, d middagsklockan lt hra sig och jag sg
Hof-Rdet nalkas mig. "N min goda Mamsell! fr icke jag med den store
skaldens ord frga: 'har hon ej skdat berg och lunder, och sund och
ar frr n nu,' nu har hon sutit hela guds lnga frmiddagen och
betraktat allt detta s troget, som skulle hon vntat, att bakom ngon
bergsudde upptcka en lnge saknad, eller mhnda otrogen lskare." Vid
dessa skmtsamt yttrade ord, bjd den vnlige gubben mig armen, samt
frde mig ned i salongen; men, -- borta var mitt sjlslugn, hela min
varelse hade vid hans sista ord erfarit en smrta, som skulle jg
srats af tusende dolkstygn; en ovilkorlig sklfva genomfor min kropp,
och frsvagad, mhnda tillika af sjgng, nedsjnk jag sansls p den
frsta stol mig mtte. "Min Gud! hvad gr t er Mamsell," utropade
Hof-Rdet, "Rosa skynda dig hit med eau-de-cologne; uppassare, tag hit
vattenkarafin, finnes d ej ngot Rhenskt att uppfriska lpparne med?
detta har hon af det frdmda kikandet och spejandet t hvarenda
bergsudde; hon skulle som vi andra sl sm lofvar ikring och under
dck; ej vara s fjer; men ibland taga sig en droppa snapps p socker,
ty sdant gr an och mste gras p sj; s skulle den frdmda yrseln
af fartygets rullning ej gra ansprk." Desse voro allt ord, hvilka jag
under bemdande att vinna fattning hrde. -- Den lskvrda Rosa var
oupphrligt knfallen vid min sida, och hade under vlmening fver mig
utmt hela sin eau-de-cologne-flaska. fverstinnan Z., Geheimerdinnan
Nobelcreutz och dess dttrar, hvilka sednare under sin Hgvlborna fru
moders beskydd nu vgat lemna sina platser, hade jemte flere andra
personer under denna tilldragelse fullkomligt frskansat platsen der
jag halflg. Af de ndigas lppar hrdes tskilliga fransyska strofer
_af pauvre petite! ah pauvre petite! c'est un accident des vertiges_;
skert har hon knning af sjgngen; _mais elle n'est pas laide, Cloty
mon ange! regardez les yeux bleus, ce teint d'albatre et ces lvres de
corail_; hvarifrn och hvem kan hon vara etc., etc. Frken Cloty, som
sjelf hade ett par mrka blixtrande gon, gaf mig omsider en ndig
sidoblick, men vnde, utan att svara, snart sin ndiga fru moder
ryggen. Till min innerliga tillfredsstllelse erbjd mig Kaptenen sitt
eget nrgrnsande lilla rum, der jag smningom, i den mig aldrig
fvergifvande Rosas sllskap, fick terhmta mina krafter. Denna afton
r ej s vacker som den fregende; himlen ar mulen och ngra redan
nedfallande regndroppar bebda ett annalkande ovder. fven sjn hfver
sig oroligt; mtte vi ej utsttas fr storm; det vore dock ohyggligt,
att under natten ndgas kmpa med vgorna. Ovdret tilltager verkligen
minutligen, fartyget krnger redan s ofta, att jag med mda,
skrifvande, kan behlla min plats, och som man der nere hrs frena sig
att vara trefliga, det vill sga: Ljtnant Pirouette amuserar de unga
damerna med hvarjehanda kortkonster, trder sax p band, samt gr nt
p hnderna, Borgmstarinnan fortfar att bertta nytt, och Direktr
Bergbrun med fverjgmstarinnan och Assessor Bengelberg spelar boston,
-- s sger jag i hast: god natt Emilia! och begifver ocks mig till
trefnaden.




Den 4 Juni frmidd.


Hu! en stormig natt! regnfull och ruskig; nstan ingen af Passagerarena
har kunnat njuta af hvilan (d jag undantar Rdinnan ., hvilken
medelst tillhjelp af nsorganerne hela natten spelte en uthllande
solo), ehuru Kaptenen i gr afton frskrade, det fruntimren, i
anseende till stormen, kunde sofva trygge. Mon Dieu! Cloty! sofver du?
suckade Geheimerdinnan; uff! uff! pustade fverjgmstarinnan,
hvarunder jag frestllde mig huru hennes underlpp skred ovanligt fram
om den fre. -- O, Herre Gud! pep Borgmstarinnan, hjelpe oss till
dager; jag ngrar dock som alla synder, att jag i gr afton s illa
frtalte fru Godman, hon r likvist en bra beskedlig menniska, och gr
ej maskan emot. -- Slunda, under stnkande och pustande frgick natten
ingalunda fort; Borgmstarinnan var den frsta som stack hufvudet ut
ifrn sin otrefliga bostad; sg med spejande blickar ikring p sina
nrmaste, och midt emot liggande grannar, men som de nnu en hvar,
trtta af nattens mdor, lgo orrliga, grep hon i tysthet efter sin
stora sammets-pirat, knde och knde lnge efter ngot deri, -- gissa
dock min hulda lsarinna efter hvad? Ah du trga, dumma frfattare,
efter nsduken? -- Nej, n tandborsten? Nej; h bevars, kammen d? Nej!
nej! nej! tidningen, Tidningen var det, hvilken hon, fr bttre minnes
skull, nnu fr femtiondenionde gngen med spndaste uppmrksamhet
brjade genomgna.

Nu r ter lif och rrelse; vinden fortfar god och kapten sger det vi,
om den ej ndrar sig, redan middagstiden kunna passera den s mycket
beprisade vackra skrgrden, och sledes straxt p eftermiddagen lpa i
hamn.

Jag vet ej hvarfre mitt mod sjunker, och mitt hjerta slr ttare slag
ju nrmare jag nalkas mlet fr min resa; r det fruktan att t en
gammal otlig fru ej kunna, ssom jag det br, och hon har rtt att
fordra, egna mina dagar, eller r det den qvinliga svagheten, hvilken
objuden kommer mig att gra jemfrelser mellan frr och nu, som med
allt fr mrka frger mlar mig mitt tillkommande beroende. Jag vill ej
neka att ett flygtigt samtal emellan Mamsell Angubrit Bergbrun och Rosa
inverkat p min sinnesstmning. Sittande i gr afton invid Rosas sida,
frgar henne Mamsell Bergbrun, visande p mig, -- hvem den der flickan
vore som hon (Rosa) s alltfor beskedligt hjelpte d hon s illa dnade
af? Herrskapet mtte vara gamla bekanta, tillade Mamsell Angubrit, d
lilla Frken gjorde sig s mycket besvr, och till p kpet spenderade
hela sin luktvattenflaska p henne?... Icke ldre n sedan fem dagar,
d sg jag Mamsell Sommer fr frsta gngen. Frst fr fem dagar sedan?
halfskrek Mamsell Angubrit, och hllde hela sin luktvattenflaska fver
henne, det som nd r s dyrt. Jag kpte mig vid min afresa ifrn S.
hos Kller en flaska dylikt superfint _rdloconne_, och betalte
derfre sju pltar, och jag har nnu knapt tagit en fingerborg deraf;
lilla frken skall f se, hr har jag flaskan; i det samma frde hon
handen bakom ryggen och fram tog verkligen en med den vlknda stmpeln
fr sedd eau-de-cologne-flaska; "h, sade smskamtande Rosa, d nyttjar
Mamsell Angubrit ej ofta deraf, men d det r s dyrt r det ej heller
underligt, min deremot r vl fven hos Kller, men sledes af en smre
sort, den kostar endast en i Banco, jag tycker den r..." -- "h fy
bevars! hgskrek nu Mamsell Angubrit, afbrytande Rosa, den r usel, och
vidbrnd, s man kan f nysningar deraf, men jag hade s nr glmt, --
'Sommer' hette bon ju? Mamsell Sommer! hvad r det fr en Mamsell
Sommer?" -- "Knner d Mamsell Angubrit ngon med det namnet?" -- "Nej,
men jag tnkte, jag tyckte jag vill minnas jag hrt ngot dylikt, Som,
Somm, Sommerset; rigtigt, nu har jag det, det r i ngon roman ngot
luststlle eller landtgrd som heter Sommerset;  propos af roman,
lser lilla frken gerna romaner? Ack, det r frtjusande att lsa
romaner, jag lste nyligen Rinaldo Rinaldino, hvad det nd r fr en
hjertans karl, men man skall hafva godt minne att komma ihg alla de
der stygga namnen, jag mins dem som p mina fem fingrar; men Sommerset
hette hon?" "Nej endast Sommer." -- "Jas, rigtigt, det var ju
landtstllet. N, huru kommer hon med detta ovana namn att frdas
hitt?" -- hr ville Rosas tlamod frg. "Namnet, goda Mamsell
Angubrit, gr ju ej till saken, dessutom lter det ju behagligt; hon r
en fader- och moderls flicka, som lenmat Friherrinnan Y. sitt lfte,
att i dennes ensamhet fr henne utgra ett dagligt sllskap." --
"Friherrinnan Y? s, s, ack hvad jag beklagar henne, en s strng,
kinkig och sjuklig fru; n, der fr hon sju dar i veckan, stackars
flicka, hon r d ej rik, (och hrvid skrtade hon p sin sammetsrock)
som ndgas antaga ett sdant anbud?" -- "Nej, lngt derifrn, hon r
fattig, och knner s mycket smrtsammare sitt medellsa tillstnd, som
hon varit rik, men hennes far genom fverdrifven mensklighet och
hjelpsamhet strtat sig sjelf i elnde." -- "Stackars flicka! ja ja;
nog fr hon nu veta att hon ter ndebrd." Lngre frmdde Rosa ej
hra Mamsell Angubrits frgvisa sladder, hon lemnade henne straxt
derp; samt berttade mig sedermera helt oskyldigt hela samtalet. --
Kl. 2. Vi passera nu skrgrden, ja! den r vacker, den r gudomlig! En
mild frsyn uppenbarar sig fven i denna obetydliga del af det stora
hela. Hvad nd naturen r skn! O! om du sge dessa strnder med sina
unga, friska lftrn, dessa klippor, kring hvilka msar med
silfverhvita vingar flaxande hja och snka sig, dessa dlder och
kullar med betande hjordar, dessa hvita, sm landthus, som vnligt
tyckas inbjuda den frbiseglande, allt r s herrligt! man skulle nska
evigt f qvardrja hr och aflgsnas dock gonblickligen. -- Kl. 3.
nnu blott en qvart; och jag skall betrda en jord, der allt r mig
frmmande, allt likgiltigt, der endast en allvis frsyn r densamma,
hvilken fven i mitt lskade hemland vakade fver mig; densamma,
hvilken min mma mor, min dyra far lrde mig lska och vrda. O!
Emilia! nu, nu knner jag att jag r ensam, att jag r skiljd ifrn
dig! min enda sanna vn! Under den friska torfven hvila mor och far; de
smrtas ej af att se sin Mathilda fvergifven irra, en lekboll fr
dets nyck. Tillfredsstllde lemnade de mig, ehuru medells, t en
sorgfri framtid, ty _han!_ som utgjorde min lycka, mitt _allt!_ gde ju
hvad jag af frmgenhet saknade. O! J visten ej att er Mathilda skulle
erhlla sr, nnu djupare, nnu smrtsammare n dem den grnslsa
frlusten af eder bortgng gifvit henne. Sg Emilia, hvarfre kan jag
ej glmma att jag var lycklig? hvarfre ger jag ej styrka att med mera
undergifvenhet emottaga lifvets vexlande prfningar? Jag mste nu
sluta; en allmn beredelse att ndteligen stta fot  fast mark, ger
nu rum. Redan antndes luntan p kanonen. Ah! frsta signalen r
gifven, nnu tvenne lika skarpa skott, s ... de susa nnu hvinande
genom luften, rkmolnen skingras. _rnen_ snker sina vingar, och
simmar lugn och stolt, under tusende hurrarop af vntande skdare, in
i hamnen.

       *       *       *       *       *

_Frtsttning af dagens fventyr; skrifvet under den frsta natt jag
tillbringat i mitt lilla rum, mitt blifvande hemvist_.

N Rosa, n Mamsell Sommer, huru gick det? J hllen eder vl tappra
under kanonaden? frgade Hof-Rdet, i det han, redan stende p marken,
hjelpte Rosa och mig att stiga i land. Rosa spetsade redan den fina
munnen till ett svar, d i detsamma tvenne sm flickor hoppade fram
undan trngseln, under hgt utrop af: pappa! Rosa! ack, ack, pappa och
Rosa! Och Adolf d? tillade Hof-Rdet, hjertligt omfamnande sina
lsklingar, hvilka kommit att emottaga de efterlngtade. -- Adolf med!
upprepade de bda flickorna, hvilka nu sprungo till brodren och under
omfamningar berttade huru modren och den lilla Viktor mdde, huru man
vntat och passat p, d fartyget skulle komma; huru modren, hindrad af
middagsbestyr for de vntade, ej kunnat g med, men skickat vagnen emot
dem. -- Se s, kom nu Adolf s vilja vi bertta dig om de sm vackra
ankor, Jungfru Bata fr din rkning uppfdt. Ankor, sade Adolf stolt,
h, hvad vill det sga, ni skulle sett allt hvad jag sett, Onkels stora
prktiga stall med tolf hstar, hans hundar, Nalle och Beggo; och alla
hns, tuppar, kalkoner, nder och gss; hans dufslag, hans prktiga
trdgrd med orangeri, der tusende skna blommor redan voro utspruckne,
d skulle ni ej bry er om sm ankor. Under dylikt barnsligt joller
nrmade man sig vagnen, samt beredde sig att stiga deri; hr p barn,
yttrade sig Hof-Rdet helt ofrtnkt, J ren ingalunda trtte, vrt hem
ligger ocks icke lngt hrifrn, vi vilja gende fverraska er mor,
samt till Mamsell Sommer afst vagnen, hvilken skert skall fra henne
till Friherrinnan Y----s mera aflgsna boning. Jag ville vl af allt
hjerta gerna, tillade han, vndande sig till mig, frst ledsaga er till
vr glada krets, men grannlagenheten bjuder nu annorlunda. Friherrinnan
r ett ceremonist fruntimmer, och skulle trhnda misslycka om ni ej
genast uppskte henne. Ehuru ogerna jag ville begagna mig af detta
anbud, ndgades jag dock, inseende det riktiga i Hof-Rdets vlmenta
anmrkning, beqvma mig dertill, och, hastigt qvfvande en vldsam
knsla af smrta, tryckte jag blott med innerlighet Rosas hand,
stammade, ty tala frmdde jag ej, ett hfligt afsked till Hof-Rdet,
samt hoppade upp i vagnen. Nu var jag fullkomligt ensam och kunde med
mda terhlla utbrottet af mina trar. Hastade jag nu lugnet och
friden till mtes, eller var jag kanhnda nnu utsedd att genomg
prfningar och motgngar? Under dylika betraktelser anlnde jag till
ett stort prydligt tv-vningshus. Vagnen stadnade. Se s tack, sade
jag med hmmad rst, och frde ofrivilligt den darrande handen till
vagnsdrren, d kusken sprang ned och ppnade densamma; hr litet fr
ert besvr, jag finner mig nog sjelf vidare. I det jag vnde mig om,
sg jag en i gult och grtt livre kldd betjent, hvilken nyfiken stod
och gapade p den ovanliga gsten; hu! tnkte jag, intet godt frebud,
(den gula frgen kan jag ej frdraga). r hennes Nd hemma? Ja; vill ni
vara god visa mig upp till henne, bad jag; beredvillig gjorde betjenten
hurtigt ett vnsterom, och ledsagad af honom, mera sprang n gick jag
trappan uppfre. Hr i N:o 1. Jag ppnade drren. Detta var allts mitt
blifvande hem, med gldje fann jag rummet tomt; jag hade ungefr s
nskat, och kunde nu tminstone en minut draga andan. n en minut och
ingen syntes; jag hade sledes tillflle att kasta gonen kring rummet
och gra mig bekant med dess tillhrigheter. Rummet i sig sjelft var
ljust och vackert, men frmrkades betydligt af lnga mrk-brandgula
tvillsgardiner, hvilka i djupa falbulaner fllo fver de hga
fnsterrutorne; antika men dock ej osmakliga, mbler bekldde vggarne,
skulle endast det brandgula tyget ifrn desse uteblifvit. P ett med
rtter inlagdt bord, stod en stor, med fint jerngaller frsedd bur, i
hvilken en liten rtta behndigt slingrade upp och ned, p tvenne
dertill ndamlsenliga kedjor; upp den svarta drren till buren stod
med stora i gul frg mlade bokstfver denna sinnrika devis: se, men
rr icke! hvilken jag helt bestmdt skulle lmpat p en i den gula
kanapen hvilande katt, om jag ej invid buren ertappat en dito p lur
stende. Tlamodsprof, tnkte jag; stackars trio, snart, snart utgra
vi vl en qvartett. Jag hann knappt uttnka denna mening, d en
sidodrr gick upp, och en mager figur, tfljd af nnu ett par kattor,
steg ut, men som hon frmodeligen ej ville komma sina favoriter ngot
hr frnr, medelst hastigt tilldragande af drren, eller hon, mjligen
trodde dem innanfre kunna frsofva sin lycka, allt nog, hon vnde mig,
som betydligt nrmat mig henne, helt ofrmodadt ryggen, hvaraf kom att
hon, oupphrligt lockande Fillill och Megrit, baklnges avancerade
mig, och med mig, hennes dmjuka tjenarinna, gjorde en s hftig
sammantrff, att hatten dervid strks mig af hufvudet och jag genom
dess hakband, liksom rttan i buren, kom i fllan, samt hon sjelf,
ssom trffad af en elektrisk stt, hufvudstupa terstudsade i den till
all lycka nrstende kanapen. Hvad i aller Guds namn! hvad? hvad?
skrek min blifvande patronessa, och jemkade sig ter igen upp, i det
hon, eldrd nrmade sig mig; mitt hjerta klappade och pulsarne slogo i
mina dror, s jag kunnat bedyra, det den hftigaste feber rasade i
hela min kropp; jag kunde knappt framstamma: jag r, jag kommer, jag
sker; ... i min ngest hade namnet p min blifvande skyddspatronessa
fallit mig ur minnet. N, hvem r fruntimret d? frgade med mildrad
rst min olyckskamrat, hvilken, skert af min synbara frvirring
bevekt, till en octave lgre nedstmt sin diskant. Nu repade jag mod;
jag r Mamsell Sommer, som genom ers Nds godhet hoppas finna mitt
ovnliga de frmildradt. Sommer, Sommer, jag kan ej pminna mig
hvarifrn, nu rann det mig i hgen: du har gtt galet, nnu en gng
repa mod; jag ber om frltelse, r det ej Friherrinnan Y. jag har den
ran att tala vid? Nej, nej, jag r ryttmsterskan Pionfeldt;
fruntimret har gtt gali; ja fruntimret har visst gtt galit, tnkte
jag, och gjorde i gldjen hrfver en nnu djupare komplimang n den
nyss frolyckade. Frsonad, som det tycktes, ledsagade mig
Ryttmsterskan Pionfeldt till drren, genom hvilken jag olyckligtvis
inkommit, msom undervisande mig till No 4, msom upprepande miss,
miss, Fillill och Megrit. Jag gladdes af hjertans grund, att jag
ndteligen en gng hade fru Pionfeldt, Fillill och Megrit bakom min
rygg, och gaf mig ett heligt lfte, att alldrig mer stta tillsammans
med den frstnmnda. Detta var allts mitt frsta profstycke, tnkte
jag vid mig sjelf, under det jag gick den lnga korridoren framt och
noga observerade de numrerade drrarne, mitt hjerta klappade ej mer s
hftigt, febern hade gifvit sig. -- ndteligen N:o 4; jag ppnade och
intrdde uti en ljus renbonad tambur. En betjent, ej i livr, men i en
fin bl (ett godt tecken, min liffrg) frack, kom emot mig. Hr var jag
ju sker p min sak. Hennes Nd r vl hemma? sporde jag betjenten; jag
vet ej hvarifrn det olycksaliga ordet terkom p mina lppar.
Friherrinnan r ej hemma, men om det r Mamsell Sommer, hvilken
Friherrinnan vntat, r jag befalld visa Mamsell hennes rum. O Emilia!
lngre kunde jag ej terhlla mina trar, jag tackade Gud att jag utan
vittnen kunde lemna dem fritt lopp, och kan ej nnu begripa, hvad som
s mktigt grep i mitt inre; var det gldje och tillfredsstllelse,
eller var det saknad, och den fullkomligaste visshet, att numera endast
lefva ett tvngfullt, bundet lif. Jag ansg mig sjelf som ett ting,
hvilket ej fick ga knsla, hvarken fr gldje eller smrta. Frsjunken
i dylika betraktelser lt jag tankfull mitt ga svfva omkring i
rummet, och varseblef, med obeskrillig gldje, en herrlig flygel,
hvilken, jemte en strre pack noter, lifligt brjade reta min
nyfikenhet; jag nrmade mig instrumentet, och Emilia! fverst lg mitt
lsklings-stycke, den vlbekanta "Sonaten af Beethoven," af hvilken vi
tillsammans s ofta tjusats. Jag var s rrd, att de lngsamt
nedtillrande trarne knappt tillt mig urskilja stycken af nnu mnga
flere utmrkte kompositrer. Och detta allt i de mig bestmda rummen.
Huru kunde hon, med den strfva och stolta karakter, verlden och det
allmnna omdmet gifvit henne, frena s mycken fin knslighet och
frekommande godhet; hvar jag sg herrskade en lskvrd ordning; hvarje
den minsta mbel vittnade om smak och elegans. Sedan jag betraktat
detta, lockades jag att n vidare skda in i det nstliggande rummet,
som endast gde en utgng och synbart var bestmdt till sngrum; nnu
Emilia! upprrdes mitt hjerta innerligt af den syn mig hr mtte:
fver sngen hngde en enda stor tafla, frestllande Nattvardens
instiftelse, mlad i oljefrg, och densamma min far med verklig passion
lskade, hvilken han nnu under sina bekymmerfullaste omstndigheter
alltid uppskt att frslja och hvilken han dock sluteligen fr en
ringa summa ndgades fryttra. Samma mildhet lyste nnu utur de heliga
dragen hos Frlsaren, der han, omgifven af sina lrjungar, utdelande
brdet, satt invid sin mest lskades sida. O Gud! huru lycklig var jag
nu. Jag tyckte liksom hade anden af mina evigt saknade, hulda
frldrar, i denna stund omsvfvat mig, min uppmrksamhet fstades
yttermera p ett aldrakraste ntt bibliothek, hvilket i ett hrn af
rummet omslts af tvenne sirliga marmorpelare. Det var ej af stort
omfng men tycktes likvl ga skatter, hemtade utur de, fr den sanna
bildningen, rikaste kllor. Jag uppehll mig dock ej lnge dermed, men
fversg nnu i hast de beqvmligheter det lilla rummet erbjd, och
erinrades lifligt om mitt frsta nattlger under resan, af de skna
friska syrener, hvilka i tvenne hga vaser doftade p den lilla
toiletten.

I korthet har jag nu beskrifvit dig de tankar och knslor jag erfor vid
allt detta, men att beskrifva dem jag knde vid syn af den gudomliga
utsigten ifrn det lilla sngrummets fnster, vore omjligt. Tnk dig
endast sjelf, till venster om staden, den stora vida stolta ocean, i
hvilken under den allt mer och mer lugnande aftonen, otaliga skepp och
master terspeglade sig; himlen fver den liknade en bl pell,
hvarifrn den nedgende solen i den klara bljan spridde tusende
strlar; trdgrdar och villor, plantager och ljusgrna kerflt
vexlade om hvaran, tflande att draga till sig den tjusta skdarns
blickar. Till hger den sttliga staden, der kyrkor och torn, och
prydliga stenhus hjde sig fver hvarandra, samt gator och torg af den
oupphrliga menniskorrelsen gjordes till en lefvande cosmorama. Jag
rnade just  nyo nrma mig det lilla bibliotheket, fr att der uppska
ngon favorit-lektyr, d en vagns hastiga rullande inp grden vckte
min uppmrksamhet; som en blixt ilade jag ned, utan att besinna det
mjligen ngon annan, n den af mig vntade, kunnat anlnda. Men tnk
dig en fru mellan 40 och 50 r, med del hllning, nedstiga ur vagnen,
de bleka men nnu skna dragen inhljda i en ltt hvit hufva, samt en
mrk sidenkappa, sluteligen omhljande hela den friga kroppen. Jag
stillnade en minut verkligt fverraskad; s mild, s vrdnadsbjudande,
s intagande hade jag ej frestllt mig denna redan lderstigna person.
En ltt ljusning fverflg hennes ansigte d hon varseblef mig: "ni r
Mamsell Sommer," sade hon, nrmande sig, och vnligt rckande mig
handen, "jag misstar mig skert ej; ni r densamma som, ehuru ung, vill
t en gammal sjuklig och otlig varelse egna edra dagar; var derfre
vlkommen. Ja, var tusende gnger vlkommen." Hrvid brjade hon
lngsamt stiga trappan uppfre, samt vinkade mig, som endast stum
kunnat hra henne, att flja. "Ni har vl redan installerat er i edra
rum," fortfor hon, under det hon, ledsagande mig genom tvenne vackra
rum, uppndde sin egen sngkammare, "och huru har ni funnit dem?" O!
min ndigaste Friherrinna, framstammade jag nu, i alla afseenden vida
fvertrffande allt, hvarom jag gjort mig begrepp. Jag r ju genom
Friherrinnans nnu ofrtjenta godhet, satt i den lyckliga belgenhet,
att kunna, svl med frstnd som hjerta, njuta af allt det
Friherrinnans oprknade omtanka erbjuder mig, och har redan med
innerlig tacksamhet uppfattat alla de mngfalldiga beqvmligheter som
dermed frenas. "Ja, icke sant?" infll hon, "utsigten r herrlig; man
pminnes ofta af den, om ett hgre vsendes tillvaro, och jag r glad
fver att ni, som jag ock hoppats, fullkomligt vet skatta dess hghet."
Sedermera efterfrgade hon min resas frlopp, timmen d jag anlndt,
huru jag hittat fram till hennes boning o.s.v., och d hon hrde, att
jag nnu ej hos Hof-Rdet B----s aflagt ngot besk, sade hon med
tillfredsstlld ton: n, det var godt att ni frst tnkte p mig, men
ni skall ej frsumma, att redan i morgon f.m. gra dem en phlsning,
hfligheten fordrar s. Jag mste nu fr henne omtala, hvilka
passagerare fartyget medhaft, huru de frefllo mig m.m. D jag
vidrrde mnet angende Geheimerdinnan, sade hon blott smleende: "ja,
verlden beskyller henne fr allt fr mycket hgmod, och till ljlighet
grnsande andryghet, och mhnda har den deri rtt; likvl skall man
icke alltid fr mycket lita p hvad verlden sger, hon dmmer merendels
falskt, och frstorar nda till orimlighet, det ofta obetydliga." -- O!
huru rtt du har, tnkte jag, och drog mig vid hennes ord till minnes
de omilda beskylningar, fr hvilka fven hon varit utsatt. Sedan hon
under th-timmen, uti en beqvm lndstol ngot uthvilat, ville hon till
mina rum, som hon kallade dem, ledsaga mig, fr att se huru jag p
beqvmaste stt skulle inrtta mig der; mina effekter voro fven ifrn
fartyget upphemtade, och placerades nu p sina dertill utsedde platser.
En omissknnelig omtanka visade sig i allt hvad hon anordnade och
freslog, och under vnliga meddelanden frgick aftonen alltfr snart.
Jag har redan lngesedan sagt Friherrinnan ett god natt, och sitter nu,
fverlemnad t tusende tankar, vid mitt lilla bord; o! om du sg,
lskade Emilia, den yttre trefnad som omger din Mathilda, du skulle d
af hjertat gldjas med henne. -- Nu har jag med dig bortpratat flere
timmar, kl. slr redan tolf, jag mste, af smnen och tiden uppmanad,
fven till dig sga god natt. Hvad hvilan skall smaka, d fven sinnet
fr hvila lugnt. God natt, Emilia, god natt hulda Rosa.




Den 6.


Redan tvenne dagar frbigngna, och jag har ej derunder tecknat dig
ngon enda rad. Tro dock icke dyraste Emilia, att Friherrinnans godhet,
ehuru stor den ock m vara, ngonsin kan komma mig att glmma dig och
den vnskap du s systerligt tilldelat mig. Nej, tvertom tnker jag, d
hon s moderligt nedlter sig, nnu oftare p dig och den gldje du
skulle erfara, om du vore vittne dertill. -- I gr frmiddag, sedan jag
tillsammans med Friherrinnan tit frukost, frgade hon om jag ej ernade
hos B----s aflgga det ifrgasatta besket. "Det r en aktad familj,"
fortfor hon, "hos hvilken ni, Mathilda, kunde njuta mycken trefnad; i
anseende till deras jemna sommar-sejurer  landet hatva vi med
hvarandra ej plgat ngot oftare umgnge, ty de kalla vinterdagarne
binda mig stndigt vid mina rum, men ni som ung behfver vl ej deraf
lta skrmma er; uppsk dem derfre nu, och s ofta ni framdeles sjelf
nskar." Det r redan andra gngen hon under samtal, med denna egna
benmning tilltalat mig; huru knner hon vl mitt namn, d jag sjelf ej
omnmnt detsamma? N vidare, sedan jag under strsta enkelhet
frbttrat min kldsel afreste jag (uti den i dag fyrspnniga vagnen)
till Hof-Rdets; hvem tnker du Emilia, hr kom att med ppna armar
emottaga mig? Jo Rosa, -- den alltid lika vnliga, ljufliga Rosa. Under
gldjeyttringar frde hon mig i triumf genom flere rum intill sin mor.
Se hr mamma, hr r Mathilda, om hvilken jag berttat dig s mycket,
och hr Mathilda, r min mamma, min egen lskade mamma; och hrvid flg
hon i ett hopp, under okonstlad barnslighet, modren om halsen; n har
jag ej sagt sant, skall du ej tycka om henne, sg? sg? Hof-Rdinnan,
en hgvxt, sttlig fru, som nu frst fick tillflle att resa sig upp,
nalkades mig med vrdighet. Ni r redan lnge vntad och efterlngtad,
Mamsell Sommer, sade hon, frande mig till en stol, och sjelf tagande
plats invid min sida, och med mda har jag kunnat afhlla Rosa, att
redan i dag tillskicka er ett invitationskort; jag har dock, af hennes
lifliga berttelser franledd, hoppats det ni ej skulle glmma henne,
och fgnar mig nu rtt mycket fver den bekantskap vi i er f gra.
Rosa tillt mig knappt att p denna artighet lemna ett svar, jag skulle
nu fr henne bertta, huru jag befunnit mig sedan vi tskiljdes, hvad
jag tyckte om staden, om jag redan sett ngon af passagerarena o.s.v.;
hon hade redan af Mamsell Angubrit haft ett besk, hvarunder denna
mycket efterfrgat mig, samt bedt Rosa vid tillflle lta sig veta huru
"den stackars flickan" fann sig. Hrefter framtog hon sina nyaste
musikalier, dem vi tillsammans genomgnade, och ngot litet proberade.
Rosa har en intagande, ehuru spd rst, samt sjunger otvunget och ltt;
d hon med innerlig knsla sjng vr echo-sng: "nr en tanke flg, d
en suck sig smg." O Emilia! hvad jag d terkallades till mitt hem,
till dig och mina flydda lyckliga dagar. Jag kunde alldrig nog ofta
hra henne sjunga detta lilla stycke, der orden s sannt tolka sjlens
lngtan och saknad; med verkeligt bekymmer underrttade mig nu Rosa om
den snara flyttning, som fr sommar-mnaderne frestod familjen. Jag
har frr alltid, tillade hon, med otlighet, emotsett denna tid, men
icke s nu, jag skulle heldre nska att resan blefve ogjord, p det vi
oftare kunde f vara tillsamman, eller rttare, jag skulle nska att du
kunde flja oss till det vackra Liljedal, d ville jag fr all min tid
ej tervnda till den stela, trkiga staden. Slunda, under Rosas
gldtiga joller, bortilade fortare n jag kunde tnka denna glada
frmiddag, och uppmanad s vl af Hof-Rdinnan som Rosa att snart
omgra besket, tskiljdes vi. Eftermiddagen tillbragte jag inne hos
Friherrinnan, som ej fann sig rtt vl; hon hade tillsagt, sig ej
mottaga ngot besk, och lg nu endast i en enkel morgondrgt, hvilande
p sin soffa, de fina hvita hnderna stundom sysselsatta med en
sticksm. -- D och d tillslt hon gonen, liksom till smn, men d
jag, fr att ej stra henne, knapt vgade draga andan, eller p mitt
arbete fra synlen fram och ter, sade hon med mild ton: "frukta ej
att stra mig, min goda Mathilda, jag sofver ej, ehuru mattheten ofta
tillsluter mina gon, men vill ni tvertom fr mig frkorta tiden, s
omtala, i fall det ej hos er sjelf upprifver nnu olkta sr, edra
lefnads hndelser. Jag vet att ni, ehuru oerfaren af verlden, redan
prfvat dess motgngar; jag r sjelf ej frmmande fr lidelser, och kan
s mycket skrare fatta och dela edra." -- "Hulda, ndiga Friherrinna,
afbrt jag henne nu, till hvem skulle jag vl heldre anfrtro mina
bekymmer, n till den, som s moderligt mmar fr de samma, dock knner
Friherrinnan skert de lidanden ett nog hrdt de tilldelat mig, d ni
under ert beskydd tagit en fader- ock moderls, p verldens goda
fullkomligt utblottad varelse; sdan jag r, ser ni mig nu! Jag ger
intet, utom en allvarlig vilja att fr eder trefnad och beqvmlighet
offra mina dagar." -- "Jag vet, jag vet, att ni r ensam p jorden,
tertog Friherrinnan; att ni frlorat hvad ni alldrig fr igen, hvad
som med de rikaste skatter ej kan terkpas, men lugna er, Mathilda,
och frtro er med undergifvenhet till Honom, som mter lidandets mtt;
han skall skert ej prfva er fver edra krafter, men lyfta brdan,
d den blir er fr tung." Jag kunde under hennes sista ord ej
tillbakahlla mina trar, de strmmade nu obehindradt utfr mina
kinder. "Lyckliga barn," suckade Friherrinnan, "som med trar kan ltta
er smrta, huru afundsvrd r ej ofta den lindring man af dem erfar.
Dock vill jag p intet stt hos er terfrnya er billiga saknad, det r
endast de tider, d ni, ett jollrande barn, sg lifvet i en ljusare
skepnad, jag ville hra er omtala; sg mig, hvarifrn hrstammade er
mor? och hvar hade er far gjort hennes behantskap?" Jag upprepade nu
ungefr, hvad jag, sittande invid mina frldrars sida, s ofta hrt
dem omtala, nemligen huru min mamma, som helt spd frlorat sin egen
mor, vid en hrd styfmoders stundeliga misshandlingar och hrda
bemtande, under sorg och fruktan framlefvat sina barnar, huru hennes
far, fullkomligt beroende och styrd endast af sin befallande hustru, ej
vgat taga ett enda steg, fr att lindra sitt barns lidande, dock
sluteligen vid dess dagliga aftynande till hennes moster, hvilken med
sin man bodde i X., afsndt sin lilla Augusta, huru hon hr, med
mhet omfattad, blifvit det barnlsa parets afgjorda gunstling, i de
mest bildande skolar njt en vrdad upfostran, och sluteligen af
fosterfrldrarne frklarades som deras enda arfvinge; huru lycklig
Augusta var under s frndrade omstndigheter, kan var och en tnka;
hennes enda sorg var saknaden efter sin lskade far; en dag d hon,
efter slutade groml, med sin moster gick ut att promenera utom
staden, mter dem en fattig hustru, med ett spdt barn p armen,
hustrun stadnar och anhller om en allmosa, for det i usla lumpor
hljda, qvidande barnet, hvilket af hunger var alldeles afmagradt, utan
att betnka sig, afklder Augusta den lilla kldeskappa hon br upp
sig, sveper den tillika med en schawlette omkring den lilla, framtager
en penning, hvilken hon lemnar i hustruns hand och fortstter, utan att
mrka, det hon vid upptagandet af myntet, nedfllt sin nsduk, vgen
framt. Gldjeyr nedstter sig den arma hustrun invid landsvgen, fr
att de nyss erhllna plaggen inhlja sitt barn, d hon ihast varseblir
ngonting hvitt liggande p vgen, hon springer dit, upptager en nsduk
men ser ej mera till dem, hvilka hon frmodat hafva tappat densamma;
villrdig om hon skall qvarlemna barnet, fr att skyndsamt till sin
garinna kunna terlemna det frlorade, ser hon en ung Officer, som
fvenledes gr landsvgen framt, "ack min herre," sger hon, nrmande
sig honom, "var af den godheten och lemna denna nsduk till den unga
damen, hvilken nyss passerade hr frbi, hon har frlorat den, och kan
nnu ej hafva hunnit alltfrlngt; om ni pskyndar edra steg, skall ni
innan vgen deruppe skiljer sig skert upphinna henne." Officern
emottog nsduken frundrad fver den rlighet han hos hustrun funnit,
och framtagande tvenne silfvermynt, lemnar han dem till henne, sgande:
"hr, behll den ena fr ert besvr med nsduken, och den andra fr er
redlighet att till sin garinna vilja terstlla densamma." -- "Nej,
nej, jag kan ej emottaga denna gfva, utropade hustrun, se hr, (och
hrvid visade hon p de erhllne sknkerne) hvad jag af den engeln fr
mig och mitt arma barn erhllit; Gud vlsigne henne! s ung, s vacker
och s god. Nej, min herre, jag kan ej behlla edra penningar" och
dermed skt hon dem tillbaka i hans hand. "Behll dem," sade den
upprrde Officern, "de ro er egendom, och hindra mig ej vidare att s
fort som mjligt kunna terlemna fruntimret, hvad hon frlorat." Med
dessa ord aflgsnade han sig, men kade ffngt sina steg, han sg ej
mera till ngon.

Troligen hade Augusta med sin moster vikit af ifrn den stora vgen.
Brydd att sjelf f behlla sitt fynd, framtager han ter nsduken och
betraktar, eftersinnande, de prydligt mrkte bokstfverne: A.S.R.; hvem
den tillhrde blef honom omjligt att utgrunda, isynnerhet som
bataljonen vid hvilken han tjente alltfr kort tid legat i staden, och
han under denna tid ej gjort bekantskap i ngot hus. Han ndgades
sledes tervnda med den frmmande egendomen, utan att kunna utrtta
sitt uppdrag.

Kort tid derefter d han beskte en Bokbindare, att fr bataljonens
rkning lta inbinda liqvidbcker, sg han ett sirligt arbetadt
syskrin, p hvars lock Bokbindaren nyss i guld intryckt bokstfverne:
A.S.R. Genast pminde han sig den upphittade nsduken, efterfrgar med
hftighet personen, hvilken skrinet tillhr, fr af den pratsamma
gubben veta det vara en bestllning af Packhusinspektorskan D., som
dermed haft mycken hast; det blir troligen, fortfor gubben, en gfva
till hennes unga systerdotter, en hjertans st varelse, i godhet utan
like. "Ni knner dem sledes," infll den unga Officern, "och kan
skert sga mig hvar de st att trffas, p det jag m bli i tillflle
utrtta ett uppdrag, hvilket hittills, i brist af knnedom om hvar de
bott, sidosatts." -- "h bevars," svarade den vlmenande gubben, "det
kan jag ltt sga er, grden nstintill denna, tillhr dem, dit kan ni
ej g vilse; ja, ja, flickan r god som guld, akta henne bara;" hm
tnkte Officern, med flickan rnar jag ej ha att gra, endast jag ftt
terlemna henne sin nsduk.

P eftermiddagen samma dag, styr han ter kosan till gatan, der
Packhus-inspektren bodde, gr in i det anvista huset, efterfrgar Fru
D., sger henne sitt namn och framlemnar nsduken, i det han fr henne
berttar, huru den kommit i hans hnder, samt huru han frst i dag, af
en hndelse, fick veta hvar garinnan bodde. Fru D. bjuder honom artigt
sitta ned, igenknner nsduken, emottager den, samt inropar den
sextonriga Augusta, hvilken, hgt rodnande, uttalar en tacksgelse
till den unga Ljtnanten. Vidare underrttar sig Frun om hans
kommendering till orten, hans bekantskaper m.m., men som han i staden
ej knner andra n sina kamrater, bjuder hon honom att stundom hlsa
p, beklagande, att hennes man nu vore utgngen, och sledes ej sjelf
fick visa sin tacksamhet fr Ljtnantens hafde mda. Han aflgsnar sig
ter, utan att vidare tnka p saken. Ej en enda gng kom Augustas
oskyldiga bild att svfva fr hans inbillning, han tycktes fullkomligt
kall, och otillgngelig fr alla mmare knslor.

D han fljande morgon uppvaknade, emottog han af sin betjent en liten
biljett. Han ppnar den, och finner deri en hgst artig bjudning till
Packhus-inspektr D., hvilken i enkla ordalag ber honom urskta, det
han till en liten fest p sin lilla fosterdotters fdelsedag, vgar
utbedja sig hans besk. Liknjd lgges biljetten  sida, och han skulle
mhnda glmt hela invitation fr afton, om han ej sent omsider
hndelsevis blifvit varse den nnu p bordet qvarliggande breflappen.

Det skulle vl dock se ohfligt ut, tnkte han, vid sig sjelf, att ej
antaga en s vnlig bjudning, pklder sig i hast sin bsta uniform,
afklipper en herrlig bouquette af skna moss-rosor och hvita doftande
hyacinther, hvilka blommade uti fnstren af hans rum, samt begifver sig
till D----s. Men, huru fverraskad blef han ej att vid sitt intrde i
det klartupplysta huset finna en samling statligt prydda gster, ur
hvars krets den fryntlige vrden och vrdinnan, vlkomnande hastade
honom till mtes, hans frsta blick fll p den i blndande hvitt
kldda Augusta, hvilken, lik en nyss utsprucken ros, i glad oskuld stod
omringad af flera unga flickor, som hllo p att betrakta de mnga
utskta sknker fdelsedagen alstrat. "Hr, Augusta lilla," sade Fru
D., "knner du vl sedan i gr igen Ljtnant Sommer, hvilken fven
velat gra oss den fgnad, att med sin nrvaro hedra din sextonde
fdelsedag." Augusta neg. "Jag har den ran, att lycknska er till
denna dag, Mamsell Reimer", stammade Ljtnanten, framrckande
blommorna, "men tvekar att dermed vga frena denna enkla gfva,
hvilken endast, i anseende till blommornas sllsynthet, fr er kan
erhlla ngot vrde." Augusta neg nnu en gng, men grep utan
betnkande efter bouquetten, hvilken hon under frnyade utrop af: "hvad
den r vacker!" med sjelfrnjd mine genast fste vid sitt brst, och
derefter, lika munter och okonstlad, som frut, tervndo till sina
unga vnninnor. Packhus-inspektren yttrade derefter sin fgnad fver
den oskyldiga hndelse som frskaffat honom lyckan af Ljtnantens
bekantskap, frestllde honom fr det friga sllskapet, samt uppbjd,
under fortsttningen af aftonen, all sin frmga att, som en
frekommand vrd, undfgna sina gster. Dock, denna dag stadfstade fr
evigt de bda ungas de. I tjensten var vl Ljtnant Sommer densamma
som tillfrene, sktte med drift och ordentlighet sitt kall, men blef
han ensam p sitt rum, d nedsjnk merendels hufvudet tankfullt mot
handen, och hela timmar kunde p detta stt overksamt bortdrmmas. Den
dysterhet som redan lnge bemktigat sig honom tilltog dageligen, och
gjorde ensamheten fr honom krare n ngonsin frut; objudna
framstllde sig nu tankar i hans sjl, hvars djup ej ssom hittills
blott terspeglade bilden af en enda evigt dyrkad varelse. Nej, tvenne
sdana vexlade nu fr hans fantasie och kommo honom att frskrckas
fver den likhet, hvilken den ena alltfr tydligt tagit af Augusta.

Han ville nu i ensamheten, genom undvikande af alla yttre freml, med
vld afskaka de bojor, hvilka blefvo honom allt mer och mer tryckande
men fann ej att de redan voro fr hrdt slutne, fr att mera kunna
lsas. Detta tilltagande svrmod undfll ej hans deltagande vnner,
hvilka, genom muntra upptg och infall frgfves skte frstr honom;
det hgsta mjliga de med honom erndde, var en promenad utom staden,
och underbart fogade hndelsen d alltid, att kosan styrdes frbi
Packhus-inspektrens hus, att artigheten fordrade en hlsning till
fruntimren, som, fstade vid sina arbeten, sutto vid fnstren; att den
hgt rodnande Augusta, med nedslagna gon, knappt vgade besvara
helsningen, och att den dystre Sommer, d vanligtvis mer tankspridd n
ngonsin, skiljdes frn sina bullrande kamrater. Isen mste dock engng
brytas, och vid ett lnge frdrjt skyldighets besk hos D----s,
upptckte Ljtnant Sommar ndtligen, i en skn stund, fr Augusta, hvad
som, alltsedan frsta bekantskapen med henne, slutits inom hans brst.
Han meddelade d fven henne, huru en helig krlek i yngre r gjort
honom lycklig; huru han, fr ernendet af sin hgsta nskan, uppoffrat
sina ungdomsplaner, huru han dag och natt, under alldrig hvilande
omsorg fr sin snara fortkomst, med mod och anstrngning tillkmpat sig
rykte och ra; huru han med trofast och lngtande hjerta ilat att
slutligen vid sin lskades ftter nedlgga de med fara fr hans
liffrvrfvade lagrar, och till ln fr allt detta, funnit henne en
annans maka. Den enda trst han gde, var medvetandet, att icke
likgiltighet eller otrohet berfvat honom henne. Hennes lskande hjerta
tillhrde honom nnu, med samma tillgifvenhet som fordom i de
lyckligare tider, d de, slutne intill hvarandras brst, ftt tolka
hvarandra sin rena krlek. Hon hade fr en oblidkelig fars stolthet t
hgmodet och rikedomen, tvungits uppoffra sllheten och frsaka sitt
hjertas val; och var det endast i uppfyllandet af sina skyldigheter,
ssom maka och mor, hon numera fick ska sin sllhet.

"Vill ni sledes, dyra Augusta", fortfor Ljtnant Sommer, "till ett
lidande hjerta sluta edert ungdomsglada, sorgfria lif; vill ni jemte
mig g ofrutsedda den tillmtes, s lemna mig nu genast, och utan
vilkor, det ja, hvarfrutan jag ej lngre ger lugn." Augustas rodnande
kind hade nu fr frsta gngen bleknat; darrande fll hon i Sommers
ppnade armar, och utsade med tydlig rst det ovilkorliga ja, hennes
hjerta frestafavde henne. Hand i hand gingo nu de unga lyckliga till
de lskade fosterfrldrarne, upptckte fr dem sina nskningar,
erhllo deras vlsignelse, samt knto kort derefter de band, dem icke
ens dden tycktes vilja lsa. Augusta fljde sin man under hans tvenne
fortfarande tjenster, men d han, efter erhllen Kapitens-vrdighet,
anhll om sitt afsked, flyttade de tillbaka till den ort, som sett
Augusta fdas; samt nedsatte sig der, enligt Augustas innerliga nskan,
upp en skn landtegendom. Huru lycklig var den knslofulla Augusta, d
hon hr kunde sknka sin Carl, en pant af sin mhet, och var det jag,
min ndiga Friherrinna, den lilla Mathilda, som fick utgra dessa mma
frldrars gldje; min morfar var nu fr andra gngen blefven enkling,
och gde efter sin hustru, en betydlig frmgenhet; han tillbragte sin
terstende lefnad hos sina barn, hvilka funno sin hgsta njutning uti
att frljufva hans dagar; nnu minns jag som utur en drm, huru jag
stundom fick gunga i den gamles kn: huru jag fr lydaktighet ofta af
honom erhll prktiga sknker, dockor eller leksaker; att jag fven en
gng fr oartighets skull, nedlyftades ifrn denna kra plats, och
hvarken genom smekningar eller annat kunde trstas fver denna
frvisning, frrn han sjelf ter i sitt kn upplyftat mig, samt lemnat
mig sin tillgift.

Jag var endast fem r gammal d min mor, genom min morfars bortgng,
lemnades till en grnsls sorg, hvilken min lskade far med mda
frmdde skingra. Hennes fosterfrldrars fven kort derp intrffade
dd, bidrog betydligt att nedsl hennes sinne; deras fortfarande mhet
visade sig nnu i det testamente de af all sin egendom gjorde min mor.
Dock, tiden, tiden, helar ju hvarje sr; med dess tillhjelp upplefde
mina frldrar ter lyckliga dagar, slsade sin mhet och trogna vrd
p mig, deras alltfr lyckliga barn, samt njto med frldragldje af
den frjd mitt barna sinne kunde bereda dem. Jag frbigr nu flere r,
frdunklade af intet moln; tvertom, nya solar hade lndt sin bana upp
min lefnads horisont. Jag hade redan fyllt mitt sjuttonde r, d min
fars munterhet synbarligen brjade aftaga, och han ofta sgs frfallen
i dystra tankar; min mma mor som ej knde anledningen till hans
bekymmer, men obeskrifligen smrtades af att se honom lida, erhll en
dag, p frnyad tillfrgan om orsaken dertill, det svar, att en
betydlig borgen, den han fr en af sina vnner, en allmnt rik ansedd
man, ingtt, genom dennes ofrmodade obestnd, samt den andra
borgesmannens frutskedda uppsgning af vidare ansvarighet, nu lg
honom ensam att afbetala, hvarigenom han, oberknadt de friga
frluster han i dylika fall tid efter annan gjort, sg sig bragt till
tiggarstafven.

Min mor bleknade hrvid, och hll en minut p att frlora sin fattning,
men genom ett fvermenskligt bemdande terhemtade hon sig i
gnablicket, innan min far hunnit varseblifva hennes vanmakt, slog bada
hnderne omkring hans hals, och sade i en glad ton; "n, min lskade
Carl! det r ju en verldslig sak, hvad gra vi ocks med allt det der
fverfldiga skrpet af speglar, kronor, mahogny-mbler, silfver-pjeser
etc; jag tycker verkeligen att hr upp landet ser det litet kurist
ut, att vilja infra ett stadslif, man r alldrig dervid rtt vl
hemma." -- "O! min milda, dyra Augusta, framstammade min far, jag
knner ditt hjerta, och visste att du, p detta stt skulle ska leda
mig bakom ljuset, men jag smrtas s mycket mera af de frebrelser jag
sjelf ndgas gra mig; huru skall vl du, uppvuxen i fverfld, utan
smrta och saknad kunna vnja dig vid umbrandet af det ndvndiga?" --
"Carl, min gode Carl", infll nu min mor, afbrytande utbrottet af hans
smrtfulla klagan, "var fvertygad om uppriktigheten af hvad jag sagt.
Har du vl ngonsin hos mig upptckt ngot af denna usla ffnga,
hvilken lider af det fverfldigas frsakande? Nej, nej, vi hafva
frlorat intet, intet, d vi nnu ga hvarandra och vr lskade
Mathilda." Verkeligen frmdde min mor genom denna krleksfulla
frsakelse ngot lugna min far, hvilken nu, fr sin borgen hrdt
ansattes, och snart frbyttes den skna egendomen till ett obetydligt
hemman, den skogrika parken till en liten kryddgrdslappa under de lga
fnstren, de herrliga mahogny-mblerne, till simpla hvitmlade
trdstolar, speglar, silfver, allt frsvann smningom ur det fordom vl
frsedda huset; -- men med allt detta upphrde likvl ej min mors glada
lynne, tvertom strlade frnjelsen ur hennes gon, ehuru de bleknade
kinderne ofta motsade denna onaturliga gldtighet. Ett r frbigick p
detta stt, hvarunder den inbrdes krleken emellan mina frldrar, om
mjligt, tilltog; min far sktte sin lilla jord och min mor lrde,
jemte min tillhjelp, fr en ringa summa, byns minderriga barn lsa och
skrifva. Men, nu brjade i hast hennes helsa aftaga, mattheten och
kraftlsheten gjorde fr hvarje dag strre framsteg, hon frmdde nu
hgst sllan lemna rummet, klagade alldrig, men skmtade med lskvrd
mhet stundom bort de sorgemoln, hvilka lgrat sig p min bekymrade
faders panna. En morgon, o! huru liflig str den for mitt minne,
kallade hon mig till sin sng, och lade smekande sin lskade hand upp
mitt hufvud; "hr, min Mathilda", brjade hon, "jag kan och vill ej
lngre dlja fr dig, att mina terstende dagar ro rknade, vi mste
skiljas, dden skall snart lgga sin kalla hand emellan oss, men
ffngt skall hon ska tskilja vra hjertan. Jag lemnar dig nu med
tillfredsstllelse, emedan s ske mste, till din mma far, och den vn
ditt hjerta sjelf utvalt; i den frres faderliga skydd och den sednares
trogna krlek, skall du finna ersttning fr hvad du genom min bortgng
frlorar; gerna hade jag vl sjelf nnu en gng velat vlsigna edert
frbund, men d s trogna pligter kalla din Edvard aflgse, kan jag
endast anropa den allseende Guden fr ert vl. Fst din unga sjl
alltid vid den gudomliga frsyn som styr vra den, emottag med
tacksamhet hvad hon behagar plgga dig; d skall du, upprtthllen af
honom, s vl i med- som motgng ga tillfredsstllelse och sjls
lugn." Jag hade under dessa ord, badande i trar, nedfallit invid
hennes bdd, och kunde, gripen af den outsgligaste smrta, ej framfra
ett enda ord. Den vlsignande handen hade ifrn mitt hufvud nedsjunkit,
och hljdes nu af mina hela trar och kyssar. "Grt ej min Mathilda",
tertog min mor, "lt ej smrtan fvervldiga dig, men var stark och
undergifven Guds beslut, och sansa dig, att med dotterlig mhet kunna
bereda och upprtthlla din fars mod." Hrunder hade min far sakta
inkommit; han nalkades sngen der min mor lg och nedsatte sig,
hjertligt emottagande den till vlkomst utrckte handen. -- "Huru r
det med dig min Augusta?" frgade han kyssande de bleka lpparna och
inneslutande min mors hnder i sina. "Du ser Gud ske lof lifligare ut i
dag, tycker jag, tack vare den beskedliga Doktor Lund och hans mixtur;
ville du ej hafva ngot att lska dig med? Den vlmenande Prostinnan
snder dig just nu en delicat citroncrm, hvilken hon frskrar ej
skall skada; vill du smaka deraf?" Hrvid uppsteg han och bar till
sngen en karott fylld med den omnmnde crmen; han rnade just fra en
thsked deraf till min mors lppar, d hon, under ett svagt utrop "ack!
min Gud! jag frmr ej mera", -- nedfll i hans armar. En marmor
blekhet fverdrog de trda dragen. "Carl! min egen dyra Carl!" suckade
hon, omfattade min fars och mina hnder och var ej mer. Frskona mig
min ndiga Friherrinna att ska vidare beskrifva denna smrtans stund.
En Gud var det, som uppehll min arma far vid krafter, och som vid
dessa bekymmerfulla bedragelser, ej lt hans mod duka under. Sedan han
ledsagat sin bortgngna maka till dess sista hvila, frfll han ter i
det dystra svrmod, hvilket endast hon, genom s mycken mildhet frmtt
skingra. Hans enda nje var betraktandet af det lilla skrin och den
nsduk, hvilken frst gifvit anledning till hans bekantskap med min
mor, och hvilka reliker redan fr lngre tider voro mig sknkte af
henne! Derjemte sysselsatte honom ofta beskdandet af en dyrbar tafla,
hvilken stndigt hngt fver mina frldrars sng, den var ett minne af
hans fordna Mathilda, och gde fr honom ett oskattbart vrde; lnge
hade han redan fr densamma blifvit erbjuden en betydligare summa, men
hade aldrig kunnat frms skiljas dervid; sluteligen gjorde det grymma
behofvet det fr honom ndvndigt; hans tillgngar voro ej tillrckliga
att lna arbetarene p den lilla jord han bebodde, och med en smrta,
hvilken blott kan frliknas med den vid frlusten af min mor, lt han
sig skiljas vid detta sista band, af den renaste trofastaste karlek;
han fverlefde min mor endast ett hlft r, och jag frr s lyckliga
barn, blef ter utsedd att emottaga denna mt lskade fars sista suck.

Har ni frlorat, Fru Friherrinna, hvad som var ert hjerta krt; har ni
ngonsin erfarit hjden af sllhet och smrta? O! d vet ni hvad jag
knnt, hvad jag nnu erfar vid det alldrig utplnliga minnet af min
oersttliga frlust. Jag hade, frsjunken i drmmar om det frflutna,
en lng stund fstat hvarken ga eller tanke p ngot mig omgifvande
freml, men tnk dig Emilia min frskrckelse, d jag uppslende min
blick, fann Friherrinnan afbleknad, och fullkomligt sansls nedsjunken
mot hufvudgrden. Jag sprang upp, skyndade att med eau-de-luser och
spriter, dem hon alltid har till hands, gnida dess pulsar och
tinningar, och lyckades ndteligen, efter trget bemdande, terkalla
henne till medvetande; Hon uppslog nu de matta gonen, i hvilka nnu
klara trar perlade sig; "jag har frskrckt er, goda Mathilda",
yttrade hon, "genom den svaghet som i hast pkommit mig; er berttelse
har lifligt upprrt mitt hjerta, men, var lugn, det onda skall snart
frg; och framfrallt", tillade hon, d hon hrde mig hftigt anklaga
mig, ssom orsaken till hennes illamende, "gr er ingen frebrelse,
det skulle p det hgsta smrta mig, d jag sjelf franledt till dess
meddelande. Icke nu, men en annan gng d bde ni och jag med mera lugn
kunna sysselstta vra tankar med flydda tider, vill fven jag meddela
er mina, vl icke hndelserika, men dock ngot ovanliga den; ni skall
af dem erfara att lidandet, ehuru i olika grad oss tilldeladt, r
hvarje menniskas lott; hvar finnes vl en ddlig, hvilken ej prfvat
motgngen? Ack Mathilda! hon r en god skola, som vnjer sjlen vid
tlamod och frsakelse." -- Aftonsolen sjnk just nu, frintad bakom de
aflgse bl bergen, och spridde nnu i sin nedgng en ljusning, lik en
gloria kring det bleka ansigtet, hvilket verkligen bar en omissknnelig
prgel af det sjlslidande, hvarom hon talat. Hret, upplst igenom de
bemdanden hon under sin pltsliga vanmakt gjort, tycktes nnu med
samma obesvikliga bestndighet som fordom, vilja smeka de skna, ehuru
icke mer ungdomliga dragen, och bljade nu ledigt i mrka vgor fver
panna och hals. Friherrinnan var synbart uttrttad, och hvilan, som jag
tyckte henne hgst behflig. Sedan jag i hennes rum gjort min lilla
aftonvard, lemnade jag henne ngot lugnad till morgondagens terseende.
I morgons, d jag just slutat min lilla toilette och med mitt arbete
gick att beska Friherrinnan, anmltes Majorskan Pygmeus, hvilken hos
den sistnmnda kom att aflgga ett frmiddagsbesk. Friherrinnan,
hvilken ej s tidigt var beredd att emottaga visiter, bad mig, under
det hon fullndade sin kldsel, i frmaket emottaga hennes frmmande.
Jag hastade ut att i lagom tid hindra Majorskans och dess Frken
systers snabba intrngande i Friherrinnans kabinett, hvarunder
Majorskan likvl ej lemnade mig den ringaste uppmrksamhet, men, utan
att ens vilja afvakta den ledsagande betjentens svar, hftigt frgade
hvar Friherrinnan stod att trffas. "Friherrinnan skall straxt hafva
den ran infinna sig", yttrade jag, "och ber hon nu genom mig Fru
Majorskan intill dess hafva godheten taga plats i frmaket." Majorskan
vnde sig mekaniskt till mig och sade, i det hon med gonen mtt emig
frn hufvud till fot: "vet Friherrinnan att det r hennes nice, Fru
Majorskan Pygmeus, som kommit att gra sin Tante Friherrinnan Y. ett
besk?" -- "Ja, fru Majorskan r nyss fr Friherrinnan anmld", svarade
jag, och ppnade hrvid flygeldrrarne till frmaket, dit Majorskan med
sin syster instego. Majorskan tog sin plats i soffan, och gjorde med en
vink systern tecken att flja exemplet. Jag hade, intagen af verklig
frundran, nnu ej bestmt mig hvarken att g eller sitta, men tog mig
dock sluteligen fven en plats nra drren. Detta var dock fr mycket
fr Majorskan, hvilken p sin hjd kunnat tillta mig f qvarstadna
utanfr trskeln; hon nappade nu n p sin shawl, n p tofsarne af sin
ljusrda sidenkoquette, men kunde lngre ej afhlla sig att till sin
syster halfhviska: "_mon dieu! quelle etourderie de ce plac ici_!" --
"_Oui ma sur_", uppvaktade Frken, "_mais il faut l'excuser, elle ne
comprends mieux_." -- Nu uppstod en liten paus, hvilken jag ingalunda
exponerade mig att bryta. "Friherrinnan r lnge upptagen i dag?"
nedlt sig ndteligen Majorskan, lemnande mig en knapp sidoblick, "hon"
(menande mig) "knner skert hvad som s lnge kan uppehlla min Tante,
hennes helsa r...?" -- "Fortfarande ombytlig", afbrt jag nu, "det r
vl ej nnu lnge jag vistats hos Friherrinnan, men under denna tid har
hennes helsa varit stndigt vacklande." -- "Jag tycker vl ocks",
tertog Majorskan, "jag hos Friherrinnan ej hitlils bliivit henne
varse, hon r sledes nyligen anlnd, troligen till Friherrinnans egen
uppassning?" Jag rnade just lemna ett upplysande svar om att det
verkligen var helt och hllet fr Friherrinnans egen person jag
vistades i huset, d denna sednares ankomst hindrade mig derifrn.
Majorskan hastade nu att med sin frsta liflighet mta sin "ndiga
tante", beskref i flytande ordalag, sin lngtan att f se och
underrtta sig om hennes helsa; regretterade sin stora frlust, att ej
vara hemma, d den "ndiga tanten" hrom dagen gjort henne ran af ett
besk, tillggande, "att hon d olyckligtvis hade antagit en bjudning
till Guvernrskan, Grefvinnan X., hvilken s entrget ndgat henne ej
uteblifva emedan repetionen till de i lngre tider fvade _tableaux
vivants_, nu d alla draperier och kostumer voro frfrdigade, fr
sista gngen fre den stora representationen, under Fru Majorskans, vid
dylika tillfllen vlknda smak, skulle frsigg." Med frekommande
vnlighet besvarade Friherrinnan all denna granlt, utvisade Majorskan
en plats i soffan, och, o under! o frargelse, kom att sjelf, d hon
varseblef den, jag med s mycken djerfhet intagit, med den mest
innerliga godhet ledsaga mig, frst fram till Majorskan, presenterade
mig som hennes unga vn, Mamsell Sommer, och o himlar! frde mig
derefter till den stol, som invid soffan stod den hgvlborna Frun
nrmast; Frken hade redan i tysthet nedsatt sig, ttt invid mig, som
med hjertat fullt af det mmaste erknnande af Friherrinnans godhet, ej
visste om jag skulle grta eller le. Att ingendera nu passade sig,
insg jag likvl i rtt tid, och skulle nppeligen ej heller haft
tillflle till ngondera, emedan Frken Doll, hvilken nu p fullt
alfvare ftt exkusera, ej mig, men Friherrinnan, efter denna passage
upplt sin sprklda, och nu i ymnighet trakterade mig med det aldra
charmantaste potpourri af Daglig Allehanda. Under det Friherrinnan nu
samtalade med Majorskan, fstades min uppmrksamhet p besynnerliga
rrelser, dem Frken stndigt gjorde med sina ftter; hon nemligen
fltade dem oupphrligt, med verkeligt obegriplig konstfrdighet
tillsamman, spirade ganska skickligt de ytterste tspetsarne lodrtt
mot golfvet, samt framsttte, med spenstighet, tillbakahllande sina
axlar, det ovanligt hgt hvlfda brstet. Mhnda varseblef hon
sluteligen den observation jag hrfver gjorde, ty nu utlt hon sig
helt  propos: "Mamsell har vl redan hrt talas om den ypperliga
gymnastik, man hr i staden inrttat? Ack! Mamsell kan ej tnka sig
hvad den r galant och rolig, och nyttig se'n. Vi hafva alla som
begagna oss af den, redan p knappt en full vecka, blifvit s muntra
och viga och ltta af det njsamma tacklandet p alla de otaliga
linor och pelare, och Gud vet allt hvad fr namn de mngfalldiga
stllningarna hafva, der r i synnerhet hga, hga pelare, som rcka
nda till kupolen af taket, samt linor, fulla med stora knutar, p
hvilka man frst klifver upp, tar sig sen fast i pelarn, stter
ftterne i kors och hnderne i sidorna, samt halar p det sttet utfr
den fasligt lnga pelarn; det r rtt vackert att se, ja, riktigt ser
man ut som englar, d man s der svfvar i luffen. Har Mamsell ej
nnsin hrt talas om gymnastik?" -- "h jo", svarade jag, d jag sent
omsider blef i tillflle till svar, "jag har visst hrt, och till och
med sett personer, hvilka genom denna vlgrande inrttning tervunnit
sin hlsa, i synnerhet pminner jag mig ett par unga flickor, hvilka
redan i hgsta grad snedvuxne, genom gymnastik blifvit fullkomligt
lediga och raka; denna uppfinning r visst prisvrd, d menskligheten
genom ett s ltt och oskyldigt medel, utan medicinens tillhjelp, kan
vinna hlsa och krafter." -- "N men", tertog Frken, "Mamsell lr vl
dock ej sjelf ngonsin sett dessa inrttningar? om Mamsell vill, s
kunde vi i dag tfljas, jag mnar mig dit om en timme." -- "Jag tackar
fr detta anbud", svarade jag, "men kan ej antaga det, emedan min
frmiddag redan r bestmd." -- "Men i morgon d? i morgon mste
Mamsell komma dit, jag kommer och afhemtar Mamsell och Mamsell skall ej
ngra denna promenade; lofva mig bara bestmdt att Mamsell kommer." Jag
tackade ter igen, fr s mycken uppmrksamhet, och som jag ej med
skl, utan att synas sttande kunde refysera denna frnyade
proposition, lemnade jag det begrda lftet. Vidare fvergick Frken nu
i mne till de lustbarheter, hvilka hos Guvernrens skulle intrffa;
"har Mamsell Sommer ngonsin sett dylika frestllningar: _tableau
vivant_?" -- "Nej, jag har vl aldrig bivistat ngon sdan, men kan
likvl imaginera mig dem." -- "Ja s, Ack! de ro ocks gudomliga, min
syster Majorskan r alldeles en mstarinna i deras arangerande, det r
alldeles obeskrifligt magnifiquet, sknt att se dem." -- "Ja, det tror
jag visst, d de ro lyckade", infll jag. "Skada att Mamsell ej kan
bli i tillflle att bivista denna fest hos Guvernren", tertog Frken,
"Mamsell skulle riktigt betagas af frundran och verraskning; och
balen derefter blir ej heller att frakta, jag har redan med Cloty och
Jettchen Nobelcreutz fverenskommit om vr kldsel, jag klr mig i
rosa-rdt moire, och en girlaude af bl lupiner, eterneller och
tusensknor kring hufvudet, men nnu har jag ej bestmt mig fr en
corbeille  fleurs eller en af stora hvita vaxperlor. Framfr allt, men
det kan vl Mamsell sjelf frst, begagnar jag lnga hngande lockar,
de kl ju mig, tycker Mamsell ej s?" -- "Jag har ej sett Frken utan
dessa, svarade jag, undvikande, och kan sledes ej yttra mig i detta
fall." (Frkens hngande lockar frefllo mig frfrlige, och skulle
jag ej redan sett ngra par dylika, hade jag skert frestllt mig
garinnan till dessa ngot frvriden.) Frken rnade just brja en
beskrifning om Frknarna Cloty och Jettchen, d Majorskan oformodadt
steg upp, samt rekommenderade sig i sin "ndiga tantes" ynnest. --
Frken fljde naturligtvis hennes exempel, och hann knappt mer n
ytterligare pminna mig om mitt fr morgondagen gifna lfte. "Ack! Fru
Friherrinna", utropade jag nu ovilkorligt, sedan dessa gster i sin
vagn lyckligen aflgsnats, "huru god ni r. Jag skulle vl alldrig
vidrrt denna obetydlighet, skulle ej mitt hjerta nnu flda fver af
den renaste tacksamhet till er; men nu gr jag det, p det ni, hulda
Friherrinna sjelf m kunna dmma om hvad jag knner, och hvad jag i
synnerhet i detta fall har skl att knna, for er mot mig bevisade
vlvilja;" och mi berttade jag henne den lilla passagen fre hennes
inkomst i frmaket. -- "Jag vet, jag knner mer n vl", infll
Friherrinnan, "det ljliga hgmod och den egenkrlek, hvartill i
synnerhet Majorskan gr sig skyldig; man mste derfre, med den strsta
liknjdhet, om ock frenad med hflighet, bemta henne; det gr mig
verkeligen ofta ondt i synnerhet som blodsband frena oss, men hon r
ohjeplig. Frken, tror jag ej s mycket af bjelse, som icke mer fr
att efterkomma sin systers nskan, fljer dess exempel, skulle deras
far ftt lefva, hade skert hans vakande ga i tid rigtat deras
frstnd, och afvrjt hvarje skadlig inflytelse p deras unga hjertan;
men ack! han rycktes alltfr tidigt bort, och lemnade sina bda
dttrar, jemte en frhoppningsfull son, t en allt frverldslig och
veksinnad mor, hvilken i sina barns dageligen tilltagande sjelfsvld,
endast sg otvifvelaktiga bevis p qvickhet och snille, och sledes
genom denna efterltenhet mera befrmjade n afstyrkte det onda." --
Jag omtalade nu det lfte jag lemnat Frken, nemligen: promenaden till
Gymnastiken. Friherrinnan gillade alldeles mitt beslut att ej lngre
motstta mig Frkens vnliga frslag; man br ej, tilltalade hon,
frnsttande besvara en yttrad vlvilja, den m sedan glla vigtigare
eller likgiltigare saker, det r och frblir dock vlvilja. Resten af
frmiddagen tillbringades af Friherrinnan medelst skrifvande, samt
eftermiddagen med emottagande af besk, hvilka utgjordes af
fversteljtnanskan E. med sin Frkendotter, samt Kammar-Rdinnan H.,
dessa bda ldre personer voro systrar, och ett par rtt sta (om jag
s fr kalla dem) gummor. Friherrinnan var som vanligt tillgnglig,
och, som det tycktes, verkeligen upprymd af detta trefliga sllskap.
Hos Frken E. tyckte jag mig i brjan mrka en skymt af hgmod, men den
frsvann alldeles, d hon mot aftonen, under en ltt konversation s
vl till mig, som generelt, meddelade sig hon r ej vacker, mera stor
och fetlagd, men dock proportionerlig, och har i sitt vsende och
hllning onekligt ngonting gracist; i synnerhet kan man med strsta
nje hra henne bertta; det obetydligaste erhller d vrde och blir
utfrdt af henne, interessant. Lngt snarare n jag det nskat,
bortilade denna afton, och med en ifrig anmaning till Friherrinnan,
samt en dito till mig, om ett snart intrffande terbesk, aflgsnade
sig dessa glada gster.

ter har natten bredt sin dunkla slja fver sj och land, och bjudit
tystnad t den hvilande jorden. Ser du, Emilia, huru jag lyckligare n
p mnga tider, under flere timmar nu sysselsatt mig med dig, du, min
lskade barndoms syster! Nr skall jag vl af din hand erhlla den
frsta rad, och huru skall ej mitt hjerta innerligen gladas af detta
prof p din fortfarande vnskap; nu god natt, god natt min Emilia!




Den 7.


Frukost-timmen var i dag knappast passerad, d Frken Doll, under
mycket buller, inhoppade i mitt rum; hon gjorde vid sitt intrde ett
allfr kosteligt experiment, hvilket, i anseende till den fverbalans
kroppen dervid tog, ett gnablick sg rtt vdligt ut, men slutades
dock s lyckligt, att endast tvenne invid hvarandra stende stolar, vid
denna ovntade katastrof, kullstjelpte, och Frken omsider, efter den
piruette, hvartill de intrasslade ftterne franledt, frbryllad och
hgrd tvrstadnade midt p golfvet. Hon sg hgst frlgen ut fver
detta misslyckade saltomortal, och som hennes bryderi verkeligen hll
p att smitta mig, tog jag mig i hast mod och frgade, utan att ltsa
fsta uppmrksamhet vid det nyss frefallna: "om hon redan rnade sig
till gymnastiken, och mjeligen vore kommen att afhemta mig?" -- "Ja,
ja, ja", svarade hon, nu aflggande sitt bryderi, och sedan hon sledes
tervunnit sin fattning, gick det af sig sjelft; kullbytten var glmd,
och frdig att gra en ny, framhoppade hon ter ett par pas de deux,
och stod nu framfor mig i hela sin intagande gymnastik-kostume, ett par
vida gulrandiga kulotter, neduti hopsnrpte likt vlpinnade korfvar,
samt en stor rotig, mngfrgad mecka, hvilken utan all slags bandage
eller blte, likt en brokig vinge, stndigt flaxade ikring henne. Nu
satte hon med sjelffrnjd min bda hnderne i sidorna: "sg, hvad
tycker ni om denna drgt, r den ej otvungen och ltt? man har i den
afskakat alla bojor, andas s fritt, kan rras ogeneradt, den eljest
hopklmda kroppen r nu bjlig att strckas hit och dit, och framfr
allt ser ni, kan man i den gra de ofvertrffligaste klttringar och
sprng p vra stegar och stllningar, och, fortfor hon helt exalterad,
f se, f se, om icke ni af allt detta blir s betagen, att ni rtt
snart blir en verksam medlem af vrt samfund." -- "Jag vill ej
frskra", tertog jag nu, "men jag tror fullt och fast, att sdant ej
hnder, s lnge ej sjuklighet tvingar mig dertill." -- "Sjuklighet",
utropade Frken, "jag r Gud ske lof ej sjuklig, men d man med s
litet kan frebygga sjuklighet, s"...

"Jag tror likvl icke att jag kommer alt deltaga i detta
frsiktighetsmtt, bsta Frken", infll jag nu ter och brjade gra
mig frdig att tflja henne. Vi afreste i den prktiga landeau, som,
med ett par frustande bruna hstar frespnd, stod vntande framfr
trappan. Ehuru Frken frskrat mig det jag ej skulle ngra mitt besk,
kunde jag dock ej dervid erfara det stora nje, hvarom hon s mycket
talat, d jag undantager det hon sjelf, eller rttare hennes ovighet,
frskaffade mig. Antalet af Gymnastiserande var temmeligen stort,
omkring tjugu  trettio; dessa undergingo sina prfningar med
resignation, och syntes en del onekligen erfara lidanden, hvilka ej
genom dessa muntra lektioner kunde frmildras, men tminstone utvisade
ej frken Dolls, och en och annans glada ansigten ngon smrta; hvad i
synnerhet den frstnmnda betrffar, gr jag mig ej samvete af, att s
raillant yttra mig; hon medgaf ju sjelf sig vara fullkomligt frisk.
Men, jag tergr till mitt mne: frken Doll, hvilken verkeligen roade
mig en stund, i det hon, under mycket brk, fet och rdbrusig,
anstrngde sig att i kapp med en kamrat genom repstegarna dingla sig
upp och ned, och sluteligen, lik en stampsck, nedfll till golfvet
innan hon ndde stegens nedre trappsteg; hon lyckades ej bttre, d hon
medelst en hngande lina skulle fverhoppa en slags brstvrn, eller
(som jag barbariskt nog skulle benmna det) trdbock. Turvis hade
eleverne gjort sina hopp derfver, hvari i synnerhet ngra excellerade,
d min Frken, temmeligen sker om sin kupp, med kraftlulla hnder
bemktigade sig linan, lunkade af, men paff! olyckligtvis tvrstadnade
midt fr bocken, utan att ga frmga upphinna dess stolta rygg; detta
var och frblef henne allt vidare omjligt, oaktadt alla frnyade
frsk. "N, tyckte ni ej det var roligt att se?" frgade mig Frken,
d vi ter sutto i vagnen. " ja, fningarne ro mngfaldiga, och
vighet fordras visserligen att med frdighet der kunna sl sig igenom,
likvl tror jag barn bst taga sig ut dermed; sg Frken till exempel
den lilla flickan, som klttrade hgst, upp i cupolen, och sedan med
verkelig grace nedskrann? den tyckte jag om." -- "Ja, ja, jag vet,
lilla Mamsell T., ja, hon r ovanligt vig och spenstig, n dertill
fordras ocks blott liten vana, hon har redan lnge fvat sig med
gymnastik." Slunda, under stndigt upprepande af, att till denna
skicklighets ernende endast och allenast fordrades liten vana,
uppnddes mitt hem, dit Frken artigt nog behagat flja mig. Vid min
hemkomst mtte mig en liten billet ifrn Rosa, hvilken ville underrtta
sig om jag p eftermiddagen vore hemma, d hon lofvade beska mig; hon
ville, skref hon, gerna fre den snart intrffande resan till
Liljedahl, tillbringa en eftermiddag hos mig. Du kan vl frestlla
dig, lskade Emilia, huru hjertligt detta frslag gladde mig; jag
hastade sledes att, med Friherrinnans tilltelse, bedja Rosa vara
vlkommen. Hon kom d Friherrinnan nnu hvilade middag, och bortpratade
en rtt munter timme tillsammans med mig; vi sutto i mina rum, hvilka
fllo henne ondligt i smak. "Du r glad och lycklig nu sta Mathilda",
infll hon d jag med ofrstlld gldje gjorde henne uppmrksam p den
trefnad och de mngfaldiga beqvmligheter Friherrinnan i fverfld
beredt mig. "Jag ser det bestmdt, ack! hvad det r gldjande;" hrvid
fll hon mig om halsen och stora klara, det hjertliga deltagandets
ofrfalskade trar lyste hrunder i de skna gonen. "Ja, jag r
verkeligt lycklig, sta Rosa", upprepade jag, "men framfr allt utgres
min lycka af det mma moderliga bemtande jag minutligen rner af
Friherrinnan. O! om ni alla visste huru obeskrifligt god hon r."

"Ja, s har ocks mamma alltid sagt", tertog Rosa, "hon har, i trots
af Mamsell Bergbruns elakhet alltid lycknskat dig, ty mamma knner
igenom mnga fattiga familjer Friherrinnans otaliga vlgerningar, ehuru
de alltid i strsta tysthet utfvas. nnu helt nyligen kpte hon t en
fattig skomakare och hans i yttersta armod lefvande familj, ett litet
under Liljedahl liggande hemman; fadren, en trgen arbetare, hvilken,
under en nykter och anstndig lefnad, genom sin flit uppehllit de
sina, samt under sin hustrus rslnga sjuklighet frskaffat henne
medicin och lkarevrd, sg helt ofrmodadt, genom grannens
vrdslshet, hvars hus frst nedbrann, sin lilla koja fven frvandlad
i aska; hvar skulle det arma folket finna tak fver hufvud, och hvar
mannen tillgngar att ter frskaffa sig verktyg och tillbehr till
fortsttande af sitt arbete? Friherrinnan Y. skaffar sig snart
underrttelser om hans uppfrande, kallar honom till sig, erfar nu
familjens oskyldigt irkade elnde samt lter genom tredje hand fr
hans rkning af pappa kpa det omnmnda lilla hemmanet, der karlen nu
redan, jemte hustru och barn, ter lycklig blefven, stundeligen
vlsignar den menniskolskande varelse, hvilken han har att tacka fr
sin bergning och utkomst; pappa sger, att mannen med drift och
arbetsamhet samt tillhjelp af hgst tvenne personer, kan der blifva
behllen karl, i synnerhet som han af sin ldste son redan erhller
betydlig hjelp. Hvad hon mtte knna sig tillfredsstlld den hulda
Friherrinnan, som, jemte en god, varm vilja, fven ger frmga att
utfva s mycket godt." Vrt samtal afbrts nu af Friherrinnans
personliga mellankomst; hon vlkomnade vnligt Rosa, underrtta sig om
dess frldrars helsa samt frgade skmtande mig: "om hon,
(Friherrinnan) i dag fick frestlla mitt frmmande, eller om hon som
gammal, och utgrande tredje person frefll de unga fverffdig. Jag
vgade, till bevis p mitt fullkomliga ogillande af denna sista mening,
kyssande den lskade handen, ledsaga henne till den beqvmaste plats
den mjuka soffan erbjd, framsatte en pall under hennes ftter, p det
hon riktigt vl skulle trifvas, samt serverade derefter henne, Rosa och
mig, med vr lsklingsdryck, det herrliga rykande kaffet. Med Rosas
tillhjelp var jag lycklig nog att medelst sng och musik bereda
Friherrinnan ett par rtt njutningsrika timmar. Vi sutto som bst
fverlemnade t en ren gldje, d betjenten hastigt anmlte Grefvinnan
X. och denna straxt derefter intrdde, icke i Friherrinnans, nej i mina
rum; Friherrinnan uppsteg; persvaderande Grefvinnan att instiga p
hennes sida, men med fvertalande vnlighet afbjde Grefvinnan detta
frslag, frskrande, det hon med strsta nje skulle qvarstadna hr,
hvarest genom musiken s mycken trefnad vore att frvnta", vid dessa
ord gjorde hon fr Rosa och mig en liten artig bugning, samt nedsatte
sig jemte Friherrinnan, i soffan. Denna var -- alts Grefvinnan X.,
om hvilken Majorskan Pygmeus hade talat; jag hade ju frestllt mig
henne ssom en redan till ren kommen bedagad dame, med hg uppsatt
mssa, och vlstrkt, uddad stndkrage, samt uttrycket skarpt och
respektbjudande; nu deremot fverraskades jag af en varelse, nnu ung,
och jag skulle tillgga, outsgligt vacker, om ej de af en trande
sjukdom redan ngot frndrade dragen motsade mitt pstende, men
oemotstndligt behaglig, s vgar jag bestmt kalla henne; kring den
hvitaste panna nedfllo mrka lockar, icke af de moderna, hvilka svl
kldde Frken Doll, nej, lngt derifrn, men af de sknaste och
rikaste, som nnu ngonsin prydt en ppen panna eller smekt en rundad
kind; den fina nsan, munnen, fver hvilken jemt ett litet drag af
presence desprit hvilade, och hvarupp jag genast igenknde en
lefvande sjl, den imponerande, smerta kroppsbildningen, det
hnfrande, litet fverlgsna, i den fina nackens ngot trottsiga
tillbakakastande, dock! hvad vill allt detta, ehuru frsknande det
hela, sga, d man betraktat dessa gon, fr hvars uttryck jag ej ger
ngot namn; du ler mhnda t mitt svrmeri, d jag sger dig, det jag
endast i ett ansigte frut lst detta hga, detta himmelska, detta
obeskrifliga! mins du den herrliga altartaflan p konstkabinettet i P.?
detta fullndade msterstycke af den oddlige R.O! du minnes den
skert, och kan utan mina ffnga frsk tnka dig, hvad jag dock
omjligt, omjligt skulle ska gra dig tydligt. En omsorgsfullt
broderad skir, hvit krage fll sluteligen fver den i det ljusaste bl,
frgade ppna tibetsrocken, hvilken, tillhllen endast af en ltt
grdel omslt den smerta gestalten. Frstummad hrde jag en stund det
ondligt ljufva och lskvrda i Grefvinnans konversation, de ltta och
naiva, men tillika skonsamma infall hon d och d framkastade, och
kunde lngre ej afhlla mitt hjerta den beundran hon hos mig vckte.
"Och detta r Guvernrskan X." framhviskade jag till Rosa, d
Grefvinnan, under enskildla samtal, sprkade med Friherrinnan. "Ja, och
huru s? frgar du det emedan du ej trodt att s mycken sjl, s mycken
knslighet och intagande godhet kunde frenas med den stela etikettens
fordringar, med rikedom och brd? Ack! sta Mathilda, sllsynta ro
visserligen dessa exempel, men ser du, de gifvas dock." Nu tog mig Rosa
under armen och frde mig in i det hemliga statsrdet, min sngkammare,
der hon med f ord berttade mig huru Grefvinnan X----s svrmoder,
ehuru redan fver ttatio r, utgjorde den klart strlande perla,
hvilken i den Grefliga kronan spridde ljus och sllhet fver hela
familjen. Jag fick nu veta, att Grefve X. varit tvenne gngor gift; att
han i sitt frsta ktenskap gde tvenne arfvingar, en son, hvilken
redan vistades vid academien, samt en dotter om sjutton r; att det
sednare giftet sknkt honom trenne, nnu minderrige barn, och var det
fr att fira den vrdade farmodrens ttationdetredje fdelsedag, de af
Majorskan omtalte tableanerne voro arangerade. Friherrinnan kom nu, att
p Grefvinnans anmaning bedja oss spela ett stycke  quatre mains,
hvilket vi kort frut tillsamman exequerat, derefter spelade jag vr
sonat, och sjng med Rosa ngra nyare sngstycken. Grefvinnan tackade
oss och syntes njd, och om jag ej synes dig alltfr egenkr, sger jag
dig att det gick bra. Efter thet uppstod Grefvinnan, ty hennes vagn
hade redan anlndt, tog afsked af Friherrinnan, nalkades mig, kyste
mig, hvilket hr eljest ej mera r bruket, samt bad mig ej neka sig det
njet, att tillika med Friherrinnan den 13:de Juni sknka henne ett
besk, d ungdomen (hrvid nickade hon t Rosa och mig), kunde prkna
en munter afton. Jag neg dmjukt samt yttrade med enkla ord, en
tacksgelse fr Grefvinnans godhet. Friherrinnan syntes synbart belten
med denna vnliga anmaning, samt hoppades fven, det intet mtte hindra
henne ifrn tnjutandet af denna glada dag. "Den trettonde", sade Rosa,
s snart Grefvinnan lemhat rummet och brjade rkningen ifrn tum till
tum, "i dag hafva vi den sjunde, lt se, en, tv fre, fyra, fem, sex,
precis efter sex dagar, ack! d ro vi nnu qvar: efter sex dagar, hvad
det skall bli roligt! hr sta Mathilda, huru tnker du klda dig? men
hvad, du r ej glad, hvarfre r du i hast s bedrfvad, just d s
mycket bjuder dig motsatsen, sg, hvarfre lider du nu Mathilda?" --
"Goda deltagande Rosa", afbrt jag nu, "denna veka, mma sjl, jag vill
ej mera oroa dig, jag vill ter bli glad." -- "Men sga mig vill du
dock", smekade Rosa, "hvad som s hastigt strde din gldje, du var ju
nyss s munter; sg dock Mathilda?" -- "Jo det vill jag, huldaste Rosa,
jag var redan frut i min sjl bevekt, och d jag nu hrde Grefvinnan
omtala det nje hennes bal skulle frskaffa oss, blef jag nnu mera
upprrd, Rosa! jag har ej dansat sedan mina frldrars dd!"... "Sta,
sta Mathilda!" snyftade nu Rosa, kastade sig handlst ned i soffan och
gret fverljudt. Jag hade nu all mda att lugna Rosa, satte mig vid
flygeln och brjade spela! "fria vill Simon Slle", s lnge och s
allvarligt, till dess Rosa under trar, ifrn kudden upphjde hufvudet,
brjade betrakta mig, samt sluteligen, d jag ej lngre mktade
terhlla ett ofrivilligt skratt, rtt hjerteligen instmde deri.
Friherrinnan kallade oss nu intill sig, frde oss till en korg
fullrgad med de sknaste vindrufvor och appelsiner, hvilka just nu
genom gamla Grefvinnan X. blifvit henne tillsnde, samt bad oss deraf
mtta oss, sjelf vgade hon ej fortra deraf. Rosa svalkade med
begrlighet sina gldande lppar med de saftige drufvorne, samt
stoppade fr den lilla Victors rkning en frisk appelsin i sin pirat;
vagnen hade fven redan kommit, fr att afhemta henne, och med hennes
afresa slutades ocks denna glada afton. ter "en god natt", drm
Emilia! om din sannaste vn Mathilda.




Den 10.


Upptagen dels af visiter dels af contra visiter samt sm bestyr fr den
hos Grefvinnan X. blifvande balen, har jag p dessa tvenne dagar endast
hunnit tnka, men det likvl rtt hjertligt och offa p dig. Denna
tredje skulle dock ej -- s beslt jag -- frsjunka i natt, utan att
jag med dig ftt bortprata en vnlig stund. Du tycker vl, och det med
skl, att tvenne fulla lnga dagar borde gifva rikliga nmen till
meddelanden men s r likvl ej. I frrgr var Friherrinnan ovanligt
rask, och proponerade, sedan vi med arbeten tillbringat vr frmiddag,
att p eftermiddagen resa ut p ett par besk. Friherrinnan nskade
hafva mig med, och hennes nskan r min kraste lag. Hon gjorde
allts en visit hos Ofverjgmstarinnan Bjellerdorf, men nej,
hon lemnade henne endast ett visitkort; ty lyckan, eller olyckan
fogade, att fverjgmstarinnan ej var hemma. "Ni har ju sett
fverjgmstarinnan, Mathilda?" frgade Friherrinnan under det vi till
Friherrinnan C. fortsatte vr curs; "ja." -- "Denna person r en medlem
i sllskapslifvet, till hvilken regelmssiga besk ej fr sidosttas,
men, ni sg och hrde ju henne i flere dagar, jag behfver sledes ej
fver henne gra er en beskrifning; hon frklarar sig sjelf fr ett
uppmrksamt ga." Vi stadnade nu framfr Friherrinnan C's hus, och voro
s lyckliga att blifva emottagne. Du mins vl, Emilia, den personliga,
ehuru fjera presentation jag  ngfartyget gjorde; dig af Friherrinnan
C. och dess trenne dttrar? samma Friherrinna och samma frknar visade
sig nu, de sednare i sttliga moderna kostymer, der ej en rynka, ej ett
snre frfelade sin plats; raka och cirklade emottogo de Friherrinnan,
samt helsade fven i ndighet -- sedan Friherrinnan frestllt mig dem
-- mig ett gracieust vlkommen. Denna korta visit medfrde ej ngot
srdeles nje och efterlemnade sledes ingen lngtan till dess
terfrnyande. Det terstende af aftonen fortgick med att fr
Friherrinnan hgt upplsa stycken utur hennes favoritlektyr "Schiller",
och hrmed slutades dagen. I gr stod jag nnu och rangerade min
toilette, d Friherrinnan lt kalla mig, jag hastade in till henne.
"Gr er beredd, Mathilda lilla", yttrade hon, nickande till mig en god
morgon, "att tillsammans med mig gra en liten tur uti staden; jag har
hvarjehanda sm uppkp att gra, och nskade gerna att ni tfljde
mig." Jag ordnade nu i hast min kldsel, ptog mig hatt och shawl, samt
skyndade att ter infinna mig hos Friherrinnan, hvilken fven var
frdig; vagnen krde fram och nu bar det af. Vid en Galanterie-bod lt
Friherrinnan hlla, samt utsteg, tfljd af mig. Nu lt hon i boden, af
prktiga siden och florpackor, nedtaga de yppersta, vis  vis dem
rdfrgande min smak, men som jag omjligt kunde inse hennes afsigt,
eller i dag frlika mig med hennes smak fr ljusa, med hennes lder
ingalunda fverensstmmande frger, sade jag beslutsamt: "Friherrinnan
mste godhetsfullt urskta mig, men i dag frmr jag ingalunda yttra
min smak, i anseende till Friherrinnans val, jag skulle d vga sga,
att alla dessa frger ro fr Friherrinnan mycket fr lystra." -- "Ja
fr mig, sannt nog, Mathilda, men fr er?" -- "O! min ndiga
friherrinna, fr mig?" -- "Ja fr er, ni misstycker vl ej att jag
nskade f bestmma er kldsel p den frsta bal ni jemte mig
bevistar?" -- "Ack Fru Friherrinna, denna godhet..." -- "Vlj nu blott,
vlj, men enligt min alfvarliga bestmda nskan, ngot af dessa
dyrbarare; lt se, p hvilket af dessa er smak faller", och hrvid
framradade hon flera packar de aldraherrligaste sidentyger, ljusrda,
gula, bl, samt hvita.

"D Friherrinnans godhet tillter mig ngot val, vljer jag utan
tvifvel detta", och hrvid framskt jag ett blndande hvitt
silfveraktigt tyg, med de sknaste ivfda blommor; "men Fru
Friherrinna, jag torde ingalunda behfva ett s dyrbart plagg, mhnda
kunde i min garderobe finnas ngon, ehuru ej s prktig, dock passande
kldning, som, d man betnker mina tillgngars ringhet, skulle bttre
anst mig; denna r" ... "alldeles passande p en stor bal, min lilla
Mamsell, utan pretention", hviskade Friherrinnan mig vnligt i rat, ty
betjeningen terkom nu ifrn sina beskickningar, brande askar, ldor
etc etc., hvilka alla uppradades p disken framfr oss. Nu lt
Friherrinnan af det hvita tyget afmta en dubbel mngd af alnar till en
rik kldning, yttrande sig hgst njd fver mitt val af frg, aflade
ter dubletter af silkesvantar, silkesstrumpor, sidenskor, blonder och
dyrbara shawletter, och lt sedan hon liqviderat alltsammans, bra det
till sin vagn; nu befallte hon kusken stadna vid Fru Kller, stadens
frnmsta modkrmerska, och hr frnyades ter hennes mot mig visade
godhet; enligt egen smak skulle jag nu, utur det rika frrd af de
utsktaste franska blommor, hvilka hr framlades, vlja mig en
hrprydnad; mitt val stadnade ovilkorligt vid en utmrkt vacker
halfkrans af frgt mig ej, och hvita bellis; "denna, -- om jag fr?"
Friherrinnan nickade ett bifall; "vlj nnu en, fr en flicka af
omkring edra r, men litet gladare frg." Jag valde ter en med
ljusrda bellis och hvita spiriga fjederblommor, den var obeskrifligt
vacker. Nu tog Fru Kller under Friherrinnans tillsyn ett mtt af mig
till den eleganta kldningens frfrdigande, ty det deltes i tvenne
delar, den andra hlften medtogs, och vi rekommenderade oss. "Huru
skall jag ngonsin kunna gra mig frtjent af denna grnslsa godhet",
framstammade jag, d jag ndteligen invid Friherrinnans sida satt i
vagnen, huru mycket uppoffrar icke Friherrinnan nu, och hvarje
gonblick genom denna omsorg, denna aldrig upphrande moderliga mhet.
Jag sker frgfves ett ord, som kunde tyda den tacksamhet jag knner
fr dessa otaliga vlgerningar. Friherrinnan sg p mig, med denna
hjertliga blick, hvilken utan ordens tillhjelp frklarar s mycket,
lade flygtigt sin hand upp min, och sade med vnlighet: "n vl
Mathilda! lt mig d alltid af ert hjerta erhlla denna barnsliga
benmning, anse mig verkeligen som er mmande mor, och jag vill med
tillfredsstllelse i er, hylla en lskad tillgifven dotter; gr mig nu
genast en hjertlig fgnad, tillade hon d vi redan gingo trapporne
uppfre till hennes vning, och res! med denna bagatell till Rosa B.
Det r du Mathilda, som gifver henne detta lilla minne fr hennes
vnskapliga bemtande, under er gemensamma ngbtsfrd; br du det,
hrigenom kan du p ett anstndigt stt, godtgra den omsorg hennes far
mjligen under denna tid hade fr dig", och nu afskiljde hon de
effekter, hvilka skulle tillhra Rosa, samt afskedade alltsammans. Rosa
hoppade af ofrstlld barnslig gldje omkring mig, vid hvart enda
pakett jag, framkommen till henne, upptog. "Ack! s sknt! s sknt!"
skallade hennes hgljudda utrop; i synnerhet frtjuste henne den
verkeligen ovanligt vackra blomsterkransen; hon sprang till spegeln,
lade den p sina lockar, dansande, under innerlig frnjelse, kring
rummet; Hofrdinnan bermde det rara tyget, complimenterade fver
Friherrinnans ofrvntade godhet, brydde Rosa fr hennes danslust, och
skra frvntan p den Grefliga bjudningen, hvilken mjligen kunde
uteblifva; d Rosa till denna sista invndning immerfort beropade sig
de meningsfulla blickar Grefvinnan tillsndt s vl henne, som mig. Jag
lemnade nu Rosa t sin lifliga gldje, nnu fverenskommande om ett
sammantrde fre den vigtiga dagen, samt afreste.

P eftermiddagen: fortsttning med lsning af Schiller; och tankar
vidare p dig Emilia. "Vivat!" skref Rosa p en liten rosenfrgad
papperslapp, hvilken, af hennes fina fingrar bildad till en sirlig
biljett, tidigt i dag morgons mtte mina blickar, "Vivat! bjudning till
Grefvinnan X., att den 13 hos henne dricka th och passera afton." --
"Hvad sger nu mamma om allt detta?" triumferade Rosa, d hon en timme
derefter i egen hg person till mig intrdde, att fr de herrliga
presenterne hos Friherrinnan aflgga sin skyldiga tacksgelse; "hvad
sger nu mamma tror du, d hon oaktadt sitt bryderi till mig i gr,
straxt efter det du lemnade oss, genom Grefvinnans betjening emottog
invitationskorten?" -- "Hon sger vl, att ymnigt vatten fallit p din
qvarn kra Rosa", infll jag, "men tror du ej, att mera skmt n
ofvertygelse lg under detta din mammas yttrande?" -- "Jo, jag tror
nstan s", tertog Rosa, "ty mamma roar sig verkeligen ltt ofta, att
i dylika fall raillera." Nu ingick Rosa frimodigt till Friherrinnan och
terkom snart nog, sedan, enligt sin utsago, hon med mda ftt
tillflle tacka fr gfvorne. Friherrinnan hade alltid behndigt
undvikit detta mne. Rosa uppehll sig ej lnge hos mig, emedan ngra
af hennes far vntade middagsgster fordrade hennes hemmavaro.

Rosa hade just hunnit lemna oss, d en Postiljon intrdde och till
Friherrinnan aflemnade ett bref; knappt hade hon kastat ett ga p
utanskriften, d hon, under ett hgt gldje-utrop, uppslet couvertet
och hftigt tryckte brefvet till sina lppar, "ifrn min son! dessa
efterlngtade rader", var allt hvad hon under gldje och fverraskning
frmdde yttra. Hon ilade s fort det lt sig gra till sina rum, och
jag -- aflgsnade mig till mina. Hennes son! upprepade jag fr mig
sjelf... Hon hade en son! derom hade hon nnu aldrig nmnt. Denne var
en person, s ofrmodadt framtrdd p scen, s jag knappt kunde frlika
mig med mjligheten af hans tillvaro. Och hvar vistades denne son?
liknade han i mildhet och englagodhet sin mor? dessa voro allt frgor,
hvilka jag nnu, intagen af frundran, oupphrligt gjorde mig sjelf.
Glad p Friherrinnans vgnar satte jag mig ned, samt brjade p Pianot
preludera ngra toner, och sjng, likasom inspirerad, utan ngon
bestmd melodie -- dessa enkla, men passande verser, frfattade af vr
lsklings-skald:

    "Svala du, som rr s gerna vingen,
    Med ett trstens bud till henne flyg,
    P dess skuldra sitt, och sedd af ingen
    Dessa ord i hennes ra smyg:
    Goda moder!
        (hr vgade jag endast fr tillfllet frndra benmningarne)
                om din son du saknar,
    Hr hans trogna hlsning genom mig,
    Nsta morgon, endast vinden vaknar,
    Lossar han sin bt och sker dig
    Lng r vgen, och han sjelf behfver,
    Vindens hjelp, att klyfva fjrd och sund,
    Men; --"

"Ja! min dyra Mathilda" sade Friherrinnan, hvilken under min sng sakta
inkommit -- "vgen r lng, du har rtt, vl icke i morgon -- men snart
hoppas jag dock f terse denna lskade son, hvilken det lnge skiljt
ifrn mig, se hr -- visande p brefvet -- hr har jag det skrifteliga
lftet, att nnu i sommar, s snart hans permission utfallit, blifva i
tillflle -- se och omfamna min Gustaf!" Ett nytt lif lefver sedan
dessa raders ankomst upp hos Friherrinnan, hvilket sprider lust och
kraft i hela hennes varelse; hon tnker, hon talar nu endast om sin
Gustaf, och har redan i dag, bitrdd af mig, uppskt och framtagit
otaliga packar de superfinaste skjort- och linne-plagg, hvilka lnge
sedan frfrdigade, blott i frvntan p sin gare, hittills legat
ovidrrde. Jag har till deras mrkande och nummererande (hvilket
blifver mitt arbete) formerat minst ett halft dussin pennor, och nnu
aldrig har i min lefnad jag sammantaget tecknar s mnga G----n, som
till profbitar denna korta aftonstund. O! huru begrligt griper jag ej
hvarje, fven det obetydligaste tillflle, att uppfylla de nskningar
af Friherrinnan mjligen kunna gras; hvarfre, hvarfre, skall jag ej
ga frmga att oftare och kraftfullare genom handlingar visa henne min
tacksamhet.




Den 14.


    Bland sommardagens barn en ros jag sg
    I frsta stunden af dess blomningstid,
    Med purprad kind i knoppens famn hon lg,
    Och drmde blott sin oskuld och sin frid.

                                    R----g.

nnu ngot hufvudyr, trtt och olustig efter den utgngna nattens
mdor, smyger jag dock s gerna, med tanken p dig, till mitt lilla
skrifbord, fattar i pennan och tecknar med varmt hjerta p det stela
pappret min Emilia en god afton, hvad skall vl dock den trkiga
varelsen med de smniga gonen och det varma hjertat nu kunna sga dig?
Jo, frst och frmst lemna dig en den innerligaste tacksgelse fr den
gldje du gemon ditt obeskrifligt krkomna och ofrvntade bref sknkt
mig; denna sllhet vgade jag visst icke nnu hoppas; frestll dig
sledes den jag verkeligen erfor vid emottagandet af dina rader. Att du
saknar mig Emilia! att tiden varit dig en evighet sedan vi tskiljdes,
ack! hvad detta bevis p din vnskap fgnar mig, du min frsta, min
uppriktigaste vn. Jag satt i gr morgons, likasom de tvenne fregende
dagarne, trget sysselsatt med mitt arbete, broderandet af en
silkes-tylls-krage till Friherrinnan, och hll just p att sluta denna
kra sysselsttning, d Friherrinnan med ditt bref i den hg upplyftade
handen inkom, och, under muntert skmt yttrade: "hvad fr jag fr
detta?" -- "En dmjuk tacksgelse" utropade jag, ty en glad aning
hviskade i mitt ra: "Emilia" -- och se! verkeligen igenknde jag nu
dessa vlbekanta drag af din hand. Du frgar mig s deltagande, hulda
vn, om allt hvad min egen personlighet betrffar, och nskar s
vnskapligt dela mina bekymmer; o, Emilia! ger jag vl nu ngra? ro
de ej alla undanrjde af denna engel, denna moderliga vn, hvilken
endast genom beredandet af andras sllhet, finner sin egen. Jag r
nu s lycklig jag ngonsin kan bli, och nskar ingenting hgre,
ingenting mera till fullkomnandet af min sllhet. Tack min Emilia fr
vnskapsfulla helsningen ifrn Prostinnan K., jag blef obeskrifligt
glad att af den vlmenande gumman finna mig s mt ihgkommen, det r,
nst en huld frsyn, henne jag har att tacka fr min nuvarande trefnad,
ty hon var det utan tvifvel, hvilken i samrd med sin bror, -- den
hr  landsorten boende Brukspatron A. -- delgaf sin ungdomsvn
Friherrinnan Y. det medellsa, olyckliga tillstnd, hvari jag genom
mina dyra frldras frnflle frsattes. -- Ofta har jag i mitt hjerta
inneslutit henne i mina bner till Gud, terglde han genom fortfarande
framgng henne och hennes omgifning, den vlvilja hon stdse bevisat
mig, och mina lskade bortgngne. Det fgnar mig hra det Wilhelm K.
varit hemrest, och frestller jag mig lifligt den gldje svl Prosten
som Prostinnan hraf erfor. Det ngot mysterisa i ditt bref fattar jag
ej; du skrifver: "af ofrutsedda anledningar har Wilhelms hemmavaro
till allas vr gldje frdrjts, och fven du Mathilda, skall snart
komma att glada dig fver ett och hvarje." -- Du stter verkeligen min
nyfikenhet p fr stort prof Emilia! derfver du ej med skl kan undra,
d, enligt hvad jag kan sluta till, detta "ett och hvarje" fven gller
dig. Mste jag nu brja gissa? d gissar jag ... men tyst, du skall i
din tur bli nyfiken, jag gissar vl ngot, ty jag ger en gammal, icke
s alltfr ringa anledning dertill; men upplyser dig nu partout ej
hvarom det r. Dock! s lnge du bemdar dig om, att f rtt p mina
gtor, vill jag fr dig omtala en drm jag nyligen hade; jag drmde mig
nemligen, som ju fven frhllandet r, vara skild ifrn dig, och all
min fordna sllhet. Tyst, och rublande fver vanskligheten stod jag en
aftonstund frsunken i tankar, och skdade ut i den fjerran dunkla
rymden, der dagen redan lemnat rum fr den inbrytande nattens skuggor;
jag sg jordens dimmor i frunderliga skepnader uppstigande, fver sj
och land utbreda sina hvita luftiga mantlar; hvila hade snkt sig
fver hela jorden, endast hr och der skimrade nnu ett och annat ljus
fr att snart fullkomligt utslockna; d fstades pltsligt min
uppmrksamhet af en liten stjerna, hvilken med obegripligt sken
framlyste p den mrka himmelen; lnge tindrade hon i allt klarare och
klarare glans, tills hon sluteligen, utspridande tusende skiftande
guldstrlar, under utvidgande antog en ljusning s herrlig, s
obeskriflig, att endast din egen inbillning kan gra dig begriplig
denna verkan af en skapande allmakt. Jag stod alldeles hnryckt af s
mycken aldrig frutsedd prakt, d en engel, s skn, s mild, som din
fantasie mjligen kan den ana, utur dessa luftiga vgar framstod,
snkte sig p det nu frtydligade gyllene molnets kant, utbredde den
skra vingen och brjade sakta svfva ned; mitt hjerta klappade af
hpnad och lngtan. Molnet nrmade sig jorden, men se! icke mer den
skna engeln, nej, en snhvit dufva uthvilade nu den trtta vingen
invid mina ftter. Betagen af dess huldhet nedbjde jag ovilkorligt
handen att smeka det lskeliga vsendet, d hon med klingande rst
liksom framsjng dessa ord: "uppehll hvarken dig eller mig Mathilda,
men afskaka i smnens armar din jordiska hydda, s vill jag under
nattens tystnad p min ilande vinge bra din sjl till det land, der du
helt nyss under lngtans drmmar upplefde fordna gldjedagar." Detta
var knappt uttaladt, d jag redan ltt och lycklig gungade fver haf
och land; snart kringsvfvade mig mitt hemlands friska vindar, och nu
-- nu, o! huru grnslst lycklig, huru grnslst saknande -- nedsjnk
jag p den grift som inneflt allt hvad lifvet gifvit mig krast! Min
fljeslagerska, den hvita dufvan satt, likt ett himmelskt budskap,
hvilande p korset af den lilla grafvrden, men snkte sig stundom ned
till mig och bortflgtade med vingen den tr, hvilken i nattens kyla
halfstelnat i mitt ga. Nu kringsvfvade hon, likasom vlsignande den
tysta daggstnkta kyrkogrden och nedsnkte sig derefter till mig med
till flygt lyftad vinge; ter ngra snabba vingslag och jag stadnade
vid ditt hem, Emilia. Jag sg dig, nu som fordom kringsvfvad af
gldjen, ty dina frldrar omgfvo dig, friska och lskande; allt var
sig likt ssom frr, endast en frndring hade intrffat, hvilken, som
jag alltfr tydligt fann, kom dina gon att strla lifligare, din kind
att glda hgre, och gissa nu ter du! mysterisa Emilia, hvilken var
orsak dertill... Jo! Wilhelm K. Wilhelm, i egen hg person satt,
lskande och lycklig invid din sida, och uttalade med stammande lppar,
beknnelsen om den innerliga krlek han redan lnge -- ehuru i tysthet
-- hyst fr dig. Gryningen af den nya dagen brjade redan skymta i
ster, och Aurora rodnande iklda sig sin purpurmantel, d jag
uppvaknade utur denna sllsamma drm. Och Emilia! nu svara mig, har jag
gissat rtt? eller kan din leende mun, ditt sklmska ga lngre frneka
sanningen af min hjertliga frga?

Jag mste vl dock, oaktadt jag det nu aldeles icke borde, fr dig orda
ngot om grdagens hgtidligheter; flj nu d, med uppmrksamhet den
sttliga statsvagn du ser rulla af ifrn det prktiga hus Friherrinnan
Y. bebor; vill du veta hvilka de bda fruntimren ro, som i vagnen
sitta invid hvarann? jo, Friherrinnan Y. och en ung person Mamsell S.,
hvilken Friherrinnan af godhet tagit i sitt hus; dessa resa nu p stor
bal till Grefve X. Hvad den stackars flickans hjerta mste klappa, hon
som nnu aldrig befunnit sig i ngon s stor krets; huru mnne hon i
sin baldrgt ser ut, det vore nd roligt att veta ... s hr ungefr,
hr jag Emilia fr sig sjelf resonnera, och ehuru du redan mer n vl
borde veta, till och med huru hvar enda rynka sitter (ty nr r vl
ngon smstads eller landtbygds flicka likgiltig fr dylika models
fordringar), vill jag dock fr bttre minne skull, nnu en gng, fr
dig upprepa hvart och ett srskildt af min verkeligen galanta kostym;
men, hvar blandar jag mig nu? se d frst hit, se Friherrinnan Y. i en
mera mrk n ljus silfvergr royalkldning, hvilken, vid och yppig,
kringsluter den hga gestalten; en mantille af ljusgredelint sidensars
med ivfda hvita atlasblommor, rikt garnerad med breda kta blonder,
faller fver dess axlar och hals, nr nstan ftterna, samt
sammanhlles vid halsen af ett rikt brillants-smycke; hufvudet betckes
medelst en ledig hopfstning af skirt spindeltyg, hvarfver, ifrn ena
sidan, en enda sttlig hvit plym smakfullt nedfaller. Om du kunde
frestlla dig Emilia, hvad hon i denna drgt var skn, jag kunde p
lnge icke taga mina gon ifrn den herrliga varelsen. N, nu trippar
fven jag fram till ditt skrskdande; jag skall ju p bal och br
sledes hafva iakttagit hvarje, fven det minsta frsigtighetsmtt, fr
att infr sjelfva kritikens gon kunna best. Du knner vl, kra
Emilia igen din Mathildas ngot bleka ansigte, der dock, enligt hvad
jag med gldje kan frskra dig, kinden genom sednare tiders milda
vrflgtar redan uppfriskad, visar tydliga spr af hjertats tervunna
tillfredsstllelse -- N vl, kring pannan, der ingen enda lock str
att finnas, sluter sig den vackra half krans jag af Friherrinnan
erhll, hret r i nacken lgt bundet, samt i flere varf frdt till en
prydlig corbeille, (detta r ej min frtjenst, ty kammarjungfrun r
mstarinna i hrkldsel), min kldning vet du ju, r vacker fver all
beskrifning, och sitter (hvilket blir madame Kllers merite) ondligt
vl; den r tillskuren enligt yppersta mode, samt garnerad med breda
blonder och engageanter; en lng hvit silfverblommig gaze-zephir
betcker sluteligen min hals. Men vet du vl, Emilia, hvilken var den
dyrbaraste af alla de prydnader, hvari jag nu hljt mig? nej, -- n, s
hr d: mig ovetande, hade Friherrinnan utur mitt alltid ppna schatull
framtagit det hr jag till minne af min mor gde, i hast deraf ltit
frfrdiga en utmrkt vacker kedja, samt af en brillantsring, den jag
ofta med beundran sett strla p Friherrinnans finger till densamma
franstaltat ett ls, s obeskrifligen tckt, att mina gon sllan i
den genre sett ngonting herrligare; denne fr mitt hjerta nu i dubbelt
afseende kra gfva, lg i gr morgons p min toilette, innesluten i en
liten enkel ask, en pappersrimsa var utbredd derfver, hvilken blott
innehll dessa ord: "minne af Mathildas bda sanna vnner". Tnk dig
Emilia min knsla vid denna syn, denna uppenbarelse. Jag strtade med
kedjan i handen till den lskade, sanna vnnen, och lg lnge sluten i
dess famnande armar; hvad jag yttrade vet jag ej, ty jag var s rrd,
att jag knappt kunde framfra ett ord, jag knde endast trarne, hvilka
vldsamt runno utfr mina kinder. D jag nu sledes stod frdig, och,
pdragande mig den prktiga silkesvanten, nnu kastade den sista
prfvande blicken i spegeln, inkom Friherrinnan, nrmade sig mig, vnde
mig omkring t alla sidor, samt, sedan hon nogsamt beskdat min
kldsel, tryckte med hjertlighet en ltt kyss p min panna, sgande:
"min lilla dotter behagar mig rtt mycket och kommer att gra sin mor
heder." Ack! sta Emilia, hvad detta okonstlade loford, yttradt af
hennes lppar, gladde mig, och du m gerna le t mig, d jag sger, att
jag deraf knde mig innerligt tillfredsstlld. P slaget sju, fr att
ej undg tableauerne, afreste vi. Friherrinnan emottogs i den superbt
eclarerade salonen af Guvernren och Guvernrskan, hvilka redan voro
omringade af ett stort antal gster. Guvernrskan fgnade sig fver
Friherrinnans ankomt, ledsagande henne till ett stort frmak, der
hennes Fru Svrmoder, gamla Grefvinnan, omgifven af flere ldre fruar,
satt diskurerande i den sttliga soffan; dagens drottning, som jag
gerna vill kalla den vrdnadsvrda gamla, uppsteg nu, och nalkades
lngsamt med af vnlighet strlande anlete, den ankommande. Ack Emilia!
hvad lderdomen r skn, d hon icke vanprydes af en utmrglad kropp
eller sjl, det vill sga: d hon vid ttatietre r med lefvande
tankekraft vid hvarje fretag, dagalggande ett friskt och vaket
sinne, icke ndgas tillgripa, hvarken kpp eller krycka, eller anlita
en hjelpsam hand fr att utur en stol eller soffa uppstiga, men, som
fallet hos denna aktningsvrda fru var, med egen kraft lngsamt men
skert vandrar sitt utsedda ml till mtes. Hg, stor och reslig
nrmade sig, som sagt r, den lderstegna till Friherrinnan, rckte
henne vlkommande den emottagande handen, samt frde henne till soffan
der en plats redan var Friherrinnan utsedd. En grn (hoppets i alla
ldrar behagliga frg) sidenrock, framtill allvarligt hopfstad med
sina sm silfverknappar, samt en ttt veckad spettshufva, var den
gamlas enkla men trfliga prydnad; jag vet ej huru lnge, om jag ftt
flja min bjelse, jag kunnat betrakta denna herrliga syn, skulle icke
den tervndande unga Grefvinnan, hvilken fven till soffan tfljt
Friherrinnan, nu tagit min hand och till en plats i den af menniskor
fverfulla salonen, ledsagat mig. Grefvinnan ursgtade nu med
vnlighet, i det hon fljde mig, sin ldsta dotter Aurelia, hvilken,
upptagen af bestyr fr den ifrgavarande surprisen, ej kunde uppfylla
sin plats, som vrdinna, men, hoppades hon, frken skulle sedermera
godtgra denna uraktltenhet. Ensam lemnad hade jag nppeligen hunnit
nedstta mig, frr n jag tydligt hrde utropas: "d va Mamsell Sommer!
n fr gu va icke d hon." Nyfiken att erfara hvilken i denna fr mig
oknda samling mjligen kunnat nmna mitt namn, vnde jag hufvudet t
sidan, derifrn rsten kom, och varseblef nu ganska riktigt Frken
Doll, hvilken framlutad ifrn sin stol, gjorde ifriga bemdanden
att f sitt undanskymda freml i sigte. Till hennes synbara
tillfredsstllelse fann hon nu detta sitt freml, och begynte med en
familier nickning, hvilken lnge fortsatt, slutades slunda, att Frken
ifrn sin plats uppsteg, nrmade sig mig, och intog en vid min sida
ledig. "N kors! jag kan sga", brjade Frken, "jag blef rtt flat att
se Mamsell hr, nej verkeligen jag det tnkte; Mamsell nmnde ej ngot
derom, d jag hrom sistes talte med Mamsell angende denna fest? n
men i alla dar hvad det tyget r vackert Mamsell har till kldning, det
r visst kpt hos D.? har Mamsell sjelf sytt den? Lifvet sitter
alldeles som skulle det vara gjordt af Madame Kller; ja, den menniskan
r alldeles makals i att frfrdiga plagg, men s gr hon ej heller af
fr sm smulor; tre Riksdaler fr ett enda lif, nog r det enormt, men,
hvad vill man gra, det hr nu en gng till goda ton att lta sy sina
kldningar ute, och hvem ville vl fr tre Riksdalers besparing g
ifrn den? Engageanterna ro magnifiqua! veritabelt kta blonder,
jag undrar hvad alnen kostar? Min syster Majorskan har ffngt
efterletat s breda. Mamsell gick henne skert i frvg och borttog de
sista. Jag ser Mamsell har vantar, alldeles dylika med Cloty och
Jettchen Nobelcreutz; de ro superba, verkeligen superba. A propos,
knner Mamsell Frknarna Nobelcreutz? De sitta der uppe i hvita
gaze-kldningar, icke de med pannbanden, det r Frknarna Q.; nej, de
med blomsterbouquetter p kjolen, och blomkransar p hret, som just nu
tala med Ljtnant Pirouette; de ro rtt sta, gentila flickor, men oss
imellan sagt, hafva de dock ett stort fel, de vilja nemligen vara
alltfr mycket bla och frnma, och tycka sig genom sin rikedom vara
ngot fr mer n andra menniskor. Men, hvad tycker Mamsell om Frknarna
Q.? de se ju rtt npna ut, eller huru? Jag fr min del vet dock ej
hvad det r man i allmnhet hos dem s mycket vrderar; nog fins
det flickor hvilka ga den belefvenhet som de; deras far var Kapten
i ----sk tjenst och efterlemnade ej ngott strre frmgenhet, n att
enkan med sina tvenne plantor nu deraf ntt kan lefva, men, de ro nu
en gng ansedda, och till och med omtyckta, samt rknas i och fr sitt
lilla von, till noblessen. Men hvad sger Mamsell om min kldning, r
icke frgen lysande och vacker? i synnerhet klr den bra vid ljus; jag
hade heller ingen mda ospard m Mamsell tro, att f den i ordning, ty
som Madame Kller var s frskrckligt fverhopad med arbeten, att hon
ej hann med vidare n lifvet, fick jag sjelf i flere dagar hlla p med
den trkiga kjolen och garneringen." Slunda, under stndigt omvexlande
mnen, varierade den goda Frken immerfort, utan att gifva sig mda, p
sina otaliga frgor och meddelanden, invnta ett enda svar; jag hade
verkeligen svrt att med min blotta tanke flja denna exempellsa
liflighet, hvilken ej af ngot motstnd tycktes lta sig stra. Frken
vnde sig dock helt ofrmodadt till sin granne p andra sidan och nu
frst blef jag i tillflle att ostrd f betrakta den unga Grefvinnan,
hvilken lngs salongsgolfvet promenerade arm i arm med den vackra
fverstinnan Z. jag ju redan sedan ngbtsfrden fr dig omnmnde. Ett
herrligare par kan man sllan se; fverstinnans intagande sknhet; och
det obeskrifligt interessanta, sjlfulla, himmelska i Grefvinnans hela
personlighet, stridde vexelvis att fngsla den af beundran intagna
skdaren. Bda frenade sig i den mjligaste enkelhet, bda i ett ltt
frekommande men vrdigt stt. Kring fverstinnans runda och utmrkt
vl bildade kropp smg sig en hvit silkesrandig skir kldning, hvilken
i mngfaldigt yppiga veck ledig nedfll kring lifvet, och genom sin
lngd alldeles skylde de sm ftterna; den hvita fylliga halsen var fri
ifrn hvarje yttre prydnad, och betcktes endast af en lng dyrbar
blondslja, hvilken, lik an ltt sky, vid hvarje obetydlig rrelse
omsvfvade den hulda varelsen; det lnga mrka hret var bart, och
fven utan ngon frmmande grannlt smakfullt hopfstadt lgt i nacken,
samt framfre utan en enda lock, sltt och sirligt nedkammat.
Grefvinnans sylfidlika gestalt hljdes i en mycket matt ljusgul ppen
sidenrock, hvilken snarare kunnat tagas fr hvit, skulle ej
fverstinnans fullkomligt mjella kldning utvisat ngon tskilnad i
frg; den var i halsen utringad lik en kldning, samt pryddes med en
liten ondligt vl arbetad hvit spetskrage. Frn pannan nedfllo skna
lockar, hvilka rikligt bekransade den fina kinden... De begge Fruarna
tycktes inbegripna i ett lifligt samtal, hvarur Grefvinnan endast genom
ngon nnu d och d ankommande gst strdes. Nu tycktes dock tiden
vara inne till tilfredsstllande af gsternas vntan. Guvernren,
hvilken genom sitt gracisa stt muntert underhllit societn, nalkades
nu Grefvinnan, tillhviskade henne ngra ord, hvarefter hon till ett
nrgrnsande rum aflgsnade sig, men snart derp terkom, tog Grefvens
arm, frdes af honom till frmaket, samt utbad sig alla sina s vl der
som i salonen befinteliga gsters nrvaro, vid den lilla hgst enkla
atrappe hennes barn till firande af den vrdade farmodrens fdelsedag
tillstllt. Nu bjd Grefven  ena och Grefvinnan  andra sidan, den
gamla Grefvinnan armen, samt ledsagade henne, tfljde af hela den
friga skaran, till ett p andra sidan salongen liggande stort,
eclareradt rum, der stolar fr den talrika samlingen voro arangerade.
Frmst syntes en enda stor frgyld lndstol, hvilken var utsirad med
friska doftande rosor och blomstergirlander; dit ledsagades den gamla;
och intog med synbar rrelse denna fr henne utmrkta plats. Tnk dig,
Emilia, den obeskrifliga klarhet detta rum gde, d ifrn en strlande
kristallkrona skenet af minst hundrade vaxljus utspreds, samt de fyra
synliga fnstren i sina rutverk sgos fullsatte med skert lika mnga.
Men -- detta r ju allt bisaker; jag hastar nu endast att fr dig i
mjligaste korthet tydliggra hvad som i och fr sin ondeliga
ansprkslshet i synnerhet talade till mitt hjerta. Rideaun, hvilken
bestende af en ltt ljusbl silfveraktig sky, nnu afskiljde det
friga af rummet, frevisade nu i en klart brinnande krans af herrliga
rosor, den vigtiga dagens datum. En obetydlig stund frgick, och i ett
nu frsvann skyn, och erbjd gat en obeskrifligen tck och oskuldsfull
groupp: Aurelia, draperad i skimrande silfverskir, satt sakta gungande
i ett vidt rrligt rosenmoln, hennes upplsta hr nedfll i lediga
lockar, och bljade fritt kring axlar och hals; p dess skuldra satt en
hvit dulva, hvilken med begrlighet hackade p de rosenknoppar, som,
hopfltade till en krans, kringflt hennes hvita panna. Bakom henne,
till hlften dolda i molnen, stod o tvenne sm vingade genier, hvilka
hvardera med ena handen fver henne upphllo en med gyllene liljor
fullstrdd slja, och med den andra fver henne utstrdde friska
blomster; framfr hennes ftter lekte nnu en helt liten genie, hvilken
d och d till henne upprckte en och ann af de nedfallande blommorne;
detta varade ngra minuter, d med blixtens hastighet fver hela molnet
ett silfverstjernigt purpurrdt draperie uppflg, hvarupp den i guld
virkade Grefliga kronan med gamla Grefvinnans prydliga namnschiffer
strlande brann i de sknaste eldfrger.

Med innerligt vlbehag fngslades gat vid denna barnsliga tafla,
hvilken helt och hllet syntes egnad den lskade gamla; -- men, snart
rullade skyn, och undandolde den fullkomligt fr skdarns blickar. Jag
kastade, ifrn det hrn af rummet der jag stod, en blick p gamla
Grefvinnan, hvilken emot Grefvens skuldra nedlutat sitt ldriga hufvud;
d och d borttorkade hon ofrmrkt en i gat frambrytande tr; hennes
hand hvilade fverltande i den unga nrstende Grefvinnans, hvilken
under frestllningen omfattat densamma. En oafbruten tystnad rdde i
hela rummet, hvilken nnu mera bidrog att ka hgtidligheten. Ack! du
Rosa! tnkte jag helt frtrnad fr mig sjelf, hvad i guds namn kan
orsaka ditt s lnga uteblifvande frn denna herrlighet; redan i
salonen hade jag ofta, men forgfves sett mig ikring efter den
saknade, af hvars mor jag i frmaket tyckt mig se en skymt; i hvilken
frmodan jag dock sedermera trodt mig hafva ortt; men tnk dig min
fverraskning d jag vid rideauns frnyade uppdragande, uti en Berceau
af lefvande syrn- och rosenhckar, sg Frken Aurelia, Rosa och nnu
en tredje helt ung flicka, sysselsatta med hopfltande af sirliga
blomsterkransar, alla tre voro hvitkldda, Rosa i den prktiga
balkostymen, med tillsatts endast af en silfverstickad hvit slja,
hvilken, alldeles dylik hos de tvenne andra, ledigt var kastad fver
axeln; i lockarne voro fven sm blommor infltade. Framfr dessa
blomsternympher stod p en upphjning ett marmorhvitt altare, s
fullkomligt genomskinligt, att hvilket ga som helst p detsamma kunde
urskilja den i guldbokstfver glimmande devisen, barnslig krlek! Upp
altaret brann en fosforisk eld, p hvars lga en liten vingad engel
utstrdde doftande rkverk. P litet afstnd derifrn sgos nnu tvenne
sm genier lekande i det hga grset, den ena med ett gyllene klot, den
andra sysselsatt att fnga en liten gullvingad fjril; -- mekaniken vid
den ifrn blomma till blomma fladdrande fjrilen var frtrfflig, man
hade kunnat svra p, att den lilla vingade flygtingen var fullkomligt
lefvande. Denna scen varade en liten stund, d, likasom genom en
frtrollning hela taflan i ett gonblick frsvann, och en magisk
skymning, genom kronans gonblickliga upphissande, i stllet fr den
frra starka ljusningen, intrdde, och nu -- framgungade p
silfvervgor en purpurvimplad gondol, i hvars midt en underskn flicka,
kldd i mattljusrdt luftigt gaze satt; den ena runda obetckta armen
omfattade en silfverstrngad lyra, p hvilken hon med andra handen
framlockade klingande toner. De ljusa lockarne, flygande fr vinden,
smekte vrdslst hennes panna och hals. Slunda framflt hon sakta p
bljan, utan att synas mrka ett ohygligt sjdjur, hvilket allt
tydligare utur den svllande vgen framstack sitt ofantliga gap; redan
syntes den svarta feniga stjerten, kroppen gjorde en vldsam bjning
att sluteligen omkullkasta den ltta farkosten, d en upplysande
blixtstrle i hast fverflg scenen, och upptckte en yngling, hvilken,
kmpande med de rrliga vgorna, snart upphann gondolen, och nu med
kraftfull arm uti odjurets ppna gap nedsttte sitt blanka spjut;
synbart framfrusa de den mrka bloden utur det frfrliga djurets sida,
hvilket nu vanmktigt nedsjnk i vgorna. Den hulda lyrspelerskan
frmdde, betagen af frskrckelse, med mda till gondolen upphjelpa
den skne rddande ynglingen, hvilken, af vattnet genombltt, vigt och
ledigt nu styrde bten till en nrliggande klippa. Rideaun sjnk, och
tror du vl Emilia! att jag genom detta hgst naturligt framstllda
(pris vare Majorskan Pygmei rika uppfinning) lefvande upptrde, nnu en
lng stund efter dess upphrande, genombfvades af en ovilkorlig
skakning, s imponerande var p mig denna verkligen ovntade och
ondligt vl lyckade framstllning. Ledsnar du ej att hra, s vill
jag nnu fr dig framstlla de tvenne terstende scener, af hvilka den
sista, i anseende till dess enkelhet och inposanta sammansttning
obeskrifligen verkade p min sjl. -- Efter ett ngot lngre uppehll
n mellan de fregende presentationerne, uppdrogs ter Rideau'n, och
p en grn kulle sgs nattens Drottning (Luna) sittande, omgifven af
sex nympher, hvilka alla voro hljda i lnga, svarta sljor,
fullstrdda med silfverstjernor; sjelf bar hon samma drgt, men
utmrkte sig genom en kring hufvudet tsittande halfmne, samt en
brinnande fackla, den hon hll i handen; p den mrka himmelen tindrade
de klaraste stjernor; skymning hvilade fver hela scen, tills
ofrmodadt bakom kullen en rosenrd ljusning uppsteg, och
morgonrodnaden (Aurora) skn och ungdomlig, sittande i en char, och
dragen af fyra hvita hstar, blef synlig. Vid hennes ankomst hjde sig
lngsamt natten, omsvepande sig sin stjerniga mantel, samt aflgsnade
sig svfvande, tfljd af sina tjenarinnor. Den tindrande stjernhimmeln
doldes af gonblickligt nedfallna korta frhngen, upplystes, och nu
sgs solen (Apollo) i en skn ynglings gestalt med en grn krans p det
lockiga hufvudet, smningom hja sig bakom den trdbevuxna kullen; han
blef dock endast till axlarne synlig och frsvann ter snart, d i hans
stlle den strlande solen allt hgre och hgre framskred. Hrunder
hade den fyrspnniga Charen alldeles frsvunnit, och nu sgs i det
upplysande skenet p motsatt sida af kullen, tre gudinnor, sittande p
den grna blomstermattan, i hvilka man, i anseende till de sinnebilder
de buro, tydligt igenknde den stolta Juno, invid hvars sida en prydlig
pfgel stod; Minerva i krigsrustning, med Meduse hufvud aftryckt p
dess brstharnesk, och en hjelm i handen; samt Venus, strlande af
sknhet och behag, jemt omsvfvad af en liten bevingad krleksgud,
utrustad med pil och bge. Framfr dessa sgs en yngling (Paris), lutad
mot sin staf, leende betrakta gudinnorna, och upmrksam lyssna till den
tvist man af deras gester kunde sluta till, att dem emellan frefll;
obeslutsam vgde han lnge i sin hand ett gyllene pple, sknhetens
pris, och anledningen till deras tvist, nrmade sig sluteligen
gudinnorna och rckte med ett artigt knfall pplet till den skna
Venus. Synbart sgs nu afvundsjukan framlysa i den stolta Junos anlete,
som, frtrnad och rufvande p hmnd, skyndsamt satte sig i den char,
hvilken, frespnd med tvenne prunkande pfglar, stod vntande invid
hennes ftter. Rideau'n fll. Sedan denna korta frestllning,
frsiggtt, upphissades till yttersta ppningen af taket den strlande
kronan; de flesta ljusen i fnstren utslcktes, slunda, att endast en
behaglig halfdager qvarblef i rummet, och nu uppdrogs fr sista gngen
Rideau'n. Emilia! Emilia! tnk dig det lilla ansprkslsa pittoreska
stycket, aftryckt p tittelbladet i frra hftet af "Runebergs dikter"
det vi tillsammans med outredd knsla s ofta beskdat, detsamma stod
nu fullkomligt trffadt, en herrlig sjlfull tafla fr mitt ga! Den
lummiga bjrken, den lilla skogsdungen, den lugna viken, den nedgende
solen, hvars strlar darrade i den glittrande bljan, och sluteligen
den ensamma Svanen, hvilken lycklig och obemrkt sakta framgungade p
vikens klara yta. Just d den snhvita simmarn blef synlig, hrdes af
en spd melodisk rst, med innerlig knsla framsjungas "Svanen"
frfattad af den Finska skalden, men d den sista versen, densamma
hvilken under titelbladet, str upprepad med hgre, nnu mera klingande
rst, afsjngs, och Svanen derunder liksom med dlare resning i
silfverbljan framkretsade, d uppstod ibland skdarene ett lnge
tillbakahllet, ovilkorligt sorl af beundran, hvarunder den ljufliga
rsten smningom frklingade; och Svanen, skymd af smskogen lngsamt
frsvann. nnu ett flygtigt gonblick darrade den sjunkande afbleknade
solens strlar liksom bortdende i vattnet, och med hast nedrullade
frhnget.

Jag vcktes utur de drmmar hvari jag hrunder frsjunkit, genom ett
ltt vidrrande af min axel, och varseblef, d jag vnde mig om, Rosa,
hvilken under trngseln letat sig fram till mig. "S djupsinnig sta
Mathilda, ser du ej huru man nu ifrigt bemdar sig, att ter upphinna
salongen, skola vi ej ocks nrma oss den? Men sg dock frst, hvad
tyckte du om tableauerna? Jag tnker du fann dem som jag, rtt
prydliga?" -- "Ack sta Rosa", infll jag nu, "du dmmer ganska rtt,
jag hade ocks blott en enda tanke hrvid, och den var en innerlig
nskan, om deras vida lngre fortfarande; men du! huru kom du s
ofrmodadt att bidraga dervid! derom visste du ju alldeles icke i
frgr." -- "Ock icke ens i gr", tillade Rosa, "frst i dag morgons
kom Aurelia X, och yttrade sin nskan, det jag mtte blifva henne en
liten medhjelperska, det var, ser Du, med den obetydliga sngen jag
egentligen skulle bitrda." -- "Ja sta Rosa, den, som du kallar den
'obetydliga sngen' gick ocks frtrffeligt; du frestllde ypperligt
en liten Malibran i afton, och hade med skl kunnat mngdubbla dina
stropher." -- "Alldeles icke", smskmtade Rosa, "fula visor ro mnga
-- vackra deremot alldrig lnga! sm rosor finnas i fverfld, men
Malibraner hgst sllan, och derfre fick fven du nja dig med hvad
denna nu ofrmodadt bestod;" hrvid tog mig Rosa under armen och frde
mig ut i den rrliga salonen, der Majorskan Pygmeus som bst hll p
skrda ett allmnt lof, fver den srdeles talang och smak hon gde i
rangerandet af tableaner. Rosa rnade just, sedan vi vl intagit vra
platser, p min derom gjorda frga, upplysa mig om hvem den tcka
gondolfarerskan var, d hon sjelf sgs tfljd af Grefvinnan och Frken
Aurelia utur folkhopen nrma sig oss. Grefvinnan presenterade nu mig
sin ldsta dotter, samt Frken Amelie T. (en syster till fverstinnan
Z., hvilken i fgring var en fullkomlig af bild af sin ldre syster)
yttrande det Aurelia nu personligen vore i tillflle gra sin urskt
fr hvad hon hittills ssom uppmrksam vrdinna sidosatt; bifogade hon
nnu en artig nskan om vr snart intrffande nrmare bekantskap o.s.v.
samt lemnade oss. Med liflighet adresserade sig nu Frken X. till s
vl Rosa som mig, fgnade sig fver den nya connaisancen; gjorde mig,
som fullkomligt oknd i societn, smningom bekant med namnen p en och
annan oss omgifvande person, deri Frken Amelie med naivit ofta var
henne behjelplig. "Du har nu bsta Aurelia, infll Frken T., fr
Mamsell Sommer gjort en ganska ordentlig utgallring bland damerna, och
br sledes ej heller frglmma vra cavalierer. Se hit Mademoiselle
Sommer _J'ai l'honneur vous presenter le compt de A., le compt d' X,
les barons C., les deux Capitaines aux gardes G. et H., Monsieur R.,
Lieutenant Pirouette; le Secretair Flanquette; et dieu sais que de
plus_." Hon rnade, fverskdande den talrika svit af karlar, hvilka i
en grupp sammanskockat sig midt p golfvet, ter brja en ny
recrutering, d i detsamma en liflig valtz blstes upp, och hon sjelf
utaf en af 'les Barons' snart rycktes bort i dess hvirfvel. Capitain
G., en, enligt hvad vi flickor plga benmna dem -- gentil cavalier,
utbad sig i detsamma en valtz af Aurelia, och nu sgs det ena paret
efter det andra bortsvfva under musikens jubel. Jag hade icke mrkt
att Rosa frsvunnit ifrn min sida, frr n jag ofrmodadt sg henne
framila jemte en ung skn man, hvilken snart sagt bar sin intagande
brda; hans blick hvilade med synbart vlbehag p hennes fina anlete,
der oskuld och tckhet s sknt frenat sig. Nu stadnade han invid
platsen derifrn han upptagit sin dame, samt bugade sig fr mig: mitt
namn r R. vgar jag af Mamsell Sommer utbedja mig en valtz? jag
tackade, och frdes af honom flere hvarf kring salonen. D jag ter
uppndde platsen, qvarstadnade han ngra gonblick framfr Rosa,
underrttade sig huruvida den frestende flyttningen till Liljedahl
snart skulle frsigg, och s vidare, samt sluteligen anhll om den
frsta Franaisen. Den r troligen en ldre bekant till dig Rosa,
yttrade jag, sedan han lemnat oss, sg mig d hans karaktr, han nmnde
mig endast sitt namn. Under mitt tilltal hade Rosas kinder ofrmodadt
uppflammat till hg rodnad, hon syntes brydd och kunde knappt halfhgt
besvara min frga; jag fick likvl veta R. vara Hradshfding, och fr
resten gissa mig till hvad jag ville. -- S Rosa lilla, tnkte jag,
slr det s till, min aning hade d ej bedragit mig; hennes hjerta var
ej mera fritt, det hade den uppstigande rodnaden p dess kind frrdt.
Fr att i grund frjaga Rosas irkade frlgenhet, den jag ej hade
hjerta att ltsa mrka, slog jag genast om med en likgiltig frga,
betrffande Frknarna Cloty och Jettchen, hvilka i ett litet kabinett
bestyrsamt sgos ruska om sina yfviga styfstrkta kjortlar. Nu blstes
i detsamma upp till en Franaise, och tfljd af unge Grefve X.
nalkades mig Baron C., hvilken af den frstnmnde mig frestlld,
anhll om den nmnde quadrillen. Vid den frnyade signalen nrmade sig
ter Baronen, erbjd mig med belefvad artighet handen, samt ledsagade
mig till min plats. Hr stod jag nu, bestormad af tusende knslor, en
frmling i den stora vidstrkta societn, utan ngon enda anhrig, ett
ml for nyfikna och bestllsamma blickar, hvilka, om ej fr min egen,
dock fr min meddansares skull, i talrik mngd voro riktade p mig. Med
vld qvfde jag de svrmodiga intryck gnablicket fver mig hopat;
Friherrinnans ord: "min lilla dotter behagar mig rtt mycket och kommer
att gra sin mor heder", terljudade nu med frnyad makt i min sjl;
nej, nu behagar du henne, ingalunda, och kan icke s vpig behaga henne
tnkte jag, uppslende mitt ga, och se, midt framfr mig satt hon nu
sjelf; den p mig riktade blicken, uttryckande den mest innerliga
godhet; med en liten vnlig smnick ville hon -- jag mrkte det vl --
ingifva mig det mod och den fattning jag fr ett gnablick varit p
vgen frlora, men genom hennes upplifvande blickar fullkomligt ter
bemktigat mig, och nu var fven qvadrillen rangerad. "Det r forsta
gngen Demoiselle Sommer besker vr hufvudstad, tror jag", yttrade sig
min cavalier, sedan vi uttgat frsta touren i Franaisen? -- "Ja;" --
"och huru har Demoiselle funnit smaken deraf?" -- "Jag frmodar",
tertog jag frgande, "Herr Baron menar smaken af byggnadssttet, den
frefaller mig, ehuru oskicklig att bedmma ngot dylikt, onekligen
charmant, jag har nnu aldrig sett en prydligare stad, hvad som i
synnerhet fstat min uppmrksamhet, r dess ondeligen vackra lge;" --
"Jag menar", vidtog nu Baronen, med en ltt axelryckning, och ltsande
ej gifva akt p mitt svar, "allt ensemble, byggnadsstt, lge, ton;
hvad befaller min ndiga vidare?" -- "Hvad den sednste punkten
betrffar", anmrkte jag, "r den s vidt skild ifrn de bda
fregende, hvilken jag dock lika s litet som i den frstnmnde ger
frmga bedmma; denna r den frsta af skallade tongifvande kretsar
jag hrtills beskt." -- "Demoiselle har sledes nnu uppehllit sig
ganska kort i staden? man hade eljest hos Kommerce-Rdet L----s, fr en
tre veckor sedan, en alltfr amusant afton, der stadens beau monde var
frsamlad, en oundviklig resa pour d'affair kallade mig frtretligt nog
nmnde tid utur staden, och gjorde mig sledes detta nje frlustig;
fr jag lof att frga nr ankomsten var fr min ndiga?" -- "Sedan
knappa fjorton dagar." -- "Om frltelse", tertog Baron, "d har
Demoiselle nnu icke hunnit taga _le bon ton au connaisance_; man har,
i anseende till utrknade frdelar, p sednare lyckligare tider skridit
till den prisvrda upptckten af en s kallad frihetsanda, hvilken lik
en kyttande eld redan fr lngre tider sedan hr och der utsprakat
gnistor till en ny reform i samhllslifvet; etiquetten gr nu mera
intet pstende, man kommer, man gr ifrn en societ, alldeles
efter godtycke, utan att besvra hvarken vrd eller vrdinna med
phelsningar, trkiga tanklsa komplimenter etc, klr sig nonchalante,
lser vid en taffel, ehuru omgifven af hundradetals personer, mellan
rtterne sitt morgonblad, gspar, blundar, gnolar, med ett ord, r
fullkomligt fri och oberoende; den ena reflekterar ej p den andra, men
fvar i sin _tour les mmes_; ah! ett charmante tidehvarf, par exemple,
r jag p en bal fatigerad eller ledsen vid ett uthllande poutpouri
eller cotillon, slutar jag den utan omsvep, sedan jag anskaffat min
dame en annan meddansare; hon gr detsamma om hon s behagar, utan att
ngonsin ett manquement kommer i frga; n, hvad omdme lemnar
Demoiselle nu om tonen i S.?" -- "Tiderna ro ovanligt upplyste",
svarade jag alfvarsamt, sedan jag frundrad hrt Baronen, "likvl ro
dess ljusa freskrifter icke s alldeles ltta, som man skulle tycka,
att efterflja; mn tro Herr Baron, den der gamla goda tiden, der
uppmrksamhet, reelit och hedrande grannlagenhet utgjorde en
vsendtlig hjertats vinning, verkeligen s allmnt af samhllslifvets
medlemmar kan fraktas, sidosttas, och glmmas; eller r det endast
ett frltligt undantag med _le beau monde_?" Baronen fstade vid mina
sista ord sin blick med ett obeskrifligt uttryck p mig, elden i hans
flammande ga hade i hast frvandlat sig till en mild brand, i hvars
lga en i botten ren sjl framlyste; jag sg otvifvelaktigt, att ngot
srdeles inom honom fregick, och brjade af allt hjerta ngra det svar
hvartill ifvern, och hans, som jag ej kunde undvika finna, allt fr
litet delikata resonement franledt. "Kan ni frlta mig Demoiselle",
yttrade han nu, sedan han ett gnablick med oafvnd blick betraktat
mig, "kan ni frlta ett tanklst gyckleri, hvilket jag af vana, ej af
elakhet hitintills, utan motstnd fvat; lemna mig, jag bnfaller nu
derom, den tillfredsstllande frskran, det ni ej tror, att mitt
hjerta ngonsin, hvarken fraktat eller frglmt den grannlagenhet och
dmjuka vrdnad jag r skyldig ert kn, och i synnerhet personer,
liktnkte med eder; likasom ni mste vara fvertygad om, det icke
allenast ni, fr det ni olyckligtvis var frmling, blef utsatt fr en
sjelfsvldig sprtts oafsnsta sottiser, utan ock att mngen annan
varit det fre er." Tnk dig Emilia min frvning vid dessa ord, jag
blef verkeligen gladt fverraskad, och genom dem fullkomligt godtgjord,
samt lemnade af uppriktigaste hjerta Baronen den frskran hvarom han
s ifrigt anhll, det verkeligen icke ens den aflgsnaste skymt af
missnje hos mig qvarstadnat. Vi hade under det nu upprepade samtalet
hunnit nstan till quadrillens slut; jag fann likvl under det
terstende af densamma att Baronen var, hvad jag i brjan ingalunda
trodt, en bildad och ganska hygglig karl. Ack! menniskohjertat, hvad
det dock r fr ett underligt ting, huru ltt de ldlaste frn i ett
sdant genom villfarelse och drskap frtrampas, ja ofta i grund
frqvfvas, och huru ofta p en blott slump beror dess kraftfulla
tervckelse till dlare lif och verksamhet. Arm i arm med Rosa gick
jag efter slutad dans att ter uppska mig en plats, d Frken Doll,
som det tycktes riktigt betagen, ifrigt nrmade sig oss: "vet Mamsell,
jag blef riktigt storgd", brjade hon, "att se Mamsell i quadrillen;
jag skulle just figurera fram emot Wridman, d jag vid svngningen
varseblef Mamsell vid Baron C----s sida; har Mamsell varit bekant med
honom frut, eller huru kom det till att han kom att dansa med Mamsell?
jag skall sga att han r ibland de gentilaste af vra kavalierer, och
Mamsell rtt mycket att gratulera, som fick dansa frsta dansen med
honom." Jag kunde vid detta trkiga tilltal ej afhlia mig att le, samt
svarade Frken, det hon i dylikt fall gde dubbel anledning lemna mig
sin gratulation, jag skulle nemligen dansa den nsta Fanaisen med den
yngre Baron C., hvilken redan till densamma bjudit upp mig. "N kors
den Mamsell", undrade Frken, "det var ju alldeles mrkvrdigt,
kavalliererne i S. hafva eljest ej fr sig att vilja visa frmlingar
uppmrksamhet; tvrtom fr damerna ofta p baler sitta hela lnga
afton, fogar ej hndelsen att de i societn ga ngon bekant!" Men
Emilia! jag vill ej uttrtta ditt tlamod med hrandet af det evigt
likhaltiga joller hvarmed Frken yttermera plgade mig, och som tiden
mellan danserne var s kort, att jag genom msesidiga meddelanden med
en eller annan raisonementsvis ej kunde inhemta ngot, hvarken fr sjl
eller tanke fdande, och dessutom mina fruntimmers bekanta vore hgst
f, vill jag blott sga dig det jag, med Frken Dolls ord taladt, var
s lycklig att hela aftonen vara i en brillant tour, och satt ingen
enda dans. Jag kan dock ej underlta att fr dig yttra mitt omdme i
anseende till de unga karlar, hvilka jag hos X. bde sg och
raisonerade med, hvaribland Hradshfding R. i anseende till min
lskade lilla Rosa mest drog sig min uppmrksamhet; han r den
vackraste karl jag nnu sett; medelmttigt lng, fyllig, samt utmrkt
vl vxt; ger ett stt att meddela sig, hvilket, hvad mne helst m
afhandlas, gr honom ondeligt intressant och intagande, r belefvad
och complaisant till den grad, att man ndvndigt der tvingas gra
afseende; och likvl, oaktadt alla dessa hos en enda person s sllan
frenade naturfrmner, kan jag dock ej riktigt frlika mig med honom;
men dermed nog; Grefve A., med hvilken jag valsade ngra hvarf, kan jag
ej p annat stt bedmma, n i korthet omnmna hans yttre; han r lng
och vl vxt, fr sig gentilt, r ej vacker, d jag likvl fr lof
undantaga de utmrkt lifliga, stora, bruna gonen, samt det ymniga,
mrka, lockade hret; han tycktes helt och hllet vara ga och ra
blott fr fverstinnan Z., hvilken fven var fver all beskrifning
tck; vidare Baron Victor C., en yngre bror till Baron Paul, med
hvilken jag dansade frsta Franaisen, r fordig, och en fullkomlig
motsatts af sin bror; besitter en god portion flegma skulle jag dmma
till, vore det ej ortt att s bestmt lemna yttranden om personer, dem
man frsta gngen ser. Capitain G., en munter, treflig karl, men som
jag tror ngot elak, gjorde mig under en quadrille en liflig
beskrifning fver den bal han fr ngra veckar sedan bivistat i T., en
liten smstad, der bland annat damerna, med hvilka han hade den lycka
gra bekantskap, voro ganska aimabla; skulle de i allmnhet ej s
mycket affekterat vitterhet. De tnka, de tala endast om Hegel,
Horatius, Ovidius, samt drmma idel poesi; icke underligt, fortfor han
med ironi, att vid lro-sten, akademier etc. nutiden fordrar s
mycket, d fven det milda knet lagt sig p ett dylikt studium; att 
karlarnes sida en dmjuk fvervgande tflan kommer i frga r ju
sledes hgst frltligt. -- Allts kra du, har du tnkt p Hegel, har
du talat om Horatius och Ovid; s lgg fr Guds skull af bda delarne,
eljest blir du af de omilda karlarne mmare ihgkommen n du mhnda
det skulle nska, och hvad sluteligen poesi, till och med prosa angr,
fr du nja dig med, p sin hjd "Ingeborgs klagan" samt studerandet i
"Cajsa Warg". Ack! de karlarne! de karlarne... Hr stller jag infr
ditt ga -- icke -- "det sknaste du sett i nord" nej, Lieutenant
Pirouette, en liten fin mager ungherre, en af frsta rangens
dansmstare (frsts i ordets sublimaste bemrkelse); sedan han under
afton dansat med, och figurerat fr, Frknarna Cloty och Jettchen
Nobelcreutz, samt under quadrillerna, i anseende till vigeur,
dansstllniug, samt benens utmrkta skicklighet vid batementer,
onekligen med strsta skl dragit sig beundrande uppmrksamhet,
dagalade han nnu genom en bockning fr mig, presisement en pendant
till dem Madame G. under frsta danslektionen s mdosamt skte
fverflytta p sina elever (p cavalierslinien n.b.) huru mycken heder
han i sin ungdom mtte gjort sin maitre de danse; han nmligen uppbjd
mig till en cotillon, dertill du vl kan frestlla dig jag ej kunde
refusera. Det frsta jag, slende invid min cavaliers sida upptckte
var en impertinent calmus-lukt, hvilken han oupphrligt genom de tunna
lpparne utandades, derefter blef jag af honom ordenteligen underrttad
om alla de publika njen, hvilka rligen vore att tillg i S.
Subskriberade assembler voro 10 (sger tio) maskerade 2, sammankomster
fr Pauvres honteux 2, allt skra inkomster, dertill voro nnu att
prkna minst 24 privata baler, tre  fyra sldpartier, mjligen och
troligen ngra mindre tragedier inom, samt fverhufvud tagit 50
(femtio), icke derunder, spektakel utom hus. Derefter afhandlades den
torra vderleken, samt undrades om icke de impertinent stickande
flugorne skulle betyda regn. Jag lemnar likvl nu som d, Lieutenanten
att vidare sammansl antalet af baler och tyda flugornas impertinance,
samt fortskrider till Fndrik Doll, en bror till Frken; han r lng,
nstan sagt skrnglig, men har i sitt ansigte ngonting sjlfullt och
godt, r yngst af sine syskon samt till det yttre lik Majorskan; har
ett ngot fjeskigt stt, i hvilket dock ingen skymt af blhet kan
upptckas. Njsammast var fr mig den quadrille jag med honom dansade,
han pminte genom sin ytterliga liflighet mycket om Wilhelm K. Major
Fixenheim, enkling, men nnu vig och frlig, ehuru ngot fet, var emot
mig srdeles uppmrksam, s vl under dansen som soupen, under hvilken
sednare han bestmt fattat posto bakom min stol. Friherrinnan roade sig
rtt hjerteligen t min erfring, hvarp hennes neveu gjort henne
uppmrksam, samt slutligen och sist, terigen Baron Paul C., med
hvilken jag dansade ett evighelslngt potpouri, utan att han likvl
freslog mig ngot ombyte af cavalier; hans artighet var nu utan grns,
han ville (helt naturligt) godtgra hvad han emot mig trott sig
frfelat, och just derfre var slutet p den mngtourade dansen mig
srdeles vlkommit. -- Jag har nu fr dig framstllt tskillige
personer mer och mindre intresanta, af dem, med hvilka jag under den
nyss passerade aftonen var i ngon berring, men den, med hvilken ett
dylikt fall ej existerade, den af hvilkens lppar jag ej hrde ett enda
ljud, hvilken jag endast sg, och som bland alla dervarande karlar blef
den enda, som verkeligen intereserade mig, honom har jag ej nmnt,
emedan jag; lik sm barnen sparsam p det ljufva och goda, velat gmma
det bsta till sist; och nnu ett, emedan jag hoppats du af hans
ofrmodade framtrdande i denna muntra sorlande krets, bestmt skulle
erfara samma djupa intryck som jag; se d min Emilia, betrakta med vl
klappande hjerta, det mrker ingen, men Gud bevars, Gud bevars, icke
trfuktadt ga, ibland siden och band, blommor och gaze, ljen och
skmt, en ung man med ondeligen interessant, sjlfullt sknt utseende,
omkring tjugutta hgst trettio r, st lutad emot tvenne grymma
hnande kryckor, lugn framblickande utt det hvimlande salonsgolfvet;
hvem r den beklagansvrde dle krympligen, hvilken ej utan sitt
obevekliga std mgtar taga ett enda steg? Denna frga gjorde jag
Friherrinnan, bredevid hvilken jag, af hennes vnliga vinkar ofta
ditlockad, satt; densamma hr jag nu fven dig gra mig, och svarar dig
hvad jag sjelf genom Friherrinnan fick veta; han r en bror till den
tcka fverstinnan Z., hvilken, under det hon mellan danserna
uthvilade, med innerlig knsla sgs hand i hand med denne sin
sjlsfrnde bortprata lnga timmar. Du m ej min lskade lsarinna mig
till frargelse framkasta ngon tankls frga: huruvida under dylika
omstndigheter, fverstinnan vl hade hjerta att dansa; d gr jag ter
den der, dig ingalunda behagliga nack-knycken, du minnes den vl? och
svarar dig, enligt min innerliga knsla: hjertat och sjlen kunna
alltid lika lifligt, mhnda ofta i frdubblad grad, knna och dela
lidanden hos en lskad medlike, vn eller anhrig, och gat genom tid
och vana, dock sluteligen hrdas till betraktande af hvad den
oundvikeliga ndvndigheten plagt, samt sledes fven den lskande
systren, ung och liflig, i dansen framsvfva med ett likas varmt
hjerta som ngonsin den pedantiske vggprydnaden, hvilken, fr det en
gammal tante eller onkel ligger sjuk, ej vgar rra sig till en valtz
eller quadrille, men det oaktadt ej kunnat frsaka ett stormande begr
att uppska erbjudna njen och frlustelser; och, hvilken r i det hela
vl oskyldigare an just den frstrelse dansen lemnar? Med samma skl
borde ju spektakler, kaffen, super, till och med concerter och
muntrande lecturer frdmmas, med ett ord allt hvad som mjligen gr
ansprk p en fiffigare tanke eller bidrar att frskingra sinnet;
undvikandet af dessa njen af personer, hvilka ej genom dden lidit
smrtsammare frluster, d fallet alltid blir frndradt, anser jag
ovilkorligt som det frdmligaste pryderi, der endast etiquette,
omjligen den sanna knslan, kunnat tala. Men nu vill jag nmna dig
ngot, hvart du rtt hjerteligen skall skratta, det tycker jag likvl
alldeles icke illa om, tvrtom jag skrattar med. Jag har, af hvad skl
vet jag egenteligen ej, men s har likvl frhllandet varit, alltid
med litet sneglande blick skdat dessa ungherrar, hvilka p senare
tider i s fvermttan stor mngd brjat begagna glasgon, och har i
mitt sinne undrat fver det till och med gonen hos sednare tiders
generation till den grad lida af svaghet, s dessa yttre medel till
deras conserverande s allmnt ndgats tillgripas, d ldre karlar,
till och med gubbar, med blotta sina egna gon nnu finnas se
ypperligt; vare hrmed dock huru som helst, jag har allt nog aldrig
frr kunnat frlika mig med dessa dubbla; nu, d jag ofrmodadt sg
denne T. med dylika, frefllo de mig alldeles icke motbjudande,
tvrtom var han den frsta jag tyckte de riktigt vl kldde; sledes
har ter slumpen med hast kullstrtat en frdom, den jag trodde allt
bestndigare skulle rotas i min inbillning, och jag r sker p, jag
hrefter ganska tranquilt skall betrakta dessa frr s frhatliga stela
glasgon, och Gud vet, m hnda nnu frlskad i dem, mjligen lgga
mig sjelf till ett par dylika. Men nu till Rosa; flere gnger under
aftonen, men i synnerhet under den omnmnde potpourin, var jag ej
mktig afhlla mina gon ifrn den intagande flickan; hon dansade med
R., men nej, hon dansade ej, hon svfvade jemte honom genom hgre
regioner, tminstone voro hennes tankar, hennes knslor ej af denna
verlds; ack! om du sett henne, d hon, trttad af en uthllande valtz,
oskuldsfullt uthvilade i den stol hans uppmrksamhet henne utsett, de
blickar fulla af inre frid och salighet hon d stundom tillsnde honom,
som lutad till hennes sida, genom stndigt frnyadt tilltal skte
fngsla hennes uppmrksamhet, om du sett det ansprkslsa milda i hela
hennes vsen, der ej en mine, ej en gest var antagen eller konstlad,
men tvrtom, den sknaste natur rdde; om du sett den rika, ehuru spda
rundningen af dess vackra zephirlika gestalt, samt sluteligen, om du
sett det obeskrifligt svrmodiga, lngsamt bortdende leende p de
runda purprade lpparne, d under dansens muntra hvirfvel hennes blick
ofrmodadt fll p den vl till utseendet lefnadsglade, dock stundom i
dysterhet inom sig frsjunkne T., d fverdrogs vanligtvis hennes gas
klara spegel af en fuktig tredimma, hvars milda dagg, ren och
uppfriskande, nedfll i dess unga varma hjertas rika blomstergrd. Jag
suckade under det jag sdan betraktade henne; mnga innerliga
nskningar fr det stndigt fortfarande lugnet inom hennes sjl;
skert, skert anar hon nnu ej till sitt eget oerfarna hjertas
tillstnd, ack! hon r i sanning en huld, nnu knappt utslagen ros,
hvilken blott drmmer sin frid, och sin oskuld. Uti samma salong der
tableauerna voro anbragte, var nu arrangerat fr supen, hvilken yppig
och fverfldande bestod af det raraste och lckraste rstiden och en
vl rigtad kassa kunde frambringa; p de prktiga borden, der sirliga
krokaner i olika format prunkande hjde sig, lyste silfver, kristaller
samt herrliga vaser, fyllde med utmrkt skna, lefvande blomster, den
sttliga kronan spridde ter sitt sken, hvilket nnu mera frkades
genom det ljusen frn silfverkandalabrerna, hvilka i mngd funnos 
bordet, meddelade. Sknast voro dock salonens vggar att pse, hvilka
fverallt voro prydde med korslagda blanka klingor och bajonetter, i
hvars bla stl ljusskenet strlande terspeglade sig. Midt p vggen
framfr det stora lngsta bordet, var af sabelklingor, hvars spetsar
alla voro hopfogade, formerad en stor sol, i hvars midt ter en
mngfrgad rrlig eld brann; p hvarje fste af klingan hngde en frisk
doftande krans af rda och hvita rosor. Vid syn af dessa krigiska
apparater, tycktes de unge Militrerne erhlla nytt lif, nu uppstod ett
sorl, ett jubel, ett gny, hvilket knapt genom den starka appetiten
kunde dfvas. Att sjelfva soupen rckte frfrligt lnge, kan du vl
tnka, innan i tillbrlig ordning alla de otaliga rtterne, delicerne
och decerterne, voro serverade och psmakade. Jag hll redan vid de
bruna vlluktande hjerparnes ankomst p att half-trttna, ty hvarken
fverjgmstarinnan Bjellerdorffs ordfrande, hvilken satt tvrs fr
bordet midt emot mig, eller mina msesidiga grannars Frken Jettchens
och Baron Paul C----s muntrande conversation, ej ens Major Fixenheims
lngtrdiga afhandlingar om vtgas, brnnmnen, samt i anledning deraf
uppfinningar, dem snille och industri gjort etc, frmdde vcka min
uppmrksamhet frr n ofrmodadt en kraftig trumpetstt injagade nytt
lif hos en hvar. Nu uppsteg Guvernren hjande sitt glas, och
proponerade i vnlighet fr sin gamla vrnadsvrda Fru moder en skl,
hvilken af hela sllskapet, under ljudande hurrah utdracks; -- och
hvilken ndteligen gaf anledning till alla de orkneliga som fr det
grefliga huset, jemvl fr enom och hvarjom, sedermera fljde. Sist
serverades i gyllene koppar, allt sittande till bords, det "magnifiqua
kaffet", som Frken Jettchen kallade det; klockan slog precis sex d
man sluteligen uppreste sig, samt gsterne yra och trttade smningom
frfogade sig till sitt. Att jag hrigenom pratat dig till smn min
Emilia, derom r jag fulleligen fvertygad, i synnerhet om, par bont,
du till aftonlecture valt mina anteckningar; jag har minsann fven i
lngtrdighet fvertrffat sjelfva Major Fixenheim, men, du ser vl
deri endast ett talande bevis p sllsynt lraktighet. Sof emedlertid
godt min hulda lsarinna, jag gr att deri flja ditt exempel.




Den 17.


"God morgon, nio-sofverska", helsade mig skmtande Friherrinnan, d jag
i gr ftmiddags, sent uppvaknad, gick att nska henne en glad dag. "Nu
har vl _Majoren en gros_, spkat fr din fantasie hela natten, eller
huru Mathilda?" -- "Ingalunda Fru Friherrinna", svarade jag, "tvrtom
har jag ju sofvit s lungt och tryggt, som skulle inga Majorer finnas
till i hela verlden, jag satt lnge uppe i aftons, och har af den
anledning hvila s allt fr lnge; jag hll fven p att storbanna
Annette fr det hon ej frr vckt mig, d hon likvl tappert frsvarade
sig med Friherrinnans frbud hrtill." -- "Ja, jag var inkommen fr att
helsa dig en god morgon", tertog Friherrinnan, "men d jag sg huru
ljuft du slumrade, utgick jag ter, tillsgande endast Annette, hvilken
fannts i yttre rummet, att ej stora din smn. Jag vill nu", fortfor
Friherrinnan, "avertera dig en liten bjudning till Majorsakn Pygmeus,
den jag gerna sg vi antoge, vore du ej nnu efter balen alltfr
trtt." S gerna Emilia, jag verkeligen frblifvit hemma, instmde jag
naturligtvis dock i Friherrinnans vnliga nskan; frmiddagen frgick
nu under resonement om den nyss bivistade festen, samt i anledning af
den frekommande personer, fver hvilka vi hvardera yttrade vr mening.
Bland annat frde hndelsen fven samlalet p Baron C. och det kurisa
resonement som i brjan af afton gt rum emellan Baronen och mig;
Friherrinnan roade sig godt dert, men lemnade emedlertid Baronen,
hvars caractair hon genom sin son i grund knner, ett verksamt loford;
han r den hederligaste unga karl, pstod friherrinnan, hon knde,
samvetsgrann, reel, och ordentlig, ehuru i sitt stt ngot fr mycket
sjelfsvldig och korttnkt; i synnerhet visar han fruntimren alltfr
liten uppmrksamhet; likvist lrer hans stt, mente hon, till dessa
sednare, merendels bero af dem sjelfva. Jag fick nu fven veta Baronen
vara en aflgsen slgtinge till Friherrinnan, hvaraf, likasom af den
intima vnskapen med hennes son, kommit hans i frra tiden oftare
umgnge i huset. Friherrinnan meddelade mig nu huru hon, angende mig,
varit fverhopad af frgor; i synnerhet hade Geheimerdinnan
Nobelcreutz noga utforskat min hrkomst, moyenger, partier, om jag gde
ngra o.s.v.; hon pminde sig nu sett "detta ansigte" frut, ehuru
hon ej bestmt kunde erinra sig hvar; men genom Friherrinnans
underhjelpande sluteligen drog sig till minnes att det varit p _rnen_
vid sin fverfart ifrn N. -- Nu uppmanades Friherrinnan att i nder
taga mig med, d besk skulle gras hos Geheimerdets, p det man sjelf
kunde blifva i tillflle se, hra, bedmma, etc. etc, hvilket allt
jag, oss emellan sagdt, dock obegripeligen gerna nskade undvika, om s
ske kunde. Till och med Grefvinnan X. hade gjort Friherrinnan sin
kompliment fver min person samt det ltta, (hennes egna ord) i mitt
stt att vara; nskande fven det Friherrinnan ofta ville tillta ett
egnare umgnge mellan Frken Aurelia och mig. Du finner vl Emilia, att
om dylika grannlter gjorde mig ngon fgnad, var det helt och hllet
fr Friherrinnans skull, hvilken jag tydligt fann, ansg sig deraf
smickrad. Som jag frmodade samlingen hos Majorskan skulle best
egenteligen af Friherrinnan, och mjligen en eller annan egnare person,
kldde jag mig, enligt Friherrinnans nskan, mycket enkelt i en hvit
finrandig mouslinskldning, samt en hvit blond-krage, den Friherrinnan
sknkt mig; men ehuru ej stor, utgjordes societn dock af ngra fler n
de prknade. Geheimerdinnan satt redan och doppade det svllande
sockerbrdet i sin kaffekopp, d Friherrinnan intrdde; jemte den
frstnmnda i soffan, sgos nnu ngra andra Fruar, fvensom vrdinnan
sjelf, hvilken der innehade sin plats; Majorskan emottog Friherrinnan
med mycken artighet, i soffan makades nu rum fr henne, och sedan fven
jag erhllit en liten vlkomst-nick, fverantvardades jag i Frken
Dolls beskydd, hvilken redan, jemte Frknarna Nobelcreutz, i minnet
gallopperade rad upp och rad ned, mnstrande och upprepande kldsel,
gester, miner, samtal, ja nda till det obetydligaste af hvad hos den
eller den person p balen varit att anmrka. De hllo just p med en
liten disput d jag intrdde. "N, det var herrligt!" utropade Frken
Doll, "nu skola vi vl f en skiljoman i vr tvist; vlkommen Mamsell
Sommer! Hr nu p, var icke fverste-Lieutenantskan Dyrers kldning p
balen ljusbl? och nnu vidare, voro pastejerna till boullionen
fyllda med krftstjertar eller fisk? svara, svara blott fort." -- "S
mycket jag kan pminna mig", yttrade jag, intagande min plats, "var
fverste-Lieutenantskans kldning ljusrd." -- "Ah, bravo, bravo!"
utropade Frkon Cloty, "alldeles rtt, alldeles rtt; n pastejerna d,
Mamsell Sommer?" -- "Frknarna mste benget urskta mig", svarade jag
ter, "men hvad den sednare vigtiga frgan angr, kan jag sannerligen
ej lemna ngot upplysande svar, emedan jag ej smakade dem." -- "N vi
f vl hra", mumlade Frken Doll, "ja s, ljusrd; ja ja, jag tror nu
nstan, det kan jag d snaran: medgifva, mhnda jag misstog mig om
frg, men pastejerna, nej, jag frskrar herrskapet voro icke de af
krftstjertar." I detsamma ankommo Friherrinnan C. jemte tvenne
sina dttrar; "se god dag, sta flickor, huru mr du Serafia och
Clementine", framflsade Frken, d dessa begge intrdde i rummet, der
vi sutto; "hr nu, sta flickor, kunnen J sga om pastejerna p balen
voro fyllda med frs eller krftstjertar?" -- "Minsann, kra du, jag
det vet", svarade frken Serafia, medan den yngre spnd och matt
kastade sig i det lediga soffhrnet, och nu derifrn utdelade familira
nickningar till Frknarna Cloty och Jettchen. "Ja, men jag kan sga",
vidtog sluteligen Frken Clementine, sedan hon med dn slngt
sin pirat p bordet, samt makligt brjade servera sig kaffe, "jag kan
sga att de voro af frs, eljest hade jag icke tit deraf, emedan
jag kan ej frdraga krftstjertar, uh! de ro vl frfrlige." -- "N
verste-Lieutenantskan Dyrers kldning, hvilken frg hade den?" -- "Den
var positivt ljusgredelin", tertog Frken Clementine, "det sg jag
allt fr skert." -- "Jas, men Mamsell Sommer pstr den varit
ljusrd", mente Frken; "pstr den varit ljusrd? kors det kunde jag
ej upptcka, gredelin var den i mina gon, men d Mamsell Sommer
pstr, mtte jag vl sett galit." Nu var tid fr mig att falla in.
"Mamsell Sommer hvarken pstr eller skert bestmmer ett eller annat,
hon vill blott minnas den var ljusrd, men afgr gerna med undvikande
af disput ifrn hvarje yttrande i nmnde mne." -- "Nej, nej, nog var
kldningen gredelin, mitt Herrskap, och det r skert", beslutade
Frken Clementine, med likvl ngorlunda nedstmd ton; och sleds
blef tills vidare beramat att: pastejerna voro af frs, och
fverste-Lieutenantskans kldning gredelin. Nu intrdde Frknarna Q. --
ter helsande, och vlkommande. "Bsta flickor", brjade Frken Doll,
sedan Frknarna vl hunnit stta sig, "ni, som s mycket lierade med
fverste-Lieutenantskan Dyrer, ja till och med till henne nra slgt,
sgen hvilken frg hade hennes kldning p Grefve X----s bal?" --
"Denne", svarade Frken Albertina, framtagande ett ljusrdt gros de
neaples stycke, hvarupp hon rnade arbeta, "vi handlade af samma
stycke tillika, och som jag fven vid hennes toilette var tillstdes,
r s mycket skrare att hennes kldning var rd." -- "Sledes har
Mamsell Sommer nd rtt", triumferade Frken Doll, i gldje fver att
Frken C. icke fick det; Denna ter, bet endast immerfort p sina
rosenfrgade naglar utan att hvarken ltsa hra eller svara. Jag var
under hela denna farce s full af skratt, s jag med mda kunde
tillbakahlla dess utbrott. Jag vntade nu endast p en yttermera
afhandling om pastejerna, fr att se comedien completerad. Hndelsen
fogade nu jag kom att sitta invid Frknarna Q., hvaraf fven ett
lifligare resonement blef fallet; s sta flickor ro verkeligen rart
om, den ldre ser intet ut men har ett fver all beskrifning lskvrdt
stt, samt tyckes vara belst och sprkkunnig; hon iakttager jemte ett
stilla vsen, mycken ansprkslshet; den yngre r tck som en frisk
ros, knner fven tskilliga sprk, men har i synnerhet egnat sig till
musik, fr resten tyckas de vara lif och sjl, syskon i ordets
heligaste bemrkelse. Jag hade onekligt ganska trefligt under samtal
med dessa okonstlade varelser, der msesidiga meddelanden, i anledning
af musikalier, poesi, lecture etc, i ymnighet gde rum; i synnerhet
afhandlades och uppskattades den hga lekande andan af de svenska
herrliga noveller, dem endast en Mamsell Bremers penna frmr
nedskrifva. Vi voro just inbegripne i dylika skdningar, d genom
Baron C----s, Kapiten G----s et H----s, samt Lieutenant Dolls ankomst
vra mnen afbrtos; Baron C., adresserade sig snart efter de frsta
legera phlsningarne till Frknarna Q., fvensom ngongng till mig;
underrttade sig om allas vr vlmga sedan sednast, enligt vanliga
allmnna phraser; de frige Herrarne delade sig samvetsgrant mellan
Frknarne N., C. et D., och nu fortgick konversationen lifligare
n ngonsin. Bland annat underrttade oss baronen om en superb
Theater-trupp, hvilken redan lnge vntad, nu ndteligen vore anlnd,
nmnde fven sujetter dervid, hvaribland en i synnerhet vore ypperlig
sngerska; utforskade vidare vr smak, i anseende till dylika njen
o.s.v. Som arbetet, vid hvilket jag var sysselsatt fr ett gnablick,
fordrade Friherrinnans omdmme, var jag ndsakad p en moment aflgsna
mig, fr att i frmaket uppska henne, och kan nu ej afhlla mig, fr
sllsamhetens skull, fr dig upprepa ett litet resonement, hvartill jag
helt oprknadt blef vittne; Fru A., Fru B., Fru C. och Fru D. sitta
vid ett bord, litet afskiljde ifrn de friga och spela boston;
ofrmodadt stiger Fru E. upp ifrn sin stol, nrmar sig spelbordet,
omnmner i vnlighet fr Fru D. en oknd hederlig familj, hvilken,
berfvad alla tillgngar, som bst befann sig i de mest tryckande
omstndigheter; ville du ej sta Fru D., gra en mensklig gerning, och
taga en eller par lotter upp en liten silfverpjes, hvilken nu af den
olyckliga familjen bortlottas, nog vet jag du gr mig hri till njes
bsta Fru D.? Fru D. vnder sig frargad, i det hon med hftighet
kastar ett kort till sina medspelare, till Fru E., sgande: "nej jag
tackar, det gr jag visst icke, jag skickade dem hrom dagen ett hlft
lass ved, fvensom en half kalf och fem marker smr, jag tycker minsann
det kan frsl, gre nu en hvar detsamma." -- "N men", tertog Fru E.,
fvertalande, "det r ju fr dig som rik, ngot s obetydligt, en enda
Riksdaler, den spelar du dig till i hast, och gr den dig i det hela ej
till eller ifrn, men kar summan fr de verkeligen behfvande." -- "
nej, nej", skrek nu Fru D. vred, "jag ger icke dit mer en enda styfver,
hvad jag dessutom i afton vinner, frlorar jag i morgon, jag ber dig
kra fru E. plga mig nu ej vidare hrmed." Inseende det ffnga i sitt
bemdande att p denna hand vinna ngonting, vnder sig fru E. till fru
A. sittande p andra sidan om henne, "n, du goda Fru A. nekar visst
icke till min begran, derom r jag fvertygad?" -- "Jo, det gr jag
visst", afbrt henne med thordnsstmmna snsigt Fru A., "jag tar visst
ingen enda lott, om icke fr annat, s fr det du icke hrom sistes tog
lott upp min syperba bordduk." -- "Min Gud", infll fru E., "det
gjorde jag visst, mins du icke det?" -- "Ja i alla fall gr jag det ej,
jag har ej rd att sknka bort ngonting, den ena dagen fljer den
andra med utgifter af orkneliga slag, jag mste nu brja hushlla,
eljest ligger jag sjelf upp landsvg, och det verkeligen af puraste
godhjertenhet och hjelpsamhet emot stadens alla fattiga; jag tar
bestmdt ingen lott." Den godhjertade Fru E. syntes nu temmeligen brydd
fver sin ringa framgng, men hvad stod att gra, hon fstade s mycket
ifrigare fingren vid sitt lilla spetsarbete, och nedsvljde i tysthet
sin harm; hrunder blef fven jag snart frdig att lemna rummet, med
till afsky grnsande knsla fr dessa varelser, hvilka s illa och
otacksamt frvalta de medel Gud i fverfld dem frlnat. Mitt humeur
var af denna lilla tilldragelse s alldeles frsvunnit, med bsta vilja
hade jag ej kunnat undertrycka den tr, hvilken mitt hjertas vldsamma
rrelser i mitt ga framprssat; jag knde med smrta hvad ndlidande
ville sga, och frestllde mig sledes allt fr lifligt till hvilken
grad motgngen mtte prfvat dessa arma, innan de gt styrka att
blottstlla sig fr sina medmenniskors hn och godtycke; jag vnde som
sagdt om fr att ter nrma mig den lilla krets jag nyss lemnat, d jag
sg Baron C., lutad emot drren uppmrksam betrakta gruppen kring
spelbordet, hvaraf ingen kunnat, eller hunnit bemrka honom; han hade
hrt alltsamman, det fann jag af hans blickar, fvensom af de halfhgt
yttrade ord, "sdan r menskligheten" han vid det jag passerade honom,
uttalade: Gud nde s visst som hon r usel, tnkte jag vid mig sjelf,
i det jag suckande ter nedsatte mig, och tyst brjade syssla vid mitt
arbete. -- "Sta Constance, ville du vl roa oss med litet musik", bad
en stund derp Majorskan, hvilken i dag rtt aimable nrmade sig Frken
Q. "Gr mig detta till viljes, jag vet du plr ej lta persuadera dig."
-- "Ondeligt gerna, om det kan roa Herrskapet", yttrade Frken,
uppsteg genast ifrn sin plats och gick, tfljd af oss frige, till
salonen, der ett sknt fortepiano stod; med ltt hand fverflg hon,
medelst ngra harmoniska accord, tangenterna och spelade derefter ett
par ganska skna strre stycken; "skada att ej Constance sjunger",
anmrkte Majorskan, "d vi i Baron C. ga en s frtrfflig
tenorsngare; August sjunger icke heller s dlig bas, sjunger icke
ngon annan af Herrskapet?" -- "Jo Mamsell Sommer sjunger visst, det
har jag sjelf hrt den frmiddag jag beskte Mamsell", infll Frken
Doll, "sjung dock bsta Sommer." Nu uppsteg fven Frken Q. ifrn
pianot, gjorde fr mig en liten gracis bugning, ledde mig till sin
nyss lemnade stol, frenande sina bner med de friges, det jag mtte
lta dem f hra ngot sngstycke; fr att ej kunna beskyllas hafva
ltit persuadera mig, nedsatte jag mig sledes, slog an de hgst enkla
accorderna till mitt lilla favoritstycke: "hulda mne", samt
accompagnerade dertill med min rst; men, hvilken herrlig tenor fljde
nu med, under den alltfr obetydliga sngen, ack! en s skn en s
gudomlig rst, jag vgade knappt unna mina toner ett dende ljud fr
att ej undg den alldeles makalsa stmman. Nu ombytte jag ovilkorligt
stycke, under det jag tnkte: "hvad r lifvet utan sng", och ter
sjngs det lilla stycket utur: "qvinnorna": "klingen klingen milda
toner", det var eljest det kraste stycke Friherrinnan kunde hra;
hennes Gustafs afgjorda lsklingssng, och nu var det sannerligen ngot
att hra; jag mtte inom mig medgifva Majorskan hade rtt, hennes bror,
Herr August, sjng onekligen en ovanligt ren och full bas, den ena
sngen gaf nu anledning till den andra, hvar och en af sllskapet
freslog ngot stycke, hvarf kom att: _Axels monolog, Sderlndskan i
Norden, Nktergalen, Rosen, Fiskarn, Kllan_, i hast ljudade i den fr
sng frtrfligt lmpeliga salonen, fvensom att jag -- i full harmoni
med mitt inre -- nstan sagt, aldrig sjungit med mera nje n just nu.
D jag sluteligen blef i tillflle att lemna instrumentet, regnade
complimenter och tacksgelser, s vl af de i salonen befintelige
hrarene, som af frmakets innevnare; sjelfva Geheimerdinnan yttrade
sig ondeligen charmerad af det nje jag stadkommit; jag fr min del
tackade i mitt hjerta dessa menniskor, som under sngen varit s
beskedliga och tegat; jag vet intet fasligare och p en gng
frargeligare, n att, enligt hvad merendels bruket r, sedan man vl
trugats och complimenterats, stta sig till ett instrument, i
gnablicket derp genom allmn conversation, buller och hviskningar
fverrstas; ett sdant frhllande bevisar ettdera missaktning,
ogrannlagenhet eller elakhet, eller i motsatt fall dumhet, brist p
knnedom af det skna, eller ofrmga att det bedma, och r i hvarje
hnseende odrgligt.

Men nu intrffade, i stllet fr thet, limonaden, hvaraf en hvar af
oss, under den sommarvarma aftonen med begrlighet lt sig smaka, och
kort derefter, fven timmen till allmnt uppbrott.

I dag morgons infann sig Rosa tidigt hos mig fr att sluteligen sga
farvl; Hon r nu redan jemte sina frldrar och syskon afrest till det
herrliga landet! o! den lyckliga Rosa, som fr inandas dess balsamiska
luft, lefva bland dess trd och blommor, af hjertans grund drilla och
sjunga i kapp med fglarna; lyckliga Rosa! D hon efter en flygtig
stunds hrvaro ter mste g, undfll hennes lppar den nskan jag vet
hennes hjerta s lifligt hyllar, nemligen: att p ngon tid kunna
erbjuda mig vistelsen p Liljedahl. S mycket nje en sdan verkeligen
frorsakade mig, skulle jag likvl omjligt hafva hjerta nska
dess realiserande, huru skulle jag ens tnka att lemna min dyra
vlgrarinna. Jag tackade sledes Rosa fr sitt vnliga anbud, hvars
hjertliga mening jag med tacksamhet erknde, men af hvilket jag
omjligt trodde mig kunna profitera, dels emedan jag ej fr hennes egen
skull kunde lemna Friherrinnan, dels emedan saknaden efter henne
ovilkorligen skulle frminska, ja frderfva den trefnad landet och den
muntra omgifningen der i annat fall kunde sknka mig. "S! s!" suckade
Rosa, "s r d mitt innerliga hopp i detta afseende bedraget, det var
hrdt det sta Mathilda!" -- "Nej, detta hopp blir visst icke bedraget,
lilla Frken", infll nu helt ofrmodadt Friherrinnan, hvilken under
vr diskurs ofrmrkt inkommit, "hr min hand derp, att Mathilda
mycket skert p ngra dagar, till och med veckor, under sommarn skall
med sin nrvaro p Liljedahl komma att gldja lilla Frken." -- "Ack!
ack!" gladde sig Rosa, "hvad Friherrinnan r obeskrifligf god, hr du
nu det Mathilda, nu fr jag ju likvl med all skerhet vnta dig", och
dermed neg hon oupphrliga gnger fr Friherrinnan, hvilken till afsked
rtt vnligt kyste den tcka rosenmunnen. Rosa r nu borta, jag ger
ett bestmdt hopp att snart f terse henne, och likvl kan jag icke s
af hjertat som man skulle tycka, gldjas dert; hvaraf kommer vl det?
Jo, emedan mitt hjerta redan med den osvikligaste hngifvenhet mest och
heligast tillhr henne! min andra mor! min vn, min beskyddarinna! Vi
hafva i dag tillsammans sysslat med de redan omnmnde linneplaggen,
hvilka nu sirliga och Friherrinnan i smak, ligga i ordning; ack! hvad
nd en moders krlek r grnsls; lyckliga, lyckliga J alla! som f
njuta dess stma, dess salighet.




Den 20.


Trenne dagar ter frsvunna, sedan min hand tecknade dig ngot ord; om
hvilka jag likvl ej kan bertta dig ngot srdeles i fall ej
meddelandet derom, hvarmed de upptagits, mjligen gr dig ngot nje;
n vl, i frrgr p eftermiddagen (frmiddagen tillbragtes med arbete)
infann sig Baron Paul C. hos Friherrinnan, p sin formeliga visite; den
inskrnkte sig likvl ej till dessa fem minuters, hvilka hr brukas d
de skola vara riktigt moderna, men rckte tvrtom till sent inp afton.
Friherrinnan syntes af hans allt mer och mer vinnande ltta
conversation ovanligt lifvad, och uppmuntrad, lemnade honom
underrttelser ifrn sin son, om hvilken de hvardera med verkelig
enthousiasm talade, gladde honom med hopp att snart f se den
efterlngtade o.s.v., det frtroliga du, den hjertliga benmningen
Tante, de bdas glada sinnesstmning, allt sammantagit verkade fven
vlgrande p mig; jag tnkte med innerlighet hrunder p Emilia och
huru ljuft ett ofrmodadt mte med henne vore; sedan Friherrinnan ftt
utgjuta sitt hjerta genom meddelanden till en person, hvilken med
hennes lskling var s vnskapligt frbrdrad, tog hon, intagen af inre
tillfredsstllelse, Baronens och min hand, ledde oss utan att sga ett
ord till mitt rum der hon nu utvisade oss plats vid flygeln; "Ack ja!
min Tante! det r fven min varma nskan", yttrade Baronen, "att f
accompagnera Mamsell Sommer med min rst; huru klinga tonerna i dag,
vrdaste Demoiselle Mathilda?" Jag slog ann instrumentet. "Herrligt."
-- "Mnne de icke alltid utgra en fljd af den inre harmonien?"
frgade jag, seende honom rakt i de klara vnliga gonen, under det jag
fingrade tangenterna, "eller huru tror Herr Baron? Deras omvxlande
moll eller dur frefaller ju behagligt i hvilkendera genre, den
svrmodiga eller lifliga, knslan dem uttalar." -- "Icke dock alltid",
tertog Baronen, "de mildaste toner kunna, anslagna af ett stormande
sinne, mngen gng ljuda skrande och frfrlige och blifva omjlige
att, utan den djupaste lidelse, uthrdas, fvensom stormande och dystra
toner p samma sinne verkat snart sagt raseri. Derp har gifvits
talande bevis, och kommer endast an p af hvilken beskaffenhet
sjlslidandet r. Jag vill till exempel i korthet citera en hndelse.
Jag hade en vn, han var en redlig, knslofull yngling, hvilken nu
mera, Gud ske lof i grafvens kyliga famn ftt svalka sitt gldande
hjerta; denne hade allt ifrn yngre r, i rena seder, helgat sitt lif,
sin ungdom, hela sin varelse, till en oskuldsfull flicka, i hvilken han
sg sin himmel, sitt allt; i fyra r var han den lyckligaste varelse
under solen, hennes trogna krlek frkortade fr honom lngtans och
vntans tid, den hjelpte honom att fvervinna de svrigheter, hvilka
mtte svl vid hans studier, som sedermera vid anskningen af den
tjenstebefattning han i och fr vinnandet af hennes person gjorde. Ack!
huru hnryckt funno honom ensam p sitt rum mngen gng hans bullrande
vnner, upprepande p sin herrliga viol stycken, dem han jemte
henne tusende gnger under krlekens stunder exequerat; i synnerhet
frtjuste honom ett litet sknt knsligt stycke af Weber: 'Huldas
Lieblingsstyck', som han kallade det, p hvilket han jemt sjng eller
spelte; det blef honom alltid nytt, alltid lika krt. Morgonen af hans
lyckligare dagar brjade sluteligen med intrdandet af det femte ret
gry, han skulle nu i sin lskades armar skrda lnen fr mda och trk;
sedan han sledes i beqvmaste mtto, och s lngt hans tillgnger det
medgfvo, fr det lilla blifvande hushllet anskaffat propra och
smakfulla frndenheter, anordnat allt verensstmmande med Huldas
smak, afreste han, fver all beskrifning lycklig, utan att frut
underrtta henne om sin ankomst, under hopp att hon igenom hans
ofrmodade intrffande s mycket gladare skulle fverraskas; han
anlnder en mrk hstafton till den lilla staden, der hans hjertas
utkorade vistas, ilar till hennes frldrars hus, insmyger med af
krlek klappande hjerta genom de vlknda rummen, lngtande att
sluteligen kunna trycka den lnge saknade i sina armar, ppnar sakta
och ofrmrkt drren till hennes rum, och o Gud! ser henne, sin
tillbedda, dyrkade Hulda! krleksfullt omsluten af en frmmande
ynglings armar, hvilken under mma kyssar trycker hans egen lskade
intill sitt brst. Orrlig betraktar han ett gnablick denna faseliga
scen, raseriets hrjande lgor flamma i hans brst, blodet sjuder
kokande genom hvarenda der, det mrknar fr hans syn, och knapt
behller han s mycken sans, att han osedd ter frmr lemna detta
fasans, detta otrohetens hemvist. Han ilar, utkommen, utan rast, utan
ro, gatan framt och uppnr frst efter flere timmars vandring sitt
rum. Ingen vlgrande blund ger honom under hela den lnga natten ett
gnablicks lindring, den rysliga bilden af honom, som rfvat hans
hjertas helgedom, hans Hulda, str med outplnliga drag lifligt tecknad
i hans sjl; morgonen finner honom redan tidigt ute; hmnd, grselig
hmnd r hans enda tanke; utan medvetande styr han sina steg ter till
samma trakt, dit han fr ngra timmar sedan under krlekens rus s
lycklig ilat; olyckan fogar att i samma gonblick han nrmar sig huset,
den alldrig frglmde hatade ynglingen fven derifrn uttrder, samt
lugn och ej anande ngon fara, vandrar gatan framt. Med frnyad kraft
agga nu svartsjukans, hmndens pilar i den olyckliges hjerta, han
skyndar att i hamn och hl flja den frmmandes steg, hinner honom p
en aflgsen gata; anhller det han skyndsamt ville infinna sig p en
knd plats, ett stycke utom staden, hvarest en person i angelgna
affairer ifrigt vntade honom; erhllande ett tillfredsstllande lfte,
hastar han sjelf att uppn det bestmda stllet, dit den fremmande
innan kort fven infinner sig. Stum och sklfvande af vrede framtager
nu den uppfordrande ett par pistoler, rckande den ena af dem till sin
fiende. 'Nu, frsvara er bof, skurk', r allt hvad hans darrande lppar
under raseri frm yttra; tvekande emottager frmlingen vapnet, ppnar
redan munnen till en frga, d ett upprepadt: 'intet ord, frsvara er
relse skurk', ljuder i hans ra. Hans motstndares brdstrtande
hftighet lemnar den oknde knappt tid att bemgtiga sig vapnet,
'skjut', skallade den olyckliges rst; 'Nej, icke frr n jag fr veta
anledningen till denna begran.' -- 'Skjut, usling', befallte nnu en
gng den uppbragtes vredgade stmma. 'Nej, icke utan en frklaring.' --
'N s d d, niding!' skrek med yttersta anstrngning den vilde;
riktade med olyckligtvis alltfr sker hand det ddande vapnet, och
badande i sitt blod lg snart den oknde ynglingen. -- I och med
skottets aflossande var fven raseriets eld afsvalnad; min arme vn
nrmade sig nu den starkt bldande, hvilken med roslande rst kallade
honom. 'Ni r vilsefrd olycklige', framstammade denne, 'jag dr
oskyldig, till hvad er upphrussande ifver mjligen kunnat anklaga mig.
O, mine nyss terfundna frldrar! min dyra lskade syster, skulle vi
s snart, s fr evigt skiljas, hade jag helst en gng, nn en enda
gng ftt terse eder!' Ett ljus, ett frfrligt ljus uppgr fr den
elndiges sjl, det var Huldas, hans lskades broder han mrdat; Gud!
en kallsvett lopp fver hans kropp, hvartill hade han gjort sig
skyldig? mrdare af en del ynglings lif, mrdare till frldrars hopp
och gldje, mrdare af sin egen lycka; rysliga outhrdeliga tanke! med
darrande hnder skte han nu hmma det utur hjertat ymnigt forsande
blodet, och till lif terkalla den dende, men ffnge voro alla
bemdanden. 'Min Huldas bror vakna, o! vakna, sg att du ej frbannar
den olycklige, den af krlek vilsefrde, hvilken hr infor dina ftter
vgar anropa om bnhrelse! sg, att du med din sista suck ger styrka
att lemna honom din frltelse, lugna hans arma samvete, hvilket nu
gnages af helfvetiska qval, med den frskran, att du i ett ljusare
hem, frsonande vill rcka honom en broderlig hand!' Han hade under
dylika utgjutelser utmattad sjunkit p kn infr den afbleknade,
hvilken med lugn, leende mine, allt mer och mer afmattad, betraktade
den arme; nu tycktes han samla sina sista krafter: 'Icke min ovn, nej,
min oknde vn!' framhviskade han, 'min dyra Huldas lskade! hvilken
ofrminskat gt och ger hennes krlek, redan hr nere rckes dig den
broderlige handen, frsoning uttalar den ej, ty sdan hfves ej mellan
brder, men en nnu bortom lifvet trofast, ehuru sent funnen vn, s
lofvar detta matta handslag.' Han grep nu svagt efter den honom till
mte utrckta handen, hvilken han sakta frde till sitt hjerta. 'Fly,
fly nu genast', yrkade nnu hans otydliga rst, 'uppfyll den dendes
sista nskan, lt alldrig Hulda veta banemannen till min dd, forskona
det lskande hjertat en dylik smrta, lofva mig'... Meningen dog p
hans lppar, krampaktigt ryckte nnu musklerne, lifvet hade flyktat.
Fly med brottet i sina spr, fly med ett hmnande samvete, fly ifrn
sin krlek, s bjd det obevekliga det; och ofrivilligt, utan knsla
eller medvetande af hvad han gjorde, hastade han nu att ifrn sitt rum
samla de f effekter han medhaft, samt afreste, utan att ngon mensklig
varelse i honom kunnat misstnka banemannen till denna grufveliga
grning. terkommen till X., sgs han med frundran af sina vnner,
mrkligt frndrad; ingen kunde ana orsaken till hans djupa svrmod,
han frtrodde sig icke till ngon, men aftynade synbart dag ifrn dag;
att ngon inre lidelse orsakade hans djupa sorg och afmattande blef
tydligt fr en hvar af dem, hvilka omgfvo honom, och beslts derfre,
med undvikande af frgor, att genom yttre medel frska vcka honom
utur sin dvala; till en brjan anvndes musik, fr hvilken han frut
varit passionerad; s lnge frmmande obekanta stycken forekommo,
lyssnade han stilla, men fvergick man till dem han i synnerhet under
sednare glada tider sjelf hade exequerat, d uppfor han, liksom vckt
till en frskrcklig hgkomst och stod fr den dagen ej mer att lugnas.
fvertalad till ett frsk, fattade jag, under en phelsning hos honom,
den nu som oftast hvilande violen, preluderande derp de frsta tonerna
till 'Huldas Lieblingsstyck'; ursinnig sprang han upp, rusade fver
mig, ryckte af mig strken, den han i ett tyg snderbrt; 'tyst, --
tyst', framprssade han sluteligen convulsiviskt genom de bleka
lpparne, 'den vgar jag ej mera hra.' -- Fullkomligt utmattad
ndgades han efter detta bemdande, af mig fras till sin sng, der han
under qval och oro genomvakade hela natten. Slunda hade ungefr en
mnad frflutit och nu spordes fverallt kraftiga spaningar efter
vldsverkaren till det frfvade mordet; jag erfor hndelsen med isande
lemmar och vgade knappt fr mig sjelf redogra fr de misstankar jag i
anseende till min olycklige vn, brjade hysa. En afton d jag ter
gjorde honom ett besk fann jag honom ovanligt svag; han frmdde ej
uppresa sig frn sngen; vid min ankomst rckte han mig den matta
handen, och vinkade mig att nedstta mig invid sin sida; jag emottog
handen, hjertligt glad fver det lugn han fr frsta gngen, sedan
lnga tider syntes ga, och brjade lekande fresl honom tillkallandet
af den Lkare han hrtills ej ens tilltit oss omnmna; fven nu log
han endast t mitt 'draktiga project' som han kallade det; 'jag hoppas
redan p en skrare lkare', fortfor han, 'men ville derfrut gerna t
din tystltenhet lemna ett frtroende, af hvilket med all skerhet
endast du blifver delaktig. Stt dig nrmare mig', fortfor han, 'men
frst, regla drren, p det vi ej m blifva fverraskade eller strde.'
Med anande hjerta och svigtande knn, uppfyllde jag hans nskan, samt
nedsatte mig derefter, innerligt omfattande hans bda hnder, vid hans
sng. -- 'Fruktar du en mrdare', var hans frsta dystra frga, p
hvilken en liten paus fljde, hvarunder han tycktes afvakta mitt svar.
Jag repade mod -- 'nej och ja, -- jag fruktar och afskyr honom, d han
i skepnad af en bandit, fr en neslig vinning af sin nstas egendom,
lgger hand p dess lif, eller gjort mrdandet till sitt yrke; jag
beklagar och lider med honom, om han, vilsefrd af skenet och
passionen, blifvit hvad hans hjerta under kallare gonblick med fasa
afskyr.' -- 'Du beklagar, du lider med mig', utropade han, 'o! C. Nu
ls i den olycklige mrdarens hjerta!' och hrefter berttade han mig
ord fr ord, hela den lsliga tilldragelsen. Morgonen fann honom
betydligt lugnad, jag hade genomvakat med honom hela natten.
Middagstiden yttrade han en nskan att f emottaga en Prest, jag
eftersnde genast en af mina vnner, Pastor S. En himmelsk salighet
lyste i hans anlete d denne kom. Sedan han under samtal med S.
tillbringat ungefr en timme, tnjt han genom dennes hnder den Heliga
Nattvarden. Med frklarad blick betraktade han mig d S. ter lemnat
oss. -- 'Gif mig Violen redlige C.', bad han efter en stunds helig
tystnad. Jag hemtade honom den; med darrande hnder brjade han nu p
strngarne knppa tonerne till 'Huldas Zieblingstyck'. 'Det gr ej, jag
frmr icke mera framlocka dem s rena hon lskade att dem hra! vill
du?' Jag grep Violen och knppte nu sagta med fingren hela det lilla
stycket igenom, 'nnu engng' hviskade han knappt hrbart, jag
upprepade lngsamt och sagta samma toner; 'min Hulda!' uttalade nu den
lngsamt bristande tunga sucken; ddsblekhet hade spridt sig fver det
frklarade anletet, hjertat hade upphrt att sl."

"Arma olyckliga varelse", suckade jag, sedan C. tystnat och frmdde ej
dlja mina ymnigt nedrullande trar. "Ja vl, olycklig", tertog han,
"men olyckligare hade han dock kunnat blifva, ty genom utredandet af
hans resa, omstndigheter etc. voro misstankar fr tydligt lastade p
honom, och han hade skert icke lnge kunnat undg sitt de." -- "Och
Hulda?" frgade jag vidare. "Hon begrter honom nnu ssom dd af en
hftig sjukdom, lycklig i medvetande af hans evigt fortfarande krlek,
hvarupp hon genom erhllandet af all hans dyrbarare och minnesrika
qvarltenskap, den jag ssom hans uttryckeliga sista vilja tillsnde
henne, gde ett talande bevis." -- "Men huru i Guds namn var han eller
en fyrarig bekantskap med henne, ovetande om denne hennes bror?" --
"Se, just deri ligger det grymma det", tertog Baronen; "N. som sjelf
varit sjman till kropp och sjl, hade redan under dess minderrighet,
p de resor han rligen till frmmande verldsdelar gjorde, medtagit sin
ende son. Desse fventyr, alltid lyckade, hade till den grad roat och
retat gossens begr fr sjlifvet, s han ej mer stod att derifrn
terhllas; vid den sista resa hans far gjorde, tfljde honom som
vanligt sonen; afresan frsiggick lyckligt, men vid terkomsten uppstod
en frfrlig storm, hvilken satte allt hvad lif och anda fartyget hade,
i verksamhet; segel och tg sndersplittrades, och med yttersta
anstrngning frmdde styrmannen nnu hlla rodret i besittning; nu
brakade det i hast till med frfrligt dn, och gnablicket derp
nedstrtade, hvinande, stormasten fver dck. De flesta af manskapet
undgingo vl skadan vid dess fall, men Kaptenen deremot, trffades
deraf s hftigt, att han genast sansls neddignade. Vid underskningen
af skadan befanns hans ena axel krossad, hvilket naturligtvis
frorsakade honom olidelig smrta. Stormen fortfor nnu skarp hela
dagen, tills emot aftonen vinden saktades och det uttrttade folket
ndteligen blefvo i tillflle att njuta ngon hvila. Man befann sig
till all lycka icke lngt ifrn hamnen vid Calais, dit slupen med ngra
af manskapet sndes och derifrn man slutligen erhll hjelp ock sledes
smningom blef i tillflle att fr terresan frstta det skadade
fartyget i skick. Den skada Kaptenen lidit kunde vl genom lkarevrd
och medicin lindras, likvl blef han hrefter, utur stnd att vidare
fretaga ngra utresor. Sonen var nu sexton r gammal, och mer n
ngonsin betagen af lust att prfva det lskade elementet. Lnge
umgicks han med den ifriga nskan att ter f klyfva vgorna, likvl
vgade han af fruktan fr afslag, icke fr frldrarna yppa detta sitt
hjertas begr. Hans dagliga promenader voro till en hans fars vn,
hvilken som bst rustade sig i ordning till en lngre resa, och mer och
mer nedslagen tervnde han alltid till hemmet, ju nrmare tiden led
till det stolta skeppets afseglande. Man tnke sig hans glada
fverraskning, d fadren en dag frestller honom den frga, huruvida
en resa med Kapten W. vore honom behaglig. Gldjedrucken kastar han sig
i fadrens armar, ock beknner nu, huru en sdan utgjort hans hgsta
nskan, hans lifligaste begr, huru dessa mer och mer tilltagit, ju
mera han insett omjligheten af dess verkstllande, o.s.v. Snart
afgres allt med W., gossen rustas i ordning och r frdig att lemna
hemmet sedan han med mhet sluten till det faderliga brstet fven
emottagit den lskande modrens smek och vlsignelser. Synbarast och
mest pkostande var honom likvl skilsmessan ifrn den ljufva
trettonriga leksystren, hans lilla Hulda, hvilken han ordentligt
afgudade. Men med ett raskt beslut sliter sig den unge sjmannen ur den
lockande kretsen och uppsker Kaptenen, hvilken med fgnad emottager
honom under sin vrd. det hvilade dock tungt fver desse, till sin
affrd s lifvade menniskor, och voro de motgngar hvartill unge N.
ret frut varit vittne att betraktas endast ssom lekverk i jemfrelse
med de dem nu mtte. Skeppet var destineradt till Ostindien. Ungefr en
dagsresa ifrn Goda Hoppsudden uppkommer en fruktansvrd storm,
hvilken, oaktadt alla bemdanden att hlla fartyget i behrig riktning,
drifver det ifrn den bestmda kosan. Natt omhljer hela firmamentet,
svarta och skyhga hfva sig vgorna och prfva med dn det utmattade
skeppets sidor. D ndteligen dagens frsta ljusning framskymtar,
upptckes med frskrckelse att man redan lemnat Goda Hoppsudden flera
mil bakom sig; ffnga frsk gras att hindra fartygets framfart; det
lyder icke mera rodret, utan kastas liksom med jettekraft blott framt,
med vgen, en lekboll fr vindarnes raseri; nnu mgtar det hela dagen
hlla sig fver bljorna men, med den inbrytande natten frsvinna fven
dess sista krafter; vattnet instrmmar nu ifrn alla sidor; frgfves
ro lngesedan ndskott lossade, frgfves allt arbetande emot ett
obevekligt de. I fartyget hres ett gnisslande brakande, fogningarne
lossa, vgorna fversklja obehindradt de svigtande spillrorne, och i
den djupa, bottenlsa afgrunden nedsjunka ohjelplige de olycklige
offren. En enda varelse, genom en hgre vrd undkommen denna grseliga
dd, sgs morgonen derp nra Afrikas kuster, simmande qvarhlla sig p
en af skeppets plankor. Ngra halfnakna menniskor, troligen nedlockade
genom de ofta frnyade skotten, hade p stranden afbidat den inbrytande
morgonen; desse sgos nu sysselsatte att i vattnet utskjuta ett slags
trglik farkost, hvari de kort derp instego, nrmade sig den af dem
upptckte olycklige, hvilken, utmattad ooh berfvad alla krafter,
numera med mda frmdde qvarhlla sig vid sitt oskra std. nnu, nnu
blott ngra f kraftfulla rtag, och han var rddad. Ni gissar vl
denne vara den arme unge N.? s frhll det sig ocks verkeligen. Han
var nu p ett underbart stt rddad ifrn sjnd, men i hvilka hnder
hade han vl fallit? Och var han vl hr skrare fr sitt lif? Han hade
med fr mycken uppmrksamhet fst sig vid berttelser om olika
folkslag, deras utseende, bruk och seder, att icke genast inse, det han
nu befann sig i Kaffrares vld, det sade honom fven gissvis det
mjliga afstndet ifrn Goda Hoppsudden, hvilken fr tvenne dagar sedan
passerats. Att sledes med undergifvenhet fverlemna sig t sitt de,
var fr honom en smrtfull ndvndighet, och sedan han p stranden, vid
en god eld smningom ftt terhemta krafter, uppmanades han af sin
omgifning att genom obanade stigar, hjder, dlder, bergsklackar,
tflja dem. Efter flere timmars mdosam vandring upphanns sluteligen
en sltt, der en otalig mngd sm torf- och halmhus, koja vid koja voro
uppfrde; ju nrmare han nalkades sltten, desto talrikare samlades
kring honom gapande skdare, hvilka, till dagalggande af sin
frundran, upphfde glla och vidriga lten; till en af de omnmnde
kojorne frdes nu den unge fngen, der aftogs honom hans egna
kldsplagg, samt pklddes honom en lng hamptygs-skjorta; mjlk,
torkadt risbrd, samt brnvin, framsttes honom till undfgnande, af
hvilka begge fregende artiklar hungern med begrlighet ltt honom
tillgripa.

"I korthet sagdt, hr tillbragte han under saknad och lgtan efter ett
lskadt hemland fem lnga r, hvarunder jagt och boskapssktsel blef
hans egenteliga sysselsttning. Han hade nyss fyllt sitt tjugondeforsta
r, d han en dag, efter det en vigtig rdplgning mellan vildarne gt
rum, anbefalltes tflja den lilla karavan, hvilken sgs frdig till
uppbrott. Villig och med klappande hjerta tlydde han denna uppmaning;
en inre aning sade honom det han aldrig mera skulle terse dessa
nejder, vittnen till mngrig smrta. Flere dygn upptogs nu med
genomtgande af skog och mark. Floder och sjar fverforos; nu terstod
endast fverfarten af hafvet, och man befann sig i Mozambik, en liten
stad hrande till Portugisiska besittningar, der bland annan, fven
slafhandel idkades.

"Det fven han var bestmd att som slaf fryttras, blef honom snart
alltfr tydligt; fven gjorde de penninglystne vildarne, i anseende
till hans kraftfulla ungdom, p honom en betydlig vinst; han sq sig
sledes inom kort en annan herre underlydig, men, huru lyckligt
frndradt blef nu hans lge; icke s mycket vinst, som icke mera
nyfikenhet och medlidande med det arma offret hade gjort, det en rik
Portugisare tillhandlat sig honom; vid dennes eget bord tnjt han nu
de frfriskningar han s lnge saknat, och bemttes han i frigt af den
delmodige Portugisarn, icke som en usel slaf, men som en m,
terfunnen son. N. hade fven varit lycklig nog att kunna, genom
Kaptenen p fartyget, med hvilket Portugisarn snart ter till sitt
hemland rnade tervnda, upp tyska sprket meddela sig och sina
prfvade motgngar, sin fem rs lnga fngenskap, sin lngtan efter
frldrar och anhriga, o.s.v., hvilket nnu mera bidrog att beveka den
godhjertade mannen till vlvilja och medlidande; och, rrd till sitt
hjertas innersta, sknkte Portugisarn honom nu, icke allenast sin
fullkomliga frihet, men fven hoppet, att med mjligaste frsta f
tervnda till de sina. N. trodde till en brjan likas litet p
sanningen af sin ofrtnkta lycka, d han ngra veckor derefter, i
sllskap med egne landsmn, gungade p hemhafvets bljor, som sllheten
vid terseendet af frldrar och syskon, i ord lter sig beskrifvas.
Men ack! huru kort varade denna frjd; fem veckor voro knapt
tillrklige att lta honom sansad erfara hjden af den sllhet,
hvarupp han ej mer vgat hoppas; gldjedrucken frmdde han endast
slita sig utur den enas lmnande omarmningar, fr att strta i den
andras, hvarunder frgor och meddelanden, msesides alldrig ville taga
nda. Under en dylik gldjeyttring mellan de lskande syskonen, fann
dem min olycklige vn, samma afton han anlnde till X. De olyckliga, ja
mer n olyckliga fljderna af hans vilda otyglade passion, knner
ni redan." -- "Ja", infll Friherrinnan, "herrans vgar, eller som
vi, jordlifvets varelser plga kalla dem: 'vrt de', r dock
outgrundeligt; denne N. skulle ensam bland den mngd af menniskor,
hvilka befunno sig p fartyget, undg den frskrckliga dd, att af
bljorna lefvande begrafvas, skulle efter en femrig fngenskap hos ett
vildt och ohyfsadt folkslag, frisk och sund fver land och haf
tervnda till sin hemort, der finna alla sina lskade vid lif och
helsa, fr att efter tnjutandet af denna s ofta efterlngtade sllhet
kort derp falla ett oskyldigt offer fr, snart sagdt, neslig
mrdarehand. Men, vi bra ej ens bjuda till att utforska det dunkla
syftet af en s faslig, s ovanlig tilldragelse, mtte endast han, som
bestmmer all verldens gng, fven ingjuta trst och hugsvalelse i de
efterlemnades srjande hjertan, det r allt, hvad vi bre, hvad vi
hrvid kunne nska."

Med musiken ville det i afton alldeles icke fort; ffngt anslog jag
instrumentet, jag frmdde ej locka derur ngon enda glad ton; mitt
hjerta var helt och hllet hos den arma Hulda och dess hgst
beklagansvrda frlrar.

I gr, huru var det i gr? Jo, tidigt, mycket tidigt p morgonen,
klockan var nyss fem, uppvcktes jag af Annette, hvilken redan aftonen
frut derom var anmodad. Friherrinnan hade nemligen freslagit en
promenad till det vackra Vestanby, hvilket ligger helt nra staden, och
hvilket, fr att riktigt i mjligaste grad kunna inverka p sjl och
hjerta, ndvndigt br beses tidigt en skn sommar-morgon. tfljde af
Annette, hvilken bar den lilla frukosten, befunno vi oss snart  vg.
Ack! ett s gudomligt stlle Emilia! Ungefr en verst ifrn staden,
aftager frn den stora landsvgen en smal vg, hvilken genom skna
lummiga lindar leder fram lngs med en silfverklar ; nnu en half
verst, och nu framskymtar mellan ldriga lnnar och ekar, hvilka stolta
tyckas bra sitt frnyade unga friska lif, ett aldrakraste tckt hvitt
landthus. Dess smakfulla byggnads-stt, dess hga rundhvlfda Gthiska
fnster, med till hlften nedfllda grnmlade jalousier, dess eleganta
rundeltrappa med sirligt jerngaller, hvilket utifrn leder upp till
fre vningen, samt der formerar en prydlig balkon; de putsade
terrasserne, blomsterparterrerne och anlggningarne, och sist den
gudomliga viken, hvilken med sitt lilla grna flytande badhus, till
hvilket doftande syren- och rosenhckar leda, spegelklar flyter
alldeles under huset. Allt sammantagit r fver all beskrifning tckt.
Detta r en stadens tillhrighet, nyligen anbragt fr det Kejserliga
huset, och sledes tillgngligt att af en hvar beses. Som Friherrinnan
fven ville visa mig inredningen af huset, sndes Annette till den
alldeles nrboende skogsvaktaren, hvilken nu infrde oss i de glada
rummen. De nedra fem voro onekligt vackra; vggarne bekldde med olika
skna fransyska tapetter, samt bestende af ett s kalladt frrum, ett
badrum (i hndelse af mindre gynnande vderlek) med innehllande
frsilfradt badkar, ett litet toilette-rum, samt en liten salong. Alla
dessa voro smakfullt och dyrbart meublerade, enligt hvad hvart och ett
rum fordrade, men hvad den fre vningen erbjd, det kan jag omjligt
beskrifva. Utsigten derifrn var s hnfrande, och gat ovillkorligt
uppfordradt att endast skda ut i den, s vl nrmare som fjermare
rymden, fver ngar, lunder, berg och haf, p hvilket sistnmnde
otaliga aflgsna farkoster med sina i morgonsolen glimmande mjella
segel, gungade fram och ter. t andra sidan framlopp n, lik en bl
krans genomskrande de grna skogbevuxne gorne. Rummen uppe voro
endast tre, och utgrande ett skrifrum, ifrn golf till tak draperadt
med grnt silkessammet; en stor salong, med tta hga fnster, bekldd
med ljusgula fina fransyska tapetter, samt ett sng- eller fruntimmers
arbetsrum med purpurrda sammetsvggar. Ett herrligare rum n det
sistnmnde kan, i anseende till lux, ej ses. Meublerne hr voro alla
starkt frgyllde, hvitblommigt tjokt sidentyg bekldde den svllande
soffan, och tolf lndstolar; gardiner af hvit silkesblommig blond,
blandade med ltta mrkrda sidendraperier, nedfllo med sina prydlige
mrkrda silkesfransar, smakfullt fver fnstren. Sngen,  Imperal,
hvilken fven var frgylld, innehll bolster och dynor af ljusrdt
Ostindiskt sidensars, ett hvitt sidentcke, dylikt med fvertgen 
mblerne, samt stickadt i skna Kejsarekronor, prydde sngen. En
prgtig alabaster-lampa, med rikt bronze-arbete, nedhngde p gyllene
kedjor frn gipstaket, ifrn hvars yttersta kanter half alns breda,
frgyllda arabesker i purpurrda bladverk slingrade sig. Framfr den
blndande hvita porslins kakelugnen stod en stor frgyld eldskrm, p
hvars herrliga skifva i tapisseri-sm hela den Kejserliga familjen, i
frtrolig krets, lifligt sgs frestlld; detta var ett msterstycke,
icke betalt med guld, men som jag tycker, endast och allenast genom ett
vnligt bifall af den hga Regentinnan; ofvanp ramens kant, hvilade en
rn, hvilken med utbredda vingar, skyddande omsvfvade den vrdade
familjen. Vidare, en stor forgyld spegel, hvilken rckte frn golf till
nrmare tak; under fnstren sgos tvenne de tckaste sybord, med sina
inventieusa ldor etc., samt p det frgylda spegelbordet ett par hga
kta kristallvaser, fyllda med vlluktande, ehuru artificiela blomster.
Den onekligen dyrbaraste af alla de prydnader hr erbjds gat, var en
utmrkt praktfull turkisk matta, hvilken betckte hela golfvet; dess
prunkande blommor voro s lefvande, att man hvarje gonblick, glmmande
det ffnga i ett dylikt frsk, frestades bryta sig en deraf. Mblerna
i salonen och det tredje rummet voro fven ganska dyrbara, och bestodo
af masivt mahogny. Likvl frefll mig bland de mnga eleganta
prydnader desse rum erbjdo, kronan i salonen, fvensom en ypperlig
bordstudsare, frestllande: tidens vingade gudinna, sittande p en
silfverhvit flygande hst, dock mest anmrkninssvrdt. Sedan all denna
herrlighet, hvilken jag nu alltfr omstndligt upprepat, var besedd,
tfljde jag Friherrinnan genom de lnga aller af svl ldre som
nyare anlggningar hr voro att tillg. Under vr promenad svfvade
mitt ga lngtande upp till ett hgt grdimmigt berg, hvilket p andra
sidan n stolt uppreste sig; och huru skn mtte utsigten nerifrn
vara, s tnkte, s kunde jag ej afhlla mig att utropa, d vi lngsamt
vandrade frbi detsamma. O! den som ifrn dess hgsta spets engng
finge njuta af dess prakt. "Vill du Mathilda?" afbrt mig hr den
alltid andras nje befrmjande Friherrinnan, "vill du beska det nu, s
frer dig skogvaktarens gosse ltt fver den smala grunda n; jag
hvilar hr en stund, och utvntar sedermera deruppe vid hans stuga din
terkomst." Oaktadt alla hennes hjertliga frslag kunde jag ej frms
att nu lemna henne, som endast fr min skull, det viste jag,
incommoderat sig s tidigt. Jag var envis och bad henne dmjukt, att
blott fortstta vgen. Sedan vi prommenerat ungefr en timme, uppskte
Friherrinnan en liten pavillon, der ett grnt vgformadt tak enkelt
hvilande p tta hvita pelare, och hvars nedt sluttande vggar endast
bestod af skir tagelduk; hr framtogs nu den lilla frukosten och njts
i dag, i den fria luften, vid det unga lfvets balsamiska ngor, med
tusende gnger strre smak n ngonsin eljest. Klockan var redan tio d
vagnen, hvilken var bestlld att vid afvgen invnta Friherrinnan,
ter stadnade invid hennes trappa. O! huru lycklig, tacksam och
tillfredsstlld knner sig menniskan, i synnerhet d hon ute i den
skna upplifvande naturen, der allt, hvarje trd, hvarje planta, hvarje
det minsta grsstr, pminnande om ett skapande vsendes tillvaro,
blifvit vckt till ny beundran af dess allmakt. Jag hade som knappast
hunnit intaga min plats hos Friherrinnan och satt nnu alldeles betagen
vid minnet af den njutningsrika morgonen, d Baron C. ofrmodadt
intrdde; han gjorde, jemte en djup bugning, Friherrinnan sin ursgt,
fr det han s tidigt p dagen vgat genera henne; hrvid log hon godt,
och bad honom gissa hvilka stllen hon redan tidigare p dagen hade
beskt, samt omtalade nu fr honom vr promenade. "P Vestanby",
utropade Baronen, d Friherrinnan nmnde stllet, "ack min ndiga goda
Tante, hvarfre ej vid en dylik promenade, taga mig, min Tantes dmjuke
tjenare, till sitt underdniga sauv de garde? Var promenaden bestmd
redan i gr aftons?" -- "Icke s alldeles" svarade Friherrinnan leende,
"dessutom hvilade mitt underdniga 'sauv de garde' skert nnu godt, d
vi redan hllo p att intaga vr frukost, anar mig." -- "Klockan fem r
jag uppe alla morgnar", forsvarade sig Baronen, "och har nstan
hvarenda sdan, d ej vderleken annorlunda frordnat, gjort min
promenade just till nmnde Vestanby; det r det sknaste stlle hjerta
och ga vilja nska." -- "Ja, s tycka fven vi, Mathilda och jag",
tertog Friherrinnan; "n, jag lofvar d, min bsta Paul, att mycket
skert tillsga dig, d vi nsta gng fretaga promenaden till
Vestanby, endast du d finner dig hugad inviga dig till din gamla tants
skyddande Riddare." Med gldtigt skmt frskrade sig Baronen
fullkomligt beredvillig hrtill, lofvande uppbjuda all sin frmga vid
besvrjandet af s vl Oreader, Dryader, Najader, som frtrollande Fer
hvilka en tidig morgonstund ofrmodadt kunde trffas kring nejden.
Efter en knapp half timmes hrvaro, hvarunder hans liflighet gifvit
anledning till mycket skmt, lemnade oss Baronen, vid bortgendet
presenterande under dmjukt framstllande till Friherrinnan och mig,
hvar sin billet till det samma dag blifvande spektaklet. Jag kan ej
frneka till det obehag jag vid emottagandet af densamma rnte; du vet
huru ett sdant fall alltid odrgligt pinat mig, huru det redan varit
mig en ngesfull tanke, att hos en ung karl st i ngon slags
obligation, srdeles sdan, der kontanter komma i frga. Hu! jag
darrade ofta i hvarenda led, d artighet och aflgsna slgtfrhllanden
frmdde min far, vid Jul- och andra hgtider hos sig samla gster af
alla ldrar; jag darrade sger jag, likt ett sklfvande lf, om jag p
ngot af de mnga till mig adresserade jul- eller namnsdags-paketter
upptckte ngon sirligt textad frmmande handstil, och kunde, oaktadt
den ofta frnyade stumma uppmaningen af min alltid grannlaga mor
omjligt frms till uppbrytande af ett enda sdant. Hfligheten
aftvang mig dock nu en tacksgelse till Baronen, hvilken genom min inre
motvilja frsvagad, inskrnkte sig till en knappt mrkbar bugning. Jag
stod nnu qvar, med billetten i hand, en stund efter sedan Baronen
lemnat rummet, begrundande, eller rttare ej frlikande mig med tanken,
att nu af Baronen vara inviterad till det redan omnmnde spektaklet.
"N Malhilda", yttrade Friherrinnan, d jag vid hennes utrop med
trumpen min lngsamt vnde mig om, "hvad rufvar du fver?" -- "Rufvar,
-- verkeligen r icke ordet funnit, min ndigaste Friherrinna, jag
rufvar sannerligen fver att fr nrvarande finnas garinna till detta
lumpna kort, och skulle gerna, endast s ej vore, cederat, ja, nda
till njutningen af denna gudomliga morgon." -- "Jag igenknner
fullkomligt mig sjelf i dig!" utropade Friherrinnan, "och kan m hnda
af partiskhet, ehuru jag ej gerna ville tillgga mig s mycken
egenkrlek, hvarken ogilla eller frdmma, den sig ovilkorligt
ptrngande otrefliga knsla, du nu erfar. Likvl bsta Mathilda,
gifvas frhllanden, der ett strft tillbakavisande af yttrad vlvilja,
ej fr, eller br ga rum; jag till exempel gr mycket afseende p inre
personlighet och framstllningsstt hos den, hvilken gjort mig ngon
offert, d ett hjertligt hopp om en vnligt antagen propos, eller ett
spotskt, stolt, uppfyllande af ngon behflig tertjenst, ju alltid
solklart mste framlysa, och sledes bestmma det ltta, eller svra i
antagandet af densamma. Sluteligen r C. rik och oberoende, den
mtliga tanke, att han i och fr befrmjandet af ett dylikt nje,
gjort ngon uppoffring, hvaraf hans oeconomie kunde lida, kommer hr ej
i frga; det utgr sledes bestmt sagt, fr honom ett rent nje att
kunna bereda oss en treflig afton, srdeles som han inom sig r
fvertygad, det ej medellshet i annat fall hindrat oss ifrn
tnjutandet deraf." Klockan sex infann sig Baronen fr att ledsaga oss
till spektaklet; enligt Friherrinnans nskan uppbjd jag min mjligaste
frmga, att genom ett frekommande stt reparera det fr ett sensibelt
sinne visserligen ansttliga i mitt uppfrande ngra timmar frut;
fven kunde jag ej undg anmrka Baronens stundom p mig fstade
blickar: han hade utom all tvifvel observerat, det ingalunda behagliga
intryck billettens emottagande p mig verkat, och ville nu troligtvis
ofrmrkt utforska, huruvida det p mitt sinne nnu hade ngon trkig
inflytelse. Jag hastar nu att omnmna min alltfr trefliga afton;
pjesen som gafs under namn af: "Louise de Sancte Mare." eller "Dden,
lifvets sannaste vinning", var en fr mig alldeles ny, och skildrade
msterligt, sjlsstyrkan och caracteren hos tvenne unga personer, fver
hvilka det jernhrda det uti frfljelser tyckts velat lgga sin mest
tryckande, ofrsonliga hand. Jag tror verkeligen, att vid den rrande,
hgst lefvande framstllningen hraf, intet ga frblef torrt.

Efterpjecen: "Sen er i spegeln", var hgst comisk, jag har sett
den frut, men p lngt nr ej s vl utfrd. Fru T. spelte
ofvertrffligt; mimiken, ja den minsta gest hos henne, gde en
underbart imponerande tjusningskraft, och ehuru tragedien (den jag i
det hela icke lskar) speltes ypperligt, och innebar mycken moral,
hnfrdes jag likvist lngt mer af det obeskrifligt naiva, ltta,
retande i Fru T----s effectfulla tergifvande af hndelsen i
efterpjesen. Att bertta dig huru loger, sittande parterr, stende
parterr, oxgon etc, voro fulla med rda, gula, bl, hvita och svarta
hattar, med obetckta hufvuden ifrn hvilka half alns lnga skugglockar
nedhngde med blomstrande negliger, under hvilka utblommade,
bleka ansigten framtittade, med vlfriserade moderna belle-vuer,
lorgnette-kikare etc, vore fverfldigt; du ger en s liflig
inbilning, s du troligen med mig ser hela samlingen, hufvud vid
hufvud, gapande, hviskande, bugande, bjudande etc. etc. Hr och der
upptcker du vl ochs som jag, en och annan munvig egenkr sprtt,
hvilken helt och hllet ihgkommande endast sitt eget lilla: jag, i
vrdsls stllning vrker sig mot en vgg. Med sjelfkr mine
fverskdar han den fr honom alltfr litet ansedda, eller
uppmrksamhet frtjenande samlingen, hvarur hgst en eller ann person
borde frtjena den lycka, att med honom inandas samma luft. Secreter
Flanquette, ett original af den personifierade egenkrleken, str ju
just nu med hatten, ifattad af bda hnderne; hans ttt intill hvarann
sittande lifliga gonpar tyda, jemte det spefulla draget fver munnen,
hvad nu inom honom fregr. Arma Fru T., och J alle hennes arme
medsyskon, hvad eder ofta nog erknda talang som bst sndermalas af
hans hvassa tunga. Kre Flanquette! hvad till och med ditt vanlottade
utseende skulle vinna, om du bemdade dig till mera skonsamhet emot din
nsta. Jag frestller mig, om du ngonsin komme i erfarenhet af dessa
mina oskyldiga sentenser, hvad du d i andra persons nrvaro medlidsamt
skulle le t mig, men ensam lemnad bita tnderne ihop af frargelse...
Men, sta Emilia! du sqvallrar ju ej utur skolen? Flanquette m nu
fritt flanquera ikring och bekika sina f utvalda, jag vnder mig
tryggad genom din tystltenhet till min granne... Baron C. tror du?
nej, Major Fixenheim, som olyckligtvis funnit fr godt gra ett intrng
(likvisst tillbrligt, ty billetten, hvilken han fr afton br
innefattad i knapphlet, berttigar fullkomligt dertill) i vr loge;
han bombarderar mig, den sttelige Majoren, med digra confect- och
appelsinpsar, hvars psmakande, till min stora scandal altfr ofta
hindra mig ifrn ett exellent besvarande af Majorens exellenta
galanterier. -- "N, hvad hade Baron C. att anfra?" frgar du vl.
Intet serdeles, han var tyst och fordig, upmrksam p pjesen, p
Friherrinnan, och fven p mig; gaf ngongng Majoren en snsa, hvaraf
denne likvl ej lt sig bekomma, samt skalade derimellan oupphrligt
apelsiner, dem han nstan halfva nedsvljde. Jag tyckte mig i hans mine
kunna lsa ungefr samma enkla, ehuru ngot curisa frga frre
scolairien gjorde sin lrare neml.: "har jag roligt Herr Magister?"...
Kanske hade jag, frestllande lraren, skrare n denne, kunnat
besvara C----s frga. Men, "nu r att sga": huru allmnt uppbrott i
hast gde rum, ty i och med pjesens slut hade fven publiken speglat
sig nog, samt rustade sig nu hrbart till affrd; och sedan jag under
stormen vid det allmnna uttgandet, icke utan fruktan sett Frken
Dolls ofrmodadt mot mig lyftade pekfinger i luften, smhotande svnga
sig i frunderliga directioner, samt jag nnu vidare i Flinkmans
(betjentens) vrd, omtnksamt fverantvardat de tenne frigblifne
confectpsar, hvarmed Majoren frtnksamt nog, behagat proviantera
mig, togo fven vi, logens innehafvare, vr retrait. Jag fr min del
var med min afton ondeligt belten, samt insomnade efter den, rtt
godt; fr min fantasie svfvade vl ngongng Fru T., Herr T.,
fvensom frtretligt nog Major Fixenheim, men i och med den sistnmnde
framtrdde d alltid, vnligt medlande, mina tvnne vldiga
confectpsar, hvarigenom jag, frsonad, inskrnkte mig att i
inbilningen hurtigt vnda den beskedlige Majoren ryggen. I dag har jag
oafbrutit endast sysselsatt mig med musik, vid sin afresa lemnade mig
Rosa ngra skna stycken af Spohr och Bellini, hvilka redan lnge retat
min nyfikenhet, men jag frst i dag varit i tillflle ostrd f
genomg; Friherrinnan har derunder, treflig och bestyrsam genom rummen
vankat ut och in, stundom lgt smgnolat melodien till: "klingen,
klingen ljufva toner", hvilket alltid r ett bevis p att hon mr
bttre eller r njd och upprymd; att hon i dag haft ngot i sinne,
hvilket till det yttre verksamt sysselsatt hennes person, har ej
undgtt min uppmrksamhet, ehuru jag hrtills nnu ej kunnat utgrunda
hvari det vl m best. Men, nu god natt min Emilia!




Den 26.


Sommarns hgtidsstund! den herrliga midsommarsdagen, har jag d hr,
skild ifrn dig, sett uppg, sett njutas, sett frsvinna; hon r d
oterkalleligt frlorad, fr att aldrig mer terkomma, denna, fr ett
lefnadsgladt sinne, s ifrigt efterlngtade dag. O! min Emilia! fven
jag har med ett lugnt tillfredsstlldt inre, njutit dess rika lust,
dess frjder; fven jag har skadat denna sol, hvars kraft sprider
gldje, och vlsignelse kring hela jorden, denna rena bl himmel,
hvilken s underbart talar hopp och hugsvalelse till ett lidande
hjerta! sjelfva midsommarsaftouen, var den njutningsrikaste jag nnu
fverlefvat; en namnls frid hade snkt sig i mitt brst, d jag under
den gudomliga aftonens tystnad, tillika med min moderliga vn, invid
mitt lila kammar-fnster betraktade naturen i dess sknaste
helgdagsskrud! Den stora staden var folktom och tyst, lik ett till
helig andakt ppnadt Herrans tempel, stilla lg hafvet, dess spegelyta
endast ngongng krusad af en ltt framskjutande menniskofyld farkost:
"hvilken salig afton!" afbrt sluteligen Friherrinnan, den timmas lnga
tystnaden, hvar under hennes ljusa blick oafvnd irrat kring den skna
naturtaflan, -- och en varm tr nedrullade hrvid lngsamt utfr dess
kind, -- "hvilken salig afton, hvartill manar hon vl ett hjerta som,
lyckligt nog, ger frmga att fatta dess djupa andemening?" -- "Jag
behfver ej frga dig Mathilda hvad du nu knner"; fortfor Friherrinnan
efter en liten paus; "ditt anlete frklarar mig hela din sjl; och
oaktadt alla dina motgnger och hrda prfningar, anser jag likvl dig
outsgligt lycklig, som s sannt, s rent, s fullt frstr din Gud!
och vet underkasta dig hans visa rd." -- "Ack! motgngen under hvad
grad, hvad namn, hvad skepnad som helst, kan aldrig, aldrig fullkomligt
nedtrycka menniskan, d hon derunder ger kraft och styrka, att med
stadig tro och hopp fverlta sig till en allt frmende frsyn."
Hrefter meddelade Friherrinnan med innerlig godhet mig sina sigter,
begrepp och slutsatser om lif och tillvarelse, om det lydliga
nrvarande, och det dunkla kommande; utan att likvl otilltligt
fverskrida den grns af vetande, en outgrundelig frsyn oss utstakat;
ofta, ofta franleddes min tanke hrunder att hvila hos mina dyra
lskade! ja, till och med hos dig. O! om J visste, om J visste, s
utropar jag stundeligen i mitt hjerta, hur god hon r; hvilken lskvrd
qvinna! Midsommarsmorgonen kl. sex, uppvcktes jag af en ltt hand,
hvilken smekande undanfrde det p min panna ngot nedfallna hret. Det
var Friherrinnan sjelf; hvilket sknt uppvaknande. "Vi hafva en herlig
dag", yttrade Friherrinnan, "vill du Mathilda, s skola vi p morgonen,
nu straxt gra en promenade till Vestanby?" Som en blixt var jag ur
sngen, snart kldd i en bl och hvit finrandig tysk bomullskldning,
en enkel hvit mousselinskrage, och dermed var toiletten gjord. D jag
med shawlen p armen ingick till Friherrinnan, gjorde hon stora gon,
mtte mig ifrn hufvud till fot, samt yttrade leende: "n nog hade du
vl Mathilda lilla, hgtiden till heder, litet omsorgsfullare kunnat
klda dig; men lika godt, du r bra, som du r, och bevisar derigenom
att tanken p Guds herrliga natur, mer n den p granna klder
sysselsatt dig. Lt oss nu resa." Denne gng syntes hvarken till Annette
eller frukost; hon hade i gnablicket frut hjelpt mig med pkldande,
s jag bestmt visste henne blifvit hemma. Vi foro allts stad genom
de tysta tomma gatorna; huru herrlig! huru herrlig! var naturen, ju
lngre utom stadsmurarne vi kommo! luften s smekande mild, solen s
lifvande varm, hvarje ansigte vi mtte log af tillfredsstllelse och
frjd; de lfrika grnskande trden, den lilla blomman p marken, de
qvittrande fglarne i luften, som sjngo lofsnger till skaparn! jag
kan ej beskrifva fr dig, Emilia, huru ljuft allt detta verkade p min
sjl; det var som hade jag nu fr frsta gngen skdat ut i Guds skna
verld; tminstone hade aldrig som nu, jag skattat dess outtmliga
rikedom. Vi stego nu ur vagnen samt brjade stigen lngs med n. Under
tystnad upphunno vi det tcka huset, men som morgonsolen p den plats
hon stod, redan spridde alltfr brnnande strlar, freslog
Friherrinnan att lngs med n, till hvilostlle uppska oss en sval
plats; denne erbjd sig fven snart nog, under skuggan af ngra hga
tta lnnar, der vi nu nedsatte oss. "r du stmd att hra ngot om
Guds ord, Mathilda?" frgade Friherrinnan, ljuft blickande i mina i dag
ovilkorligt trfyllda gon: "nu, om ngonsin", blef mitt lga men
innerliga svar; och nu framtog hon sin ltta brda: Hagbergs enkla, men
till hjertat gende predikningar, dem hon i och fr dess rena sprk,
fretrdesvis lskade; under lfvens instmmande hviskning upplste hon
nu det fver hgtidsdagen afhandlande mnet, hvilket s vl som allt,
frfattadt i samma hga anda, p en troende sjl verkar fvertygelse
och hopp; jag har ej tillfrene hrt Friherrinnan frelsa, eller
rttare: hrt henne liksom talande frklara ngon skrifts innehll, men
ack Emilia! huru ondeligt olika fven sdant sker. Mitt ra fngslades
under den andaktsfulla stunden med alltid tilltagande tjusning, vid
hvarje ord dess lppar uttalade; mig var, som hade de ljudbara tankarne
frst genom henne erhllit form; som hade gnablicket ursprungligen
ltit dem framvlla utur hennes eget rika krleksgldande inre.
Perldaggen, hvilken under lsningen framtrngt i hennes ga, skimrade i
solens, genom lfven, svagt inbrytande strlar, med ofrklarlig glans;
frid och lugn thronade i alfvarliga drag p dess anlete. Hon utgjorde
en herrlig tafla i den stora vida underbara helgedomen: Guds skna
verld.

Med en enda fverensstmmande salig knsla vckt af det nyss undfngna
ordet, lemnade, efter lsningens slut, vi vra platser. Friherrinnan
tycktes under vnliga ombytande mnen, obestmdt rigta sina steg framt
den behagliga nejden, men se, pltsligt stod under skuggan af en
majesttisk bjrk, ett med mjellhvit duk frsedt bord, hvarupp jungfru
Annette i egen person bestyrsam sgs upprada vr lilla frukost. Ocks
hr visade sig den huldas omtanke, uti favorit-rtter, dem hon liksom
hndelsevis, dagen frut, genom mig aflockade yttranden utforskat.
Efter deras intagande fortsattes vr promenad; och ter en
fverraskning; midt framfr det hga grberget, p andra sidan n,
omgifvet af unga ltt vuxne bjrkar, hjde sig ett hvitt tlt, med sina
prydliga grna lister, samt rda svajande vimplar, vid hvars anblick
jag ovillkorligen gjorde ett beundrande utrop, ju nrmare vi kommo
tltet, ju tydligare igenknde jag den deromkring ifrigt sysselsatta,
hos Friherrinnan tjenande personalen, hvilka nu kommande och gende,
buro, nedsatte, framtogo och iordningstllde frndenheter till det
redan dit placerade middagsbordet, och nu kunde Friherrinnan ej lngre
dlja den surprise, hvilken genom ngra f middagsgsters ankomst,
vntade mig. Jag medgifver att min frsta tanke i och med ordet:
"gster", var min randiga bomullskldning, liksom jag ej heller kan
frneka, att hade jag varit i tillflle till, eller ej blygts att
omorda ngon frndring af garderobe, jag, ffng nog, skulle
verkstllt en dylik, men hvad var att gra. Jag hastade nu att under
iordningstllande af ett och annat smtt vid bordet, glmma min lilla
frlgenhet, hvad den mindre vl valda toiletten angick och lyckades
fven deri rtt snart. Du vet Emilia, huru fort timmarne, en skn
sommardag, tillbragte under bar himmel bortila, sledes behfver jag ej
sga dig, huru de nu, ifrn tta till ett, uti Friherrinnans sllskap
frsvunno. Men, nu skymtar det pltsligt rdt och bltt mellan trden,
ltta dammoln hja sig i middagssolen, ifrn de vl sandade gngarne;
ett litet frebud, Majorskan Pygmei favoritmops, Don Pedro, (kta
Spanior till sinne) blir synlig, och nu framtrda i skdelig klarhet,
Majoren sjelf (en liten knubbig medellders karl), jemte sin ndiga
fru, frken svgerska samt svger. nnu en blick p min randiga, och nu
bar det, p Friherrinnans vink, allen framt. Ack! du nskvrda
medelmtta tnkte jag, (men det hann jag gra endast en half minut,
under det msesidigt hlsande och complimenterande gde rum) du
nskvrda medelmtta, nr skall din klanderfria anda af det trga
menniskosinnet engng rtt fattas, och skattas? Jag gjorde vid detta
inpromtu en ingalunda tillfredsstllande jemfrelse mellan de frmmande
damernas ljusa sidenkldningar, och min egen, men, som sagt, jag hann
ej med vidare, ty nu grep mig Frken ndigt under armen, drog mig utan
omsvep med sig genom gin- och omvgar, gngar upp, och gngar ned, i
alltid lika ofrminskad fart, s jag af hjertat prisade mig lycklig,
d jag efter denna marsch force, vid det friga sllskapets
terantrffande, ett gnablick fick draga andan. "Se s", yttrade
Frken utpustande, "nu har jag tagit lgenheterna hromkring i sigte,
jag har ofta hrt talas om detta Vestanby, men nnu aldrig varit p
stllet; det gr verkeligen ann, vore ej gngarne s vlsignat fulla
med sand, och de hr tjocka allerna s evighets lnga; jag r s all,
som hade jag nyss slutat ett uthllande potpouri med Wridman." -- "Det
r intet under att frken trttnat", svarade jag, under hgskratt, ty
de tjocka allerna, samt Wridman, retade mina skrattmuskler med
oemotstndlig magt; "Frken har ju ocks nu genom nejden anfrt en
ordentlig galopade; till en dylik skulle icke heller jag, ofta finnas
hugad; men vi kunna ju taga oss hvila hrinvid, se hr! till exempel,
(jag visade henne en skuggrik plats) hr intrnger ej en enda solens
strle." Vid dessa ord intog fven jag en invid den henne utvisade,
"hvar? ... hr --?" mumlade frken, seende sig ikring, samt lyftande p
sin ljusrda gros de neaples kldning; "jag r rdd grset flckar min
kldning", tillade hon sluteligen, tvekande att nedstta sig; "N, det
kan ju ltt undvikas", afbrt jag, fver platsen utbredande min nsduk,
"se s". -- "Ack tack min goda Mamsell", complimenterade frken, under
det hon nu varsamt nedsjnk, "jag var bra galen som ej tog min kldning
 Organdi, det jag likvisst frst rnade, den r redan ngot uttvttad,
och hade alltfr vl dugat, d Mamsell endast r kldd i bomullstyg."
Hr undfll mig ter en blick, -- men den sista -- p min drgt; "denna
skarpa malice, bsta Frken, ehuru jag som sdan ej gerna ville anse
Frkens ord, skulle falla i god jord, om jag ej varit fullkomligt
okunnig om den lilla tillstllning Friherrinnan hr ute gjort; var
fvertygad om det jag i motsatt fall ingalunda genom en mindre vrdad
kldsel skulle blottstllt mig att visa Friherrinnans gster ngon
vanvrdnad." Frken bedyrade nu p "parole d'honneur", det hon ej men
ngon malice, ty hon skulle, "uppriktigt sagt, sjelf nskat hafva sin
organdie, hon skulle d saklst kunnat sitta och gtt, utan goda
Mamsells nsduk." Vid slutet af vr klyftiga afhandling, hade den
trgvuxne spanjoren ofrmodadt framrusat, uppgaf nu ngra morrande ljud
men krp ter, lugnad, genom sin hulda matmoders smek, intill dess
varma sida, och nu framtrdde de nnu saknade middagsgsterne,
Baronerne C. -- "N, min bsta Paul", skmtade halfhgt Friherrinnan, i
det hon vnligt nrmade sig de ankommande, "huru gick det med
besvrjelsen? jag fruktar du frsofvit det frslaget, eller huru?"
tillade hon, vid hvardera handen framledande sine gster. "Ach! den
frdmda subordination, min Tante! Gud skall verkeligen veta, jag
heldre velat bortsofva min dag, n som en arm pikpost hela Guds lnga
skna frmiddag st och svettas blod inne hos en gammal frhusen
trtgirig Chef, den olyckan ville, ej sjelf skulle ha lust att titta ut
i Guds herrliga sol-ljus; det hr allt till Adjutantskapet, min ndiga
Tante, och mste med ofta prfvadt tlamod frdragas." -- "H, h, h,
ja, ja!" instmde grinande den lille Majoren, hvilken frmodeligen
uppfattat Baronens sista mening, "Adjutantstiden r visst en profvotid,
Gud vare lof, hon ndigt vardt fvervunnen, likvisst tycker jag du
Baron har just intet skl till klagan, f--n vet huru du svnger med
gamla Herrn, men stndigt str du i smret, oaktadt dina mngfaldiga
skolfuchs-upptg." -- "Allt i sin tid, Major", raillerade Baron, "gubben
lskar vid godt lynne skmt och muntra infall, och som jag ej heller
finnes hatare till dylika, hnder ej sllan att hans ekande vning
skallar af vra hgljudda jublande skrallsalfvor, jag tycker min bror
ej heller lgger finger emellan vid dylika tillfllen." -- "Finger
emellan Baron, finger emellan, h h h, nej min sjl jag det gr,
skmtet r i vra skraptorra dagar en s vl smakande behflig krydda,
s man vid dess altfr rara antrffande, vl icke skulle hafva hjerta
lgga finger emellan, h h h." Men nu tillsades om serveringen, och
allen framt, till intagande af den trefliga middagen vandra nu par om
par, arm i arm, Friherrinnan och Majoren, Majorskan och Baron Paul,
Frken Doll och Baron Victor, samt Fndrik Doll och underskrifven.
Majoren svfvade, oaktadt sin corpulence, s ltt och vig, som skulle
han tnkt: s vandra vi lifvet igenom, och, Gud vet hvad han vl tnkte
med det lckra middagsbordet i perspectiv; men hvad Majorskan tnkte,
hvad Frken Doll tnkte, hvad jag sjelf tnkte, det r och frblir en
oafsljad hemlighet hvilken, (ifall det verkeligen var ngon) icke
torde lna mdan utfundera.

Under hjertlig trefnad frsvann middagstimmen; man t, man drack, man
skmtade, det sistnmnde af hjertans grund, i synnerhet Majoren och
Baron Paul, hvilken verkeligen bevisade att munterhet och ett gladt
sinne utgra den vesenteligaste krydda, s vl i ett godt lag, som fr
resten lifvet igenom. Majorskan admirerade den prktiga js-mjlken,
hvilken skert var gjord i ugn, eljest hade den ingalunda befunnits s
finpipig och delicat; Frken tyckte platsen fr middagstillstllningen
vara obegripligt vl vald, ty huru ltt kunde icke nu uti n, fat,
tallrikar etc. ter rengras; Baron Victor hade slagit sig ned fver
ett par hjerpar; dem han nu obarmhertigt snderdelade, och bit fr bit
massakrerade emellan de perlhvita tandraderna. Herr August gjorde sin
syster tskillige kostlige propositioner, till exempel: att till motion
p maten kasta krok efter smfisken, hvilken han pstod, lockad af
steklukten, nu ifrigt sgs sprttla ofvan vattenbrynet; men
Friherrinnan, hon syntes ett uppmrksamt vlvilligt ga fver hvarje
gsts obetydligaste nskningar, uppmuntrande dem genom sitt eget ltta
otvungna stt till trefnad och frnjsamhet. Nu var den sista
afdelningen, den delicieusa fruktbuddingen, samt item, kanderade
mandeltrtan, lyckligen inpasserad, och man frnskt ndteligen
stolarne. "Sta du", sade, i det hon rtte ut sitt stolta brst, min
under middagen ofrtnkt vordne Du-syster, frken Doll, gripande mig
ter under armen; "sta du! kom, s skola vi i den hr allen p tantes
superba middag, af hvilken jag verkeligen lt frleda mig ta fr
mycket, taga oss liten motion; det hr, oss emellan sagt, vet machere
Mathilde, ej lill gymnastikreglorne, att ta s mycket; det stadkommer
tunghet och ovighet, pstr Herr Wolymus (Gymnastik-Direktren), jag
undrar rtteligen hvad Herr Wolymus sagt, om han vid middagsbordet
varit nrvarande och sett min appetit." -- "Om han varit nrvarande",
vidtog jag, som vid namnet: "Wolymus" alltfr lifligt drog mig till
minnes Direktrens vlmende figur, den der ingalunda talade om svlt
och sparsamhet, "tror jag nstan han ltit frleda sig till samma
frbrytelse, hvartill du goda Curiosa nu pstr dig skyldig", -- "men,
lt oss nu g." Med kring alla sidor uppskrtad kldning, hoppade nu
invid min sida "ma chre" Curiosa, den tjocka allen framt, drog mig,
likt ett af stormvinden svigtande r, hit och dit, i tusende bugter
och svngningar, ty, n skulle en strre myckenhet sand undvikas, n
kunde hennes rosa-kldning p de strfva, skrofliga trdstammarne
rifvas; n vore bst att undvika bladen, hvilka nnu ej vore skra fr
kda; n kunde de odrgligt lgt nedhngande qvistarne derangera hennes
hr; jag brjade nu verkeligen i mitt hjerta nska, det Herr Wolymus
kunnat vara till hands vid den strnga appetiten hvilken jag ofrsynt
gaf skuld till all denna otlighet; men, som jag en gng var utsedd att
blifva Frkens fljeslagerska, icke genom lifvet, nej Gud bevars,
endast och tillrckligt nog, genom den tjocka allen, s fick jag fven
i tysthet tillgripa min fr rn blottstllda egendom, -- mitt tlamod,
och proponerade sledes (att fr vr oskra vandring vinna ett bestmdt
ml) till en brjan en promenade till det i dag tillgngliga Kejserliga
orangeriet, samt sedermera en ditto, till beskdande af de smakfulla
nya anlggningarne kring det lilla palatset, lofvande p frhand Frken
en kr ln, fr den lilla mda hon vid att komma dit, mjligen kunde
sig gra. -- "Nu, uti solbaddet", skrek Frken och slppte frskrckt
min arm; "Nej Gud bevars, nej nej jag tackar, om ocks lnen blefve
nnu krare n betraktandet af ngra cirklade sandgngar, halfmnar,
tt- eller fyrkanter. Nej jag tackar min sta du; dessutom skulle jag
ju rakt frbleka min kldning, nej det gr ej ann." Fruktande att
mjligen sig ovetande komma tt-, eller fyrkanterne fr nra, gjorde
hon nu en snabb svng, styrande i hast sin kosa tillbaka samma vg vi
kommit. N Gud ske lof, tnkte jag, det var ett ypperligt phitt; jag
gde nu mina armar lsa och lediga, och fljde i triumf efter. Vi kommo
just vl till pass, ty kaffebrickan passerade som bst sllskapet
emellan. -- "Herrskapet har varit och botaniserat", yttrade Majoren, i
det Frken med ett i gnablicket uppfngadt klfverblad intrdde i
tltet; "h h h! tror jag icke svgerskan Curiosa skt sin lycka
bland Trifulium flexuosum, h h h?" och hrvid grinade den muntre
Majoren ter rtt godt. "Bland Trifulium flexosum?" infll Frken
snsigt, "nej jag tackar, ett klfverblad r det, och ingen Trifulium
flexosum; dessutom, vete Gud jag vl ingalunda ville ska min lycka p
s osker hand." -- "N n, nolens volens min lilla Innocensa, liksom
man ej skulle knna flickhjertan, sg sjelf huru lilla Caroline Genie,
fr sex r sedan jemt nyprade om prestkragar och Cavaliers-paroller,
hvar gng hon kom fver ngra, h h h, eller huru var det Caroline
Genie lilla?" och hrvid frde den lille majoren handen till en vnlig
smekning p den ndiga Caroline Eugenies axel. Denna ltsade likvl
icke hra sin muntre Majors skmt, men smuttade hrunder blott ifrigt
p sitt rykande kaffe, samt krossade sockersmulor till sin lskling,
Don Pedro. Efter slutad frfriskning freslog Baron Paul en frd fver
den lilla n, fr att derefter kunna taga utsigten ifrn det midt fver
liggande berget i skdning. "Man njuter der ifrn en alldeles makals
anblick", bifogade Baronen, "behaga ej herrskapet?" -- "N Mathilda",
sade Friherrinnan gladt, "nu yppas ju tillflle till din ifriga nskans
uppfyllande, snd blott genast bud till gossen som skall fra eder
fver." -- "fver n?" infll Majorskan, "d fr jag lof att stadna
qvar hr hos Tante, jag frmr verkeligen icke med uppgngen fr
berget." -- "Icke heller jag", undanbad sig frken, "den der jullen ser
sannerligen s rankig och malpropre ut, s den ingalunda inger lust att
probera." Friherrinnans ansigte mulnade. -- "Kors, du tror vl ej
heller hon sjnke till botten fr det du kom deri?" gckade Fndriken,
"men, kld sig ej en annan gng i flor och siden, d man res t
landet", tillade han hgtskrattande, och skuttade nu utfver ngra
tufvor, hvilka lgo i vg. "H h h", grinade Majoren, "n Mamsell
Sommer lilla, hvad uppger hon fr skl? En gammal landsbo fr ej skylla
p trtthet, och rankiga jullar, allt sdant br hon vara vand vid, h
h h." -- "Jag tror icke heller hon freger ngot, bste Cousin",
afbrt Friherrinnan, "i synnerhet d jag nu uppmanar henne till
antagande af detta trefliga frslag; Lt ej Mathilda lilla, Herrarne
lngre vnta;" med dessa ord rckte hon mig min halmhatt, hvilken
hrtills hngt fstad i tltvggen fver hennes hufvnd. Nu sgs fven
bten frdig att skjuta ifrn strand, och snart gungade i den, fver
den smala ns lugna yta, din Mathilda, jemte vra fyra herrar. -- "Se
s mitt herrskap", yttrade Majoren, sedan bten ter landat, "ni som
unge och vige, begifven Eder nu frimodigt der J det bst kunnen,
branten uppfre, jag deremot, som s fatalt corpulent, mste g sakta
till vga, och vill nu kring bergets underhjelpande sidor leta mig en
vg. Na leva!" commenderade han, gaf med pipslangen sin sjelfsvldige
Herr svger en liten vnskapsknpp, och nu bar det af. "Fr jag lof att
rcka Er en hjelpsam hand, Mamsell Sommer!" bad Baron Paul, sedan de
bgge andre ungherrarne, likt stengetter, brjat kila berget uppfre,
"jag har s orkneliga gnger klttrat mig hr fram, s jag med
skerhet skall leda er, om ej den beqvmaste, tminstone den ginaste
vgen upp." Jag emottog naturligtvis den hjelpande handen, hvilken nu
verkeligen fast och skert qvarhll mig, p de mest slipriga,
brdstrtande stllen. Efter en tjugu minuters mdosam anstrngning,
upphunno vi hjden. Gud! hvilken anblick; det stora vida frsilfrade
hafvet lg, likt ett sofvande lejon, stilla infr vra ftter; icke en
enda flgt krusade dess bl spegel, uti hvilken solen i sin fullaste
prakt kastade gldande strlar. Stolte och orrlige stodo de herrlige
tremastade fartyg, med mngfrgade fredligt nedhngande vimplar, och
tycktes, likasom under triumf i vattnet terspegla sina vlbildade
jttelika kroppar. Hr framskt p ngot afstnd, utur den grnskande
skogen pltsligt en och ann treflig herregrd, med sina odlade flt och
sltter, der betade, under skuggan af ngra lummiga trd, en talrik
hjord, der hjde sig i den luftiga skyn en drillande fogelskara! men
nej, en sdan syn lter ej beskrifva sig, den var fver all, fver all
tanke skn. C. hade, sedan vr ditkomst icke yttrat ett ord, han lt
mig, hvilken grannlagenhet jag hgt vrderade, fullkomligt ostrd,
njuta af detta skdespel. D jag sluteligen alldeles hnfrd med
frtjusning vnde mig till honom yttrade han: "Nu har ni sett, hvad jag
lnge nskat kunnat bli i tillflle ensam visa Er, sg, r det sknt?
kan man ngonsin, efter tnjutandet af denna naturscen, ngra den mda
man mjligen sett fr dess ernende." -- "I sanning nej, Herr Baron,
denna r verkeligen en s sllsynt tafla, s tvrtom man lockas att
ofta underkasta sig en s rikt belnt mda." -- "Men sg mig, hvad kan
det vara, som s vlnadslikt hvitdimmigt uppstiger der lngt bort i
fjerran, se dit!" Baronen fstade nu sin blick p det obestmda ngot,
t hvilket jag redan lngesedan velat gifva form och bildning; "Ja, vid
Gud!" utropade han med liflighet, "nu mste det synas, -- frlt", och
i gnablicket var han frsvunnen ifrn min sida. Jag sg nu endast
flygtigt till den rdkantade mssan, hvilken tillika med sin gare,
snart fullkomligt undandoldes af buskar och bergskrefvor. Medan jag
ffngt bemdade mig att urskilja det freml som s lifligt syntes
fngsla Baronens uppmrksamhet, fstades min blick p ngra trefliga
bjrkar, hvilka ngra f steg ifrn den plats der jag stod, ganska
naturligt formerade en liten halfcirkel; ett par mossiga stenar
derunder tycktes vnligt inbjuda till hvila. Under vntan p mine
frige fljeslagare, hvilka nnu irrade ikring, nedsatte jag mig under
ett af trden. Du vet Emilia, huru det alltid hos mig varit en
ihngande, gemen vana att i hvita vackra bjrkstammar peta in
sentencer, etc, med berserker magt fverfll mig nu samma lust; hr
ville jag dock endast helt osynligt inrista denna dags datum, och
fljde derfre med gat, stammens mjella bark, s hgt under grenarne
jag ngonsin kunde; jag skulle just upphja en tung gren, fr att p
stammen tkomma den hgsta, mest osynliga plats, d mitt eget namn,
dateradt den 19 Junii, nuvarande rtal, pltsligt mtte mina gon.
Frskrckt, som hade en giftig orm lurat fver mig, nedstrtade jag
ifrn min plats, ruskade hftigt lfven tillsamman fver stammen, samt
ilade derifrn. "Men kors, huru draktig du var", frgar du vl Emilia,
och i denna frga har du alldeles rtt, nu ler jag fven sjelf rtt
godt t min enfald, som af ngonting s hgst naturligt kunde lta mig
fverraskas; huru mngen br ej samma namn med mig, och huru otaligt
mngen hand ges ej, som kunnat ditteckna detsamma. Men jag lemnar nu
gerna hela saken, hvilken jag fr allt godt ej ville meddela ngon ann
n dig, och gr att emottaga Majorn, hvilken pustande och trtt nu
synes nalkas. "N, min lilla Mamsell", skrek Majoren, d han trodde sig
kunna hras, "ndteligen har jag ocks hunnit hit, h, h, ha, en frb.
promenad, h, h, h. som prfvar bde lungor och ben, men hvad f--n,
hon r ju allen, som klippan i hafvet, hvar hlla vl de andra gunstig
herrarne hus? O! sacre Dio! hvad frtider, fyra cavalierer, och en enda
ung dame, och hon str allen och fvergifven, det r ju alldeles
oerhrt, h h h." Vid det lilla uppehll Majoren nu gjorde, rnade
jag just passa p tillflle upplysa honom om frhllandet, d Baron
Pauls rdkantade mssa ter blef synlig; en tub den han hll i hunden,
och hvilken den lilla frjegossen ifrn skogvaktarstugan afhemtat,
frklarade nu Baronens frnvaro; sedan han sjelf ett gnablick med
tubens tillhjelp frskrat sig om sanningen af sin frmodan, rckte han
mig med gldjestrlande anlete densamma. "Det synes nu ganska tydligt",
frskrade Baronen, "detta mitt lskade barndoms hem, der jag upplefvat
mina gladaste stunder." Jag frde tuben till gat, och sg nu, i det
aflgnaste bl, ifrn tckendimman afsljadt tydligt uppresa sig
stteliga, hvita betornade stenhus, och murar. Den allt mer och mer
upptckande anblicken kunde ej afhlla min mun ett gladt leende. "Ni
ser det, ni ser det allt", utropade C. och hoppade af barnslig frjd
hgt upp ifrn marken. Gud, Emilia! hvad den knsla barndomsminnet
ingifver r helig, jag kunde helt och hllet stta mig i C----s
belgenhet, hvilken alldeles hnryckt stod invid min sida. Af fruktan
att han, som i hvarje gnablick bestmt fixerade mig, fr att utleta
hvad jag sg, eller icke sg, kunde upptcka den tr som i mitt ga
ofrivilligt skulle frrdt hvad jag knde, lemnade jag honom den kre
tuben, hvarifrn han nu sjelf fr frsta gngen njt denna honom s
berusande anblick. Majoren, hvilken under denna katastrof, ngorlunda
hunnit utpusta, stod som bst jemte Baron W----r och Fndriken,
inbegripen i ett djupsinningt betraktande af ett par trastbon, dem de
sistnmnde p sin recognocering fverkommit, och nu hit medbragt,
samt fr hvilka de helt och hllet tycktes glmma egenteliga ndamlet
med promenaden. Med knnaremine underskte nu Majoren de olika
frgprickarne  ggen, uppgaf fr sine uppmrksamme hrare tiden d
desse voro alldeles lmpelige, och utmrkt smakelige till frtring,
bedmde hvilka skulle framklcka hon- eller han-ungar, beskref huru,
och p hvad vis ggen nnu ovidrrde genom tempererad vrme kunde
frambringa lefvande ungar o.s.v.: hvaraf slutsatsen blef, att bda
ungherrarne till ett probatum, i sine uniformsmssor inplanterande hvar
sitt fynd, smningom och varsamt brjade begifva sig stad, branten
utfre, p det den lngsamhet tarfvande terfrden, fr de frige
promenanterne, icke skulle orsaka ngot mjligt uppehll. Klockan var
redan nr t fem, d vi ter intrffade hos det frige sllskapet, fr
hvilket Majoren nu skmtande redogjorde om alla sina nyligen utstndne
fventyr. -- Resten af aftonen tillbragtes vidare med beskdande af det
redan omnmnde orangeriet, hvilket, ehuru ej af stort omfng, dock
framvisade rara praktblomster, vexter och frugter. fven det lilla
palatset besgs med tillfredsstllelse, s in, som utvndigt, och sedan
Frken Curiosa efter thets inlagande, med eller utan vilja, i sllskap
med oss frige kring ttkanter, fyrkanter och halfmnar, ftt gra sina
tillbrliga skrningar, lemnade vi samtelige njde och beltne, denna
intagande trakt. -- Du knner nu Emilia, huru dessa tider, af oss
fordom tillsammans tillbragte, fr mig frsvunnit, du knner hvar
tanke, hvar aning som tyst uppstigit i min sjl; behofvet att till
dig meddela mig, har blifvit mitt hjerta en kr, en ovilkorlig
ndvndighet, O! kunde jag blott ett enda flygtigt gnablick ila till
ditt brst, finge mina gon fgnas af vra ngars, vra lunders
fgring! min varelse lisas af mitt hemlands sol! ... men tyst, tyst,
oroliga hjerta, hmma dina mgtigt gripande slag, gif dig ej skyldig
till svart otack emot din Gud! och din hulda vlgrerska, hvilka unnat
dig en lycka, vida fver allt, hvad din djerfvaste inbillning ngonsin
vgat hoppas. -- Jag r i dag ensam, Friherrinnan tillbringar sin
eftermiddag hos en sjuk, Lagmanskan Ljung, den jag redan tror mig fr
dig flygtigt omnmnt, och hvilken person Friherrinnan mycket vrderar.
Denna fru skall i mnga tider lidit af en svr lefversjukdom, hvilken
rligen frsmrats, och som nu tyckes hunnit sin svraste period. Det
r redan andra gngen Friherrinnan under min hrvaro gjort henne denna
phlsning; o! huru ljuft, huru ofrmrkt denna lskvrda varelse
delar sin hyllning imellan alla dem hennes hjerta vrderar; och huru
litet den kalla hjertlsa verlden egenteligen vet skatta hennes dygder.
Men, tyst, jag hr henne fven just nu hemkomma; huru snabbt har ej
denna afton bortilat, redan gmmer sig solen frbleknad i vester. Lef
vl! jag hastar att emottaga den hulda.




Den 4 Juli


ter flere dagar frsvunna under jemna njen och frstrelser, hvars
utfrligt upprepade beskrifning skert blefve dig lika enahanda som
dess utan uppehll fortsatta tnjutande frefallit mig trttsamt. Ack!
Emilia! jag kan ej fatta dessa menniskor, hvilka endast och allenast
finna sin njutning i ett alldagligt svrmande ifrn nje, till nje;
som endast tnka p baler, caffn, diner och souper, hvars vigtigaste
bryderi r den hgst lumpna parnren. fven min tid har p dessa
frflutna tta dagar varit s jemt upptagen af dylika sjllsa fretag,
s jag verkeligen icke hunnit undanstjla mig en enda njutningsrik
timme till bortpratande med dig. Frlt derfre din Mathilda, som
kanske aldrig innerligare ihgkommit dig, n just derunder. Fr att
likvl i korthet fr dig hafva redogjort fven angende dessa s
kallade njen, vill jag nu omnmna huru, jemte Friherrinnan, jag hos
Geheimerdets fr sex dagar sedan bivistade en grand soire, dit nstan
hela stadens nobless sgs inviterad. Hr tillgick allt Hoflikt; klockan
half till tta samlades man p th, d Geheimerdinnan, hljd i en lng
svart silkessammets-robe, sttade emot sina gster, ungefr tre steg
ifrn soffan, liksom hade hon fruktat att ett lngre aflgsnande ifrn
densamma skulle berfvat henne sin behriga plats, samt intog ter, i
motsatts af den eljest antagna lentementa nobilitn, efter hvarje dylik
liten utflygt, skyndsamt sitt hgborna ste. Frknarne Cloty och
Jettchen, uttogo till hvarje gsts vlkommande fulla sex, rckte d
ndigt trenne af fingerspetsarne till pknning, och dermed var
hlsningen gjord. Sedan det vattenklara, och sleds oskadliga Thet
jemte sin zephirltta sockerbrds-skifva utan olgenhet inpasserat,
rangerades af tvnne silfver decorerade betjenter fyra spelbord,
hvarvid, efter noga berknad rangordning, Fruarne smningom placerade
sig; att med Herrarne, den altid mera knappa varan, ej tillgick s
samvetsgrannt, fann jag med frvning, ty invid sjelfva Geheimerdinnan
och Friherrinnan M. hade under vnlig fverenskommelse, Kamereraren
Lngskgg, samt Dirocteur Bergbrun slagit sig ned. Likas upptckte
mitt ga, hvilket nsvist nog behagade svfva ikring den fria localen,
vid ett annat bord, jemte fverste-Lieutenantskan H. och Majorskan C.
(en gammal blomstergarnerad coquette), Assessor Grinmeijer, samt
Comissions-Landtmtarn Fjrilvinge. De frige, stundom synlige, ldre
herrarne, hade frmodeligen i lika vigtiga angelgenheter fvergtt p
Geheimerdets sida, emedan de endast d och d, en om sender, hos
damerna gjorde sin flygtiga phelsning.

Ungdomen roade sig med arbeten, musik, samt conversie; ungherrarne
granskade, bedmde och critiserade skicklig- eller oskickligheten hos
den i staden, fr nrvarande sig befintlige Theater-personalen, hvilken
redan tvnne gnger af publiken ltit sig ses; afhandlade vidare om
ngbtsfrder; blifvande brunns-drickning, anlnde brunnsgster, bland
hvilka den eller den gde ngon anhrig o.s.v. Lieutenant Pirouette var
i dag alldeles p sin plats, tuggade fundersam p sin kalmus, samt
vigilerade mellan Damerna. Det tycktes likvl, som skulle i dag
egenteligen den rosa-kldde Frken Cloty lagt embargo p hans lilla
fjederltta hjerta, ty solrosen lik, vred han sig i otaliga cirklar
efter henne. Arme Pirouette, g du beskedligt vrdshus frbi, ty deraf
blir visst ingenting; en simpel Lieutenant, och en Frken Nobelcreutz,
min Gud! huru skulle det lta; nej, som sagt, laga dig mans i tid ur
vg, p det Geheimerdinnans strutser t dig ej m komma att sopa rent.
Att hennes hjerna umgs med helt andra planer, sger allt fr tydligt
de blickar hon ifrn sin plats i tysthet kasta p Grefve A.; det vore
dock en svrson, t hvilkens namn och vrdighet man med lugn kunde
offra sin million; men, misstar jag mig ej, min ndiga Geheimerdinna,
s r nmnde Grefves hjerta redan fngslat p ett annat hll, derifrn
det troligen ej s ltt tervnder.

Det enda, som under denna stela, etiquette-fulla afton frefll mig
trefligt, var hrandet af Frken Amelie T----s sng. Hennes rst,
ovanligt hg, innefattar den beundransvrdaste konstfrdighet; skada,
mycken skada, att hon i den ej ger Rosas ondeliga behag; man skulle i
det fallet ej kunna hra ngonting herrligare, och tillika se ngonting
sknare. Kan du vl tro Emilia, att sedan denne frtrffeliga sngerska
ltit hra sig, fven jag persuaderades att sjunga. Hade ibland de
fvertalande ej befunnit sig Grefvinnan X., Frknarna Q., Baron C., med
flere, skulle jag bestmt varit frdig tro mycken elakhet ligga till
grund fr ett dylikt project. Jag kunde Gudskelof emellertid ej
efterkomma dessas nskningar, emedan en ngra dagar frut dragen
lindrig frkylning orsakat mig en ganska mrkbar heshet. Baron C.
hvilken, enligt hvad jag redan nmnde, utgjorde en medlem af societn,
var i dag ovanligt dyster ja, till och med trkig; han frmddes,
oaktadt vrdinnornas entrgna propositioner, p intet vis instmma till
accompagnerande af de flerstmmiga sngstycken hvarmed Frken T. nnu
sedermera trakterade oss. Under det jag invid ett fnster, sysselsatt
med mitt arbete, blef den enda som icke med den allmnna strmmen,
under sngen rusat till instrumentet, emedan en skn sng alltid
forefallit mig behagligare att p ngot afstnd afhra, fann Baronen
fillflle att, i det han invid min sida ofrmodadt nedsatte sig,
halfhgt yttra: "Ack! Demoiselle! hvilken tskilnad p denna, och den
nyligen p Vestanby passerade aftonen! nr skall vl en dylik ter
yppas? Om ni visste huru dyrbart det stllet fr mig blifvit."

Som den fortfarande musiken ej tillt mig hja min rst, och jag
omjligt kan frdraga ett hviskande samtal, i synnerhet ej med en karl,
lotsade jag, som hade Baronens tilltal helt och hllet undgtt min
uppmrksamhet, samt arbetade endast under tystnad p min sm. Baronen
teg, liksom hade han vntat ett svar, men d intet sdant utfll,
tertog han, omrkligt lutande sig framt: "Ni bevrdigar mig icke ens
med ett svar, o Gud! hafva d tvnne flygtiga dagar redan hos er hunnit
frjaga minnet af dessa fr oss bda s njutningsrika, fr mig s
lyckliga timmar, hvars hugkomst alldrig skall frm fvergifva mitt
hjerta? svara mig d endast hrupp." -- Jag kunde vid dessa hans ord
verkeligen icke lngre neka mina lppar det svar, hvartill harmen att
s hrdt missfrsts, frenad med ndvndigheten af ett mig nu
aftvunget yttrande franledde. Jag frskrade honom helt kort, det allt
hvad sknt, hgt och delt en gng p min sjl gjort intryck, der
skert alltid lika ofrminskadt skulle komma att bibehlla sitt vrde;
derjemte frklarande honom upprigtigt, ehvad han det ock mjligen kunde
misstycka, min afsky fr alla sentimentala hemlighet tydande
hviskningar, srdeles mellan personer af olika kn, och fick han helt
och hllet tillskrifva min tystnad, nu uppgifne orsak. Jag vntade att
efter denna sista mening finna Baronen sttt, och uppslog i anledning
deraf, med ngot hpet frgande blick, mina gon till honom; men,
skulle du sett den han deremot, full af hjertats godhet, rigtade p
mig; -- Han r en ovanlig ung karl, med hvarje dag finner jag mer och
mer huru rttvist Friherrinnan lemnat honom sitt loford. Men, nu hade i
hast musiken upphrt, och sllskapet sgs utur sin massa ter sprida
sig, fr att en hvar intaga sina platser; frst klockan elfva, eller
slutad fin soup tskildes man, jag fr min del innerligen glad att
ndteligen se ett slut p dessa hgst otrefliga timmar.

Sedan frmiddagen fljande dag frgtt med vanligt arbete, aflades p
eftermiddagen hos Gouverneurens en lnge sidosatt tacksgelse-visite.
Der var rtt muntert, hvartill egenteligen den alltid lika lskvrda
Gouverneurskan sjelf bidrog. Om aftonen tfljdes man till spectaklet.
Som Gouverneurskan jemte sin famille beslutat, att dagen derp gra en
liten utfart till ett, tvnne mil ifrn staden liggande ntt
landtstlle, det Gouverneuren rnat att fr den vackraste tid af
sommarn arrendera, proponerades Friherrinnan att p nmnde utfart
blifva Gouverneurskan fljaktig; allts fverenskoms i anledning deraf,
att tidigt morgonen derp hos Grefvens intrda, p det man sedermera
derifrn vidare kunde tfljas. S gjordt som sagdt; klockan nio
anlnde man till bestmd ort, och sedan Grefvinnan och Friherrinnan uti
en, samt Frken Aurelia, sm Frknarna och jag, uti en annan vagn,
omsorgsfullt inpackats, afreste vi. Denna frd hade kunnat blifva rtt
angenm ifall vi ej p vgen erfarit otour genom ett ofrmodadt regn,
hvilket sedermera oafbrutet fll hela dagen, och sleds blef oss ett
mgtigt hinder, att kunna taga lgenheterna omkring stllet uti sigte.

Efter terkomsten till staden intogs hos Gouverneurens en ntt
soup, hvarmed fven dagen slutades. Dagarne derp gafs, som jag
frmodar, allt i fljd af Gonverneurskans snart intrffande
utflyttning, hos Friherrinnan C. ett stort kaffe-dansant; ett ditto
utan ditto hos Kammar-Rdinnan H. samt en liten hgst njsam soire hos
fverste-Lieutenantskan E., der Frken E. med rtta kan sgas utgjorde
sjlen i sllskapet. Du kan ej tnka dig Emilia s mycken lekande
naivit, alltid ny, alltid lika intagande. Att man alldrig skulle
trttna hra henne, vore enfaldigt yttradt, emedan man i sanning kan
sga sig alldrig hafva hrt henne nog. Hon var alltfr aimable att visa
mig den vackra meubel hon till ett helt rum, i tapissseri-sm arbetat.
Redan frsta gnakastet derp insg huru mycken smak samt sublimit i
frgernes blandning hon innehade. I dag hafva vi d ndteligen till min
innerliga tillfredsstllelse frblifvit hemma, och dertill nnu,
fullkomligt ostrde. Man vet verkeligen att vrdera det goda d det en
tid uteblifvit; aldrig, aldrig kan jag af hvilket ytligt nje det helst
vore, finna den ljufva sjls-njutning som under ostrda samtal med min
lskade vlgrerska.




Den 7.


Ett uppmanande bref ifrn Rosa, det jag i gr erhll, sliter mig
ofrmodadt p fyra lnga veckor ifrn min dyra mor och dig; verkeligen
fven till ngon del ifrn dig Emilia, ty, se hr ett litet utdrag, ord
fr ord aftecknadt utur den muntra Rosas egenhndiga rader:

"1:o Skall du med pappas egna skra hstar och vagn fre den 10 dennes,
infinna dig p det grna varma herrliga Liljedahl, emedan mammas
namnsdag ngra dagar derefter intrffar, och smsyskonen ej gifva mig
ngon frid, frr n jag hulpit dem med tillstllningen af den surprise,
hvarmed de rna fverraska henne, hvari jag sannerligen nnu ej vet det
skna skall best, men deri du Mathilda ndvndigt mste blifva mig
behjelplig. 2:o Beder jag dig, att ifrn L----s bokhandel medhemta ett
exemplar af ett nyligen utkommet sngstycke, med rubrik: 'Jgarn',
hvilket skall vara gudomligt; item ngra andra nyare musikalier, enligt
din egen accepterade smak. 3:o Att du hos Madame Kller fr min rkning
upphandlar en aln hvit sidensars, till foder i mammas namnsdagspirat,
hvilken med emalierade stl och sandperlor, sydd p silkestyll, och
snart fullkomligt fullndad, lyckats underskrifven ondligen vl. 4:o
Att du ingalunda medtager dina memoirer, hvilka, i fall de nnu icke
till behrig ort vore afsnde, s skulle upptaga din tid, s din arma
Rosa alldeles icke finge njuta af din nrvaro; ja, hr det kra
Mathilda och qvarlemna fr all del t den ngsliga staden denna stsura
mixtur, samt 5:o och sist, pminn Rosberg, att tillsga Lotta, om
hitsndandet af de glaserade blomkrukor som i skafferiet p medlersta
hyllan st kakelugnen nrmast; fvensom till henne, en allvarlig
anmaning, att vl varda lilla pipi, hlla hennes bur ren, alla dagar
gifva henne granris och friskt vatten, lagom mat, samt ngongng en bit
socker att hacka upp. Stackars lilla pipi, huru gerna skulle jag ej
gifva dig friheten, om du blott kunde trifvas ute i vrt kalla
ombytliga klimat, om du ej, genom dess tervinnande, blottstlldes att
engng frgs af kyla och frost. Arma pipi, som hrdt nog blifvit
utsedd att fngslas inom burens galler, d din garinna lycklig och
fri, obehindrad njuter af den alltlifvande glada naturen."

Att jag Emilia, sledes ej s ofta, och s obehindradt som hitintills
skett, kommer att sysselstta min tanke och min penna med dig, finner
du i anledning hraf; likvist m Rosa af mig ej fordra frmycket, det
vill sga, hon fr ej yrka ett fullkomligt frsakande af detta fr mig
s alltfr kra nje, d jag medgrligt nog, oafkortadt till henne vill
afst hvarje mjlig timme af dagen. Ack Emilia! huru ofrtnkt kommer
mig nu denna resa fre; fyra veckor, hvilken mngd af dagar, skiljd
ifrn henne, som fr mitt njes befrmjande aldrig afser egen frdel.
Det r med verkeligt tvng jag sker undandlja de trar, hvilka
(barnsligt nog, jag medgifver det) vid tanken hrp minutligen
framtrnga i mina gon. Hvad som vid detta pltsliga aflgsnande ensamt
frmr lugna mig, r det skra hopp, jag nnu i dag af Friherrinnan
erhll, att nemligen hon redan om sex, hgst tta dagar otvifvelakligt
skall blifva i tillflle njuta sllheten af sin efterlngtades ankomst.
P det min Emilia, intet m kunna hindra morgondagens, den enda som mer
terstr, fullkomligt ostrda tnjutande tillsammans med Friherrinnan,
gr jag nu att, enligt Rosas nskan utrtta de uppdrag hon i sitt bref
lemnade mig. Lef vl!




Den 8.


Natt hvilar fver hela jorden, likvisst vill, innan fven jag gr att
njuta af hvilans hgn, min tanke och penna sysselstta sig med dig,
nnu en stund. Emilia! Emilia! jag r ej mera s glad, s lycklig, som
nnu fr ngra f timmar sedan jag var det; spklikt och hnande
framstller sig fr min sjl, mitt hrda, ovnliga de, hotande att
vilja mrda det lugn, hvilket redan s vlgrande spridt sig inom min
varelse. Du ler trhnda, t hvad jag nu gr att sga dig, men nej,
Emilia! du ler ej, du kan ej le t ett delt hjertas rena lgande
knslor, hvilket hjerta finner sin innerliga mhet, fullkomligt, ja
fullkomligt obesvarad. N vl Emilia! C. lskar mig; Der har du i f
ord hela den smrtande hemligheten, hvars upptckt kostat mig lika
mnga upprigtiga trar, som den mer n frskrckt mig. Hr nu: sittande
i aftons inne hos min lskade mor, och med henne samsprkande om min
forestende resa, vr msesidiga saknad, hennes frjd vid den vntades
ankomst o.s.v., afbrytas vi pltsligen genom C----s intrdande. Han
syntes synbart frlgen, som jag frmodar i fljd af sina alltfr tta
visiter, och kunde, tvrtemot hvad hans eljest s ltta umgngesstt
franledt, i brjan af afton ej riktigt komma sig fre. Snart skingrade
dock Friherrinnans uppmuntrande vnlighet denna irkade olust, och nu
hrdes han ter; enligt sin lskvrda liflighet, genom qvicka samtal
och infall, i dubbelt mtt godtgra sin frsta trghet; som vanligt
frde Friherrinnan samtalet p sin Gustaf, bjd redan p forhand med
hjertlighet Baronen alldagligen blifva hennes gst, under den tid, som
fr hennes sons hemmavaro blefve bestmd, tillggande med en
uttrycksfull blick p mig, huruledes instrumentet, oaktadt Mathildas
lnga frnvaro, dock ingalunda torde komma att frrosta, d tvenne s
ifrige musiklskare funnes i dess nrhet. Hon hade knappt uttalat
denna sista mening, d Baronen, hvilken hrunder muntert snurrat om med
sitt lilla spansk r, bandlst lt det nedfalla, och, hftigt
uppstigande frn sin plats nalkades mig, i det han med stammande lppar
upprepade: "Er frnvaro! tnker ni d verkeligen lemna oss, och nr har
vl ngot sdant blilvit beslutadt?"

Friherrinnan underrttade honom nu, om min redan dagen derp
intrffande afresa; beskref sklmskt, huru "den vl ej syntes mig s
alldeles vlkommen, emedan vanan att med tlamod bra mitt kors, redan
gjort hennes sllskap mig till ett oundvikligt behof; huru Friherrinnan
likvl vore fvertygad om den trefnad det af mig s lskade landet
skulle sknka mig; huru vlgrande dess milda klimat skulle inverka, s
vl p mitt lynne som hlsa, samt bereda hvardera mod och styrka, att
ter kunna underkastas stadslifvets pinsamma tvng." Baronen hade
hrunder ter intagit sin plats, men frsvunnen var nu p fullt alfvare
hans gldtighet, hvilken, oaktadt Friherrinnans sorgfltiga bemdande,
fr i afton icke mera stod att tervinnas. Uppmanad af henne, att nnu
en gng fre min afresa lta henne hra sin favoritsng, lemnade vi
hennes rum, samt ingingo till mina, der instrumentet redan stod
uppslagit. Jag nedsatte mig derinvid, och sjng med gladt hjerta det
lilla af dig redan vlknda stycket "N min bste Paul! Du sjunger ej i
afton", yttrade Friherrinnan; "det ser verkeligen illa ut med de
musikaliske sammankomster hvarupp, enligt hvad du nyss hrde, jag s
skert gjort rkning. Jag fruktar min Gustaf dervid kommer att utgra
solo-sngare, eller huru?" -- "O! min ndiga, goda, bsta Tante!
misstyck ej, jag bnfaller derom, min allt fr plgsamma trghet, men i
afton, nej, jag kan vid Gud! i afton hvarken sjunga eller skratta;
dessutom smrtar mig obarmhertigt en gemen hufvudvrk, hvilken i
betydlig grad bidragit att ka min modlshet." -- "Min Gud!" afbrt
Friherrinnan med godhet, "den skola vi vl bjuda till att frdrifva,
tminstone lindra, jag knner bestmt en souverain cur; vnta"... Och
med dessa ord lemnade hon hastigt rummet; men Emilia! hon hade knappt
efter sig tillslutat drren, fr n jag sg C. ligga infr mina ftter.
"Flt o! frlt, dyra, ondligen lskade Matbilda! den sig ej mer
sjelfmgtige, som p detta stt vgar stra Er frid; frlt! att jag
obeskrifligt lskar Er, att jag infr Er djerfs beknna, hvad jag
ffngt, ffngt, lngre skulle ska dlja. O! svara mig, mste ni
ndvndigt resa, och vill ni derunder tminstone lemna mig det hopp,
att ni under denna olycksaliga frnvaro, ngongng sknker mig Er
tanke." Tnk dig Emilia min frskrckelse hrvid; jag blef verkeligen
s hpen, s jag knappt frmdde bedja honom fr Guds skull lmna den
plats, han s pltsligen intagit, frskrande honom i hast hrunder,
huru tanken af personer, dem mitt hjerta vrdera, stdse utgjort ett
bland mina krare njen. Jag satt nnn helt frlgen och hgrd, det
sednare tillknnagaf alltfr tydligt mina gldande kinder, d
Friherrinnan, alldrig till den grad efterlngtad, med sin hlso-balsam
intrdde. Hon begjt nu under deltagande Baronens panna och tinningar
dermed, men tycktes ffngt genom ngot medel i dag frm terstlla
hans synbart afmattade utseende. Jag tackade Gud, d han ndteligen
gick, ty s pinsamma hafva sllan ngra timmar frefallit mig. Ack
Emilia! hvarfre skall din Mathilda stndigt vara utsedd till ett ml
fr bekymmer och oro; hvilket tvng bereder mig icke denna s alltfr
litet prknade hndelse. Beklagansvrde C., nu frst hafva verkeligen
mina gon ppnats; nu frst kan i dina dunkla frhllanden, jag fr mig
frklara mngen hitintills outredd gta. Sg Emilia, tror du vl jag
skulle nska kunna motsvara C----s bjelse? Ja, det skulle jag vid Gud,
ty att han r en redlig, och rttnkt varelse, det sade mig ifrn
frsta gnablicket af vr bekantskap, hans blick. Jag skulle nska, s
visst som mitt hjerta inom sig knner sin ofrmga dertill, att med
innerlig mhet kunna besvara de knslor han till mig hyser; jag skulle
nska att med lika ppen blick, som mitt hjerta i denna minut fr dig
slr ppet, kunna sga: "Mathilda lskar fven Er!" Men, att ljuga,
hyckla, bedraga honom, det kan jag ej, dertill r han fr god, fr
del, och derfre vill jag upprigtigt sga honom: Mathilda lskar er
ej, men hon hgaktar och vrderar er deremot af allt sitt hjerta. Nej
Emilia! Mathilda r en gng bedragen, gckad i sin heligaste krlek,
och lskar mer ej s ltt; hon har visserligen intill den minsta skymt
i sitt hjerta utplnat minnet af honom, som var henne s outsgligt
dyrbar, i hvars blick hon sg sin himmel, sitt allt; hon knner fr
honom, nu ej mer, icke ens fraktets isande kld; Han r frsvunnen,
fr evigt frsvunnen utur hennes hjerta, hon ger mer intet band, men
tror sig likvisst alldrig mera fr ngon man kunna hysa denna
ovillkorligt fverltande knsla, som ger sig utan frbehll; utan
pryderi, utan frstllning; som endast talar sjlens rena sprk, det
klart fattliga, outsgligt saliggrande. Med upprrdt sinne gr jag att
ska hvilan, den jag likvl frugtar nu torde undfly mig. Flygtige irra
mina tankar ikring; skall jag fr Friherrinnan vl delgifva denna
aftons hndelser? Ja, det mste, det vill jag, emedan de ju fven ang
mig sjelf. Nu god natt! p Liljedahl r jag ter hos dig!




Liljedahl den 17 Juli


Med Rosas _tilltelse_, hvilken nu sjelf, lik en huld blomma, ett litet
stycke ifrn mig slumrar ljuft och roligt, hastar jag att invid hennes
ppna kammarfnster i ngra rader fverlta min tanke till dig. Ack!
min lskade, lskade Emilia! hvad nd landet r gudomligt; huru
vackert allt hr r, Rosa har fullkomligt rtt, d hon nskar att fr
detta herrliga Liljedahl fr alltid kunna uppoffra stadens trk. Jag
mste nu medgifva, att jag p lngt nr ej frestllt mig detta stlle
s vackert det verkeligen r; sjelfva karaktersbyggnaden ligger nstan
sagt i skog, hvilken utgres af hga tta lummiga lindar, de der
skuggande omgifva densamma. Ett vanligt stenkast ifrn sjelfva
byggningen, hvilken r en vnings, men ger trenne glada midtp
liggande vindsrum, (Rosas och smbarnens,) leda tvenne dubbla aller
ned till hafsstranden, hvarifrn man framfr sig har den stora, breda
segelleden, hvilken vid fverfarter mellan stderna . och S.
ndvndigt mste passeras, och p hvilken under desse hr tilbragte
dagar, jag redan sett orkneliga seglande fartyg lngsamt frbisvfva.
Ungefr en verst sjvg skiljer mig nu ifrn den lilla staden T.,
hvilken p andra sidan sjn, hus vid hus, trdgrd vid trdgrd,
utur hjder och dlder ses uppresa sin ansprkslsa massa. Mest
imponerande frefalla der, de urgamla, ttt invid staden liggande
klosterruinerne, jemte sin nnu till gudstjenst begagnade hvitmenade
stora grstenskyrka, hvilka stende p en hjd, nra stranden, vid
lugnt vder, jemte kringliggande strckor af berg, sjbodar, qvarnar,
bryggor och btar, i hafvets klara blja darrande ses terspegla sig.

Klockan var redan fver nio, d jag p aftonen, samma dag jag lemnade
S., hit anlnde; Rosa hade nstan uppgifvit allt hopp, att jag den
dagen mera skulle komma, men satt likvl nnu ute p trappen, fr att i
det lngsta invnta min ankomst, d vid vagnens vndning i en af
allerna, hon med blixtens hastighet sgs ila trappen utfre, och uti
ett sprng med ppna armar komma att emottaga mig. Den tcka Rosa!
jag hpnade af frvning att finna henne nnu mycket sknare, n
d hon fr ngra veckor sedan lemnade staden; hon var i sin mjella
mousselins-kldning, och fladdrande gyllene lockar, s herrlig, s
ljuflig att ses, s jag vid hennes anblick omjligt kunde afhlla mig
att med liflighet utropa: "Kors min lskade Rosa! hvad du p denna tid
blifvit ... blifvit"... "Hvad d?" frgade Rosa hpen -- "hvad har jag
vl blifvit?" Du har blifvit s ondeligt skn -- tnkte jag sga, men
den af mina lppar redan halfuttalade meningen, frbyttes nu, till ett
-- "ondligt utbildad och fet." -- "Ja ja ser du", skmtade Rosa, och
gjorde hrvid ett skutt fram, "jag ter ocks med den glupskaste
appetit, samt jagar ikring hela dagen, det skall vl allt ngot verka;
dock, det frgr nog", tillade hon, med en liten ltt suck, "endast jag
terkommer till den kalla ledsamma staden; men, kom nu; hr Rosberg,
kr intet fram till trappan, utan lt hstarne pusta hr en stund, till
dess vi hunnit fram, pappa och mamma skola ej ana", och vid dessa ord
drog hon mig vid handen vgen framt. Verkeligen gjorde Hofrdet och
Hofrdinnan stora qon, d vi tyste och ofrmodade intrdde i matsalen,
der hela famillien, den otliga Rosa undantagen, som bst hllo p att
gra sin aftonmltid. Sedan vlkomsthlsningar, samt bespisning i
behrig ordning frsiggtt, och jag derunder frtljt det obetydliga af
stadsnyheter jag visste, sades sluteligen hvarann ett: "god natt" och
nu bar det i fullt sprng trappan uppfre till Rosas rum. Hr ppnades
nu p fullt alfvare vra hjertans frlt; hvardera af oss hade s
mycket att meddela den andra; jag fick redogra om souper, caffn,
spektakel, med ett ord allt, som under namn af nytt frefll Rosa
begrligt att hra, ehuru ej s att njuta. Hon deremot hade under sin
vistelse hr ute, ifrigt sysselsatt sig med uppdragandet af hvarjehanda
blomster; tillsammans med trdgrds-Erik rangerat en plantskola,
hvilken tycktes henne lofvande, och den jag ndvndigt morgonen derp
skulle bese; hennes lfkojor, tasetter, resedor, mngdubblade neglikor,
tuberoser, anemoner, gula liljor etc, gfvo alla godt hopp; deremot
gjorde hyacinterne p kall jord, fvensom hvita och rda mossrosorne,
henne lifligt bekymmer, emedan den fina masken p de sednare samt de
gulnade bladen p de frre, kommo henne att ana intet godt. Under
vexlande, men oafbrutne samtal, frgick slunda timmarne tills inp
midnatt, d vi hvardera af vra tunga gonlock om smnen pminte, funno
fr godt att uppska vra hvilolger.

Morgonsolen fann Rosa redan till ftters, och i trdgrden, dit
bekymret om hennes hyacinter lockat henne. "De synas af den milda
nattdaggen gud ske lof ngot uppfriskade", voro de frsta ord jag vid
mitt uppvaknande hrde henne yttra; "nu mste du fven upp sta
Mathilda", tillade hon d hon ndteligen fann mig vaknad, och mildt
tillkastat mig en morgonkyss, "att flja mig genom plantskolen, hvilken
ligger till venster om stora gngen, der Erik vrdslst nog, i gr
afton lemnat ngra telningar ovattnade. De skulle af solen snart
frtrts, de arme! om icke jag i tid upptckt denna efterltenhet,
hvilken derfre nu mste rttas." Under denna allvarliga afhandling,
hade Rosa tillburit mig hvartenda af mina kldesplagg, och stod nu
endast vntande, att i mig snart finna en deltagande fljeslagerska.

Huru balsamisk kndes den morgonfriska luften, d vi nu uttrdde till
trdgrden, ack Emilia! jag upprepar nnu en gng "hvad naturen r skn
och gudomlig!" Daggen glnste herrligare n diamanter p de grna
bladen af trd och blommor, hvilka undandolde fr solens strlar, under
vr promenade vexelvis erbjdo sig fr vra gon. Hr och der ppnade
en blomma sin kalk, fr att i solens milda vrme smningom fullkomligt
utveckla sin prakt. Himmelen fver oss var s klar, s ren, som frgen
i Rosas bl ga, hvilket stundom spanande, blickade upp mot dess hvalf,
att upphmta om denna dag, enligt trdgrds-Eriks spdom mjligen kunde
gifva regn, eller om hon borde ombestyra trdgrdens general vattning,
m.m. Men, nu voro vi vid plantskolen, der Erik redan bugande stod med
hatten i ena, samt vattenkannan i den andra handen. Jag vntade nu, att
f hra Eriks vlfrtjenta skrupens, ty Rosas mine sg rtt betnklig
ut, d hon inne hos mig gjorde beskrifningen om sin upptckt, och kunde
jag sleds ej afhlla mig, att i tysthet le, d hon med afmtta steg
nrmade sig Erik, i det hon yttrade: "Hr nu min beskedlige Erik, gif
de der telningarne ngot ymnigt vatten, jag ser du mtte glmt dem i
gr, ser du den hr, och den hr, och den der fven, ville du ej nnu
en gng g fver dem allesamman?" Erik hrsammade lydaktigt Rosas
begran, och dermed var skrupensen slut. "Se s", sade Rosa till mig,
"nu r jag njd, flj mig nu till mina lsklingar, s skall du f se,
huru tckt de frodas." Hon forde mig nu till lnga strckor
blomsterrabatter, der orknelige sorter herrliga blommor, dels redan
syntes utspruckne, dels som bst hllo p att g utur knopp. Rosa var
s lycklig vid deras betraktande, s hennes frjd verkeligen smittade
mig. Vi vandrade ifrn blomma till blomma, gingo och kommo, kommo och
gingo, och med ett ord, glmde sluteligen helt och hllet s vl
morgonhlsningar, kaffedryck som frukosttimme; jag var med skl ngot
skamflat, d Hofrdet arm i arm med sin fru, omsider sgs nalkas gngen
uppfre, hvarvid Rosa med vidt utbredda armar, flg att lemna dem sin
gemensamma omfamning. Vi tfljdes nu, sedan vi alla gjordt en par slag
kring trdgrden, till salonen der Rosa och jag, med god appetit, lt
oss smaka det hittills frsummade.

Jag vill nu utan omsvep skrida till redogrande af husets inre, hvilket
ssom hvarje annat hus, hvars krets utgres af flere olika personer,
fven yppar olika begrepp och sigter af lifvet.

Hofrdet, en redbar, rttskaffens man, hvilken, ehuru nnu i sina bsta
r, redan br prgel af omsorg och bekymmer, knner du redan; han r
ondeligen treflig, och raillant, i synnerhet d han, som fallet fr
nrvarande r, fr ngon tid ftt afskudda sig sitt eljest stndiga
arbetstrk; lskar med innerlighet sin omgifning, samt afser sllan
ngon uppoffring, den han utan olgenhet kan gra dem. Hans fru har jag
ju fven fr dig omnmnt; hon tyckes vara en krona bland Fruar; ytterst
ordentlig i sitt hus, frekommande vrdinna, en m, uppmrksam mor fr
sina barn, samt har fr frigt stndigt ett vaksamt ga fver
sedesamhet och vlfrhllande hos en hvar i sitt hus. fver ldsta
dottren "Rosa" lemnar jag dig alldeles ingen beskrifning, en sdan
skulle troligen hos mig upptcka allt fr mycken partiskhet. Efter
henne fljer i ordning Leontine, en trettonrig flicka, hvilken vl
kunde vara ngot, men r i mina gon bra litet. Hon uppenbarar i hela
sitt vsende en sjelfkrlek och absurd bestmdhet, som vid hennes r
icke allenast blir ljlig, men fven stundom frarglig; hennes vilja
tyckes obegripligt nog (mhnda fr det ovanligt tcka utseendets
skull) alltid glla. Detta r det enda jag hos den eljest s frnuftiga
Hofrdinnan verkeligen ej kan gilla. Att flickans hjerta likvl icke i
grund r elakt, derom r jag fvertygad, likasom att hon under en
allvarligare tillsyn nnu kunde blifva en rtt lskvrd varelse. Rosa,
till hvilken jag redan en och annan gng, liksom par hasard framkastat
yttranden i detta afseende, fverskyler likvl alltid systerligt dessa
allt fr tydligt i gonen fallande brister, och hnfr dem stndigt med
lskvrdt fverseende, p ungdomens, och oerfarenhetens stora rkning.
Mtte hon hri hafva rtt. Nu kommer Adolf, en elfva rs gosse, i lder
nst Leontine; ger ett ljust fattligt begrepp, hvilket gr att han vid
sina r redan besitter kunskaper, jemfrliga med ett barns om femton.
Han r gonskenligt hela husets gunstling, anmrkningsvrdast dock
gamla Jungfru Batas, hvilken i honom ser sin gonsten. Han tyckes fven
frtjena denna allmnna hyllning, ty ett lifligare, och tillika
lydaktigare, samt hvad putsning betrffar, ordentligare barn kan man
sllan se. Han har nu, i fljd af den redan tillryggalagde
ngbtsresan, p hvilken han, enligt hvad jag nmnt, var far och syster
fljaktig, fvensom ditto Johanne-ferien, passerat ngon tid hemma, men
vistas derimellan fr stndigt i S., der han fr en till Hofrdet
aflgsen slgtinge lser privat. Jag emotser redan en alltfr
bekymmerfull morgondag, emedan i och fr hans studier, den, blifvit
utsedd att p ngon tid ter aflgsna den lilla lsklingen ifrn
hemmet.

Nu terst de tvenne yngsta barnen, Hanna och Victor, hvilka afgjordt
frblifvit mina lsklingar. Du kan omjligt tnka dig ett
oskuldsfullare, menlsare utseende, n det, hos den 10-riga Hanna,
hvilken vl icke i fgring kan jemfras med Leontine, men deremot
oemotstndligare n dennes sknhet, fngslar hjertat. Hon har
fullkomligt lnat Rosas ljusa lockar, hvilka i naturliga, ymniga vgor
ledigt rulla fver axlar och hals, fvensom uttryck och frg af Rosas
gon. Har en den aldratckaste rosenmund, samt en liten, ngot trubbig
nsa, hvilken nnu mera bidrar att gra hennes utseende ansprkslst.
Nr hon slunda, i sin hvita drgt str framfor mig med en nstan
alltid frgande, ngot fruktande blick, o! hvad hon d r fver all
beskrifning ljuf, jag hnfres vid dylika tillfllen ovilkorligt att
sluta den lskelige varelsen i mina armar. Lilla Victor, en prgtig
brun yster fyra rs pojke, gr ofta sin syster fretrdet stridigt,
fvar egen hands rtt hvar han kommer fver, utan att bekymra sig om
huruvida hans fretag falla sig vl eller illa; finner intet skp eller
drr fr hg till pklifning, samt gr dagarne igenom, oupphrligt
sjungande, kring bord och bnkar sina frunderliga caprioler. Jag har
ofrmodat lyckats att i nstan lika grad med Rosa draga mig hans
ynnest, hvarfre han vid hvarje af oss fretagen promenade numera
stndigt ses utgra vrt sllskap.

Nu tror du vl, jag med Guds hjelp hunnit med hela den omstndligt
upprknade personalen till ett nskadt slut, men nej, s r ej fallet;
nnu framstlles fr dig trenne, huset tillhrige personer, hvilka, i
anseende till den plats de der innehafva, ej grna ifrn rkningen bra
uteslutas. Den frsta af dessa, Mamsell Aramintha U., en ldre, och
halfsyster till Hofrdinnan, omkring fyratio r, kan med skl anses
ssom ett af husets mrkvrdigaste inventarier, och utgr fr de yngre
barnen ett slags Gouvernante; hon gr bestndigt kldd i hvitt, emedan,
enligt hennes egen utsago, hvitt alltid kldt henne bst; ses fven
alltid i obetckta armar, emedan hon ifrn ungdoms r varit svag fr
hvita och vackra sdana, samt p sednare hlften af sina tillryggalagda
r, alldeles tyckes glmma att tiden upp hennes egna, redan gjordt
betydliga ingrepp. Dertill kommer nnu det kortklippta hret, hvilket
med omsorg lockadt  l'enfant, mot det redan bedagade, fver
middagslinien skridna utseendet, yppar en anmrkningsvrd contrast. Ett
band af hgrda stora coraller, variera en om en med oformliga
bernstens-perlor och fvergifva aldrig hennes hals. Hon tyckes
verkeligen vid hvar och en perla srskildt frena mysterisa minnen
ifrn sin flydda ungdomstid, ty jemt ses hon mellan lpparne eller
fingren, perla fr perla, tankfull avancera bandet framt, tills p
dylikt vis hon ofta circulerat det flere hvarf omkring. Den tid hon ej
med barnen finnes sysselsatt, upptages vanligen af romanlsning, fr
hvilken hon skall vara -- snart sagt -- till ytterlighet passionerad,
ocks har bland tskillige romanfrfattare, hon frmst och frnmligast
helgat den lskelige "La Fontaine" hela sin dyrkan och hyllning. Fr
resten gr Mamsell Aramintha icke s alltfr ringa ansprk p att synas
belst, till och med sprkkunnig; talar "onaturligt grna" om: Trojas
belgring, Argonauternas tg till Kolchis o.s.v. ehuru hon derunder
onaturligt ofta -- p vetandets vgar -- gr de aldra onaturligaste
snedsprng. Inblandar i hvartannat ord af sin conversation, de galnaste
fransyska ord, s det verkeligen ofta gr mig bryderi att rtt fatta
hennes gtlikt uttalade meningar. Till all lycka har dock Hofrdinnan
visligt afstyrt Mamsell Araminthas ofta frnyade frslag att fven p
barnen fverflytta sin sprkknnedom, frmodeligen af orsak, det
gouvernantens ofullkomlighet legat i fr ppen dager.

En radical motsatts af denna finner du i Mamsell Stin-Lovis B., en
syster till Hofrdet, hvilken vl fven redan af 40 bistra vintrar
ltit sig fversnga; p hennes skuldror hvilar egentligen hela, s vl
yttre som inre oeconomien; hon r i kket, i kllarn, i skafferiet, i
fisk-, ktt- och spannemlsbodar etc. en oumbrlig person; hon
anordnar, commenderar, bastunerar, vid behof, alla sitt skr
tillhrande tjensteandar, med obehinderlig magt. Hon r vl till sitt
lynne stundom ngot olustig, och trtgirig, samt vid dylika tillfallen
ej rtt god att ses i munnen, men befinnes dock fverhufvudtagit en
ganska medgrlig godhjertad varelse, samt hedrar i stolt medvetande af
sin frmga, hvad kokkonsten betrffar, p det aldra yppersta, hgmgna
Mamsell Wargs oddliga minne. Dessa bda sistnmnda personer ro de
enda, hvilka i denna lskvrda famille ej kunna frdraga hvarandra;
hvarfre tredje person ej m undra fver att vid bordet alltid finna
Mamsell Araminthas portioner utgras af de minsta och mest vrdslsade.
r mjligen en brnd kant i puddingen eller en mindre smaklig bit af
steken, eller ngon skadad klimp i soppan att tillg, m hon med all
skerhet der gra rkning; likasom Mamsell Stin-Lovis sllan ngon dag
gr i mistning om ngon pique, i anledning af sin gammalmodiga croteska
nngsjalanta kldsel, sina croteska fasoner, sin _inprovance_ hvad
ejmabilit och umgngesvett befrffar, o.m.d.; hon frstod jemt om jemt
endast tillblandningen af _ombletter_, samt stekningen af _jambong_ d
_grise_ och dermed nog, ty att kkspigan Annalena icke var s oklok och
stupi, visste hon nog, ehuru Stin-Lovis alltid tog hela mriten t sig.

Men sluteligen kommer s i ordning den prgtigaste af alla gummor och
mer, den gamla hederliga Jungfru Bata; en trogen familjens tjenarinna,
hvilken med mhet sktt och vrdat ifrn den strste till den minste af
Hofrdets barn; hon ger ock fver hela huset ett mgtigt inflytande
och frunderligt r, att sedan om husets angelgenheter lnga
rdplgningar mellan de mer vigtiga personerne gt rum, gamla Batas
utltande i saken dock sluteligen mste infordras, hvilket, alltid
grundadt p erfarenhet och frtanke, mestadels kommer att glla. I
samrd med gumman fretages sledes alla intrffande hushllsgroml.
ro om hsten syltning och saltning fr hand, har med all skerhet i
gummans lilla kammare tvenne kloka hufvuden slagit sig tillhopa, ty
ehuru fvertygad om sin frmga, hr Mamsell Stin-Lovis dock ej till
dessa egenkra varelser, hvilka anse det sjelfgjorda fr bst; tvrtom,
finner hon ofta gamla Batas rd ganska visa och frstndiga, samt
fljakteligen icke olmpelige att efterflja; till exemp. spenaten, den
Mamsell Stin-Lovis alltid plgat torka, hade hon enligt Batas rd
funnit bibehlla sin frg vida lifligare ssom insaltad, persiljan hll
sig vintern igenom grn och vacker, inpackad i smr, i stllet att den,
enligt Mamsell Stin-Lovisas bruk, ssom torr i pse, blifvit brun och
grusig; sockerrterna spritade och torkade i ugn, voro till anrttning
tusende gnger smakligare, n de ripiga, hvilka i sina skidor trdde p
trd, i veckotal hngt att torka och segna i Mamsell Stin-Lovisas egen
kammare. gg stende p den smalare ndan, och i torr hackad halm
inlagde, alltid skrare bibehllne, n de, hvilka hon platt nedliggande
brukat bevara i salt, aska, agnar och s vidare. Af sjelfva Hofrdinnan
ombesrjes alldrig spnader, vfnader och dylikt, om ej Jungfru Bata
alltid skall hafva ett ord, och ett ga med i laget; Barnen ga i henne
en vnlig domare och fredstiftare, om i deras lekar ngon gng en liten
tvistighet uppstr; fven fr domestikerne ses hon en stndigt vakande
argus, hvilken svrligen str att fra bakom ljus. Men, fr att ej
alldeles uttrtta ditt tlamod med beskrifningen om gamla Bata, vill
jag endast i korthet tillgga henne de trenne sm-ider hvaraf hon i
synnerhet mgtigt styres; till exemp. hvarje Lrdagsafton, sedan
klockan slagit sex, fr ingen i huset sysselsttas med arbete,
fullkomligt stillestnd skall d eftertrda den i flit tillbragte
veckan, samt hvar och en s tillsgandes, lekamligen bereda sig att
emottaga den annalkande sabbaten. Frst sedan gumman kringvandrat och
funnit alla spinnrockar, stickstrumpor, sykorgar etc. undanfrde,
tervnder hon tillfredsstlld och fryntlig till sitt snygga rum, der
hon utur sin stora gamla psalmbok, andktigt hres uppstmma sin
aftonbn. Vidare, fljer hon punktuelt, hvarje i ret infallande ny och
nedan, bakning, brygd, tvtt, ljusstpning, tvlkokning, ja till och
med golfskurning, har sina vissa bestmda tider, hvarifrn ingen
afvikelse gres; ocks r hon alltid densamma, hvilken ordningsmssigt
gr vederbrande uppmrksam p till dylika groml infallande tider.
Den tredje och sista af gummans svagheter r en noga iakttagelse af
familiens alla namns- och fdelsedagar, och frgifvit r hon den
frsta, som till hvarje nyr erhller sin egen almanacha, p det hvarje
sdan utmrkelsedag, medelst behrige streck och punkter noga skall
kunna observeras. En sdan dag r alltid caffet att vnta en timme
tidigare; den torra kaffedoppen, frvandlad till en mjuk kringla med
strre omkrets n vanligt, tillknnagifver en hedersdag; p
middagsbordet synes en eller par rtter mer n eljest, allt hgtiden
till prydnad, samt framfr allt, ses Jungfru Batas anlete, s gladt och
hgtidsbjudande, s hvarje medlem af huset, hvilken ngot s nr knner
hennes favoritvurm, dri kan lsa det i almanachen intrffade strecket.
Och nu slut med den anmrkningsvrdare personalen hrstdes.

Som du ju hrde, intrffade Hofrdinnans namnsdag par tre dagar efter
min ankomst hit; redan dagen fre den vigtige "trettonde?" hade de sm
uti sina rum, i fre vningen, p egen hand arangerat ett slags
skuggspel, hvarmed de fljande dag rnade surprenera sin mor, och till
hvars repeterande vi samtelige, Hofrdinnan med fastrar och mostrar
dock undantagne, mot qvllen blefvo inviterade, emedan man ndvndigt
borde komma i erfarenhet af hvilken effect alltsammans dagen derp
skulle gra. De utsedde platserna intogos sledes af oss, trenne
skdare. Hanna placerades ssom utpost vid drren, p det man af
modrens ofrmodade mellankomst ej skulle fverraskas, och derp begynte
comedien. Bakom ett upphngt lakan, upplyst af ngra ljus, framfrdes
nu krokbenta hstar, tjockmagige herrar, lnga damer med snfva
kjortlar och stora ftter, hundar, pojkar, fglar, trd och hus, allt
utan ordning eller proportion. Utan uppehll tgade denna samling fram
och ter, s lnge skdarene visade sig hugade att betrakta densamma.
Till slut, sedan den orkneliga skaran fvergtt till stillestnd,
framdrogs ett ofanteligt hjerta; hr tycktes de sm konstnrerne
uppbjudit sin yppersta frmga, ty utur det stora, framsprungo otaliga
sm, som p de veka pappers styltorne nickade n hit, n dit. Ur hvart
och ett sdant hjerta framstack nnu en s kallad engel, med hvar sin
dugliga bladqvist i hand; detta frunderliga phenomen tycktes de
spelande personerne vara det angenmaste, och gjorde fven efter mycket
figurerande, slut p saken. Nu framkommo de fven alla att skrda lof
och berm fr den utmrkta skicklighet hvarmed de tillstllt denna
stt, lakanet nedtogs, hela bingan af pappersdockor undanrdjades och
bortstdades, p det Fru Hofrdinnan ej mtte f minsta aning om den
herrlighet, hvarmed man fljande dag rnade fgna hennes gon; det
rykande thkket inbars i stllet, hvarvid med ltt hand Rosa
presiderade, och kort derp intrdde fven den fr en stund sedan s
mycket fruktade Hofrdinnan, fr att i de sms rum, i sllskap med oss
frige intaga sitt th. Sedan dagen derp morgonhlsningar,
gratulationer, litet sng och musicerande fr sig gtt, samt barnen
allesamman frrat Hofrdinnan sina sm sknker, intogs vid det af Rosa
smakfullt blomsterprydda caffbordet, under frjd och trefnad, den
vlsmakande drycken; derefter proponerades af Hofrdet, att p den
herrliga morgonstunden kring nejden gra en liten promenade, hvartill
en hvar af hjertat instmde. Man begaf sig sledes snart stad, och
uppndde efter en liten stunds vandring, en tck lund, der naturen
verkeligen tycktes slsat med sina gfvor, icke lngt ifrn
sjstranden, omgifven af vackra tttvuxna bjrkar, hade slumpen danat
en den sknaste lfhydda, der trden i dubbla rader omgaf den lilla
terrain, hvilken inom dess hgnad utgjorde en fullkomligt cirkelrund
slt grsplan; hr fverraskades Hofrdinnan af den anblick Rosa
medelst min och ett par arbetares tillhjelp tillstllt. Vi hade
nemligen, under de trenne frutgngne dagarne sysselsatt oss med
uppfrandet af en torfsoffa, hvilken fven cirkelrund och prydlig
genomkransade hela berceau'n. Midt i cirkeln uppreste sig ett altare
med en liten upphjning, der en blomsterkruka med en den aldrasknaste
blommande rosenbuske bjde sig. Kring altaret sgs nnu ett slags bord,
fven bestende af torf, hvarupp de lckra frukostanrttningarne nu
syntes uppdukade. S obetydlig denna tillstllning i det hela var,
orsakades likvl den lskade modren derigenom en innerlig fgnad. Hon
upphrde ej att frundra sig fver huru, under tysthet, och henne
fullkomligt omvetande, allt detta frsiggtt, lemnade oss sina vnliga
tacksgelser hrfver, samt syntes af hjertat glad och tillfredsstlld.
Under frnjsamhet tillbringades hr ett par timmar, hvarefter man
tervnde till hemmet; men nu hrdes och sgs,

    Drrarna smlla,
    Pigorna snlla,
    Putsa och damma
    kring stolar och bord;
    Mortlarne klinga,
    Kkspojkar springa;
    Med fetaste smr redan stekgrytan smord.

Hit och dit, fram och ter tassade nu i jemn slpande tckt gamla
Jungfru Bata, och lt sitt skarpa, vid ordning vana ga svfva kring
vggar och golf, fr att uppsnappa, hvad som mjligen nnu kunde ndras
och frbttras genom putsning m.m., ty till middagen vntades ngra
gster ifrn T., och sledes fick ingen i taket hngande frdold friare
eller ngot  de klara fnsterrutorne anstruket femfingradt mrke efter
lilla Victors nfvar blifva synligt; sdant lg allt p gummans ansvar.
D nu omsider uti rummen icke mer ett fjun stod att upptckas, barnen
putsade och fina, middagsbordet med mjellhvit duk frsedt, stod
frdigt-serveradt, sgos smningom tvenne slupar med sina allt ttare
och ttare, i vattnet doppade glnsande rblad, nrma sig stranden;
kort derp frmrkes lif och rrelse i allen, och nu under nigningar
och bugningar, kyssningar, skrapningar och complimenteringar intrda:
frst den lnge vnlige Pastor H., jemte sin lilla runda nnu vnligare
fru, samt ett par de tckaste brunlockige krleksplantor; item desse,
den lilla stadens hgtrade Herr Borgmstare med sin, som det tycktes
af tidens ffnga anda ngot smittade fru, samt tvenne svgerskor, hos
hvilka tvenne sistnmnda personer kjortlarne redan synbart kunde
upptckas innehlla vl tre alnar i vidd, samt ett qvarter mera i
lngd, n den lilla pastorskans. Likaledes skiljde sig Borgmstarinnans
moderna dubbla kring negligen gende burr, och bjerta storrosiga
snilj-shawl, hvars bakhrn vrdsamt kysste sista snuten af den moderna
kjortelfllen, betydligt ifrn Pastorskans urmodiga spetshufva, samt
lsbrdade hvitbottniga lngshawl, hvilka hvardera ansprkslst
vittnade om redan lngesedan passerade tider. -- Men vidare i texten,
eljest trttna verkeligen under uthllande bugande Postmstaren samt
Postmsterskan A., jemte deras fullvuxna dotter och tvenne lngluggade
herrar sner, hvilka redan lnge sttt och vntat p tillflle till
presentation. I deras sllskap ses nnu den sista men icke
oumbrligaste af de nyss anlnde. Enkefru Cornetskan Hagelbom, hvilken
fven boende i den lilla staden, har sitt skallade observatorium, ett
litet trefnstradt vindsrum, liggande s frtrffligt afpassadt, med
utsigten t de fyra, mest freqventerade gator, s hon derifrn kan
upptcka, icke allenast hvart steg eller fretag af vandrande
menniskobarn, men fven hvartenda hopp eller sprng af den aldraminsta
hund eller katt. Att i s fatta omstndigheter, hon fr Herr
Postmstarn r en alldeles behflig person, faller af sig sjelft;
hvarfre hon fven ssom rliga sportlar i Herr Postmstarns hus,
bestmt 7 gnger i veckan tnjuter sina fulla tre rgade koppar caffe.
Men nog hrmed, herrskapet tyckas nu samtelige hvilat ut, placera sig
som bst, vid vrdinnans frnyade persvasioner, till bords. Under det
nu den rdbrusiga Pastorskan bjuder till att hlla sina plantor i styr,
Borgmstarinnan ofrmrkt gr sina observationer, p s vl egen, som
systrars, och grdsdamers parure, Postmstarinnan jemte sin dotter rak
och adritte reflecterar fver systerkaka, gele-sklar, samt
silfvercouverter, Cornettskans falkgon gra sin rotund kring hela
laget, hvarunder hon utur Postmstarns, med upphjt arbete frsedda
silfverdosa, ifrigt tar sig ny klarsynthet, r bst att smningom,
under vxlande, icke s alldeles ledsam allmn conversation, lta
rtterna gra sin tour kring bordsrunden. Att ngra interessanta, eller
ovanliga mnen dock icke afhandlades, finner du vl ej underligt; ty,
torr och mager r den lilla staden, och nnu magrare dess sjlaspis;
man njde sig allts till det mesta med den kroppsliga, och hade fven
dermed snart hunnit till nda. Kaffet skulle nu serveras i trdgrden,
samt thet i Rosalund (namnet p den nyss anordnade lfsalen), i fljd
hvaraf, efter intagen middag, hela samlingen styrde sina steg till det
i trdgrden liggande lusthuset; men nu spordes frjd och gamman ibland
fruarna, ty kaffet, det prisvrda kaffet, lser lika ltt och
frrdiskt hos dem, som drufvans safter hos mannen, den tystltnaste
tungas band, och sledes juttades och smuttades och resonerades nu af
hjertans grund, hvarunder de ldre herrarne kring nrmaste
trdgrdsgngar gjorde sina tourer. -- Ungherrarne med till vristen
blankade stfletter samt derfver trdda ngot urvuxna gula nankins
benklder, stodo i smstadsstllning knirrande mot hvar sin
lusthusdrr, och funderade fver rtta sttet att med de unga damerna
ndteligen anstlla ngot samtal. Dessa sistnmnda, (damerna nemligen)
voro likvist af svraste sorten att f till lifs, ty oaktadt Rosas och
mina upptnkligaste bemdanden, erforo vi endast: "ja", "nej", "jag vet
inte", "jag tackar", "kra Bina", "kra Stafva", och "kra Lova",
hvilka ord verkeligen voro de enda, hvarmed Mamsellerna varierade.
Lova, Bina och Stafva, tfljde af Mamsell Aramintha, Rosa, mig, samt
vra bda ungherrar i slptg, gjorde vl d och d en liten utflygt
till ngot kringliggande buskage, hvarunder en och ann hggul
sammetsros eller hgrd Pion, drog sig Mamsellernas uppmrksamhet och
hgljudt beundrades; men dermed stadnade merndels frlustelserna.
Rosa, som ni hjertat gerna ville frskaffa sina gster ngon trefnad,
freslog nu, att ter uppska salonen, der hon ville roa de unga med
litet musik. Hrom funnos alla ense, och anfrd af Rosa, dit intrdde
vi nu samtelige, hvarefter en munter valtz snart ljudade ifrn
instrumentet. Men nu skulle du sett Hr Lasse och Hr Figge A., emot
grdsdamerna iakttaga sina skyldigheter; Mamsell Aramintha med
nedfallande lockar figurerade frst lnge och vl under en stndig
promenade, hvilken jag trodde aldrig skulle taga slut, arm i arm med
lnga Lasse, hvarunder jag oemotstndligt pmintes om vra muntra, men
hgst komiska bondbrllop i hemnejden. Dock! sedan p detta vis vl sex
hvarf kring salongsgolfvet uttgats, tog man sig vid det sjundes
brjan, ofrmodadt courage, och nu trippades under full hvirfvel nnu
vl lika mnga kring rummet, hvarefter bda parterne pustande och
uttrttade, hastade att uppska sig platser. Det hade sannerligen varit
synd att ej ftt se detta solopar. Jag skulle d icke med den
liflighet nu skedde, kunnat imaginera mig hvilken effekt mina
tillmnade svngningar med Herr Figge skulle gra; likvisst tror jag
de, om mjligt fverlrffade det frsta parets, ty, olyckligtvis hade
Hr Figge ngra dagar frut ftt snufven om ngra tourer till en
fransysk quadrille, hvarfver han nu vidt och bredt ordade; "Han vore
fasligt kr i franska danser, spelte sjelf litet viol, men var ej i
stnd att kunna infra dessa danser i T., emedan alla menniskor der
tyckte mer om de svenska, samt spelman Patrik Stollt, dessutom befanns
alldeles olraktig vid uppfattandet af musiken betrffande de franska."
Fljden af allt detta blef, att vr promenade rckte sina vl fulla
tta hvarf; att Mamsell Binas och Mamsell Lovas gon, ledsagande oss
genom alla dessa oprknade direktioner, icke utan frtrytelse
varsnade, hvad de, genom desse ondiga strlningar lnge nog gingo i
mistning om, och att sluteligen och sist jag, sedan ndteligen min
Cavalier ett par slag kring rummet med mig nigit sig fram, fr honom
gjorde min tackskyldigaste reverence. I samma takt och med samma
beredelser upptogos hrefter af de maktinnehafvande herrarne, den ena
damen efter den andra, hvarunder den fullkomligaste munterhet gde rum.
Att detta fr de frmmande var det lyckligaste phitt Rosa kunnat gra,
syntes mer n klart; hvarfre hon fven, stundom underhjelpt af mig, i
timmo-tal lt sina valtzer och quadriller hgljuda. Verkeligen hade
icke dansen s upplifvat Mamsellerna, s under thet de nu meddelade
Rosa och mig, huru i den lilla staden, Mamsell A. och Mamsell B. p
sista kaffet hos Rdman D----s voro kldda, huru Mamsell F. redan hade,
ssom Rosa och jag, rynkade rmar s vl upp, som nedvid; Huru Mamsell
G. obegripligt nog alltid frst viste alla moder; huru hennes kldning
alltid frgifvit var en par alnar vidare n andras: huru rolig och
qvick frken H. (den enda frken staden gde) var; huru man rigtigt
kunde skratta sig till dds d hon skafvade eller kromade sig ssom fru
S., fru K. eller fru L. d hon valsade ssom Mamsell M. eller
figurerade ssom Rdman N. eller Adjunkten O. -- Ja, hon var alldeles
fr galen och rolig; och nr hon agerade utur Frithiof, eller Axel,
se'n, och frestllde Ingeborg, eller Axels brud, nej, hon var fr
rolig, herrskapet skulle rigtigt skratta sig sjuka, om de en gng
skulle hra henne. -- "Gud bevars derifrn", sade Rosa halfhgt till
mig, i det hon tog min arm, och ter styrde kosan tillbaka till salen,
"Gud bevare oss verkeligen ndigt ifrn en sdan ndvndighet." Mot
klockan tta, sedan allt hvad lif och anda gt, ja, ifrn den ldsta
till den yngsta, fdelsedagen till heder, deltagit i en munter dans,
skreds omsider under tacksgelser och hugseringar, till uppbrott,
hvarefter vrdsfolket artigt nog sjelfve till stranden nedfljde, samt
formeligen inskppade sina gster. Aftonen slts under jubel och skratt
med det fr barnen s ondeligen interessanta skuggspelet, och Mamsell
Aramintha frskrade sig "p lnge ej halft en s amosant dag." Fr
resten hafva de hr passerade dagar upptagits af musicerande, sng, sm
handarbeten, men vsentligast af promenader, p hvilka hr r otaligt
mnga, och olika att tillg. Jag har verkeligen sllan sett s utmrkta
lgenheter. Ack! vore ni endast hr, Friherrinnan och du, hvad jag d
kunde skatta mig lycklig. Men nu slut med allt detta vidlyftiga
relaterande; dagen ljusnar redan mrkligt, och just nu gal fven den
morgonvakne tuppen sitt kukukiku, hvilket i stllet att mana till nytt
lif och verksamhet, frer mig att njuta hvilan. God natt!




Den 30.


    Och bergfast rot, uti det unga hjerta,
    slog krlek snart. --

Huru mnga dagar kan du ej rkna Emilia, sedan jag sednast samsprkade
med dig, men skert lemnar du mig dock, fr hvar och en sdan;
srskildt, din tillgift, d du fr veta huru olika mot de frsta, dessa
sednare hr frgtt. Som ingen hemlighet deraf gres, hastar jag nu att
meddela dig, huruledes en liten vacker, ljuflig, glad och lycklig brud,
numera hoppar ibland oss; kort sagdt, Hradshfding R., hvars blotta
namn kom Rosas kinder att p Grefve X----s bal tfla i frg med purpurn
p de mrkaste rosor i hennes trdgrd, han sjelf, har redan fr
ungefr tio dagar sedan, hos Rosa, samt hennes frldrar, formeligen
anhllit om Rosas hand. Sndagen efter sedan den lilla middagen fr
T.-boerne gafs, anlnde han hit, icke p en hvit friarhst, men
sittande i en nt Chaise, frespnd med en den stoltaste bruna hst
hndelsen fogade, att Rosa och jag samma dag efter slutad middag,
begifvit oss ut, fr att jemte njutandet af en nyss erhllen
interessant lectur, fven njuta af den herrliga dagen, d ofrmodadt
ett kdons rullande  den framt ledande landsvgen vckte vr
uppmrksamhet. -- "Lt oss skynda att mta den ankommande", sade Rosa,
"det r otvifvelaktigt underrttelser ifrn Adolf, ty pappa vntar det
insnde budet tidigt hem i dag;" vid dessa ord lemnade hon min arm,
samt brjade att med kad fart, ila vgen framt. Men frestll dig,
huru frvnad, skamflat, och rodnande nda upp till rsnibbarne hon,
framkommen nra sitt ml, tvrstadnade; hon tycktes synbart tvekande
huru hon rtteligen borde frhlla sig, ty n gjorde hon, till
besvarande af R----s hlsning, en obetydlig bugning, n avancerade hon
ter ngra steg baklnges, seende sig oupphrligt om efter mig. D jag
ndteligen till henne var framkommen, hade R. redan stigit ned, lemnat
tmmarne till sin betjent, samt vandrade nu invid Rosas sida, vgen
framt. Frgades af R----s ankomst Rosas kinder ter hgrda, s
orsakade den mig sannerligen en knnbar hjertklappning, likvl af det
ljufvaste slag, ty sedan han artigt gjort fven mig sin hlsning,
framtog samt lemnade han mig det frsta, lnga, hjertliga, och
innerligt krkomna bref, Friherrinnan, den lskade, den saknade med
egen hand teknat mig. Under R----s ltta, ovanligt interessanta
conversation, uppndde vi nu snart hemmet, hvarefter Rosa smg att i
vr samfldta kammare ett gnablick terhemta sig, ifrn sin fatala
fverraskning. Under de tvenne dagar R----s tv mnaders lnga
tjenstledighet, frenad med Hofrdets fvertalande artighet, tillt
honom vistas p Liljedahl, yppades mer n tydligt hans bjelse, samt
afsigter till Rosa. Andra dagen af hans hrvaro, under det de gamle
togo sin vanliga middagslur, blef af oss unga beslutat, att i en tck
trdgrdsberceau, lta oss af R. frelsas ett af N----r nyligen
utkommit pom, det R. hit medbragt; sjelf som ln bekommit, och som
sdant, icke hos oss kunde qvarlemna. I fljd hraf, begfvo vi oss,
tfljde af barnen, till nmnde berceau, der fven desse sistnmnde,
under vilkor af tystnad, skulle f fvervara lsningen; men som
Leontine p intet vis ville rknas till barnen, eller lt sig
freskrifvas ett eller annat, och hon dessutom ovanligt nog, alldeles
icke af den nye gsten sg sig observerad, tog hon trotsigt af vid den
frsta vg som tillsttte, samt fortsatte med afmtta steg, sin vg
framt parken. Att de bda andra barnen, icke heller lngre stodo att
hllas inom den skuggrika hyddans omrde, var begripligt; och sleds
ser du oss nu, en trio der hafva intagit vra platser. Vr frelsare
hade redan bladat igenom ngra sidor, hvarunder svl han, som vi med
srdeles nje uppfattat det hga och skna hvilket alltid talar utur
N----rs skrifter, d R. pltsligt fann boken flere blad igenom vara
ouppskuren. Hr var nu hvarken knif eller sax att tillg, ty Rosa,
jemvl jag, voro endast sysselsatta med sm spetsstickningar, hvarfre
jag i ett sprng hastade att ifrn Rosas rum uppska det behfliga. Jag
mtte likvl fr lnge letat derefter, ty d jag under tysthet terkom,
satt R. med den snyftande Rosa ttt sluten i sina armar. Hennes ymnigt
nedrullande trar frklarade mig alltfr tydligt, hvad som under min
frnvaro frefallit, och som ingendera under sin berusning blifvit mig
varse, hade jag hvarken hjerta, eller mod att nu intrda i berceau'n.
Jag smg mig obemrkt frbi densamma, slog en lof kring trdgrden,
fr att efterse de sm, samt terkom sent omsider lngsamt och
hgsjungande, fr andra gngen samma vg uppfre. D jag nu verkeligen
intrdde, hade R. tillgripit sin bok, deri han med flammande gon
uppletade det bortblandade stllet. Rosa rckte mig godt, utan att se
upp, sin nnu darrande hand, samt gjorde med stapplande rst mig den
menlsa frga: "hvar jag vl drjt s fasligt lnge." Oaktadt en hvass,
bde knif och sax, gick lsningen eller denna passage fvermttan
trgt; sg jag hndelsevis upp ifrn mitt arbete, s fverraskades
merndels R----s gon svfvade fver boken, och hvilande p den under
sin frlgenhet outsgligt tcka Rosa; men, lyckligtvis afbrts nu
dessa mystiska tvngfulla timmar, genom Hofrdets ankomst, hvilken,
oveten om hela tilldragelsen, snart nog, stllde allt p sin gamla fot.
D efter slutad aftonmltid, man ndtligen sagdt hvarandra, "god natt",
samt Rosa och jag uppe i det lilla rummet, invid vrt trefliga fnster
ter intagit vra platser, kastade pltsligt, under hg grt, Rosa sina
mjella armar kring min hals, under det hon med hftighet tryckte mig
intill sig. "Hvad nu Rosa!" frgade jag, "jag tror minsann du grter,
hvad har vl hndt?" Rosa teg, men fortfor att allt hgljuddare grta.
Att hon sjelf ej frmdde ut med den beknnelse, hvaraf hennes
vnskapsfulla hjerta ville lemna mig frtroende, fann jag tydligt, ty,
nnu hade ej ett ord, ej en enda bokstaf ngonsin oss emellan frrdt
hennes tankar eller knslor fr R. "Hr min Rosa", sade jag efter ett
gnablicks tystnad, "fr jag ppna fr dig sjelf och mig ditt unga
oerfarna hjertas frlt? fr jag sga dig, huru djupt och innerligt jag
deri lst? du lskar R.?" Rosa sklfde i mina armar. "Frskrcks ej min
lskade, min dyraste Rosa fver den heligaste och lyckligaste af alla
knslor, den rena, oskuldsfulla krleken. Hon utgr ssom sdan vrt
hgsta ml, den strsta ljufhet och salighet vi kunna tnka. Frukta
henne ej, ty hon r mild som ett huldt barn, och fr dig min lskvrda
oskyldiga Rosa, br hon ju evigt frblifva sdan. Men, d du nu sjelf
forrdt mig ditt hjerta, ty, det har du dock egenteligen gjort, s
besvara nu fven min frga: ligger det vl ngon sanning i min
frmodan, eller knner du intet, alls intet fr denna R.?"

Nu upphjde sig Rosa med hast ifrn min famn, blickande mig med
englaljufhet i gat: "Jo Mathilda! upprigtigt vill jag nu beknna fr
dig huru mycket, ondeligt mycket jag knner fr honom, huru han redan
under ett helt rs tid stndigt utgjort det kraste, frsta och sista
mnet fr mina tankar, ehuru jag vl aldrig rigtigt vetat eller kunnat
derfver gra mig redo; men nu deremot..."

"N, huru vet du det nu d?" frgade jag med ltsad nyfikenhet; "jo!
jag vet det s skert, s skert", och hrvid lutade hon sitt hufvud
ter ned uti mitt kn, samt berttade mig derp, ifrn punkt och till
pricka hela tilldragelsen i berceauen. Natten frgick under oupphrliga
samtal, jag ndgades sluteligen allvarligt pminna Rosa om tnjutande
af ngon hvila, s underbart var hon i hast frsatt till glmska af
allt henne omgifvande.

Fljande dag, under det man gemensamt spisade middag, gjorde det glada
Hofrdet en ouvert kungrelse af Rosas och R----s beslutade
frbindelse. Den sistnmnde hade under morgonstunden haft tillflle att
till de lskade frldrarne framstlla sina nskningar, i hvilka den
hrunder inkallade Rosa, utan tillgjordt pruderie instmt. Mamsell
Aramintha tuggade sleds hrvid af lutter frvning, jemt tre hvarf
kring sitt korallband, strk nda till tjockarmen upp sina korta rmar,
innan hon rtt kunde fatta det ofrmodade i saken. Mamsell Stin-Lovis
gaf Hofrdinnan en fin pique, fr det hon ej p frmiddagen kunnat
omnmna detta, hon (Mamsell Stin-Lovis) hade d helt annorlunda kunnat
arrangera sin middag. Leontine t i disperation, liksom hon alldeles
icke gifvit akt p Hofrdets yttrande, en dubbel portion af den henne
eljest s vedervrdiga bouillonen; den guldlockiga Hanna rodnade af
frrundran, d hon af Mamsell Stin-Lovis, till svar  sin frga:
"hvarfre middagen bordt vara annorlunda, d s prgliga munkar rykte
p fatet", under tysthet fick veta "att Rosa och Hradshfdingen en
gng skulle blifva ett par, ssom Pappa och Mamma." Men Hofrdinnan,
ifrn hennes ga, perlade lngsamt och talande en klar tr, ned uti det
mrka vinglaset, hvilket hon fr sin Rosas vlgng frde till sina
lppar. Hvad den sade, uppfattade skert med tacksamhet hon, fr
hvilken den s varmt utgjts.

Ack! jag vill ej, jag vill ej, fr mig sjelf frtydliga, hvad alltid,
och obegripligt nog, vid tanken p R, jagar all bloden tillsamman i
mitt hjerta; men -- skert, ja, helt skert r det endast minnet af
mitt eget mrka de, som vid syn af mmare frhllanden, s olyckligt
pminnande framstr fr min sjl. O! mtte hon, denna engel! denna af
mig s ondligt lskade Rosa, bliiva s lycklig mitt hjerta det nskar.

Samma dag p eftermiddagen gick den blyga, ngot frsagda Rosa, msom
rodnande och bleknande, arm i arm med sin utkorade, genom trdgrdens
lnga gngar. Vi voro alla i dag der frsamlade fr att hjelpa Mamsell
Stin-Lovis, med, s val afplockandet af den ofanteliga mngd
provinserosor, hon till distelerande af gonvatten, plgade insamla,
som ock med skrdandet af de till syltning nu alldeles fullmogne
ypperlige Engelska hallonen. Efter slutadt arbete gick jag att uppska
de frlofvade, hvilka jag en timme frut, i slskap med Hanna och
Victor, sett vandra genom parken, och fann dem nu fven hand i hand
sittande p Rosas favoritplats, en liten torfsoffa, uppfrd under ett
brant, i skuggan af ngra lindar liggande berg; lilla Victor hade nyss
till sin stora syster, som han kallade Rosa, anbragt en ofantelig korg,
uppfylld med nmnde rosor, hvari han nu under sjelfsvldigt ras,
fullkomligt inbddade henne. D jag nalkades, rckte mig Rosa med sin
vanliga hjertlighet handen, samt drog mig ned invid sin rosenstrdda
sida. "Vi fira hr, som ni ser med blomstrande rosor, vr krleks
rosenfest, Mamsell Sommer!" sade R., d jag, fr att ej krossa
blommorna, med handen ltt undanfrde dem, ifrn platsen, der jag
skulle sitta; "men ni!" fortfor han, "ni tyckes verkeligen ej lska,
eller rttare hylla dem till den grad som min lilla Rosa och jag." --
"Det gr jag i sanning skert, Herr R.; det bevisar ju den vrd jag
lemnat dem, i det jag frlsat dessa rosor ifrn frstrelse och hotad
undergng; men", tillade jag muntert, "jag vill i synnerhet lemna dem
min varmaste hyllning, d de befinnas s fullkomligt trnefria som
denna", hrvid visade jag p den ros, Rosa som bst hll i handen,
"mtte de endast stndigt fr henne blomstra sdana." R. sg p mig,
med en frsmdlig mine, men yttrade derefter, med studerad artighet:
"huru kunna de vl ngonsin annat, d den varma nskningen kommer ifrn
er". -- "Eller, angr Rosa, hade ni bordt sga", infll jag litet
grumsig, ty vid hans spetsiga ord uppstego ter objudna mina mrka
vlnader; "ocks det, ocks det", tillade R., tog med belefvenhet sin
lskeliga bruds hand, den han nu med grace frde till sina lppar, samt
bjd henne derefter armen, fr att gra nnu en tour till hennes s
mycket lskade plantskole.

P ungefr lika stt frflto de terstende dagarne af R----s hrvaro,
hvarunder innerligheten mellan de lskande, snart sagdt med hvarje
minut syntes tillvxa. Rosa gr nu ifrn morgon till qvl sjungande och
drillande, s verkeligen bde skog och dal genljuda af hennes gldje.
Refrainen, "huru ljuft till att d i ditt skt", till det lilla
sngstycke jag p Rosas begran hit medhmtade, och hvilket hon
hrfrut dageligen sjungande upprepat, hres numera alldeles icke utaf,
den r tvrt frbytt till "mitt hjerta r en landtlig hydda", hvilken
sng hon med den ljufvaste och barnsligaste rst lter hra dagarna
igenom. Jag r nu mera henne alldeles oslippelig, och mste oupphrligt
instmma uti: huru hygglig den R. r, huru vacker, hvilket sknt hr
han har; hvilka vnliga och goda gon; huru fin och propre; huru naiv,
ja, till och med qvick; med hvilken grace och ltthet han skickar sig,
huru ypperligt han valsar, och Gud vet huru mnga upprepade "huru", hon
nnu vet framkasta; jag hinner verkeligen oftast p detta hftiga
ordasvall, endast svara ett skmtsamt "ja visst, ja visst", p hvilket
hon under sin ifver dock sllan fster uppmrksamhet men blott lika
oafltligt fortfor i sina gldande loftal.

I dag har Rosa, jemte bifogandet af ett par rtt subtila presenter, af
R. erhllit det frsta bref; hennes gldje derfver var likas omttlig
som ofrstlld. Det lilla brefvet, tfljande paquettet, med sin
prydliga, till henne adresserade utanskrift frmdde dock, oaktadt
allas vrt skmt och infall p intet stt fngsla hennes nyfikenhet,
"ja, ja, ni fn verkeligen dela dess innehll eder emellan", utropade
hon, hgt rodnande, i det hon gnade brefvets fverskrift, "jag
behller i alla fall det bsta fr mig sjelf; ack! huru lycklig
jag ar!"

Men Emilia, jag har ju fr Rosas angelgenheter, helt och hllet glmt
mina egna, hvilka dock ligga mig icke s alldeles ltt upp hjertat;
verkeligen glmt, att sga dig, huru hgst frvnad jag blef, att uti
ett exemplar nya noter, dem Hofrdets postbud i gr till mig uthmtade,
finna ett ifrn C. till mig adresseradt, frsegladt bref. Hvad det
innehller, knner jag sannerligen ej, ty det ligger nnu ouppbrutet
inom sitt vlknda prydliga sigill, nedgrafvet i botten af mitt
schatull; men som jag tyvrr med skerhet tror mig ana dertill har jag
omjligen nnu frmtts till uppbrytande af detsamma. Dock! jag lemnar
gerna allt detta tills vidare, och gr nu med frjd till ett annat
mne, nemligen Friherrinnans bref. Att med ord sga dig, huru mycket
det gladde mig, blefve mig verkeligen omjligt, man skall som jag,
njutit fvermttet af hennes huldhet, fr att rtt uppskatta vrdet af
dessa hjertliga rader. O! hvad jag p Friherrinnans vgnar r glad och
lycklig, hon njuter nu den hgsta grad af modersfrjd, nrvaron af en
lskad, dygdig son, hvilken redan i fjorton dagars tid, utgjort hennes
alldagliga kra sllskap, men, som sllan hr p jorden ngon frjd
njutes fullkomlig, skymmes fven dessa hennes gldjedagar af den
bedrfliga visshet, att icke s lnge hon hoppades, f behlla sin
Gustaf hos sig. I anledning af intrffade omstndigheter, har
ofrmodadt hans permission frkortats till en enda mnad, hvarefter han
ter p ett helt r ser sig tvungen lemna sin mma mor.

En nyhet, och den rtt treflig, den Friherrinnans bref omnmner, vill
jag dock omorda fr dig; Grefve A. har nemligen, den allvetande verlden
helt ovetande, och till frvning, gjort Frken Amelie T. sin formeliga
cour. Fr omkring fjorton dagar sedan firades, i anledning deraf, hos
fverste X. en gentil eclateringsfest, hvarvid fven Friherrinnan varit
nrvarande. Det r verkeligen i mina gon ett vl passande partie; jag
undrar emedlertid hvad Geheimerdinnan derom skall sga. Baron C.
(fven honom omnmner Friherrinnan) har sedan min afresa ett par tre
gnger gjort Friherrinnan besk; han vistas bestndigt, d han af sin
tjenst icke finnes upptagen, p Vestanby, "och", yttrar sig
Friherrinnan, "skulle du Mathilda lilla, ej misstycka mitt raillerie,
ville jag nstan tillskrifva dig ngon del i hans alltfr tydligt i
gonen fallande svrmod; ja, tro mig, fverraskade icke jag C. med
gonen fulla af klara trar, d han hrom dagen med Gustaf beskte dina
rum, fr att der jemte fortepianots tillhjelp lta mig hra ngra nya
snger, Men jag ser ju din blick p din vn, oaktadt hennes ngot
opassande skmt, strla alltid lika vnlig och god; r det ej s, min
Mathilda?" Ach! Emilia, hvad jag nu frebrr mig, min hitintills fvade
frbehllsamhet emot Friherrinnan; mitt hjerta drifver mig ovilkorligt
att med aldra, aldra frsta, delgifva henne, hvad mellan mig och C.
frefallit; och, gifves det ngon, blir det visst hon, hvilken med
mildhet och granlagenhet, skall blifva mig behjelplig att behandla
denna alltfr mtliga sak.




Den 8 Augusti.


Huru skall jag, Emilia! kunna gra dig begriplig den gldje jag knner
fver innehllit af ett ter i dag ifrn Friherrinnan erhllit bref;
tnk dig, tnk dig blott, din Matbilda kommer att nnu i hela tvenne
mnaders tid f njuta af det nu s alltfr herrliga landet; huru gr
det till? frgar du vl. Jo ser du, det gr, ehuru verkeligen
underbarligen ty alldeles ofrmodadt r Friherrinnan nu garinna till
ett sknt, stort gods, belget omkring hela 16 milen ifrn S. Hon hade,
hvilket jag alldrig hrt henne omtala, en mgta rik slgtinge, en
Grefve X., till hvilken hon befanns vara den enda arfvingen; denne har
i flere rs tid, vistats utomlands, i hopp att derstdes tervinna sin
frlorade hlsa; pltsligt erhller hon nu underrttelse om hans
nyligen intrffade dd, hvilken frstter henne i besittning af all
hans betydliga qvarltenskap. Att efterse detta, i lngliga tider
vrdslsade och frfallna grefskap, blir naturligtvis nu en ndvndig
fljd; och som Friherrinnan tror det for hennes egen helsa skulle verka
alltfr frdelakligt att fretaga denna lilla resa, har hon nu i godhet
freslagit mig, att p den hlifva sig fljaktig. Hon fruktar likvl,
att jag dervid torde komma att uppoffra fr mycket, och att de 16 milen
p en nio  tio veckors tid kunde skrmma mig. O! hon vet ej huru
tvrtom, jag utur djupet af min sjl, tillsnder henne, och en huld
Frsyn, den innerligaste tacksgelse, fr det, p ett s obegripligt
stt, jag sett mina tusende gnger drmda nskningar uppfyllde.

Som jag frutsg, Emilia! innehll C----s bref endast frnyade
upprepanden af den mhet jag vet honom s upprigtigt hysa till mig. Han
erbjuder mig deri, utan omsvep eller omvgar, sitt krleksvarma hjerta,
frenadt med sin hand, och en fullkomligt bekymmerfri framtid.
Verkeligen tyckes hans lycka bero af mitt antagande utaf detta anbud,
hvarvid, enligt allt hvad jag kan fatta, han gjort sig ett s alltfr
skert begrepp. Han har, skrifver han, allt sedan min afresa, oaktadt
omgifven af sin mest vrderade vn, icke njutit en enda gldjefull
timme, emedan han finner gldjen fullkomnad, endast i dens sllskap,
hvilken han i djupet af sitt hjerta tillber. fven nu vill han med
otlighet rkna timmarne intill den dag, han kan erhlla det svar han
s glad tror att skall stadfsta hans framtida sllhet. Hvad jag, efter
genomlsandet deraf tnkte och erfor, vet du. Jag hastade ocks genast
derefter, att utur djupet af mitt hjerta, sga honom allt hvad detta
hjerta knde. Att hans nskningar icke finna gensvar i mitt brst,
torde han snart f erfara, likvist tror jag med all skerhet, att han i
medvetandet om min sanna vnskap, skall knna sig, om icke lycklig
tminstone lugn. fven Friherrinnan delgaf jag allt, s vl den hos
henne sist passerade aftonen, som innehllet af hans bref, samt mitt
svar der, hvilket sistnmnde, ppet och henne till genomlsning
medfljde. -- Att hennes bref i dag, till strsta delen, angick denna
angelgenhet, kan du vl frmoda. Hon tyckes verkeligen vara hgst
fverraskad af det frtroende jag lemnat henne, samt beder mig noga
fvervga det steg jag tagit, frestllande mig med mhet, hvad jag
medelst afslende af C----s hand frlorar. "Utgrunda", yttrar hon, "i
djupet af din sjl, om icke der mjligtvis den varma vnskap, hvilken
du lofvar honom, nnu kan uppblossa till en m lga; lek icke bort dde
din, och en redlig mans vlfrd genom ett frhastadt beslut, hvilket du
i en kallare moment, ja vl, i en mrkare framtid kunde ngra. Vet, att
en hederlig, reel karl kan lska, ja, nda till ursinnighet, men,
aldrig krypa, och det gjorde han, om han upp ditt engng gifna afslag,
kunde frnya sitt anbud. Betnk hvilken ljus framtid hans frmgenhet,
frenad med ett krleksfullt hjerta, kan bereda dig; och sedan du nnu
yttermera och alfvarligt fverlagt allt detta, frst du svara mig, ty
endast derefter icke frr, afsnder jag ditt till honom adresserade
bref." Att ett moderligt lskande hjerta frestafvat henne allt detta,
finner jag med innerligaste tacksamhet; men, att mitt beslut hrvid
icke af envishet, nej, lngt derifrn, men under det lugnaste
fverlggande, och tolkadt af min innersta sjl, icke kan blifva
annorlunda, det upprepar, och knner jag fven. Sledes mste, fr att
tillfredsstlla Friherrinnans stundan, jag nnu yttermera genom
resonerande i denna sak, fvertyga henne om huru moget jag redan
behandlat detta mne; huru, enligt hvad frhllandet r, jag olyckligt
nog lrt mig frnskilja den sig ovilkorligt upptckande lidelsen vi
kalla: krlek! ifrn en lugn fridfull vnskap! O! leka skulle jag ju d
grymt med hans knsla, om jag t slumpen ville fverlta en mjlig
framtida mhet, om jag t rikedomen, den uslaste vinst fr ett
krleksfullt hjerta, ville uppoffra s vl mitt, som hans. Och
sluteligen, en, om ra s begreppsls varelse ville jag vl alldrig
tnka mig, den der fr sitt njes skull gde samvete att gyckla
alfvare, fr att infr sina ftter kunna se krleken, under lskvrd
svaghet bja kn. O nej! nej! hon r en ovilkorlig knsla, fr mig icke
tnkbar till ofvertalande, eller uppmaning. Numera terst mig hgst f
dagar, att vistas p detta s fridfulla Liljedahl, och, ehuru tiden hr
fr mig ofrmodadt frlngts till en hel vecka, finner jag den likvl
hafva jagat undan. Friherrinnans bref tillknnagifver, att jag icke
fre afresan till ----krona, hennes nyss rfda Egendom, behfver
tervnda till staden, emedan hon med nje sger sig gra den lilla
omvg af tvenne mil, fr att jemte afhmtandet af mig, kunna gra
Hofrdets sitt besk. Den arma Friherrinnan! dessa dagar skola sledes
af henne egnas till en smrtfull skilsmssa ifrn sin lskling, jag
frestller mig lifligt, till hvilken grad hennes hjerta deraf mtte
lida. O! kunde min dotterliga tillgifvenhet helst till ngon ringa del
mildra hennes billiga saknad. -- Tnk dig dock Emilia, en fr Hofrdets
familj s smrtsam hndelse, hvilken fr ngra dagar sedan kommit att
pltsligt skymma deras eljest s klara himmel; lilla Adolf skulle,
neml. p de yngre barnens entrgna begran, jemto sin Lrare, p en
veckas tid, ter eftersndas, p det den lskade lekbrodren i deras
omgifning kunde blifva i tillflle njuta af sommarens rika hofvor,
hvilka naturligtvis utan honom fr desse, omjligt gde samma
interesse, hvarfre Hofrdets vagn, redan dagen fre deras vntade
ankomst, var dem emotsnd. Alla sutto i glad vntan; nnu blott en
timme och den s mycket efterlngtade brdren kunde, jemte sin Lrare,
redan vara anlnd. Snart hres verkeligen en vagns rullande, och bda
systrarne, som sedan en god stund sttt p utkik, ilade, i fullt sprng
utfr trapporne, med ppnade armar till vagnsdrrn -- men ack! ingen
Adolf! -- Den trygge Herr Magistern utstiger, obesluten, huruvida han
p godt maner skall kunna frklara sin lilla elevs uteblifvanda; --
dock, artigheten bjuder ju honom frst stiga in, derp berttar han i
skonsamma ordalag huru Adolf, alldeles yr af gldje att slippa hem,
till vinnande af tiden, skulle frska medelst tistelstngen omvnda
vagnen; huruledes den, slende p en hjd, vid rrelsen ftt fart,
brjat rulla, och, o Gud! huru Adolf som ej mgtat terhlla densamma,
fallit omkull, samt emellan hjulen och en sten, krossat armen. -- Huru
frbyttes nu i hast gldjen till sorg; tnke man sig, den arma
Hofrdinnans ngest, vid frestllningen om sitt barns tillstnd; trar
och snyftningar, smrtans s naturliga knnetecken, fldade nu utan
uppehll, och den sig ptrngande tanken, att Herr Magistern af
skonsamhet ej yppat rtta frhllandet, mhnda dden, injagade
frtviflans oro hos de lidande frldrarne. Sluteligen, sedan man ngot
hunnit sansa sig, beslts att genast inresa till den lille lsklingen.
Fadren och modren voro sjelfskrefne, -- men till hugnad och frstrelse
fr Adolf, skulle en af de sm flickorna f tflja. Nu uppstod en
strid, hvilken efter vanligheten nedvgde Hannas vgskl. Leontine hade
flere gnger varit modren fljaktig vid dess utfarter, och sledes var
Hanna nu fullkomligt berttigad dertill. "N flickor" yttrade sig
Hofrdet, "hvilkendera kommer med? fort nu, ty vagnen frespnnes
redan. Hanna! det r ju din tour, skynda dig min flicka." Hanna stod
med nedslagna gon och klappande hjerta, och skulle innerligt grna
hastat den lskade lekkamraten till mtes; men, frugtande Leonines
missnje terhll sig hennes gldjeyttring. ndteligen, med armarne
omfattande fadrens hals, utropar hon, "Lt Leontine resa, hon res s
grna, och jag fr vl snart hlsa p den stackars Adolf, r det ej s
min Pappa? Hlsa dock honom mycket, mycket ifrn hans Hanna, och",
tillade hon med lgre rst, "sg honom att fven jag s grna kommit."
Rrd tryckte Hofrdet henne mot sitt brst: "S, min lskade Hanna!
vntade jag dig! rtt snart skall du tflja mig till din broder." Nu
uppstod ett sprng, -- Hofrdinnan, mostrar, fastrar, domestiker, allt
skyndade om hvartannat. Fr lraren, och de resande, uppdukades i hast
allt, hvad Fru Hofrdinnans vl fournerade skafferi kunde stadkomma;
koteletter, kappor, biffstekar, tortor och hattar, svfvade om hvarann,
och syster Leontine underlt ej, att i strsta hast begagna sig af
Hannas delmod, hvilken med lskvrdt nit, skyndade att till henne
frambra alla behfliga res-effecter. Den qvidande Adolfs arm tycktes i
hast blifvit glmd, och i stllet frambefalltes nu bomull och vadd,
hvaruti Leontine frnmligast skulle inlgga perlor, ringar, nipper och
band, spetsar och shawletter, liksom till en resa fr flere mnader,
och sedan allt vl vardt iordningstllt, husfrun utgifvit sina behriga
ordres, samt nyckelknippor och ls i plitliga hnder fverantvardats,
fretogs den fyra mils lnga resan.

I dag ro likvl s vl Hofrdet, som Hofrdinnan, tranquiliserade
ifrn staden tervnde, sedan de blifvit i tillflle frvissa sig
derom, att olyckan, ehuru smrtsam, dock ingalunda finnes ohjelplig.
Den lille lsklingen tnjuter nu, omgifven af sin leksyster, samt gamla
Bata, hvilken vid detta tillflle blef honom omistlig, en skicklig
lkarevrd, hvarigenom Hofrdets, som hrvid komma att toura i
phlsningar hos honom, om sist 6  7 veckar ter hoppas se honom
fullkomligt terstlld. Rosas sllhet har d jag undantar den pinsamma
smrta hennes hjerta genom brdrens olycka erfor, under denna sist
frflutna vecka, varit obeskriflig. Hon har dageligen under glad oskuld
njutit af sin s ppet, s mt lskade R----s hrvaro. Ack hvilken
skatt han i henne ger, hennes rika inre utveklas stundeligen mer och
mer, i allt ljusare, allt hgre glans. Hvilka dla och herrliga frn,
hafva icke slumrat i detta rena hjerta; hvilka skna men mtliga
blommor lofva de icke att under en m vrd uppdrifva; o! det tillhr nu
endast och allenast honom! till hvilken hon med det unga oerfarna
hjertats fulla frtroende fverlemnat sig, att blifva denna mme
ledare; och ve! ve! fver honom, om han frrdiskt nog kunde hafva
hjerta att vanvrda, eller frtrampa denna spda planta. -- Jag har p
dessa dagar mer n hr frut, med mig sjelf frsonats i tanken p R.,
och mste nu medgifva att mina farhgor, i anseende till honom, haft
ingen, eller tminstone en alldeles falsk grund. Han tyckes s helt och
hllet ga blott en enda tanke, ett enda hopp: gandet af sin Rosa,
hvilken han ordentligt afgudar. Huru tillfredsstlld lemnar jag icke nu
henne, den hulda; ty hoppet, det ljufva, det smickrande, och alltid
begrliga, tillhviskar mig s vnligt och frtrstansfullt: "Hon skall
bli lycklig."




Den 13.


Friherrinnan r hr, o! hvilket ondeligen ljuft terseende.
Jag r s lyclig s jag knappt kan tnka mig ngon strre frjd, n dem
jag fr nrvarande njuter. Hvilken ofrklarlig knsla frer mig s
oemotsndeligen till henne! tacksamhetens, fr s mycket undfnget
godt, visserligen, men utom den, fven skert det hos henne, och allena
hos henne sig s ljuft uppenbarande, hga sllhetspridande, ngot, fr
hvilket jag sannerligen ej finner ord. Hon tyckes vara rigtigt
tillfredsstlld fver min vistelse p landet, och finner, hvad
verkeligen fallet r, mig hrstdes blifvit ganska frodig och fet.
Hofrdinnan r ondligen charmerad af Friherrinnans ankomst, samt
uppbjuder all sin frmga, att gra den sistnmndas vistelse hr s
treflig som mjligt. Redan morgondagen r bestmd till vidare
fortsttande af resan, och, fr att helt och hllet kunna egna Rosa det
terstende af aftonen, har jag under det man der nere mangrant samlats
kring thbordet, p ett gnablick smugit mig undan, att i dessa i hast
tecknade rader, sluteligen hrstdes sga dig ett farvl! jag skall
hrefter jemte Rosa, upp Hofrdinnans uppmaning, hasta att under
prydlighet iordningstlla Friherrinnans blifvande sngrum, hvarvid,
ssom utgrande den frnmsta prydnad, en del af Rosas skna blomster
ej f saknas. A propos af Rosa! kan du vl Emilia frestlla dig
ngonting mera underbart, i gr aftons, voro vi, R., Rosa och jag,
promenerade till Rosas lsklingsplats, torfsoffan under berget; aftonen
var gudomlig, solen just i sin nedgng kastade i den spegelklara sjn,
hvilken nra derintill bildade en liten vik, sitt praktfulla guld; icke
ett lf rrdes, den hgtidliga tystnaden afbrts endast stundom af ett
och annat frbi surrande bi, hvilket till ngon honungsrik blomma
smugit att hmta ny nring. Vi sutto alla betagna under njutning af den
herrliga sommarqvllen, d, borttorkande en tr ur sitt ga, Rosa helt
ofrtnkt yttrade: "Lt vl se, nr och under hvad frndringar vi alla
tre, p samma denna plats, hrnst sammantrffa, och om dervid du
Mathilda! och du min dyre Ludvig alltid lika ofrminskadt skall lska
eder Rosa. O! nr jag tnker upp att ej s vore, att Mathilda vore
lngt, lngt aflgsnad frn mig, och att du!" (hrvid kramade hon
synbart den hand, hvilken i sin hll hennes innesluten) "icke mera
lskade mig, d vill mitt hjerta redan brista af sorg. Derfre,
upprepen mig nu bda, d vi troligen fr sista gngen under denna glada
sommar, hr, p denna min barndoms kra plats, ro tillstdes, upprepen
fr eder Rosa, det ni aldrig viljen glmma henne, aldrig skolen hafva
hjerta, att frnrfva henne eder mma, henne s outsgligt lycklig
grande krlek." Hon tystnade, ty trarne, hvilka nu ymnige
fverskljde det tcka ansigtet, hindrade henne att fortfara. R. hade
under rrelse, med bda armarna hrunder omfattat henne, samt kysste,
till bevis p sina, med hennes fverenstmmande knslor, oupphrliga
gnger hennes fina sammetslena hand; han syntes verkeligen s skakad,
s han p en lng stund icke frmdde yttra ett ord; sluteligen afbrt
han dock den intrffade tystnaden, medelst ett uppmuntrande skmt:
"Huru kan vl min ljufva Rosa", infll han, "ngonsin tnka sig ngot
annat, n att du alltid evigt lskas, dyrkas, ja frgudas af din
Ludvig; frjaga fr Guds skuld all annan tanke, ty motsatsen skulle
sannerligen mycket sra honom, som varit lycklig nog att vinna din
mhet; du hulda! lskvrda varelse. Men fr jag", tillade han sklmskt,
"min Rosa. frutsp huru och under hvad frndring vi i nsta sommar
hr skola rkas, s r det, betrffande oss, ssom ett lyckligt
lskande frenadt par, d skall du vl med Guds hjelp, min Rosa, redan
burit den grna friska kransen", och hrvid gjorde han muntert med
handen en liten ltt utmrkande rund kring hennes lockiga hufvud; --
men han hade knappt uttalat dessa ord, frrn ifrn det fullkomligaste
lugn, en hftig vderil hvinande for igenom luften, olustigt omkrusade
vikens klara yta, samt skakade vldsamt trdens lf; och, vare sig nu
mjligen af vindens verkan, eller af den rrelse den ltt under berget
sittande R----s arm kring Rosa gjort, allt nog, i samma gnablick sg
man en verkeligen icke tillfrene observerad Murgrnsranke, hvilken
frmodeligen kring bergets remnor letat sig en vg upp, i en hgst
naturligt bildad krans nedfalla fver hennes hufvud. Denna anblick var
s imponerande, s jag omjligt kan frklara hvad jag dervid erfor.
fven Rosa var af den intrffade frskrckelsen vid rankens ofrmodade
nedfallande s hftigt betagen, att p det nyss frut s lifligt
blomstrande anletet, nu icke tecken till en droppe blod stod att
finnas. Vi ndgades sluteligen, fr att ngot upplifva henne, gra en
tour kring trdgrden, hvarunder hon smningom i det ter intrffade
milda aftonlugnet, fick terhemta sina krafter. Men nej, nu hinner jag
ej mera; god afton, och god natt min Emilia! jag hr redan Rosas ltta
steg i trappan, hon kommer nu jemte R. att afhemta mig till
blomsterskrden. God natt!




----krona ben 22 Augusti.


Uh! ett s stort, vidt och dsligt hus, med sina frfrliga tre fulla
vningar i hjd, sina ofanteliga grstensmurar, sina gammalmodiga
hvlfda fnsterfrdjupningar; ett fasligt nste, jemlfrelsevis med det
tcka nyss lemnade Liljedahl. Jag kan ej frst, huru ett friskt
menniskosinne, p ett s onaturligt stt kunnat frdsliga sin
vistelseort. Men, jag vill likvl icke skrmma dig till dds Emilia! du
kunde d ej f erfara huru man dock underbarligen kan somna, vakna och
lefva roligt nog, under dess dystra tak. Den 18 om afton, just i
solnedgngen rullade Friherrinnans vagn fram genom den mrka,
evighetslnga alle af urgamla oagade bjrkar hvilken leder upp till
slottet, samt stadnade kort derefter vid porten af den stora man- eller
borggrden vid ----krona. Vi hade, fr att fullkomligt kunna njuta af
vr resa, kt alldeles piano, det vill sga p en vg, af 16 mil,
anvndt nrmare fem dagar, hvarunder heller icke ngot enda, vid vr
frbifart i gonen fallande trefligt stlle, oskdadt gick oss ur
sigte. Hr, under skuggan af ngra vackra trd, intogs vr lilla
frukost, der vid bruset af ett tckt vattenfall var middag, der invid
randen af en klar , vrt th, och s vidare. De voro verkeligen
helgedagar alla under denna frd upplefvade. Men vi hade nu, som sagdt,
vid slutet af den femte upphunnit vrt ml, hvardera onekligen litet
brydde fver det mindre trefliga intryck, stelheten och dysterheten af
de oss omgifvande fremlen, ovilkorligen p vra sinnen verkat. Men
hr var dock icke stllet till ngon lngre besinning, jag hoppade
sleds frst ut, samt hjelpte derefter Friherrinnan att fven nedstiga.
Nu syntes en gammal man, med stapplande gng, derefter ett par qvinliga
varelser i bl bindmssor, och snygga frklden nrma sig oss. "Det r
visst den ndiga Friherrinnan", yttrade ifrigt bugande den kraftlse
gubben, i det han med slottsnyckeln i band, trdde fram till
Friherrinnan; "den nye frvaltarn, hvilken fr en par dagar sedan
anlnde, har redan beredt oss p detta ndiga besk, behagar hennes
hga Nde stiga upp till slottet, eller". -- "Hvar har den nya
frvaltarn bosatt sig", frgade Friherrinnan, i det hon vnligt rckte
gubben, samt de bakom honom stende qvinnorne sin hand, "och hvar
finnes han fr nrvarande, d han icke hr synes invntat min ankomst?"
-- "Han gjorde i dag en liten ridt till kyrkobyn, belgen ungefr en
half mil hrifrn", svarade under frnyadt bugande gubben, "dock torde
han icke s alltfr lnge mera drja; men, behagar icke hennes hga
Nde uppstiga?" och hrvid gjorde gubben ter en liten meningsfull gest
med nyskeln. "Hvar logerar den nya frvaltarn", upprepade nnu en gng
Friherrinnan sedan gubben tystnat, "Ni har vl fr honom utsett ngra
anstndiga rum?" -- "Den unge herrn sger, det genom brefvexling hennes
hga Nde utlofvat honom f bo uppe i slottet, emedan han visste rummen
hr i nedra flygeln s frfallne, att med svrighet endast trenne af
dem, desamma jag med hennes hga Ndes tilltelse bebor, kunna
begagnas; likvist har han fre hennes hga Ndes ankomst icke vgat
gra ngot intrng i Slottet, utan har tills vidare jag t honom inrymt
ett af mina." -- "Nej, nej", afbrt Friherrinnan tvrt gubbens oration,
"det gr ej ann, Ni mste nnu i denna afton se till, att hans effecter
blifva msade hit upp, helst i nedra vningen, emedan jag sjelf rnar
begagna den fre, frstr ni mig?" -- "Alldeles som hennes hga Nde
befaller", tertog gubben, vnde sig nu lngsamt om, samt gick i
lutande stllning att fr hennes hga Nde ndteligen ppna de hga
frstugudrrarne.

"Alla goda andar st oss bi", hviskade jungfru Annette halfhgt, d hon
under ppackning af nattsckar, resknyten, cartoner och pirater, nu
jemte oss frige brjade tga trapporne uppfre, "man vgar hr icke
ens tala hgt, ty det frfrliga ekandet ifrn hvarje hvalf upprepar ju
s hemskt och nsvist, hvart enda ord man sger; sta Mamsell g ej s
fasligt fort, jag tycker verkligen det stndigt nappar mig i kjolarne,
ack! ack! det hr blir nd rtt fasligt." -- "h, du pratar, lt bara
g nu, dermed vnjer du dig snart." -- "Jag tror dock ej", hviskade hon
terigen, hoppade i hamn och hl efter mig, och nu intrdde vi i en
stor urmodig med hjeltar och pantsarkldde riddare -- oljemlad sal.
"Min Gud! s mycket folk", suckade Annette, ngslig, "hvar skola vi g
vidare Fru Friherrinnan?" Friherrinnan gick frut, och vi fljde henne
efter till ett t grden liggande solbelyst rum; hr andades Annette
ter. "Se hr, ja hr r verkeligen bst", hviskade hon, "om man endast
ej vidare skulle behfva se den frfrliga samligen i det stora
rummet." -- "N det skall du slippa", sade Friherrinnan muntert, "se
hr", och ifrn det nst intill liggande rummet, visade hon henne nu en
drr, hvilken man sg bestmt ledde till den nyss passerade coridoren.
Annettes gldje hrfver var obeskriflig; hon flg liksom jagad trappan
utfre, fr att nnu med betjentes tillhjelp -- i frn den medfljande
packvagnen -- uppbra vra terstende effecter.

"N Mathilda lilla", yttrade Friherrinnan, sedan den spkrdda Annette
gtt, "hvad sger du nu, tror du vl dig g i land med en vistelse af
tio  elfva veckor hrstdes?" -- "Hvilken frga Fru Friherrinna; jag
icke allenast enligt Friherrinnans ord tror mig dermed g i land, men
fven under Friherrinnans omgifning komma att trifvas hr fullkomligt
vl. Stllet r vl ngot trist, men man frer ju s ofta trefnaden med
sig, och s hoppas jag fven nu skall blifva fallet; jag r fr min del
ondeligt belten med detta Friherrinnans godhetsfulla frslag." --
"Verkeligen, n det skulle af hjertat fgna mig, vi skola ock
sannerligen, som du sger -- bjuda till, att hr infra trefnad;
mhnda skall det med en god vilja blifva oss lttare -- n vi nu kunna
frmoda." Hrefter brjade under muntert stk, s vl Friherrinnan, som
jag att p bsta vis, fr natten -- iordningstlla vra tvenne sngrum;
morgondagen skulle vidare bestmma fr bekvmligheten erforliga
ndringar. Sedan nu allt, med Annettes och de bda qvinnornes, (den
gamla inspectorens hustrus och dotters) tillhjelp -- blifvit stllt i
behflig ordning, gingo Friherrinnan och jag, under det Annette, i
samrd med de nyssnmnda, franstaltade vr lilla qvlsvard, att ngot
s nr taga i sigte lgenheterna kring slottet. Trdgrden till
exempel: med sitt fina utmrkt vl arbetade jernstakett, ger vl det
mst pittoreska lge man kan tnka sig; den r vl mycket frfallen,
fverallt bevuxen med alns hgt grs, men besitter de sknaste
planteringar, af prgtige kastanier, ekar, lnnar och boktrd; vid dess
nda resa sig kringliggande strckor af klippor och hjder, bakom
hvilka en tck trd omvuxen insj vnligt erbjuder sin spegelklara yta.
Ett Gtiskt tempel med sitt prydliga torn och sina hvflda
fnsterbgar, stende p en flat klippbrant, hvarifrn man ger en fri
utsigt, bidrar att gra detta stlle af nejden ganska sknt. Fr resten
ligger sjelfva byggnaden mycket dystert och skogomringad; i synnerhet
tyckes p ena sidan om densamma, solens strlar aldrig kunna
genomtrnga. Alla flyglar, uthus, stall, ladugrdsbyggnader etc., ro
af sten och se hgst ovnliga ut; borggrden deremot r obeskrifligt
vacker, cirkelrund, samt omringad af skyhga lummiga ekar. Midt upp
densamma ses en ofantlig rotunda med ett enda trd, s ttt lummadt,
och stort, att under dess vidt omfattande grenar -- minst trettio
personer kunna beskyggas; kring dess kolossala stam lpa tvenne rader
grnmlade karmbnkar, med ryggstden frn hvarandra, s en allmn
sllskaplig conversation der behagligt kunde frsigg. Vidare hannt jag
icke taga i skrskdande, ty nu tillsades om aftonvarden, och i fljd
deraf uppsktes ter vra rum. Fljande morgonen, -- jag vaknade
ovanligt tidigt -- hade jag under tysthet smugit mig ur rummet, fr att
med klara gon, och i full dager kunna uppfatta hvad under den
fregende aftonens dunkel till en del blifvit mig frborgadt, och
vandrade sledes, icke utan ngot stoiskt mod, genom de aftonen frut
passerade rummen, till den stora salonen, der jag nu fick skda hela
Riddarskaran i sina forntida drgter, dels bevpnade i pantsar, hjelmar
och skldar, dels fredligt sittande till hst upp prgtiga vltecknade
gngare. Denna sal mtte varit ypperlig i sin gares vlmaktstid, ty
teckningarne voro hnfrande, lefvande och naturliga. Vidare pnade jag
nnu en drr, hvilken p gnislande gngjern inlt mig i ett rum,
troligen bestmdt till samlingsrum; detta var rtt prgtigt med inlagdt
golf, stora speglar ehuru svarta af damm; en urmodig men ytterst vl
arbetad mssingskrona, purpursammets-bekldde mahogyne-meubler och
ngra utmrkt vackra men fven fulldammige gyllene ramade tableauer;
hrifrn frde mig nyfikenheten till det nrgrnsande rummet; men
frestll dig min frvning, att ibland damm, papper och luntor,
vanvrdade kldesplagg m.m. finna en prydligt uppslagen, dammfri och
putsad flygel; jag blef deraf ganska surprinerad, och kunde omjligen
icke afhlla mitt begr att ansl detsamma. Tonerna voro visserligen
icke fullkomligt rena, men dock ingalunda mera missljudande, n man
ofta, i synnerhet p landsorterne, finner dageligen begagnade
instrument; detta var sleds ett bevis upp dettas ovanliga godhet.
Sedan jag ett flygtigt gnablick preluderat hrp, fortsatte jag
vandringen till det ter nstligganda rummet, ett litet kabinette med
nischer och lnndrrar frutan nda; detta var det enda, som frefll
mig verkeligen hemskt, och hade jag sannerligen icke lust att lnge hr
frbida, Annettes onaturliga frugtan hll nstan p att smitta mig; jag
betraktade blott flygtigt ett par charmanta vackra fruntimmers
portraitter, hvilka, bevarade under grna urblekta siden-frhngen,
hngde p dess vggar, samt tillslt ter drren. nnu ngra accord p
instrumentet, hvilket med ganska liten underhjelp kunde blifva rtt
herrligt; derefter en par sm sngstycken, s nnu en par ditto, Gud
vet huru lnge jag hr -- der jag s ofrmodadt upptckt ett fr mitt
sinne s njutningsrikt freml kunnat bortdrmma min tid, om icke
tanken p Friherrinnan pltsligt manat till min pligt; jag hastade nu
ut genom hela strckan af rum; men tnk dig Emilia min, jag vill ej
sga frskrckelse, ty det freml hvilket nu mtte mina blickar, var
minst skapat att injaga ngon sdan; men min bestrtning, kan jag vl
sanningenligt benmna det underbara jag erfor, d jag i salonen mtte
en, ifrn vra rum utkommande ung, vlvxt utomordentligt vacker man;
vi stadnade ovilkorligt bgge p en gng; han troligen lika ofverraskad
som jag, att bland denna dda samling s oprknadt, finna en lefvande
varelse. Den gldande hettan p mina kinder vckte mig ndtligen till
besinning; jag gjorde nu i strsta hast en liten bugning, hvilken han
med alldeles makals grace besvarade; hvarefter jag, likasom bade
Annettes spken efterrusat mig, i full fart ilade de terstende rummen
igenom, rakt intill Friherrinnan; hr stadnade jag andls: "min ndiga
Friherrinna! hvilken, hvilken! kunde den person vara, som denna tid p
dagen och oss ovetande gr sin tour igenon rummen, och den jag just i
gnablicket mtte promenerande i stora salonen flere rum hrifrn; jag
kan ej beskrifva den hpnad som vid hans anblick intog mig." -- "Min
Gud Mathilda, du r ju alldeles uppskrmd, var den person hvarom du
talar d, s fasligt frskrckande? se hr, jag tror verkeligen du
behfver vatten." -- " visst icke min ndiga Friherrinna, jag blef
bara ltt brydd, det var mig s alldeles ofrvntadt, att hr finna
ngon gst; men befaller Friherrinnan icke upp Annette?"-- "Nej, nnu
icke, du mste dock gra mig begriplig hvem den personen mjligen kunde
vara, du s oprknadt p dina strftg mtt, var han gammal och ful,
s var det ovedersgligen Inspektren, hvilken du troligen sedan i gr
aftons torde glmt?" -- "N du min Gud! nej, tvrtom, han var helt ung
och vacker, och har troligen nnu aldrig i sin lefnad varit Inspektor."
-- "N kors, s du ocks kan utfra en sak, nu gissar jag, det
frmodeligen var min nye frvaltare; ja men, han ser ej illa ut, s
mycket jag i hast kunde finna; han var fr en stund sedan uppe fr att
gra mig sin skyldiga uppvaktning; karlen ser temmeligen hygglig och
stdad ut, och tyckes fr sin ringa del, uppsnappat en god portion af
den behfliga verldspolituren, det fgnar mig s mycket mer, som jag
verkeligen -- ehuru p lngt afstnd -- med honom rknar slgtskap,
och r det fven till en del genom hans mor, en ganska hederlig
vltnkande, ehuru mindre bemedlad enka, jag -- sedan nemligen denne
S., fr ngon tid sedan lemnat dess militaire-bana, p hvilken han
redan var upphunnen till Lieutenantsgrad -- sjelf freslagit honom
tillsynen of denna vidlyftiga egendom." -- "Och hvilket frslag han
antar?" infll jag. "Ja visst, om han r en driftig menniska, vill han
vl ingalunda insfva sig i overksamhet, dessutom br han hr komma att
finna sin rikeliga utkomst, s han med den kra modren, ganska
bekymmerslst kan lefva, och trhnda redan i nsta r, hvilket jag
rtt grna skulle se, blifva stllets duglige Arrendator." Sledes en
Herr S. tillfrene Militaire, nu frvaltare hos Friherrinnan: allt
detta gick nu om i mitt hufvud. Jag stod nnu och funderade upp herr
S., Militairen och Frvaltaren, d Friherrinnan, hvilken hrunder
betraktadt mig, infll: "Jag undrar sannerligen ej fver din hpnad
Mathilda, att i den der costumen mta en ung karl, se dig dock i
spegeln." -- Jag kastade nu gat dit, och med en vl ganska fin och
ganska snygg, men likvl ganska fverfldig nattmssa, ditto en hgst
legert psatt morgonhabit, stod jag nu pionrd i lebens grsse,
skdande min egen vrda person; Friherrinnan drog p munnen: "skynda
dig nu att litet omsorgsfullare rangera din toilette, ty i gnablicket
tillsger Annette om frukosten, den vi naturligtvis ssom vistande i
ett hus, gemensamt med S. skola intaga." -- "Ach! fr jag ej lof att
derifrn uteblifva?" -- "Hvilken nyck, och till hvad ndaml? du vet
Mathilda lilla, sdant der pryderi blir mig aldrig i smak." -- Jag flg
nu att ombyta drgt. Qvarten derp intrdde Annette med frukostbudet,
hvarefter Friherrinnan och henne i hamn och hl, jag gick att en par
rum derifrn intaga den nmnde dejeunn. Hr stod nu lutad emot en
fnsterpost, den frskrcklige Herr S. Vid vrt intrde nrmade han sig
Friherrinnan, fr hvilken han n yttermera gjorde sin vrdnadsfulla
bugning. -- "Mamsell Sommer", "Herr S.", presenterade oss Friherrinnan,
hvarvid vi ter tigande gjorde hvarannan les honneurs. Till min stora
gldje upptogo nu s vl anrttningarne, hvilka genast tillgrepos, som
de samtal hvilka af Friherrinnan stundligt underhllos, s lyckligt
hvar och ens tankar, s fven jag smningom glmde hela frtreten af
nattmssa, morgondrgt och frlgenhet. Herr S. visade under hela tiden
en till hgsta grad upphunnen belefvenhet, ltthet i conversation, och
elegance i stt och hllning; jag vgar bestmdt sga att Rosas R. i
all sin fullkomlighet likvl betydligt kommer att st efter denne, ty
det utmtte ngot pretentieusa, och jag borde vl ej sga: illslugt
spefulle hos R. r ifrn den ppna ljusa blicken hos denne --
fullkomligt frsvuret. Efter frukosten rdslog man om den fr oss
beqvmaste frdelning af rum. Friherrinnan skulle fr sin rkning
behlla de tre frsta, med sin egen utgng (dem nemligen hon nu
innehade) jag de tvenne derefter fljande -- ett strre och ett mindre
-- med ovilkorlig genomgng af salonen, d Friherrinnan njt sin morgon
eller middagsslummer. Derefter flyttades hela frmiddagen meubler och
frndenheter frn rum till rum, till dess vi hvar och en med vra
inventioner blefvo fullkomligt beltne. Middagen, s vl som alla
hrefter blifvande mltider, serverades fr beqvmlighets skull, nere i
ett gladt ljust rum, liggande p motsatt sida af de trenne Herr S.
innehar. Hr hade Annette, till befrmjande af Friherrinnans
tillfredsstllelse, rigtigt gjort sitt bsta. Rummet s vl som bordet
var alldeles fullprydt med de enkla men behagliga blommor Inspektrens
lilla trdgrd kunnat prestera. Friherrinnan syntes fven s frnjd s
jag knappast ngongng tillfrene funnit lifligheten hos henne stigen
till hgre grad. Hon var mot Herr S. som mot alla, i synnerhet mot dem
hon finner frst skatta hennes godhet, uppmuntrande och egen. Hennes
frsta tilltal till Herr S. yppade det vnliga du, hvarigenom hon
troligen ville visa sig ej glmt den ringa slgtskap, hvilken i alla
fall mellan dem gde rum; att naturligtvis ett jemnt upprepadt; "min
ndiga Tante" blifver fljden, r begripligt. Efter-middagen
tillbringades med promenader omkring Grefskapet, hvilket r vidstrckt
och stteligt, men i anseende till dess ovanliga dysterhet, icke
vackert. D vi efter slutad aftonvard sade hvarandra god natt,
upprepade Friherrinnan nnu det Herr S. hdanefter s ofta han mjligen
sjelf dertill funne sig hugad, och hvad tid som helst p dagen, gde
bestmdt tilltrde till Friherrinnans rum: af hvilken vnlig tilltelse
han fven tyckes vela begagna sig.

P enahanda stt, halva dessa sist forflutne dagar frsvunnit.
Friherrinnan r ondeligt glad och njd, och hvad kan jag vl hgre
nska. Men jag har nu s sysselsatt mig med det nrvarande, s jag
alldeles glmt, att orda ngot om Rosa, hvilken likvl hos mig lefver i
ett stundeligt minne. Du kan vl tnka Emilia, att ingendera af oss
njt betydligt af hvilan, den p Liljedahl sist tillbragte natten. Rosa
utgjt, under oskuldens ppenhet, fr mig hela sitt hjerta, deraf icke
en skymt blef mig frborgad; hvad hon i R----s nrvaro p intet vilkor
skulle haft mod att vidrra, afhandlades nu under nattens tysthet
ganska frimodigt; hon avancerade i inbillningen till och med nda till
brudkransen, hvarupp R. under grdagens afton frt hennes tanke, och
hvilken, utan all frga skulle komma att best af Murgrn. Hon hade s
bestmdt infrlifvat sig med iden, att p hennes brllopsdag
ndvndigt en sdan borde pryda hennes hufvud, emedan s underbart, och
liksom af en hgre skickelse tillstldt, just i samma gonblick kransen
af R. blifvit omnmnd, fven Murgrnsranken till en dylik bildat sig
kring hennes panna. "Tnk Mathilda", yttrade hon lifligt och huldt
omfattande mitt lif, "om vi bda skulle lemna hvarann den fasta
frskran, att p vr brllopsdag bra vra kransar, ovilkorligt af
intet annat n Murgrn, kunde du ej lemna din Rosa detta lfte? sg?"
-- Nu mste jag ordentligt skratta; "n det var d ett curist phitt
kra Rosa, och hvarfre det?" -- "Jo, emedan jag frst nskade vi
blefve lika, och dertill, emedan en s sann och ovanligt trofast
vnskap slingrat sig en vg kring vra hjertan, borde fven denna
ovanliga och herrliga vxt, komma att p en sdan hgtidsstund kring
vra hufvuden slingra sina vackra fina grenar. N, lofvar du mig nu en
gng Malhilda, s vet jag du alldrig bryter." -- "Det gr jag visst",
sade jag beslutsamt, "s mycket mera, som jag vl alldrig i detta lif
torde komma att bra den af ngot slag." Rosa fll mig nu om halsen och
upptog med sina kyssar, det nu s skert och allt fr ltt uttalade
lftet. nnu fortsattes under msom lje och trar natten igenom vrt
prat, -- morgonen fann oss fullkldde och systerligt omarmande
hvarandra, djupt insomnade p Rosas soffa.




Den 3 September.


Huru ofta, huru ofta Emilia! har jag ej fattat den allvarligaste
fresatts, att i ngra rader samtala med dig, och huru ofta r icke den
ter s pltsligt omintetgjord. Jag frstr verkeligen ej hvarmed dessa
dagar s upptagits; men sannt r likvl, att oftast natten inbryter
frrn vi hr -- en hvar komma oss till hvila. Dock, ger jag med skl
Herr S. strsta skuld hri, emedan han ifrn tidig morgon till sednaste
qvll bestndigt hos oss utgr den dageliga gsten. De ro dock visst
icke ledsamma dessa dagar, men frg, oaktadt sin enformighet under
Herr S----s interessanta meddelanden, tvrtom med obegriplig fart. Han
r verkeligen en ondligt hygglig och lskvrd karl; tro dock icke min
Emilia, att det r endast jag som finner det, nej, Friherrinnan har nu
fven lemnat honom detta vittnesbrd; hon tyckes hlla rtt hjertligt
af honom, och han frtjenar denna hyllning fven; man kan icke se en
egen son med en mera uppmrksam, dmjuk och -- krleksfullare vrdnad
bemta sin mor, n han gr det mot Friherrinnan; huru skulle vl d ett
hjerta, s delt och godt som hennes, med annat, n den uppriktigaste
vnlighet lna ett dylikt frhllande. Hvad det r lyckligt att hon
funnit ett freml som tminstone till ngon del kan frstr hennes
saknad efter den lskade sonen, jag fruktade sannerligen, att hennes
humeur till ganska betydlig grad skulle komma att lida af denna
skiljsmssa. Men vill du nu veta huru vi till en del tillbringa vra
dagar? Jo, fre frukosten gra vi alla tre en promenade, ettdera i
trdgrden, hvilken Herr S. ltit sl s slt, och s jemn som ett
kammargolf, eller ocks i parken eller nejden ikring; derefter gres
vr frukost. Frmiddagen frgr med konversation, hvarvid Herr S.
obegripeligen nog, alldrig saknar mnen, eller ocks lser han hgt fr
Friherrinnan och mig som derunder arbeta rtt flitigt. Efter middagen,
medan Friherrinnan sofver sin middag, har Herr S. utbedt sig, men tyst,
du vet ju ej, huru har jag ock kunnat glmma att sga dig, det Herr S.
r en ypperlig Pianist, samt sjunger, sjunger Emilia s, som jag nnu
aldrig hrt ngon gra det; frestll dig huru surprinerad jag blef, d
hrom dagen, vid det vi alla gemensamt besgo rummen, han upp
Friherrinnans frga om han sjng eller trakterade fortepiano, svarade:
"ngot litet hvardera." P hennes derefter yttrade begran: "lt oss
hra fortepiano", accompagnera den sknaste, manligaste och mest
tjusningsfulla rst; jag ordentligt frstummades; till den grad
inverkade p mitt sinne, den hos honom s ofrmodadt upptckte
gudaskna talangen. Nu kunde jag fven ganska naturligt frklara, den
vid min frsta morgonpromenade uppslagne renglnsande flygeln, hvilken
d s srdeles vckte min uppmrksamhet. N vl, nnu samma dag
frflyttades p Friherrinnans franstaltande instrnmentet till den
stora salonen, hvilken erbjuder en fr musik alldeles frtrfflig
local. Att det sedermera af Herr S. vl stmdt och upphjelpt, icke
frblifvit ovidrrt, kan du vl frmoda. Men, nu tergr jag till vr
eftermiddags sysselsttning: under det som nmndt r, Friherrinnan
njuter sin middagshvila, har Hr S. utbedt sig att med sin viol, den han
fven med frdighet trakterar, f accompagnera mig p fortepiano, fr
att genom en dylik fning gifva min touch och takt, den smak och
skerhet, han pstr den nnu behfva; han finner ofta fel i min musik,
hvilket han ofrstlldt med likvl s utomordentligt iakttagen
grannlagenhet yttrar: huru roligt r det icke, att p ett sdant stt
hra sanningen; likas yttras den af honom fullkomligt afsljad, om
ngongng i vr conversation, olika begrepp eller sigter yppas.
Sedan Friherrinnan vaknat, fortsttes lsningen, eller ombytes
musikfningarne till muntra vackra sngstycken, i hvilka Hr S. med mera
tillfredsstllelse, med sin rst accompagnerar min; han r nemligen,
det jag vl alldrig skulle trott, fullkomligt belten med dess
enkelhet, emedan han ej lskar den granna konstmessiga sngen; derefter
promeneras mot aftonen, eller, i hndelse af fult vder, spelas boston
om ingenting, eller mjligen om en tallrick fullmogna krus- eller
krsbr, hvilka efter spelets slut repartiseras i tre olika delar, allt
efter de spelandes vinst eller frlust, hvaraf en hvar derefter
bespisar sig; men hvilka dock sluteligen till det mesta tillfalla mig,
emedan Friherrinnan fr sin hlsas skull icke vgar, och Herr S., om
jag s fr sga, icke nns ta serdeles deraf. Huru treflig kan icke
tiden gras fr menniskan, om ocks tillbringad p den mst otrefliga
plats, endast en sann harmoni sjlarne imellan blir rdande. Jag har
nnu alldrig -- under den tid jag tillbringat hos Friherrinnan, knnt
mitt inre s lugnt, s tillfredsstlldt, s intet nskande som hr; o!
att den lyckliga friden stndigt skulle erbjudas mig, s ogrumlad och
ren. I dag r Herr S. p ngra timmar utrest till nrmaste by, fr att,
i anseende till den yttre oeconomien hrstdes, vidtaga behflige mtt
och steg. Egendomen som r mycket frsummad, erfordrar en den
noggrannaste eftersyn, den Herr S. med de tvenne nyanskaffade
Inspectorerne ofta fr dela.

Friherrinnan, som i brjan icke ville medgifva Herr S----s ondeligt
gracieusa och gentila hllning, ndgades i dag sjelf kalla mig in till
sitt cabinette, fr att lta mig se, med hvilken ltthet han svingade
sig upp i sadeln, samt derefter satt till hst. Om du skulle sett honom
Emilia, i sin lilla bruna sidenfodrade bonjour, med sm solblanka
knappar, sitt yfviga brunlockiga hr, sin friska frg, sin
vrdnadsfulla bugning till Friherrinnan d han sluteligen med ett litet
gyllene ridsp, gaf den under honom otligt dansade krithvita gngarn
en obetydlig knpp; mina kinder ordentligt frgades derunder af fruktan
att, i hvarje gnablick se honom af den ystre, ovane hsten -- kastad
fvernda, och betagen af oro, utrusade jag vid hans affrd
ovilkorligen till mina rum, fr att nteligen se hans fortridt; men, se
der skrider under krmad gng, villigt lydande sin herres minsta nyck,
den tmde, s stilla och ltt, som hade hon hllits af jernband. Nu
tvrstadnar hon, gr en liten svng, nrmar sin Herre ngra steg till
slottet, hvarunder den skicklige ryttarn finner tillflle, att med
tvenne till msskanten lyftade finger gra mig sin hlsning; ter
vndes hsten med sirlighet, hvarefter, under sakta traf, det nu
smningom br vgen framt.

Klockan r redan mot fem, och nnu ses han icke terkommen.
Friherrinnan har hrunder ifrn mina fnster, flere gnger otlig
spanat t vgen, fr att erfara, om han icke redan torde synas, emedan
han bestmdt trodde sig vara ter emot kl. tre. Gud! mtte endast intet
ondt hndt. Just nu ropar mig Friherrinnan, hon nskar, det jag mtte
blifva henne fljaktig p den promenade hon -- fr att mta Herr S. --
tnker gra; ack! det skulle jag likvist fr mycket godt ej velat. Min
Gud! nnu en frnyad pminnelse, jag mste lyda. M vl!




Den 10.


Huru besynnerligt r ej menniskohjertat, verkeligen en underbar
ofrklarlig gta! -- kan du fatta Emilia, huru frskrckelsen och oron
fver en frmodad olyckshndelse till den grad kunnat uprra min
fantasie, och reta mina nerfver, s en par tre dygns opasslighet deraf
kunnat blifva fljden. Tnk dig, hvilken obetydlighet nu gaf anledning
till, att jag i ngra dagar hllit sngen: som jag omnmnde, var fr en
vecka tillbaka Herr S. utridande till en liten by, icke s alldeles
lngt hrifrn; att Friherrinnan tidigare hemvntade honom samt under
oro, jemte mig gick att invnta hans ankomst -- vet du fven; n vl,
klockan blef sex, sju, tta och ingen S. hrdes af, nu steg
Friherrinnans ngest till betydlig hjd, emedan hon frebrdde sig
hafva tilltit honom begagnandet af den hgst ystre hsten, nnu en
half timme tillbragtes af Friherrinnan under vntan, d hennes hlsa i
anseende till den kulna och redan fugtiga hstaftonen icke tillt ett
lngre uteblifvande; vi gingo sleds in samt satte oss hvardera vid
mitt kammarfnster, hvilket hade utsigt t vgen. Klockan led mot nio
hvarunder skymningen s synbarligen tilltog, s man knappast mera kunde
urskilja ngot freml, Men likvl kom ingen S. Friherrinnan
promenerade nu tyst lngs kammargolfvet, men jag hade omjligt frmtt
mig taga ett enda steg, s vldsamt klappade mitt hjerta, och
genombfvade mig den hftigaste oro. Jag knde mina kinder glda under
bemdande, att med mina gons tillhjelp, urskilja ngonting, hvilket
jag  vgen tyckte rra sig; verkeligen sg jag nu en mensklig gestalt,
men vandrande till fots, jag ilade under den obeskrifligaste ngest
trappan utfre och intill kket, dit den ankommande redan anlndt, och
just nu hll p framtaga en rd silkesnsduk, den jag bestmt igenknde
tillhrde S., Jag sg intet vidare, det svartnade fr min blick och
sansls nedfll jag i den bakom mig stende frskrckta Annettes armar.
D jag ter slog upp mina gon, stod Friherrinnan med sina uppfriskande
eau de lyser framfor mig, med hvilkas tillhjelp hon nu huldt bemdade
sig att terkalla mig till krafter. -- Efter frtrandet af ett glas
friskt vatten, lyckades det mig fven, att ter uppn mitt rum, der
Friherrinnan nu rckte mig en liten af S. skrifven billet; han hade vid
sin terfrd, hvilken skedt ngot sednare n han frmodadt tagit en
alldeles origtig ginvg, hvilken i stllet att nrma den med trakten
fullkomligt oknde till stllet, tvrtom s lngt derifrn aflgsnat
honom s han samma dag omjligt mera upp sin ostyriga gngare kunnat
begifva sig hem. Fr att dock undvika all slags vid hemmet mjligtvis
intrffande oro, afsnde han nu budet, hvilken med den i nsduken vl
invecklade billetten, skulle frklara hans ofrmodade uteblifvande. Jag
hade knappt genomgnat lappen, frrn jag utbrast i den hftigaste
grt, hvarunder Friherrinnan nnu frnyade sin godhet, medelst
besmrjelser af oljor etc., samt instmde sluteligen fullkomligt i,
huru fven hon, om hon s oformodadt frst blifvit nsduken varse,
deraf skulle erfarit samma frskrckelse, som jag. Fljande morgon
knde jag mig s matt, s jag icke frmdde hja mitt hufvud ifrn
dynan, en stark feber arbetade genom hela min kropp, hvilken tvang mig
att hela dagen behlla sngen. Mot klockan nio hrde jag Herr S----s
frustande hst tillknnagifva sin herres hemkomst, fvensom honom sjelf
i gnablicket derp intrda till Friherrinnan. Febern rasade med
frnyad kraft i mina dror, hjertat slog, s det kunde hras; nu
ppnades Friherrinnans kammardrr, och hon sjelf intrdde till min
sng. "Fr Ferdinand gra dig sin morgonhlsning min Thilda", yttrade
Friherrinnan. Jag ville svara, men frmdde ej, pulsarne slogo s
starkt och krampaktigt, s jag tyckte mig nstan vilja qvfvas, jag
grep endast tag i Friherrinnans hand, under det jag knde trarne
framtrnga i mina gon. "Min Gud! Ferdinand", ropade Friherrinnan, i
det hon frskrckt, med handen torkade svetten, som nu i stora prlor
utbrt kring min panna och hals; "allt detta har du stadkommit." S.
hade nu inkommit, och stod blek som en vattenlilja med brinnande gon,
framfr min sng. "Jag! jag!" stammade hans sklfvande lppar. "Gud!
jag hade verkeligen en sdan aning;" med dessa ord nedsjnk han hftigt
skakad emot min sng. "Lemna henne ej", bad Friherrinnan, i det hon
hastigt ptog sin shawl och nu gick att utur sitt hus-apothek uppska
ngon stillande medicin, "hr du det, lemna henne ej ett gnablick." --
"Icke ett gnablick af mitt lif", upprepade med lg rst S., d
Friherrinnan lemnat rummet, uppreste sig, samt nrmade sig sngen, i
det han med hftighet bemgtigade sig mina brinnande hnder. "O
Mathilda! dyra Mathilda! kan ni frlta mig detta? kan hela mitt lif,
egnat eder, blifva tillrckligt att frskaffa mig tillgift, fr hvad ni
nu fr min skull lider? hvad har jag vl gjort, och huru litet betnkte
jag fljderna af mitt vlmenta fretag." Jag hrde ej mer, jag knde
endast de tta slagen af hans hjerta, hvilket klappade under min hand.

Friherrinnan hade nu inkommit; flere timmar frgingo, under icke stark,
men likvl bestndig yrsel, hvarunder S. icke ett gnablick lemnat
rummet. Mot aftonen blef mit hufvud betydligt lttare, jag frmdde nu
ngot resa mig ifrn kudden, ehuru icke utan svrighet, sjelf tala
eller hra andra tala ikring mig. nnu bgge de fljande dagarna var
jag s matt, s jag ehuru kldd ndgades taga hvila p soffan. S. var
hrunder i sine omsorger outtrttelig, tillbar mig min dryck, upplste
fr mig tskillig herrlig poesi; sjng med sin milda rst ngra utmrkt
skna sngstycken, med ett ord, bjd p allt upptnkligt stt till, att
fr mig frkorta timmarne, hvilka troligen aldrig fr en sjuk, med s
obegriplig fart frsvunnit. Nu r jag dock gudskelof ter lika stark
och lefnadsglad, som frut, sedan det onda s lyckligt blef
fverstndit.




Den 21 September.

Skall du frdmma din vn Emilia, frdmma hennes hjerta som trolst
och flygtigt, d hon nu gr att ppet och fverltande, i ditt
vnskapliga skte lemna ett frtroende, kanske nog ovntadt, men
likvisst uppriktigt och sannt; O Emilia! strck ej din strnghet fr
lngt, kalla ej lttsinnighet och glmska af fordna frhllanden, den
tillgifvenhet jag nu tillstr mig knna fr S.; ja, jag lskar honom
verkeligen af hela min sjl, af all min hg jag lskar honom s hgt,
som ngonsin jag under min barndoms oskuldsdrmmar lskade Edvard; jag
lskar honom hgre, ty den aktning, den hga beundran, hvilken ledt
mitt hjerta till S. knde jag alldrig fr den frre. Han var mig kr
fver allting, emedan han var den frste, hvilken fr mig nmnde ordet:
krlek; emedan han framfr ngon annan visade mig uppmrksamhet och
tillgifvenhet, emedan jag icke med en blick fick yttra en nskan, den
han ej genast, och ofta med strsta svrighet, uppfyllde; emedan jag i
min oerfarenhet och barnslighet ej visste gra mig begrepp om ngot
hgre, ngot bttre, n den smickrande hyllning, han stndigt lemnade
mig. Nu! nu! har mitt hjerta dock erfarit detta ovilkorliga, hvilket
jag ej med ord kan benmna; men endast ljust och klart i min sjl,
knna och fatta; denna hnfrande enhet emellan sjlar, som
sammansmultit och i en enda blick sger: jag frstr dig, och dig kan
och vill jag lska i lif och dd! s knner jag det fr S., ehuru jag
verkeligen fasade fr upptckten deraf. Ock, frgar du vl: "r du
olycklig nog att knna allt detta ensam; mste inom eget brst du
frdlja din sllhet och ditt qval?" Nej Emilia! nej! det vore dock
grymt fr din Mathilda; han har sjelf, min dyre S., under en lycklig
stund, d jag lugn och sorgfri, nnu icke anade vidden af mina knslor,
ensam satt bredvid honom i min frmaks-soffa, och ingalunda kunde tnka
mig hans tankars rigtning, i enkla, krleksfulla och lydliga ord
frklarat mig, hvad han knner, hvad han evigt skall knna fr mig.
Tror du Emilia, att jag var nog tranquil, oaktadt det alltfr
ofrmodade i hans yttrande, att lugnt under skert en hel timmes tid
fverlta min hand i hans, hvarunder han ppet gjorde mig frtroende af
hela sin fin flutna lefnad; talte om sin mor, som han obeskrifligt
lskar, hvilken han har att tacka fr sina bttre knslors daning, som
ifrn hans spdaste ungdom, genom exempel och mhet bildat hans sjl
fr dlare intryck, och som genom sina moderliga omsorger och
varningar, hindrat honom, att ngonsin glmma sig sjelf och sitt hga
himmelska ursprung; framstllde, under sanningens rena mantel, sin
medellshet, och sitt hopp, att med drift och idoghet dock kunna ern
sorgfria dagar; huru dessa bemdanden obeskrifligen skulle lttas genom
min motsvarande mhet, och det hopp att jag hr, der han troligen i
lngre tider vore tvungen ska sitt brd, ville dela med honom lust och
nd. Lust och nd med honom! O Emilia! det ville jag med outsglig
knsla af lycksalighet; det sade jag honom fven ur mitt hjertats
grund, d han sluteligen nnu en gng framstllde mig sin upprigtiga
frga. Jag frtljde fr honom nu likas tilldragelser ur min lyckliga
barndom; sade honom, huru jag i en af mig mt lskad ynglings krlek
sett min hgsta frjd, men, huru vid min irkade fattigdom, och
frlusten af mina frldrar, den genom hans otro frbytts till djupaste
smrta; huru jag som af en hgre magt dock erhllit styrka att bra
mitt af mnga sammantrffande omstndigheter nog prfvande de, nu
sluteligen hos den engel, hvilken blifvit och ersatt mig allt, ter
vunnit ny lefnadslust och nytt lugn. Allt detta var fr S. ingen nyhet;
han knde till min frvning genom Friherrinnan, som hndelsevis fr
honom vidrrt mina frhllanden, alltsammans. Prisade sig lycklig, som
nu genom sin ofrnderliga mhet fick hoppas godtgra hvad jag s hrdt
prfvat, frskrande mig, att bemdandet och ernendet deraf, skola
komma att utgra hans hgsta lycka. Och sg, frdmmer du nu din
Mathilda, fr hennes outslckliga krlek till S. O! sg Emilia! Lnge
har jag varit obesluten, huruvida jag fr Friherrinnan skulle delgifva
detta frhllande, af fruktan, att hon icke med vnlighet skulle anse
det. Gr jag henne mjligen ortt, d jag i hennes uppfrande tycker
mig se bekrftelsen p min farhga. Skall min krlek ter snkas i
graf; skall hon, hvilken jag r pligtig tacksamhet och lydnad, hvars
nskningar jag vill hrsamma, vore det n p bekostnad af hela min
timmeliga lycka, vl hafva hjerta att skilja mig ifrn honom, vid
hvilken min sjl r s oskiljaktigt frenad. Gud! det vore mer, mer, n
din Mathilda kunde uthrda. Dock! det r sagdt, hon! hon skall bestmma
mitt ve eller vl! det vet fven han, som under tusende frestllningar
skt bevisa mig, att hjertat aldrig lter befalla sig, att det
i med- eller motgng, alltid frblir sin egen rdgifvare; att
Friherrinnan genom hvilka vlgerningar som hlst, aldrig med skl,
kan gra ansprk p ett grymt uppoffrande deraf. O! hvilken ljuf
siren-stmma ljuder icke vid hvarje hans ord, fr mina ron, huru
lockande att efterflja dess bud; men nej! otacksamhet! du svartaste af
frbrytelser, Mathilda skall alldrig, alldrig gra sig skyldig af en s
usel tillvitelse; frr skall, som sagt, hon d af sorg, n handla emot
hederns bud, emot henne som fr mig gjort s mycket, s ondeligt
mycket godt! nnu i dag, d jag under Friherrinnans hvilotimme
fversll, satt omsluten af hans lskade armar, tog han det ovilkorliga
lftet af mig, att icke under vr vistelse hr, upptcka fr
Friherrinnan vr krlek. Det var ngot, jag ehuru ogrna, dock ej kunde
neka honom, emedan han dertill uppgaf fr mnga antagliga skl. Han
vill bestmt frst gifva sin egen mor del deraf, dertill erhlla hennes
moderliga vlsignelser, innan han fr ngon annan vill offentliggra
sitt fretag; likas nskar han att till fullo kunna gra den icke s
obetydliga insamling af en, under trenne tjenster tnjuten ln, den
han i anseende till den frstrckning af medel, hvarmed hans sparsamma
mor gtt honom tillhanda, p tskillige skra hnder utlnat, p det
sluteligen han, med icke s alldeles toma hnder, hos Friherrinnan
skall kunna -- som han sger: vrfva mig, och omsider iordningstlla
sitt lilla bo. Ack Emilia! nr jag tnker p min sllhet, att jemte en
sdan varelse g lifvets vg igenom, kan jag ofta icke annat, n under
strsta tacksamhet mot Gud, sjunka p mina knn, och snda honom den
varmaste suck, som s underbart styrt mitt de. O! hvad jag vore
lycklig, om endast ej det plgsamma medvetandet, att jag fr
Friherrinnan frdljer mitt hjerta, skulle flja mig; kunde hon dock
sjelf leda sig till rtta frhllandet, hvilket visst icke blefve
svrt, endast hon med mindre bekymmerslshet fste sig vid hvarderas
vrt hjertliga bemtande, och hvilket hon genom sitt skra, lugna
fverltande, mera befrmjar, n frhindrar. Tror hon att Mathilda r
blind fr allt delt och sknt, eller tror hon, att tvenne hjertan
ovedersgligt skapade fr hvarann, under mnadslngt dagligt umgnge, i
evighet kunde frblifva hvarann likgiltige; eller -- tror hon mjligen,
att en enda tanke for C., den hon dageligen kallar, rimligtvis
kunde erhlla plats inom mitt hjerta. Icke ett ord, ej en blick
tillknnagifver ngon misstanke hos henne, hon visar sig s alldeles
tranquil, och liksom alldrig varseblifvande den rodnad och de trar,
hvilka vxelvis yppas p mina kinder, och hvilka af den emot henne
iakttagne frbehllsamheten alldagligen ditjagas. O! kunde jag lsa i
hennes sjl, hvad hon hrunder tnker, och om icke allt detta
sluteligen skall leda till frminskande af hennes mhet fr mig. Dyre
S., hvilken tjusningsmagt ger du icke fver mig, d fr den minst
ljusa af dina freskrifter, jag ger styrka att uppoffra hela min sjls
lugn.




Den 30 September.


Alltid samma lycka! samma hjertats ljufva hngifvenhet -- och samma
dds lugn hos Friherrinnan. "Hr Mathilda", sade i gr Friherrinnan
under det jag i hstskymningen satt och spelade ngra ntta nya
sngstycken, dem S. lrt mig, "hr Mathilda, hvarfre spelar du alldrig
nu mera mitt och min Gustafs lilla lsklings-stycke? Det gjorde du
likvl alltid frr, och som jag tyckte -- med s mycket nje. Du drog
dig d, grna och stndigt till minnes, hvilken frjd du derigenom
beredde mig." -- "O!" utropade jag med sammanpressad, ngerfullt
hjerta, "det gr jag fven i dag, och alltid, och" ... men nu kunde jag
ej lngre tillbakahllas, jag flg till hennes ftter, derifrSn hon med
moderlig mhet drog mig upp till sitt brst, kysste med den huldhet --
hvilken blott kan yttras af en varelse, liktnkt med henne -- trarne
ifrn mina kinder, i det hon med hjertliga ord ofvertygade mig, det
hennes mening ingalunda varit att sra mig; "lt mig nu hra det kra
stycket", bad hon derefter smekande, "men sjung det icke med ngon
trdarrande rst, s lskar min Gustaf det visst icke." Jag sjng nu,
och spelte det s lnge, s bra, och s klingande, jag ngonsin kunde;
d jag omsider vnde mig om, sg jag i skymningen S. sittande i soffan
ttt intill Friherrinnan med, som jag tyckte mot hennes kn lutadt
hufvud; jag steg upp, nrmade mig med en underbar, nnu ofrklarlig
knsla, soffan, d Friherrinnan pltsligt uppstigande och nnu en gng
kyssande min panna yttrade: "Ser du min hulda Thilda, huru fven Herr
S. icke kan undvika lemna mig sin varma tacksgelse fr det nje jag
och ingen annan vetat frskaffa oss; mhnda skall detta stycke numera
omtyckt af oss bda, blifva en orsak, att framdeles af dig oftare
utfras." Vi tergingo derefter till de andre rummen, dr nnu ett par
timmar, under vanliga mnen bortpratades. Att vrt msesidiga
frhllande sledes icke helt och hllit undgtt Friherrinnans
uppmrksamhet, finner jag bestmdt af hennes fint yttrade pique, men,
dervid stadnade fven alla bevis.

I gr och i dag hafva vi tillsammans gjordt temmeligen vidstrckta
promenader; Friherrinnan har sjelf velat taga egendomen ngot s nr i
sigte, hvarfre vi straxt efter intagne frukostar begifvit oss  vg.
Hvilken obeskriflig sllhet erfar jag icke af, att se henne under
promenader betjena sig af S----s arm, som under det han varsamt och
sirligt stder henne, likvl oupphrligt genom de mmaste blickar lter
mig finna, huru kr jag r honom. Blir under vandringen jag ett
gnablick efter, eller omrkt snafvar fver en liten stubbe, glmmer
han ovilkorligt, hvilken ledare-plats han innehar, i det han med
blixtens hastighet ilar att hjelpa mig. Friherrinnan ettdera -- mrker
ej eller ltsar icke mrka, det i hvarje gnablick sig uppenbarande
krleksfulla i hans uppfrande, ty merendels upptages under sdane
momenter, helt och hllet hennes uppmrksamhet, af ngon nedlutande
grdesgrd, ngon illa sdd ker, ngra ojemna renar, eller dylikt,
till dess hon, en god stund efter det han redan dmjukt och vntande
sttt invid hennes sida till fortsttande af promenaden, tankfullt
emottager hans arm.

I gr aftons, och likas i dag fremiddags, under det Friherrinnan, som
vanligt promenerade i salonen, genomgick jag, fr att bevisa henne huru
ondeligt grna jag drog mig till minnes hennes nskningar, flere
gnger det lilla stycket; men tror du Emilia jag derunder tygligt
tyckte mig se, huru S----s anlete fr hvarje gng stycket af mig
upprepades, alltid mer och mer mulnade; jag ville frst icke fsta
uppmrksamhet dervid, men kunde sluteligen icke undg att mrka, med
hvilken smironisk ton, han, i det han fr mig framlade ngra andra
sngstycken frgade: "om jag ej trodde tangenterne genom detta endas
mer n bestndiga terupprepande, mjligen kunde komma i s starkt
obestnd, s de vid andra styckens exequerande blefve obrukbara?" --
"Det r visst mjligt" svarade jag leende, i det jag blddrande igenom
noterne, uppslog ett litet, hvilket i synnerhet vunnit hans tycke. Nu
var pannan ter fullkomligt ljus och klar; med gldtighet satte han sig
ned vid flygeln, samt accompaguerade mig med sin skna rst; till s
mnga stycken, notboken mjligen kunde medgifva.

D p eftermiddagen under S----s ledning jag genomgick en ngot svr
sonate, den vi redan tskillige gnger frut fvat, tog han pltsligt
min hand ifrn instrumentet, frde den med hjertlighet till sina
lppar, i det han med den mest innerliga ton frgade: om det verkeligen
endast och allenast var Friherrinnan jag s varmt ihgkommit, under det
jag med s mycken knsla omspelte det lilla sngstycket, i gr, i dag,
jemte flere gnger frut; eller om icke ngon tredje person blandade
sig i detta minne. -- "Frlt mig min lskade Thilda", fortfor han,
"men jag lskar dig s grnslst! Du r s helt och hllet det enda,
hgsta nst min mor, jag i denna verld hgaktar och vrderar; du! den
frsta, tror du mig Mathilda! den frsta qvinna, fr hvilken mitt
hjerta med krlek och mhet slagit; derfre finner du mig nda till
ljlig svaghet angelgen om, att ingen annan karl p jorden skall ga
din minsta tanke. Frskrar du mig upprigtigt hrom, vill du lugna mitt
hjerta med det hopp, att hennes Gustaf, den af mig som rival, s mycket
frugtade, icke funnit eller ngonsin skall finna, ngon liten plats i
ditt hjerta." Jag hade med frundran hrt honom; men jemvl med den
strsta lycksalighet insupit hvarje i hans yttranden uttalad
mhetsbetygelse, och kunde fr blandad gldje och smrta, att mjligen
af honom kunna missknnas, i brjan ej svara ett ord. Omsider, d genom
en trestrm min knsla ftt luft, blef jag dock i tillflle frskra
honom, huru mycket han misstagit sig, huru jag alldrig nnu sett Baron
Y. och s mycket mindre ej ngonsin egnat honom ngon annan tanke, n
den Friherrinnan under samtal om honom flygtigt mig meddelat. S. syntes
hrfver storligen frundrad emedan han varit fast fvertygad om, det
jag tminstone i brjan af Baronens hemmavaro nnu icke lemnat staden.
Du tror ej Emilia, huru tillfredsstlld jag var fver Rosas pfund, att
just till Baron Y----s hemkomst, beifra min utresa till Liljedahl,
ehuru i anseende till honom -- mig visst icke underkastats ngon
farhga, var i det hela jag nu rtt lycklig, att s ltt kunna
vederlgga S----s tvifvel. Nu god natt, Friherrinnan hvilar redan
lngesedan, fven jag hastar att ska hvilans skydd.




Den 20 Oktober.


De gulnade och spridda lfven, jemte ofta frnyade regnskurar p
fnsterrutorne till min lilla lskade kammare, gra mig redan
alldagliga pminnelser om den skiljsmessa, som ifrn denna fr mig s
kra ort, ifrn honom, hos hvilken min tanke stndigt hvilar, alltfr
snart mig frestr. Frgfves nskar jag tusende gnger om dagen, att i
jernband kunna binda den, ack! s flygtigt bortilande tiden, men
ffngt, ffngt! endast en enda vecka terstr mera till njutande af
denna outsgliga sllhet, umgnget med honom, som fr mig utgr allt,
hos hvilken jag finner hela min verld! I dag nnu frkunnade mig
Friherrinnan, det hon sednast den 1 November vill vara i staden,
emedan, utom sm oekonomiska bestyr derstdes, hon fr sin helsas
skull, icke derutfver vgar frdrja sin hemkomst. Det r fven i
anseende till den ovanligt vackra och torra hsten, hon nda hitintills
uppskjutit sin terfrd. Jag kan vid alla dessa tillredelser nu mera
omjligt vara glad. Nr, nr? O! inhljt i mrker r fr min sjl den
tid, d jag fr terse honom, och Gud vet under hvilka omstndigheter.
Mitt hjerta str af ovilkorlig ngslan, endast jag tnker hrp, hvem!
hvem! skall vl lsa mig mitt des nnu alltfr dunkla gta?

Hrom dagen d jag jemte S. p trappan af det lilla trdgrdstemplet
satt och betraktade hsten, hvilken i hvar flgt, i hvart str,
uppenbarade sig, och hvilken minutligen gaf mig pminnelse om huru jag,
snart nog fjerran hrifrn, skulle prfva dess vldsammaste period;
frgade mig S. hazardsvis, af hvilka personer svl fruntimmer som
karlar jag af Friherrinnans umgngen funnit mesta njet, och
fljakteligen ansett intressantast, Utan att fvervga, der det ej
kunde komma ifrga, citerade jag bland dessa: Grefvinnan X., Frken E.,
min lilla Rosa, Baron Paul C. och inga fler jag kunde draga mig till
minnes. -- "Baron C.!" utropade S., "jag har sett honom, han r
verkeligen en utmrkt ung man, han torde vl oftare umgs hos min
tante?" -- "Ja, mycket ofta, han rknar till henne ngon slgtskap." --
"Ja, jag vet det, n, d har du min lskade Thilda icke kunnat
underlta finna den hgst i gonen fallande skilnaden mellan honom och
de flesta unga karlar? Sg, r han ej tillika d han nemligen vill,
utomordentligt hygglig?" -- "Jo, men du m vl tillgga: d han
nemligen vill, ty han vill det verkeligen icke alltid." -- "Och ej mot
alla", tillade S. -- "Ja vl s", tertog jag; berttade honom nu
Baronens intrdes-monologe till mig, frsta gngen jag hos Grefve X.
kom i ngon berring med honom, bifogade tillika, enligt rttvisan, den
utmrkta uppmrksamhet, ja vrdnad, han, fr att godtgra sina
obetnksamheter, derefter emot mig iakttog. S----s panna rynkades
hrunder mrkbart, hans anlete upptcker gonblickligen om innom honom
ngot mindre behagligt frsiggr. "N, huru blef frhallandet derefter
herrskapet imellan", tertog han efter en stund, sedan frorne i pannan
jemnats; "Godt, min Ferdinand, rtt godt;  Baronens sida till och med
innerligare n jag det kunnat frmoda, ty" ... och nu fick jag lof att
gra S. ett upprigtigt frtroende af Baronens mig nyss gjorda anbud.
"Min Gud! min Gud!" suckade S., d jag slutat, och stora svettperlor
rullade hrvid lngsamt utfr hans panna, "och du har redan gifvit
honom ditt bestmda afslag; hvad har du frkastat Mathilda? O! ehuru
all blod hrvid af ursinnig gldje strmmar tillsamman i mitt hjerta
kan jag likvl ej afhlla mig att nnu en gng utropa: hvad har du
frkastat genom afslendet af en sdan varelses hand: lycka, vlstnd,
brd och hvad kan jag vl erbjuda dig, som till en ringa del kan
erstta allt detta. Gud! det var fr mycket, och just han! han!" -- Jag
hade ej kunnat frestlla mig att erfarandet af en i det hela s ringa
sak, till den grad skulle upprra S. och var nu verkeligen rtt brydd,
att bos honom kunna terstlla lugnet. Med mhet frestllde jag honom,
att endast den sanna upprigtiga krleken kan utgra menniskans lycka;
att jag alldrig -- alldrig kunde hysa annat n en vnskaplig knsla fr
C., huru jag skulle bedragit honom och hans arma hjerta, om jag hycklat
den mhet jag ej knde samt, huru mitt samvete alldrig kunnat gilla en
frbindelse, der, i sdant fall endast verldsliga utrkningar kommit i
frga. O! huru lycklig var jag nu deremot att ga en persons krlek,
den jag af hela min sjl fr dess eget rika inres skull fick lska och
akta; vid hvars vedermlen af huldhet, min mtlighet ej behfde lida
af den tanke, att ifrn motgng och medellshet blifvit upphjd till
rikedom och rang, ty hvar finnes vl den man, hvilken vid dylika
omstndigheter, under lifvets ombytliga skiften -- icke ltt glmmer
qvinnans hgsta enda goda, hennes finknslighet, den der en gng
vrdslsad och frglmd, ovilkorligen mste frtvina och d.

"O! du r fr hrd i dina omdmmen min Thilda", utropade S. under det
han med hftighet slt mig i sina armar; "vore jag rik, gde jag den
rang, hvarom du talar, jag ville trotsa en hel verld i krlek och
uppmrksamhet mot dig! tror du mig; hri -- sg?" -- "Ja! ty du r
ocks ej lik ngon af denna verld." -- "Men Baron C., honom skulle du
ej tro?" -- "Jag har alldrig tnkt mig ngot fall vis  vis honom,
emedan jag alldrig kunde lska honom." Vi gingo hrefter tillbaka till
Friherrinnan, hvilken troligen redan saknat oss; S. med ett ganska
upprrdt sinne, till den grad hade mitt ovntade delgifvande verkat p
honom.

I dessa rader sger jag dig ter ett: farvl, frn dessa krlekens och
sllhetens nejder; nr o nr! skall jag terse dem, eller hrifrn
blifva i tillflle, att fr dig tolka min lycka, och, skall hon vl,
under dessa tider s ljuft uppblomstrad fr mig, ngonsin komma att
gifva ngra skrdar! M vl; efter ngra dagar, hr du ter ifrn mig.




S. den 3 November.


ter hr, ter hr omsnrjd af otrefnad, ffnga och drskap. O Gud!
hvar ro nu de sllhetstimmar, dem jag njt under krlekens omgifning!
Borta! borta! fr att mhnda alldrig mera terkomma. O Emilia! kunde
jag i den djupaste vr af verlden undandlja min varelse fr dessa
lefnadalustige plgsamma menniskor, hvilka i hvirflande strmmar,
alldagligen hitrusa, att i utntta phraser gra Friherrinnan sina
vlkomstskningar; skulle jag nnnas, och skulle jag af den hulda
vlgrarinnan vga utbedja mig den nd, att ej behfva blifva
deltagerska i de sammankomster, hvilka s vl inom, som utom hus
stundeligen fretagas, men ack! jag r pligtig henne hrsamhet, och
mste sledes Emilia, mste med ett fr verlden helt och hllet slutet
hjerta likvl dricka af dess grumlade drgg. Friherrinnan som efter sin
fverstndna resa knner sig ovanligt rask, freslr redan hvarjehanda
bjudningar, dem hon fr tnjutne njen, tycker sig stadsboerna skyldig;
i fljd hvaraf hon om tta dagar tnker arrangera ett stort caff, samt
om fjorton, en masqueradbal, den hon redan p ----krona omnmnde, och
hvartill en otalig mngd folk s vl lands- som stadsboer komma att
inviteras. Jag nskar sannerligen att dessa tider lyckligen skola
frbig, p det ndteligen, det ljufva lugnet ter m kunna eftertrda
denna storm. Nu har jag dock fullt och fast beslutat, att ej lngre
frtiga fr Friberrinnan mitt hjertas hemlighet, under hopp, att hon
till mina, och min dyre Ferdinands nskningar icke skall neka sitt
bifall. Den glada sorgfria Rosa r redan jemte sina frldrar inflyttad
till staden; fven hon, gjorde mig i dag ett kort besk; o! den som
gde hennes frid! den ljufva lyckliga sjlen!




Den 20.


     "Men en drm, en tlig drm allent,
     Var mitt svrmeri, min tjusnings verld."

Huru skall jag vl Emilia! genom penndrag ga frmga att fr dig
tydliggra min grnslsa smrta! Anar du ej det qval jag lider, att
ifrn den lyckligaste varelse under solen, knna smrtan i dess hgsta
vidd! -- Ser du icke huru jag med dunkla frgrtna gon, gr en brud,
hemfrlofvad t sorgen, och t en varelse, den min blick nnu ej
skdat, den jag alldrig alldrig kan lska; emedan mitt hjerta evigt
tillhr honom, hvars namn jag numera ej vgar uttala, hvars minne r
ett brott att tnka. -- Som du ju visste, var min alfvarliga fresatts
att upptcka fr Friherrinnan min krlek till S. -- Jag hade i
anledning deraf, morgonen efter det jag sednast tillskref dig, mera
tidigt uppstigit och gick nu med vl ngot klappande hjerta, men likvl
i sjlen glad och njd, att ostrd i hennes skte f fverlta mina
knslor; jag hade knappt hunnit intrda, d hon med emot mig utrckta
armar utropade: "Ack! min Mathilda! du kommer ju verkeligen som ett
vnligt budskap, jag har hela morgonen otlig vntat ditt uppvaknande,
fr att ndteligen en gng blifva i tillflle fr dig yppa en nskan
den mitt hjerta lnge hyst, och hvars uppfyllande kommer att gra din
mor en himmelsk gldje, men som fven naturligtvis helt och hllet
beror af dig sjelf." Vid dessa ord, hvilka fullkomligt tycktes henne
frestafvade utur mitt eget hjerta, knde jag mitt brst liksom
krampaktigt sammanpressas; jag behll dock min fattning och nedsatte
mig vid hennes vink, med spnd uppmrksamhet vid hennes sngbrdd. "Sg
mig nu sleds frst, mitt lskade barn", fortfor Friherrinnan, "lskar
du din mor nnu bestndigt med samma dotterliga tillgifvenhet, hvilken
du en gng sade, att gjorde dig s innerligt, s fvermttan lycklig?"
-- "Ja! vid Gud! lika bestndigt!" -- "N vl, vill och kunde du fr
hennes nskningars uppfyllande, som endast och allenast syfta ditt
eget vl, uppoffra, om s fordrades, ngra ringa frdelar, eller till
och med flygtigt frgende mhetsrus, hvarupp du dock alltfr oskert
kunde bygga din lycka, fr att p hennes mera erfarna och beprfvade
rd, stda din kommande framtid?" Jag kunde for smrta knappt svara:
"ja! jag kan och vill allt, som mjligen kan tillfredsstlla min
vlgrerska." -- "O! Mathilda! d kan och vill du fven uppfylla en
mors hjerta med himmelsk lycksalighet, du vill som min Gustafs hulda
maka flja honom p hans lefnadsbana; du vill sknka honom din krlek,
din tillgifvenhet, och genom en stndigt fortfarande mhet till honom,
godtgra hans mor, de lidanden hon, i s mnga mrka tider utsttt;
svara mig, vill du det?" -- "Ja! jag vill bjuda till", utpressade jag
nu med en tung suck, och nedsjnk, nstan utan all knsla invid hennes
sng, dr hon nu i sin moders frjd smekande fver mig nedkallade
himlens vlsignelser. Derefter framtog hon ett af hennes son skritvit
bref, der ur hon delgaf mig, hans i anseende till mig yttrade tankar
och nskningar. Att de alla voro en fljd af Friherrinnans honom
lemnade meddelanden om mig, kunde man tydligt finna, likvl upprepade
han tskillige gngor deri, huru han alltid skullo anse som den
ljufvaste lycka, att genom den lskade modrens hand, erhlla sitt lifs
fljeslagerska, s mycket mer som hans hjerta hitintills frblifvit
fullkomligt fritt; och hoppades han sledes genom en sann krlek i en
framtid kunna frvrfva sig sin nnu obekanta men likvl hgaktade
bruds mhet, han delgaf vidare Friherrinnan, huru i fljd af allt
detta, han vid erhllandet af mitt gynsamma svar, genast skulle lgga
in om det afsked ifrn tjensten, hvarfrutan han icke skulle hafva
hjerta fsta sin unga maka; ty att berfva sin mor henne, den han
visste hon lskade lika mycket som honom sjelf, ville han alldrig. Han
bad henne sledes nnu en gng att med aldrafrsta delgifva honom mitt
svar, hvarefter han ville underrtta henne till hvilken tid, hon till
vr frening bestmdt kunde hemvnta honom. Kan du sledes nu tnka
hvad jag utstod, Emilia! O nej! du kan det ej, emedan du sjelf r
lycklig, emedan du lskar af eget hjertas val, emedan du alldrig,
knappt till namnet lrt dig fatta motgngen.

Jag lg lnge, under den qvalfullaste oro nedsjunken p mina knn, icke
en enda tr kom att lindra min smrta; jag hade blott en nskan den att
i ett nu kunna frgs; men ack! smrtan ddar ej, hon tr och gnager,
lik vampyren, p det arma hjertat, tills det fverfullt af sorg, men
utmattadt p gldje, mste frtvina! Huru ofta ville jag ej flja dess
lockande rst, och fr henne i ett enda ord frklara, huru af hela min
sjl jag lskade S. Men, att berfva henne den sllhet, jag i lefvande
drag sg tecknad i hennes anlete, att kullstrta ett hos henne lnge
nrt och nu stadfstadt hopp, att fr krlek, huldhet, vrd och
modershyllning, s mt bevisad emot den olyckliga fattiga fader- och
moderlsa flygtingen, lemna den uslaste otack, nej! nej! -- Jag
uppreste mig nu med hftighet, p det icke ter den frrdiske bilden
af honom, ssom skiljoman skulle framtrda, lindade mina bda armar
kring hennes hals, och uttalade med fast och stadig rst, den tro, jag
som tillgifven maka till hennes son, som lkande dotter till henne
evigt ville hlla.

Friherrinnan yttrade hrunder icke ett ord; hon tryckte mig endast med
innerlighet till sitt hjerta; och jag, jag tackade innerligen Gud! som
under en s svr stund meddelat mig ett sdant mod, och en sdan
beslutsamhet. nnu samma dag besvarade Friherrinnan, Baronens bref, i
det hon  mina vgnar meddelade honom mitt vnliga antagande af hans
anbud. Jag hade med temmeligen stndaktighet genomlefvat evigheten af
denna dag, tminstone hade ingen enda tr derunder frrdt hvad jag
knde, men, huru frtrolig blef deremot natten med min smrta, huru
tyst och trogen emottog ej hon i sitt skte hvar suck, hvar lidelse den
tolkade. fven han, fr hvilken de alla sndes, blef genom ett lngt
bref, det frsta och det sista, i ord, dem helt och hllet min knsla
uttalade, underrttad om huru grymt mitt de sig frbytt, huru han,
evigt endast han, till min sista suck skulle ga min osvikliga trogna
krlek, ehuru jag af pligten uppfordrades att frsaka allt, som kunnat
gra mig lifvet ljust och gladt. Att han vore fvertygad om min tro,
vore sluteligen det enda band som hrefter kunde fsta mig vid lifvet,
och hvarfrutan, det verkeligen skulle blifva mig en mrk fasansfull
graf. Att dessa rader blefve de enda som ngonsin skulle vexlas oss
imellan, derom bnfll jag nu med hjertlighet, och ville jag fven i
uppfyllandet af denna nskan finna hans tillgifvenhet, och fortfarande
vnskap for mig. Frmiddagen efter denna genomvakade natt, frde jag
under ngon skllning, till Friherrinan detta couverterade men
ofrseglade bref, i det jag bad henne, d bud skul le yppas till----
krona, sin gare tillhanda afsnda detsamma. "Till S.", sade
Friherrinnan, i det hon kastade ett ga der, "och ofrsegladt? Se hr,
jag hller just fven p all med posten till honom afsnda ett bref,
fr att lemna honom ngra uppdrag dem jag vid min afresa glmt,
frsegla lnge ditt." Hrvid skt hon lack och ljus till mig. Jag ville
gripa efter sigillet; "kors! du har ju din ring p dig, d vill du vl
ej betjena dig af andras namn -- skynda nu." -- Jag sg p henne, och
frseglade sluteligen brefvet med min egen ring. "Se s", skmtade
Friherrinnan, "det innehller vl ngon begran om ett eller annat af
hans skna sngstycken, kan jag tnka, eller ocks ngon varning att ej
rida Sultan, eller huru? men, gif hit", och nu frseglades det med
gnablickets hast inneslutet i hennes eget, hvarefter betjenten i
flygande sprng ilade att inlemna detsamma  stadens post-contoir. --
Det stora cafft frsiggick under mycken stt, ngra dagar derp;
hvilket tvng denna, s vl som hvarje tillstllning beredde mig, kan
du vl tnka. -- Friherrinnan, med sin eljest s ljusa blick, r likvl
nu fullkomligt blind fr de lidanden jag erfar; hon ser i mina affllna
bleka drag endast en fljd af den vanliga brudsorgen, hvilken hvarje
flicka ndvndigt mste rna. Menniskorna voro sig lika, s vl den ena
som den andra, fven s min lilla Rosa, i tillgilvenhet fr mig.

Morgonen af masqueradbalen intrdde Friherrinnan med gldjestrlande
anlete i mitt rum: "se hr min lskade dotter", yttrade hon i det hon
till mig framrckte ett sirligt bref; "och hr", nu lade hon under
moderliga trar en gyllene ring p mitt finger, "frlofvar jag dig p
mitt moders-ord, med: troheten, mheten och redligheten; denna, snder
dig min Gustaf, Gud vlsigne edert frbund!" Jag sjnk till hennes
brst. Brefvet innehll de varmaste tacksgelser, och frskringar,
tecknade af Baronens egen hand; att de skulle gjort min lycka om jag
med ngon slags ljummare knsla, kunnat uppfatta dom, vill jag vl
medgifva; nu deremot drogo de kring mitt hjerta en isskorpa den
Friherrinnans mhet forgfves skte smlta. Mot aftonen d
gsterna voro samlade, offentliggjorde Friherrinnan min frlofning med
hennes son, Baron Gustaf Ferdinand Y. -- Gud! hade hon tminstone i
sitt ovetande, uteslutit det sednare namnet, hvars ofrmodade
upprepande ter hll p att berfva mig min, med s mycken svrighet
tillkmpade fattning. -- Jag hade verkeligen icke af brefvet
fst mig vid det i famillen allmnt antagna namnet, hvilken troligen
skulle gifvit det sitt enda interesse. Huru plgsamma de otaliga
gratulations-upprepningarne frefllo mig, anar du vl; jag tackade
himlen d den frskrckeliga samlingen, i de fr omkldning uppltne
rummen, nteligen drogo sig undan, hvarunder fven jag fick tillflle
att hemta nya krafter. Balen var mycket brillant, masquerne tflade i
lux och dyrbarheter; man sg hr icke flere n hgst fem  sex ldriga
fruar, hvilka icke buro mask. Som jag icke grna ensam, ibland denna
skara kunde frblifva omaskerad, begagnade jag, med Friherrinnans
tilltelse, mig endast af en tt svart slja, hvilken tillika med en
svart underkldnad fullkomligt dolde, s vl det minsta af mina
anletsdrag, som figur. O! huru vl fann jag mig ej i denna mrka
svepning, hvilken s sannt fverenstmde med knslan i mitt inre. Efter
ett par contradanser, dem jag ej dansat, nrmade sig mig en svart
domino, samt anhll om den kommande dansen; men, som jag alldeles icke
rnade dansa, gaf jag honom ett bestmt afslag. -- "Ni afslr dock ej
den hjertliga lycknskan en upprigtig vn vgar gra er, Mamsell
Sommer!" tertog masken, "mtte ni ern all den sllhet jag s varmt
fver er nedkallar, och den jag endast t er ssom Baron Y:a lyckliga
brud, med lugn och sann tillfredsstllelse kan nska." -- "Jag tackar
er af allt hjerta, Baron C.", utsade jag med ngot staplande rst. "Att
denna nskan r upprigtig knner jag i djupet af min sjl, Gud gifve
den endast mtte uppfyllas!" -- "Huru kan vl en lycklig brud draga
annat i tvifvel", utsade nu med tydlig rst, en bakom mig stende mask,
i purpurrd gyllenestickad domino; "fr jag lof att dansa med er
nstkommande dans, Mamsell Mathilda?" Gud! hvilkens rst igenknde jag
ej bestmdt i den, hvilken sednast tilltalat mig; jag frmdde af
frskrckelse knapt svara; "sorgen dansar ju ej." -- "h!" tertog
masken ironiskt, "sorgen glmmer oftast sin sorg, i synnerhet d den r
tillskapad; vill ni verkeligen icke vara s god och dansa med den
resande gratulanten en enda quadrille? fr att nnu en gng upplifva
ett det sista snderslitande minnet af hans lycka p ----krona." --
"Gud! Ferdinand! ocks du? vet d att den verkliga sorgen knner evigt
sin saknad, glmmer alldrig under sina trande qval, den hvars
misstroende i hennes hjerta omvred smrtans dolk. Nej! sorgen knner
sannerligen icke lifvets glada dansar." Jag hade fr hela verldens goda
icke lngre kunnat qvarstadna i den bullrande salonen, och hastade nu
derfre i min sngkammare der jag bortgret flere timmar. Jag skulle
just, dertill franledd af en hftig hufvudvrk, uppstiga ifrn min
plats, fr att hos Annette anhlla om ngot ttika, d jag med den
grufligaste frskrckelse varseblef, stdd emot drren, och belyst af
det matta sken som det ensamt brinnande ljuset spridde, samma rda
Domino, i hvilken jag trodt mig igenknna S. -- "Frskrcks ej fr din
lskling, Mathilda", uttalade med lg rst den vlknda stmman,
nalkades mig med ilande steg, och sjnk, frrn jag det kunde hindra,
med aftagen mask, framfr mina ftter. "Frlt din Ferdinand", hviskade
han nu, i det han i sina armar hftigt omslt mig, "att han icke kunnat
afhlla sig ifrn sllheten af att se dig. Frlt, att han i afton s
svrt srat ditt hjerta; lofva honom, att icke srja, ty kanske skall
nnu gldjens sol komma att lysa oss. O! lemna mig detta lfte s
troget, som jag villfar din begran, att icke med en enda rad smrta
ditt sinne. Lofvar du mig det? Jag medtar nu detta lfte; behll
deremot du detta hvilket skall pminna dig mig; och nu farvl! jag res
i gnablicket." Vid dessa ord slt han mig nnu en gng till sitt
brst, tryckte en kyss p mina lppar och ilade utur rummet. Drmde
jag, eller var ja vaken, var det verkeligen min outsgligt lskade
Ferdinand, af hvars armar jag nyss s huldt omslutits? Ja! hans
qvarlemnade gfva, ett sknt och honom fullkomligen likt portrait
hvilade nnu i min hand, och frvissade mig sledes tydligen derom, att
min syn ej varit ngon villa. Gud! med hvilken hnryckning tryckte jag
ej den dda bilden till mitt hjerta; huru mnga tusende kyssar slsade
jag ej p de lskade dragen; i deras betraktande glmde jag helt och
hllet allt mig omgifvande, tills jag nteligen, trtt af trar och oro
mot kl. tolf djupt insomnade. Emot fyra vcktes jag af Annette, hvilken
hgeligen frundrad att finna mig hvilande p mitt rum, berttade huru
Friherrinnan, stndigt upptagen af bestyr fr ften, icke frr n just
nu saknat mig, huru man nu frst en hvar rustade sig till soupen, och
Friherrinnan sledes afsndt henne att i mina rum efterleta, och
afhemta mig. -- Jag knde vid det frsk jag gjorde att resa mig upp,
mitt hufvud angripet af en s vldsam vrk, s det hade varit mig
alldeles omjligt att vidare intrffa bland societn, hvarfre fven
Annette, sedan hon med eau de cologne och ttika, hjelpt mig att badda
hufvud och tinningar, ter lemnade mig i ro. Frst emot kl. 9 vaknade
jag utur den djupa smn, hvari jag efter Annettes bortgende forfallit,
och knde till min tillfredsstllelse, mig af den tnjutna hvilan
ganska strkt. Friherrinnan, hvilken fver min opasslighet varit hgst
orolig, och som redan flere gngor under min smn ltit efterse mitt
tillstnd, blef nu af mitt personliga intrdande till henne, ter
lugnad. Hon berttade mig der efter, huru hennes gster frst emot
klockan 7 skingrats, sedan med den strsta liflighet dansen under hela
natten fortfarit.

Sedan fven Friherrinnan p frmiddagen uthvilat, fretogs p
eftermiddagen under hennes egen tillsyn, den vanliga efterstdningen,
rengrandet och undanfrandet af silfver, kristaller etc, putsning af
speglar, kronor och dylikt, under hvilket oroliga stk jag sledes i
mitt rum fverlemnades fullkomligt till mig sjelf. Min ljufvaste och
stndiga sysselsttning blef hrunder betraktandet af dens bild, vilken
fr evigt var frlorad fr mig, ty, det bedrgliga hopp, hvarmed han,
s alltfr flngt skt dra, s vl sitt eget, som mitt hjerta, mste
ju fr alltid ifrn min sjl frjagas; var jag ej med synliga band och
med hela verldens knnedom, smidd vid en, af mitt hjerta snart sagt
afskydd varelse; gde icke hon, mitt sjelfgifna, orubbeliga lfte,
hvilket endast dden kunde lsa. Hvar fanns d fr mig mera ngot hopp?
o! begick jag icke redan ett fel genom emottagandet af den dyra bilden;
var icke dess stndiga och lskeliga betraktande ett grymt brott emot
den tillgifvenhet jag med en s dyr ed frpligtat mig till Baronen!
Mitt fasta beslut blef nu, att till lugnande af mitt samvete, ehuru
tillika mrdande fr mitt hjertas sista gldje, s undangmma
portraitet, att min blick, om fven till lindrande af den strsta
smrta, alldrig skulle komma att n de lskade dragen, hvarefter jag
under strmmande trar, inhljande bilden i flerdubbla papper,
sluteligen nedlade paquettet i en liten, stndigt tillsluten
byreaulda. -- Nu knde jag mig lttad, och gick att efter detta
gldjens begrafvande ter uppska Friherrinnan. -- 1 gr och i dag,
hafva hennes tankar allenast upptagits af tillrustningen fr den
blifvande freningen; som vanligt afser hon ingen kostnad, ehuru stor
den n m vara, emedan hon nskar det hennes sons bo, skall blifva
propert och elegante. -- Fr att som hon sger: fgna s vl sig sjelf,
som mig, har hon redan till den 5:te Maj (min fdelsedag) bestmt vrt
brllop. -- Rosas r fven till den 4:de, hennes samma dag infallande
namnsdag, utsatt. -- Vr brllopsdag! hu! vid blotta tanken hrp isas
verkeligen mina lemmar.




Den 1 December.


Snn yr i hvirflande flockar utanfr mina fnster, och tyckes med
friskt mod under vindens hemska sng, vilja dansa hstens sluteliga
ddsdans. -- Huru kalla knnes ej redan vindens ilar, huru kall hela
verlden i kring mig! -- O! hvad jag lngtar efter dig! Emilia, fr att
nnu en gng vid ditt hulda brst, f vrma mitt fven redan stelnande
hjerta.

Du tror vl min vn, att jag grter och klagar nu, som frr, fver
frlusten af mitt hjertas vrdagar! o nej! icke en enda tr fugtar mer
mitt ga; de ro alla, dessa vekliga bevis p svaghet och vankelmod, af
mitt frnuft frviste i evig landsflygt. -- Jag spelar, jag sjunger,
jag dansar; -- jag till och med skmtar ibland, och i synnerhet i
sllskap, ty, jagar ju en blifvande, i lycka afvundsvrd svrdotter
till Friherrinnan Y. en naturligtvis ssom hgst lycklig ansedd, firad
och fjesad brud till Baronen! Huru skulle jag vl i Friherrinnans egna,
eller i verldens gon, p hvilka hon gr icke ringa afseende, genom
yttrande af sorg, nnnas berfva henne den tillfredsstllelse, hon i
knslan af att hafva heredt min sllhet s ljuft njuter. Jag smmar
sledes nu i kapp med Rosa, i rdt och bltt, gult och grnt, med ett
ord i alla lifvets ljusaste frgor, till min Fstman Baron Y. en
prydlig tabatier, hvar gldjens rosor i skn frening muntert vexla
om. -- Julaftonen, den milda, fordom fven fr mig fridbdande, nalkas
ju med snabba steg, d ju vanligtvis man till den, hvilken ligger ens
hjerta krast, och ens tanke nrmst, finner frjd uti att lemna ngot
litet minne. -- Friherrinnan har nu, ofrmrkt likvl, uppmanat mig
till denna lilla uppmrksamhet emot Baronen, hvarfre du fven kan se
timme efter timme p, mitt arbete ngon ny knopp, eller friskt
lefvande blad sl ut. Dessutom, stjl jag mig nnu, och det sker s
grna, till ett annat arbete, nemligen ett par i tapisseri sydda
gungstols-fverdrag, till min lskade mor; de skola ofta pminna henne
om mig, det vet jag fven derfre, att sjelfva platsen alldageligen af
henne begagnas. Mnstren dertill ro ondeligen vackra, och frestlla:
det ena, Jesu fdelse i krubban, och det andra: hans tg, jemte Joseph
och Maria till Egypten. -- Jag njuter verkeligen p frhand, af den
fgnad denna gfva skall bereda Friherrinnan, emedan jag vet henne
hgst svag fr smakfulla tapisseri-arbeten. -- Rosa! det jolrande
muntra barnet, virkar under sng och qvden in bde silfver och guld, i
lnga skna kedjor till sin lskade! hvars namn likas troget leker p
hennes lppar, som hans bild djupt tyckes inprglad i hennes sjl; och
fr all med s mycket strre tflan kunna fortskrida p dessa arbeten,
hafva vi hrunder beslutat, att turvis hos hvarann tillbringa vra
arbetsstunder, hvilka ocks ro de enda jag med sann njutning vet
vrdera, och som dertill Gudskelof, under dessa terstende julveckar
s bestmt komma att upptaga min tid, s alla lustbarheter och njen,
ndvndigt derunder mste sidosttas. Huru ofta svfva ej mina tankar
under denna eviga enformighet bort till dig! och huru tusende gnger
suckar icke mitt hjerta efter att helst med en enda rad af din hand,
blifva lisadt! Verkeligen vet jag ej, hvarifrn jag nu tagit det s
skra hopp, att rtt snart se denna min varma nskan uppfylld. O! mtte
jag dock deraf icke svikas.




Den 10 Januari.


    Silfver och gull!
    Kistorne full;
    Men uti hjertat det arma.
    saknaden varma!

Den tjugundefjerde December hade knapt ruskat sig till intg, d den
uppmrksamme brudgummen till sin brud, uti guld, dyrbarheter och
genteliesser, ordentligt lt sina knslor fverflda. Verkeligen stodo
redan vid mitt uppvaknande, uppradade p mitt nattbord, och inlagdt i
sina prydliga ldor och paquetter, gyllene armband, halskedjor,
smycken, rprydnader m.m., hvilka med sina skimrande delstenar,
infattade i det renaste guld, visserligen voro ganska vackra att se.
Sidentygspackor, den ena dyrbarare n den andra, voro i hga rader
uppstaplade fver hvarandra, icke en enda nipp eller behflighet, ja
vl fr en drottning, saknades ibland detta fverfld. Med en ltt suck
fverflg mitt ga allt detta, jag vgade ej lta den tala ut, eller
gifva den ett ml fr sin flygt; men pkldde mig blott med
skyndsamhet, samt hastade in till Friherrinnan, hvilken med ppna armar
emottog mig. Hr afbrdade jag nu fr henne min tacksamhet i s
hjertliga ord jag ngonsin kunde, men, hvilken hon dock p intet vis
emottog, emedan hon p samvete pstod sig icke till ringaste del vetat
af detta, sin Gustafs franstaltande. Hon var obeskrifligt glad hela
dagen. Emot klockan sex, anlnde Majorens, jemte Baronerne C., hvilka
ssom Friherrinnans slgtingar voro inviterade att hos henne spisa
julgrt. Aftonen frgick under temmelig trefnad, hvilken den muntre
Majoren med sina bizarra infall, ingalunda bortskmde; och hade jag
endast gt sinne fr skmt, hade jag visserligen i den utstofferade
blomsterprydda Frken Doll, funnit rik anledning dertill.

Julklappar ordentligt haglade fver oss under soupen, ingen sg sig
hrvid lottls, s fretnksamt hade Friherrinnan tillstllt allt.
Ibland alla de mnga fven jag erhll, fste i synnerhet tvenne af dem
min srdeles uppmrksamhet; den ena bestod i ett grnt silkesnystand,
hvilket p samteliga nrvarandes anmaning, afnystadt, inneslt ett
litet p en grn snodd hngande genomskinligt hjerta, bekransadt med
det utsktaste bladverk, samt inuti, p ena sidan af boetten i
guldbokstfver: den 17 Nov. evig trohet, p den andra: den 5 Maj, min
lyckas dag! Utanskriften  couveret var, och frblef mig fullkomligt
obekant. Den andra gfvan var ett litet sknt etui, innehllande af
masivt guld, och i utmrkt arbete: fingerborg, sax, pennknif,
nlfoderal, pryl, ett par de sirligaste nyst-stjernor, samt en gyllene
korkad kristalflaska. Utanp dettas foderal, upptcktes med frgyllda
bokstfver i gris de lint maroquin, intryckt orden: _af den renaste
vnskap!_ min blick ilade ovilkorligt fver till C., hvilken med
nedslagna gon hrvid hftigt mumsade i sig en stor trta. "Jag vet vl
ej", stammade, jag med en tillbakatryckt tr, i det jag ter i sitt
Couvert invecklade etuiet, "hvem jag egenteligen har att tacka fr
denna prgtiga sknk; men att den med ett fven rent, och dertill
innerligt samt varmt hjerta emottages, vill jag dock frskra den
vnlige gifvarn." C. fverfor nu, liksom fr att borttorka vrmen,
hvilken s pltsligt uppstigit p hans panna, sitt ansigte med sin fina
nsduk; att likvl den frrdiske tren i hans ga, i gnablicket derp
frambrt, varseblef dock troligen ingen annan n jag.

Sedan man nu alla tskiljts, infrde mig Friherrinnan i mitt rum; o!
huru lskande visade sig hr hennes hjerta, i de ofantliga packor af
superfina lrfter, duktyger och parkumsbingor hon under den tid vi
tillbringade vid bordet, ltit hit inbra. "Se hr min lskade",
yttrade hon, "detta blir min bsta julsknk till dig. Gud gifve dig
lycka med alltsammans." Kan du fatta Emilia, hennes hjertas rikedom. O!
den r outtmligare n den timmeliga och synliga hon besitter. Men nu,
till dig sjelf, och mig. Min gldje, ja, min snart sagt ursinniga
gldje, vid emottagandet af det bref jag p den frsta dag af detta nya
r ifrn min sjls syster erhll. Du r Wilhelms lyckliga maka, o! huru
fverraskad blef jag ej af den ljufva underrttelsen. Ser du, knner du
ej, huru fver all tanke jag derfver gldes; huru deltagandet i din
sllhet r den sol, hvilken nu sprider lust och lif i min varelse. Jag
har d ett foreml, till hvilket min tanke med begrlighet fr ila;
hvad jag tackar himlen, som under all min motgng gifvit mig denna rika
anledning till frjd. Och, just sjelfva Julafton, d jag i synnerhet
s innerligt tnkte p dig. O! du lyckliga Emilia! din Julklapp
fvervgde i dyrbarhet alla i verlden; men, du vet vl fven mer n
mngen annan, med hvilken fallet ej var detsamma; skatta denna rara
gfva. -- Och, du fr vistas och bo, med ditt hjertas vn, s nra
intill dina frldrar; hvilken gldje mtte du fven derigenom erfara;
tvenne mil, de ro ju att betrakta som ett intet hvarunder ni, i krlek
f toura med phlsningar hos s vl svr- som egna frldrar. Ja! jag
gratulerar dig af allt hjerta min lskade lilla Fru Pastorska, och
skulle med ett gladare humeur sannerligen ej underlta uppmana dig, att
i visthus, mjlkkamrar och bodar insamla, ssom i synnerhet trefliga
Presthustrur anstr, s mnga skinkstycken, smrbyttor, limpor och
ostar, du och din hjertans kr, mjligen i ert bo kunna anvnda. Jag
frestller mig hvad du, jemte honom, lik "Frithiof med sin Ingeborg"
skr mnga runor i isens famn, p den herrliga friska och frusna vg
mellan B. och det trefliga Svanevik. Slfret hr r redan ypperligt
och isarne skra, huru skall allt detta ej d vara hos eder. Den
vlknda klangen af de liflige bjellrorne, hvilka hr stundeligen
hras, pminna mig s tusende gnger om vra muntra frder der borta!
O! dessa minnen! dessa minnen!

Att detta nya r gifvit rika anledningar till besk, och terbesk
gissar du troligen; likvl ro till min innerliga tillfredsstllelse de
sednare  Friherrinnans sida snart sagt alldeles eftersatte, af orsak
det hon nnu icke vgat blottstlla sig, fr den intrffade rstidens
kyla. Vi lsa sledes, d ej frmmande derifrn hindra oss, de lnga
vinterqvllarne igenom, fr hvarann ngon utvald lecture, den Baron C.
alldrig uraktlter att anskaffa, eller spelar jag fr Friherrinnan
ngra strre stycken, hvarunder hon vanligen gr sin promenade lngs
rummet. fven upptages mnga timmar med terkallandet af min barndom,
och mina frldrar, vid hvilka mnen Friherrinnan med srdeles
uppmrksamhet fster sig, och, till hvilka hon till och med ofta leder
min tanke. Huru njutningsrika dylika stunder fr mig ro, frestller
du dig skert. Slunda frg under stilla enformighet mina dagar; icke
ett ljud, ej en hviskning ifrn fjerran orter, hvilka till mitt hjerta
kunde tala trst. Allt r tyst och ddt, endast saknaden lefver, hos
mig frevigad!




Den 20.


Att sorg och gldje, lje och alfvar, under lifvets prfningar stndigt
omvxla, r ju s vanligt, men att jag Emilia! under djup knsla af
bekymmer och lidelser, s af allt hjerta, och t ett hgst intet kunnat
fverlemna mig till, om ock endast en gonblicklig frjd, skulle jag
dock ej trott. Dock, som ju intet intryck, af hvad beskaffenhet det n
vara m, hos mig gt, eller ngonsin kommer att ga rum, deraf icke du
ftt del, vill jag fven, om ej fr annat s, fr att ett gnablick
ter med dig kunna tala skmtets sprk, delgifva dig fljande comiska
tilldragelse. Som du vet, blef jag genom Friherrinnans godhet
fverhopad med fverfldigheter af linnelrfter etc. Att dessa, fr att
ndamlsenligt kunna begagnas, fven skulle frdelas, tillklippas och
frfrdigas, blef tydligt. Friherrinnan som icke ger ngon krare
tanke, n frberedandet, och tillrustningen af min utstyrsel, hade
redan tskillige gnger allvarligt yrkat p hemtagandet af ngra
personer, hvilka i smnad skulle blifva mig behjelplige; vid hvilket
anbud jag likvl lnge nog, icke gt styrka fsta vigt. -- Jag hade nu,
under flere dagars stndiga stillasittande, dragit mig en plgsam
smrta i brstet, hvilken Lkaren, p Friherrinnans frfrgan bestmdt
till -- skref brist p rrelse; hvarfre Friherrinnan med hans
tillstyrkan, under vlmening freskref mig dageliga utfarter. --
Hndelsen fogade att just samma dag en mycket mild vderlek intrffat,
hvaraf jag ju ovilkorligen skulle draga nytta. -- Och fr att vinna ett
dubbelt ndaml, freslog mig nu Friherrinnan att i en by, belgen en
timmes vg ifrn staden, uppska tvenne personer, hvilka fr sin
utmrkta linne-smnad kommit i rop, och hvilka friherrinnan nu nskade
att fr min rkning accordera. -- N vl, p befallning framkrde kl. 4
eft. midd. Friherrinnans kusk, en brutal, ryde men i sina ligganden
oumbrlig person, hennes eleganta Souflette, hvari jag vl inplsad och
kringbddad af fllar samt kuddar satte mig. -- Under friskt traf bar
det af genom stadens lnga gator, och sedan landsvgen framt,
hvarunder mina tankar ovilkorligt terfrdes till den tid jag, nnu
lycklig och full af hopp, sednast frdats denna vg. -- Jag hade s, p
klingande fre, kt ungefr en half timme, d jag utur mina fantasier
pltsligt uppvcktes af kuskens temmeligen ociviliserade utrop.
"N f--n." I samma anda oarticulerade ljud, lto ur hans strfva strupe
i allt vidare fortsttning hra sig, hvilka sluteligen upplyste mig om
frhllandet. Skrufven, hvilken fasthllit tistelstngen, hade s
tvrt, och fr gonblicket ohjelpligt afbrustit, s, i brist af rep,
eller fimmerstnger, ingen dager sgs, att komma ngon vg vidare. Hvad
var att gra, alla frsk att basta och binda, borttog endast tiden och
sleds terstod mig, att med tlamod afbida kuskens terkomst, sedan
han ridande tervnde till nrmsta torp, fr att derifrn erhlla det
behfliga. Du skulle sett mig, Emilia, skuffad t sida, utan hstar
eller karl midt p landsvgen; en bedrflig, men tillika ljlig syn;
frst lopp bloden med ohmmad fart upp och ned i mina dror, hvarunder
jag i hftigheten utbrast i ett frgrymmadt brummande fver den oblida
hndelse som skulle skicka mig till landsvga-vakt, tills sluteligen
vid betraktandet af mitt de, jag utbrast i ett ovilkorligt storskratt.
Under det jag slunda vid allt tilltagande munter sinnesstmning, i ro
eftertnkte mitt lge, varsnade jag ngot som i skymningen smningom
nrmade sig mig. Det var en kurslde med isittande Herre och Fru.
Emotseende deras frvning vid mitt mte, drog sig min mun nyo till
det innerligaste skratt, hvilket jag i utbyte mot hela verldens goda,
ej mgtade terhlla. Hvad jag anade intrffade. Sldan stadnade midt
emot min, frst nedsteg dess kusk, nrmade sig s frsigtigt, som
skulle de argaste marodrer legat i bakhll, eller slden varit
uppfylld af pest och smitta, tittade sedan varsamt in, samt utropade,
d han ingen fara fann: "H! nog sitter dr ena." -- "Hvad r?" spordes
ifrn den nyss anlnde slden; karlen vandrade tillbaka under frnyadt
upprepande af: "Dr sitter ena", d i detsamma dess Herre frfogade sig
utur sin slda, samt nrmade sig min. Ssom tvenne gamla bekanta,
hvilka helt ofrmodadt trffas, helsades nu i vnlighet p, frgades
och svarades tills hela den fatala hndelsen till punkt och pricka var
utredd; den vnliga Frun i sldan, lt fven ka sig nrmare, p det
msesidiga meddelanden och conversation, ogeneradt kunde fr sig g.
Oaktadt alla mina bner om deras resas fortsttande, kunde de icke
fvertalas att lemna mig, frr n mitt ridande bud hann terkomma;
hvilket icke heller drjde alltfr lnge; och sedan jag, fullkomligt
tryggad fr intrdande recidif, ter kunde begifva mig till vgs,
skiljdes jag med sann erknsla ifrn dessa verkeligen godhjertade,
vlsinnade menniskor. -- Friherrinnan roade sig vid min terkomst,
fven rtt godt t mitt intrffade fventyr, srdeles som hon, i
anseende till den hgst milda vderleken samt mitt tnjutna goda
sllskap, trodde mig af detsamma ej hafva lidit ngon mehn.

I morgon intrffar hr, det stora brllopet hos fverste Z., hvilket
skall frsigg rtt hgtidligt. Vigseln kommer att ske uti Bataillonens
varma kyrka, dit bruden jemte sin slgt och friga vittnen, blir
tfljd af tolf hvitkldda trnor. Och som fven jag, (ehuru i anseende
till den ringa bekantskap oss emellan gt rum, nog ofrmodadt) kommer
att hra till dessa sednares antal, blir jag i tillflle efter
brllopet, utfrligare beskrifva dig tillgngen dervid.




Den 10 Februari.


Oaktadt upptagen af stndiga sysselsttningar, s vl sjllsa, som
sjlapinande (du min Emilia! vet ju hvari de sednare egenteligen
best), vill jag dock uppfylla mitt dig gifna lfte, och fr dig
beskvifva frloppet af det gentila brllopet. Som jag omnmnde,
frsiggick vigseln kl. 2 eft. midd. uti Bataillonens vl decorerade,
och fr tillfllet uppltne kyrka, hvilken, oaktadt dagsljuset,
upplystes af orkneliga vaxljus, och der den unga bruden, skn som en
engel, och omringad af sina tolf rosenkransade Jungfrur, invid sin
stteliga brudgums sida, af stadens Prost emottog himmelens
vlsignelser. -- Efter vigseln, tog den frtjuste nygifte mannen sin
skna bruds arm; en hvar af de tolf brudsvennerne likas hvar sin
kringstende trnas, hvilken ltt igenkndes medelst olika blommor
parvis utdelte till svenner och trnor, hvarefter dessa, tfljde af
det frige sllskapet, i sina vntande equipager begfvo sig tillbaka
till brudgrden.-- Hr intogs nu under pukors och trumpeters ljud, en
dundrande middag, hvarvid sklande, hurrande och jubilerande ej
saknades. Klockan var nrmare till 7, d stolarne ndleligen sktos
ifrn bordet samt till omkldning fr balen utan ceremonie, en hvar
smningom aflgsnade sig. Klockan 9 samlades man ter d den unga
bruden ifrn sin prgtiga hvita sidenkldnad, gjort ombyte emot en
skimrande hvit silkestygs, hvilken med en girlande af fina ljusrda
bouquette-rosor, fstad 3/4 aln nedifrn, omslt hela kjorteln. I
hennes yppiga lockar vaggade en enda frisk, ros, hon var till
hnfrande skn att se. Enligt fverenskommelse hade fven alla
brudjungfrur frbytt sina spetstygskldningar till ett slags randigt
gaze, hvilka de, prydde likas med en enda i locken fstad blomma, sgo
rtt behndiga ut. Balen varade till ljusan dag, och var ej s ledsam,
jag frestllt mig. Efter soupen, hvilken bestod af endast fyra
rtter, men deremot otaliga sorter sylter, konfekturer, frukter och
rariteter, skulle kronan, enligt gammal plgsed, dansas af bruden.
Sedan hon, med vl frbundna gon gjort sin tour ikring ungdomen,
hvilken likas mangrant befants med forbundna gon, ilade hon med ppna
armar att p mig, verkeligen p mig, vltra sin kronas tyngd. Jag vet
ej hvarifrn den ngestfulla aningen, att just jag skulle blifva dess
ml, kort frut pflugit mig, s, vid dess obarmhertiga verkstllighet
till allas mig omgifvande frvning, mina lppar ovilkorligt utpressade
ett lifligt utrop: "o! fr Guds skull nej! nej!" -- " ja, min lilla
Friherrinna, du mste bra den, derfre gifves ingen pardon", yttrade
nu under hjertligt skratt den muntra bruden, hvarunder jag, mtt af
Friherrinnans blick, i min frvirring med stammande rst skte bevisa,
huru mycket skert, ja bestmt, Rosa B., frr n jag, skulle komma att
begagna sig af en dylik. Denna korttnkta frklaring, togs emedlertid,
till min lycka tillgodo, hvarvid man nnu blott skmtande fver
flickornas vanliga pryderie; och dermed slapp jag fr denna gng, min
ledsamt irkade frlgenhet.

Dagarne efter denna, upptogos vidare af baler och tillstllningar fr
det unga paret, hvarvid den unga Grefvinnan i sknhet och lskvrdhet
verkeligen var ofvertrfflig. O! hvilken sllhet mtte dessa varelser
rna, som slunda sett sitt hjertas nskningar uppfyllde; som med hela
sin sjl kunna instmma i det lfte om krlek och tro, de i den
hgtidliga stunden infr Allfadren flgga. Lyckliga Amelie! lyckliga
Rosa! och lyckliga i alla alla! som under dylika himmelska knslor
kunnen slutas, till edra lskades brst, och som upprigtigt knnen att
edert lifs fljeslagare, fven utgr edert lifs sknaste gldje! Men!
-- hvar irra ter mina tankar? hvilket r mlet fr deras stndiga
flygt? bort, bort, i vgen ju icke hyllas af mitt hjerta, i msten,
msten ju derifrn fr evigt frvisas.




Den 3 Marti.


Nyss hemkommen ifrn en par dagars vistelse hos Rosa, hvilkcn hjertligt
bedt mig, att med ett litet arbete, tillstldt fr R., blifva sig
behjelplig hastar jag ter att med ngra rader gra dig en, om n
alldrig s flygtig phlsning. "Har du vl under dessa tider ock tnkt
p mig", frgar du vl Emilia. O! ofta, ofta, ehuru verkeligen min tid
under de sist frflutne veckor, s helt och hllet egnats Rosa, s jag
t dig, och mig sjelf, icke hunnit offra en minut. -- Att ingen af
Rosas vnner, brjande med Grefvinnan A., ifrn frtroendet att p det
silfverhvita brudtcket f lemna ett minne, ville uteslutas, kan du vl
gissa, hvarfre Rosa af R. ifrigt uppfordrad att skrida till
frfrdigandet deraf med fleres vr tillhjelp beredde sig till arbetets
iordningstllande, samt fr ngra dagar sedan lyckades se det
fullbordadt. -- fven i gr slts bearbetandet af en till R. bestmd
gfva med hvilken Rosa, i flera veckor sysselsatt sig och till sin, om
Sndag intrffande frsta lysning nskade se slutad, hvilket arbete fr
att af handtverkare till nmnde dag hinna fullfrdigas, fordrade en
liten vice-hjelp. -- Presenten bestr i en msterligt vacker
portfenille, hvilken i hoppet att vinna sin blifvande gares tycke, nu
utgr gifvarinnans innerliga frjd. -- "Du r dock rigtigt obegriplig
Mathilda", sade i gr eftermiddags Rosa, under det p det nnu
ofullbordade arbetet, hon flitigt frde nlen upp och ned, "som icke
bestndigt sjunger, stndigt dansar, ssom jag, stndigt talar om din
lskade Baron. -- Vet du, jag kan verkeligen icke en minut lta bli att
tnka p R. och ville i hvarje gnablick fven tala om honom, endast
jag dertill, fr er andra gde courage. Jag vet ju d i verlden
ingenting sknare och gudomligare n min R., ingenting hgre och
bttre; och kan ej lta bli d han hller mig sluten i sina armar, att,
'ehuru det vl ej lr vara s alldeles rtt', sger mamma, flere gnger
i minuten lta honom taga af mig de aldrahjertligaste kyssar." -- "S,
det r ju obegripligt, och vill han d verkeligen taga dem s mnga?"
-- "-ja, och mnga fler nnu, men d kommer jag alltid ihg mammas
ord: 'att ej slsa med sin gunst', och hoppar d merendels i ett skutt
ifrn honom, tills jag, uttrttad af hans efterjagande, ter sjunker
till hans brst, och ter..." -- "Hvad d?" -- "ter sjelfmant kysser
honom rtt mt; men du! du glmmer vl stndigt att tala om din Baron,
emedan"... "Emedan jag ej blifvit efterjagad, eller huru?" -- "Kors men
nu r du malitieuse Mathilda; n, om du mer tycker om att tala om det
frfrliga ----krona, n om din Baron s..." -- "Nej Rosa! fr Guds
skull nmn det ej." -- "N se der, hvad blir dig d i smak i dag? du r
verkeligen p sednare tider bra trkig, men se hit", -- och nu hoppade
hon i fullt sprng upp ifrn stolen, ty hennes R. sgs med lngsamma
steg, och blicken rigtad upp mot fnstren, allt mer och mer nrma sig
den lskade; i ett nu var bgen frsvunnen, och hon sjelf ilad att med
ppna armar emottaga sin lskling. -- Ack Emilia! hvilket rent och
oskuldsfullt inre; huru hon den ljufliga varelsen, uppvuxen bland en
stor stads fverfld, ja, vl drskap, kunnat forblifva sdan, blir mig
verkeligen obegripligt; -- och likvl, oaktadt all denna, i hg grad
bibehllna barnslighet, med hvilken sann knsla fattar hon ej den
alfvarliga lidelsen. Med hvilken sjelffrsakelse skulle hon ej ga
styrka att uppoffra, ja nda till sitt lif, endast hon derigenom kunde
mildra olyckan hos sin like. O! du hulda knslofulla Rosa, mtte ditt
eget hjerta skonas fr motgngen, under hvars vlde din mma, alltfr
veka sjl skert skulle duka under. -- Du m tro Emilia! att jag
oaktadt min inre dysterhet dessa dagar, ej kunnat underlta rtt godt
roa mig t de bda anthepathierna i huset, hvaraf ingendera i bestyr
och omsorger fr Rosas frestende frening, vill st efter den andra.
Under det vi i gr sutto beflitade med vrt arbete, intrdde med tysta
men vigtiga steg Mamsell Aramintha; rmarne voro ovanligt uppskjutne,
ett tecken att ngot srdeles var  bane, och sedan hon, med blicken
jagat ikring rummet, samt slunda frskrat sig det ingen fverfldig
person vore till finnandes, framtog hon utur sitt hvita krymptygs
frklde, hvilket med omsorg befannts trilladt kring armen, en nsduk,
hvarur nteligen en frfrligt stor, med tamboursm broderad
gammalmodig nattmssa prydligt uppviklades. Med gravitetisk mine,
framrckte hon nu nmnde kist-inventarium till Rosa, hvilken sklmskt
bitande sig i den runda lppen, redan lngesedan under tillbakahllet
skratt, gifvit mig en och ann frstulen blick; och nu framkom, kryddad
med sina behagliga fransyska stropher, den lnge vntade till presenten
hrande harang, hvarunder den vlmenta mostren ordentligt lt sitt
hjerta fverflda; och af hvilken vi ganska tydligt funno, huruledes
nmnde mobille redan uti fver tjugu r florerat, nemligen uti Mamsell
Amarinthas kistbotten, af orsak (hvarifrn gud dock ndigt mtte bevara
hennes chre petite Rosa), det endast och allenast genom des mauvais
langues hennes eclaterade partie, om intet gtt. Sedan hon sleds
hrigenom frklarat orsaken till dess ngot gulaktiga frg, aflgsnade
hon sig ter hgst tillfredsstlld, med rmarne nnu hgre uppskrtade
n de vid hennes ditkomst befunnos. -- Men nu kunde ocks hvarken Rosa
eller jag lngre utst med tillbakahllandet af det hjertligaste
skratt, jag tminstone under all min lefnad minnes mig yttrat. -- Under
det Rosa, med fram och baksteg, roade sig att framfr spegeln betrakta
sin nya erfring, insteg pltsligt faster Stin-Lovis; jag hade omjligt
kunnat ana hvad som s ofrmodadt denna tid p dagen, ledt hennes
steg till oss, om hon icke genast framdragit med en, af vl trenne
pappers-arkslngder hopskarfvad rimsa, derur hon nu hgtidligt fr den
hulda brorsdottren, brjade upplsa otaliga sorter martter,
spritpuddingar,  la dauber, roulader, pasteyer, ragouter etc. etc, fr
att sluteligen erfara hvilka af alla dessa upprknade, Rosa p sitt
blifvande, s vl lysnings-, som brllopsbord, helst nskade se
anvnda. -- "Min Gud! min goda aldrabsta faster", utropade Rosa, i det
hon hoppade upp i soffan, och med hjertlighet smekte den vlvilliga
fastrens glatta kinder, "jag nskar aldrahelst att faster sjelf mtte
utfundera och bestmma alltsammans, ty d blir det i alla fall bst;
hvad jag lofvar faster, r att nmnde dagar ta mycket mer n ngonsin
eljest, och derefter med den alldrahjertligaste kyss, ssom nu, tacka
faster fr sin s ofta bevisade myckna godhet." -- "Ja du r alltid en
liten munter toka", puttrade fastren, "med hvilken man ej kommer lngt;
n n, skyll dig sjelf om Grefvinnan den, och Friherrinnan den, och
Geheimerdinnan den, och Ofverjgarmstarinnan den, f ngot att gnata
om, d fr du fven taga hela skulden p dig, ty faster Stin-Lovis;
tvr i den frargelsen, sina hnder fullkomligt rena." Och nu lufsade,
icke utan litet vredesmod, gumman ut, sedan hon frst vl ihoprullat,
och djupt ned, i sin stora frkelficka neds toppat uppsattsen p alla
s vl roulader som rouleauer.




Den 11.


Gud! huru frskrckligt har icke gldjen i Hofrdets famille p ett
enda gnablick frbytts till de grymmaste lidelser; Rosa, den ljufliga,
glada, sjungande Rosa, ligger nu blek som ddens lilja, med frstummad
tunga, och sjudande brst, ett offer fr sin ondeliga krlek.
Frestll dig Emilia, hvilken ohygglig anledning frorsakat detta. D
jag i skymningen hrom afton, just dagen fre den, hvilken fr frsta
gngen, fr allmnheten skulle kungra Rosas lycka, gick att i
frtrolighet med henne bortprata ngra timmar, fverraskade jag henne,
slutande ett arbete, deri jag alldrig ens anat henne ga insigt. Hon
hade nemligen i tysthet sysselsatt sig med portraiterandet af R., hvars
bild hon s msterligt likt, drag fr drag hmtat endast utur sin
inbildning; s djupt, och fast fannts den dr inrotad. Vid mitt intrde
rodnade hon som en skn ros, och bad mig, i det jag nrmade mig bordet
vid hvilket hon satt, dock icke gra narr af henne, fr det hon, som nu
synligt var, icke njt sig med betraktandet af R. de timmar han vore
hos henne; hon var s obeskrifligt lycklig, att fven deremellan kunna
se honom, s hon omjligt kunnat afst ifrn sllheten att i lifliga
drag tergifva hans bild t papperet. Jag beundrade verkeligen den
obegripliga konstfrdighet, hvarmed hon verkstllt detta, och kunde ej
uraktlta lemna hennes talang det loford jag s sannt tyckte den
frtjena. Sedan vi slutat att betrakta mlningen, och Rosa under muntra
infall bortstdat sin attelir, satte vi oss vid den tilltagande
skymningen, att i hennes soffa nnu vidare fverlgga om morgondagen.

Rosa hll just p att i tankarne granska sin tillrnade lysningsdrgt,
d ofrmodadt hennes kammardrr ppnades, och en ung, i kappa och
bahyte, inhljd varelse intrdde. -- Hon sg sig i brjan tveksam
omkring, liksom hade hon vntat p tilltal, men, d hvarken Rosa eller
jag, under afvaktan att hon skulle delgifva sitt liggande, gaf ngon
invite hrom, uttalade med en svag, melodisk rst, den frmmande, en
dmjuk anhllan, att med Frken Rosa B. kunna erhlla ett gonblickligt
enskildt samtal. -- Rosa, som bestmdt i henne trodde sig se en af de
medellsa varelser, hvars ambition, ehuru ortt nog, neka dem en ouvert
begran af de arbeten hvarmed s mnga deras likar ndgas lifnra sig,
och p hvilka hon sjelf, ssom en eclaterad brud kunde frmodas ga
fverfld, bad mig nu med en skonsam blick, att i nsta rum aflgsna
mig. Jag fljde hennes vink och, nu strtade sig den frmmande till
Rosas ftter, besvor henne att sga, om hon verkeligen, p stt rygtet
pstod, till Hradshfding R. stode i ngon mmare frbindelse, eller
mjligen i ett nog olyckligt fall, med honom vore frlofvad, och
sledes upp hans hand gjorde gtenskapliga ansprk? -- Rosa studsade
af hpnad vid dessa hgst ovntade ord, men som hennes oskyldiga hjerta
icke knde ngon frstllning, medgaf hon ppet alla den obekantas
frgor.

"O Gud!" utropade nu under frtviflans ngest den knfallna; "frlt, o
frlt! att jag ndgas smrta ert hjerta, men jag arma!" och nu kastade
hon under strmmande trar, ifrn sig det plagg, hvari hon s
omsorgsfullt varit insvept, "jag mste, jag mste infr er beknna min
vanra, och mitt elnde! O! ni ser i mig, en olycklig fader- och
moderls varelse, hvilken p R----s tro, grymt bedragen, fallit ett
offer fr grnsls krlek och svaghet." Rosa frmdde vid synen af den
arma, knapt hlla sig uppe; rosenfrgen p hennes kinder hade vid den
okndes utrop, smningom fvergtt till den bleka liljans; en tung
hrbar suck, undslapp det sammanpressade brstet, och nu brjade ifrn
de lnga mrka glnsande gonhren, en och ann stor tr, lngsamt
nedrulla.

Vid den ljudliga sucken, hade jag, anande ngonting ovanligt, i hast
ilat till drren, derifrn jag nu, osedd af bda, blef ett troget
vittne till hela tilldragelsen. Sedan den olyckliga ett gnablick
hmtat sig, hvarunder Rosa, under egen svaghet skt upphjelpa henne,
nrmade hon sig ter. "O!" bad hon i det hon med bda hnderna fattade
en af Rosas, "vgar den frskjutna nnu anropa er tillgift fr den
smrta hon beredt er? vill ni tro, det endast vanran frmtt henne
till delgifvandet af sin grymma belgenhet. O! vrdaste frken! se i
mitt hjerta och fvertyga er om, det jag i saknad af hans krlek, ehuru
under grselig smrta, dock evigt kunnat frblifva ett stumt vittne
till hans sllhet uti freningen med er, eller hvem helst hans trolsa
hjerta valt, men o Gud! tvingas jag icke nu af min pligt; r jag ej
skyldig den varelse, hvilken blott alltfr snart kommer att uppenbara
sitt upphofs skymf, att emot min vilja skrida till det steg, hvars
tillgripande numera utgr den enda mjlighet att rdda den oskyldiges
heder! o! se hr", tillade hon, i det hon utur sin nsduk framtog ett
litet paquette, det hon nu fverlemnade till Rosa, "visa den arma
bnfallande den vlgerning, att helst med en flygtig blick genomgna
detta, hvilket mhnda till ngon liten grad, skall komma att mildra
den afsky ert hjerta troligen, i denna minut knner fr henne." Sedan
hon i den sklfvande Rosas hnder qvarlemnat sin olycksgfva, hastade
hon, att under samma hemlighetsfulla tystnad hon ditkommit, fvergifva
rummet.

D jag minuten derefter inkom, satt Rosa med stirrande gon, och
feberrodnad p de nyss s likbleka kinderna, krampaktigt tryckande det
undfngna paquettet, emellan sina hnder. Hon varseblef mig troligen
icke, ty under flere minuter och i samma, ofrndrade stllning,
iakttog hon fortfarande den djupaste och mest hemska tystnad. "Min
lskade Kosa", bad jag, i det jag nalkades soffan der hon satt, och med
innerlig mhet omfattade en af hennes gldheta hnder, "frlt din
Mathilda att hon blifvit ett olofligt, ja, hgst olofligt vittne till
hvad nyss frefallit, och nu s hftigt upprrdt dig; frlter du mig
det, du hulda? och", tillade jag suckande, "unnar du mig nnu en
bnhrelse? fverlemna nemligen i mina hnder detta olyckliga paquette,
hvars innehll endast torde bidraga att fullkomligt snderslita ditt
hjerta." Jag ville nu under vnlighet gripa efter detsamma, d Rosa
hgtskrikande uppfor, samt bad mig fr Guds skuld ej berfva sig det
enda bevis som nnu kunde uppdaga R----s oskuld; ty, att hr dock ett
misstag komme i frga, vore hennes fasta fvertygelse. P hennes
innerliga upprepade begran, hastade jag nu under strsta ngest, att
inskaffa ljus, hvarefter hon, med egenhndigt vl tillsluten drr,
beredde sig till ppnandet af paquettet. Hon hade knappt brutit
sigillet, d ett tungt guldrikt och R. fullkomligt likt portrait,
nedfll i hennes kn. Med ett anskri fll hon hrvid tillbaka fver
stolkarmen; marmorns blekhet fverdrog ter de skna dragen; jag sg
henne hvarje minut frdig att falla i vanmakt; men nu uppreste hon sig
med obegriplig styrka; tryckte den herrlige bilden med hftighet till
sina lppar, i det hon med en engels frtrstan yttrade: "frlt, o
frlt min R.! ingen svaghet numera af din Rosa, hon vill, och mste
vara stark, att med salig knsla nteligen i dessa rader kunna upptcka
din oskuld!" -- Under hela den tid hon med lsningen deraf blef
sysselsatt, sgs hos henne intet tecken till ovanlig rrelse; endast d
och d, borttorkade hon med handen den kallsvett, hvilken i ymnighet
fverlopp hennes panna; ingen enda suck frrdde hvad det arma hjertat
led; -- efter lsningens slut rckte hon mig brefvet; "se der!" yttrade
hon med dof rst, "behll det; nu vill jag fr alltid lemna dig detta;
-- men denna!" fortfor hon, i det hon med sorglig blick betraktade
bilden, "denna skall nnu i min ddsstund lisa mitt hjerta, ty, jag
lskar dock den trolse, till min sista suck!" Men, nu var det fven
ute med hennes krafter; vanmktig nedsjnk hon i mina armar. Jag stdde
under frskrckelse, s godt jag det i hast kunde, hennes hufvud emot
stolens karm, samt ilade i fyrsprng att inkalla Hofrdinnan. Frestll
dig hennes ngest att finna sitt lskade barn nu nstan sanslst; med
ytterligare inkallad hjelp, hastade vi att fra henne i sng, der hon
under bestndig yrsel tillbringade hela den terstende aftonen. Genom
ett bud, afsndt till Friherrinnan, erhll jag tilltelse att hos Rosa
f fvervara natten. -- Gud! huru frfrlige voro ej dessa timmar,
hvarunder hon oupphrligt fantiserade om sin R., hans oskuld och det
grymma stt, hvarigenom man ville skilja henne ifrn honom. Ingen af de
nrvarande, hvarken frldrar eller syskon, voro af henne igenknde.
Fljande dag emot afton hade det ndtligen lyckats den tillkallade
Lkarn, att genom ngon anvnd medicin, bringa henne till ngorlunda
sans; hon namngaf nu den ena, efter den andra, af sin bedrfvade
omgifning, och hade fven genast efterfrgat mig, hvilken hon saknade,
och som redan straxt p morgonen lemnat henne. Ett frnyadt bud, delgaf
mig hennes innerliga nskan att f se mig, hvarefter jag ter med
Friherrinnans tillstnd att hos henne f qvardrja, s lnge hon det
sjelf skulle pyrka, hastade att uppfylla hennes nskan. -- Hennes
blick, och den hjertlighet, hvarmed hon vid mitt intrde rckte mig sin
hand, var obeskriflig. Det var, som hade hon med min ankomst terftt
sitt sjlslugn. Men ack! denna hjd varade ej lnge; emot morgonen
efter en utvakad natt, ty ingen enda blund kom hrunder att strka
hennes utmattade krafter, infann sig ter den frfrlige febern,
hvilken oafbrutit fortfarit under fulla sex dygn, och hvarvid hon under
vxlande feberfantasier, tillknnagifvit nstan ingen enda fullkomligt
redig minut. Under denna sist passerade dag, tycker jag likvisst hon
varit ngorlunda lugn, ehuru den bekymrade Lkaren, i anseende till det
ovanligt snabba aftynandet, betnkligt skakar p hufvudet. -- O! kunde
blott den verkande orsaken till hennes lidande frgras; Men, ack den
str med alltfr lifliga frgor upptecknad i hennes mma och
vektknsliga sjl. Den arma Hofrdinnan r otrstlig; nnu knner hon
ej anledningen till sitt barns smrta emedan den olyckliga Rosa sjelf
ej kunnat, och jag ej haft hjerta meddela henne densamma. -- Redan
flere srskildta gnger har under dessa bekymrens dagar, den trolse R.
gjort sin entrgna anhllan att personligen f beska Rosa, hvars
bifallande jag likvisst, i anseende till hennes stora svaghet hrtills,
till all lycka kunnat afstyra.

ter har jag p ngra timmar slitit mig ifrn den sjuka, fr att hos
min lskade mor, kunna gra en liten phlsning; huru mgtigt kallas
jag icke minutligen till hennes kra omgifning, och huru mycken saknad
hafva icke dessa dagars aflgsnande ifrn henne, orsakat mig; och
likvisst blir fven den frjd, det glada terseendet sknkte, icke
lngvarig, emedan den stackars Rosa erhllit mitt bestmda lfte, att
under hennes sjuklighet, af mig icke fvergifvas. Att jag sleds ej
omstndligare n hvad du skett, hunnit framstlla fr dig den
smrtfulla anledningen till Rosas qval, finner du naturligt, men vid
den sng, hvaruti Rosa under vlgrande hvila, skall hemta nya krafter,
vill jag meddela dig, ja, nda till innehllet af den olyckliga Mamsell
D----s skrift; -- lef vl!




Den 12. -- Natt.


Under det en hvar i Hofrdets hus ngra timmar njuta en behflig hvila,
samt den utmattade sjuklingen sjelf ligger frsjunken i djup dvala, r
jag, hvars tour det blifvit, att i natt vaka, i tillflle, i rummet
intill, teckna dig dessa rader. Jag vill dock frnmligast uppfylla
mitt gifna lfte, att meddela dig den beklagansvrda Mamsell D----s
de, hvilket sannerligen bst torde ske genom en trogen afteckning af
hennes eget, nu hr afskrifna bref, -- det lyder, som fljer:

"Jag r dotter till en hederlig prst, hvilken med sin hustru, min
lskade moder, i en by, hrande under det lilla kapellet B., der fven
min far innehade kapellans-sysslan, lefde ett lugnt och indraget lif;
som jag var deras enda barn, egnades mig i synnerhet deras mmaste
vrd, den jag fven med den sannaste barnakrlek besvarade. Men ack!
ofrmodadt frlorade jag, genom en hastig dd min mor, af hvars
tillvaro jag d nnu knappt hunnit skatta rtta vrdet. Jag var nyss
fyllda tretton r och blef nu fverlemnad till egen ledning. Men nej,
det vore dock hrdt och otacksamt, att helt och hllet benmna det s,
ty alldrig n hade min far med mera omsorg, mera mhet, och mera
uppmrksamhet fljt mina steg, ja, till och med mina tankar, n just
nu, vl inseende, att nu vore fven inne den egenteliga tidpunkt fr
deras hgre rigtning; jag fick sledes, under all den tid han gde
ledig och mjligen kunde offra t mig, inne i hans eget rum, genom hans
vnliga lppar njuta den rena undervisning, hvilken s sannt bildar,
svl sjl som hjerta, fr ett hgre ndaml; att christendomen blef
den klla, hvarifrn han egenteligen ste all sin vltalighet, och
hvars kraft han p mitt unga sinne skte fverflytta, behfver jag ej
sga. Jag knde mig fven under de stunder jag njt dessa lderliga
lrdomar s fver all beskrifning lycklig, s jag emot hela verldens
egodelar, icke velat bortbyta en enda af dem. Under dylika, sjlen
frdlande sysselsttningar, hvarunder jag tillika med drift och nje,
sktte min fars lilla och obetydliga hushll, frgick vid pass ett
halft r, d min far en dag, af en sin nrliggande, nyligen ditflyttade
granne, Major R., erhll ett ofrmodadt besk. Den i vr ensamhet
ovanliga phlsningen, gjorde nu i vr lilla krets litet uppror; mitt
skafferi, fvensom trdgrd, fick nu af sina enkla frrder frstrcka
hvad de mjligen kunde, att t den frnma gsten i hast kunna prestera
en anstndig middag, och min gldje var sannerligen icke liten, d min
far efter slutad mltid, med en m smekning till mig, frskrade sig
ondeligt njd med tillredelserna af mina sm anrttningar. Den vnlige
gsten uppmuntrade flere gnger under den trefliga eftermiddagen min
barnsliga ffnga, medelst bermmandet och beprisandet af ett och
hvarje af mina anordningar; i synnerhet lofrdade han den srdeles
ordning och smak hvarom min lilla trdgrd vittnade och hvilken
frtjenst fven helt och hllet tillfll mig, emedan min far, hvarken
medhann, eller ngonsin ville beblanda sig i den omsorg han visste jag
s grna tog mig om densamma. Ungefr trenne veckar efter detta besk,
infann sig ter den gamle Majorn, hvilken af min fars sllskap fann ett
synbart nje; men, denna gng kom han ej ensam; han tfljdes af sin
ende son, Secreteraren R., en gentil, hygglig och ovanligt lskvrd ung
man; ni har sett honom, jag behfver sleds ej sga p huru mnga
tusende stt han gde frmga att intaga ett som mitt, fullkomligt
oerfaret hjerta, hvilket fven snart, med det mest okonstlade
frtroende, fverlemnade sig till den lskvrde smickraren. Som min
far, af den gamle pratsamme Majoren, sg sig s jemt upptagen, s han
till den yngre gstens vlkomnande knappt fick tillflle yttra ett ord,
proponerade han mig, att uti vr lilla trdgrd visa Secreteraren R.,
ifall det mjligen kunde interessera honom, mina bikupor, emedan som
bst, dess trgna arbetare, mangrant funnos utflugne, fr att till sina
bon hmta ny nring. Min far hade knappt uttalat dessa ord, d R. med
hatten i hand, redan stod frdig till uppbrott, samt jag snart derefter
under barnsligt fverdd hoppade vgen fram, att nu gra honom bekant
med hvarenda vinkel den lilla trdgrden kunde erbjuda. Ack! huru
snabbt frflto icke de timmar jag n gende invid hans sida, n
dansande frut, genom trdgardens gngar, med honom tillbragte. Huru
mycket visste han ej att omtala, hvarom jag alldeles icke gde ngon
aning; huru broderligt hjelpte han mig icke med uppdragandet af ngon
tistel, och ngot grsstr, som pltsligt uppskutit invid ett och annat
herrligt blomsterstnd; huru mnga sorter blommor saknade han icke
nnu, hvilka hr ndvndigt borde finnas, och dem han med aldrafrsta
ifrn sin fars trdgrd ville hit anskaffa. Huru lugnt hvilade icke min
hand, den han under dylika fverlggningar, frtroligt fattat,
innesluten i hans, och huru litet kom under allt detta, tanken om det
rtta eller ortta i ett dylikt frhllande, att hos mig vckas. Solen
hade morgonen derp, knappt skridit fram om skogstopparne, d R. med en
stor korg, fullradad med de sknaste blomsterplantor infann sig hos
oss. Han ville genom fverlemnandet af dem, uppfylla sitt dagen frut
gifna lfte, hjelpande mig nu sjelf, att med omsorg nedstta dem,  de
p rabatter och rundlar, nnu lediga platser. Min frjd var verkeligen
stor, d dessa snart friska och lifliga skto knopp, samt derefter
innan kort utvecklade de herrligaste praktblomster. Under de 9  10
veckor R. af sin tjenstledighet tillbragte hos sin far, frgick ingen
enda dag, hvarunder han ej gjorde oss sin phelsning; han var redan i
vr famille en s oumbrlig person, s en enda halftimmes uteblifvande
fver den vanliga tiden, gjorde ett icke ringa uppseende. nnu icke en
enda gng, under R----s och mina ensamma promenader, hade det fallit
min far in, att med ett ord ska utleta, hvilka mnen vra samtal
afhandlade. Han litade s helt och hllet p redligheten af R----s
karakter, samt min stora oskuld, s han icke med en mine skulle yppat
misstroende i anseende till vra frhllanden. Och, han misstog sig
icke hri, ty oaktadt de mnga tillfllen, hvilka under vra
fullkomligt ostrdt tillbragte timmar, erbjdo sig till yttrande af en
eller annan djerfvare mening, inskrnkte sig dock alltid R. till det
enda, nemligen tillgripandet af min hand, den jag under barnsligt
frtroende i timmotal lugnt fverlemnade till honom. Men, nu kom
hsten, och med den fven tiden fr hans aflgsnande. Huru troget
uppfyllde jag ej den vid hans afresa yttrade begran, att ofta tnka p
honom; o! natt och dag stod han med lefvande drag fr min fantasie, men
likvisst alltid i skepnad af en innerligt lskad bror, ty annorlunda
hade nnu alldrig min inbillning frestllt mig honom. Huru fvermttan
fgnade mig icke de varma hlsningar jag ifrn honom, genom hans far
erhll, en sdan dag, syntes mig verkeligen ssom en hgtid, den mitt
hjerta med sann gldje firade. Men snart kom ter en ny vr, och med
den nya blommor, och ny gldje. -- Huru tillfredsstlld emottog jag ej
det berm min lilla spegel lemnade mig, emedan den tydligt sade hvilken
fgnad min ovanliga utbildning och fgring skulle frorsaka den
efterlngtade R. -- Jag hade verkeligen icke anat falskt; mina liljor
och tulpaner stodo just i full blom, d han tidigt en morgonstund,
tfljd af sin Far, insteg i den renglnsande lilla salen; med ppnade
armar, och full utspruckne rosor p kinderna flg jag i ett sprng emot
honom. Men nu var icke lngre tid att bida inne; arm i arm flgo vi nu
genom trdgrdens gngar, ty hvarje planta, hvarje vlknd plats,
skulle ju beses, och efter den evighetslnga frnvaron igenknnas. --
Efter slutad promenade, uppskte vi nu ett ste, under skuggan af en
tck syrenhck, men nu kunde R. icke lngre afhlla sig, att med det
mest innerliga vlbehag yttra sin gldje fver att terse mig: 's
vuxen, samt s ondeligt tck och vacker; ja, min ljufva Caroline (den
egnare benmningen hade redan sommaren frut, utan ceremonie antagits)
du r verkeligen en s skn ros, att hela vr stora stad, sammantagit
alla sina sknheter, icke skulle kunna framvisa en enda dylik; men sg,
har du vl under min frnvaro ihgkommit mig s ofta, som jag vid min
afresa bad dig om, och s ofta jag sjelf pmint mig dig?' -- O Ludvig!
hvarje minut, natt och dag, drmmande och vaken, kunde du vl ngonsin
tnka annat, d du vet huru mycket, ja ondeligen mycket, jag hller af
dig.' -- 'Ja, jag vet det, jag knner det, min dyra mt lskade flicka,
likasom det fven utgjort min innerliga sllhet;' och vid dessa ord
slt han mig pltsligt i sina armar, samt tryckte p mina lppar, en
den mest brnnheta, drjande kyss. -- Detta var frsta gngen, han
gjort ett dylikt tillgrepp; med frskrckelse slet jag mig ur hans
armar, mitt samvete sade mig tydligt, det en sdan kyss innebar lngt
mer, n en varm broderskrlek. -- Med frvirrad och nedslagen blick bad
jag honom nu att ter uppska salen, hvilket han fven i mitt sllskap
gjorde. Huru helt annorlunda n frleden sommar knde jag mig icke
hrefter till sinnes, vid hvarje besk han under sin sommarvistelse hos
fadren gjorde oss; huru krleksfulla voro ej de blickar, hvarmed han
stndigt betraktade mig; och huru mhetsbevisande hvart enda steg han
fr tillfredsstllandet af mina nskningar gjorde. -- Att vi hvardera
af allt hjerta lskade, blef oss med hvarje dag tydligare, ehuru nu
mera alldrig ett ord, frrdde vra knslor. -- Men ter intrffade den
s mycket fruktade dagen fr hans afresa; med bekymret mladt i sitt
skna anlete infann han sig hos oss. 'Hr min dyra Caroline', yttrade
han, d vi hand i hand sutto i en af trdgrdens berceauer, och jag
sklmskt uti hans ficka hll p att inqvartera en liten redan
frvandlad smrblomma, 'fr jag nu ter med hopp om dess uppfyllelse,
af dig taga det varma trogna lftet, att du under min frnvaro, ofta,
ja mycket ofta skall tnka p mig, att du, med ett ord alldrig skall
glmma honom, som tillstr att han lskar dig fver allt annat i
verlden, som evigt br din bild inprglad i sitt hjerta; sg, fr jag
det?' -- 'Ja', hviskade jag, med darrande lppar, 'det fr du, ty jag
minnes dig verkeligen stndigt.' -- 'Vill du derupp', bad han, 'gifva
mig den godvilliga kyss, jag med s mycken frebrelse en gng emot din
vilje berfvade dig?' Jag slog bda hnderne om hans hals, samt tryckte
nu en verkeligt sjelfvillig m kyss p hans lskade lppar; han tryckte
mig hrunder med obeskriflig innerlighet till sitt brst, yttrade nnu
ngra ord om den lycka han genom min rena krlek erfor, samt hastade
att hos min far, hvilken just nu ifrn sina gor hemkom, gra sitt
afskedsbesk. Ngra veckar derefter, erhll jag genom min fars egen
hand, ett bref, adresseradt till honom, men med innehll egenteligen
till mig. Han upprepade deri, den alldrig slocknande krlek, han s
innerligt knde, och vid sin afresa redan uttalat fr mig; bnfll i
vrdnansvrda ord om min fars vlsignelse till den frbindelse han med
mig nskade ing; omtalar, huru han nu nteligen hoppas erhlla en mera
indrgtig syssla, hvilken hgst om ett r, torde stta honom i
tillflle att se sin varma nskan, emottagandet af min hand, uppfylld.

"Ehuru ogrna, emedan han nogsamt betnkte olikheten af vra stnd,
fvensom min alltfr stora oerfarenhet af verlden, instmde
min far dock i vra nskningar. Han yppade nu fr mig det anbud
ortens unge Lnsman, hvilken i vrt hus tskillige gnger sett mig,
gjort i afseende  erhllandet af min hand. Medgaf, huru mycket
tillfredsstldare antagandet af samma anbud skulle gjort honom; men,
som hans krlek till mig, fvervgde allt annat, och han alltfr vl
insg, huru hgt mitt hjerta talade fr R., nedkallade han nu, i Faders
knsla, fver oss, den Hgstes vlsignelse. O! huru litet kunde jag
frestlla mig, att ngra veckor derefter, invid den dyre fadrens
ddssng, de sista vlsignelser af hans lskade lppar, fver mig
skulle uttalas. En hftig dragen frkylning lade honom pltsligt p
den sjuksng, hvilken han frst ssom dd, lemnade. Under den grnslsa
smrta mitt hjerta deraf led, erhll jag i ett mt bref ifrn R. nya
frskringar om hans krlek; han beklagade af allt hjerta min frlust,
sade sig om ngra veckar hos mig intrffa, for att munteligen med mig
kunna fverenskomma om de tgrder hvilka, i anseende till min
fvergifna belgenhet blefvo af nden, och hvilka i synnerhet lgo
honom mt om hjertat. Efter knappt tvenne veckor, erfor jag verkeligen
sllheten af hans ankomst. Gud! hvilken salig knsla ingaf icke under
min intrffade olycka, terseendet af den s hgt lskade; men, som
tiden fr hans besk blef alltfr kort, medhants blott i hast
fverenskommas om den flyttning han fr mig, till en min aflgsen, och
i S. boende slgtinge, freslog, och om hvilken han vid sin terkomst
genast ville arrangera. Huru gerna fljde ej mitt hjerta dessa rd, i
hvilka jag ju sg s tydliga bevis p hans fortfarande krlek. -- Men
jag fortgr nu blott till verkstlligheten af min inflyttning. Medan
den kommande Julen sg mig installerad i mitt nya hem, hvarest, under
en gammal godsint frus skydd, och i tnjutande af den outsgligt
lskades mhet, min hftiga sorg efter min far, snart mildrades. O!
huru lyckligt frsvann ej ett helt r, tillbragt i den strsta
enslighet; ty R----s ofta uttalade nskningar att icke ska ngot
umgnge, eller visa mig i verlden frr n han sjelf der skulle infra
mig, efterkom jag af allt hjerta grna, i synnerhet som hans tta,
alldagliga besk s rikeligen ersatte mig hvarje dylik uppoffring. --
Slunda frgick som sagt ett r, d fven R. ofrmodadt erhll det
prfvande slaget af sin fars frlust; han ndgades i anledning hraf,
p ngra dagar lemna S., fr att jemte den sista skyldighetens
iakttagande emot den afledne, personligen blifva i tillflle att
iordningstlla sina affairer, samt emottaga det honom lemnade icke
obetydliga fdernearf.

"Min saknad under hans fyra veckars lnga bortavaro, kan ej beskrifvas;
min enda och kra sysselsttning blef hrunder smekandet, och
betraktandet af det lskade portrait han vid sin afresa lemnade mig.
Huru ifrigt rknade jag icke dagar och timmar till hans terkomst och
huru mt ilade jag icke att slutas till hans brst, d den lyckliga
timmen ndteligen slog. Men pltsligt tyckte jag mig ngon tid efter
denna, frmrka huru alltid lngre och lngre mellanskof uppstod,
emellan de besk han hos mig gjorde, fvensom huru han mer och mer
sllan vidrrde mnet om vr frening, ehuru den Hradshfdinge-syssla,
hvarupp han i lngre tider gjort sig hopp redan var honom gifven. Att
jag i nmnde fall mste frblifva passiv blef ju naturligt. -- Lnga
aftnar hvilka han fordom under den stilla krlekens lycka tillbragt hos
mig, passerades nu af honom uti sldens bullrande hvirflar, ty n kunde
den bjudningen och den balen, eller soupen hos den, icke afsls;
hvaraf ofta hnde, att jag under hela lnga veckor gick i mistning af
hans lskade sllskap. Men, likvl kunde jag deraf icke hos honom ana
ngon hjertats frndring, emedan merendels eller hvarje dylikt
uteblifvande, hans mhet, om mjligt sgs frdubblad, och han ofta vid
dylika krleksutbrott, frefll mig till fverdrift knslig och m.

"Under tillit p hans tro, hvilken jag numera gjorde mig verkeligt
samvete af att misstnka, frsvann ter ngra veckor. Sommarn kom, och
med den nytt lif hos mig, ty emot hsten skulle jag ju bestmt kunna
betrakta mig som R----s lyckliga maka, hans oftare intrffade resor,
samt lngre uteblifvande fste nu mindre n ngonsin min uppmrksamhet,
ty, jag visste ju bestmt det hans tjenstebefattning fordrade ett
tidtals aflgsnande ifrn staden. -- Huru trget satt jag icke nu,
ifrn morgon till qvll, sysselsatt med bearbetandet af de flerfalldige
linnen, hvilka fr vrt gemensamma lilla hushll skulle blifva s
behfliga, och hvarom R. s godhetsfullt besrjt. -- Med hvilken fgnad
sg jag icke min flit belnt genom stundligt uppvxande packar af
dylika frndenheter. Sommarn var nu liden mot slutet af Augusti, och
fven jag snart hunnen till slut med mina sm groml, d en sen
aftonstund R. ofrmodadt hemkommen ifrn en landtresa, ovntad intrdde
till mig. -- Jag var helt ensam, emedan mitt ldriga beskydd under
qvllens ledighet gtt att hos sin grannfru bortprata ngra timmar. --
Gldjen att s ofrmodadt terse den lskade, var verkeligen
obeskriflig, jag lg under flera timmar i den skymmande aftonen med den
hjertligaste tillfredsstllelse sluten i hans fast omfattande armar,
och knde mig under tnjutandet af hans mhet, och i ymnighet slsade
kyssar, fvermttan lycklig. -- Men -- o Gud! hvilken skamrodnad gldde
icke p mina kinder, d jag derefter uppvaknade till sans, hvilka
bittra trar fverskljde icke dess brand, d jag kom till besinning af
min svaghet! ratals styrka och samvetslugn, hvar hade de p ett enda
gnablick frsvunnit? -- Hvarken R----s ursinniga mhet, eller lugnande
frestllningar kunde terbringa mig den saliga frid, hvilken intill
denna afton, s ljuft gt sin boning i mitt brst. Hvilka fasliga tider
fljde icke p denna olyckliga dag; ngrens trar, ehuru alldrig s
heta, kunde dock icke godtgra mitt felsteg. -- Med hvilken
frskrckelse erfor jag ngon tid hrefter rygtet om R----s
betydningsfulla umgnge i Hofrdet B----s hus och huru smrtande blef
mig icke nu, hans allt lngre uteblifvande ifrn mig. -- D jag en dag,
vid hans rart intrffande besk, under trar, vgade fram med en frga,
angende hans tta phlsningar hos Hofrdets, log han blott lakoniskt
dert, samt sporde om jag verkeligen i dem kunde se annat n ett
tvngfullt antagande af Hofrdets plgsamma artigheter, och om jag
kunde tro, det han p en varelse, dylik med den lilla grtmilda
enfaldiga Frken B., p hvilken han vl kunde kosta litet gyckleri,
ville, eller kunde offra en enda frnuftig tanke. Lugnad af dylika
frskringar, emotsg jag ter i hoppet ljusare tider, -- d till min
outsgliga frskrckelse, jag i hast upptckte de rysvrda fljderna af
min svaghet. -- Jag hastade nu att delgifva R. mitt bekymmer, i hopp
att han med alldra frsta skulle skrida till fullbordandet af vr
frening, men, o Gud! frestll er min frtvillan, d han med ngon
hpnad i sin blick frklarade mig densamma p nnu ngra r icke kunde
frsigg, emedan han nu mera icke ssom frr, berodde af sig sjelf; att
en gtenskaplig frening i hans nuvarande omstndigheter, skulle p
hans framtida lycka lgga ovilkorliga band, samt att han, fr att om
ngra r kunna uppfylla sin frbindelse till mig, nu borde begagna sig
af all sina frmns gunst, hvilken helt och hllet skulle berfvas
honom om han nu redan, efter att s nyss hafva blifvit tjensteman, p
husliga angelgenheter skulla frspilla sin tid. -- Himmel! och detta
sade mig nu sjelf min lskade R., hvilken ju frr dess heldre bordt
hasta till godtgrande af sitt brott. Min sorg blef nu verkeligen
grnsls; d och d erhll jag vl nnu gldjen af hans besk, fven
som ofta, uti hvarjehanda dyrbarheter, bevis p hans tillgifvenhet, men
det fr mitt hjerta mest talande uteblef med hvarje dag mer och mer. O!
huru grymt knde jag icke nu, det hans krlek fr alltid var mig
berfvad; huru tung var icke den suck jag ifrn mitt smnlsa lger
snde honom, som varit mig allt, och hvars mhet jag nu helt och hllet
ndgades frsaka. Med hvilken fasa emotsg jag icke dageligen den tid,
hvilken infr verlden skulle frkunna min vanra, d till fullkomnandet
af min smrta jag fr tvenne dagar sedan emottog bekrftelsen af rygtet
om hans frening med er, och hvars sanning jag beslt, att af edra egna
lppar afhra. -- Ni! ni! skall bestmma mitt ve, eller vl! ni skall
berfva, eller tergifva mig, icke mitt hjertas sllhet, ty den r fr
mig fr evigt frsvunnen, men min heder, mitt arma, oskyldiga barn, sin
far. O! talar icke min olycka, min frtviflan till ert hjerta, d! d!
r jag frlorad; d skall vanrans frtande tistel i ymnighet sprida
sig fver den kulle hvarfver eljest en vnlig blomma kunnat vagga, och
hvarunder ett lidande hjerta, i frid kunnat upphra att sl."

Du finner sleds hr min lskade Emilia! den hrda anledningen till
Rosas lidande; o! huru frespende talade icke hos mig hvarje
sammanvaro med R., om den olycka hans umgnge hr i huset skulle
medfra. Huru smrtande blir icke ndvndigheten att om allt detta
underrtta de srjande frldrarne, men det blir ju likvl ett fall,
hvilket lnge icke kan undvikas. Arma Rosa! arma Rosa! s var d ditt
unga oskyldiga hjerta utsedt att erfara smrtan i dess fasligaste vidd!
Kan det vl vid pminnelsen om den s sannt lskades nesliga
frhllande, ngonsin lugnas. Arma Rosa. -- Klockan r redan fver
fyra; hon ligger nnu i samma dvala, hvarur hon endast af mig strts,
fr att njuta den anordnade medicinen. Hvilken ddsstillhet rder ej
hromkring; den stres knapt af urets matta slag, hvilka lngsamt
berkna de skridande timmarne. Men, nu smyger sig fven som bst p
yttersta tspetsen den vnliga Bata in, fr att, som hon sger, aflsa
mig, och som smnen verkeligen p mina gon gjort ansprk, hastar jag
att i fljd af hennes goda rd, p ngra gonblick njuta en behflig
hvila.




Den 14.


ter tvenne lnga dagar, under hvilka den stackars sjuka njutit nstan
alldeles ingen ro. D hon i gr morgons uppvaknade, lt hon genast
kalla Hofrdinnan; bad derefter med vnlighet alla nrvarande, mig
undantagen, att p en timma aflgsna sig, hvarefter hon med bda
hnderna omfattande den lskade modrens hals, smningom ledde samtalet
p R. "Du lngtar vl att se honom mitt barn", frgade Hofrdinnan,
kyssande de ljusa lockarne, hvilka s herrligt vgade kring den bleka
kinden, "sg, nskar du att han eftersndes? fven han har redan sjelf
tskilliga gnger under oro efterfrgat din tillstnd." Rosa teg ett
gnablick. "Man!" upprepade hon nu med hemsk rst, "o nej! nej! din
Rosa nskar visst icke att terse honom, och, skulle fven i hennes
brst en dylik lngtan uppst, s vill och skall hon med all magt
frqvfva densamma. Men, min lskade mor, jag har nu ltit kalla dig,
fr att af dig undf ett lfte, hvarom jag s mt bnfaller; lemnar du
mig det, om fven smrtan i ditt hjerta ngongng annorlunda ville
pyrka? sg, kan jag verkeligen fverlemna mig till detta kra hopp?"
-- "Ja! min Rosa!" yttrade Hofrdinnan, tryckande den hulda varelsen
till sitt brst, "det fr, och kan du med full tillit." -- "O!" yttrade
Rosa, "hvad jag under all min smrta, likvl d knner mig lycklig,
du frlter sledes upprigtigt ssom din Rosa gr det, den hgst
beklagansvrde R., hvilken under hycklad krlek bedragit hennes arma,
lttrogna hjerta." Och nu delgaf, under tillkmpadt lugn, hon, den
afbleknade frvnade Hofrdinnan, hela det rrande innehllet af
Mamsell D----s skrift. Efter detta sinnes utmattande, frfll hon ter
i en ddlik slummer, hvarunder endast det sig ttt hjande brstet
under flere timmars tid, tillknnagaf lif. fven denna dag har
framskridit utan annat yttrande n hgst en begran efter den dryck,
hvarmed hon stndigt nskar svalka de brnnheta lpparne, och hvilken
Hanna och lilla Victor under tysthet tfla att hinna uppfylla.
Hofrdinnans smrta r grnsls. All hennes inre kmpar med de
bittraste knslor emot honom, som s nedrigt orsakat hennes barns
olycka, synes klart, ehuru lftet till den lskeliga varelsen, att
qvfva deras utbrott, i mgtiga bojor binda dess svall. O! mtte
lyckligare tider snart komma att skingra de moln, hvilka s mrka
sammanskockat sig p denna lskvrda familles himmel; huru grmande
knner jag ej fr nrvarande det hrda, uti att med den bsta vilja
endast kunna nska, men ej stadkomma ngot verksamt godt.




Den 18.


Hvilken gldje Emilia, Rosa frmr redan i dag sittande emot sin
sngkudde, betrakta himlen, och dess herrliga rena bl. Huru berusad
ses hon ej af den lyckliga natur-frndring hvilken under dessa dagar
yppats. Takdroppen, hvilken utan uppehr, i tusende klara skiftningar
faller utanfr fnstret till hennes lilla rum, smfglarne, hvilka
under munter flygt sl sina drillande snger i luften, solen, hvilken
ur sin lnga dvala ndteligen vaknat, att kring verlden sprida nytt lif
och sllhet, allt detta tyckes med underbar kraft inverka p hennes
sinne. -- Med hvilken hnryckning blickar icke hennes trfyllda ga upp
emot himlens hvalf, s lnge och s trnadsfull, tills det berusadt af
dess klarhet icke lngre frmr uthrda den blndande glansen. -- O!
hvad jag af denna sjlens sysselsttning redan hoppas mycket godt;
skall ngot i verlden bringa den till lugn och friskhet, blir det
skrast betraktandet af Guds skna natur, hvars obetydligaste
uppenbarelse p hennes hjerta alltid gjort ett s djupt intryck. -- Hon
har i dag yttrat nnu en varm anhllan till Hofrdinnan, nemligen, att
p ett gnablick kunna f se Mamsell D., om hvars igenfinnande brefvet
tydligen upplyser. -- Med mda har Hofrdinnan hri kunnat utverka
helst en par dagars uppskof, emedan Rosas lngtan efter detta besk,
verkeligen varit obeskriflig. Hon har likas, till min stora frvning,
i anseende till det hopp om tillfrisknande hennes krafter nu, om
ngonsin tyckas gifva, mycket talat om sin ferestende dd samt sin
nskan att nnu en gng fre densamma se R. -- Att hennes plan r en
terfrening mellan honom, och den beklagansvrda Caroline, blir mig
alltfr begripligt, ehuru jag likas litet som p en terupplefvande
krlek de sistnmnde emellan, tror p de frstnmndes realisering. Jag
frugtar endast att detta ptnkta mte alltfr mycket kommer att
upprra den arma Rosa, hvarfre jag fven rnar uppfordra all min
vertalningsfrmga, att, om mjligt helt och hllet afbja detsamma.
O! med huru vldsamt qvfd knsla har jag icke i afton hrt Rosa, till
sina syskon, hvilka sorgsna omringat hennes sng, gra sina sm
dispositioner; huru ymnige och bittra runno icke trarne utfr de sms
kinder, d de under hgljudda snyftningar frskrade sig af all denna
grannlt vilja ga intet, endast de finge behlla sin lskade Rosa! --
Hon tyckes likvisst vara fullt fvertygad om att snart ndgas lemna
oss, hvilken tro hon fven med lugn sker fverflytta till sin
omgifning. Gud! det vore nd grymt, grymt! om hon s ung, s lskvrd,
s god, genom en s hrd anledning skulle blifva ett rof fr den kalla,
oblidkeliga dden; hvilken smrta skulle icke ett sdant slag frorsaka
de redan mer n djupt srjande frldrarne.




Den 21.


Det s mycket fruktade mtet imellan Rosa och Mamsell D. har d likvl,
oaktadt mina mmaste frestllningar, frsiggtt; arma Rosa! hon har
nu, jemte uppoffrandet af sin egen timmeliga sllhet, skt frvrfva
lugnet t den, hvilken hon, hrdt och oskyldigt nog frebrr sig hafva
berfvat hela dess lifs lycka. -- Redan dagen efter det min sednaste
skrifvelse till dig daterar sig, frnyade, med hnfrande frmga, Rosa
sin nskan om Mamsell D----s eftersndande, hvilken begran Hofrdinnan
brjade gra sig samvete af att s lnge emotst. -- Frestll dig d
Emilia, vr frvning, att vid hennes ankomst upptcka en varelse, skn
och utomordentligt tck, p hvars liljehvita, fullkomligt frglsa
sjuttonriga drag, den omissknneligaste smrta sgs lgrad. Himmel!
ett s oskuldsfullt men tillika af lidelser hjertskrande utseende,
frenadt med den frskrckeliga belgenhet hennes spda figur utvisade;
jag kunde omjligt vid denna anblick neka mina trar, att ymnigt och
deltagande nedstrmma. -- "Jag r kallad", ljd hennes darrande rst,
"att"... Men, nu hade fven Hofrdinnan med gonen fyllda af klara
skimrande trperlor, under vnlighet nrmande sig henne, fattat hennes
hand, samt ledsagade henne, det olyckliga arma offret, in till sitt
eget, icke mindre olyckliga lidande barn.

Hvad under de tvenne timmar, dessa helt och hllet ostrda, samt
fverlemnade till hvarandra frefll, blef fr oss alla okndt. -- Rosa
tyckes likvl, efter detta sammantrffande, ga vida mera lugn n
tillfrene, hvaraf jag allt skulle hoppas rtt godt, vore det blott
icke frenadt med s mycken inom sig sluten dysterhet. -- Hennes
lngtan att komma ut till det yttre strre och solglada rummet, har i
dag varit stor, hvarfre hon fven, ehuru fruktlst, gjort ofta
frnyade frsk att lemna sngen. -- O Emilia! huru ljuft, huru saligt
r ej att se, den ondeliga krlek, hvarmed de yngre syskonen omfatta
den lskade. De ro allesamman outtrttlige i omsorger fr hennes
beqvmlighet; till och med Leontine har under dessa tider med den
lskvrdaste sjelffrsakelse uppoffrat nda till sin behfliga hvila,
fr att i hvarje gonblick kunna vara fr den sjuke till hands; likasom
den lilla sjlfulla Hanna oafvikligt och bestmdt s natt, som dag,
tagit sin plats uti en invid den sjukes sng stende stor lndstol,
derifrn hon minutligen r i tillflle att hrsamma systrens ofta knapt
halft uttalade nskningar.

Friherrinnan har i dag varit att efterse den sjuka; hvilken sllhet
genombfvade icke hela min varelse, vid syn af henne, den hulda och,
huru lugnande fr mitt sinne skulle ej vid all den mig omgifvande
smrta detta kra besk blifvit, endast det fr mig icke medfrt en
alltfr liflig pminnelse om mitt eget de! -- Friherrinnan
fverlemnade nemligen till mig med den innerligaste moders-gldje, det
bref hon med dagens post, till mig adresseradt, ifrn sin son erhllit,
och af hvilket hon naturligtvis trodde jag skulle erfara samma
hjertliga frjd. -- Men, o Emilia! huru sorgbekldd frefll mig ej
hvarenda bokstaf, mitt trfyllda ga utur det rosendoftande prydliga
brefvet varsnade; med hvilken pinande knsla uppfattade jag ej de mma
uttryck denna fr mitt hjerta s helt och hllet frmmande varelse
under likgiltig artighet dittecknat. O! Rosa! Rosa! jag, och icke du,
borde kmpa dets lek, med den ofrsonliga hrjarn -- dden. Jag borde
vara offret, jag som p jorden ger intet, intet freml som med smrta
skulle sakna, eller minnas min bortgng, ty han! han allena som mhnda
med sann knsla skulle gjort det, hvars bild ofordunklad lefver i
djupet af min sjl, fven han! fven han! missfrstr mig, och gckar
under hn, den djupa trande frsakelse jag i fljd af min pligt gjort
af hans krlek och mitt eget fr evigt frsvunna lugn.




Den 24.


    "Ty jag vill ledas dit, och hvila der,
    Och se hur skn, och glad naturen r,
    Och frjdas n en gng t land och sj,
    Och sen i vren der jag lefvat d."

                                     R--b--g.

Under de f gonblick jag mjligen kan undanstjla den i djup dvala
frsjunkna sjuklingen, hastar jag att i ngra rader delgifva dig den
underbara tilldragelse, hvilken nyligen p ett s srdeles stt kommit
att uppvcka allas vr synnerliga oro! Som jag ju omnmnde, syntes vr
lsklings krafter p temmeligen god vg, att under en noggrann vrd
tervnda, fvensom hennes unga sinne med ovanligt intresse redan
brjade fsta sig vid hvarjehanda henne omgifvande freml, isynnerhet
sdana, hvilka vittnade om de kra syskonens stundeligen mot henne
iakttagne uppmrksamhet, hvarfre hon till ock med under stilla
vnlighet och tydligt nog, fr att tillfredsstlla de sm, ngongng
sgs sysselsatt med betraktandet af, n en nyligen fabriserad liten
docka, n en fin teckning fver hennes lskade Liljedahl, copierad af
Leontine, ifrn blotta minnet, n en liten af Adolf frfrdigad, i
papperssegel och prtmaster utrustad barkbt, hvilken af den lskade
systren ndvndigt frst skulle beses, frrn densamme i den yngre
brdrens sllskap, kunde uti grdsputtarne proberas; hvaraf allt, med
ett ord, vi, hennes friga omgifning, med strsta tillfredsstllelse
emotsgo den alldrabsta utgng; d i gr p morgonen lilla Adolf med
ett af gldje strlande anlete pltsligt i hennes rum intrder,
medbringande en grn qvist, den han sklmskt gmmer under sin sourtout,
men nrmande sig Rosa, med den mest frnjda mine sagta nedlgger p
hennes kudde. -- Rosa hade knapt sndt en blick p den vlmenta gfvan,
hvarigenom den lskeliga brdren trodde sig frorsaka henne en s ren
gldje, frrn hon, under ett hgt utrop, likblek neddignar mot
hufvudgrden. -- Jag ilade i gnablicket till, fr att efterse
anledningen till den s ofrmodadt intrffde olyckan, d en murgrn,
ja Emilia, verkeligen en frisk och herrlig murgrnsqvist var det
freml, som till min stora bestrtning hr mtte mina gon. --
"Himmel! hvar har Adolf vl kunnat erhlla denna?" var min frsta hpna
frga till den darrande gossen, hvilken med ngestsvetten p sin panna
stirrade p den arma systren; "sg, hvem har vl lemnat Adolf
densamma?" -- "Min Gud!" suckade han nu, "jag har sjelf brutit henne
der nere, p grden, just under Rosas eget kammarfnster, der en nnu
lngre, mycket bladrikare ranka spirar upp mot sjelfva muren; Mathilda
kan sjelf se den, om Mathilda ppnar dubbelrutan, Ach min Gud! min Gud!
jag trodde mig hrigenom gra Rosa s alltfr lycklig, emedan hon redan
flere gnger efterfrgat, om jag nnu icke upptckt ngot grnt blad
eller grsstr." -- Och vid dessa ord brjade han att rtt bittert
grta. -- Rosa, hvilken under hans klagan smningom terhmtat sig,
grep nu med svag hand efter qvisten, den hon under ymnigt nedrullande
trar sorgfullt betraktade; "haf tack min dyre Adolf", hviskade hon
sluteligen med matt rst till den nu hgt snyftande brodren, "haf
hjertlig, hjertlig tack, fr det herrliga frsta grna, hvarmed ditt
lskande hjerta velat fgna mig. Rosa skall aldrig glmma detta bevis
p din mhet och krlek;" och nu slt hon med darrande arm den
frvnade gossen till sitt ttt flmtande brst. "Ser du ej", tillade
hon, d trarne hos den grtande brdren nnu icke ville upphra, "ser
du ej, huru Rosa grter af ren gldje, ty ngonting s sknt, s krt,
som denna gfva, vntade hon sig sannerligen ej." Adolf som af hennes
trstefulla ord fr sin frskrckelse verkeligen hmtat den strsta
vederqvickelse, brjade nu sjelfmant bertta huru han redan lnge tyckt
sig se, en graktig oansenlig strimma lngs muren ttt under hennes
fnster bana sig en vg upp, men att han i anseende till sin
fvertygelse det denna endast varit ngon remna i muren dock ej fstat
uppmrksamhet drvid, frr n fr ungefr en vecka tillbaka, d han
till sin frundran mrkt densamma antaga en grnaktig frg, hvarfre
han med mera ifver brjat underska saken, och sluteligen funnit det
vara en grnskande vxt hvilken han derefter i afsigt att genom dess
ofrmodade fverlemnande, fgna Rosa, under tysthet dageligen
iakttagit; och emedan han till sin innerliga gldje samma dag funnit
dess blad s sknt utslagne s han, fr att vinna sitt ndaml -- Rosas
tillfredsstllelse -- tyckt den icke kunna hinna till en hgre fgring,
och sledes under skyndsamhet hastat, att till uppmuntran fr henne,
bryta en stjelk deraf. -- Att denna vxt icke p ngot omedelbart stt
der kunnat framalstras, blef mig vl alltfr begripligt, fvensom mitt
anande hjerta mer n bestmdt sade mig den hgst sannolika anledningen
till dess inympande i muren, och likvl allt detta oaktadt verkade det
ofrmodade i sjelfva hndelsen, s besynnerligt och smrtsamt p till
och med mitt sinne, s lnga timmar derefter jag knapt nnu kunde fatta
denna som jag tyckte verkeligen underbara tilldragelse. -- Huru lifligt
terkallades icke genom denna oskyldiga anledning i Rosas minne den fr
henne s lyckligt frsvundne sommarn, huru mngen rosenkldd bild af
sllhet, den hon i fljd af dessa tiders frid, under salig njutning
hyllat i sitt hjerta, stod icke nu der naken och vanprydd, blottad p
all lifvets gldje. Arma Rosa! huru grymt och frutspende talade icke
den hemlighetsfulla ranken, hvarmed just du, invid den lskades sida,
skulle bekransas, om din oknda framtid; af hvilken ofrklarlig och
smrtsam knsla genombfvades icke, fven i samma gonblick, hela min
sjl, hrdt nog anande, eller rttare, frugtande ngon, i anledning
deraf, ovilkorligt tillsttande olycka. -- Eftermiddagen tillbragtes af
Rosa till det mesta, med ett temmeligen lugnt genomlsande af de mnga
krleksfulla bref hon af R. erhllit; fvensom tourvis betraktandet af
hans portrait, samt den olyckliga murgrnsqvist, hvilken till hennes
skdning uti ett glas friskt vatten stod tck och terupplifvad
framfr hennes sng.

I dag frmiddag, sedan solen hunnit sin hgsta hjd, och Rosa lnge
under tysthet fingrat och beskdat den grna qvisten, satte hon med
obegriplig kraft sig upp i sngen, anhll hos Hanna, hvilken derinvid
p en liten pall fannts sysselsatt med sin docka, om sina framliggande
kldesplagg, hvarefter hon, med hennes tillhjelp, brjade pklda sig.
Som jag bestmt trodde hennes nskan i anseende till, de tilltagne
krafterne, vara att f hvila ofvanp tcket, nalkades jag, under en
varm tacksgelse till Gud! fr denna synliga frbttring, att med
innerlig frjd fullborda hennes kldsel; men frestll dig min
frvning, d hon derefter med bda armarne slutne om min hals, med det
mmaste, mest genomtrngande smek, bnfll om, att af mig blifva ledd
till det yttre rummet, der hon i den herrliga, renare luften, skulle i
solvrmen f uppfriska sina krafter. -- Som jag likvisst p eget ansvar
ingalunda vgade tillstyrka eller uppfylla denna entrgna begran, men
jag tillika af hjertat, om mjligt var, ville efterkomma hennes nskan,
hastade jag att p ett gnablick uppska Hofrdinnan -- hvilken olyckan
fogade att d skulle finnas i kket, der hon med egen hand fr sin
lskling hll p bereda en smaklig sjukdryck, fr att hrom rdfrga
henne. Men, kan du gra dig begriplig min frskrckelse att vid min
terkomst finna Rosa, den kraftlsa vanmktiga Rosa, uti det yttre
stora rummet djupt nedsjunken utom det lilla ppnade dubbelfnstret,
derifrn hon nu med dende blick, girigt slukade hvarje fr hennes ga
sig uppenbarande freml. --"Himmel! Rosa! hvad gr du?" utropade jag,
under det jag med den grnslsaste oro ilade till hennes sida och nu
sagta, men kraftfullt drog henne undan de henne alltfr knbart
omsusande vrflgtarne; "hvilket fretag! och huru har du vl hjerta
att smrta dem som lska dig, med ett dylikt blottstllande af ditt
lif, blott fr all tillfredsstlla en otillbrlig gonblicklig
lngtan." Jag kunde, hindrad af en vldsam mig pkommen darrning, ej
tillgga ett ord, mina af ngest och ngslan frambrytande trar,
frklarade tillrckligt nog till hvilken grad mitt hjerta missbilligade
detta steg. Rosa hade hrunder, lutad emot mitt brst, iakttagit den
oafbrutnaste tystnad; hon upphjde nu det tcka seraph-hufvudet, smg
sin hand mot mina ovnliga lppar, och bad med den saktmodigaste,
ljufvaste rst: "Vredgas ej, min mt lskade trogna Mathilda! O!
misstyck ej det fretag hvartill den outsgligaste lngtan efter
skdandet af Guds natur, drifvit mig; ty, jag mste, jag mste ju
likvl d; jag knner det alltfr skert, jag mste snart, snart lemna
eder alla! och", tillade hon med en suck, "allt, som gifvit mitt hjerta
gldje och sllhet. O! skulle vl du! du, som sjelf s sannt fattar
rikedomen och mngfallden af vrt ursprungs allmagt, icke unna din
stackars Rosa att helst en gng, nnu en enda gng njuta saligheten af
hans mot sina barn visade nd; ser du der, den herrliga himlen med sitt
ljusa skra bl! knner du ej solen! huru mildt hon sprider lif och
vrme och gldje, ja, nda till din fattiga dende Rosa; ser du ej
dessa grna kerflt, detta frsilfrade haf, hvilka, befriade ifrn sin
isiga massa, hvar p sitt flt tyda nytt lif och fortkomst; hr du ej
den sorlande bcken, hvilken obehindrad och munter rinner fram ur
jordens kyliga brutna gmmor! och kan du nnu, vill du nnu derefter
ltsa vrede mot din arma vn, som snart, snart icke mer ger frmga
att njuta en enda af alla dessa den hgstes vlsignade gfvor... Men
nej, Mathilda! du tillgifver henne skert, och det af fullaste hjerta,
den frskrckelse hon ofrtnkt nog, icke var beredd att hrigenom
stadkomma dig." Hrefter bad hon med mildhet mig ter ledsaga sig till
sin sng, emedan hon efter detta bemdande knde sina krafter betydligt
aftagne; lemnade till den p bordet sig befintelige Murgrnan, jemte
en varm kyss, en helsning ifrn den lngsmed muren uppspirande
syskonplantan, den hennes uppskande blick alltfr tydligt varsnat;
samt har fr resten, under det strsta lugn, men med den synbaraste
mttighet, under jemn dvala tillbringat hela eftermiddagen. -- Lkarn,
hvilken under Rosas opassligbet, flere gnger p dygnet varit att
efterse frndringen af sjukdomen, har nstan sagt, ifrn dess frsta
period iakttagit en hgst frbehllsam, nedslende tystnad, hvaraf vi,
hennes bekymrade omgifning kunnat hoppas allt fr litet godt. -- fven
honom anfrtrodde jag i dag, under enskildt samtal, Rosas fretag, det
jag af frugtan att ondigt smrta de mma frldrarne, fr dem
forsigtigt frtegat. "Gr just intet till saken", infll med lugn mine
den erfarne gubben, "kunde till och med en liten stund, en s varm tid
p dagen, endast krafterna det medgfve, taga lindrig motion i vagn, ty
feberdagarne ro redan lngesedan frbi, och terkomma heller icke
mera. Det r nu endast brstet, hvilket erfarit en ddande skakning,
som br hafvas noga afseende p, men, fr hvilket jag verkeligen
frugtar all medicin blir ffngt anvnd. Har nnu alldeles intet tecken
till blod derur visat sig?" frgade han nu med betnklig mine. "Nej,
icke mrkligt." -- "N Gud gifve ett s sllsynt fall hr kunde
intrffa, men det r hgst otnkbart. Var emedlerlid ytterst vaksam att
vid frsta strtning, hvilken ovilkorligen till ngon del mste
frsigg, anvnda den i dag freskrifna medicinen, samt lt vidare
genast lemna mig underrttelse", och hrmed strk han p foten. -- O!
mtte endast den redan hemskt inbrytande natten lyckligt frsigg, och
den sjukes plgor icke i alldeles fr hg grad komma att prfva det
mma knsliga moderssinnet, hvilket af inga frestllningar lter sig
hindra, att ter genomvaka denna natt hos den arma!




Den 25. -- Middagstiden.


Ingen frndring; samma kraftlshet, och samma lugn. Den sjuka har allt
sedan i gr icke yttrat ett ord, men tillknnagifver blott med det
ljufvaste smleende, och en stundom till sin omgifning svagt utrckt
hand, sitt varma erknnande af deras omsorger fr henne. Det arma
brstet arbetar tungt, och tyckes endast erfara ngon lindring medelst
ett stndigt upphjande af hufvud-dynorne. -- Gud! hvilken jemmer;
Hofrdinnan kan ej trstas, och det bekymrade Hofrdet smrtas dubbelt:
af att till denna grad se sina lskade lida, utan att dervid ga
frmga till den ringaste del afhjelpa det onda. -- fven den hjertliga
Mamsell Stin-Lovis har under all denna ngest, uppbjudit sin yttersta
frmga, att p sitt vis skaffa den lskade ngon lisa, -- hvarfre
geler och drycker s lenande och vlsmakande som mjligt af hennes
egen hand tillredde, och inburne, i rika frrder varierat p borden,
utan att fastren i sin vlmening fstat minsta uppmrksamhet vid, att
desse oftast lika ovidrrde de dit inkommit -- utburits.

Doctorn har tillbringat hela frmiddagen hr; han har nu s ppet som
skonande, samt derunder hnvisande till en allvis Frsyn, frberedt de
srjande frldrarne p en smrtsam utgng af sjukdomen, den han ifrn
frsta gonblicket, i anseende till dess vldsamhet, med fruktan
emotsett. Allt hvad han till trst och hugsvalelse, fr s vl den
sjuke, som hennes omgifning sger sig kunna gra, r ett lindrande af
de plgor, hvilka han fr den frstnmnda enligt sitt samvetes
fvertygelse, vet af ingen ddlig makt kunna hfvas. -- Frestll dig i
fljd hraf Emilia, den glanslsa smrta som i medvetandet af allt
detta, billigt nog ftt rum i vra hjertan. -- Men nej, -- jag
uppehller mig redan alltfr lnge hos dig, d hon, den lskelige
varelsen s oafvikligt behfver min vrd.




Klockan 11 samma dag.


Ack Emilia! huru troget har ej Doctorns olyckliga frutsgelse
intrffat; klockan 7 i afton, efter det Rosa, under strre oro n
vanligt, tillbragt dagen, kallade hon hftigt, i det hon med egen kraft
vldsamt skte komma upp, Hofrdinnan, hvilken hgst bekymrad suttit
invid hennes sng; hon hade knapt hunnit omfatta den frskrckta
modrens hals, d ett frfrligt blodsvall strtade sig fram om de bleka
lpparne. Hofrdinnans ngest blef hrunder alldeles obeskriflig; den
hftigaste sklfva fverfoll hela hennes kropp, hvarvid jag i hvarje
minut fruktade att se fven, henne, den af trar och nattvak utmattade,
nedfallen i vanmakt. Sedan jag sleds varsamt undanfrt henne, hastade
jag nu sjelf att med tillhjelp af min omgifning lemna Rosa den vrd jag
enligt Lkarens freskrift visste vara fr henne behflig; hvarefter
den msinte Doctorn fven genast pkallades. -- Men Gud! Emilia, skulle
du, efter detta hftiga utmattande sett den aftynade blomman, hvit och
skn som en engel, med msom p mig, msom p den sig nu ter till
krafter vaknande modren, rigtad blick, hvilken sednare vid betraktandet
af sitt barns lidande vl icke skulle haft ett moders hjerta, om hon
kunnat dlja den smrta hon erfor. -- Hon satt nu ter ttt lutad till
Rosas brst och bortkysste med qvalet tecknadt i egna drag, de fina
svettperlor hvilka efter blodsfrlusten svagt frambrutit p det lskade
barnets panna. -- Klockan r redan elfva; en oafbruten tystnad har,
enligt Lkarens uttryckliga freskrift, eftertrdt detta frsta
utbrott, hvilket han bestmt frutsger skall efterfljas af nnu flere
andra; men, hvilka i synnerhet ovilkorligen skola frsvras, om icke
den noggrannaste stillhet och tranquilit iakttages. -- Nu, god natt
min Emilia, jag mste ter hasta, att i sllskap med Hofrdinnan,
hvilken ej kan frms fvergifva sitt barn, uppfylla de kra
skyldigheterna mot den lskade sjuka. -- O! kunde du vl ana till det
bekymmer som omger din vn; huru varmt skulle icke fven du, till den
hgste uppsnda bner om deras lindrande, och sluteligen fullkomliga
afhjelpande.




Den 6 April.


    "Hon kmpat ut, och ddens genius hvilar
    Den svala vingen fver hjertats brand."

                                      _Vitalis_.

Hon ar ej mer Emilia, Gud! min Gud! och din Mathilda mste, mste
verkeligen, under smrtans outsgliga qval, och i fullt medvetande af
sanningen uti dessa fasliga ord, hr nedskrifva dem. -- Nej, hon r ej
mer, hennes ljusa ande har ndteligen hunnit det hemland, om hvars rena
frjd, hvars salighet hon redan hr nere ofta drmde. Du kan Emilia med
den aldralifligaste inbillning icke gra fr dig begriplig den
ngestfulla frtviflan, hvilken under dessa tider i den fordom s
lefnadsglada kretsen gt rum, likas litet som mitt bemdande att fr
dig tydliggra densamma, ngonsin skulle lyckas. Enligt hvad jag vill
minnas mig hafva nmnt, hade ju redan en hftig blodstrtning utur det
angripna brstet visat sig, hvilken frorsakade oss alla en grnsls
oro, natten derp frgick likvl utan ngon hftigare attaque, s till
och med den utmattade engeln emot morgonen fll uti en ltt slummer. D
hon vid pass kl. 6 vaknade, yttrade hon sig knna sitt brst betydligt
lttare, n dagarne derfrut, hvarfre hon fven sade sig af mig nska
hra frelsas ngon god bok. Med hjertlig gldje uppfyllde jag denna
begran, under hvilken ofta af brutne sysselsttning dagen nstan
frgick. Emot aftonen inslumrade hon ter flygtigt, men, uppvaknade
omkring midnatten, med ett frnyadt anfall af strtning, hvilket
ndteligen p lika stt som frra gngen eller genom anvndandet af
samma medicin, sluteligen stillades. De trenne derp fljande dagarne,
frgingo under djup oro, ty mattigheten hos den lidande var smrtsam,
och frnekade henne nda till bruket af sina hnder; likvl yppades
hrunder intet nytt anfall. Den trettionde tidigt p morgon, lt hon
kalla sina frldrar, hos hvilka hon anhll om att genom deras
franstaltande nnu samma dag blifva konfirmerad, emedan hon fruktade
att krafterna mjligen, vid uppskjutande af denna hgtidlighet, torde
blifva s svaga, s hon icke framdeles med den styrka och den fattning
hon borde, kunde knna dess vigt; af hvilken anledning, hon p
eftermiddagen samma dag, i sina frldrars nrvaro, af stadens Pastor,
emottog den heliga Nattvarden. O Emilia, hvilken frid, hvilket
himmelskt lugn, lg ej i hennes blickar efter upplefvandet af dessa
timmar; hon tycktes verkeligen icke mer tillhra denna jord, af hvars
lidelser hon troligen icke lttade mer n mjligen den stundom
pminnande smrtan i sitt brst; och skulle icke den derp fljande
aftonen en svr blodstrtning intrffat, hade denna dag kunnat rknas
till en fullkomligt lycklig. fven de fyra derp fljande voro lugnare
n hvad man mjligen kunnat hoppas, hvarunder endast tvenne svagare
strtningar, frenade med mycken hosta, infunno sig. Mot aftonen af den
fjerde, frfll den sjuka i ett ofta nstan sanslst tillstnd, hvarur
hon, ehuru dock ej berfvad sitt medvetande, med svrighet frmdde
vckas, fr att njuta sin behfliga omvrdnad. Detta frhllande varade
oafbrutet till emot middagen, d hon liksom inspirerad ofrmodadt
yttrade en innerlig lngtan efter R. -- Denna nskan hade nnu icke en
enda gng, under hela sjukdoms-perioden uppsttt; jag hade verkeligen
vntat dess intrffande, af hvilken jag emotsg en snar upplsning. --
Under vntan p hans ankomst, lt hon, enligt egen noggrann foreskrift,
klda sig i en hvit mousselins-kldning, samt en tck, himmelsbl
flors-shawlette, den R. under lyckligare dagar gifvit henne, och den
hon med strsta tillfredsstllelse redan en gng tillfrene burit; de
gyllene lockarna fllo nu, af den olycklige modren smakfullt ordnade,
kring panna och skuldror, och gjorde hennes utseende fullkomligt likt
en herrlig, lidande Madonna-bild. Slunda Ig hon, lyftad ofvanp det
silfverhvita tcket, hvilket en gng var bestmdt att vid ett
lyckligare tillflle begagnas, men nu af den lidande modren under
bittra smrtans trar, fver sngen blifvit utbredt; tvenne de sknaste
hvita Hyacinther, dom, dagen frut, Grefvinnan Amelie A. med den
hjertligaste nskan om en snar frbttring tillsndt Rosa, stodo
doftande i sina eleganta krukor, framfr hennes sng, och kade den
underbart intrffade hgtidligheten. -- Men, -- nu ppnades pltsligt
yttre drren; -- mitt hjerta klappade vldsamt; jag hade verkeligen all
mda att kunna uppfylla det af Rosa mig mt aftvungna lftet att
tillika med Hofrdinnan, under R----s besk icke lemna rummet; han
intrdde, blek som ett lik, nrmade sig som det tycktes nstan utan
medvetande -- ty icke en mine eller gest, frrdde hans knnedom om
Hofrdinnans eller min nrvaro -- sngen der Rosa lg, framfr hvilken
han, fvervldigad af vldsamma knslor, ovilkorligt nedsjnk. -- I
dylika omstndigheter skulle d, efter en tid af knappa fyra veckor,
dessa personer, hvilka under krlekens yra, lyckliga och slla, med de
varmaste msesidiga trohetsfrskringar sednast tskilts, terfinna
hvarandra. Gud! huru snderslitande var ej denna anblick. "Min dyre
Ludvig!" framsuckade ndteligen Rosa, sedan hon hunnit terhemta sig
ifrn en ltt, gonblickligt pkommen vanmakt, och rckte med huld
vnlighet, den olycklige knfallne, sin hand; den fverltande saliga
blicken fullndade hvad rsten hos den afmattade icke frmdde yttra.
-- R. hade under den lidelsefullaste hftighet omfattat den matta
handen, hvilken han nu krampaktigt pressade mot sitt brst; "Rosa!
himmelska Rosa!" hviskade hans sklfvande lppar, "vrdigas du
vcrkeligen nnu kalla mig infr din blick, vgar jag, den olycklige
frrdarn af all sann och ren krlek nnu nalkas dig! du frklarade
engel! O! uppfyllos ej ditt brst af den djupaste afsky till honom, som
s grymt krnkt ditt hjertas frid. Rosa du evigt tillbedda! kan du,
ger du verkeligen styrka, att utan grnsls smrta frdraga synen af
den, hviken frstrt ditt unga lif, och din lycka; af den som sjelf nu
mera p hela den vida elndiga jorden icke finner ngon fristad, der
han kunde lugna sitt gnagande samvete; sg, o! sg, kan han, fr han
verkeligen fverlemna sig till det saliga hopp, att ditt hjerta, icke
allenast din skonsamma englagodhet, talar ur dina blickar?" P Rosas
ltta vink hade han nu upphjt sig och lg i gnablicket hrefter,
omfattad af hennes mjella armar, nedbjd mot hennes brst.

"Hr, min Ludvig", yttrade hon med stadig rst, "Rosa har alltid varit
sann, och ren emot dig, lika s skert som hennes hjerta nnu aldrig
fr dig hyst en frdold tanke; skulle d nu, nu, d hon str vid
grnsen mellan lif och dd, hon till dig kunna hyckla en knsla den hon
icke gde? O nej! tro derfre du min evigt lika mt lskade, hvad
hennes bristande lppar, med sanning ehuru svagt tolka: Rosas krlek
till dig, lefver nu, likasom efter dden, d hennes varma hjerta
upphrt att sl, med samma outsgliga styrka, samma ofrminskade
innerlighet, som under de lyckliga minuter i lifvet, d hon vid ditt
lskade brst, drmde sig en himmel; lugna dig sleds min dyre vn, med
den fasta fvertygelse att hos mig ingen skymt af motvilja finnes. O
Gud! jag fasar att ens tnka detta hrda ord, nej, endast idel mhet
inger din ljufva bild. Likvisst skulle det lugn, hvilket nu s lyckligt
uppfyller mitt hjerta, snart sagt helt och hllet frsvinna derur, om
jag ndgades berfva mig det hopp, hvartill jag s gladt fverlemnat
mig, att nnu hr i lifvet du kunde njuta och meddela gldje. O!
Ludvig! lifvet r sknt; ville du ej tillfredsstlla din dende Rosa
med lftet, att tillika med uppfyllandet af din pligt, nnu lyckliggra
det lidande hjerta, hvilket, utom mitt, s mt, s troget och lskande
slr fr dig! O! skert, skert, talar fven ditt eget, till den
olyckligas frmn, hvilken redan lnge, fvergifven och trstls,
suckat, ett offer fr din krlek. Rosa ber, hon bnfaller hos dig utur
djupet af sin sjl: tersknk din oskyldiga lidande Caroline, hvilken
till alla delar r vrd att uppfylla min plats i ditt brst, den mhet,
hvarmed du en gng gjorde henne s fvermttan lycklig; fr ej din Rosa
d med den saliggrande frtrstan, att du med aldrafrsta uppfyller
hennes innerliga nskan, och ditt, till den arma olyckliga, under dyra
eder en gng gifna gtenskapslfte."

R. hade under synbar smrta, med oafvnd blick betraktat den hulda,
hvilken nu med obegriplig styrka drog honom emot sitt brst. "Ja Rosa,
du frmr allt; hr: emottag min dyra frskran det din nskan, om
fven med uppoffrandet af min timmeliga frid, skall uppfyllas. Min
pligt, mitt lfte till dig, icke min krlek, skall fra mig till hennes
ftter, hvilken fordom, jag beknner det nu fr dig, du englalika
vsende, af mig obeskrifligt lskats, men som fven nu, o! frdm mig
ej derfre, mste utgra min fasa, emedan hon berfvat mig den enda
varelse som lrt mig skatta dygden, och lifvets hgsta vrde. -- O
Rosa! dig, dig, har jag lskat mer n ngot annat p jorden, till dig,
du oskuldsfulla engel, nrmade sig fr din kra renhets skull,
ovilkorligt mitt hjerta, redan under tider, d jag i den okonstlade
Caroline, tyckte mig funnit min hgsta sllhet; i din nrvaro, den jag
likvist, anmanad af mitt bttre jag, med bekmpad lidelse ofta undvek,
knde jag det ett dlare, ett sjlfullare, ett hgre godt fanns hvilket
rikare n hvad hennes barnsliga tillgifvenhet frmdde, skulle kunna
uppfylla mitt brst med salig vllust; o Gud! o Gud! jag frmdde mer
icke emotst den onmnbara trngtan, som stndigt dref mig till dig; du
var, drmmande och vaken min enda tanke, mitt enda hopp hvilket jag
olycklige, under det min falska ambition och medlidandet, fortfarande
hycklade bestndighet fr Caroline, icke mer fr dig frmdde dlja.
Min fasta fresats blef nu, sedan jag hos dina frldrar gjort mig
frskrad om din hand, att ppet fr Caroline tillst mitt hjertas
frndring, i hvilken afsigt jag fven, efter det jag hos dig, du
hulda, njutit sllheten i sitt fvermtt, hastade att uppska henne. --
O Rosa! hvad jag hr forut, osker om gandet af dig, med hjertats
sanna tillfredsstllelse besuttit, nemligen: _samvetsfrid_, frlorade
jag nu; jag blef, under ett ovrdigt sinnesrus frrdare af den oskuld
jag hitintills med s mycken sjelfbeherrskning vrdat; jag glmde
heder, lycka, allt, allt! som under samma iakttagna helgd kunnat bereda
mig mitt hjertas vinning -- dig! -- Men, jag r straffad, jag arme! ty
med dig, med dig, frsvinner ljuset fr min blick; och, ehuru ett
vsende bland de lefvande, gr jag dock ett liflst ting, lngtande
efter den hvila, hvilken en gng oskiljakteligt skall frena mig med
dig."

Han hade lystnat; brst mot brst, mund mot mund, lgo de nu fast
omslutande hvarandra; "min Rosa!" "min dyre Ludvig!" voro de enda ord,
hvilka under den terstende aftonen ngongng blefvo hrbara, jag
fruktade verkeligen att under den d och d intrdande djupa tystnaden,
den utmattade engeln redan skulle kmpat ut; men, mot klockan nio,
efter det en svag blodstrtning ter hade infunnit sig, lt hon med
entrgenhet kalla sina frldrar. -- O Emilia! frskona mig att
beskrifva den scen, hvilken nu uppstod; du! som fattar det varma
sambandet mellan frldra- och barnahjertan, kan fven frestlla dig,
med hvilken smrta det emellan dessa, nu fr evigt skulle slitas; --
men hvad du dock omjligt kan gra dig begrepp om, emedan dertill
ndvndigt fordras att sjelf hafva varit vittne till ngot sdant, var
det stumma, saliga leende, hvarmed Rosa njt af frsoningen emellan
dessa och sin R. -- Hennes hgsta nskan var uppfylld; under sjelfva
smrtans qval, vid synen af sitt lskade barns fvergng ifrn detta
till ett annat lif, lemnades p Rosas innerliga stundan en sann
tillgift t honom, hvilken frorsakat denna grnslsa sorg; och,
beseglades nu denna frskran till den dendes tillfredssllelse, med
en den stummaste, men mest innerliga omfamning.

Hrefter pkallades, enligt Rosas begran, de sm, jemte alla frige af
husets medlemmar, hvilka alla under bittra trar emottogo den
afmattades sista farvl; hennes vanmakt var redan s stor, att hon
blott svagt frmdde nmna dem vid namn. fven till mig talade hennes
matta handtryckning samt bristande blick, tydligare n de frbleknade
lpparne under bemdande att tolka hvad hjertat knde, det frmdde;
jag forstr nnu ej, hvarifrn jag erhll styrka att i ett sdant
gnablick med fattning emottaga hennes afskedssuck. De terstende
timmarne till klockan fem, frgingo under ddlik dvala, hvarunder
hennes blick ofta skte den fver henne nedlutade af smrta grymt
betagne R., hvars hand hon, likas troget, som hennes hjerta till sista
minuten af hennes lif tillhrde honom, hll fast innesluten i sin. Kort
fre klockan fem fverfoll henne en ymnig svett, frebudet till det
snara slutet; men, nu blef sig Hofrdinnan ej mer mgtig, den ena
svimningen efter den andra frmdde Hofrdet att under tysthet aflgsna
den vanmgtiga modren ifrn den sng der hennes lskling snart hade
upphrt att lida. P slaget fem, uppslogs nnu en gng under ljuft
leende den dendes ljusa, frklarade blick, hennes lppar rrde sig
till ett svagt uttalande af den lskades namn, och hon var lycklig fr
evigt!

Huru fasliga voro icke de timmar, hvilka fljde hrp; lidandet hos de
qvarblifna anhriga var obeskrifligt, men det hos den olycklige R., som
det tycktes outhrdeligt. Han frmdde med mda slitas ifrn den
afsomnade, fver hvars sng han under fullkomlig knslolshet under
flera timmar lg nedsjunken. O! hade de heta ymniga kyssar hvarmed han,
snart sagdt med ursinnighet fverhljde de nnu leende dragen, frmtt
uppvcka den hulda till lif, men o nej! hon emottog denna hyllning
skert nu fr frsta gngen utan all knsla.

Jag r nu sedan ngra timmar tervnd till mitt hem, till min dyra mor,
hvilken Rosas bortgng frorsakat mnga bittra trar. O! huru skall jag
ngonsin kunna glmma hvad jag i denna sjlssyster frlorat, hon
hvilken s ljuft, s mt under s vl olyckans som lyckans dagar,
omfattade den ensamma fvergifna, hvilken s systerligt och varmt som
den trofastaste barndomsvn ppnade fr mig sitt hjertas dolda
helgedom, der jag afsljadt kunde lsa det ljusa sprk hennes rena sjl
stndigt uttalade. -- nnu terstr fr mig att i det bedrfvade huset
iakttaga den sista, fast smrtsamma skyldighet, den jag hvarken vill
eller kan undandraga mig, emedan ett troget lfte till den bortgngna
binder till dess uppfyllande; hennes varma nskan var nemligen, det
fven jag skulle lgga en vnskaplig hand vid den enkla drgt, hvari
hon efter eget anordnande skulle kldas; och, som jag r fvertygad att
Hofrdinnan af detta deltagande, i sin smrta skall erfara en, om n
aldrig s obetydlig lindring, r det med sorglig tillfredsstllelse jag
vill hasta, att hri dela den armas bekymmer.

Huru mycket, Emilia, hade jag icke att rrande mig sjelf, fr dig
omorda, endast mitt sinne fr nrvarande kunde inrymma ngra andra
tankar, n dem, hvilka dessa dagars sorgliga tilldragelser framalstrat,
och hvilka nu helt och hllet gjort ansprk p min styrka, Jag r
verkeligen sl och otillgnglig fr allt, ja, nda till mhetsbevisen
af min lskade moder, hvars varma omsorger fr mig, fven under min
frnvaro, visat sig p s otaligt stt, -- Snart, o snart! mste jag
dock, jag olyckliga, vaknad terg till mig sjelf, fr att med full
sans och resignation g mitt utsedda ml till mte.




Den 12.


Jag kommer nu, ifrn en omgifning, hvilken i den svarta knslolsa
mullen begrafvit sin sknaste gldje; o Emilia! till hvilken
snderslitande smrta har icke mitt ga i dag varit vittne. -- Huru
grym, huru frskrcklig r ej den moment, hvilken fr evigt sliter
ifrn oss det lskade fremlet, det m sedan vara maka, barn eller
frldrar, i hvars stumma nrhet vi dock, om n aldrig s sorglig, till
sista stunden tycka oss finna trst. -- Ja, hon hvilar nu, den hulda
engeln, lugn och stilla inbddad i jordens kalla famn; den ljusa
blicken sluten fr all jordisk frjd och smrta. -- Jag har verkeligen
alldrig bivistat ngonting s hgtidligt som i dag, den sorgliga
begrafningen hos B----s -- om hvilken jag fven i korthet hr vill
meddela dig. Klockan 1/2 till 4 samlades i sorgehuset, jemte frige
gster, fjorton unga flickor af den aflidnas nrmare bekantskaper, alla
kldda i hvitt, samt i grna kransar, fver hvilka lnga hvita till
ftterna rckande flors-sljor nedfllo, och sedan icke mer ngon af de
vntade saknades, men efter tidens sed, frfriskning af kaffe
kringbjudits, samlades man omkring klockan fyra, i det stora luftfriska
rummet, grnsande intill den aflidnes kra sngkammare, hvilket nu
erbjd en hgst imposant anblick. Upp en upphjning, fverdragen med
svart klde, och omgifven af tolf stycken utmrkt vl agade unga,
friska granar, stod p fyra stora gyllene klot den smakfulla kistan
bekldd med blndande hvit sammet, och fullstrdd med gyllene stjernor;
kring kistans kant smg sig af samma slags gyllene composition, en
murgrnsranke, s tck, s sirlig, att man ej kan tnka sig ngonting i
dylik genre konstmssigare arbetadt. En dylik ranke prydde det invid
stende locket. Inne i kistans hgn, slumrade under saliga drmmar den
ljuft afsomnade, hljd i hvitt ltt sidentyg, hvilket, icke som
kldning (det var hennes uttryckliga nskan), men lst och mantellikt i
smakfulla veckningar omsljade den fina kroppen. P de ljusa lockarne,
hvilka lika herrliga som tillfrene vgade sig kring panna och hals,
hvilade en krans af den friska murgrn, hvilken af krlekens hand under
helt andra omstndigheter blifvit inympad i muren under hennes fnster
och som af en underbar ingifvelse var bestmd till brudkrans, samt nu,
sorgligt nog, fick uppfylla sin bestmmelse.

Kring halsen smg sig sluteligeu nstan osynlig, den himmelsbl gfvan
af den lskade, hvilken nnu i hennes ddsstund tillika med hans hand,
funnits hrdt innesluten i hennes, och hvilken skatt Hofrdinnan p
intet vis ltit berfva henne. -- Efter ett stumt betraktande af denna
rrande syn, hvarunder den frtviflade modren, under den smrtsammaste
ngest, med vld ndgats ifrn rummet aflgsnas, upphjdes af den
olycklige likbleke R., hos hvilken intet tecken till lif upptcktes (s
otillgnglig syntes han fr hvarje knsla) det stjernstrdda locket.
Han rnade just fver den slumrande nedsnka detsamma, d synbart
gripen af den mest genomtrngande smrta, han handlst lt det, vid sin
sida ter nedsjunka; hvarefter han med bda armarne, ovilkorligt
omfattande den kalla kistan, sansls fver densamma neddignade. -- Du
kan vl Emilia tnka dig, hvilken frskrckelse hraf uppstod; hans
krafter voro s medtagne, s han nu fullkomligt, afsvimmad mste
inbras i nsta rum, dr genom flere honom omgifvande personers
tillhjelp, han smningom terkallades till medvetande.

Kistan hade emedlertid under denna ovntade katastroph nedtagits, och
var nu med hgtidlighet, af tta unge dlingar p den vntande
paradvagnen nedburen, hvarefter -- anfrde af Hofrdet, hvilken tillika
med sina fyra sorgkldda barn, uppstigit i en vagn, de fjorton par om
par sittande flickorna, i sju efterfljande vagnar afreste. Efter
slutad ceremonie, sedan nemligen den ofanteliga skara af frige gster
(karlar) anlndt till grafven, afsjngs af den bekransade ungdomen,
hvilken kring grafven frskansat sig, ngra skna, fr tillfllt
lmpade verser, hvari fem  sex utmrkta karlrster hgtidligt
instmde. Detta voro gonblick, Emilia, hvars intryck jag alldrig
glmmer; fvensom ljudet af den hrbara suck, hvilken den ljuslockiga,
ttt intill min sida smygna Hanna der under utandades, och hvilken till
den grad berfvade mig hela min stndaktighet, s jag deraf och vid
anblicken af de stora trar hvilka droppvis nedrullade p hennes mjella
kldnad, icke med ett enda ljud vidare frmdde instmma i sngen. Mitt
hjerta var s krampaktigt hopprssadt, s jag rtt innerligen tackade
Gud, d sngen nteligen upphrde, och vi omsider samtelige fingo
bereda oss till tertg.

Med en kyss ifrn sin makes lppar emottog nu den srjande modren, der
hon bland en skara trstande fruar satt omgifven, den huldas sista
hlsning; hennes sinnesstyrka dervid, likasom under hela den fr henne
nog pinsamma aftonen, var fvens nskvrd, som ovntad; R. deremot var
och frblef fullkomligt knslols; hans matta blick irrade ofta, under
det han, sluten, satt frsjunken inom sig sjelf, bort till det ljusa
bl, likasom ville han der, bland silfvermolnen uppska henne, hvars
unga lif han s olyckligt frspillt. Att bittra samvets-frebrelser,
och icke endast saknaden efter den bortgngne, gnagade hans hjerta,
blef tydligt fr alla dem, hvilka ngot s nr lrt sig utgrunda
menniskosinnet, ty, i motsatt fall skulle fven ngongng det
vlgrande lugnet, icke alltid blott den vldsammaste frtviflan, talat
ur den dystra blicken.

Huru grna Emilia, skulle jag icke nnu en stund, med bde penna
oeh tankar, sysselstta mig hos dig, kunde endast mitt hjertas
tillgifvenhet fr Friherrinnan, gilla ett lngre aflgsnande ifrn
henne; men som hon, troligen i svit af denna dags upptrden, fr
nrvarande befinner sig lngt ifrn vl, hastar jag att med min nrvaro
och hjertliga omvrdnad, s vidt sig gra lter, frskingra denna
hennes irkade olust. O Emilia! huru snart, huru snart frsvinner icke
den tid jag, ssom nu, fullkomligt oberoende, om icke fullkomligt
lycklig, med sann knsla fr fverlemna mig till allt, som gjort fr
mig lifvet gladt och frnjsamt; med hvilken fasa emotser jag det
tvng, det grnslsa elnde, en frening utan krlek skall bereda mig.
O Rosa! huru lycklig r ej du! s suckar jag redan ofta, ofta, du som i
grafvens lugna famn, ftt glmma lifvets smrta, den djupa, den
trande, hvilken ej af rikedomens frmner, brd eller lycka, ngonsin
kan mildras eller frglmmas.




Den 19.


Knner du den hemska betydelsen af denna dag, Emilia? sg, o! sg, anar
ej ditt mmande hjerta det grnslsa qval dess fdelse alstrat i min
sjl? hviskar ej min tysta suck till dig, att hon fr evigt, fr evigt
skiljt mig ifrn all min sllhet? -- Ja vl Emilia, denna dag har d
fr alltid stadfstat min frbindelse med Baron Y., den rike, den
uppsatte, den allmnt aktade; af hvilken frbindelse mitt frnuft ju
hade allt skl att gldjas, emedan en sdan lycka vida fvergr allt
hvad den medellsa Mathilda ngonsin vgat hoppas, kunde hon endast
glmma sitt hjertas saliga vrdagar. Hvilka alla, ljusa och lefvande,
med outplnliga drag, st tecknade i hennes sorgsna inre. -- Jag har d
i dag, med lefnadsglad blick, (min pligt, mitt samvete har s bjudit)
emottagit de lycknskningar, hvilka af otlige sammankallade
lysningsgster i sirliga formulrer blifvit nedvltrade p mitt arma
hjerta; jag har, under sken af tillfredsstllelse burit den lysande
drgt, min brudgums uppmrksamhet under vnliga lycknskningar mig
tillstlldt. Och Emilia; mitt hjerta har dock icke frqvfvits under
alla dessa outsgliga marter; med tillkmpad uppmrksamhet, ja till och
med liflighet, har jag med tskilliga af hrvarande personer
underhllit de vexlande mnen, hvartill dagens vigt s rikeligen gifvit
anledning, och -- o! huru litet har dock min sjl vid allt detta varit
tillstdes. -- Emilia, Emilia, jag lider dubbelt af de frebrelser
mitt brottsliga samvete under nrvarande omstndigheter gr mig; har
jag vl rttighet att undanstjla honom, som hdanefter ensam har att
gra ansprk p min mhet, min tillgifvenhet, en enda tanke af alla
dem, hvilka s otaliga kringirra? r jag icke en svag, afskyvrd
varelse, i hgsta mtto ofrtjent af den godhet, den hyllning den
lskande modren och jemvl han sjelf, alldrig upphra att upp mig
slsa; nej Emilia, jag vill, jag mste lra att lska, att vrdera
honom; det skall blifva mitt trognaste bemdande; jag vill i hvarje
hans handling upptcka kraften af en ren, en del sjl, ty sdan mste
den hos honom finnas, han kunde eljest icke frgudas af henne, som
endast kan lska dygden. O! skert, skert skall Gud i sin nd bist
mig, att, iakttagande dessa mina pligter, med frtrstan, lugn och
tillfrsigt, kunna g mitt dunkla de till mtes. -- Huru obeskrifligt
kes icke min lngtan efter dig Emilia, ju nrmare jag nalkas mlet fr
min bestmmelse, ju mera jag inser omjligheten af denna terfrening;
-- jag blir d ensam, fullkomligt ensam fverlemnad till min smrta,
och skall finna intet hjerta, till hvilket jag under salig knsla af
att blifva frstdd, kan sluta mitt, utblottadt p all frjd. -- O Gud!
styrk blott mina svaga krafter, att jag icke under eget betryck, mtte
komma att sra dem, hvilka s varmt nska min vlgng, min lycka,
hvilka mhnda till en del sjelfve genom uppoffrandet af andra bttre,
krare sigter, lmpat sig i det ndvndiga. -- Se dock Emilia, huru
under allt mitt qval, den hgste underbart velat lisa mitt hjerta,
medelst uppfyllandet af en min lifligaste nskan; jag har nemligen i
lnga tider frestllt mig med mera framgng, och mindre smrta, att
kunna emotg det gnablick, hvilket med oupplsliga band skall fsta
mig vid Baron Y., endast jag ofrmodadt, och utan att der frut hafva
sett honom, ssom hans brud kunde fverlemnas till honom; frestll dig
d den tillfredsstllelse mitt inre i dag knde, d jag genom ett bref,
tillstldt Friherrinnan, fick erfara att Baronen omjligt fre den 5:te
Maj, sjelfva brllopsdagen, i S. kunde intrffa, emedan fartygets, med
hvilket han rnar anlnda, resetourer voro bestmda, och till sin
grmelse, han sleds ej der frut, hvilket han dock tillfrene hoppats,
finge omfamna sin dyra moder. Han frskrar likvl intet kunna hindra
hans antrffande nmnde dag, emedan fartyget med Guds hjelp ginge
plitligt och lyckligt; bifogande nnu, det den mmande modren allts
med all skerhet till redan utsatte dag, kunde arrangera, och
iordningstlla den blifvande hgtidligheten.

Dessa rader blifve d de sista, Emilia, jag, fre den redan alltfr
ofta omnmnde dagen tecknar dig; jag vill med kraft undfly hvarje
tillflle till klagan, och, kunde jag vl, sluten till ditt brst,
fverlemnad i frtroende till dig, terhlla dess utbrott? O nej! --
hvila m derfre min penna nu, fr att nnu en gng fre den stund jag
gr att fr evigt afsga mig min lycka, frd af min darrande hand kunna
teckna dig min sista fria hlsning; den terstende tiden skall
oafkortad egnas till trgna arbeten, samt sllskap t den person,
hvilkeu s huldt velat, ehuru grymt frfelat min lycka.




Den 5 Maj. -- Frmidd.


Hr str jag ter fr din blick, Emilia, en alltid trogen bild af
lidandet, fr att ndteligen i ditt vnskapsfulla skte utandas min
krleks, min sllhets sista suck. O Emilia! Emilia! huru bittra falla
icke i denna minut mina trar p de rader jag, nnu fri, nnu obunden,
i f penndrag hr vill anteckna. Du min hulda, min sanna vn, skall
skert fatta den mening de frrdiska, nu oterhllna uttala. Ja
Emilia, hon r d inne den dag, hvars klara himmel, hvars milda sol,
hvars unga friska grnska, fven kunnat medfra sllheten t din vn;
men, annorlunda, annorlunda ville hennes ovnliga de. -- Hon str nu
hr, fverlemnad t smrtande minnen, hr, i sitt lilla lskade
sngrum, hvilket i sjelfva denna stund, grymt pminner om den sllhet,
hon hr, ehuru gonblickligt, njutit, omgifven af dyrbarheter och
stt, hvilket allt af den vlmenande lyckliga modren, fr min
tillfredsstllelse hr blifvit hopat; nnu ngra f timmar, och dessa
stumma, plgsamma vittnen till mitt qval, skola komma att tungt trycka
min arma lidande varelse. O Gud! hade dock Emilias hand, den systerligt
varma, i mina lockar ftt inflta den krans af frisk murgrn, hvilken,
enligt mitt orubbeliga lfte, och till ett sorgligt minne af Rosa
kommer att pryda min panna, men nej, icke ens denna sllhet skulle
blifva mig frunnad. Mitt hufvnd r tungt af oro och en genomgrten
natt, ty endast t natten vgar jag anfrtro mina bekymmer; hon
frtiger s mildt de knslor, hvilka under stillhet fverltas i dess
skte, och, ehuru huld och ljuflig, lider hon ej af de trar och
suckar, hvilka i ymnighet utpressas ifrn ett bedrfvadt sinne. Ffngt
har, under hela den passerade morgonen, jag skt fvertala mig sjelf
till lugn, fr att tminstone till ngon ringa del kunna undg de
anmrkningar, hvilka ej utan skl fver mig torde utfalla, d den af
Friherrinnan utsedda brudstan, Majorskan Pygmeus, innan kort, i sina
angelgenheter, hr intrffar; och, ehuru kr fr mitt hjerta, en
knsligare varelse n hon, i nmnde omstndigheter varit, prisar jag
mig dock verkeligen lycklig, att Friherrinnans val just stadnade vid
denna; hvars hjertlshet, om mjligt, skall bidraga att hrda min ofta
pkommande, ofrltliga svaghet.




Klockan 2.


Till dig, till dig, vill mitt hjerta; -- underbara knsla, hvars kraft
jag ej mgtar frklara; -- huru stndigt hvilar icke i dag min tanke
hos dig utan att ett enda gnablick ga styrka att fvergifva din bild,
du hulda trogna vn. Skert, o! skert, -- s sger mig mitt hjerta,
tnker Emilia i denna stund p mig, ehuru hon icke kan ana till de
frhllanden i hvilka det stldt mig; du, min lskade deltagerska i
bde sorg och gldje, r d till min sanna tillfredsstllelse besparad
lidandet af att erfara mina bekymmer, du r i denna minut lyckligare n
din Mathilda, ty du knner med innerlig njutning, djupt i ditt hjerta
sllheten af att lska och lskas af en tillbedd make; lifvet har fr
din ppna blick uppntt den hgsta punkt af frjd, d deremot dess ljus
fr mig fr evigt nedgtt i en djup ryslig natt. -- O Ferdinand! du!
hvars namn mina lppar hr fr sista gngen under saknad och krlek
vgar nmna, s har d ditt flygtigt skimrande, sjelfammade hopp, s
snart, och fr alltid sjunkit i kolsvart mull; det r frbi, frbi, fr
evigt! -- Hvad du r lycklig, o Rosa! som aflgsnad ifrn sorg och
qval, under den grnskande kullen hvilar s fridfull, s stilla; huru
grna, huru grna, ville icke din qvarblifna vn, invid din sida,
omsvfvad af ddens kalla flgtar, dela ditt lugna lger; o! kanske,
kanske att dock snart hennes utmattade hjerta finner ro, for att
frenad med dig, knna himlens bttre varaktigare frjder.




Klockan 3.


Himmel! Hvilket sprng, hvilket gny och larm, har icke inom ett
gnablick uppsttt, inom det hitintills s stilla huset; ack! huru
ngsligt anar icke mitt klappande hjerta, den mer n sannolika
anledningen till denna pltsliga frndring. Kuskar, betjenter,
jungfrur och uppassare, hasta under skyndsamhet fram och ter, fver
trappor och grdar, utan att ens gifva sig tid att under denna allmnna
frvirring, med hvarann vexla ett enda ord; deras glada ansigten
frrda dock ngonting hgst ovanligt. Gud! Gud! fvergif mig ej under
denna min obeskrifliga oro, men gif mig styrka att med stndaktighet
sluteligen emottaga bekrftelsen p min grufveliga frmodan.




Klockan half till 4.


Ja Emilia, han r verkeligen redan kommen den fruktade, ack, ack! s
djupt beklagansvrde Baronen; han r kommen att med lugn och i hopp om
stilla lycka, emottaga den fr honom oknda maka, hvilken ett underbart
de en huld moderskrlek, s obegripeligt fr honom utsett; i hvars
mma tillgifvenhet, och vnskapsfulla emottagande han troligen emotser
hela sin timmeliga lycka; och huru grymt, huru grymt bedrages han icke
i detta billiga hopp! Hvar, hvar finnes vl, inom hela min olyckliga
varelse den mhet, den vnlighet frborgad, p hvilken han ssom man,
kan gra sig s fullt ansprk. -- Kan du vl tro Emilia, att jag fr
frsta gngen med ren, ofrfalskad gldje, genom Annette, hvilken frst
hastade att frkunna mig Baronens ankomst, emottog den enkla men ljufva
gfvan af tvenne friska halfutspruckne mossrosor, omvirade af skna
frgt-mig-ej, dem hans hjertliga vlmening, genom den nyssnmnda mig
tillsndt. -- O! huru mycket vrderade icke mitt hjerta i tysthet detta
bevis p granlagenhet och fin knsla, hvilken jag verkeligen skulle
tilltrott endast en varelse, att p dylikt stt kunna tolka, -- En varm
tr frn mitt ga, har som tacksamhetsgrd fugtat de skra bladen.

Den gldjedruckna modren lemnade mig just nu; hennes sllhet r
obeskriflig. Under innerliga gldjetrar gaf hon mig den frnyade
underrttelsen om sonens ankomst, hvilken -- enligt hennes ord -- nu
otlig afbidade gonblicket att nteligen blifva mig frestld. -- Huru
innerligt prisade jag ej hndelsen som korrt frut satt mig, i det
lyckliga skick, att omjligen fre vigseltimmen kunna efterkomma
Baronens nskan. -- Majorskan hade verkeligen till min stora
tillfredsstllelse till den grad tourberat min frisyr, s ett frnyadt
arrangerande af toilette, numera endast skulle frspillt den behfliga
tiden. -- fven till mig Emilia, strckte sig Friherrinnans
krleksfulla omtanke, uti fverlemnandet af det paquette, hvilket,
enligt hennes till mig en gng gifna lfte, skulle innehlla
berttelsen om hennes eget framfarna de. Vid dess aflemnande var nu
blott forenadt ett enda litet frbehll, nemligen, att icke frr n
ssom hennes sons maka, jag skulle bryta paquettets insegel. Hon gaf
mig genom denna lilla skrift, ett frtroende, det nnu ingen fre mig,
icke ens hennes lskade Gustaf gt. Gfvan var nu gemensamt t oss
gifven, och skulle ssom sdan, enligt hennes nskan, af oss gemensamt
begagnas. -- Knapt har jag hunnit att p densamma medelst en varm kyss
uttrycka min tacksamhet. Majorskan hvilken redan annoncerat mig sin
ankomst undanrdjer mgtigt hvarje knsla som varmare kunde finna
inrymme inom mitt brst; hon nrmar sig som bst mitt rum, Gud! och i
hvilket ndaml; himmel! bist ditt arma olyckliga barn, gif henne
kraft, gif henne mod, att med stndaktighet efterflja din allvisa
vilja. -- O! Emilia, dyra Emilia, bed fr din vn, hvilken under den
alltfr hrda prfningen redan knner sina krafter sjunka; hon frmr
icke mer, hennes hand darrar och hjertat klappar hrbara slag. O Gud!
hvem skall bist, hvem skall frlsa mig utur denna grnslsa ngest.




Tillgg af en frmmande hand.


Som jag frmodar mina hulda lsarinnor, i anseende till de skildringar
den unga Mathilda i fregende anteckningar, fven om sig sjelf gjort,
och hvilka jag med hennes eget vnliga tillstnd nu till en fverseende
allmnhet vgat fverstyra, -- alla dock ngot litet interessera sig
fr utgngen af hennes mindre milda de, hoppas jag de fven
gunstbenget vilja urskta en likas ovan pennfrerska, som Mathilda
varit det, det lilla intrng hon, ehuru oknd, i redan nmndes
anotationer dristar gra. Hennes orationer blifva sannerligen icke
lnga, hon vill endast till hvar en af sina bengna lsarinnors
tillfredsstllelse omfrmla, huru under den nobla Majorskan Pypmei
erkndt smakfulla handlggning, -- den det i icke frut veten --
ondeligt tcka Mathilda, i sin enkla drgt snart utmrkte sig i
hnfrande sknhet. Klockan tta p aftonen, sedan den ofanteliga,
fven af eder, mina hulda lsarinnor vntade brllopsskaran i de klart
upplysta rum man voro frsamlade, ppnades dubbeldrrarne till
Friherrinnans rum, och, ledd vid den lskade modrens hand, intrdde nu
bruden; en matt rodnad spridde sig fver de vackra ehuru bleka dragen,
i det hon med uppslagen blick svagt hlsade de nrvarande. Kring den
sknt hvlfda pannan smg sig i behaglig vridning en hgst ovanlig, men
onekligen hgst tck krans af frisk murgrn, (buren ssom ett minne
efter brudens bortgngne vn, Frken B.) fven som de herrliga lockarne
och brstet befanns prydt, endast af tvenne doftande underskna
mossrosor. En yppig kldnad af hvit smidig kammarduk omhljde den
utmrkt vlvxta figuren, p hvars fylliga, med frgen p kldningen
tllande hals, ingen enda prydnad var att upptcka; den plgligaste
blondslja nedfll sluteligen sirligt fstad, ifrn den prydliga
kronan, samt ndde i rik svajning de sm tcka sidenbekldde ftterna.
Men, som sagdt, hon framsvfvar ju nu vid den lyckliga Friherrinnans
hand, fr att med krossadt hjerta infr den icke ringa frsamlingen
nteligen aflgga sitt fr evigt bestmmande lfte. Hennes redan
lngesedan ter till golfvet sjunkne blick, hade nnu icke skadat den
hge dle, i prgtig Ryttmstare-uniform kldde brudgummen, hvilken nu,
fverlycklig, med ilande steg nalkades henne; hon hrde ej den ltta
uppmuntrande hviskningen af Friherrinnan, hvilken i hans hand
fverlemnade hennes, att ej af fverraskningen lta sig fr mycket
fvervldigas; mekaniskt och nstan utan all knsla, fljde hon den
ledande brudgummen fram till den fr hgtidlighetens fullbordande
bestmda platsen; men, hvem mlar hennes obeskrifliga bestrtning, d
hon i den till henne nedlutade fstmannens rst, hvilken genom ett
lgt, men krleksfullt uttaladt: "mod, mod, min dyra Mathilda", ville
tillhviska henne fattning, igenknner sin egen evigt outsgligt lskade
Ferdinand S. En likblekhet fverdrog med blixtens hastighet det skna
ansigtet; "fr Guds skull! fatta dig hulda engel", framhviskade nnu en
gng den frskrckte Baronen, "det r ju din, fr evigt din Gustaf, din
Ferdinand, som ber dig derom; se d min dyrkade, en enda gng upp till
din lskling, och, du skall sansa dig." Verkeligen en enda blick upp
honom, den s underbart terfundne, framjagade ter gldjens skna
rodnad p brudens liljekind; en strm af tacksamhetens oterhllna
trar, hvilka vldsamt frambrto utur hennes skna gon, frtydligade
meningen af deras fverjordiska uttryck; men, nu nedkallades under
hgtidlig tystnad, Allfadrens vlsignelser fver det fverslla paret,
hvilket hand i hand gemensamt knbjande under salig knsla svuro
hvarandra lftet om evig, aldrig svikande tro. En mera sann, en mera
krleksvarm lycknskan har troligen aldrig yttrats, n den, hvilken
sedermera af den upprrda Friherrinnan fver hennes bda lsklingar
uttalades; hon sg nu sin hgsta nskan, freningen emellan dessa henne
s dyrbara personer, uppfylld, och befanns nu hela timmar endast
syesselsatt med betraktandet af den sllhet hon s lyckligt skapat.
nnu frestod den glada bruden en icke s alldeles ledsam surprise,
neml. det personliga omfamnandet af hennes efterlngtade vn, den lilla
Pastorskan Emilia R., hvilken jemte sin lnga man Herr Wilhelm, p
Friherrinnans entrgna nskan, och fr att kunna bivista omnmnde
hgtidlighet, fretagit den muntra frden till S. "O! det r fr
mycket, fr mycket ljuft p en gng", utropade, vid dessa personers
ofrmodade syn, under gldjetrar den sllhetsdruckna Mathilda, och
sjnk under vexlande omfamningar, msom till sin unge lycklige makes,
msom till sina nyss anlnde vnners trogna brst. Frst emot morgonen,
d efter frlustelser och njen, den talrika samlingen skingrats, fick
uti den lilla kretsen af sina fyra vnner, den nnu drmmande Mathilda
reda det obegripliga sammanhanget, hvilket i en enda person, s
underbart frenat hennes bda, s vl olycklige, som lycklige lskare.
Ett tusende gnger i minuten upprepadt: "frlt", lt hrunder i jemn
fortsttning af den krleksdruckne Baronen hra sig, hvilket ord, knapt
half-uttaladt, ofta med en m kyss af hans skna makas lppar
borthmtades. "O!" yttrade Baronen, i det han skte hmta luft fr sina
svallande knslor, "huru ofta, huru ofta gjorde det mig icke ondt, ja
djupt in i sjlen, att icke kunna yppa fr dig den hemlighet, som s
tungt tryckte mitt hjerta; endast hoppet att den lyckliga timmen
ndteligen en gng skulle sl, d jag obesljad finge framstlla mig
fr dig, var det enda, som frmdde trsta mig. Mtte min dyra Mathilda
dock blidka sin vrede emot den stackars Gustaf, d hon fr veta, det
fven han, af den lskade modren till en brjan likas obarmhertigt som
du, frdes bakom ljuset, ty nda till den stund d din egen knsla
pltsligt frrdde mig att icke s kunde frhlla sig, ansg jag, med
krleksgldande, men snderslitet hjerta, enligt min moders frskran,
dig fr en lycklig, redan bestmt eclaterad brud, hvars tillrnade
frening med den utkorade, genast vid eder terkomst till S., skulle
frsigg. Jag vill icke omnmna hvad min sjl vid denna krossande
underrttelse led, ty, att manligt kmpa mot hjertats mest gldande
lga, r ej ltt, i synnerhet d fremlet fr vr tjusning genom dygd,
oskuld och sknhet, alldagligen stegrar frsten; men, att med en enda
blick, en enda tanke berfva en annan sin egendom, hu! ngot dylikt var
mig ej mjligt att ens tnka. Frestll dig sleds min outsgliga
sllhet att i en lycklig stund, genom msesidiga ppna meddelanden,
erfara ditt hjerta fullkomligt fritt; jag upptckte nu min dyra moders
afsigt, den nemligen, att endast en ovilkorlig bjelse  hvardera sida
skulle blifva claven till vr frening; och tack vare den hgste, s
var ju fven fallet. Att icke, ssom jag frmodadt, omsorgen fr
egendomens ordentliga sktande, och enligt hvad hon fregifvit,
Inspectorernes skrare prfvande varit orsaken till den roll, min mor
lagt mig, under namn af Herr S. och hvilken jag dyrt mste frpligta
mig att under min vistelse p ----krona, emot en hvar, dig min
Mathilda, icke undantagen, iakttaga, blef mig fven ganska tydligt, och
Gud vet sannerligen huru troget jag, med s mycken krlek till dig,
skulle kunnat utfra min sak, hade icke den hrda dageliga pminnelsen
af min mor, samt fruktan att sluteligen berfva henne sitt hjertas
lnge vntade gldje, hrvid understdt mitt ofta nog svigtande mod. --
Jag vill icke glmma att nnu en gng beskrifva den frskrckelse jag
erfor vid underrttelsen om min redlige vns, Baron C----s dig gjorda
anbud, om hvilket jag verkeligen icke hade ngon aning; jag ansg mig
nu vara en, ehuru oskyldig orsak till den lidelse, jag, knnande hans
hjerta, vl visste honom genom ditt afslag skola erfara.

"Det rrande afsked till Herr S., frefll mig alldeles icke ovntadt,
ehuru mitt hjerta djupt led af den uppoffring du af denna krlek
gjorde. Jag hade fullkomligt frestllt mig ditt handlingsstt slunda,
d jag knde den alltfr frsakande, tacksamma tillgifvenhet du hyste
till min mor, och tackade jag sledes blott i mitt hjerta Gud! att den
fignerade Herr S., i verkeligheten icke fannts till." -- "Men", infll
nu den unga Friherrinnan, helt frvnad, "genom hvilken underbar
skickelse intrffade vl du i S., just den olyckliga baldagen, der
genom ditt hemlighetsfulla uppfrande du s mycket bde upprrde och
frskrckte mig? Du var likvl", tillade hon smekande, "bra hrd, min
Ferdinand, som s djupt, s svrt nndes sra din arma Mathilda!" ter
en bn om tillgift, beseglad med tusende handkyssar. -- "Ack! ack! min
dyra Mathilda, jag passerade verkeligen alldeles incognito, emedan
ingen annan n min hulda mor knde min dervaro; ty ser du mitt
frvaltare embete var fven i och med eder afresa slutadt, och jag
sjelf tvungen att efter tillndalupen permission, tervnda till mitt
regemente. O! min evigt lskade Thilda, misstyck, o! misstyck ej, att
fven den lskande brudgummen, din egen lycklige Gustaf, ehuru
gonblickligt det ock lt sig gra, p sin glada frlofning ville vara
nrvarande, och frlt hans kitslighet, som oaktadt fvertygelsen om
ditt mma hjertas tro, dock icke kunde afhlla sig ifrn sllheten att
af dina egna lppar hra det ljufVa upprepandet af din saknad, och
fortfarande bestndighet".

Under dylikt joller, hvar vid de s kra namnen: Gustaf, Ferdinand,
omvexlade, och den confunderade Mathilda icke undgick vrt myckna
gyckel, frsvann -- den herrliga gudaskna morgonen hvarunder ingen
enda af det lilla sllskapets medlemmar tycktes ihgkomma den behfliga
hvilan, frr n sluteligen den redan hgt skridne solen med sina, genom
fnstren inkastade guldstrlar, verksamt pminde derom.

Att tvenne hrp fljande veckor, af Mathildas vnner, stundeligen
tillbragtes i hennes glada omgifning, under vexlande njen, och
hjertelig trefnad, r begripligt; och var det verkeligen endast det
lifgifvande hoppet, Mathildas man lemnade henne, att nnu denna sommar
jemte henne beska hennes fordna kra hem, hvilket frmdde mildra den
saknad, skilsmssan ifrn den ena mma vnnen, s naturligt stadkom
den andra.

       *       *       *       *       *

Att nu fven, hr bifogadt, medfljer den agtningsvrda ldre
Friherrinnan Y----s i korthet beskrifna lefnadsden, br ej frefalla
mina lsarinnor underligt, d jag gr att sga dem, det hennes eget
goda medgifvande lemnat anledning dertill. -- Efter en treflig dags
tillbringande hos henne, inom en sluten krets, hvarunder tidsfrdrifvet
fr oss en hvar, oaktadt den rodnande Mathildas ofta dervid yttrade
motstrfvighet, utgjorde afhrandet af hennes mig nu formeligt
fverlemnade anteckningar, dem den lnge Pastor R. med verkelig pathos
oss frelste, lemnade ndteligen, efter mnga frnyade bner, samt
frestllningar, den vnliga Friherrinnan tilltelse om infrandet af
den lilla skrifteliga gfva hon p brllopsdagen till sin unga
svrdotter fverltit. Att denna tilltelse med tacksamhet antogs, blef
alltfr tydligt, fvensom att jag (garinnan till de frige
anteckningarne) icke blef lngsam med dessa sednares bifogande till de
nyssnmnde. Afskriften deraf fljer sledes:




Friherrinnan Y----s egenhndiga anteckningar.

Gfvo till Maihilda Y., fdd S.


Min far, Friherre N. fverste i ----sk tjenst, gifte sig vid nra 39
rs lder, efter erhllet afsked, med en frmgen, skn, 22-rig enka,
hvilken efter sin aflidne man, Major Doll, gde en enda arfvinge, en d
fyra-rig son. -- En lycka, dylik med den min far genom sitt gifte
gjorde, var sannerligen rar att finna; ty utom den ingalunda obetydliga
frmgenhet han med sin Fru erhll, begfvades han i hennes person med
en varelse, hvars dygder och sjls-egenskaper vida fvervgde alla
timliga frmner. -- Denna frening, en fljd af den unga Ofverstinnans
eget hjertas val (knslan till hennes frutgngne sextiofyra-rige
hlft inskrnkte sig naturligtvis endast till en tillgifven vnskaps),
tycktes inom det frsta ret af deras gtenskap, med fullt skl kunna
benmnas en ibland de lyckligaste; ty, genom min fars hjertliga mhet,
ansg sig min mor, fvermttan sll; -- endast den af min far s
lifligt vntade arfvingen, i hvilken han s skert trodde sig f
omfamna en efterlngtad son, kunde numera frka den husliga trefnaden.
Men till hans obeskrifliga smrta, sg han detta med s mycken
tillfrsigt nrda hopp fullkomligt slocknadt, d min mor, i stllet fr
arftagaren till alla hans titlar och anor, i den bestrta fadrens armar
darrande nedlade mig, hennes arma, nyfdda dotter. -- Med illa qvfd
harm terlemnade mig min far till den djupt smrtade modren, utan att
ens med en enda blick, eller den obetydligaste smekning hafva hlsat
den oskyldiga nykomna. -- Hvad det mma modershjertat vid ett dylikt
frnsttande bemtande led kan ltt begripas; s mycket mer som denna
olyckliga tillfllighet sedermera gaf anledning till den synbaraste
kld, och kallsinnighet  den af henne s mt lskade makens sida. --
r kommo, och r gingo, och intet hopp syntes, att genom en ny arfvinge
ter upphjelpa det frstrda humeuret hos min far, hvilken nu,
underbart nog, p min halfbroder -- en god, utomordentligt renhjertad
varelse, den man i anseende till dess lydaktighet, tillgifvenhet, samt
fr frigt ovanligt lskvrda caracter, verkeligen tvangs att lska --
fverflyttade hela sin mhet. -- Denne njt nu ensam, och i fullaste
mtt, min fars ofrminskade hyllning, d deremot jag, alldrig vgade
taga ett steg fr att nrma mig det is-omhljda fadershjertat. -- Ja,
han till och med i sitt hat till mig gick s lngt, att ofta fresl
min mor mitt aflgsnande ifrn hemmet, emedan han sade mig stndigt i
hans gon utgra en tagg, ett ondt, den hans krnkta regirighet
omjligt kunde frdraga. -- Slunda hade under onmnbar smrta fr min
knsliga hulda mor, hvilken min olyckliga fdelse berfvat sin makes
hela tillgifvenhet, tolf tunga r frgtt, hvilken tid dock fr mig, --
under vana, samt fvertygelse att annorlunda icke kunde vara, --
frsvunnit under den barnsligaste trefnad, ty min dyra, evigt lskade
mor hade hrunder i mngdubbelt mtt begfvat sin lilla Mathilda med
den mest lyckliggrande krlek, samt i mitt unga hjerta, under bekymmer
och trar nedlagt mnget herrligt fr, hvilket i kommande tider skulle
bra -- om fven nrd af min egen smrta -- en nskvrd skrd. Huru
fvertygande bevisade hon icke fr mitt d nnu ofrstndiga sinne,
frgngligheten af denna verlds s begrliga goda; tydliggjorde fr mig
huru endast menniskans dlare jag, den oddliga sjlen, var det
freml, p hvilket hela vr inre ljusa blick borde hafva afseende, p
hvilken ovilkorligen berodde vr oddliga varelses frenande, eller
afskiljande ifrn vrt hgre himmelska ursprung; -- rigtande med huld
moders omsorg hela min varma barnaknsla till denna allt omfattande
Frsyn, ssom allena gande frmga att vidmagthlla, och fortplanta
vra goda tankar och beslut. Huru mildt frestllande afbjde hon icke
fven den hgst ljliga egenkrlek, hvilken -- nrd genom mig
omgifvande personers smicker, samt min i fljd deraf alltfr krblefna
spegel -- redan hll p att taga alla mina drpliga anlag i ansprk; ty
jag fann alltfr vl, att den omissknneliga likhet man sade mig ga
med min gudaskna mor, alldeles icke lnde mig till nackdel. Men, o!
huru lyckligt, huru sannt fvertygade hon mig ej genom den dageliga
erfarenheten, ja, genom den minsta blommas frvandling, om
frgngligheten af den s obetydliga, hjertat alldrig lyckliggrande
frmn: -- fgringen. fven i anseende till min bror, var jag den mest
lyckliga syster; ty icke ens den strngaste blick af min far, frmdde
afhlla honom att p hans lilla Thilda, minutligen slsa mhet och
vlmening; allt hvad hans stjuffars ovanliga gifmildhet hopade p
honom, s vl penningar, som bon-bon, etc., anvndes oinskrnkt p mig,
och var det verkeligen ofta, endast med vilkor att med mig f dela det
goda, han af min far emottog hvarjehanda dylika hfvor. Men, nu kommer
den tidpunkt, hvilken fr mig arma oerfarna varelse utgjorde en ibland
de mest olyckliga i mitt lif; -- jag frlorade min mor! Med hvilken
grselig smrta lgo icke vi, jag och min lskade Ralph. p kn infr
den dende modren, hvilken fr evigt, fr evigt nu, blef oss berfvad,
fr att hr, af henne fr sista gngen emottaga den s ofta gemensamt
undfngna vlsignelsen. Med hvilken obeskriflig, sorglig, men tillika
salig blick, betraktade icke den, om sin bortgng frvissade, sin dyre
frstfdde, hvilken vid sina sjutton r, manligt uttalade lftet att
fr den fvergifna systern blifva ett troget std och frsvar, men ack!
hvilket lfte han endast medelst den goda viljan frmdde uppfylla. Min
fars frsta fretag, efter min mors bortgng, var att till sin broder,
hvilken jemte sin famille bebodde en skn egendom, afsnda mig. Afven
den kre brdren, ifrn hvilken skiljsmssan i min fvergifna
belgenhet var gruflig, blef vid samma tid engagerad vid et ----skt
regemente, och jag sledes utsedd att p en gng berfvas allt hvad fr
mitt hjerta utgjort sllhet och frjd.

I detta, min Onkels hus blef jag likvisst emottagen med den strsta
hjertlighet, och var jag lycklig nog att inom kort frvrfva mig svl
mina trenne leksyskons, som Oncles och Tantes tillgifvenhet.

Jag skulle nu tillsammans med de frstnmnde, en flicka vid mina r,
samt en elfva- och en fjortonrig gosse, fr en ung informator i huset,
njuta en vetenskaplig undervisning, hvarfre under omsorgsfull
iakttagelse vra timmar af den nogrknade husfadren nu ganska
sorgflligt indeltes. O! huru grna, huru grna hastade icke jag,
hvarje gng min lsetimme infll, att i den trefliga skolkammarn af den
vnlige lraren emottaga den undervisning, i hvars stt att p sina
hrare fverflytta och meddela lrdomar, i hvars hela anda s mycken
likhet med den min saknade begrtna moder s lyckligt gt -- nu lg.
Mitt tolf-tiga sinne kunde verkeligen icke njuta en hgre frjd, n
den, att dageligen f hra och uppfatta de allvarliga och religisa
lrdomar den unge Herr Sommer oss barn s mildt skte meddela. P
dylikt stt frgingo trenne lugna r, hvarunder minnet af min lskade
mor, p stt, nmnt r, upplifvadt, nnu icke en enda dag svikit hennes
qvarlemnade dotter, d ett ofrmodadt besk af min far, helt pltsligt
kom att stta alla, mitt hjertas fibrer i rrelse, han frkunnade mig
nemligen, efter ngra timmars vistande i huset, att till fljande dag
finnas beredd att ter hemflja honom. Gud! jag vill ej ska beskrifva
den smrta dessa ovntade ord frorsakade mig; jag knde vid deras
uttalande, ett gonblickligt ondt, fr hvilket jag ej skulle finna ord;
hela min blod rusade i svallande vgor fram till en enda punkt
i mitt hjerta, hvilket jag tyckte i ett nu skulle brda frgs. Med
svigtande steg uppskte jag mitt rum, der jag ndteligen fll i en
frtviflansfull grt. Hvad som egenteligen fregick inom min sjl,
kunde jag vl ej, under den smrtsamma stunden, fr mig sjelf gra
redo, men att vid den plgsamma tanken p skilsmssan ifrn detta mitt
nya hem, Sommers bild frst och sist inblandade sig, var ngot, hvilket
jag icke kunde dlja fr mig sjelf. -- S, hade jag, fverlemnad t en
grnsls smrta, i trar tillbragt ungefr en qvart timme, d min hulda
leksyster, den femton-riga Amalia, muntert inhoppade. Hon knde icke
den bittra anledningen till min smrta, den jag dock nu i f ord
meddelade henne. Storgrtande fll hon mig hrvid om halsen, bedyrade
det hon omjligt kunde lefva utan mig, emedan hon s helt och hllet
vant sig att anse mig ssom en den kraste syster, besvor mig att icke
fvergifva sig, lfvande att p sina knn bedja sin Onkel om tilltelse
fr mig, att nnu, helst ett r f qvarblifva hos henne, samt ilade
efter detta hennes unga knsliga hjertas s naturliga utbrott, att hos
sin mor, genom bner och smekningar, om mjligt utverka mitt frlngda
qvarstadnande i hennes frldrars hus. Hon hade knapt efter sig
tillslutat drren, frrn jag pltsligt sg densamma ter uppltas,
samt Sommer, med en bok i handen, blek och frvirrad intrda. nnu
alldrig hade hans fot betrdt detta rum. Min hpnad att just i denna
minut finna honom begagna ett dylikt tilltag, blef verkeligen stor. Jag
hann likvist knappt tillsnda honom en frgrten frgande blick, ty
efter att med snabbhet hafva fverlemnat mig boken, hastade han ter
bort, genom den halfppnade drren. En liten papperslapp var det frsta
som vid bokens ppnande fll mig i gonen; med hmmad andedrgt och
klappande hjerta lste jag der fljande, som det syntes i hast
tecknade ord: "Mathilda! vill och vgar ni vl i afton, p ett enda
gnablick beska den lilla grottan invid klippstranden, der den fordne,
tillgifne Lraren, endast med ngra f ord vill uppehlla Er." Handen
hvilken qvarhll billetten, darrade hftigt; nnu en gng omlste jag
dessa rader, tvekande att vga efterkomma den deruti yttrade nskan.
Huru kr hvarje Sommers nskan fr mig blifvit, sade mig nogsamt mitt
hjerta, hvilket, om det kunnat, jagadt af viljan, genast ilat att
uppfylla hans stundan; likvisst afhll mig nu fruktan att mjligen af
min far, eller den friga omgifningen kunna fverraskas, ifrn detta
vgsamma steg. Knappt hade jag hunnit gmma billetten, frn Amalia med
trfulla gon ter intrdde; hennes bemdanden att hos min Far, i
afseende  sine nskningar vinna ngot, hade fullkomligt misslyckats;
han tycktes fast besluten att fljande dag jemte mig afresa. Den kort
derefter intrffade soupen frgick under otrefnad. Ingen enda af
sllskapet syntes stmd till munterhet; min far med sitt stndigt
otliga humeur, var ingalunda bland dem, som lifvade, eller frlngde
en conversation; min Oncle, som till en dylik dock gjorde ett och annat
fruktlst utkast, t dessemellan med sin vanliga goda appetite, samt
kastade d och d undan sina tjocka buskiga gonbryn, en frstulen
blick p sin bror, hvilken med gaffeln p talriksbrdden afmtt knpte
takt till en af sina favoritmarscher. -- Min Tante, p hvars hjerta den
afgudade Amalias trar fallit, tunga som qvaderstenar, frblef sluten,
ombjd fr artighets skuld ngongng sin svger af en eller annan rtt,
hvilken syntes henne serdeles lyckad, samt formade deremellan
oupphrligt den fina damastservietten i sina vlknda regelmssiga
veck. Sommer strk ovanligt ofta svetten ifrn den hga pannan, undan
det skna mrklockiga hret, samt stirrade fr frigt blott ned i den
sirliga talriken. Gossarne sutto af lutter aktning fr den ovnlige
gsten, raka som tnda ljus, samt Amalia och jag tnkte i nrvarande
omstndigheter sannerligen minst p mat eller dryck. -- Efter denna
ngsliga timme sades nteligen: god natt, och man tskildes.
 Af den flygtiga blick Sommer hrunder snde mig, fann jag tydligt hans
hopp, att nu se sin nskan uppfylld, men, huru verkstlla ngot dylikt?
Jag rigtade just mina lngsamma steg t mitt rum, d ofrmodadt den
sorgsna Amalia proponerade mig att nnu fr sista gngen tillsammans
med henne beska vra samfldta favoritplatser. En liflig aning att
mjligen hrunder sammantrffa med Sommer, for som en blixt genom min
sjl, och, i gnablicket derp, vandrade under tystnad, den hulda
Amalia och jag, hand i hand fram t de rika trdgrdsallerna. Efter
att i en herrlig aftonsvalka hafva promenerat vid pass en timme,
freslog Amalia en liten hvila upp en skn klippbrant, hvilken platts
i synnerhet var blefven henne kr. Man kunde neppeligen njuta en
sknare anblick n den, det lugna, vida hafvet, omgifvet af berg och
skog, hrifrn erbjd. Hr nedsatte vi oss med trfulla blickar,
rigtade lngt ut fver de i fjerran frsvinnande hafsbljorne. -- Huru
hftigt klappade icke mitt hjerta; hgst fyra  fem stenkast skiljde
mig hrifrn den lilla grotta, der jag visste mig otligt vntad af
Sommer, och med ett pltsligt utrop af: "vnta mig hr bsta Amalia,
blott p ett gnablick vill jag beska grottan;" bortilade jag redan
med bevingade steg. Med hvilken underbar knsla intrdde jag icke i den
tysta hyddan, der den fordom s lugna Sommer, nu med frstrd blick
genast mtte mig. "O! min frken, dyraste Mathilda", uttalade han med
staplande rst, "tiden r dyr, blott ett enda gnablick har jag lofvat
uppehlla er och hinner sleds icke med ord uttala den tacksamhet mitt
hjerta knner fr er outsgliga godhet att fr misstankar hr hafva
velat blottstlla er person; jag vill derfre genast skrida till
afhandlandet af det mne, som, sedan ngra f timmar, s smrtsamt
sysselsatt alla mina tankar. Ni skall lemna oss Mathilda; s har er
vn, den goda Amalia sagt mig, ni skall pltsligt och alldeles
ofrberedt lemna de personer, hvilka blott i er nrvaro finna gldjen,
hvilka er huldhet, er vnlighet omstrlat med outsglig frjd; o! dyra
varelse, i hvars nrhet jag i ratal varit lycklig nog att f andas, i
hvars unga sjl jag af en hgre frsyn blef utsedd att fortplanta
himmelens renhet, ni skall d fvergifva honom, honom i hvars brst ni
himmelska engel, tndt, icke den hastigt uppblossande passionens, nej,
den lugna evigt lofvande, evigt fortfarande krlekens oslckeliga eld;
o! ni vet, nnu icke har det obetydligaste ord frrdt er mina knslor,
ty, att i ert unga brst stra den vlgrande friden, dertill har jag
hrtills ej haft hjerta; men nu, nu d ni s hrdt, s ofrtnkt ryckes
ifrn dens brst, hvilken tillika med dagen, hvars ljus han rner med
lifvet, hvars vllust han njuter, vant sig att hugnas af edra blickar,
af er hulda omgifning, nu frgar han er, icke fvertalande, men ppet
och utur sitt hjertas djup: kan ni lska med den varm i eviga krlekens
eld, ssom han gr det, lska den fattige, obetydlige Sommer, hvars
hgsta ml skall blifva, egandet af eder mt tillbedda Mathilda; fr
hvars framtida sllhet han i hvarje gnablick vill vaka, t hvilken han
i svett och mda vill egna sina dagar, sitt lif; Ni knner mig, nu
svara, o! svara, dyra, evigt lskade Mathilda." -- Mitt svar. -- "O!"
-- jag sjnk mlls i hans vidt utbredda armar. -- "Huru lycklig gr du
ej din Carl", hviskade han, och tryckte mig n fastare intill sig. --
"O! lofvar du att alldrig bryta den ed, detta oskyldiga famntag mig
svurit? lofvar du att evigt, nr och iferran lska mig lika mt, lika
bestndigt? lofvar du att intet frhllande, ingen frestelse, intet
jordiskt tvng, skall afvnda din krlek, ditt hjerta ifrn mig? sg
lofvar du att evigheten, den ofrnderliga, skall mta din sjl, mot
mig lika trogen, lika krleksvarm som detta saliga nu?" -- O Gud! huru
underbart upplste sig uti en enda tydlig knsla, alla de otaliga,
hvilka hitintills ofrstdda vexlat om i mitt brst; himmel och jord,
allt frsvan fr min blick, och nstan utan all knsla tillt jag den
af mig -- jag knde det nu -- outsgligt lskade, att med mma kyssar
ifrn mina lppar borthemta lftet om evig tro. Sagta upplste sig
hans, mig fast omslutande armar: "g, du mste nu g", -- framstammade
han nteligen med salig blick, och -- i minuten derp mtte mina
vacklande steg den slippriga gngstigen emellan grottan och klippan,
der den vnskapsfulla englagoda Amalia nnu satt vntande p spetsen af
dess hga brant. -- D jag tidigare n vanligt fljande morgon
uppvaknade, stod ett bud, afsndt ifrn min far, framfr min sng,
genom hvilket han lt tillsga mig, att genast infinna mig hos honom.
"Jag har ltit kalla dig", yttrade han, d jag intrdde, "fr att lta
dig veta, det jag, i anseende till din tilltnkta afresa, funnit fr
godt ndra mina planer. Du m nnu hr qvarstadna ett r, under hvilken
tid jag hoppas du skall aflgga den dig illa kldande barnslighet, som
du under min vistelse hr, i alltfr hg grad yttrat; ett helt r till
de femton, skall vl bringa alla draktiga och narraktiga infall till
tystnad; se s, -- du fr g." -- Kan jag beskrifva min gldje fver
detta ovntade terkallande af min dom? Nej, den var s omttlig att
verkeligen inga ord kunna tolka dess hjd. Jag hastade nu i fullt
sprng att hos min lskade Amalia frkunna min lycka; fven hennes
frjd hrvid var hgre n jag kunnat frestlla mig, hand i hand flgo
vi att n vidare hos min Tante omfrmla, det s lyckligt frndrade
beslutet; fverallt spordes gldje; det var i synnerhet Amalia och mig
omjligt att dlja dess innerlighet; jag fruktade endast att under de
f timmar min far nnu befann sig inom huset, genom mina obetnksamma
gldjesprng frjaga hans mjligen irkade bttre humeur, men fann dock
honom till min lycka, vid sin nnu om frmiddagen intrffade affrd,
vid ett temmeligen trefligt lynne. -- O! detta fljande r, hvilken
sllhet, hvilken outsglig sllhet medbragte icke det fr mig; endast
den, som af ett dagligt umgnge med sitt hjertas lskade, runt den rena
krlekens ljufhet, kan gra sig begrepp om, huru lycklig jag nu var. --
Ingen anade vra hjertans tysta frbund, ty ett hjertligt umgnge med
husets gemensamma gunstling, den allmnt lskade Sommer, hade ifrn
frsta stunden af mitt intrde hos min Oncle, gt rum. Ingen misstnkte
sledes att i de ungas brst en mmare knsla n den stilla vnskapens,
funnit tilltrde. Men ack! ett r, -- huru snabbt bortilar det icke
under vnskapens och krlekens drmmar; -- ju nrmare tiden led till
mitt bestmda aflgsnande ifrn detta sllhetens hemvist, desto
oroligare slog mitt hjerta. Min lskade sjlssyster, den vnfasta
Amalia, den enda fr hvilken jag dock p sednare tider ej hade hjerta
att dlja min hemlighet, blef fven p samma r formeligen frlofvad
med en sin cousin, hvilken omstndighet franledt cousinens oftare
vistande i huset. Detta partie var alldeles enligt hennes eget val, och
skulle fven, efter allt utseende bereda hennes framtida lycka.
Men, jag tergr till mig sjelf och min smrta, att genom min fars
ankomst se hela min frjd kullstrtad; att mitt de denna gng var
ofrnderligt uttaladt, behfde jag ej betvifla, huru ljufva voro
derfre icke de ostrda gonblick lyckan, att f vara tillsammans med
min trofasta Amalia, under de tvenne flygtiga dagar min far uppehll
sig hos oss unnade mig. O! huru outplnliga st de icke nnu alla med
friska drag tecknade i min sjl. Mit lifligaste hopp blef nu ett snart
terseende af honom, hvilken jag visste fven innan kort skulle lemna
min Oncles hus, fr att, med fr framtiden ljusare utsigter betrda en
ny bana. Men huru hastigt frsvann ej uti ett enda gonblick min frjd,
d min far under middagsmltiden, den sista dagen af sitt vistande hos
min Onkel, i anledning af Amalias omordade partie, ofrmodadt yttrade:
"Ja, det var dugligt, det var raskt, det sger fven jag, ingen annan
n en krigsman, m ngonsin vrfva om min dotter, ty vid Gud! ingen ann
n en sdan skall dock erhlla hennes hand; stympare, elndige stympare
ro alla frige, vare sig pennfktare, bokvurmer eller landtkrabbor",
och hrp tmde han i ett drag sitt fyllda glas. "Hm, hm", puttrade min
Onkel smsnsigt, "ra vare i alla tider vrt stnd, men icke f vi
dock s helt och hllet skamfila vra civila medbrder, ibland dem
gifvas ju..." -- "Krukor, elndige krukor", skrek nu min far uppbragt,
"vid alla dj--r", och hrvid knt han handen i bordet, s tallriken
framfr honom dansade, "hvad som r sagt r sagt, en militaire och
ingen annan skall, s sannt Gud mig hjelpe till kropp, lif och sjl, f
ran blifva min mg!" En likblekhet hade vid dessa hans ord pltsligt,
likt en strtsky, fverdragit min Carls vnliga anlete, han klagade nu
fver en hftigt pkommen nsblod, samt lemnade i gonblicket rummet.
Min ngest var grnsls, och likvl ndgades jag hrunder med lugn
blick afbida mltidstimmens slut. De timmar som hrp fljde voro de
mest pinsamma jag i min lefnad sett frsvinna, ty min far nskade nu
att jag, tillsammans med Amalia, skulle lta honom hra ngra stycken,
dem han i en framliggande notbok funnit och igenknt. Jag spelade och
sjng nu, s att till slut hela rummet fr mina frvirrade blickar
omdansade, men ndteligen steg min far upp, och jag blef sledes
lyckligt befriad ifrn min olidligt plgsamma sysselsttning. -- En
ljuf treflod lindrade vid uppkomsten till mitt rum, mina brusande, s
lnge i bojor slutne knslor; alldrig, alldrig skall jag glmma den
salighet jag erfor derutinnan, att med trar, s varmt utgjutne fr den
lskade, kunna ltta mitt hjerta. Oemotstndligt drefs jag nu, att n
ett enda gnablick, det sista, kanske fr eviga tider, beska den
skna, tta, af mig s vlknda parken, i hvars rika doftande skugga
jag upplefvat s mnga lyckliga timmar, -- men, huru beskrifva mitt
hjertas gldje, att efter ngra stegs tillryggalggande, varseblifva
Sommer, hvilken, med smrtan mlad i sina skna drag, satt blek och
dyster, kinden lutad mot den hftigt darrande handen. -- Med ilande
steg flg jag att hr fr sista gngen slutas i hans fr mig vidt
utbredda armar; vra lppar frmdde icke ppna sig till uttalande af
ord, -- stumma, fullkomligt stumma, lgo vi ngra gnablick ttt slutne
till hvarandras brst; o Gud! hade jag i denna saliga minut ftt
utandas mitt hjertas sista suck, huru verlycklig hade icke min sjl
fr evigt flygtat bort, till ett bttre, ljusare hem; men nej, jag var
bestmd att erfara prfningar, nnu hrdare n dem, hvilka genom
frlusten af en m mor, genom evig frsakelse af en faders krlek,
redan trffat mitt unga sinne. -- Men, jag vill dock ej ska beskrifva
den smrta som ovillkorligen bemgtigade sig mig, i den moment jag
skulle slitas ifrn den af mig s varmt lskade kretsen, i hvars
omgifning jag, ehuru egenteligen frmling, fverhopats med den mmaste
frldra- och syskonkrlek; under fullkomlig vanmakt upplyftades jag,
efter det smrtsammaste afsked ifrn alla dessa, i vagnen invid min
far, der jag ostrd i ett hrn fick bortgrta min afton.

Huru annorlunda n hos min Onkel tillgick icke nu uti min fars hus;
kammartjenare, kuskar och betjenter svrmade om hvarann, och tycktes
genom sin extra putsning och makalsa, minutliga deciplin, antyda ngot
Hoflikt. fven fr min rkning anskaffades tvenne kammarjungfrur, de
enda i hela huset, hvilka, undantagandes mig, samt en gammal ondsint
madame, den der hade uppsigten fver linklderne, utgjorde qvinliga
vsen, ty kokning, stdning, servering, uppassning, allt bestyrdes
endast genom karlar. -- fven hvad elegance i meublering etc, vidkom,
var luxen vida gonskenligare, n d min mor nnu lefde; alla de d
ganska propra husgerds-effecterne voro nu utbytte mot nya, ypperliga
och dyrbara, fven som dylika nnu dageligen anskaffades i allt strre
mngd. Min far tycktes verkeligen alldrig blifva mtt p slikt
fverfld.

Mina dagar forgingo under temmelig enformighet; frmiddagarne
tillbragtes vanligtvis under fullkomlig ensamhet, intill kl. 3, d jag
i min merendels alltid tyste och slutne faders sllskap, fick intaga
min middag. Aftnarne ifrn 6 till 10, anvndes att emottaga eller gra
besk, hvilka sistnmnde dock sllan intrffade, af orsak att min far
hgst ogrna lemnade sitt hus, men vl dageligen derstdes inbjd
personer af frnmsta qualit. -- Att denna bestdiga hemmavaro
alldeles fverensstmde med min nuvarande bjelse, blef tydligt; jag
omlefde nu under sorgsen ensamhet mnga lyckliga stunder, dem jag under
vistelsen hos min Onkel, med outsglig tillfredsstllelse njutit.
Minnet af dessa tider var den dyrbaraste af alla mina besittningar, det
enda som vakande och drmmande utgjorde min gldje; fven ett och annat
ifrn Amalia stundom ankommet bref, kom hrunder att lifligt hugna mitt
sinne, jag knde vid hvarje sdants ankomst den obeskrifligaste frjd,
emedan jag, fr det frsta ondeligen mt lskade denna ljufva
systerliga vn, och fr det andra, emedan ett dylikt p s mngfalldigt
stt lt mig pminnas den lyckligaste, och sllaste tid i hela min
lefnad.

Ett r hade slunda frgtt, -- jag hade hrunder, i anseende till
svrigheten att icke upptckas, blott en enda gng, genom min hulda
Amalia, njutit sllheten af ett lngt brefs ankomst ifrn Sommer, deri
han, i de mest lefvande och sjlfulla ord, fr mig upprepade sina
knslor och tankar, frvissade mig om den rena krlek, hvilken i hans
brst, frst med dden kunde upphra; pminde mig om tusende lyckliga
tillsammans tillbragte stunder; besvor mig, att bevara min honom en
gng lemnade tro, samt underrttade mig sluteligen derom, att han, i
anledning af min fars nog hrdt yttrade beslut, -- att endast t en
militair lemna sitt barn, -- redan sedan ett halft r -- ingtt i
militairtjenst, p hvilken bana han nu medelst dagalggande af drift
och ihrdighet hoppades erhlla sina frmns vlvilja, och sluteligen
blifva i tillflle vinna sitt hjertas hgsta ml, -- min hand. -- Gud!
hur upprrde mig icke detta uppoffrande af egna krare sigter; han
hade nemligen alldrig gt tycke fr Militairlifvet, detta hade jag
tusende gnger hrt honom yttra; det var sledes helt och hllet af
krlek till mig, som han fvergifvit den civila bana, i och fr
hvilkens skickliga betrdande, han i ratal anvndt s mycken
sjlsanstrngning. Med den innerligaste knsla af mhet erfor jag allt
detta, mitt hjerta slt sig till den lskade, om mjligt i nnu hgre
grad n tillfrene; det lifvande hoppet, att en gng, vlsignad af min
far, med Sommer kunna knyta ett oupplsligt band, fick nu ett bestmt
insteg i mitt brst; lifvet, -- det p sednare tider fr min blick s
dystra, s hemska, antog nu en ljus, himmelsklar frg; med ett ord, jag
brjade ter lefva afvundsvrda dagar. -- Under dylika sllhetsdrmmar
hade jag nteligen fyllt mina sjutton r; -- nu inkallade mig en dag
min far till sig, gaf mig med en vink tecken, att nrma mig den plats,
der han p soffan halflg, samt bad mig sluteligen att, sittande p en
stol, afhra hans meddelanden. "Du har nu" -- brjade han med likgiltig
ton, "uppntt den lder, d en flicka vanligtvis brjar tnka p
ndamlet med sin existence; om fven hos dig denna naturliga knsla
yppats, knner jag ej. -- Jag vill derfre nu i korthet meddela dig en
sak, deri jag hoppas du med tillfrsigt till mitt faderliga
vlfrstnd, utan motsgelse skall finna dig; -- fverste T., en
behllen duglig karl, har fr icke lngesedan hos mig anhllit om din
hand, han hade vl det ljliga infall, att fven af din egen mun
nska hra ditt vanliga samtycke, hvilken omvg jag likvisst fann
alldeles ondig, hvarfre jag,  dina vgnar redan lemnat honom det
oterkalleliga Ja, som jag nu nskar och befaller, att du nnu i denna
afton sjelf fr honom skall uttala. Han r" -- tillade min far, efter
en paus, "hvad du vl sjelf vet, icke mera ung, men hans reelit s
mycket plitligare; och skall skert hans frikostighet, frenad med ett
godt bemtande, erstta dig de 50 r han som man ger mer n du. -- Nu
nog -- du knner min vilja."

"Min far! min far!" framstammade jag i grnsls ngest, "fr Guds
skuld, afkunna icke s grymt min dom; hr mina bner, se till min
frtviflan, jag kan, -- nej, jag kan omjligt hrsamma denna alltfr
hrda begran; mitt hjerta r sedan lnge ej mera fritt; jag kan sleds
icke medgifva fverste T. det samtycke ni, utan att lyssna till detta
hjertas rst, s grymt, s omenskligt lemnat honom. tertag, o! jag ber
er min egen, min gode far, jag bnfaller, fr Guds skuld, tertag..."
-- "Hvad, -- du vgar, du ussla", dundrade min far med grselig rst,
och gonen rullade vildt i sina gropar, "du vgar verkeligen med ett
enda ord motstta dig min nskan, du elndiga affda, hvilken ifrn din
fdelsetimme varit mig en helfvetets pina, och du, du skulle verkeligen
vga att annorlunda n med djup hrsamhet fr min befallning emottaga
din, af mig utsedde fstman? -- ditt hjerta... -- O! du hderska af all
barnslig lydnad; s vare d du af mig, din egen far, frbannad i tid
och evighet; mtte under samvetsagg, och ofrid, du irra kring, en
varnagel fr alla dom, hvilka under trotts, och sjelfmyndighet, glmma
sina skyldigheter mot frldrar. -- N vl, r du nu njd?"

Jag hade under en hftigt gripande yrsel, vanmgtig nedfallit p mina
knn; mitt hjerta stod orrligt. Kallsvetten lopp liksom i vgor fver
panna och hals; jag frblef under flere minuter fullkomligt oveten om
hvad som fregtt. -- Min nrvaro i min fars rum, samt synen af hans
grbleka, grseligt frvridna ansigtsmuskler, pminte mig sluteligen om
den grufveliga sanningen; jag slpade mig nu, under den outsgligaste
ngest fram till hans knn; omfattande dem med ursinnig kraft,
framprssade jag med brinnande lppar och den hgsta anstrngning: "min
far, jag vill, o jag vill efterkomma...." -- "Ha! du vill nu, din
ussling, du vill nu, efterkomma min nskan, icke derfre att din
barnsliga pligt, eller tillgifvenhet uppfordrat dig dertill, men emedan
du fruktar frbannelsen af mina lppar; vanartiga vanvetting, hon
drabbe derfre din hela varelse, nda till det gnablick du med
gldjetydande blick, infr T. aflagt ditt tacksamma antagande af hans
anbud. -- Nu g, jag frdrager derfrut icke din anblick."

Himmel! hvilka helfvetiska qval utstod icke mitt arma hjerta, timmarne
efter dessa fasansfulla gnablick; jag tnkte p intet annat, n att
snart se den fr visiter utsatte timmen -- infalla, hvilken nteligen
skulle lsa den tungt tryckande frbannelsen frn min lidande varelse;
jag tnkte icke en minut p Sommer; min far, min omensklige far, var
den enda, hvilken, i frskrckelig skepnad oafvikligen framstod fr min
sjl. -- nteligen utpekade den sekellngsamt skridande visarn p 6;
och kort derefter stadnade fverste T----s vagn framfr vr port. --
Ett himmelens budskap hade alldrig kunnat vara mig krkomnare; med
blossande kinder och flygande gng hastade jag genom den lnga rad af
praktrum, hvilka skiljde mig frn frmaket, der fversten redan jemte
min far stod inbegripen i ngot samtal. Jag intrdde nu, och gick med
ilande steg fram till den utsedde fstmannen: "med tacksamhet fr Herr
fverstens hedrande anbud har jag nu, enligt Herr fverstens egen
nskan, ran uttala mitt hjertliga antagande af" ... mera frmdde jag
ej, mina lppar vredo sig convulsiviskt, det svindlade fr min blick,
och den vrdnadsvrde fversten, hvilken i den outtalade meningen
troligen endast sg den jungfruliga timiditn, slt mig under utrop:
"O! du tcka, sta, englalika flicka", just i rttan tid i sina
darrande vidt ppnade armar.

Frlofningen frsiggick helt och hllet utan vittnen; om trenne mnader
skulle jag vid fversten smidas med gtenskapliga band. -- Mina knslor
vid allt detta kunna lttare tnkas, n beskrifvas; min fars alldrig
frr visade vnlighet var dock den ljusstrle, hvilken uppehll mitt
ofta svigtande mod. -- Huru belten skulle icke en fri qvinna, med ett
par dussin r mer p nacken, i mitt stlle kunnat vara, ty fverste T.
var en den mest agtningsvrda och rttskaffens man, man kunde tnka.
fverseende msinthet, och tlmodighet, voro egenskaper, hvilka hos den
hedervrde gubben stundeligen framlyste; fven den vid dylika ldrar s
vanliga snikenhet p jordiska frdelar, afskydde han som synden, icke
allenast hans nrmsta, men fven fremmande personer, hvilka hos honom
anklagade sin nd, gingo alldrig ohulpne ifrn den menniskolskande
mannen.

Endast en mnad terstod nu fr min frihet. Min far mnade just brja
franstalta om lysning och brudutstyrsel, till hvilket sednare den
frikostige brudgummen bestmdt velat gra ett verksamt bidrag, d en
ddande slagfluss, ofrmodadt nedlade den gamle fversten p
sjuksngen, der efter tvenne dygns lugnt kmpande, han fr evigt
insomnade.

Mitt unga sinne saknade i den bortgngne, den aktade vnnen, men
gladdes ovillkorligen t sin nu tervundna frihet. Jag tyckte mig genom
frivilligt frsakande af all jordisk frjd, hafva gjort min far det
strsta offer han ngonsin kunde frdra, och ansg mig sledes hrefter
fullkomligt fri ifrn hvarje tvng  hans sida. Nu frst hade jag ter
mod att genom ett mt bref till min lskade Carl delgifva honom mina
utstndna qval, upplifvande med glad frtrstan honom s vl som mig
sjelf, till nytt hopp, om slutelig framgng. -- Men, hvem tyder min
frskrckelse, d min far ett halft r derefter, dels med bner, dels
med hot, ter pyrkar en frbindelse med en person, hvars ljlighet
allena bordt afskrcka hvarje frnuftig far ifrn, till och med den
aflgsnaste tanke om frening med sitt barn; Friherre Y., en man fver
femtio r, ful och halt, med ett hgmod, och en besparingsanda utan
like, men hvars enorma frmgenhet i min fars gon mgtigt fverskylde
hvarje sjlens, eller kroppens bristfllighet, hade funnit fr godt
hugna mig med sin ndiga blick, och utseddes nu af min far till min
gta man. -- "Hvad jag frbehller", tillade min far, sedan han i
vidlyftiga ord frestllt mig frdelarne af detta partie; "inga
affecter, inga tragedier, du vet att jag ger makt, och kan med
strnghet frfara, der goda ord ej hjelpa; vill du godvilligt foga dig
i min nskan? eller..." -- Hu! hans blickar frvildades ter, min
inbillning frsatte mig med fasa till den tid, d, fr hans raseri,
ingen grns tycktes hafva funnits; med sklfvande lppar uttalade jag
hrsamhet, -- och, upp min adertonde fdelsedag firades med pomp och
stt, min frening med den rike Baron Y., den vmjeligaste varelse jag
ngonsin sett.

Detta allt hade s hastigt frsiggtt, att jag knapt redigt kunnat
betnka mitt de; icke en enda rad ifrn min hand, hade fr min Carl
delgifvit detsamma, han var och blef fullkomligt oveten om frndringen
af vra lefnads-utsigter.

Det hus min far p hyra innehaft, var nu af Baron Y. fr oss gemensamt
inkpt, allt var sig derinom likt, endast den fria Mathilda gick der
nu, bunden och dyster, frenad med en person, hvars alla sigter voro
ifrn hennes s vidt tskiljde, som hennes arma hjerta var skiljt ifrn
hans.

Efter ett lngt tillndalupet r, hvarunder mitt enda hopp varit det
sluteliga emottagandet af den ljufva lskade varelse jag bar i mitt
skte; satt jag en aftonstund, -- min man och far voro utreste p en
spel-soire, -- ensam och tankfull, invid den lilla sng der min tvenne
veckor gamla son ljuft slumrade; mina tankar hvilade nu, som oftast,
oafltligen hos honom, hvilken jag troligen alldrig mer skulle se;
hvilken fr mig gjort s mycket, och hvilken jag emot min vilja lnat
s hrdt, s grymt; ymnigt fldade mina trar vid den lifliga
frestllningen, huru det kunnat vara, och huru allt nu var; d
ppnades ofrmodadt och med hftighet drren till mitt rum, och o min
Gud! Carl! min alldrig frglmda Carl! stod skn, och reslig i herrlig
officers-uniform framfr mina frvnade blickar. -- I ett nu lg han
fr mina ftter. "ndteligen, ndteligen min dyra, dyra Mathilda",
utropade han med all krlekens styrka, "r jag nu hr, ser jag dig d
ter; o! skall jag vl nu kunna hoppas att af din far vinna lfte om
din hand, skall ej vr trogna karlek beveka, och medla hos honom fr
oss; jag r nu sedan ett halft r, Premier-Lieutenant, ger mina
frmns aktning, och sanna ynnest, och mste med alldrig hvilande
anstrngning, dageligen gra mig frtjent om allt vidare befordran; din
strnge far skall ej ga samvete att vgra mig min ljufvaste lycka",
och nu slt han mig med ursinnig mhet i sina trofasta, lskande armar.
-- "Gud! Gud! det r fr mycket", framsuckade jag med qvfd rst, "du
vet d ej" ... och nu upplyftade jag med darrande hand floret som
betckte den lille. -- "Evige himmel! du r..." stammade han bleknande,
och vacklade flere steg tillbaka. --- "Jag r, -- ja! jag r, jag
olyckliga! en annans maka; infr Gud din, endast och evigt din trogna,
din samma, dig grnslst lskande Mathilda, hvilken vid minnet af dig,
i vrden af sitt hulda barn, ger sin enda gldje; -- men, fr verlden,
maka t en femtio-rig, hgmodig, girig, plgsam man, den der med
stundelig otlighet vet frbittra mina sorgfulla dagar; men, o Gud!
huru har d alldeles kunnat undg dig underrttelsen om"... -- "Du r
d fr mig frlorad", framsuckade han nu, liksom uppvaknad ifrn en
tung svr drm, "jag ger dig ej mer! o! Mathilda, r du verkeligen en
annans? icke min; icke min, mer? -- r det du sjelf som afsagt dig mig,
frivilligt, alldeles frivilligt?" -- Jag fasade fr brottet att som en
annans maka, med mhet slutas till en frmmande mans brst, men nu,
nej, detta hemska, detta vanvettiga i hans bde rst och ord, -- jag
gde mer intet betnkande. "O! dyre Carl! min sjls lskling;" uttalade
jag med fast rst, och tryckte en varm kyss p hans bleka fugtiga
panna, "frivilligt af hela min sjl, lskade jag dig, endast dig; s
gr jag, jag svr det vid Gud, och detta oskyldiga barn, s gr jag det
nnu, och intill min sista suck; endast tvng, det grymmaste tvng har
slitit mig ifrn den, hvilken mitt hjerta alldrig kan glmma; tror du
mig Carl? eller skall fven ditt misstroende frdystra mitt unga, hgst
olyckliga lif?" -- Han hade ter sjunkit till mina ftter. "O! d r,
och frblir du evigt min", hviskade han med svag rst, "om fven hela
detta lnga lif skulle tskilja oss; d, d, terfinna vi hvarann
likvl en gng, deruppe, ett mt, troget, lskande syskonpar, dem den
heligaste krlek nteligen en gng skall frena; och nu min hulda, min
evigt lskade Mathilda, min dyra syster, nu farvl, ett lngt, ett
evigt farvl; alldrig betrde min fot detta land, der jag gt, och
berfvats hvad jag skattat hgre n mitt lif." -- Han tryckte p den
nyfddes panna en ltt vlsignande kyss, slt n en gng mig, med
passionens hela hftighet till sitt hgt klappande brst, samt lemnade
mig i detta lif -- fr evigt.

Huru grymt uppref icke denna omstndighet de bldande sren i mitt
hjerta; jag lskade, lskade med den mest hnfrande makt, fver all
beskrifning; och bfvade dock i hvarje gnablick att fr mig sjelf
tillst denna brottsliga svaghet. -- Han hade, den olycklige, enligt
med hvad jag af min kammarjungfru sedermera fick veta, p blotta
efterfrgan om icke huset beboddes af Baron N., genast hastat trapporne
uppfre och sledes, fvertygad om fven min dervaro, utan vidare
omsvep ilat att upphinna mina rum.

Efter en tidrymd af fem evighetslnga r, erhll jag hndelsevis genom
en min ungdomsvn Prostinnan K., hvilken fr ngra r tillbaka tfljt
sin man till X, underrttelsen om Kapitain Sommers ditflyttning med sin
unga fru; -- genom frfrgningar fick jag kort derp af samma hand
veta, att han redan i tvenne r varit gift med en ganska lskvrd
varelse; -- att han var densamme jag nnu med lika ofrminskad
hftighet lskade, behfde jag genom hvarjehanda intrffande
omstndigheter icke betvifla; jag gladde mig endast af allt hjerta, att
han ndteligen funnit en varelse, med hvilken han, i en lycklig
frening kunde glmma sina vidriga motgngar, och fgnade mig nnu s
mycket mer, som jag hrde honom med sin lskade lefva ett sorgfritt,
oberoende lif. Huru varmt vlsignade icke jag den stund, som sedermera
genom den lilla Mathildas fdelse kom att frljufva den dyre fadrens
dagar, o! hade jag blott genom en enda krleksfull kyss p hennes spda
kind, ftt terglda den vlsignelse han en gng s varmt fver min
lilla Gustaf uttalade.

Redan tredje ret af mitt gtenskap hade min far ddligt insjuknat;
han hade ofta under dessa r, vid erfarandet af den alldeles
oerhrda niskhet, och misstnksamhet min man vis  vis anvndandet af
penninge-medel, visat, genom halfuttalade ord, yttrat sitt missnje
derfver, ja, till och med ngongng p ett fint stt ltit den mgtige
Baronen frst, huru opassande ett dylikt frfarande i hans
omstndigheter var. Alla sdana frestllningar voro, och frblefvo
likvl fruktlsa. -- Vid sin ddssng kallade nu mig min far till sig,
erknde med rrande ord sin emot mig stndigt visade hrdhet, den han,
om icke frr, tminstone nu, sade sig bittert ngra, nedkallade fver
mig, sitt genom honom olyckligt vordne barn, den hgstes vlsignelser,
samt afsomnade sluteligen under hftiga plgor i mina dotterliga armar.
-- Att efter honom hyckla en saknad, den jag icke knde, vore mer n
usselt; jag hade af fullaste hjerta gifvit honom den tillgift han s
lifligt nskat, och ansg nu som min strsta lycka att t glmskan
kunna lemna alla dessa frsvunna oslla r. -- nnu i fem derefter
fljande, utstod jag vid min omilda makes sida svra tryckande dagar.
Gud den hgste fann likvl, efter ett ttarigt, olyckligt gtenskap,
mttet fyldt; Baron Y. afsomnade efter ngra f dagars sjukdom,
efterlemnande mig samt sin ende son, en snart sagt omtlig frmgenhet.

Hade min lycka som hustru varit ingen, var den deremot som mor,
afundsvrd; -- en engel i mennisko-skepnad svfvade nu invid min
sida, och frljufvade genom sin mildhet, knslighet, samt ljusa
fattningsgfva, i hgsta mtto mina dagar. -- Med beklmt hjerta
emotsg jag vl den tid hvilken i och fr hans studier ovilkorligen
skulle aflgsna honom ifrn det stilla hemmet, men skattade ocks s
mycket mer de r jag nnu i synlig mtto fick hylla honom vid mitt
moderliga brst. Min alltid lika lskvrde broder, hade ett r efter
mitt gifte, frenat sig med en vacker, men till sin sjls-uppfostran
temmeligen vrdslsad varelse, hvilken fr verldens glans och gunst,
ofta glmde sina dlare ligganden; den hulde fdrens bemdanden att p
en mera vinningsrik punkt rigta sina trenne spda lsklingars begrepp,
syntes nstan ffnge, i synnerhet hvad hans bda flickor angingo;
modrens verldsliga sigter hade redan hos dem gjort alltfr betydliga
framsteg. -- Den ldsta af dessa, den nuvarande Majorskan Pygmeus, var
endast tio r, d fadren genom den oskonsamma dden bortrycktes utur
deras krets. -- Jag begret med bldande hjerta i honom, den dlaste
vn, den krleksfullaste bror, himmelen ngonsin mig kunnat frunna.

fven den ljufva Amalia bortkallades af en hgre Frsyn vid knappa 23
rs lder, frutgngen af sitt enda barn, en lskvrd och hoppfull
son.-- Jag gde sledes icke heller lnge trsten af hennes ofta
hugnande tillvaro: -- Hon begrtes nnu mt och troget af den srjande
mannen, hvilken under ett, ehuru alltfr kort gtenskap, dock lyckligt
nog blef i tillflle uppfatta hennes hjertas ovanligt lskvrda
egenskaper.

nnu min Mathilda, vill jag meddela dig, hvilken ensamt denna lilla
skrift r egnad, mitt under hrp fljande tid varmt hysta hopp, och
mina nskningar. -- Jag gde nemligen ingen lifligare tanke, n att en
gng, i hndelse den hgste unnade eder hvardera lifstid, frena dig
med min dyre Gustaf, och hade jag s helt och hllet infrlifvat mig
med denna ide, s jag med verkelig svrighet skulle sett det
misslyckadt. -- Tnk dig sledes min grmelse att genom Prostinnan K.,
af hvilken jag tid efter annan erhll underrttelser om din famille,
hra dig, ehuru alltfr ung, redan ofrmodadt fstm. -- Jag trodde mig
nu hri se Guds finger, och upphrde en lng tid med alla frfrgningar
rrande dig, eller dina frldrar, samt fretog, fr att skingra den
bedrfvelse denna ofrberedda omstndighet frorsakade mig, ssom ock
fr stadgandet af min i lngliga tider hgst vacklande hlsa, i
sllskap med min son, en utlndsk resa, hvilken varade i nrmare tvenne
rs tid.

Med fga tervundna krafter tervnde jag nu till mitt hemland; men --
Gud, hvilka underrttelser mtte mig hr: -- din mor var dd, troligen
af sorg fver eder pltsligt frstrda egendom, hvars frlust tvungit
henne att fr frvrfvandet af det behfliga, fver frmga anstrnga
bde hlsa och krafter; din far, den af mig evigt saknade, hade ett
halft r derp fljt henne; och du! irrade ensam, fader- och moderls,
fvergifven af krleken, hvilken i dig, den rika arftagerskan efter
dina frldrar, nu synbart endast hyllat guldet; -- du, var nu ett
lidande offer fr beroendet och nden. -- Himmel! hvilken hjertskrande
smrta erfor jag icke hrvid; min lifliga nskan blef sedermera att som
din mma mor, f emottaga dig i mina ppna armar; -- du vet huru det
lyckats mig; Prostinnan K. var hrvid min verksamma medhjelperska. Med
otlighet rknade jag dagarne, ja, till och med timmarne, intill din
ankomst; o! huru saligt belnad blef jag ej genom den dotterliga krlek
du s huldt egnat din tacksamma vn.

Huru mycket Baron C. dig gjorda anbud frskrckte mig, kan du af mitt
ter upplifvade hopp, om en frening emellan dig och min Gustaf,
ltt sluta till; det skulle likvl hr f styra, s blef mitt
oterkalleliga beslut; deraf kommo mina i detta hnseende alfvarliga
frestllningar; deraf de moderliga rd du utur mitt bref kunde
inhemta. -- Mitt hjerta klappade af outsglig frjd, vid det beslut du,
fljande endast ditt eget hjertas rst, s stndaktigt fr mig
uttalade.-- nnu frestod s vl fr dig, som mig sjelf, den prfning,
fr hvilken lyckan gynnade mig att p det ofrmodadt erhllna ----krona
utstlla oss alla. -- fven Gustaf, min dyre Gustaf, skulle hrvid
bedragas, det frblef en ndvndighet, p det edra hjertan frivilligt,
och utan frbehll skulle finna hvarann; han trodde dig, enligt mina
ord, bestmt frlofvad i S. -- Med en gldje, den jag knapt kunde
dlja, upptckte jag nu den krlek, hvilken, lik en hftig eld
uppblossade i edra hjertan; den slog rtter, allt djupare och djupare,
ju mera jag syntes er blind och oveten af dessa edra knslor; och -- o
Gud! jag knde mig under allt detta, den lyckligaste mor under solen.
-- Men nu, -- nu kom det hrdaste af alla prof; du skulle med lgande
hjerta, med mt besvarad krlek uppoffra dig, fr din vlgrerska; --
mitt hjerta led hrunder, outsgligt, ja, verkeligen outsgligt; men,
att se dig likt ett luttradt rent guld, genomg frestelsen, att med
frsakelse af din hgsta jordiska lycka, se dig fr din pligt afst din
krlek, -- o! det var ngot jag under salig njutning efterstrfvade.
Att din sjl, oaktadt alla sina lidanden, var stark nog till hvarje
uppoffring, derom var jag fast fvertygad; o! frlt mig, frlt mig
allt detta, du, min sjls dotter, min ofrgtlige Carls dyra lskling,
hvilken nu fr evigt, fr evigt genom min Gustaf blifvit min
ofrnsliteliga, dyrbaraste egendom.

Hr sluta sig Friherrinnans anteckningar. -- Den frmmande handen vill
nu endast tillgga ngra hgst f ord, hvarupp mina unga lsarinnor
troligen finnas litet nyfikne; nemligen: huruledes ngra dagar, efter
det den lyckliga Mathilda Y. med sin lskade frenades, den olycklige
Hradshfding R., genom gtenskapliga band, s vidt han det nu mera
frmdde, godtgjorde den arma Caroline D. hennes obeskrifliga lidande.
-- Hon var likvl icke lnge i behof af detta tergifvande af hennes
frlorade lugn, ty fjorton dagar efter sin tilltvungne frening med R.,
afsomnade hon lugnt, efter att under smrta hafva gifvit lifvet t en
tck son; fven han, den lille, fverlefde endast ngra f timmar sin
mor; de hvila nu bda i samma inhgnad som huldt skyddar den saliga
Rosa.

Baron C----; men, man frmodar likvisst nnu endast ngot dylikt --
lrer genom ett ofrtnkt sammantrffande med Hulda N., hvilken jemte
sin mor, och sin, i fljd af det lidna skeppsbrottet blesserade far,
begagnar brunn, samt bader i S., -- ter pmints om krlekens lycka.
Hon skall vara en ondeligen tck och sjlfull varelse, huld i ordets
egenteliga bemrkelse; -- tillrcklig anledning nog fr den knslige C.
att med sitt varma rttskaffens hjerta erstta henne dess lngvariga
saknad och lidande.

Och nu, mina hulda fverseende lsarinnor, r tillika med den
sjlalyckliga Mathilda Y., garinnan till den frmmande handen
sluteligen i tillflle att gra er samteliga sin dmjuka
afskedsreverence; att densamma  den sistnmndes vgnar, icke blir
ibland de modernaste, derupp kunnen J, i betraktande af hennes
tillvaro p landet, draga sker vxel; men, blifven J, med denna enkla
frfattare-produkt, lika fverseende, som J det msten vara, med hennes
naturliga motstrfvighet fr moderna plattheter, kan hon dock skatta
sig lycklig; ty, fr den naturliga ofattligheten rr ju den stackars
menniskan ej. Hon kan blott hrvid till sitt sanskyldiga lugnande,
tillgripa och p sig anvnda salig farmors sins trstegrund: "_O! blif
tig altid lik, s gr tig altid vl_". -- Detta oaktadt lofvar hon er
dock mina vnliga lsarinnor, att till dess hon mjligen hrnst med er
kan sammantrffa, och hon, men hr uppstr ett fatalt stort Not. Ben.,
d nnu af eder igenknnes, (hvilket oss emellan sagt, ssom hgst
inmodernt alldeles r aflagt) till reparerande af sin nu visade
oskicklighet, vinlgga sig om ett regelmssigt infvande i den
sublimaste och mest gracisa compliment, icke en sdan som, hvarken den
verkliga eller falska Taglioni, fr er utfrt, -- nej Gud bevars; men
hgst, och tillrckligt nog, endast en dylik, med den en liten enkel
landtpastorska mjligen kan komma ut med, -- till dess... Gott sey bey
uns!








End of Project Gutenberg's Murgrnan, by Fredrika Wilhelmina Carstens

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MURGRNAN ***

***** This file should be named 46844-8.txt or 46844-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/6/8/4/46844/

Produced by Jari Koivisto and Tapio Riikonen

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License available with this file or online at
  www.gutenberg.org/license.


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation information page at www.gutenberg.org


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at 809
North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887.  Email
contact links and up to date contact information can be found at the
Foundation's web site and official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org

Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit:  www.gutenberg.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For forty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

