The Project Gutenberg EBook of I Vrbrytningen, by August Strindberg

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: I Vrbrytningen

Author: August Strindberg

Release Date: November 7, 2010 [EBook #34236]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK I VRBRYTNINGEN ***




Produced by Ronnie Sahlberg from facsimiles provided by Projekt Runeberg




SAMLADE SKRIFTER

AV

AUGUST STRINDBERG

TREDJE DELEN

I VRBRYTNINGEN

STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FRLAG




I VRBRYTNINGEN

AV

AUGUST STRINDBERG

FRN FJRDINGEN OCH SVARTBCKEN
FRN HAVET -- HR OCH DR

STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FRLAG




_Copyright. Albert Bonnier, 1912._


STOCKHOLM 1912
A.-B. FAHLCRANTZ' BOKTRYCKERI




FRN FJRDINGEN
OCH SVARTBCKEN



STUDIER VID AKADEMIEN




Inackorderingarna.


Nu hade han legat tre terminer p graden och inte gjort ett Guds skapande
grand, utan alltid mst skriva till fadern vid terminens slut och beknna
sina skulder. D beslt fadern att rdda sonen genom att inackordera
honom hos en gammal prostinna; det var visserligen dyrt, men vad gr man
inte fr _sina_ barn!

Sonen hade alltid skyllt p den ensliga studentkammaren, bristen p
umgnge, saknaden av familjen (bestende av fyra frtryckande brder och
ngra skrikande syskon, han kunde icke erinra sig av vad kn eller huru
mnga), d han motiverade sina reguljra kllarbesk p aftnarna. Han
hade nmligen kommit direkt frn barnkammaren till Uppsala. Han hade
visserligen hrt talas om, att gymnasiekamraterna brukade ta paraden
och dricka en blandare hos Andalusiskan, men han hade aldrig varit med om
det senare. P studentexamenssexan hade han blivit sansls vid
smrgsbordet, sedan han frut sttt sig med alla kamraterna drfr att
han icke ville dricka sklen fr kvinnan med den ryktbara uppasserskan,
ty han var idealist, ja han var idealist, stackars gosse, och han var
nog dum att tala om det, nr han kom till Uppsala, ty han visste icke
att det hade blivit ett knamn dr. Fr att avtv den flck han genom
denna barnkammarbeknnelse ftt p sig, mste han ska likna sina
kamrater i allt. Fljden blev ett oregelbundet liv, som slutade med en --
inackordering.

Allts blev han introducerad hos prostinnan i Fjrdingen.

Skillnaden var storartad mellan hans frflutna och nuvarande liv. Frr
drack han endast sitt kaffe klockan 8 p Novum med litet smr och brd;
nu frdes han kl. 9 p morgonen till ett vldigt dukat bord med brnnvin,
l, varm mat och kaffepannan som dessert.

I sllskap med ett dussin andra studenter frdes ett muntert samsprk och
som man vanligen druckit ngot kvllen frut fann man inga hinder fr att
ta halvan. Efter en s stark frukost mste man ha en promenad; denna
strckte sig vanligen s lngt t Stockholmsvgen, att klockan slog
kvarten ver tio d man var vid grindstugan; allts fr sent att beska
frelsningen!

Gick han s hem och rkte tre pipor och frskte lsa, men knde sig tung
och lutade sig.

Innan han visste ordet av var det middag.

Efter middagen skulle det hllas familjeliv vid kaffet i prostinnans
vning, varvid uppfrdes ett quatre-mains eller en fljt-piano-duett.

Under matfebern uppstego onda tankar, och ngon freslog att sllskapet
skulle vid en halvkanna p Norbergs formera nrmare bekantskap. S
skedde, och s blev det kvll; det var en hsttermin det hr, och d ro
dagarna som bekant mycket korta, och den ljusa rstiden r universitetet
stngt fr beskande.

Dagen var emellertid skmd; ingen kom hem om kvllen, men man skildes med
heliga lften att icke gra s mer!

Fljande eftermiddag hade en av sllskapet tenterat och mste se p en
halvkanna efter middagen. Samma orsak, samma verkan.

Dagen drp hade en annan ftt rek och mste ovillkorligen se p en
halvkanna.

Fljden hrav blev oordentligt levnadsstt med stor nger, fasta beslut
att icke g ut efter middagen utan g upp p rummen och lsa.

Trogen sitt dyra lfte vandrade vr man upp p sin kammare fr att
vertnka huru mycket tid han frlorat p de reducerade frmiddagarna,
varunder han fll i djup slummer.

Han vaknade synbarligen strkt och frisk till kropp och sjl; han
gratulerade sig till sin nya uppfinning middagsslummern -- en frfrlig
uppfinning!

Det hade emellertid blivit mrkt; han tnde flitens lampa, lindade sin
nattrock om livet, stoppade ftterna i psen, dammade av sitt skrivbord,
lagade en pipa, putsade naglarna och satte sig s med ett gott samvetes
lugn att hnga ver Atterboms Siare och Skalder, som han trodde han
skulle kunna utantill i examen. Fr tillfllet blste ocks en nordlig
vind och skakade angenmt den gamla trkken; allt var med ett ord s dr
lmpat fr att gra situationen aktningsbjudande och han skulle icke fr
allt i vrlden velat bli strd, om icke fr att ropa ett stig in och
ppna drren t den verraskande fadern. D knackar det tre slag i vggen
bakom hans stol:

-- Vem dr!

-- Jag! r du hemma!

-- Ja, men jag lser? Bor du dr, gteborgare?

-- Kan du spela wira?

-- Ja bevars!

-- Kom in d, det r bara stgten, som bor vgg om vgg!

Kombinationen var gjord -- fr terminen. Det blev en terminswira -- p
upp och avskrivning.

Efter den dagen kunde prostinnan i sin hemliga rapport till fadern med
livlig ed bestyrka, att sonen alltid var hemma vid aftonmltiderna.

Dagarna gingo hastigt, ty de blevo allt kortare, sedan endast
frmiddagarna terstodo, men det kunde hnda att ven de sprungo p allra
oskyldigaste vis. Prostinnan hyrde nmligen ett stort trhus i vilket hon
hade sina tolv inackorderingar inhysta. Som hon endast hll tv pigor och
dessa mste fungera vid den stora morgonsexan, kunde det hnda att rummen
voro ostdade, ifall ngon efter frukosten dit tervnde. Under avvaktan
p stdningen satt man inne hos grannen och pratade, ja man kunde ven ta
ett oskyldigt parti brde eller par. Nog av, tiden rckte ej till ngon
lsning, oaktat han bodde i familj, men aldrig sgs ute p krogarna,
vilket drog honom den ofrtjnta ran att anses som en flitig karl. Vad
gr han uppe i Fjrdingen, som aldrig syns till nere vid n? sade ngon.
-- Han r instngd och flitar.

Det gick nmligen lika ltt att ofrskyllt dra sig gott rykte som dligt
p den tiden.

Men var det vllevnad, prat, musik, kortspel, som nu i skygd av familjens
heliga mantel hotat att bringa hans namn ver p den stora restlngden,
s terstod dock nnu det vrsta.

Aftonmltiderna brjade bli alltmer glest beskta, vare sig av
ungherrarnas ledsnad vid den stndigt tervndande kosten eller av
bjelse fr utliv och fruktan fr musiksoarerna, som alltid fljde p
soupn under prostinnans presidium, d det skulle gras salong och man
icke utan den strsta omtnksamhet eller det mest graverande skl kunde
avlgsna sig.

Hela det med s mycken konst sammanfogade familjelivet hotade att
upplsas och ett och annat skrande missljud hade ltit frnimma sig. S
kunde man vid frukostbordet hra den goda prostinnan sga milda
sarkasmer.

-- God morgon, herr A. Hur har ni sovit i natt?... Nej, se herr B. Har ni
varit bortrest?

Hr intrdde med matta steg och dimmiga gon en blek gestalt, som gjorde
allt fr att se s vl bibehllen ut som mjligt.

-- Jag var t Stockholm i affrer!

-- Det var roligt i Stockholm?

-- ja!

Han slog ned gonen under sllskapets fnissningar.

-- Bjud herr C. p sillen; gteborgarna hade zwck i gr p aftonen.
Herrarna voro p Gteborgs nation allesammans? Jag satt ensam, jag, med
pastorn (den ldsta inackorderingen, en prst, som lste p pastoralen)
och gossarna (de yngsta, som gingo i skolan).

Det lg ngot rrande i den gamlas stt att sga bitterheter; hon var en
mild kvinna, ty hon hade haft prvningar.

Det blev frstmning och fljaktligen trkigt, man trffades visserligen
om kvllen och hrde huru ngra sonater hasplades upp; man tummade bcker
och vnde ut och in p ett fotografialbum; alla ville fr den goda
gummans skull sitta kvar s lnge som mjligt och ingen hade mod eller
hjrta att bryta upp, s att fr frsta gngen hon sjlv mste ta
initiativet och sga godnatt.

Det var under den natten som den avgrundstanken uppstod i den gamlas
hjrna, att det icke var gott att de unga mnnen voro allena -- och hon
annonserade!

                  *       *       *       *       *

tta dagar efter den sista ledsamma kvllen hade det lilla samhllet
undergtt revolution. _Alla_ befunno sig punktligt vid frukosten ikldda
sina bsta klder, vl rakade, omsorgsfullt kammade; man konverserade,
men man disputerade inte, som frr, ver ett fyra alnar lngt bord; man
stojade inte, man talade med halvhg rst och frskte sga genialiteter
fr att draga sig uppmrksamhet mera genom det sagdas frtrfflighet n
genom rstens styrka; man var blyg, man verbjd varandra i artighet, man
var onaturlig, tillgjord, dum -- det satt tv unga flickor vid bordet.
Och den frtrffliga prostinnan var lycklig!

Vid soupn fattades ingen och icke efter heller! Men sedan hlls en
verlggning, som rckte till gryningen, huru man skulle roa de unga
damerna. Man skulle arbeta p sektioner. Sektionen A. skulle arrangera
klkkning, B. skriva pjs och gra sllskapsspektakel att vara i ordning
till prostinnans terminsbal o. s. v. Alla hade frlora huvudet -- utom
pastorn.

                  *       *       *       *       *

Man var nu i frsta dagarna av november. Terminen ansgs skmd!

Wirapartiet gick snder! Man repeterade pjser, man levde i sus och dus,
man gav varandra hemliga frtroenden, och omsider upptckte vr hjlte en
dag till sin fasa, att han var kr!

Han kunde icke bra sin frtvivlan utan mste ppna sitt hjrta fr
kamraten till hger i farstun.

Denne avhrde hans beknnelse med ett underligt leende, likgiltigt,
medlidsamt. Slutligen frgade han:

-- I vem?

-- Den blonda!

-- Det r jag med!

Man beklagade varandra och trstade varandra, man beslt att genom arbete
och flit sl bort den frhrjande plgan, ja han ville nu strax g p
frelsningen, men skulle frst g upp efter sitt kollegium, som han
glmt i frmaket. Kamraten skte frgves avstyra detta okloka fretag.

Med darrande steg gick han upp i vningen, stannade utanfr
frmaksdrren, knackade och skulle frga om han vgade stra damerna.

Fem mansrster svarade med ett enhlligt:

-- Stig in!

P golvet stod en sybge; omkring densamma sutto fem kamrater och sydde
botten p ett tapisseri; bredvid satt prostinnan med flickorna och
nystade silke!

Tre kvllar  rad var han ute och rumlade; den fjrde kom han hem med en
Laterna Magica som han kpt hos Rosenbergs. Efter soupn hll han
frevisning; men den mottogs med kld och kritik; man hade redan sett
_tv_ dylika kvllarna frut!

Medan han grubblade, handlade de fem!

Men han var uppfinningsrik. Han visste att prostinnan gick till torget
varje morgon kl. 8. Han misstnkte att flickorna gingo med fr att lra
sig. Vad hindrade honom att g samma vg? Intet!

Han stller sig i porten och vaktar. Mycket riktigt, dr kommer
prostinnan och flickorna, tfljda av de tre; de tv andra hade frsovit
sig!

-- Nej se, r herr... uppe s tidigt!

Han var genomskdad! terstod endast att sl det stora slaget!

Han bjd prostinnan och flickorna p sin nations bal, till vilken inga
frmlingar gde tilltrde. Nu hade han henne i fllan, och kamraterna,
han visste icke skert huru mnga, skulle g utanfr p gatan och
avundsjukt blicka upp till de upplysta fnstren. Det var ljuvt.

I gldjen gr han p en festmiddag, dricker fr mycket vin och kommer fr
sent till balen! I sin segervisshet hade han underltit att bjuda upp.
Fljden: att ingen dans fanns kvar t honom, att damerna voro sttta och
att han mste g fre soupn!

De fem, som mycket riktigt patrullerat utanfr, erbjdo honom vlvilligt
sina armar, men han frkastade anbudet och begav sig ut p vandring,
frtvivlad och med ddstankar. Han beskte kyrkogrden, han gick p
stenmuren utmed landsvgen frn Fjrdingstull utan att lyckas bryta
halsen av sig, han underskte dikena nedanfr Rackarnbben, tills han
frlorade minnet och vaknade vid -- sng.

Han lg i en sndriva utanfr sin bostad; det lyste i fruntimrens fnster
och bredvid honom stodo de fem och gvo serenad!

                  *       *       *       *       *

Frsta dagarna i december rappellerades sonen och anmanades av fadern att
skriva in sig i Generaltullstyrelsen.

Fjorton dagar fre jul friade pastorn till den blonda och fick nej!

Och de fem, de fortsatte!




Ensittaren.


Han skte aldrig ngon, syntes aldrig ute och var mycket svr att trffa.
Han bodde vid kyrkogrden i tv rum och troligen kk, det fick man aldrig
reda p.

P hans tamburdrr, som var frsedd med en mattslipad glasruta stod ett
otvetydigt anslag: Trffas endast till kl. 7 f. m.

Ringde man p, ppnades en helt annan drr i frstugan och en ondsint
ldre kvinna stack ut huvudet och frgade: Vem r det? Svarade man d
icke genast hvligt med sitt namn och sin nation, stngdes drren fr
evigt. Envisades man med att ringa, tystnade klockan snart av sig sjlv,
eller av ngon annan.

Kom man dremot in, sg man sig frst i ett naturaliekabinett, med
herbarier, uppstoppade fglar, insektsldor och akvarier; senare i ett
frmakslikt studerrum, som bar spr av en halvfrgngen lyx. Rda
schagg-emmor, broderade mattor, ntta kuddar med tapisserism,
oljefrgstavlor p vggarna, till och med en gammal flamlndare av knt
namn; ett vackert bibliotek, ett dyrbart mikroskop och ett staffli.

Fastn gammal skolkamrat mottogs man av den tjugofyrariga misantropen
med en konventionell artighet, blandad med misstroende och ovilja.

-- Frlt att jag frgar, men har du galoscher? Fr jag besvra bror att
torka av sig i tamburen, det r nyskurat och...

Det var alltid nyskurat!

Han tog fram en cigarrlda.

-- Tack, rker du inte sjlv?

-- Nej, aldrig!

-- ! Men d skall inte jag frstra dina gardiner!

-- Gr ingenting, du kommer inte hit fr att rka.

-- Du r bitter.

-- nej! Jag erinrar mig, frlt mitt propos, min frsta termin. Jag
knde mig ensam en gng och bad ngra gamla vnner frn skolan hem en
kvll fr att dricka ett glas punsch och rka en cigarr. De kommo och
rkte fulla mina bda rum, frstrde min skotska matta och vsnades i
trapporna. Fljande dag kommo de igen och hade en kortlek med sig; dagen
drp ter, men d hade de druckit ur punschen och rkt upp cigarrerna.

-- Du skulle ha visat ut dem!

-- Det behvdes ej! De kommo aldrig igen!

Visiterna voro alltid stela; han talade endast om vrt gemensamma
studium.

Jag ville grna komma honom nrmare, men det lyckades ej; jag ville ha
hans historia, men han gav den ej. Kamraterna sa, att han inte hade ngon
historia, att han var en gammal egoist, som aldrig lnade ut penningar,
att man aldrig visste nr han fick rekommenderat, ty det stod ej p
kartorna, att han levde p rntor och var fader- och moderls, att han
var en odrglig mnniska.

De grinade t honom, nr de sgo hans bredskyggiga hatt bakom tallarna i
kronoparken, dr han gick och tog arachnider, de grinade t honom nr de
genom fnstret sgo honom vid sitt skrivbord lutad ver mikroskopet, de
grinade slutligen t honom nr helst han syntes ute och gick till posten,
ty han hade stor korrespondens, de grinade som man gr t det man inte
frstr.

Han var otillgnglig, hemlighetsfull, kall, hrd.

Om man berttade honom ett ddsfall, sade han: gudskelov; om ett barns
fdelse: stackars barn, och om en frlovning: infamt! Han sg allting
genom mikroskop.

En afton gick jag frbi hans fnster t kyrkogrdsgatan; rullgardinerna
voro ej fllda och lampan brann klart drinne. Mitt i rummet stod han och
rkte en cigarr. Han rkte, han som aldrig rkte.

Jag tillt mig stanna och observera, vilket icke var svrt, d mannen
bodde p nedra botten.

Han tycktes njuta oerhrt av cigarren. Efter en stund lade han bort den
och gjorde sig redo att g till sngs. Han flyttade fram nattduksbordet
till huvudgrden, drog upp klockan och tog av rocken. Drefter bar han
fram en stor glaskupa, ett akvarium och stllde det frsiktigt p bordet;
som lampan stod p andra sidan kunde jag mycket vl urskilja de grna
saltvattensalgerna, som flto omkring, men ej en levande varelse syntes
rra sig. Han terkom nu frn det yttre rummet med en dd groda
frvandlad till ett fysiologiskt preparat. Jag tryckte ansiktet emot
rutan.

Nu tog han med pincetten ngra muskelknippen frn hgra _femur_ och frde
ned i vattnet; d blev dr ett liv bland algerna; rudyngel och
salamandrar kilade om varandra och bakom en buskig Enteromorpha stack nu
ett rosenrtt finger fram, och s ett, tills en vacker _Medusa_ hjulade
fram och lade sig p rygg; ppnade s munnen och fattade med de skra
fingrarna de nnu sklvande muskelfibrerna och t.

D log den tjugofyrariga misantropen s gott, s gott mot sin
skyddsling. I detsamma stack den ondsinta gamla kvinnans huvud upp ver
hans axel och hon lade sin hand p hans arm och lutade sig helt
frtroligt ned ver glaset fr att se p!

Vem var den mnniskan? ter gtor!

Kvinnan frsvann; han gick till sngs, lg en stund och njt av att se
sin tystltna vn hjulande taga sin motion p maten; drp frdjupade han
sig i en bok och jag gick.

En mrk kvll hade en kamrat sett honom smyga p kyrkogrden med en lykta
i handen. Det viskades hemska saker; jag frsvarade honom, men visste ej
sjlv vad jag skulle tro, ty han var fanatisk naturforskare. Jag ansg
mig fr hans heders skull bra frga honom om verkliga frhllandet!

Han blev ond och svarade intet!

Samtidigt hrmed cirkulerade en annan mystisk historia. En ung student,
mycket flitig och med stor hg fr studier, hade i brist p medel att
fortstta redan lagat sig i ordning att lmna Uppsala och ge sig oknda
den till mtes i huvudstaden. I avskedets stund kommer postbraren med
ett rekommenderat brev innehllande en penningesumma jmte lfte om lika
mycket varje mnad, s lnge han studerade och var flitig.

Stilen var frvnd och underskriften pseudo. Historien cirkulerade tills
den blev gammal och den lyckliga unga studenten korresponderade med sin
oknde under en pseudonym poste restante.

Jag gissade p enstringen och var nog indiskret att ter en gng frga
honom. Han bevisade mig det omjliga hruti, ty han skulle visst icke
korrigera de stora styrande lagarna, som rligen utgallra ur det alltfr
stora antalet av studerande; i kampen fr tillvaron visar sig vem som fr
naturens hga ndaml r lmpligast att fortvara!

-- Och vem r det?

-- Den starkaste, naturligtvis!

-- Och de andra?

-- De m g under.

-- r detta ett ndaml?

-- De starkare behvde deras dd fr sin tillvaro.

-- Fy, sdana lagar!

-- Jag har icke stiftat dem!

Drvid blev det; jag trodde honom!

En vacker dag sg man i tidningen att han tagit kandidaten. Ingen visste
att han tenterat. Han disputerade strax drefter med hgt betyg och s
var han frsvunnen.

Tre mnader senare erhll jag ett brev: _Aix, Bouches du Rhne,
Provence_. Det var frn honom.

Det andades levnadslust och gott mod. Han bodde hos rika slktingar i den
vackraste trakt av Frankrike, tv mil frn Medelhavet och eklaterade nu
sin frlovning efter att ha varit trolovad i fyra r! Och det visste
ingen!

Han skrev bland annat!

Det var oklokt av mig att vara hemlighetsfull i en smstad; hade jag
talat mer om mig sjlv, hade man icke talat s mycket om mig! Jag skall
ndra taktik.

Fr att slippa bli freml fr vidare samtal skall jag fr dig avslja
alla mitt livs hemligheter p en gng.

Vem r jag? Ack! Kamraterna ha sagt det s mnga gnger, jag har sjlv
bekrftat det, men du tror icke! Du vill alltid ha ngot intressant! Jag
r vad man tar mig fr -- en obetydlighet, en egoist; jag fruktade nog
ofta att man skulle ta mig fr ett snille, och d hade min frid varit
all! Jag lste in mig fr att s snart som mjligt byta Uppsala mot
Provence; du tror att det var fr vetenskapen! Vetenskapen var fr mitt
nje! Uppsala var fr mitt nje, ensamheten fr mitt nje! Du tror man
lever fr att gagna; tro icke det!

Vad de anonyma penningsndningarna betrffar, s voro de anonyma, drfr
att jag icke ville ka mina ovnners tal. Tror du att _han_ skulle ha
frltit mig det ngonsin, han som aldrig kunde lida mig!

Jag r ven skyldig dig frklaring ver ett par mrka punkter i min
Uppsalahistoria. Hr d!

Mina kyrkogrdspromenader vid lyktsken gllde en rar lumbricus-art som
jag hll p att beskriva till Vetenskapsakademiens versikt. Min
vetenskapliga (ha! ha! ha!) avund tillt mig icke rja mig, med fara att
bli misstnkt som liktjuv!

Till sist min historia! Premisserna till denna frtorkade existens,
orsakerna till denna vrldsfraktares mngriga kval och bitterheter, jag
r skyldig dig hela sanningen, dle vn!

Jag var blott sju r, en liten ljuslockig pilt, med ett ppet ofrdrvat
sinne, d jag brjade rka cigarr. Passionen tilltog i sdan grad, att
jag vid intrdet p Gymnasium hade dragit mig en kronisk magkatarr: nr
jag kom till Uppsala hade levern ven blivit lindrigt afficierad! Tnk
levern! Fr att spara tid uppskt jag brunnskuren till efter examen!
Vattnet i Aix r frtrffligt och jag r p bttringen, men icke fullt
terstlld, som du kan hra! Jag knner dock dag fr dag huru olyckorna
upphra, huru det trttnar att frflja mig och huru mnniskorna
frbttras -- jag har redan sett en ngel hr nere!

Det var min historia! Gr den inte an!

Skall den vara krngligare! Det r inte s krngligt hr i vrlden som du
vill tro. Jag undrar om du inte skulle behva komma hit ner!

Fljande dag emottog jag ter ett brev: _Aix, Bouches du Rhne,
Provence_.

Det innehll endast detta, som avlyfte den sista stenen frn mitt brst.

P. S. Jag glmde sga dig vem den gamla avskrckande kvinnan var, som
framlevde sin gtfulla existens i mitt kk! Det var min stderska!

                                                         D. S.




Sorken.


Det r hans tolfte termin som gr in; han lser p graden nnu; inte har
han varit lat precis, men han har varit bland det folket, som aldrig
kommer sig fr att hlla sig framme. Han har sett yngre kamrater g om
sig, men i stllet fr att sporra honom har detta gjort honom resignerad.
Han betraktar sig som Uppsalabo och har inte brtt, s lnge fadern utan
knot skickar honom de sparsamma medlen, ty p de sex ren ha pengarna
sjunkit i vrde. Hans olycka hrrr av hans val av mne, ty han hrde
till den svrm som slog sig p estetik, d det var p modet och man talar
om att han skrivit vers, som han lt trycka en gng, vilket han numera
frnekar.

Nu hade han blivit fet och med fetman gick relystnaden bort, men han
behver sova desto mer. Han besker drfr aldrig annat n en
elvafrelsning, p lilla Gustavianum, ty det drar p Stora och hans hr
r frtunnat. Ibland fr han dr hra en stump ur filosofiens historia,
en annan gng ett ttondels kapitel ur Romarbrevet, s ett stycke
arkitekturens historia. Han sitter alltid p sista bnken uppe vid
fnstret med fri utsikt t grden; han har alltid fllkniven framme och
har gjort djupa studier i xylografien; nr han lyfter p den tjocka
oljefrgshinnan, kan han bestmma huru mnga terminer han tjnstgjort
vid universitetet, ty han brjade skra sina initialer p hebreiska redan
frsta terminen, och sedan dess ha borden blott varit mlade tre gnger.
Han rknar rsringarna, sger han.

Nr han kommer upp i termin, gr han strax till nationen och lnar
Nordbergs Carl XII; den skall han sova middag p, ty det bests inga
kuddar i hans skinnsoffa och han har studerat skinnets mrkvrdiga
egenskaper att frst kyla och sedan brnna.

Han rker fortfarande pipa, vilket gr hans rum mindre angenmt att
vistas uti. Det r en liten vindskammare i Svartbcken som han bebott,
sedan han frst kom upp; taket r brunt, tapeterna bruna, mblerna bruna,
han har rkt in sin kammare sjlv, sger han grna med en viss
stolthet.

Han ter middag hemma ur mathmtaren och alltid i sllskap med ngon
likasinnad. Han har alltid 25 halvbuteljer l vid drren, och blir
samtalet livligt, s kan han glmma sig kvar vid bordet ett par timmar
med lglaset och pipan; men sedan sover han middag till klockan 6  7.
D, nr skymningen intrder, gr han till Phoenix och dricker toddy med
en borgare, ty han tycker inte om studenter; de ro fr unga fr honom
och fr brkiga. Han vill sitta tyst och stilla i ett soffhrn och virvla
rk, under det att samtalet, helst ett politiskt, rr sig i jmna
opassionerade perioder, interpunkterade med sm klunkar ur den bruna
toddyn. Drack han fler n fyra toddar, kunde han bli sentimental, som han
kallade det, och d berttade han grna sin historia, varver han skmdes
gruvligt dagen efter. Hans historia var enkel och vanlig och handlade
inte om honrn utan om ett fruntimmer.

Han hade en passion, som kanske ocks bidrog att frlnga hans vistelse
vid universitetet; han gick p bokauktion. Icke fr att kpa bcker och
icke lsa, utan fr att hra p buden. Han betraktade bcker som
typografiska alster; han talade aldrig om titeln eller frfattarens namn
utan endast om boktryckaren.

-- I dag gr en Amund Laurentzson; vill ni ha en Ignatius Meurer, s
passa p om lrdag. Ni skulle ha sett en sdan Petrina; den hr Niclas
Wankijff var mig en stympare.

Borgaren fick stundom hra sdana samtal och, som han hade ltt att
fatta, gick han sedan och spridde ut bland sina bekanta att t. ex.
sextonhundratalets strste frfattare, Johann Kankel till Wisingsborg
hade skrivit ett lrt arbete, som hette Nils Matson Kiping.

Om sndagarna t han middag hos sin borgare, varefter de bda gingo i
aftonsngen och hrde ngon S. M. Kandidat.

S framflt hans liv -- stilla och lugnt; han gjorde aldrig ngot ont,
blev aldrig hcklad, var en god mnniska, hade alla frtrffliga
egenskaper, gick i kyrkan, skrev till sina frldrar, opponerade sig
aldrig, gick p frelsningar, men tog aldrig examen.

Han lmnade Uppsala vid 26 rs lder, utan ngon bitterhet mot lrare
eller kamrater, lika vrderad och avhllen som nr han kom. Drp gick
han in i diskonten och kpte ett trycken i landsorten.




Mellan drabbningarna.


Han var puckelrygg, den lilla stackarn, men han var glad och njd, ty han
hade ett fromt sinne och hade lidit sig fram till den punkt dr ljet
vidtar. Men han var stolt ocks, ty han hade tagit medikofilen. Han hade
en liten behndig hand och ett skert ga, s att ingen avrdde honom
frn att fortstta. Han var mycket fattig, men han hade inga skulder, men
nu skulle de gras, ty hans stipendium p 200 rdr rckte endast till
bcker. Det var den honetta fattigdomen, som lever p frsakelser.

Hans studenttid -- han var kandidat nu -- hade alls icke varit rolig!
Hundra riksdaler i termin hade rckt; mjlk och brd om morgonen,
likadant om kvllen, middag i matlag med en kamrat fr sex rdr i mnaden.
Ett vindsrum fr femton rdr med en famn ved, som han kpte sjlv p
torget fr sju.

Men det hade varit mycket svrt ibland, d extra utgifter, ssom till
klder, hade gjort en bresch i kassan, och han hade behvt sex terminer
till sin medikofil.

Sista terminen var riktigt svr och d just som han hll p med
tentamina. Han flyttade om hsten in i ett gammalt trruckel vid
Jrnbron, uppe p vinden naturligtvis; rummet var inskjutet som en lda
p gaveln och taket hade av sen ftt form av ett likkistlock. Lngt ut
i rummet sprang husets gemensamma skorsten fram; en tltsng med madrass,
tcke och dyna, men inga lakan; ett kksbord vid fnstret, en rdmlad
byr och ett par stolar utgjorde mblemanget. Han lste vid ett talgljus
i en halvbutelj.

Oktober mnad kom och med den kylan; han hade ingen ved och kunde icke
skaffa ngon. D upptckte han att hans skorsten, som han frut ogillat
fr dess vanprydande fason, spred en behaglig vrme omkring i rummet. Han
satte sig med ryggen mot densamma och lste. Denna gldje rckte i tre
dagar, men p den fjrde var skorstenen obevekligen kall. Han skte
orsaken och fann att den endast tjnstgjorde t bagarstugan, vilken
begagnades blott var fjortonde dag. Det var ett svrt slag. Nden brjade
visa tnderna; han gjorde s ocks och brt med mycken mda loss
kldhngarna i skrubben; panelerna fljde drp. Dessemellan sprang han
ut i skymningen med sin nattsck och lnade hem en brasa ved av ngon
fattig kamrat -- han knde inga rika.

Nr han gtt flera gnger p samma stlle blygdes han och fann sig
ndsakad till en utvg som han frut bvat fr, ja, som han ansg lika
med ett brott.

Det hade brjat sna, men snn smlte och sg sig in genom takpannorna
och genom lkterna och genom takpapperet, s att det drp i hans sng,
vilken tjnade som soffa om dagen och apterades till sng om kvllarna
helt enkelt genom att han lyfte p tcket; och nu nr det blivit kallt
var sngen hans enda rddning ven om dagarna; han var uppjagad ur sitt
bo, han var hotad i sin tillvaros frsta villkor. D fattade han beslutet
att g till Fernan.

Det var ett bittert gonblick, det gllde hans klocka, ett minne; men
det gllde ocks hans framtid. Han slog upp rockkragen fr att ej vara
igenknd och styrde genom sndrivorna bort till den mrka Kungsdiksgatan.
Han gick lnge utanfr med bultande hjrta. Han sg s mnga klockor, som
hngde dr i fnstret; s mnga minnen; han tyckte att han gjorde ngot
illa; men s tnkte han p sin examen och han gick in. Det var en brokig
anblick, som gjorde honom ngot frvirrad. Nya klder, mssingsinstrument,
fortepianos, skodon, bcker, tobakspipor, paraplyn; allt som en mnniska
kan undvara, utom mat och vrme.

Han mottogs vnligt av en medellders fru och framstammade sitt rende:
han skulle frga om han kunde f ngot p den hr klockan; han hade rkat
i en tillfllig frlgenhet, men han skulle ta ut den snart, den var ett
minne.

-- Jas det r ett minne, sade frun med ett frsmdligt leende.

Den stackars gossen visste icke att det var den vanliga formuleringen av
en sdan lneanskan. Han fick en tia.

-- Namnet?

Vilket gonblick! Han frnekade sin identitet. Han ville strta ut, men i
drren mter han tre stojande kamrater, som vl tycktes knna vgen och
som skert icke voro dr av samma skl som han.

-- Nej, se lilla Anton! Vnta, nu ska vi vara tillsammans i kvll och ha
roligt. Hr blir strax pengar!

Han skmdes, men han stannade och han fljde med ut och han rumlade och
blev drucken och hemfrd. Men han drmde s vackert och han vaknade
frvnad; han lg i sin egen sng -- med lakan -- rena lakan fr frsta
gngen p sex veckor. Vem hade givit honom dem?

S kom ngesten ver honom! Han hade varit ute och rumlat i gr; han hade
frstrt sin tia; han hade tit hummer; han hade druckit curaao! Han
hade varit hos pantlnerskan och fallit i rvarhnder.

Han sg t huvudgrden; dr stod en stol, med strykstickorna,
ljusbuteljen, vattenkaraffinen, portnyckeln, en uppslagen kardus Hoppet
och hans tia; allt vl och ordentligt uppdukat!

Men han hade svrare perser n s; det var d nr maten tog slut och han
skmdes att g och lna. Han svalt d, men han lste, lste oavltligt
och frsummade aldrig frelsning eller kollegium.

En gng fann man honom p sin sng liggande avsvimmad ver sin Fysik, som
han skulle tentera dagen drp. Han hade icke tit p 48 timmar.

Emellertid hade han tagit medikofiln och lade nu in sin anskan till
underlkareplats p Garnisons-sjukhuset, dr han skulle erhlla fria
husrum och 60 rdr i termin. Hans anskan beviljades och han gjorde sin
frsta ronde, men fll till golvet, nr han fick se en luxations
irttasttande. Fltlkaren, som med detsamma intrdde, blev hgst
frvnad ver att se en liten mnniska ligga p golvet, blek och i
kallsvett; han lyfte upp den stackars gossen och frgade medlidsamt: vem
r du, min lilla gosse?

-- Jag r underlkare p Garnison och medlem av Fltlkarekren!

Man besparade den lilla krymplingen den frklaringen att ett brott mot
reglementet i misstag blivit begnget och han fick stanna terminen ut.
Han visste icke att han var puckel!

S kom han ter till Uppsala och gick p sjukhuset; men det blev allt
svrare fr honom att reda sig. Men det gick! Tidigt var han uppe om
morgnarna och sktte sina affrer, s att han var i arbete klockan 9.

Det hade ter blivit vr och kamraterna hade skilts t olika hll; ngra
hade gtt ut p bevringsmtena, andra till frordnanden i landsorten och
andra ter till badorter: han var ensam i staden och sg en frskrcklig
sommar fr sig i Uppsala, dr somrarna kunna vara outhrdliga.

Det var en majdags eftermiddag; han hade suttit i Karolinaparken och lst
och gick nu upp p Slottsbacken fr att f litet horisont. Landskapet r
inte just vackert, men det gav icke heller ngon lngtan till landet,
utan vcker snarare frestllningar om havet; och han var fdd vid kusten
och blev hemsjuk, d han sg ngbten bka sig fram mellan de gruvliga
trdeskrarna. Och han sg hela sommarens fasor mot sig och han nskade
att det var hst igen.

-- N se det var d tur att jag rkade dig; g genast till inspektorn och
lyft respengar; jag gratulerar! Men skynda dig innan patienten dr!

Conclusion: den lille reste kvllen drp till Bohusln fr att intrda i
sin befattning som huslkare hos en mkta rik kpman, vilken blivit
svagsint av vllevnad. Fr besvret erhll han 200 rdr i mnaden och
vivre, vivre p ett slott vid havskusten. Och han andades ter!

Den gamla byggnaden hade uppsttt under Ostindiska Compagniets
glansperiod p 1700-talet, d nuvarande garens frfder hade samlat en
kolossal frmgenhet. Parken var anlagd i fullstndigt kinesisk smak
efter ett mnster frn Cantons omgivningar.

Dr fanns akacier och syskomorer, grottor och dammar med guldfiskar och
svanor; sm bambupaviljonger och fontner; volierer med fasaner och
pfglar. krarna voro igenlagda och ngarna voro icke slagna i
mannaminne. Hela trdgrdsland voro besdda med blommor; dr fanns en
frukttrdgrd med de ljuvligaste trd och en kkstrdgrd och melonbnkar
och jordgubbsland, persikospaljer och vinkast; vart man kom mtte gat
vldiga vaser av kta porslin frn Mingdynastien, och i rummen glnste
det dyrbaraste Cracquele, bredvid Japanska emaljarbeten. Huset var
omgivet av verandor med markiser av finaste bambu och nankin; hngmattor
funnos anbragta hr och dr emellan trden, och solskrmar av siden och
damast stodo ver allt till hands. I svandammarna och kanalerna lgo
btar, men lngst ner vid havsstranden lg en kutter med tv btsmn
frdiga att hissa p vid kommando. I stallet funnos fullblod och
jaktvagnar. Dr var med ett ord alla ingredienserna till ett paradis, men
dr fattades skapelsens krona. Hushllet bestod nmligen endast av dren,
vilken stod under en husfrus, en hovmstares och en kammartjnares vlde:
men vad brydde han, den lilla doktorn, sig om mnniskorna, d han fr
frsta gngen fick ostrt njuta av sin frihet, av naturen och denna
jordens timliga goda.

Han blev yr av det myckna, men glmde icke att befria fngen frn det
tryckande tyranniet, varfr ocks denne visade sig tacksam.

Han och den sjuke sutto ensamma vid middagsbordet och hade var sin
betjnt bakom stolen; han t sjlv sex rtter mat, de hrligaste ostron
och friskaste hummer och drack de ljuvligaste viner, under det att den
rike mannen satt bredvid och t kokta hns och mannagrynsvlling. Efter
middagen lgo de bda i hngmattor av manillagarn och den sjuke sg med
avund huru den fattige kandidaten rkte fyrtioriksdalers cigarrer och
drack direkt importerad marasquino.

Han seglade ut p havet och lt alla sorger blsa bort; han rodde omkring
p kanalerna och skt kaniner med revolver; han satt i en kiosk och
metade guldkarpar; men det var icke bra, ty dem brukade husfrun gra sig
en liten inkomst p om hstarna och drfr uppstod meningsbyte, hemlig
korrespondens till den sjukes frmyndare, vilket ter gav anledning till
utfrdandet av en ukas, som gav doktorn absolut beslutandertt ver allt
levande bde folk och f p hela grden.

Augusti mnad gick in och han beskte sina trdgrdar; han fann behag i
jordgubbarna och skickade upp pojkar i bigarrtrden; han prvade
persikorna och vindruvorna och fann att de nnu behvde en mnad p sig;
han lt skrda hela fng med lvkojor, petunier och scabiosor fr att
stta i sina mandarin-vaser; han njt av gonblicket som ett barn, han
visste icke om han skulle f igen sdana dagar. Under sin promenad i
trdgrden fr han se en ljus sommarklnning och en liten halmhatt med
bl slja skymta mellan buskarna. Han blev s rdd, att hjrtat begynte
bulta, och han gick upp p sitt rum och trodde icke att han vgade g ut
mer den dagen; han beslt senare p eftermiddagen att raka sig, varefter
han ptog en vit halsduk. Han kom drvid att kasta en blick i spegeln och
fann att han var mycket ful. Han gick ner i salongen och gjorde ngra
slag ver golvet; dr rkade sitta en stor trym, som gjorde att han
kunde se sig hel och hllen; han fann att axlarna sutto fr hgt upp!

Drp gick han upp i slottstornet, nda upp till lanterninen och sg p
utsikten; han hade trdgrden och parken under sig och lngst bort havet;
han kunde se allt som rrde sig drnere och han sg en ljus klnning rra
sig i trdgrden.

Han gick ner i stallet och undrade om han skulle kunna sitta till hst.
Drp tnde han en stor cigarr och gick utanfr trdgrdsstaketet.

Nr det blev kvll gick han till sjpaviljongen och tyckte att det var
trkigt, s att han strax gick hem igen och beslt att tillbringa en del
av morgondagen i trdgrden.

Han steg upp i tid fljande morgon och rakade sig! Han slog upp fnstret
och andades provinsrosornas doft och hrde lvsngarens strofer med
ovanlig uppmrksamhet; han knt lnge p halsduken, polerade naglarna,
tog hatt och kpp och gick, men mter i drren en betjnt med andan i
halsen: patienten var illa sjuk.

I tv dagar satt han inne i sjukrummet och p den tredje fick han resa in
till staden fr att underrtta om ddsfallet och samtidigt erhlla
entledigande.

Just nu nr vindruvorna skulle till att mogna och dahlierna brjade sl
ut, mste han lmna paradiset och tervnda till Uppsala, utan att ha
sett trdgrdsmstarens dotter, ty det var vl hon nd. Han packade
allts in och tervnde till Uppsala.




En snobb.


Denna person var nog olycklig att vara son till en hgre mbetsman,
vilken ven var frmgen; drjmte bar han ett namn, som, ehuru det icke
terfanns i adelskalendern, dock gde en utmanande klang och som vckte
desto strre frargelse, som dess utlndska stavningsstt alltid
franledde dess oriktiga uttalande; dr fanns ett par bokstver fr
mycket!

Dessutom hade naturen begvat honom med ett frdelaktigt yttre, varfr
han visade sig tacksam genom att vrda detsamma; han lskade nya klder
varje halvr, vilka han lt borsta varje morgon, och kunde icke frm sig
att g p en frelsning utan manschetter; nr det var smutsigt ute
stoppade han icke byxorna i stvlarna, utan tog p galoscher. Som hans
gon voro dliga, begagnade han lornjett, ty han ansg sig fr ung att
nyttja glasgon.

Denna avundade och skarpt klandrade man hade sin uppfostran att tacka fr
sina olyckor och br hans historia lnda frldrar och mlsmn till
varning.

Han inskrevs efter sin fars nskan i X-lands nation, oaktat han utgtt
frn ett lroverk i huvudstaden. Nr han nu intrdde p nationen fann han
sig omgiven av sexfotlnga bredaxlade landsmn, vilka han aldrig sett
frr och som talade ett fr honom frmmande sprk. De betraktade hans
snygga klder med misstnksamhet. Ingen vgade till en brjan dricka
brorskl med honom, ty hans frsynthet togs fr hgfrd, tills en ldre
freslog en allmn brorskl med rnnstensungen -- s kallade provinsen
huvudstadsbefolkningen den tiden. -- Som offret icke ville verlasta sig,
vgrade han att tmma varje srskilt glas i botten, vilket framkallade en
storm av ovilja.

Han skte nrma sig ngra jmnriga, men de voro fullt upptagna med att
formera rofullare bekantskaper bland de ldre.

Andra besket p nationen utfll nd smre. Han kunde icke deltaga i en
kavalleristrid drfr att man under den njsamma gardistleken spnna
kyrka krossat hans lornjett. En kavalleristrid tillgick s: nationen
delades i tv grupper; kldd i teatergarderobens kaskar, sablar och
harnesk satt man upp grnsle ver stolarna och efter en allmn ritt
omkring salen, gjordes slutligen chock under frfrliga trumpetsignaler.
De krossade stolarna sattes upp p nationens utgifter under _Teater_.

Fljande nationszwck upplste en skald ett poem kallat Snobben, vilket
vckte allmnt jubel. I detta skaldestycke skildrades den olycklige frn
topp till t; hans byxor, hans urkedja, hans manschetter, hans galoscher,
hans dliga gon, hans rena nsdukar, hans far och mor.

Frn den stunden beskte snobben icke mera nationen, utan skte upp sina
gamla skolkamrater.

Underliga rykten brjade g. En hade sett honom ta med gaffel p Gstis,
en annan hade hrt honom vgra att taga fyra supar vid smrgsbordet, en
annan hade sett honom rida p Stockholmsvgen. Han beskte frelsningar
och kollegier regelbundet; han var allts ett dumhuvud, det syntes ju
ocks p hans yttre. En morgon vckes den olycklige av en stor landsman,
som svr p att han mste lna honom pengar. Protester hjlpte ej, ty
landsmannen hll ett rekommenderat brev i handen, vilket han av artighet
uttagit t Snobben; ja han hade redan ppnat det och broderligen delat
summan i tv olika stora delar, men han svor p, att han icke lst
brevet.

D adressaten frklarade sin missbeltenhet med brevppningen, lades
detta honom till last vid nsta juniorsval.

Numera kunde han aldrig beska nationens lsrum, ty alltid haglade
frstliga tillmlen och lmska avsides.

Fljden blev att den unga personen tillsammans med andra olyckskamrater
hyrde en srskild lokal, dr de kunde lsa sina tidningar och ven spela
kort. Detta var ytterst ofrsiktigt, ty nu hade smstadsskvallret ftt
eld i sina blr.

Det talades om hemliga orgier, om osedligt liv i smyg; om man frut
fraktat, s avskydde man numera alla bttre kldda studenter.

Hans syster skulle resa till en pension i Lausanne och som hon icke kunde
medfra en liten vacker vinthund, lmnade hon den i broderns vrd.

Aldrig hade i Uppsala ngon resande kunglig person vckt en sdan
uppmrksamhet som den stackars hunden. Man stod i fil p trottoarkanterna
och slog upp hga skrattsalvor; man hetsade strre hundar p den lilla
stackarn och det kunde ven hnda att man gav honom ett kpprapp i
frbigende. Nr det blev tjugo grader kallt och hunden brjade frysa,
fick han ett ylletcke. Denna ondiga nyhet var oerhrd och indignationen
allmn; det ljd ett enda ursinnigt rop: en hund med hsttcke, man
trodde nmligen att endast hstar begagnade tcken.

Hunden mste skickas hem igen, sedan han frst p en kllare blivit
fgnad med sockerbitar doppade i konjak, varav han blivit sjuk.

Han hade av en kr anfrvant vgat f en mycket vacker kpp, frfrdigad
av nerven i ett palmblad; som han fst sig vid detta sllskap, lt han
stta en silverskolla ver knappen. Denna ondiga lyx hade kostat honom
en riksdaler, eller fyra toddar, som hans landsmn rknade; men som
guldsmeden, vare sig av ffnga eller ofrsiktighet, kontrollerat plten,
skulle denna oskyldiga pjs bli en klla till mnga lidanden. En
Y-lnning rkar en afton d han letade sitt spanska rr upptcka
hemligheten; den spriddes som en lpeld. Har ni sett kppen?

Kppen talades om i tta dagar. Den sparkades och pinades och kastades i
alla kllartamburer; plten blev bucklig, fernissan skamfilades, men
kppen hll, ty det var en god kpp, och det var hans olycka.

En dag blev han borta; garen letade den frgves bakom galoschhyllan dr
den brukade ligga; den var borta. garen annonserade p knuten och lovade
en jmfrelsevis stor belning t finnaren. Nu stod det folksamlingar vid
knuten; man skrattade och hojtade och skrev roliga kommentarier p
annonsen.

En morgon gick kppens gare sin promenad utmed n! Han sg ngsmarken
invid vgen uppbkad; grstorvor voro uppsparkade som man fr se dr
boskap gr p bete, men dr gick icke boskap och tydliga spr av
klackjrn syntes p den fuktiga jorden. I grset blnkte ngot; det var
den fatala silverskollan och bredvid lg kppen, sargad, trampad, bjd
som en sprttbge, men icke av; det var drfr marken var s bkad. Att
det icke var en tjuv som tagit kppen, det vittnade det verskattade
silvrets kvarvaro. Vem var det d?

I fyra lnga r framslpade denne unge man, p vilken naturen och det
slsat sina gvor, sitt liv som en biltog i den lilla staden. Han var
aldrig student, fast han tillhrde kren; han vgade aldrig g p sngen,
aldrig p nationen, aldrig p installationer och hlsningar, aldrig p
baler eller spektakler, ty han blev alltid skymfad; han var bland
landsmnnen dum, hgfrdig, ytlig, utsvvande -- med ett ord en Snobb!
Och i verkligheten var han intet av allt detta.

Efter fyra ledsamma r tog han en lysande Juriskandidat-examen.

Vet ni vad man sade d?

-- -, sa man.




Ett folknje.


Spikad! -- S lydde det fordiga telegram han i maj mnad 186... erhll
frn Uppsala.

I versttning skulle det heta: ditt namn har blivit uppspikat p en
svart tavla i Dekanus' farstu, 2 tr. upp, Jrnbrogatan 7; om du infinner
dig dr, s fr du mot 2 rdr 50 re lyfta ett halvt ark bikupa med tv
dliga namnteckningar skrivna med gspenna, lite diverse trycksaker och
lngst ned en 25 res karta; detta papper -- vilken gldje fr
frldrarna, vilken tillfredsstllelse fr mlsmnnen -- r ett pass, som
fr dig ppnar den stora utsikten till kanhnda granparnassen i
Domkyrkan, kanhnda till predikstolen eller lasarettet, detta papper
skall hos dina frlggare glla lika med ett livfrskringsbrev, ty du
har ftt p hand p din framtid, du r rddad -- du har skrivit ditt
latin!

S stor roll spelade fr mnga, mnga r sedan det Romerska sprket vid
universiteten, att f examina kunde avlggas utan att delinkventen frst
offentligen frfattat en latinsk avhandling som det s sknt hette.

Att frfatta anses i allmnhet ganska svrt, men att frfatta offentligt
r ansenligt mycket svrare. Drfr skte man s mycket som mjligt
underltta arbetet, och hade p sistone dessa skrivningar, vilka
fretogos tv gnger om ret, urartat nda drhn, att de betraktades som
ett slags terkommande folknjen, ty ingen behvde bli kuggad om han
blott frstod att skta sig. Hrtill hrde, att en tid fre den egentliga
skrivningen hos vederbrande adjunkt eller professor samtidigt avlmna
trenne uppsatser, trenne versttningar och tio riksdaler. Rttvisligen
mste erknnas att priset var fixt.

Avrddes man efter frberedande prov att g upp, s borde man icke grna
gra det, ty det fanns dock vissa grundsatser; tillrddes man, s utsg
man ett gott plitligt sllskap och gick upp.

                  *       *       *       *       *

Det var i medio av april, d vrmen ej tillt ngon vidare lsning och
terminen var skmd. Det fanns s mycket oslagna kglor kvar hos Lambys
och s mycken odrucken punsch p Hovet. Man ville dock frsona den
frflutna terminens synder med att skriva sitt latin. Frberedelserna
voro undanstkade och dagen fre den avgrande dagen var inne.

Vid sextiden p kvllen strmmade skaror av studenter upp till Kuggis,
tfljda av stderskor med kldkorgar och nattsckar fulla med bcker,
vilka dagen drp skulle anvndas som kllor.

Det vimlade snart uppe i de lga rummen; man bildade partier och
antecknade med krita sina namn p de svarta borden; deponerade sina
bokupplag p golvet och mottog av kursor Bergholm goda rd och
frmaningar, i synnerhet om man sg grn ut.

Mngen verliggare som i ratal prvat sin otur hlsades av den gamle
med en bekant nickning och lfte, att han den hr gngen skulle ska gra
ngot fr dem.

Fljande morgon kl. 8 med kvart var man p platserna till ett antal av
fyra hundra man, sedan middag frst blivit bestlld till kl. 1.

Dekanus infann sig, sorlet lade sig och nu upplstes under ddstystnad de
mnen ver vilka man skulle frfatta.

Drp upptrdde kursor och hll ett gammalt vlknt tal, innehllande
ordningsreglerna, alltfr detaljerade att hr kunna terges. Han var den
som skulle uppehlla disciplinen, den nrvarande docenten fungerade
endast. Han var omutlig, stum och blind.

Nu brjade man med ett konstlat lugn att formera blyertspennor, vika
av papper, sl namnteckningar och skugga bokstverna i det mne man
funderade p att vlja. Man valde helst ett sdant, p vars svenska
betydelse man var bergsker, ty man visste mycket vl, att intet r i
allmnhet oskrare n att verstta latin. Helst togs ett sdant
mne, dr man uppdagat ngra gamla knda namn som Sulla, Cato, Caesar,
Alexander o. d. emedan man d hade de bsta utsikterna att f fram ur
frfattarna, sdana som den gudomlige Cornelius, vars uppsatser synas
vara frukter av frf:s itererade latinskrivningar, eller den
outtmlige Livius, vars skna perioder tyckas frfrdigade p en
strumpstickningsmaskin. Den senare var i synnerhet god fr dem som
skulle ha hgre betyg och skriva lngt. D drog man ut periodens skelett
som rnningen ur en vv och s slog man i nytt!

Nog av, den frsiktige och svage skrev en kort uppsats p s dlig och
inkrnglad svenska som mjligt, med visshet att drigenom stadkomma det
bsta latinet.

Och drp versatte han!

Voil tout!

Var man mycket dlig, s hade man gamla rttade temabcker med sig och
lokaliserade. En uppsats om Augustus t. ex. lokaliserades till en om
Gustav III, Caesar blev till Napoleon o. s. v.

Den skicklige dremot kunde, om han frstod att undvika alla svra
vndningar, och om han hade sina ramar av konjunktioner tillhands samt
kunde frn paletten -- en lista med fraser och bons-mts ur Cicero --
hmta en och annan frgklatsch, tillreda en ganska behaglig latin som
hugnades med det hga betyget _approbatur_.

Frmiddagen slank tyst och stilla under djupsinniga forskningar, hgst
sllan avbrutna av ngra svaga viskningar. Vakthavande docenten satt och
lste borta i en smyg och sg ingenting; kursors blickar fljde
misstroget ngon, som p t smg sig fram mellan borden fr att dricka
ett glas vatten och p hemvgen lmna eller mottaga ngot halvhgt
frtroende.

Nu blev kl. tolv. Solen kastade sig ned ver domkyrkan, snn smlte p
taket och det brjade smattra p fnsterpltarna, kajorna stimmade kring
tornet och katedralisterna, som sluppit lsa, lekte hk och duva under
hgljudda skrik.

-- Om man skulle ppna ett fnster, freslog ngon. Gjort! Och nu
strmmade vrluften in och livade upp sinnena; man drog andan och brjade
smprata.

-- Skriv frdigt konceptet innan maten kommer -- varnade en ldre kund --
jag knner till det dr.

Man skrev nu allt vad tygen hllo och klockan slog 1. Allmn resning,
strckningar och gspningar! Matkorgarna buros in och man dukade upp
biffstekar och smraskar, brdkorgar, soppterriner, vinbuteljer,
konjakskaraffer och brnnvinsflaskor.

Gamla Kuggis har blivit frvandlad till en festsal; det r en bankett av
egendomligaste slag.

En tjock teolog med servetten knuten om halsen r nog oblyg att mitt ver
rummet trycka en jurist i ett glas portvin.

Korkar smlla, knivar och gafflar skramla; en har tagit av sig i
skjortrmarna och undrar om inte en cigarr... En annan brjar sedan han
petat tnderna med en trdgrdskniv att vissla en oknd melodi. Och
vakthavande docenten, han vnder ryggen t alltihop, stirrar ut genom
fnstret och ter ett hopslaget smrbrd.

Hr drnktes betnkligheterna och i gldjen fattade mngen det vlvisa
beslutet att skjuta upp hela skrivningen till hsten -- man tyckte att
det var synd att sitta inne en sdan vacker dag, och s gick man.

De som stannade redigerade nu varandras opera och en kamratlik frdelning
av kunskaperna gde alltid rum utan lrarens ingripande.

Nr klockan blev 2 avlmnade emellertid han, som stannat kvar, fljande
snilleprov _pro gradu_ som hr i Svensk versttning meddelas.

_Lucius Sulla botade fderneslandet med starkare lkemedel n faran
krvde._

Sedan Carthago blivit frstrt, brjade Roms gamla vlde att ramla, ty
upplsta av fruktan fr den tvlande staden och, mera vermodigt, n
tillbrligt var, frlitande p sin makt, tvekade de aldrig att beg de
orttvisaste dd, vartill ven p den senare tiden kommit, att Attali
skatt, och de rikedomar, som blivit rvade i Asien, i synnerhet hade
bidragit drtill, att folkets seder frdrvades och att Romarna,
svekfulla som de voro, hade bekrigat de nrgrnsande staterna, varav
fljde, att de, d de krnkt det ingngna frbundets helgd, framstllde
det allra smsta exempel, vilket framkallade, att, d det redan hotande
kriget med bundsfrvanterna utbrt, den strsta olycka tillskyndades
Romerska vldet, och att, sedan fred blivit sluten, d medborgarnas antal
alltfr mycket kats, signalen gavs till det borgerliga kriget.

-- Det var Livius det dr; nu kommer Tacitus. Kort galopp!

Detta krig strtade republiken och friheten; mnga brott mot gudarna
hade Romarna begtt; tiden var inne att dessa skulle hmnas; en hmnare
uppstr nr statens undergng icke r fjrran; han begagnar det starkaste
lkemedel, d han sg staten nra att uppge andan, ty han tror sig nnu
kunna bota den; Sulla tvivlade ju icke, att ju fderneslandet, ehuru
sakernas lge var frtvivlat, likvl skulle kunna befrias frn yttre och
inre fiender.

-- Och s i trav igen!

Till den ndan, d han, sedan kriget med Mithridates blivit slutat, hade
frt hren tillbaka till Rom, brjade han att p det vrsta stt rasa mot
sina motstndare, och p det han desto lttare skulle kunna fullflja vad
han satt sig fre, proklamerade han sina fienders namn och utfstade
belningar t dem som angvo dessa.

-- Denna punkt tog han ofrndrad ur Gedike's skrivvningar.

Varuti just orsaken, varfr staten, sedan av proskriptionen de strsta
brott blivit fdda, ramlade, lg.

Denna punkt hade han skrivit sjlv!

Sedan 1872 genom en kungrelse p konsistoriidrren begagnandet av
spiritusa eller andra starka drycker vid latinskrivningen blivit
frbjudet, vensom bruket av varm mat, avmattades intresset fr den
vackra idrotten i s hg grad, att Ecklesiastikministern 1873 helt och
hllet avskaffade latinet!




En lovande yngling.


Mycket livligt var det p nationssalen; klubbmstaren hade tagit fram
fanan ur teatergarderoben och skulle hnga krusflor p den; sngarna
repeterade Jag gr mot dden inne i biblioteket; svartkldda landsmn
sutto omkring vggarna, lste tidningar och rkte cigarr; vaktmstaren
bar in en stor cypresskrans med lnga vita sidenband p vilka stod tryckt
med guldkapitler: _Av kamrater_. Det hade varit meningsbyte om dr icke
skulle st: _Av Y-lands Nation_, och man hade stannat vid det frra.

Nu ringde det frn Domkyrkotornet i studentklockan ; taktpinnen hrdes
nnu en gng knacka mot notstllaren drinne och mana frsta basarna till
uthllighet i fermaten, kurator drog p vita handskarna, fanfraren
knppte om sig bltet, tidningslsarna brto upp och togo p
ytterplaggen. Sngen tystnade och nationen tgade ned till Trdgrdsgatan
fr att begrava det bsta huvudet och den bsta kamraten i nationen!

Det var en kall januari-eftermiddag, medan solen nnu stod ngra minuter
ver horisonten.

I sorgehuset var stor bedrvelse, ty ende sonen var dd -- ifrn far och
mor och tv sm systrar.

Trarna voro slut och det lg ett dovt lugn ver huset.

Tget gick upp till kyrkogrden; det var trettio grader kallt, trden
voro rimfrostiga och solen lyste nnu lngst uppe i kronorna, men nere p
marken var det redan skymning och de lummiga trden kastade bla skuggor
ver gravarna; domherrarna schasade varandra och drogo ner sm snfall;
hela kyrkogrden var en enda vit duk med ngra ojmnheter hr och dr, ty
det hade fallit djup sn.

Tget stannade; sngen gick oklanderligt, predikan likas. Drp hll den
unge prsten ett tal.

-- Denne yngling hade haft en vacker framtid fr sig, mnskligt att dma;
han var av del brd, hade frldrar i mycket goda omstndigheter och av
hg samhllsstllning, en from moder som var knd fr sin vlgrenhet i
hela staden (srskilt fr den skyddande stiftelse som kallas
Magdalenahemmet), han var en del natur, avhllen av kamrater, vrderad
av lrare bde fr sina framstende kunskaper och sin flit, vilka skulle
ha frt honom lngt p vetenskapens rofulla vg. Men nu hade Gud ocks
fattat behag i denne yngling och drfr slog han honom och tog han honom,
ty Gud slr, som bekant, sina kraste; och han hll ven modern mycket
kr och fadern ven, drfr hade han ocks slagit dem, och hoppades
talaren att det mtte ha tagit riktigt hrt s att de skulle g till
rtta med sig sjlva och inse vilka stora syndare de voro och att det var
fr deras synders skull som de nu blivit slagna. Voro de icke syndare
kanske? Jo men! Alla ro vi syndare, sger skriften, och frtjna icke
annat n dd och frdmelse!

Hr fll modern i en hftig grt. Uppmuntrad hrav fortsatte den 27-rige
talaren och vergick nu till betraktelsen ver den lovande ynglingens
framtid p andra sidan graven! mnet var visserligen grann-laga, men
sanningen skulle till ljuset...

-- Mamma! ljd en genomtrngande barnarst, s frtvivlad, s full av
grt att talaren blev stum.

Modern hade avsvimmat i faderns armar.

D gick som en elektrisk stt genom de ungas hop; det lt som om man bytt
om fot, fanan gjorde en rrelse, kom t en trdgren och en flock
snflingor fllo ned p den unge prstens kala hjssa.

Det gnistrade i hans isgr gon, ty han var nog obildad att tro p en
avsikt i snfallet, och ver hans hrjade drag spred sig en flammig
rodnad. Han fortsatte och andedrkten syntes som en vit rk ur hans mun
och hans skgg var grtt av rimfrosten.

Han gjorde en volt i talet och skulle nu ur den ppnade graven inhsta
ngra lrdomar t ungdomen. Denne yngling hade varit begvad med ett
skarpt frstnd och han hade gnat sig t den vrldens visdom som kallas
naturkunskap. Faran lg nra tillhands...

Talaren, vilken var den ende som hade tillflle att hlla sig varm,
mrkte icke frrn nu att kylan tilltagit och att de sm barnen grto av
kld, sedan modern terkommit till sans.

Han inskrnkte sig drfr till att varna de unga fr den vrldsliga
visdomen, som leder till frdrv och anbefallde det sanna uppenbarade
ordet, som leder till Kristus.

Solen hade gtt ner; och stjrnorna tgade upp.

Ddens frid lg ver hela naturen; processionen slingrade sig fram
mellan de hga drivorna, och snn gnisslade s skrande under ftterna.
Men i spetsen gick fanan, och se hon bar icke sorgen lngre, ty det
svarta krusfloret var blivet gnistrande vitt; fridens ngel hade andats
drver, ddens ngel hade flktat med sin vinge.

                  *       *       *       *       *

P aftonen, sedan den avlidnes kamrater i ngra vackra snger utanfr
sorgehuset givit sina tnkestt om den ddes framtid tillknna, samlades
ngra nrmare vnner till den bortgngne unge lkaren hos amanuensen i
dennes rum bredvid patologiska anatomisalen.

Vid en frtrfflig Tricoche och starka Havannor diskuterades den
frflutna eftermiddagen.

-- Tnk om han varit skendd och hrt vad som sades, anmrkte en ung
medikofilare knslofullt.

-- Omjligt; vi ha infrlivat den prktiga gossens hjrna med vra
samlingar; vill ni se den?

-- Nej, fr Guds skull, svarades i korus.

-- Det var ett makalst gods; den vgde nra 1,600 gram -- Ni vet att
Cuviers vgde 1,700 -- och den gr substansen var s avgjort vervgande
-- det var ingen hnshjrna, som Ni ha den ran att veta.

-- Det var, sade du, en Meningitis som gjorde nda p den vackra
historien?

-- Ja och en genomgende sdan; hela membranen var frstrd nda intill
pia mater...

-- Nej, sluta nu.

-- r du sentimental, din sprakfle!

Nr de gingo ut fr att supera och passerade stora salen stannade
amanuensen och visade p ett tomt bord till hger om en pbrjad
medellders man.

P bordet lg nnu kniven bredvid ett broderat lakan, mrkt med ett krnt
namnchiffer.

-- Dr vilade han sist, gamle Tnnes, innan de svarte kommo och togo
honom, sade han.

De superade lnge och drucko mycket; sedan fljde sllskapet amanuensen
p vg. Nr de kommo ett stycke ner p Trdgrdsgatan upphrde snn
pltsligen att knarra, marken var svart och mjuk och de knde en doft av
granris. De voro utanfr sorgehuset; det lyste i hans fnster.

-- Nu r modern drinne och grter, anmrkte ngon.

-- Vem skulle det annars vara?

-- Hm!

Amanuensen p pathologicum blev alldeles tyst, och nr de kommo till hans
port slppte han icke sllskapet frrn han vertalat en av dem att
kinesa hos sig, ty han bodde fr tillfllet ensam i hela huset.
Lyckligtvis frgade ingen honom om han var mrkrdd, ty han var av ett
mycket vldsamt lynne nr han hade frtrt ngot.




Skalden och poeten.


Han bar lngt hr, hade dligt brst och drack absint. Hans
gymnasieperiod hade infallit under den tid d de litterra freningarna
blomstrade; han hade allts lst mycket dligt ver sina lxor, men
skrivit fredrag p bde lnga och korta rader. Det hade vl kunnat botas
av kamraterna i Uppsala, men vad vrre var, hans hela riktning hade
blivit bestmd; han var bliven idealist och trodde p det overkliga,
drfr betraktade han hela sin Uppsalavistelse ssom en overklighet, och
det fick han lida fr.

Men under det han gick p gymnasium hade Uppsala redan intrtt i
reaktionen. Den siste skalden hade skurit halsen av sig fr att undg
hnet, ingen beklagade den vilsefrdes de, utan fastmer kunde icke hans
biograf underlta att kasta ett ltt lje ver hans personlighet.
Dessutom hade hela tiden antagit en praktisk riktning, vilken ven hade
sitt direkta inflytande p studentlivet; man knde att man reste till
Uppsala fr att ta en examen och icke fr att studera. Drtill kom ven
en annan omstndighet; skandinavismens undergng i och genom det
olyckliga danska kriget hade bervat ungdomen tron p festtalet, och
drfr gick den och skeptiserade; vidare hade de oartiga Norskarna vid
sista studentmtet sagt att studenter inte var ngonting; att de stodo i
vgen fr ljuset genom att bilda skr och att det icke kunde bli ngot
riktigt bondeliv frrn man trdde ut ur Studenterrammen, och annat mer
som hade en viss avkylande verkan p studentgeisten.

Nu kom han emellertid upp med ett varmt eldigt sinne, ppet hjrta; han
var en lskvrd yngling, vnsll, renhjrtad och troende; han trodde p
allt gott och delt och stort och sknt, som en ordensbiograf sedermera
vid ett glatt tillflle yttrade.

Men han kom ocks upp p nationssalen en afton, d det var zwck, i samma
sinnesfrfattning och var nog ofrsiktig att taga kuratorn p orden, d
denne bad de nykomna kamraterna betrakta sig som hemma och med sina
talanger bidraga till att illustrera festen.

Han gick fram till blen, kastade de ringlande lockarna ver axlarna,
blixtrade med gonen, knackade och framsade fljande skaldestycke med
vrme:

    Skynden d fram p den hrliga ban som i glnsande ringlar
    svnger sin ljusrika vg hn ver framtidens flt.
    Se, bort i fjrran dr st de tjusande oknda frjder,
    leende blickande fram, fastn ur dunklet likvl,
    vinkande glatt som serafernas flock ur de rosiga molnen,
    kvdande framtidens sng, ljuvlig, osglig musik. --

Hr avbrts talaren av en trumpetskrll borta ifrn pianohrnet, dr en
landsman, som icke lskade poesi, frskte f ljud i tenorbasunen.

Men skalden:

    Hsten d trngtande fram p de olika lockande stigar,
    trngen till gruvornas djup, vetandets vldiga schakt --

Hr brast hela frsamlingen ut i ett oslckligt gapskratt, men skalden
fortsatte, vilt, fanatiskt under ackompanjemang av skrattsalvor.

    Svven p vingar dit upp till de klara frfriskande nejder,
    diktens frtrollande hem, tankens eteriska vrld.
    Mlen ock framtidens lockande bild i tjusande frger...

Bravoropen och skrattsalvorna fortforo, och han fortfor ocks. Slutligen
hrdes en rst: Fy fan, det r ju allvar! Man bildade grupper och pratade
hgt! Men han fortsatte nd; hans brst flmtade och hans gon trades.

Nr han slutat freslog kuratorn hans skl och utbragte ett hurrarop fr
skalden.

Han hade strtat ut innan hurraropen tagit slut.

Han visste icke att det just var en av de ldre landsmnnens triumfer att
p ett hyperpatetiskt stt framsga valda stycken av Tegnr och att han
nu frst blivit tagen som en imitatr (trumpetstten) och lyckats vinna
bifall, men slutligen blivit igenknd och utskrattad som en
skalderacka.

Nu tror man att han var botad; nej martyrglorian var alltfr kr. Han
samlar snart ngra likasinnade och bildar ett hemligt frbund som utvar
poesi, vilken p sammankomsterna bedmes under flitigt punschdrickande.

                  *       *       *       *       *

Emellertid hade samma kvll som skalden, vilket numera var hans knamn,
gjort fiasko, en annan ung nykommen ocks ltit narra sig att stiga fram
och lsa upp ett poem; men det var annat!

Han sjng om de hga vedprisen, om sin stderska, om mathlet han t p,
om frelsningarnas skadliga inflytande, om punschens frtrfflighet, om
borgmstaren, om huru man bst skulle hundsvottera polisen, huru man
skulle bedraga hantverkare p varor; vidare gav han adress p bierstugor,
talade om hur stor skuld han tnkte gra, att han troligen icke skulle ta
ngon examen utan sluta som student i Uppsala; han satte ven i frga att
han skulle d i en vedbod och beskrev huru han d skulle frhlla sig m.
m. som icke kan terges.

Det var inte allvar, det! Bifallet var ocks oerhrt och uppriktigt.
Talen och svaren voro hjrtliga, nationen hade en poet! Och han blev bror
med seniorer och kuratorer och byggnadsnmnd och biblioteksutskott.

Inom en termin var han teaterdirektr; hade intrtt i det lysande N. N.
H., dr han blev bror med docenten i sitt huvudmne, vilket var honom
till stort gagn vid fljande tentamen; dessutom hade han varit marskalk
p en konsert i Katrina kyrka och hllit talet fr kvinnan p Nordiska
festen; han var alltid lyckad och hade grundlagt ett varaktigt rykte.

Avundsmn sade, att han var en narr och att han aldrig skulle ta examen.
Men han gick p frelsningarna ordentligt och satt alltid p frsta
bnken; han tog rikligt med kollegier och frsummade aldrig att kura; han
var ingen rumlare men var ofta med i ett glatt lag och umgicks i
familjer, dr han grna var sedd fr sitt ansprkslsa stt och sina
glada visor.

Men skalden gick alltjmt och ruvade; hret blev allt lngre och
absinterna flera. Han fraktade poeten djupt; han gjorde som vanligt
skillnaden s: den dr roar sig med att skriva, jag skriver p fullt
allvar. Och det gjorde han, ty han gjorde intet annat. Han tog lnga
promenader ut till Gamla Uppsala fr att avlyssna nordanvindens sus i
granarna p kyrkogrden ngra gamla sagor, han ropade upp kmpaskuggor ur
hgarna, men dr kommo inga; han gick ut i kronoparken fr att ta
stmning, men han fick ingen, han drev p kyrkogrden men det blev
ingenting av. Ingenting lste han annat n sknlitteratur och de
estetiska systemerna. Men om kvllarna skulle han ha sina beundrare
omkring sig vid toddyn, och d frst levde han och kunde till och med bli
genial; dagen drp vid skrivbordet var han ter steril.

S framlevde han ngra terminer och var mycket skygg; han tyckte sig lsa
hn i allas anleten; till och med hans frbund hade brjat tvivla p hans
begvning och funno snart botten; de ledsnade p honom och kunde icke
finna honom intressant lngre. Intressant, det var just det han ville;
han ville vara hnad, fraktad, blott han drog sig uppmrksamheten,
blott han fick sympati, sade han. Han mste vara intressant till vad pris
som helst.

D frst hittade han p den nya typen, som var s gammal, s gammal; han
fann att han enligt Vischers system var ett brutet geni och nu skulle
han bli bruten till vad pris som helst.

Han klippte av sig hret och lt ett par mustascher vxa ut; han kldde
sig ordentligt, skrev oskickliga visor, frde ett rtt sprk och ett
utsvvande liv med dliga bekantskaper. Dessemellan hade han hysteriska
terfall och skrev klagande snger. Men som han nu levat i flera r utan
att ha levat ett liv i verkligheten, hade han ingenting att skriva om,
annat n sin sorg, men hans sorg var icke ngon sorg ty han hade intet
annat att srja ver n sig sjlv, och sig sjlv hade han pjaskat ut och
plottrat bort bit fr bit, s det fanns intet kvar. Det frstod han
inte!

Emellertid hade ryktet om sonens oregelbundna liv ntt det aldrig
otillgngliga fadersrat, och beslt fadern som var grosshandlare i
Sundsvall fretaga en revisionsresa till Uppsala, verraska sonen och
hlla en gruvlig rfst. Olyckan ville att han vid sin ankomst till staden
frst rkar p en gammal vn, som han icke sett p mnga r och som
drfr ger middag, varefter sonen skall verraskas. Middagen blir
lngvarig och rundlig ty de bgge vnnerna hava s mnga projekt att
diskutera rrande de tgrder, som skola vidtagas med den frlorade
sonen. Sedan de tit och blivit druckna, gingo de ut att ska det
borttappade fret. Han fanns ej hemma, men troddes vara p Himmelriket
eller hos kerstens. Efter att ha vilat vid en toddy p kerstens,
anlnde man till Taddis och fick reda p den lilla spiraltrappan som
leder upp till himmelriket. Sedan de girat omkring i den mrka gngen
tskilliga varv, hrdes ett skrik som ifrn avgrunden, en drr sls upp
och mot dem strmmar en flod av ljus, tobaksrk, punschngor och tjut.
Det var himmelriket! Sonen str just i skjortrmarna vid en bl och skall
hlla tal; han fattar i ett gonblick situationen, fyller glasen och ber
sllskapet hlsa hedersgsterna med ett fyrfaldigt hurra!

Vindlingarna i trappan, vergngen frn mrkret till ljuset, hurraropen
och kanske mest middagen bedvade den gamle s, att hans entr skulle
blivit ganska komprometterande om icke sonen strtat mot honom.

Drp druckos flera blar och ts sexa i stora salen p Gstis, och dr
blev sng och tal; sonen hll tal fr fadern och kamraterna fr sonen,
varvid fadern blev s stolt ver att ha en sdan, enligt beskrivning,
frtrfflig son, att han senare tog honom avsides i en fnstersmyg och
frgade om han behvde pengar, vartill sonen sade -- nej! Ett sdant nej
var vrt mer n pengar, menade han. Senare p natten bars fadern omkring
salen i en stol under allmnt avsjungande av folksngen.

Det blev ingen rfst av under sdana omstndigheter, och fadern reste med
det allra bsta intryck dagen drp; men sonen stannade och fortsatte
sitt ogudaktiga liv, i vilket han numera fann stort behag. Han blev fet
och duktig, och hans brstlidande gav sig, sedan han utbytt absinten mot
punsch. Han frsonade sig med mat och gldje och brjade ta frukost p
kllare samt lade sig till med rtthund.

Vid nsta majfest hll han ett roligt tal p nationen, och till
hstlandskapet hade han lrt sig tre oskickliga visor. Han var
synbarligen p bttringen, och en och annan av hans vedersakare erknde
ppet att de misstagit sig p honom.

Hrunder hade han glmt bort allt vad han lrt i skolan och insg en dag,
att han icke hade huvud fr att lsa. D slog han graden ur hgen och
skte en plats hos en trpatron i Norrland.

Nu r han den gladaste brdgrdsinspektor i Sundsvall, lskar god mat,
starka anekdoter, men hatar poesi.

                  *       *       *       *       *

Poeten dremot, han framgick tyst och stilla p sin bana och tog en
vacker examen.

Han har skrivit poem vid 1 drottnings begravning (varfr han erhll en
briljanterad krsnl), 1 krning, 2 invigningar, 18 brllop, 6
kristningar och mnga, mnga middagar och lr ha ftt bestllning p en
kantat till nsta jubelfest, vad det nu blir fr en!

Sedan hans Samlade Dikter ven utkommit, tillhr hans namn
litteraturhistorien.

Han r biograferad tv gnger (andra gngen i tv upplagor) och man har
redan utvalt buxbom till hans portrtt.




Offret.

(Ett stycke bondeliv.)


Fadern gde en grd i Uppland; han hade varit bonde men var nu
possessionat. Han tnjt ganska stort frtroende i orten, hade erhllit
kommunala uppdrag och stnkrster vid riksdagsmannaval; han var med ett
ord en aktad man, rttrdig, hederlig, ofrvitlig och vl burgen; fr
vrigt var han en mycket dlig mnniska, men det var ett naturfel som
ingen hade rtt att klandra honom fr, men det var mycket obehagligt fr
sonen, som fick umglla det.

Det hade blivit en hop barn i huset; inkomsterna vxte icke i samma
proportion som barnens antal, drfr mste det gras indragningar; detta
roade icke fadern; han lskade ostindiska nsdukar och ville ha riktigt
silver p sina sjskumspipor; han ansg sin hustru icke bra g i
halvsiden d nmndemansfrun gick i hel. Nr han sg dessa sina sm
nskningar hotade, blev han frst ond p barnen, och lt dem g dligt
kldda; sedan nr de blevo vuxna fingo de gra nytta och slutligen sktte
han grden med dem. Det var en god affr, ty han hade dem fr bara
maten!

Ingen mnniska misstnkte ngra dliga motiv; alla bermde de utmrkta
frldrarna till de artiga och flitiga barnen, som skygga och darrande
av hunger alltid hlsade s hvligt. De fingo mycket litet mat: det r
s hlsosamt, sade fadern, som alltid hade aktningsbjudande motiv fr
alla sina dliga handlingar; de fingo elndiga klder: barn ska hrdas,
sade den hedervrda fadern; de fingo ingen uppfostran, men arbeta som
drngar och pigor: barn ska lra sig arbeta; och folket sade: vilken
frtrfflig uppfostran, och hgfrdig r han inte fast han kommit sig
upp, ty hans barn f d g som drngar och pigor!

Om de vetat hur hgfrdig han var! Det jste i honom att han skulle knna
sin underlgsenhet under den dr fattiga prststackarn, som han alltid
skte reta till strid p kommunalstmman, men som alltid fllde honom p
ett s humant stt genom att meddela en faktisk upplysning i saken ur
sitt frrd av kunskaper. Det myllrade i hans passionerade sinne, d han
knde huru det dock fanns ngot, som ej kunde fs fr pengar; han, som
med sitt stigande vlstnd ftt aktning, heder, ra, anseende, kunde dock
icke fylla den avgrund som lg mellan honom och prsten. Prsten
begagnade ord, som han icke frstod; prsten kunde knyta ihop nda till
tre tankar och dra till dem s att det kndes som en rnnsnara om hans
frstnd; det var bestmt finare hjul i prstens mekanik; dessutom -- och
det var det vrsta -- prsten hade en sndag rttat ett par bokstver som
kommit vilse i hans protokoll. Nog av, han hatade honom, med hela den
styrka som nerver hrdade vid plogen och slagan kunna utveckla.

Han mnstrade en afton sin barnskara och utvalde med sin fadersblick den
svagaste bland gossarna. Han tog honom som av en hndelse avsides och
talade om Uppsala, om studentfanan, om sngen, om de vita mssorna och
mera. Drp gav han sonen lov att studera; men, sade han, du r en fattig
gosse och fr reda dig sjlv; jag kan icke gra ngot fr dig, utan du
fr som andra fattiga gossar hjlpa dig fram med konditioner; blir du
informator i ngot frnmt hus, s kan din lycka vara gjord, sdant har
man sett frr!

                  *       *       *       *       *

Gossen kom i skola och var flitig. Nr kamraterna voro lediga, d fick
han g bort och lsa lxor med minderriga och det var ej roligt: sina
egna lxor preparerade han om ntterna. Det lilla han frtjnade tog
fadern om hand och kpte t honom de ldre brdernas avlagda klder: man
skall behlla pengarna i huset, sade han.

Emellertid gick han igenom sin ungdom under nd och strid, men med fast
mod, ty han trodde p framtiden: blir jag blott student! var den tanke
som hll honom uppe! Och han blev student! Han sprang frn Kuggis och
kpte fr sina sista pengar en vit mssa; och s gick han ut ur staden
fr att komma hem till sina frldrar; han hade fyra mil att g, men det
var en vrkvll!

Han gick den lnga frfrliga Vaksalavgen, och han tyckte den var
vacker; han sjng och han sprang och han skrek fr att f luft, ty han
hade ju ingen att meddela sig med; han hade solen bakom sig och han sg
sin skugga bli allt lngre; men nr han vnde sig om, lg nnu alltid
staden bakom honom, med Carolina, Slottet och Domkyrkan; en gng uppe
vid Vaksala kyrka hade han frlorat dem ur sikte, men s dko de upp
igen; nr solen gick ner och lrkorna tystnat ute p de ndlsa krarna,
knde han sig trtt; han hade inga pengar. Han fortsatte vgen och knde
att han var hungrig, ty han hade icke tit p hela dagen av bara oro. Men
han gick p; han sjng icke mer, men han tnkte p huru glada mor och
systrar skulle bli, nr de fingo se hans vita mssa. Det brjade knastra
under hans ftter, ty det frs p den nnu fuktiga vgen. D fattade han
mod och gick in i en stuga. Dr sutto tre bonddrngar p spiselkanten och
rkte pipa.

-- Frlt mig, kan herrarna ge mig lite mjlk och lta mig ligga ver
natten?

De tre herrarna tittade p varandra, men sade ingenting.

Han upprepade sin anhllan.

-- Inte! ljd omsider det vnliga svaret, och de tre frsjnko ter i
samma tysta hpnad och orrlighet.

Han gick; nr han kommit ut p landsvgen vnde han sig om; dr lgo de
tre herrarna med nsorna mot rutan och grinade.

I nsta stuga blev han vnligt mottagen och fgnad grundligt, oaktat hans
uttryckliga frklaring, att han icke gde ngra pengar.

-- Hh, rika Lundmarks ro inte utan, de!

Folket knde hans far, hans rika far; det gav honom att tnka p!

Han lade sig i en mjuk sng och sov s gott, men drmde att han satt i
skolan och skulle frhras. Och nr han vaknade i den lilla stugan, var
solen redan uppe och hans frsta blick fll p den vita mssan, som
hngde vid fnstret; och det rosenrda sidenfodret lyste igenom den vita
sammeten och den sg s fin ut, men s glad p samma gng! Och han
betraktade sina dliga klder, som hngde p klockfodralet, och han sg
p de sndriga stvlarna och han skmdes, ty han mindes gummans ord.

I detsamma ppnas drren och en piga trder in, gr rakt p hans stvlar
och br ut dem fr att borstas. Drefter hr han dmpade skratt i kket
utanfr; han rodnade av harm och skam.

Nr han sedan stigit upp och ftt kaffe, tog han avsked och frnyade sin
frklaring och urskt. Gumman frskrade att hon ingenting begrde, men
ville han ge ngot t flickan... Det var tunga steg ver trskeln!

Nr han var utanfr hrde han genom det ppna fnstret:

-- Lika snl som fadern! Att inte ha s mycket ambition... utan komma som
en tiggare!

D gick han upp i skogsbacken vid vgen och stormgrt; han visste icke om
det var av harm eller sorg eller skam; men han knde att han ftt ett sr
invrtes som bldde och frgiftade hans blod; ty onda och osunda tankar
uppstodo hos honom. Han frskte en analys. Han fann att det icke var s
mycket frdmjukelsen, ty den skolan hade han genomgtt p sina
konditioner; han hade kt p kuskbocken, ftt heta han, mottagit
julklappar av strumpor och andra _nyttiga_ ting, ftt tillbaka sina
pengar d han mst spela fjrde man i en preferans och tappat; sdant
knde han vl; nej, det var ngot annat som kndes djupare; han trodde
att han frlorat tron p fadern, vilken fr honom alltid framsttt som
idealet fr sanning, heder och rttrdighet. -- Huru ofta hade han icke
hrt honom sga: det finns intet s fraktligt som osanning; jag hatar
ingenting s som orttfrdighet o. d.

Men han blev snart glad igen, nr han nalkades hemmet; han tnkte sig
huru syskonen och modern skulle st p verandan och vifta mot honom, nr
han kom p stora landsvgen, och s skulle systrarna springa mot honom
med Tello i hlarna -- det gonblicket skulle ge honom allt igen!

                  *       *       *       *       *

Det var fram p sndagsfrmiddagen, mellan tio och elva d han stngde
sista grinden och fick sitt hem i sikte. Han sg ingen mnsklig varelse
p verandan eller utanfr. Han skte draga sig uppmrksamhet genom att
sjunga, men utan verkan!

Han gr in genom frstugan alltjmt sjungande, gr igenom barnkammaren
och gossarnas rum utan att trffa en mnniska; han gr i kket, ingen
piga; slutligen intrder han i salen, alltjmt gnolande p Sngarfanan,
d han mtes av ett dundrande tyst!

Han befann sig mitt ibland familj och husfolk, vilka hrde huru modern
lste predikan. Det blev en paus i lsningen, men blott ett gonblick, ty
en blick av fadern, och modern tog sina gon frn gossen och fortsatte
lsningen!

Det var en frskrcklig halvtimme som terstod; tvenne stmningar hade
brutit varandra, och frtrollningen var ocks borta.

Det blev ledsamt och kallt alltigenom! Efter predikan frde fadern sonen
med sig ut och spatserade. Man tog av en hndelse vgen t kyrkan och
rkade intrda dr just som Gudstjnsten var slut.

Fadern mottog lycknskningar av kyrkfolket och syntes ganska frnjd! S
kom prsten.

-- Guds frid, pastorn, nu skall han f predikohjlp.

Pastorn lycknskade sonen och tackade fr den erbjudna hjlpen, men
frgade om sonen redan hade s avgjord kallelse, att han bestmt sig!

-- Kallelse? sade fadern. H, det skall vl inte krvas s strngt; man
ser s mycket folk som blir prster!

De fljdes t framt prstgrden. Sonen och prsten voro snart i ett
samtal, som fadern ej deltog i, ty han visste ej varom det handlade.

Framkomna till prstgrden bad vrden dem stiga in, men fadern sade
tvrt: nej, tack! tog sonen med och gick.

De gingo tysta bredvid varandra lnge.

Slutligen sade fadern:

-- Jag hade tnkt att det inte var vrt att du blir prst!

-- Jag har aldrig mnat det!

-- Har du inte?

-- Nej, jag har inte kallelsen!

-- Jas! Men jag vill att du blir det!

-- Jag menar jag blir vad jag vill, nr jag bekostar mina studier sjlv
--

Fadern tnkte en stund.

-- Om jag hjlper dig med studierna, blir du prst d?

Han fattade sonens hand och sg p honom!

-- Nej, icke fr vinnings skull!

-- Om jag ber dig!

-- Nej! Jag r icke av den rena beknnelsen.

-- Det r icke jag heller, trstade fadern, men det halp icke.

Samtalet var slut. En mrklig frndring hade frsiggtt med fadern p
dessa timmar.

Han hade ftt samma sak mot sonen som han nyss haft mot prsten; men hans
ffnga var strre.

Resultatet blev parlamenteringar, som strandade mot sonens fasta beslut
att icke mot samvete taga sig att frkunna en lra, som han ej beknde
helt och hllet. Modern skickades fram med sina bner, men intet halp.

D visade fadern honom ur huset. Genom gamla lrare erhll han en
sommarkondition och med besparingarna reste han om hsten till Uppsala
och brjade lsa p graden.

                  *       *       *       *       *

Vid frsta terminens slut hade han alldeles klart fr sig att en examen
egentligen r en ekonomisk frga, att akademiens viktigaste person r
rntmstaren och att tal om jrnvilja, flit o. d. r snack. Hr funnos
en mngd oprknade utgifter: inskrivningsavgifter, lsen,
nationsavgifter, kollegier och bcker. Ett enda lexikon kostade lika
mycket som han tnkte leva p under terminen, och han levde mycket
sparsamt. Han bodde innanfr ett arbetsfolk som hade barn. Modern
skickade i hemlighet en flaska mjlk i veckan, vilken han gmde bakom en
bjlke ute i vinden; nr det var kallt fick han hugga en vak i flaskan
och hmta sitt frrd fr tillfllet.

Det dr gick nd an; att han frkylt hnderna gick ocks an; att han
blev svag och elndig av dlig fda ocks, ty sdant tog icke skada p
hans sjl, men det var annat som frmdde det.

Han kunde icke betala nationsavgiften; landsmnnen gde befria honom
drifrn genom allmn omrstning p landskapet. Han stod i rummet
utanfr, nr de lste upp hans namn.

En landsman begr ordet och, d han ej finner den skande tillstdes,
frklarar han, att det endast kan vara lgt vinningsbegr, som dikterat
denna anskan, d fadern vore knd som en minst sagt vlbrgad person.

Vid voteringen beviljades hans anskan att bliva frn terminsavgiften
befriad med tre rsters pluralitet.

Han drog sig nu mera alldeles tillbaka, och de f kamrater som frut
umgtts med honom, sttte han ifrn sig genom sin misstnksamhet.

                  *       *       *       *       *

Det blev vr och det var en Valborgsmssoafton. Studenterna samlades som
vanligt p torget om kvllen fr att med fanor och sng tga upp till
Slottsbacken.

Han hade varit ute och gtt fr att hlla sig varm och vnde just om
Carolinahrnet d han sg det lnga tget komma emot sig. Han blev blyg,
han blev rdd och ville springa sin vg; men han ville s grna vara
med; han hade ju rttighet; men s tnkte han p den dr gngen p
nationen, och s blygdes han -- han hade ju inga rttigheter. Nu tgade
de frbi honom, han tyckte att alla de vita mssorna sgo p honom; sjlv
hade han icke ngon ren mssa utan gick i hatt och det kom ocks fr
honom. Han fljde ndock efter och blev knuffad i folkhopen; han stannade
med de andra skdarna uppe p backen; han trngdes allt lngre fram mot
sngarna; han knde igen gamla skolkamrater, men han vgade sig icke
fram. Och nu klingade Vren r kommen s jublande friskt och eldarna
lyste runt kring horisonten. Hr hade han sttt som katedralist ret
frut och drmt om det gonblick d han skulle f vara med, och det stod
s livligt fr honom, att han glmmer sig och faller in i sin
sngstmma!

-- , hll mun p dig, nr studenterna sjunga l rt en gesll och
knuffade honom i sidan!

Nu hade han bevis p att han icke var student!

Han ville g hem senare, men han gick nd ut i staden fr att hra p
sngen och se de glada upptgen. Det lyste i alla nationssalar; han
tnkte ett gonblick g upp p sin; men det kostade pengar, och om han
ocks haft skulle han ej vgat g dit. Man skulle ha viskat, s trodde
den token, har han rd med det?

Han knde att han den kvllen var p god vg att bli en dlig mnniska!
Han var s viss, att i hela det stora studentsamhllet ej fanns en enda,
som i denna kvll var s olycklig som han -- och nd funnos dr s mnga
som voro fattigare. Det fanns en flck p honom och en sdan som han
visste att ungdomen aldrig frlter, och han var dock oskyldig; det
skulle ha varit en lisa att ha varit skyldig, tyckte han.

Nr han kom hem och gick igenom arbetsfolkets rum, satt hela familjen
omkring ett vl dukat bord och t.

-- Nej, kors, r inte magistern ute; vi trodde vi inte skulle f se honom
frrn i morgon bittida!

Och s skildrades fr honom hur lustigt det brukar g till; hur hela stan
r vaken om natten och hur studenterna g till slottskllan p morgonen i
soluppgngen; och hur roligt det skulle bli i morgon p frsta maj!

Han gick in till sig och slog upp fnstret. Sjung om studentens lyckliga
dar, hrde han. -- -- Inga stormar n; Inga stormar, Inga stormar,
sade basarna fr att gra saken troligare, men han blev s ond, ty han
lskade nnu sanningen och han fick en hel hop onda tankar om poeterna,
dessa mnsklighetens flattrer, menade han.

Han gick till sngs, hrde arbetarens barn lsa aftonbn och somnade i
den fulla vertygelsen att han var en frkastad mnniska.

                  *       *       *       *       *

tta dagar senare skulle han upp p nationen fr att lsa ett anslag om
ett ledigt stipendium p 15 rdr. Han valde en timme efter middagen d han
nstan var sker p att ingen skulle finnas p lokalen.

Han fann tamburen full av rockar; han gick igenom lserummet och fann
drren till salen stngd, men hrde en rst som talade. Han lyssnade!

-- Mina herrar, d Xlands nation i dag har den ran och gldjen att se
sin inspektor hedra densammas enkla bord med sin nrvaro, r det fr oss
en s mycket krare anledning att f hlsa honom -- -- --

Han tittade genom nyckelhlet och sg ett lngt dukat bord med ljus,
vinglas och blommor; kurator stod med ett Champagneglas i handen vnd mot
nationens inspektor, professor X.

-- -- -- och jag ber p alla mina landsmns vgnar hrmed f fresl en
skl, en tacksamhetens fr den aldrig trttnande vlvilja, varmed ni herr
professor stdse omfattat Xlands nation, en vlnskans fr vetenskapens
nestor, akademiens ra, som s hvdat Xlnningarnas gamla namn! Leve
Xlands nations inspektor!

Hurra, hurra, hurra, hurra! infll nationen, och fanfarer skrllde.

Han mste hra fortsttningen och satte sig ned vid drren.

Det knackade i ett glas och det blev ddstyst.

-- Mina herrar landsmn! -- Jag har icke mnga ord att sga! Den
ofrtjnta ra, som kommit mig till del, d ni inbjudit mig till ert
lysande bord, har tilltalat mig ganska livligt. Det r gott fr en gammal
man att se sig avhllen av ungdomen, och det r desto krare, som denna
ungdom blivit fdd och uppfdd i samma hembygd, ja mina unga vnner: det
samband, det osynliga samband, som ger rum mellan personer, fdda och
uppfdda i samma hembygd, r i sanning egenartat; man knner sig som barn
av samma mor och man lskar varandra som sannskyldiga frnder. Xlands
nation har fr mig alltid varit som en kr anfrvant och, oaktat den
ringa berring man kommer till varandra, har jag dock ftt er alla kra
-- och jag knner eder alla; det finns icke en av er som ej ligger mig
om hjrtat. I tycken mhnda, att vi s sllan se varandra? Vl! Men jag
ser er, jag ser med mitt vakande ga, ty jag lskar er!

Vet ni, mina unga vnner, jag sger ibland fr mig sjlv s hr: Gud late
aldrig Xlands nation komma att ngra den stund d den utsg mig till det
ansvarsfulla kallet -- -- --

Han sprang ut i tamburen fr att f skratta ut och tervnde sedan till
nyckelhlet.

Inspektorn stod dr nnu med glaset i hand och trarna i gonen och
talade.

-- i hemmet, mina unga vnner, r det vi f lra allt gott, i hemmet r
vr lyckligaste tid; huru mycket ligger ej i detta enda ord: hem! Och I
han alla lyckliga hem -- jag vet det! Men drfr skolen I ocks vara
tacksamma! Tanken p denne fader, som fr eder arbetar och trlar och
drager dagens tunga och hetta; det r fr er han arbetar, ty varfr
skulle han arbeta fr sig sjlv -- -- --

Han avlgsnade sig och mtte i trappan vaktmstare med fat och buteljer.

Det kndes som om ngot gtt i bakls fr honom. Han tyckte att alla
mnniskor ljgo; studenterna i sin sng, kuratorn i sitt tal, inspektorn
i sitt tal; men det vrsta var, att de bestmt frodde p vad de sade;
inspektorn grt ju! Eller var det kolsyran! De voro slunda vilsefrda!
Han hade ju efter hand funnit att allt frhll sig p ett rent motsatt
frhllande i verkligheten mot vad som sades av mnniskorna. Icke hade
inspektorn visat nationen ngon vlvilja, icke var han ngon nestor i
vetenskapen, han var ju ansedd fr en stor medelmtta; icke knde
inspektorn _alla_ landsmnnen, han som aldrig sg dem mer n en gng om
ret p vrmiddagen; och ordet hem, det vckte ju hos honom de allra
obehagligaste frestllningar; och hans far, icke arbetade han fr sonen
-- det var ju lgn alltihop!

Om kvllen skrev han till fadern och sade, att nu ville han bli prst, ty
han hade ndrat mening i vissa saker.

                  *       *       *       *       *

Tv r eftert har han tagit dimissionsexamen och hller p med den
praktiska.

Hans levnadsstt och hans yttre ha undergtt vissa frndringar. Han har
genomlevat en andlig kamp, som numera r slut. Ansiktet r ngot ldrigt;
nsan mera framskjuten och markerad; ansiktets hud fast, gul, med tv
mrka skuggor efter skgget; vissa muskler omkring munnen
(buccinatorerna) mera rrliga och utvecklade, liksom alltid p sprng;
blickarna otkomliga; om man ser honom i gat, kan han kontrahera
pupillen, s att man tror sig se en blind; det dr lilla mrka
pupillhlet, dr sjlen strlar ut, r han s rdd om; pannan r hgre,
men man ser platsen efter det gamla hrfstet; hnderna ro vissna, men
han har blivit fet.

Hans studier best i homiletik och kateketik.

Nr han str i katedern och extemporerar r han vltalare, men det r
mera en exeget n en predikare man hr.

Kateketiken r honom motbjudande, men han mste, och han r strngt
plikttrogen. Han fr tre av de vrsta gossarna frn Prinsens skola till
sig kl. 6 varje morgon; dessa skola senare p dagen ge prov p lrarens
skicklighet genom att svara p ett visst antal katekesfrgor; barnen
tycka icke om att stiga upp i otid, drfr ro de smniga och tredska,
men som de ro fattiga, tycka de om slantar. Detta vet den unge
mnniskoknnaren och drfr begagnar han detta vanliga och tilltliga
medel.

Hans tv mellanr hade icke varit angenma; han hade visserligen ftt
umgnge genom kollegiet, men de voro icke behagliga dessa unga mn, ty de
voro s obildade, menade han, och dessutom hade de ett vakande ga p
honom och umgingos hos en professor.

Litet svrt hade han ocks haft att finna sig i den tyranniska ton, som
lrarna begagnade mot honom, och tilltalsordet du kndes som ett
tillbakaflyttande i skolan; det verkade s frkrossande, att han ibland
trodde det vara en villa att han arbetat sig ur gossren, han tvivlade p
all utveckling verhuvud.

Striden hade varit svr! Han hade slutat sin frsta period i tvivel, d
nr han beslt lsa p prsten, men gick icke till botten med sin sak,
utan kastade sig ver till absolut stupidit.

Han ville bli kristen p allvar, men han kunde icke; han ville prva sig
genom spkning, sjlvfrvllade lidanden, men han fick aldrig extasen.
Han slog en gng upp ett tryckt plakat p sin vgg med Kom till Jesus!
Visserligen led han litet smlek drfr, men det var s litet mot vad han
lidit frr, att han tog ner plakatet igen.

                  *       *       *       *       *

Han prstvigdes i Domkyrkan i frldrars och syskons syn; fadern tog
emot honom p korsgngen och kysste honom; modern grt och syskonen
ocks. Han var som vanligt lugn och kall.

Nr tiden blev fullbordad, erhll han komministraturen i hemsocknen.

Nu r han mycket avhllen av sina frsamlingsbor, r ansedd som en snll
och hederlig man, och s r han; men frmmande folk frn stan, som hrt
honom i kyrkan, sger att han r dd.

Med fadern umgs han rtt frtroligt; de spela brde om lrdagarna och
ta middag tillsammans om sndagarna.




Lttsinnet.


Ntt och jmnt hade han tagit en dlig studentexamen, d fadern dog och
lmnade honom fyratusen rdr i souvenir. Det var mycket pengar, menade
sonen och reste om hsten till Uppsala fr att ta graden.

Anlnd till ort och stlle hyr han och tv kamrater en triplett p
Svartbcksgatan. Sedan gr han ut och ser p stan; nr han blivit nykter,
brjar han hra sig om fordringarna till graden. Han fr d veta att man
icke kan tala om ngra fordringar, ty graden r helt enkelt frukten av
mngriga studier vid universitetet, graden r krnet p bildningen,
graden r en utvidgad studentexamen, graden r egentligen icke ngon
examen alls; fr vrigt anvnder man frsta terminen till att uppvakta,
anmla sig till frelsningar utan att beska dem, ty dem kan man icke ha
ngon nytta av nnu, med ett ord till att orientera sig!

Och Gud, vad han orienterade sig!

Man sg honom uti Eklundshovskogen sl kglor och dricka punschblar kl.
11 p frmiddagen och det var han som uppfann att ge karn tre riksdaler,
fr att han p hemvgen skulle kra omkull i svngen nedanfr backen.

Det var han som uppfann att man kunde rida p de frspnda
droskhstarna, nr man ej fick rum i vagnen eller p kuskbocken.

Det var han som fann upp, att man kunde simma ver n fr att komma till
Lamby's.

Han anfrde alla nattliga upptrden p torget; han sjng frsta bas och
frsummade aldrig allmnna sngen; han blste b-kornett i nationen och
infrde det bruket att nationsextetten alltid upplste sina sammankomster
p torget medelst fanfarer.

Han var lskvrd i dessa upptg, men han hade ven sina stunder, d han
var fruktansvrd. Det var d han blev utslppt kl. 11 frn ett schweizeri
och icke kunde komma in ngonstans mera; det var d brsrkalynnet tog
sig ut. D gick han till torget och utvalde en handfast skara fr att g
ut p strvtg. Frst slcktes alla lyktor p Svartbcksgatan och s bar
det av ut till stadens utkant vid Kungsdiket. Dr lg en lstuga. Kom han
ej in, d kunde han i raseri bryta ner hela lngor med staket och gamla
plank; han lt en gng bra en grind frn Vaksala tull ner till Fyris --
han tog ner skyltar och bar i n, ja han lt en gng fra en slde frn
en grd och skjuta den ner i en vak s att endast det yttersta av
sklmarna syntes -- allting skulle ner i n.

Allt detta nidingsverk, som numera upphrt, tldes av stadens borgare;
aldrig hrde man ngra klagoml tminstone, vilket gav studenterna
anledning frmoda att de togo igen skadan p annat stt.

Hans mest bermda dd var dock den i annalerna lnge levande belgringen
av Tunnan, en lstuga en halv fjrdingsvg utanfr Svartbckstull, p
en ker p vg till Gamla Uppsala. Han tog ner ett staket och utdelade
spjlorna som spakar, med vilka drrar och fnsterluckor skulle brytas
upp p den lilla stugan, i vilken fyra borgare hade stngt in sig. Han
gick sjlv upp p taket och slppte ner stora stenar genom skorstenen, s
att spjllet sprang snder; han brjade lyfta av takpannorna och fick
foten igenom de murkna lkterna, d ett vldigt skri frkunnade att
drren var uppbruten och att besttningen kapitulerade. Han var
fruktansvrd, dr han stod i skjortrmarna i den kalla vinternatten,
drypande av svett, och han skulle skert ha blivit gastkramad som en
vrdig ttling, rn ngon av de gamla kmpar stigit upp frn Fyrisvallen
drute och sett p den belgringen.

N, det dr var nu hetta i blodet, som borde ha givit sig, innan de fyra
tusen riksdalerna tagit slut, men den gjorde inte det!

Hans hem var oordentligt; det lg vid en strkvg och dr spelades brde
och dracks l hela frmiddagarna. Nr han mot slutet av terminen skulle
ta fram sina bcker, fann han dem icke. Slutligen hittade han i en
koffert bland orena klder en psalmbok, ett nya testamentet och Anna
Maria Lenngren.

Andra terminen, d han kommit underfund med att graden var en examen,
till vilken fordrades tolv betyg, brjade han lsa _humaniora_, det vill
sga Paul de Kocks romaner p franska, fr sprkets skull, diverse
sknlitteratur och latinska grammatikan, ty han hade hrt att nian skulle
skriva latin en gng till.

Nu var han bliven sexmstare i nationen och det var ett maktpliggande
vrv -- och kostsamt.

Tredje terminen tog han ett kollegium i latinskrivning fr att lugna sig,
ty han brjade bli orolig. Hans liv frdystrades ven av husliga
bekymmer, ty han hade en kontubernal, som ville lsa och som ej kunde
frdra de eviga kort- och brdspelen i hemmet.

En kvll hade de slagits och d kontubernalen, som var en inbunden
vildsint natur, dragit upp sin kniv, fattade den andra sin laddade bssa
och skt av skottet i vggen. Saken gjorde ett obehagligt uppseende, men
det hindrade icke honom att alltid ha bssan laddad ver sin sng och att
knppa med hanen, innan han lade sig, fr att lta kamraten hra att han
var p sin vakt. Ingen ville flytta mitt i terminen, och man levde p
fltfot. Detta gjorde att han flydde hemmet och att vid fjrde terminens
ingng hans fyra tusen riksdaler voro slut.

Det var en vndpunkt i hans liv -- han skulle brja vigilera.

Nu tror man att kamraterna vergvo honom, att alla s kallade vnner,
som tit hans sexor och druckit hans punsch, skulle vgra honom sin
hjlp! Nej, visst icke; den penning, som cirkulerar i studentrrelsen, r
icke frvrvad av garen och drfr betyder den s litet; dr i staden
bedrivs s mycken hemlig socialism, att om frldrarna bara visste!

Att vara utan tillgngar r nu en sak, som i Uppsala r ltt hjlpt, men
att ha skuld r ngot vrre, och det var det han hade.

En morgon vcktes han av en karl, som visade en rkning p ett par
blankldersstvlar. Han hade aldrig i sitt liv dragit blanklder, men en
provisor p apoteket skulle p en Gillebal och kunde icke f
blankldersstvlar utan att ngon gick i borgen, _pro forma_. Han hade
allts gtt i borgen.

-- Vill herrn betala den hr rkningen?

-- Skall jag betala hans stvlar! Jag knner knappt karlen!

-- Men herrn har accepterat!

-- _Pro forma_, ja, det har jag gjort! G sin vg nu!

Karlen gick, men han kom igen om tta dagar, och d voro de tv!

-- Vill herrn betala?

-- Nej! Ska jag betala andras stvlar; tycker herrn det r billigt? Fr
vrigt kan jag inte!

-- D blir det utmtning!

Han lg i sngen och sg huru de upptecknade: ett bevringsbandoler, en
bajonett (tillhrig K. Upplands Regemente), en hamptygsrock, en
tobaksburk (utan lock), tv kortlekar, en studentmssa. Han tvang dem att
vidare upptaga: 8 tombuteljer, en galosch, dets lek (frn ett
lnbibliotek), en nattkappa och en latinsk temabok.

Han fann upptrdet nytt och underhllande, varfr han bjd herrarna p
var sin halv l, som de tacksamt emottogo.

Vid nrmare besinning fann han det nd orttvist att han skulle betala
en annans stvlar och han gick till en kamrat, som lste p hovrtten.

Han gjorde sin relation och frklarade sig missnjd med domen.

-- Men du har ju redan skrivit p utslaget, att du erknt skulden?

-- Ja, det r sant, jag skrev p! Men det bryr jag mig inte om! Jag
processar!

-- Processa aldrig med hantverkare, ty du frlorar alltid! Jag processade
med min skrddare om en verrock hrom ret och jag frlorade genast i
frsta instansen!

-- Men du hade ftt rocken!

-- Ja, naturligtvis!

-- Ja, men jag har aldrig ftt ngra stvlar!

-- Det r samma frhllande!

-- Men, _ponera casus_!...

-- Det hjlper inte!

Han blev slutligen vertygad om att han redan frlorat processen, och att
han mste betala rttegngskostnaderna, svida han ej ville bli bysatt,
ty de upptecknade lsrena skulle skerligen icke rcka!

Han fick ndiga instruktioner att g till Boln fr att skaffa pengar.

Boln var en ockrare, som gde det strsta huset vid torget. Nu var han
gammal, hade upphrt med rrelsen och blivit metodist. Liksom fr att
frsona sina synder, eller om av behov att se supplikanter, fortfor han
nnu med att lna ut pengar utan rnta, men mot god borgen.

Han gick allts till Boln; blev mottagen i en vacker salong, frgade om
han hade ran tala vid brukspatronen ( 1 i instruktionen).

Brukspatronen bad honom sitta och tog upp ett samtal ganska ledigt.
Supplikanten frde konversationen in p dagens religisa frgor, talade
om den gngse otron, prstbristen och statskyrkans intolerans. Hrunder
hade han blivit tillrckligt varm fr att resa p sig och fr att kasta
betydelsefulla blickar p det album, som brukspatron nu (enligt  2)
skulle fatta. Det var ett fatalt gonblick: han bermde pendylen,
kriticerade ett landskap, genomstrvade rummet i alla riktningar, men
Boln tog intet album.

Enligt  2 skulle nmligen ockraren strax efter hans intrde, just d
konversationen hotade att avstanna, liksom av en hndelse fatta ett stort
kvartalbum, utstta en suck och sl upp reformatorernas konterfej. Detta
var det avgrande gonblicket, p vilket lnet berodde. D skulle
nmligen lntagaren gonblickligen, utan att klicka, falla in: Det var
en vldig Guds man, den Melanchton, eller Luther, eller Huss, vem det nu
var som lg uppslagen.

D skulle ockraren, enligt  2 mom. 6, sga: Nej, kors att herrn knner
dem, varp lntagaren: O ja, visserligen knner jag dem!

Men ockraren knde icke instruktionen, utan fann ett s livligt intresse
i samtalet att han glmde sin vana.

Situationen blev kritisk och han beslt att bryta dess spets; han tar
albumet sjlv, slr upp p en slump och utbrister: Det var allt en
satans karl, den Luther! Var det inte, brukspatron?

Lnet utfll icke.

Affrerna blevo allt smre och han knde redan under sina ftter den
gungfly, som kunde bli hans grav.

Upp till posten varje morgon fr att spana efter rekommenderade brev, och
s ut att lna och s ut att betala. Hela dagen gick utan att tid blev
att lsa. Fjrde terminen gick ut och han ansg sig bra sl graden ur
hgen.

Kamrater gjorde upp hans skulder; sjlv skte han en prediko-kondition
och brjade lsa p prsten.




Primus och Ultimus.


stgtarnas trdgrd var riktigt fin p eftermiddagen den andra juni det
ret, ty dr skulle bli kransbindning till promotionen. rtagrdsmstaren
hade ltit kratta gngarna och rensa bort allt gammalt lv sen fjolret;
han hade med egen hand stttat upp narcisserna och tulpanerna, som nu
stodo i full blom, och halva nationen hade dagen frut grvt upp
rabatterna. I en bers av blommande syrenbuskar var ett stort bord dukat
med ltta frfriskningar fr damerna; drbredvid ett annat med ngot
solidare varor fr kandidaterna och sngarna. Tvenne lagertrd hade
blivit nedflyttade frn Botanicum fr att lmna sin tribut till den
ungdomens fest, som dagen drefter skulle begs.

Av fruntimren voro somliga unga, andra ldre; de voro antingen systrar,
fstmr eller mdrar; men i dag voro de alla vackra.

Det lg ver det lilla sllskapet en sdan dmpad fridens stmning, som
plgar infinna sig efter fullbordandet av ett lngt, mdosamt arbete; all
oro var borta; segern var vunnen, man vntade endast p belningen.

Bland de unga mnnen var det tv, som drogo sig uppmrksamheten framfr
de andra: det var i sjlva verket primus och ultimus.

Primus var en smrt, hgvxt ung man med ett yttre som var felfritt;
brstet var hgvlvt och bar alls icke ngra intryck efter ett lngvarigt
lutande ver skrivbordet; skuldrornas bredd ganska betydlig, de fina
hnderna, med phalangerna i fullt normal sknhetsproportion, vittnade om
en ras, som ej under generationer haft kroppsarbete i ngot led; man
kunde ha sagt med gonmtt att foten hll precis en huvudlngd i profil
och dess hga valv hade icke sjunkit under trampandet p en nedgngen
skosula; det var med ett ord en fullstndig, ofrstrd idealgestalt och
nd hade han det strsta betygantalet. Och icke ett spr av rynkor
mellan ansiktets muskler, som skyddades av ett tunt fettlager vilket
aldrig behvt anlitas under det starka hjrnarbetet, ty garen var sjlv
rik och tillhrde en mycket rik kpmansslkt. Han hade dagarna frut p
ett lysande stt frsvarat en utmrkt avhandling: _Les differentes
poques de la Posie Provengale jusqu'  la mort de Louis le
Dbonnaire_.

Han bar sitt huvud hgt och var glad och ppen, artig och chevaleresk mot
damerna som en medeltidsriddare och nr han nu fll p kn fr sin
trolovade fr att prova lagerkransen, d var det en scen frn en _Cour
d'amour_; han hade icke kpt denna belning; han hade arbetat sig fram
drtill, ty han hade ju kunnat skaffa sig grd och hustru fr fyra r
sen, men det ville han ej, och emedan han var rik, hade han stllt hgre
fordringar p sig n p de andra; ty han hade sina kunskaper till bttre
pris. Men fyra r ro lnga och han hade gjort sin riddarevakt med ra.

Ultimus, caput fr en fattig kommendrstt, var en trettioring med fina
drag, blek hy och mrkt hr; han var enkelt kldd, men ytterst
omsorgsfullt, nstan ngsligt, och hans klder buro ltta antydningar om
borstens alltfr flitiga begagnande; han sg icke glad ut, icke lugn ens,
ty tunga moln gingo d och d ver hans panna. Han hade endast sin syster
med sig, ty han gde inga anhriga eljest. Hon hade redan bundit hans
krans, icke alltfr omsorgsfullt, och var nu ivrigt upptagen av
konversation med de andra ofrlovade kandidaterna, bland vilka hon vckte
ett visst uppseende genom sitt behagliga stt och sin ytterst smakfulla
och eleganta toalett.

Brodern kastade d och d en sorgsen blick p systern; han var tio r
ldre n hon, han hade vaggat henne som litet barn och han hade varit
hennes enda std -- d kan man veta! Det hade varit en ganska mrk
historia, icke s originell, tyvrr, men tyst hade den varit och drfr
fordrar den vrdnad. Han hade sett resande kpmn tillhandla sig skogarna
omkring hans hem, han hade sett huru samma kpmn inropat hans gamla
fderneboning, huru de rest upp torn i Nrnbergerstil i alla fyra hrnen
p det gamla renaissanceslottet som de ltit vitstryka, och han hade satt
sig ett ml fre, ett ml fr livet -- att ter en gng trda i
besittning av det gamla godset och terstlla det i dess forna skick. Men
som han var en klok man och insg tidens strvan, fann han den enda
mjliga utvgen best i att arbeta, underltta arbetet genom teoretiska
kunskaper och drigenom komma till kapital -- och sedan! Han hade drfr
valt naturvetenskaperna och disputerade om _Fenyl-syrornas terfrande
p formeln_ C_12 H_5.

Systern hade aldrig frsttt honom riktigt; hon ville att han skulle bli
officer, som fadern hade varit, hon ville att han skulle leva efter sitt
stnd, som en gammal moster hade lrt henne sga, men brodern svarade
endast med en kyss p pannan och sg noga till att det intet fattades den
lskade systern; han hade ocks dedicerat sin avhandling till henne, och
det tyckte hon om, men hon kunde icke lta bli att skratta t titeln, och
det gjorde brodern ont; hon var avundsjuk p primus7 fstm, som kunde
lsa upp de fransyska verserna ur hans avhandling och f frtjusta
hrare. Det dr tyckte hon var s roligt, och det sade hon nu hgt, och
det var drfr brodern var ledsen, men det var nog fr annat ocks.

Emellertid brjade stmningen antaga en muntrare karaktr; snger och tal
avlste varandra, och ultimus blev anmodad att repetera sitt tal till
kvinnan, som han i morgon skulle upplsa i kyrkan. Som han aldrig skrivit
vers, hade han mst anmoda primus, vars latinska tal till frldrar,
lrare och mlsmn han i gengld uppsatt. Han skulle just brja, d
nationsvaktmstaren steg fram och viskade honom ngot i rat; han blev
litet blekare n frut, bad om frltelse och gick ned t porten till
gatan. Dr stod en karl och vntade honom; denne bad om urskt att han
kom olgligt, men han hade bud frn kamrern, att doktorns vxel, som
troligen blivit glmd, hade frfallit i dag, och att banken vntade den
skulle bli reglerad innan morgon middag klockan tolv.

-- Den frfaller icke frrn i vermorgon, d de fyra mnaderna ro ute!

-- Det str 120 dagar och de tvenne sista mnaderna ha haft 31!

-- Hlsa att jag skall komma!

Han tervnde till sllskapet nstan paralyserad, men mste vara med i
gldjen; och det blev ven gemensam sup med frberedande dans, tills
ntligen klockan blev elva och man skildes.

                  *       *       *       *       *

Klockan sex fljande morgon var primus p benen, tog sitt bad, satt upp
p sin hst och red ut t Stockholmsvgen. Han var glad som en lrka och
lt hsten emellant g steg fr steg, s att han fick repetera sitt tal,
och han talade latin fr tallarna s att det sjng i skogen. Nr klockan
slog sju brjade kanonerna p Slottsbacken att spela; d kastade han om
hsten och red hem fr att gra toalett.

Ultimus hade haft en svr natt. Han visste att han blott behvde rcka ut
handen fr att f en ny borgen av primus, ty han lnade aldrig pengar;
han skulle grna gra det i vermorgon, men icke i dag -- fr sin systers
skull, och utstllaren -- var en fattig kamrat! Han skulle ha mrdat
primus, om han sett en enda misstnkt blick under aftonens bal kastad p
hans systers eleganta klnning. Han befann sig i en situation sdan som
endast en ond stormakt kan uppfinna; hela hans med s mycken skicklighet
uppfrda finansbyggnad hotade att strta just nu, d han stod vid
ingngen till en ny bana! Under hans funderingar gick tiden, och kl. 8
skulle han vara p samlingsplatsen. Han kom dit och han kom i kyrkan och
befann sig p hedersplatsen bredvid primus.

Kantaten spelades upp; promotor talade om matematikens stllning till de
vriga vetenskaperna i vra dagar; han kastade en hastig blick p de
nyaste forskningarnas resultat; han redogjorde med ngra ord fr Cauchy's
skiljande av rtterna till synektiska funktioner av en variabel, kom in
p plana kurvors envelopper och singulra solutioner samt frirrade sig
in p vederlggningar av Clairvaults och Eulers frldrade teoremer.
Ultimus fljde med en stund, men tankarna lupo upp med de smala
trekvartskolonnerna och gingo ned p andra sidan bgen. Han sg ett
gonblick att lktaren mitt emot honom var kldd med unga damer; men d
fick han gonen p Prechtens vldsamma figurer p tabernaklet och han
knde hur de trampade honom p brstet; han frskte nya uttydningar p
kragstenarna i koromgngen, men tankarna lupo nd runt om ett litet
avlngt bltt papper; han frskte se ut p frsamlingen, men tyckte han
sg kamreraren och kassren. Slutligen mste han upp; promotor hade sagt:
att nu voro de vid ingngen till vetenskapens hrliga tempel och gav han
dem hrmed fullmakt att intrda. Hans tankar rrde sig om en
svavelsyrefabrik, nr han knde en krans lggas p sitt huvud och ett
skott small av; _Valeprclarissime Doctor_ -- han hrde endast ett val
e, ett _vale_ till allt som han hoppats p och strvat efter! Han fick
ett papper i handen med namnteckningar under -- han observerade att de
voro obevittnade.

Primus hade hllit sitt tal. Nu steg ultimus upp darrande och blyg och
lste upp verserna.

Han talade om kvinnan; huru hon i alla livets skiften r mannens std,
som moder, som syster -- hrvid gick hans blick upp till lktaren
mittver och d han sg sin systers varma blickar blev han stark -- och
som brud. Nu slog klockan tolv -- det fatala klockslaget; hans tal var
slut, kanonerna dundrade, orgeln spelade upp och klockorna ringde.

Den vackraste dagen i hans liv var frstrd; han som s vl behvde ett
minne att vrma och strka sig vid, han fick det ej!

                  *       *       *       *       *

tta dagar senare, innan nnu lagerkransen vissnat, hade han intrtt i
ett helt annat tempel n det som promotor ppnat fr honom; han var
anstlld som kemist p en porslinsfabrik -- han var arbetare. Frsta
dagen kndes det ngot tungt att p slaget 7 vandra in genom den stora
porten, som endast ppnades mot uppvisandet av ett mrke, tillsammans med
dessa tysta misstnksamma mnniskor.

Men nr han intrdde i laboratoriet och hrde drejskivors snurrande ver
sitt huvud, vagnars rullande, hissars gnllande och verkmstarns
kommandoord, d knde han det fridfullare n p gamla Chemicum bland
medikofilares lek och pojkstreck; han knde nu frst vad arbetets andakt
var. Nr han kom in i ateljen, dr unga flickor sutto vid lnga bord och
mlade porslinet, och sg deras allvar, deras oavbrutna flit som icke
strdes av prat eller skratt, fll en bit frdom ur hans frestllningar
om vrlden; men i nsta gonblick knde han sig nstan ngslig till mods,
ty han var ju i paritet med dessa, endast att han var primus, vilket dock
frefll honom tvivelaktigt! Han skulle anordna tillredning av de frger,
med vilka dessa skulle mla; de voro som artister mot honom; han skulle
analysera kaolinet, innan arbetarn formade det, han skulle underska
smaltsens smltbarhet, innan godset sattes i ugnen -- han var ju blott
ett bitrde t arbetarna! Men han hade ett oerhrt behov av att vara
ngot mer, han erfor det som en skyldighet! Han lste d in sig p sitt
laboratorium om ntterna och sndagarna fr att gra sin upptckt; han
sg att det fanns ngot inom denna gren, som nnu icke var gjort hr i
landet och icke ute heller; det var detta han skulle gra. Han
underkastade Svres-porslinet de skarpaste analyser fr att avlocka
detsamma dess hemligheter; han mste upptcka dessa lysande frger, som
icke frndras i brnningen; en gng var han upptckten p spr. Han
visste noga chlorens inverkan p koboltfreningar; huru dessa under olika
temperaturgrader frndra frg; terstod d att fixera dessa frger p
olika stadier -- att f en hel skala att rra sig med; dessa resultatlsa
frsk togo mnader! De voro icke angenma frvrigt.

Mycket folk kom han i berring med, men dr kunde aldrig bli ngot
frhllande, ty man saknade varandras frutsttningar. Principalen var
rik och obildad, drfr knde han sig honom bde underlgsen och
verlgsen, men det kunde aldrig bli ngot deciderat.

Herrarna p kontoret voro gott folk nog, men de smickrade honom och
beklagade honom, och det senare var frdmjukande. De undrade s ofta
hur f-n man kunde st i en smutsig blus och koka smrja, nr man var
doktor och adelsman! Och det var just detta han ej ville sga dem.
Frskte han under sina rastpromenader p den instngda fabriksgrden
tala vid ngon arbetare, mttes han alltid med misstroende; var han ock
kldd i sin blus, rjde de vita hnderna duvan bland kajorna. D knde
han olyckan av att bra ett namn!

En gng hrde han ett par arbetare i portgngen samtala om honom:

-- Det r d -- att vran adel ska g p det dr sttet!

--  var du lugn, han gjorde't inte, om inte en var ndd!

-- Tror du det? tertog den frste och knep med gonen.

-- Var s sker; han var inte s gemen mot oss annars.

-- Men han r en snll man!

-- Tacka honom den fr det; men han har hgfrden i sig, den
fattiglappen, fast den inte syns!

Han tervnde till sitt tysta rum och eldade p i reverberugnen fr
hundrade gngen. Han sg hur smaltsen i digeln antog den ljusrda frgen,
s rosenrd som hans vackraste drmmar; han sg hur den blev bl som en
vrhimmel -- han ville fixera den, men d bleknade den och blev grbl
som en drinkares ga.

En dag fann han ngra kristaller anskjutna p ett filter, som sttt ver
ngra dagar. Han betraktade dem genom mikroskopet och knde dem ej; han
visste vilka reagentier han begagnat; dessa mste allts ha varit orena.
Han underkastade sina kristaller den skarpaste analys; han frnyade den
flera gnger, men kom ej till ngot resultat. D slog det som en blixt
fr hans gon; han stod vid oddlighetens trskel, han hade upptckt ett
nytt enkelt mne! Han sprang ut i ateljen och ville tala om det fr
flickorna, men han vnde om i drren och gick in till svarvarna och
frgade vad klockan var, och s ned i magasinet och sg p priskuranterna
och s tillbaka till sitt rum, dr han andls kastade sig p soffan och
var galen i fem minuter!

I fjorton dagar levde han i ett febrilt tillstnd, men sen hade han sin
avhandling frdig, och med prov av den nya kroppen, som han givit namnet
_Ptyren_, insnde han densamma till vetenskapsakademien.

                  *       *       *       *       *

Primus hade uppskjutit sitt brllop till hsten, emedan han frst ville
gra en studieresa till Italien fr att lgga sista handen vid sin
bildning. Mngen hade funnit uppskovet omotiverat, och fstmn icke
minst, som grna velat vara med; men han var bestmd. De funnos dock, som
starkt tillrdde resan, ty man hade trott sig mrka att den unge doktorn
efter promotionsdagen undergtt en mrklig frndring; man sade till och
med att han var litet vurmig efter det myckna lsandet, och trodde man
att en utrikesresa skulle gra honom gott.

Han reste -- ensam. Icke sg han mycket p museerna, ty dem hade han
tenterat frut, och han ville grna behlla sina vackra tankar om de
erknda stora snilleverken, men han fretog ensliga resor upp t
Apenninerna och levde herdeliv i naturen; och allt var nytt fr honom.
Han fann trden s stora och s vackra i teckningen, att han kunde ligga
och beundra dem en hel frmiddag, ty hans ga hade sett sig trtt p
boktryckarens sm, sm likformiga vassa typer.

Under dessa vandringar gjorde han en ny och som han tyckte ganska
intressant bekantskap med sin egen personlighet. S lnge hade han
umgtts med andras tankar och meningar att han alldeles glmt sina egna.
Han fann en viss ursprunglighet i dem och tyckte att de kndes mycket
varmare n de andras. S tnkte han ver sitt frflutna liv och fann det
s solljust det kunde vara, fr solljust. Allt vad han hemligast nskat
hade han ftt, allt vad han fretagit hade lyckats; alltid hade han ftt
sin vilja fram, ingen sorg hade han haft. Han knde sig ofri hrvid;
lyckan tyranniserade honom -- lyckan frfljde honom! Han erfor ett des
hand ver sig och han trodde sig vara den frste, som frstod att
Polykrates kunde vara olycklig. Dessutom gde livet ingenting att ge
honom mera; han visste sitt de; han visste att han kunde vid 45 rs
lder ga ett vetenskapligt rykte, han visste att han drigenom kunde n
restllen; han hade redan den sknaste och bsta kvinna -- om ett r
kunde hon visserligen vara ful, sjuklig, kanske icke s god mer. Det hade
han icke mod att bra, ty han knde att han icke vat sina krafter att
bra ngot sdant, och  andra sidan: om s ej bleve frhllandet, s
stod han ter p den gamla punkten med sin evinnerliga lycka, sin ddande
lycka! Han frundrade sig dessemellan ver att han icke knde ngon
hemlngtan.

Nr dessa tankar gjorde honom oro, reste han ner till Rom och umgicks med
konstnrer och unga utlnningar vid beskickningarna. Hr frdes d ett
lustigt liv, och det roade honom stundom.

Den verenskomna tidpunkten fr hans hemresa var frbi och han hade redan
ftt ett pminnelsebrev. Han begrde fjorton dagars uppskov. Han lg nu i
Neapel.

En afton var han utbjuden till en rysk attach, som gde en villa vid
golfen, en knapp mil sder om Vesuven.

Det var en lysande fest; dr voro eldiga viner och svarta gon; han
dansade mycket och var srdeles upprymd. Tillsammans med ngra intima
lmnade han salongen och gick att promenera i parken. De togo vgen utt
en hg klippudde, som skt rtt ut i havet och p vilken var en
belvedere. Solen hade gtt ner och kvllshimlen var redan svart, s att
stjrnorna brunno rda och stora genom den uppvrmda luften. Utsikten var
s fri och storartad man ville se; rtt ut mellan Capri och Ischia lg
havet ppet; i norr bakom Vesuv syntes blott nnu alpha av Stora Bjrnen,
men i zenith hade de Perseus, Cepheus, Andromeda och Cassiopea. De gingo
s lngt ut p klippornas spets, att de hade under sig hela vattenytan,
vilken, lugn som en spegel, tergav hela den del av stjrnkartan som lg
i zenith.

Detta gjorde ett livligt intryck p honom att se himlen under sina ftter
och han brjade svrma. Han lutade sig fram ver barriren och stirrade
ned i djupet.

-- Sen I, s nra ha vl aldrig syndare haft att komma in i himmelen; men
det r sant, jag r rik, och frr skall en kamel genom ett nlsga...
Nej, det r icke s! Vad har jag brutit att jag skulle bli s rik, s
lycklig, att jag ej fr g ditin; jag rvde den synden, det finns d
arvsynd och det trodde jag ej! Men Perseus fddes av Danae och ett
guldregn, och jag ser nd honom med drnere; drnere, ja! Men himlen r
ju druppe; d mtte det hr vara det andra!

I detsamma kom ett stjrnfall i synbar riktning frn zenith; han sg
endast reflexen i vattnet och blev skrmd av den ljusa punkten, som
tycktes komma underifrn rtt upp emot honom. Med ett anskri var han uppe
p barriren.

-- Jag kommer! utropade han och kastade sig med huvudet fre ned i den
mrka spegeln, som sprcktes och frvandlades i en gnistrande kaskad. Han
syntes snart ver ytan och lade sig lugn p rygg betraktande stjrnorna,
tills bt kom och tog honom.

-- Jag r s lycklig, var hans enda yttrande, nr han frdes in till
hospitalet fr sinnessjuka i Neapel.

                  *       *       *       *       *

Ultimus hade terftt sin avhandling jmte upplysning att samma
upptckt var gjord ett par r frut och att den obestmbara kroppen
under spektroskopet visat sig vara oxalsyra.

Denna underrttelse skulle skerligen ha frkortat hans liv om icke
samtidigt han ftt veta, att systern blivit frlovad med en vl brgad
person och att han drigenom befriades frn varje ngslande omsorg fr
henne.

D han nu befann sig ensam och fristende, kunde han icke underlta att
knna sig till en viss grad lugn och p samma gng en smula lycklig. Han
eftertnkte om icke detta lugn skulle kunna fixeras; vad som oroade
honom och jagade honom var det lfte han givit sig om terupprttandet av
familjens namn och glans. Men det fanns ingen, som hrt detta lfte, som
han endast givit sig sjlv; han fann att hans olyckor hrledde sig av den
enkla omstndigheten att han satt nollpunkten p sin skala ver lycka och
olycka fr hgt; terstod endast att flytta ner den och han skulle bli
lycklig. Personligen var han icke regirig, allts skulle detta ganska
ltt g fr sig.

Han brjade i lugn betrakta sin belgenhet i livet och fann den bra. Han
hade tre ntta rum att bebo, ordentligt bord, s stora inkomster att han
ej behvde neka sig ngot, och i det lilla samhlle han tillhrde tnjt
han hgsta rang.

Han hade beslutat att icke gra ngra upptckter vidare och vade sig
dagligen i resignationen. Hrigenom intrffade, att han numera arbetade
utan feber, och se, han sg klarare igenom hela serier av fakta, vilka
han frut under oron gyttrat ihop; nu fann han med ltthet den ena nya
frbttringen efter den andra i arbetsmetoden och lyckades till och med
gra en upptckt, som gjorde fabrikens varor begrligare i marknaden.
Han hade frut levat i futurum, och drfr blev allt imperfectum, nu
levde han fullt i den nrvarande tiden, och drfr hade han alltid en
fast trampad mark att g ut ifrn, innan han tog ett steg framt. Det
ervrade lugnet frlnade hela hans person och upptrdande denna skerhet
som inger frtroende, vilket gjorde att han ofta togs till rdgivare i
bolagets viktigare frgor.

Inom ret hade han kpt tv aktier i fabriken och vid sista
bolagsstmman blev han vald till revisorssuppleant.

-- Den mannen kommer att g lngt, sade ngon vid tillfllet.

Sjlv trodde han ingenting, ty han visste av erfarenhet huru litet eget
arbete frmr.




Det gamla och det nya.


Vid fullt vrsolsken hade han stigit upp och kltt sig, drp gtt upp
till slottet p vningen i sabelfring och drvid av misstag ftt ett
kvart-inomhugg i hgra knet, s att han avsvimmat. Nr han vaknade till
besinning, lg han nyo avkldd till sngs, men han knde ej igen rummet.
En frmmande doft av varmt vatten pminde om badhus och en stark
carbolsyrelukt om brhus. Denna senare frestllning slog honom med
skrck, men d han skulle gra en vndning fr att orientera sig, erfor
han en sdan hftig smrta i knet, att han blev liggande som han lg.
Hans gon fllo p ett tryckt anslag: Ordningsregler:  1. De sjuka bra
beflita sig om gudsfruktan och sedlighet. Han var allts p sjukhuset
bland de levande, varom han blev dess mer vertygad nr han lste  2.
Patienten erhller till frukost: 10 ort brd, ett gg, 6 ort smr
o. s. v.

Nu hrde han ett vldigt knakande, och s ett fnysande och frasande och
sparkande invid sig och s en rostig men dnande stmma:

-- Vad gr du i fr klass, min gosse?

Han vnde p huvudet och sg att det stod en sng till i rummet och att i
denna sng lg ett stort bylte insvept i filtar; dr huvudet efter all
berkning skulle vara syntes endast en massa bindlar med tre sm
ppningar p. Drefter blev han ond fr att han togs fr en scholaris och
svarade:

-- Jag vet inte med vem jag har den ran: mitt namn r Lundborg,
srmlnning.

-- Det r detsamma, jag sger du nd; jag r vstmanlnning, av 1852 rs
skrd och kallas vanligen svinet; det fr du sga ocks; vi ska klinga,
nr skterskan kommer med mjlken. Hur gammal r du, min gosse?

-- Femton och ett halvt r, svarade den nykomne.

-- Det var betydligt, sa grisen nr han fick potatis till klrtterna.
Jag r trettiofem jag och har reumatism; det fr man s ltt hr i gamla
Uppsala om man ligger fr lnge. Jas, du r bara femton r!

-- Femton och ett halvt...

-- D vet du inte mycket om vrlden! Sg, hur trivs du p sjukhuset.

-- Trivs! Det r ju frfrligt att ligga hr, nr solen skiner s vackert
och trden brjar grnska.

-- S ung du r! Inte r det vackert, nr trden ro grna; det r ju en
gemen frg och det dr bla sen p himlen -- det r ju s elemenskat
banalt; det dr har jag sett nu i s mnga Herrans r och alltid r det
detsamma! Jag kryper drfr in och lgger mig hr, s snart det lider t
sommarn, fr jag tl inte vrmen.

-- Och du finner dig hr!

-- Frtrffligt! Ser du, nr man blir gammal som jag, s stter man vrde
p att bli sktt och ombonad. Det enda som str mig, r den hr ronden,
nr lkaren kommer med sina pojkar och de ska tala latin, gubevars. Jag
fick recidiv hromdagen nr jag hrde en sdan dr kyckling, som satte
cum med accusativus. Du ska f se att det inte blir trkigt hr -- vi har
vr lilla wira om eftermiddagarna.

I detsamma intrdde skterskan:

-- Jas, unga herrn r vaken nu; hur str det till? Den dr stora ocks
har rrt p sig.

-- Se en sn liten vacker gosse Mari har ftt; nu ska hon skta om honom
vl.

-- Unga herrn ska inte hra p den dr stora otcken; han har frstrt s
mycket unga gossar hr i stan, s det r en skam t det.

-- Mari ska inte sga s dr, fr det har hon bara hrt! Gr nu vad hon
ska och se om gossen ordentligt bara.

Skterskan uppfyllde sina ligganden och gick.

-- Nu, sade svinet, skall jag spela fr dig s att du somnar.

-- Spela? Vad menar du med det?

-- Jag skall prata fr dig; jag har inte hrt min rst p flera dar, och
d r det som musik fr mig, nr jag fr hra den igen!

-- Ja, men du fr inte tala sdan dr materialism, som du gjorde nyss.

-- Nej bevars! Fr resten var det inte materialism; det var
Semipelagiariism, men det vet du inte vad det r, fr du har inte gtt p
kollegiet.

-- , snt dr lste vi i skolan, och Isagogiken med.

-- Isagogik! Vad r det fr slag?

-- Vet du inte det! Det r ju snt dr, som handlar om bibelns -- mtt,
ml och vikt.

-- , herre Gud, kallas det hm -- som du sa nyss. Det r fr mrkvrdigt
vad allting gr framt; det hette bibliska antikviteter i min ungdom; men
jag r en gammal hund, jag. Jag kte hit p diligens; det var den tiden
d man kunde ta dimission p en frbog och en tunna spisbrd i termin; d
kunde man spela Fortuna hos Forssens en hel eftermiddag vid en
sexskillings kopp kaffe; men det r sant, du vet inte var Forssens r; ni
kalla det visst bakelseanum eller ngot annat dumt.

Pang, small ett skott, s att rutorna skakade.

-- Nu kom frsta ngbten i r; hr du s de hurra? Slinken skjuter som
en karl i vr. Du vet naturligtvis inte vem Slinken r; han som serverar
kanonerna vid Frdrvet; han lr ha varit student, sger man, men nu r
han schare.

-- r han mycket gammal nu?

-- Han r litet ldre n jag, men jag har en grd i Vstmanland, det r
skillnaden, ser du. Jag skulle bra grna vilja vara p ngbten i kvll,
fr de ha sdana goda toddar i frn; men det r sant, jag har inte frgat
dig om du kan spela knack.

-- Jag kan nog, men jag vill inte; det r ett lfte.

-- Jas; till din mamma? Va?

-- Ja!

-- N! -- Vet du att jag har uppfunnit en ny dryck, som gjort mycket
uppseende i den musikaliska vrlden -- du vet inte att jag r sngare --
det r tydligt. Om du gr in till kerstens, dit du aldrig brukar g, fr
ni unga g bara p Taddis och Norbergs, och begr Per Samuels rivare,
s skall du knna en ljuvlig ting; ser du det var min stolthet, min enda
regiriga drm att f lmna mitt dopnamn till eftervrlden p en god
dryck. Jo, ser du, jag r den frste vissngaren i Uppsala, men du har
aldrig hrt mig... Kr det inte med droskor ner p landsvgen? Jo min
sjl; nu vet jag; de ha ppnat hovet i dag, och jag ligger hr som en
stackare -- vet du vad hovet r d?

-- Eklundshov frsts?

-- Se, det kunde du! Annars vet ni fasligt lite, nutidens ungdom, men det
r drfr att ni bara kommer hit och lser p examen, era kanaljer; frr
lg man hr och studerade; men ni ha blivit s praktiska nu; ni gr
hellre in i diskonten, n ni ligger och informerar som man gjorde frr,
fr ni har lrt er att det blir utrkning i lngden; det kommer vl den
dagen d studentkren bildar ett stort aktiebolag -- n du har vl inte
ngot diskontln nnu?

-- Nej, men jag har en liten vxel i banken; jag tog honom bra kort, men
de lnga ro s dyra.

Nu brjade det att fnysa och pusta i byltet.

-- Vxel, kort, lng! Vad sger du, gosse! Men du r ju inte myndig?

-- , de se inte p trassenten, bara man har en styv acceptant!

-- Om jag frstod huru en vxel sg ut; vad r acceptant fr slag?

-- Det r han som skriver mitt ver papperet!

-- Det vill sga, han gr i borgen?

-- Ja han mtte vl gra det, inte vet jag.

-- N hur fr du en sdan dr acceptant?

-- Man tar en livfrskring!

-- Har du sdan med? Du var mig en baddare. Hr du, det dr fr du lov
att lra mig, med vxeln!

-- Ja, det r s vigt; och s slipper man springa och bevittna
namnteckningarna.

Nu kom ronden; lkaren lade om gossens frband, varefter denne fll i en
feberslummer.

Nr han vaknade, sutto tv frmmande vid kamratens sng och spelade kort
p en stol. De frde samtalet viskande, och hjde ngon p rsten, gjorde
byltet en hotande tbrd med nven. Nr de en liten stund drefter gingo
sina frde, skedde detta s tyst, att han trodde de voro skuggfigurer av
hans feberbilder.

D steg byltet upp och kastade av sig tv verfldiga nattrockar, tog av
bindlarna frn huvudet, gmde ljusen bakom ett par stora bcker och gick
fram till den sjuke. Han lade sin hand p hans panna, skakade p huvudet,
bredde sin filt ver honom och gick tillbaka och satte sig p sngkanten
och ringde med benen.

Ljuset fll p hans ansikte, s att han kunde observeras av den sjuke.

Han hade ett jovialiskt ansikte, icke fult, med ytterligt trtta, men
icke slappa drag.

Den sjuke rrde p sig.

-- r du vaken, liten? frgade den tjocke med lg rst.

-- Ja, kamrat.

-- Vill du att jag skall g efter Mari t dig?

-- Nej tack, jag r bttre nu.

-- Skall jag spela fr dig mera?

-- Ja, men du skall vara rolig!

-- Rolig; ja, s att du fr skratta t mig! Det har jag varit nu i femton
r och drfr r jag dr jag r. Tnk, att lta folk skratta t sig och
finna nje i det? Ffngan frsts? Men de frakta en sedan! -- Jag
knner mig s frb. sentimental i kvll! Har du varit kr, gosse?

-- ja! Och du d?

-- Joo! Hr p! Nu brjas det; men det blir inte lngt. Naturen hade
begvat mig med en ganska ovanlig mage, korta ben, ett fult, fett ansikte
och en stark sngrst med en egendomlig nston, som kunde framkalla de
frfrligaste skrattsalvor. Jag var smickrad av den uppmrksamhet, som
visades min talang; jag slets frn den ena bjudningen till den andra och
utbildades smningom till en lustigkurre, en gycklare; jag var med ett
ord en rolig d-l. Mina visor voro mnga, och ledsnade den ena
generationen p dem, s kom det alltid en ny och fann dem roliga. Men s
for jag en sommar t hembygden, dr jag hade en liten flicka, som jag
tyckte om. Hon blev alldeles galen i mig och sa att jag var 'den
trevligaste karl hon visste. Jag tog hennes uppmrksamhet t mig och
vgade en dag att i trdgrden framfra min anhllan om hennes hjrta och
hand. Hon svarade med ett gapskratt och ropade p ngra andra flickor,
att de skulle komma och se p ngot riktigt tokigt. Jag frskrade att
det var allvar, men hon skrattade nd mer och sade att jag var utmrkt.
Jag mste hlla god min och vara utmrkt. Jag blev ledsen och frtvivlad
och sjng inte p tta dagar, utan skte framst s allvarlig som
mjligt. Hon fann mig frst trkig och till sist odrglig; det kldde
mig inte, sa hon, att vara s dr, och hon erinrade sig med trar i
gonen huru syperb jag var p slotterlet, nr jag kom i strumplsten och
en ut- och invnd nattrock och gjorde bocksprng och bondgrin. D
fraktade jag henne! Bon soir! Och s var det slut!

-- Sjunger du aldrig mer!

-- Aldrig!

-- S dum du r! Inte var det ngot att g och srja ver!

-- Du vet inte vad krlek r!

-- Gr inte jag? Det r en detalj av livet, och fr icke vara mer! Vet
du, jag hller med din fstm, att det inte klr dig att vara allvarsam.
Frvrigt skall jag frga: vad r det som r s allvarsamt? Jag fr min
del tycker, att det r ett stort gyckel alltihop; och vet du varfr
mnniskorna g och se s tungsinta ut? Jo drfr att de hlla sig fr att
skratta! Du grinade t allting och du fick hela vrlden med dig; g p du
och flina och narra den dr allvarliga masken av de hycklarna; du har en
stor uppgift, min bror!

-- Kors i Herrans namn s du talar, gosse; fr ni lra er sdant i
skolorna nu fr tiden?

-- Ja, det f vi! Lgg dig nu, s skall jag spela fr dig. Du tror att
jag som ung har ngot att lra av din lder; bort det! Allt vad du lrt
av livet har du lst i bcker, till och med din banala krlekshistoria,
p vilken du tyckes grunda hela ditt kommande liv och som skert blivit
ett krkommet motiv fr din lttja. Nej bevars, du har mycket mera att
lra av mig, ty det str nnu inte i bcker; du tillhr en frgngen
generation, som jag vl knner, jag tillhr ett kommande, som du inte
alls knner. Du har lst om vra dagars vrldshndelser som man lser en
tidningsartikel, vi ha levat dem och diskuterat dem; vi ha upphrt att
nra oss av er poesi, vi lsa ekonomi och naturvetenskap; vi anse
studenttiden som ett vergngsstadium, ni togo det som ett kall; vi slss
aldrig p torget, anse det icke som en dygd att verlasta sig, frgripa
oss icke p varandras tillhrigheter, respektera den personliga friheten;
det kalla ni snobberi; vi kalla er prisade ppenhet fr brutalitet, era
sentimentala famntag fr rhet; ni kritisera era lrares vlvilliga
suspenderingar av frldrade stadgar, vi begagna oss av dem och tiga. Ni
hade sikter frdiga om allting, ni sjngo frihetssnger, ni hurrade fr
representationsfrslaget; vi hurra fr allting, vi knna p oss att
ngonting skall komma och drfr avvakta vi; det blser frn s mnga
hll, drfr gra vi icke fast vra skot; men fr att icke st redlsa,
hlla vi oss tillsvidare vid det bestende; vi ro konservativa drfr
att vi frukta pbelvldet. En konservativ ungdom! Det r exempellst! Men
det har pbeln gjort. Ni voro rojalister; vi ro frdiga att bli
imperialister om s behvs!

Svinet, som med hpnad avhrt detta utbrott, steg upp och gick ut i
korridoren fr att sga t skterskan, att kamraten yrat, och bad att f
ett annat rum till natten.

Under det att skterskan och kamraten vid fnstret tillagade ett kylande
pulver, fortfor den sjuke:

-- Ni kalla oss blaserade, drfr att vi ro flitiga och kloka; tro du
mig, vra knslor ro mycket friskare dr de ligga hermetiskt frvarade,
n edra som hngas utanfr boddrren att flugsmutsas. Vad r det fr
snack ni hller med er filosofi; ni tro att den runnit ur klassisk klla,
och d r det bara ren upplysning hundra r efter upplysningen; den
skulle ha gtt in som en tidskriftsartikel i en tysk smstad; ni tyckte
att det var stort att gendriva lran om de yttersta straffen, det gjorde
vi redan i skolan; ni leva p de dr magra skulorna, sga ni, ja, min
sjl, det synes; men vi lsa dem, ty vi behva dem i examen; ni tror att
tysk syntax r lika med filosofi, men ni vet inte att det finns en fransk
och en engelsk; jag lste de dr korrekturarken en kvll och jag fann --
intet, inte en pinne fr tanken att vila p; det r en torr
ekvationslsning, men dr man redan satt in det nskade vrdet p X fr
att satisfiera -- -- -- Intresset r borta nr man knner resultatet; det
dr veta vi allt, men man sger icke sdant dr, ty man kan misstaga
sig.

Nu kunde kamraten icke styra sig.

-- Jas, du insulterar den store mannen; gratulera dig att du r sjuk,
annars skulle du ftt ett kok stryk.

-- Han var icke stor, drfr att han var betydelsels!

-- Skms du inte, du vet icke att jag r Bostrmare!

-- Jo! Det var ni alla; varfr skulle d icke till och med du! O, du
stora tidevarv, som gr i graven; det behvdes en professor i filosofi
fr att narra ungdomen frn att g i kyrkan; du stora tid, som kunde
hckla det tidevarv d man dyrkade frnuftet; du slog ner frnuftet och
satte bondfrstndet p tronen!

Att vara r att frnimmas -- det kliar i hjrnan, d den stora tanken
gr sitt intg. God natt! Slck ljuset!

Skterskan och Bostrmaren konsulterade; och man stannade vid kalla
omslag om huvudet.




FRN HAVET




Sandhamn i storm.


Fyrtiotta min. gissad distans O.S.O. till O. frn Rntmstartrappan
ligger det naturskna Sandhamn p tre sidor omflutet av vatten och p den
fjrde av havet. Nr det blser, gr det stora vgor icke allenast p
havet utan ven p land, ity att marken bestr av den finaste skrivsand;
eljest r det lugnt. Nr solen skiner r det vackert vder, utom vid
intrffande tjocka, d likvl endast fyrvaktarna och lotsutkiken tnjuta
solsken. Se nrmare vderleksrapporterna utanfr telegrafstationen vid
Skeppsbron.

_Areal_: en mycket liten kvadratmil. ker bestende av _ett par tunnland_
skursand, p vilken med mycken mda odlas sandhavre; men som man sedan
urminnes tider endast haft dliga r, mste invnarna hmta all sin
spannml frn andra orter. I brist p inhemsk spannml har n ltit bygga
en kolossal vderkvarn, vilken ger ett frmget utseende t det
sdesfattiga landet. Av ng finnas ngra kvadratfot i tullens trdgrd,
oberknat ogrset p gatorna. Skogen bestr av 8,000 tallar och _en_
gran, vilken senare utgr ett freml fr Sandhamnarnas livliga beundran
och av barnen betraktas som en ytterst sllsynt vxt. Tallarna frete ett
srdeles egendomligt yttre och se verkligen ut som de voro
predestinerade till prickar. (Se Nautisk ordbok: en stng med en ruska
i vre ndan.)

Ljung och lingon ro ns huvudprodukter.

Alldenstund bjrken icke frekommer hrstdes, skulle man mhnda tro att
civilisation och uppfostran icke heller trivdes, men som man enligt
nyaste forskningar funnit, det kunskapens trd ej var ngon bjrk, vilket
man frr trott, s har man uppfunnit nya, frbttrade metoder vid
undervisningen och vunnit srdeles gynnsamma resultater. Den skola som
Sandhamn sjlv hller sig kan ge intyg.

_Urinvnarna_[A] ro med kvinnor och barn omkring 300. De flesta innehava
statsmbeten. Av icke-tjnstemn ro alla hantverkare utom en permanent
badgst och en brevskrivare, vilken, d han reste hit i oktober mnad,
mste ge sig ut fr att vara mlare (kustmlare) fr att undvika obehaget
att bli ansedd som galen -- ty s lga tankar hysa urinvnarna om sin 
-- men vilket fregivande hll p att draga honom en svrare fiendskap
med ortens ambulatoriska mlare, vilken vdrade en konkurrent, men
lugnade sig d han fick hra att brevskrivaren bara mlade vatten.

  [A]  Hr finnas barn p 10 r, vilka aldrig hava sett en
       hst! Man har varit betnkt p kamelavel, men
       kommunalstyrelsen har avslagit.

_Sprket_ r den nautiska dialekten: talas bde av herrar och damer.
Prov:

_En vderlekskonversation_:

-- God morgon, min frken; vi ha en styv bramsegelskultje i dag.

-- Jag tror vi f nr 4 innan middan, eller

-- God morgon, min fru; han gr p osten, tror jag.

-- Tror ni att vi f vackert vder? heter: tror ni att han gr p norden?
o. s. v.

_Religion_. Mnnen ro i allmnhet gudfruktiga mot svrt vder. Jag har
icke hrt ngon som frnekat Guds existens, men tre som bestritt Kristi
gudom; eljest r den kristna religionen frhrskande, ehuru i mindre grad
om vintern, d p Sandhamn ingen kyrka eller prst finnes och predikan
endast hlles den varmare rstiden 2 gnger i mnaden.

_Lsare_: _en_; idkar ven borgerlig nring bredvid.

_Seder och bruk_: oklanderliga, likasom i en mindre sjstad. De unga
mnnen spotta p golvet nr de ro borta och hava den oseden att tugga
tobak nr de inte rka; fr vrigt utmrkta i alla avseenden, vartill
mycket bidrager kommunens beslut att ej tillta ngon spritutsknkning p
n.

De unga kvinnorna gifta sig vid uppndd mogen lder, svida ngon friare
infinner sig; eljest fortfara de att vara ogifta.

_Huvudnringen_ r statens tjnst samt fiske.

Sandhamn r lots- och tullstation. Inkomsterna lra vara utmrkta, vadan
de flesta lotsarna och vaktmstarna ro husgare, utom det att de finnas
som hava andelar i fartyg. Jag trs icke inlta mig p ngra detaljer av
fruktan fr att draga mina vnner taxeringskommittns nsvisa
forskningar.

_Sjukdomar_ f ej finnas p Sandhamn, alldenstund det ej finnes lkare.
Emellertid lra icke s f i hemlighet vara bekajade med reumatism,
vilken sjukdom behandlas med en vlknd illasmakande dryck, kallad
gk. (Se Naut. ordb.)

_Teater_: finns inte.

_Polis_: dito dito. _Gardister_: dito.

_Historiska minnen_: Elias Sehlstedt. Fdd 1808... ddsret kan ej uppges
alldenstund mannen r oddlig.

Detta r i korthet Elias Sehlstedts Sandhamn -- ett egendomligt litet
stlle, dit bullret frn den stora vrlden endast kommer en gng i veckan
om sommaren och om vintern sllan eller aldrig; havet med sina
utomordentliga frestllningar; fyrarna, mlen fr ofrgtliga lustresor;
utkiken med sin prktiga arm- och bengymnastik; hamnen med sina
vinddrivare och sina nattliga sexor ombord; tullkammaren med sina viror
och telegrafen med sitt skna brdspelsbord... , om jag s ock toge allt
blck som nsvisa brevskrivare och fullt misslyckade poeter tt och
sandade med hela Sandhamn, min beskrivning bleve nd... Drfr slutar
jag den och vergr till historien om de skeppsbrutna och kapten F. M.

Det var en frmiddag i medio av oktober -- en nr 4 tjt i knutarna --
brnningarna vrlade -- regnet trummade p rutorna -- med ett ord alla
mjliga djvulska tgrder voro vidtagna utomhus fr att gra en
aftonbrasa med toddy s angenm som mjligt inomhus. Vi voro just
inbegripna i ett livligt samtal om reumatismens frbannelse eller syndens
inflytande p mnniskokroppen samt undrade huruvida Chambord var
flintskallig eller rdhrig o. d., d drren ppnas och in trder en
jtte, ledande tvenne mindre personer med ganska nedslaget utseende, samt
anhll att p kungl. tullkammaren f en sjfrklaring uppsatt om
barkskeppet Neptuns frlisande  Finngrundet.

Presentation.

Kapten M. p Aimo. Kapten F. p Neptun med styrman X.

Sedan gastarna, ty ssom sdana mottogos de, vlkomnats med en styv
bramsegelstoddy och sorgens beklagande var verstkat, uppsattes
sjfrklaringen med tillhjlp av frste styrmannens journal; och anfres
i korthet fljande, vilket sedan skall romantiseras och kommenteras
enligt enskilda meddelanden.

-- Utdrag av journalen, hllen ombord  barkskeppet Neptun, som frdes av
undertecknad, skeppare, hemma i Malm, p resa frn Antwerpen till
Ljusne. -- -- -- --

-- -- -- Den 19:de kl. 4 p morgonen pejlades Eggegrunds fyr uti S.V. 1/2
V. med 5 min. gissad distans och vinden N.N.V. med tilltagande storm.
vra mrsseglet, storseglet och klyvaren fastgjordes nu, mesanen
inhalades p gaffeln, och vi vnde undan vinden. Kl. 5 p morgonen
loggades 4 minuter, kl. 6 4-1/2 min., kl. 7 4 min. med styrd N.O. kurs
och 2-1/2 strecks avdrift frn hllen kurs. O.N.O. 1/2 O. i behll,
allts med summerad distans 12-1/2 min.

Nu kommer det.

Vakten purrades till vndning, men trnade fartyget samtidigt. -- -- --
Kl. 8 steg vattnet i rummet ver klsvinet, och besttningen tillfrgades
om den ansg att ngot mer kunde gras fr fartygets rddning. Alla man
svarade nej och ansgo skeppet vara totalt frlorat och att det endast
terstod att ska rdda livet. Order gavs nu att bten skulle sttas i
sjn, och med stor och gonskenlig livsfara kommo alla man i bten och
lmnades skeppet kl. 9 f. m. Tvenne skepp voro i sikte, varfr ndflagg
hissades, vilket dock ej blev observerat av omnmnda seglare. Kl. 11 f.
m. lade en tremastad skonare back, vilken befanns vara skonertskeppet
Aimo, kapten F. M. p resa frn Gvle till Grimsby, vilken brgade bt
och manskap kl. 1/2-1 e. m. -- --

Hrp inkallades den brgade besttningen, och 13 mrka figurer intrdde
och uppstllde sig i bakgrunden -- de sgo allvarliga ut, ty de hade
frlorat sin lsegendom och det var ju ingenting att skratta t --
tycktes fr vrigt beltna med att f komma i land. Sjfrklaringen
undertecknades av samtliga, och den officiella avdelningen av akten var
ver. Nu inbjdos vi -- brevskrivaren, vilken ssom skrivkunnig bitrtt
vid akten, fick flja med -- att se hur kapten M. kunde ha det p Aimo.

Kvllen hade blivit vacker -- stjrnorna gjorde sig s breda som mjligt
fr att hna kapten C:s fotogenlampa p Kors, vinden satt och visslade i
mrsarna p de frtjda fartygen, och p famnslnga vgor blevo vi
omsider framvrkta till det sttliga Aimo.

Alldenstund bde stewarden och konstapeln ftt g i land, dukade nu
kaptenen sjlv fram i kajutan vad huset frmdde och det var icke
smsaker -- danskt brnnvin, norsk sill, svensk renstek, engelsk cakes,
hollndsk hummer o. s. v., och d slogs drren till brdskottet upp och
s brjades det.

Stmningen, som frut varit ngot blandad, antog nu en betydligt gladare
frg.

Kapten M. frtalde historier p den lskligaste sknska och upphov
jtteskratt under sitt rda skgg, som skulle skrmt nervsa personer,
om ej hans stora gon uttryckt det mest godmodiga lynne.

Kapten F. lt d och d frleda sig till ett skratt, och s frsjnk han
i en djup melankoli, vilken vi naturligtvis uteslutande tillskrevo den
frlust han lidit genom skeppsbrottet. Men det var inte dr precis som
skon fr tillfllet klmde -- han kunde inte lngre ensam bra p sin
sorg, utan mste frevisa ett halvt dussin fotografier av sin kresta.

Styrman X bara t, teg och sg mulen ut.

Nu brjade kapten F. bertta ngra detaljer om skeppsbrottet.

Nr bten sattes i sjn var skeppskatten den frsta som sprang ombord, nr
2 var mrkvrdigt nog kocken, vilken hela resan legat krnk, men nu
terfick sin vigr. -- Inga klder fingo medtagas, ty bten var fr liten
-- endast en sck med proviant och ett krl med bomolja. Sjarna voro
svra, men -- nu kommer en underbar uppgift, som jag p flera sjmns
hedersord ej har rtt att jva -- s snart en svrare sj var i
annalkande utslogs en kvantitet olja och se -- vgen lade sig! Denna
rrelse fortsattes tills Aimo omsider lade bi. Hr visste ock kapten M.,
huruledes han blivit purrad av vakten och varskodd angende en prick, som
ej stod noterad i specialen -- man anlitade strsta kikarn och fann att
det var en ndflagg, man lade back, fll ur kursen -- och i vra dagar,
d man icke allenast icke lr bry sig om skeppsbrutna, ssom tidsdande,
utan till och med seglar mitt igenom dem som g i vgen, var detta ganska
bermvrt. Med ytterligare livsfara lade bten till, och upp sprang en
ung man, barhuvad och med gldjen i gonen, kastade sig i armarna p den
frvnade M. och tackade honom i det han nmnde honom vid namn med det
frtroliga Du. Igenknningsscen. De bda sjmnnen voro landsmn och hade
icke sett varandra p 7 r, d de bgge varit i livsfara p Malm redd, i
det att en ngpanna p en nrliggande bt sprang i luften. -- Slumpen
hade frkat det rrande och intressanta i terseendet.

Brorsklarna voro redan frbi och supn nalkades punschen, d kapten M.
avbrt: Mina herrar, nu kommer desserten -- upptog en smutsig sck frn
durken och ppnade den. Det r kapten F. som bjuder. Ur scken kom fram
en pressylta, en liten fruntimmerspsalmbok och en kolossal ost. Kapten F.
ryckte t sig psalmboken . . . . . . . . . frsta bladet, p vilket stod
. . . . . . . . . . vid _hennes_ frsta nattvardsgng . . . ., vi togo
till oss pressyltan, som svrmor sjlv lagat, och osten, som under de
sekelslnga timmarna i skeppsbten verkligen hade blivit gammal, var
ganska vlkommen fr att dlja tskilliga mer n vanligt sentimentala
svljningar och befanns s ovanligt stark, att trarna kommo i gonen.

Nu kom punschen, och historierna, och visorna. Kapten F. glmde sig och
sjng en yankeevisa, kapten M. en dansk -- jag tror det var om
Christians Moer, en mycket vlknd dansk personlighet av halvt mytiskt
ursprung; sist kom turen till den tyste styrmannen -- han harskade sig,
men fick inte fram ngot.

P tillfrgan frklarade han att han knde sig ruskig, ty han satt i vta
klder och hade frlorat sina ombyten. Inte annat, och nu, p riktigt
sjmansvis, d. v. s. utan spr av prl, kastade jtten M. av sig rock
och vst och fortsatte sitt vrdskap i sticktrjan.

Nu fick styrmannen ml i mun; och tnk, den gamle grobianen sjng en
krleksvisa av det mest oskyldiga slag och berttade i samma vva att han
varit ringfrlovad sex gnger, men alltid haft otur hos fruntimmer,
varfr han till sist i frargelsen gtt och gift sig, samt uttryckte nu
sin stora missaktning fr knet, till bekrftelse varp han upptog ur
byxfickan spillror av en tavelram, ngra glasbitar och en fotografi,
frestllande ett fruntimmer med en liten flicka vid sidan. Om han hade
varit ensam skulle han nog givit ngra vidare jv mot sitt kvinnohat.

Det var redan ver midnatt och kapten F. hade smugit sig in i kojen och
sov ut efter de sista dagarnas mdor och bekymmer. Som vi ansgo det synd
att vcka honom, avslutades samkvmet och vi styrde hem under det
stjrnorna blinkade nnu klarare utver havet -- det stora bindestrecket
mellan himmel och jord.




Huruledes jag fann Sehlstedt.


Klockan r 5 en augustimorgon p Dalar. Solen hller p att arbeta sig
fram ur en hop trasiga Vandykbruna moln i ster, tullkarlarna snarka vid
ppet fnster i vaktstugan, en svart och vit flugsnappare fngar flugor
p gungbrdan ner vid tullbron, dr kaptens ovliga piga i gr stllde en
smrbytta i solskenet; amerikanska flaggan hnger som en kulrt
bomullsnsduk p societetens flaggstng, msarna ta frukost ute p
strmmen. Gstgivaren vaknar, och ser efter om gurkorna frusit, anstller
sina meteorologiska observationer och tar sig en sup inne vid
smrgsbordet; men Dalar sover n; och det r det man vet nere p
tulljakten, dr fyra unga mn i tur och ordning tvtta sig p skansen.
Jaktuppsyningsmannen ligger p kn vid masten och rakar sig framfr en
spegelbit. Solen stiger; tjran brjar lukta i fogarna p jakten,
gstgivaren tar andra supen. Rken stiger ur kabyssen, men den stiger
rtt upp; ingen vind!

Klockan r 6. Sllskapet ligger inne i kajutan och har druckit kaffe. En
och annan chagrinknga brjar knarra p bron, en och annan resrstvel
brjar gnissla mot spikarna, en hel trupp kopparfrhydda barnkngor
brjar smlla ver vra huvuden. Dalar har vaknat. D brjar det
slutligen lukta rk i kajutan! nu r det hr! -- Vilket? --
Vdret!

Loss fr, loss akter! hissa p stora klyvaren, br av, stick p skotet!
Segelsupen r intagen och vi ro ute, p tulljakten, p vg till
Huvudskr fr att drifrn leta upp Sandhamn och se p Elias Sehlstedt,
ty det r ingen av oss som har sett honom eller knner honom.

Vi ro nnu inom msarnas region. Strnderna ro bekldda med lvtrd och
se ut som alla andra strnder. Nu g vi om en udde. Bssorna klara! Vi
ro inom skrakarnas region. Mycket riktigt, dr lg en kulle med
ungskrak. De yngsta springa p vattnet och modern frut. Fadern -- den r
aldrig hemma; fr resten brukar han flyga sin vg nr det gller. Tv
skott och familjen r gallrad. Nu g vi ut genom sista gattet. Detta r
ejderfgelns region. Hr ser frfrligt ut. Bara kala klippor eller
stenar, utkastade som tuvor i ett trsk, och det skulle se ljligt ut, om
inte havet utgjorde bakgrunden. Mitt i denna de skrgrd hjer sig fr
vra blickar vertikalt mot horisonten en besynnerlig pjs. Den ser ut som
en galge, men det r ingen galge, utan vid nrmare pseende en tall.
Stormarna ha brutit av kronan och endast lmnat en gren kvar. Mitt p
stammen sitter en snusfjrding, som en fiskare slagit botten ur och hngt
upp fr att ejdern skall lgga gg i t honom, och det r ejdern nog dum
att gra varje r.

Dr simmar en skara ungejder. Nu brjas vilda jakten. Hal an p skoten,
hissa p toppen, lova! -- fall! -- Fglarna springa p vattnet och sl
med vingarna, dyka och komma upp. Jakten, som seglar vl, vinner p dem,
och snart smller ett skott. En trut, som observerat upptrdet, kastar
sig ned som en pil och frsvinner med bytet som han slukat. Nu hjes ett
skri frn alla kanter. Msar, trnor, labbar, svltor, knipor, krkor
komma dragande i stora skaror. Dr fick en ms en strmming. Han har
redan svljt den. Men det r inte fr sent nd, tnker en labb, ty
djuren kunna numera ocks tnka, och han tar fart och angriper msen uppe
i luften, tvingar honom att ge upp bytet, som redan brjar falla med en
hastighet lika med kvadraten p avstndet eller ngot ditt. Innan fisken
ntt vattenytan, har labben redan tit upp honom och tittar sig om efter
mer. Nu komma havspapegojorna, svarta och dumma fglar, framfr allt
envisa. Om man gr sig besvr och gr i land p en kobbe, dr de ha sin
ktenskapliga tillvaro, kan man sl i hgen med en kpp och dda s mnga
man har mage till, vilket kanske ej vill sga mycket, ty de ro traniga i
kttet.

Nu syns en stor sten med en stng p. Det r Huvudskr. Hundratals
fiskarbtar ligga runt omkring. Detta r strmmingens lsklingsplats.

Emellertid har tskilligt blivit annorlunda under dagens lopp. Msarna ha
blivit hesare, krkorna flyga t land till, himlen har mulnat och vinden
har friskat. Toppen tas ned och lilla klyvaren tas fram. Vinden ligger
emot och vi f kryssa upp till Huvudskr.

Huvudskr r en klippa s stor som Skeppsholmen. Inte ett trd eller en
buske, intet grs, bara ljung betcker stenarna hr och dr. P denna
sten i havet bo ngra lotsar, ngra tullvaktmstare och 300 fiskare
under vr, sommar och hst. Dessa 300 ro inhysta i 10 kojor, uppfrda av
strandgods, snderbrutna ror, utslagna relingar, kvistar, ljung, lera
och jordtorvor. Havet r fr fiskaren den grna duken, som han spelar p.
Om kvllen stter han ut allt vad han ger, sina dyrbara bragder, om
morgonen tar han antingen in ngra tunnor strmming eller ocks
ingenting, eller ocks har han frlorat sin egendom i havets djup. Det r
skrkarlarnas Homburg, detta Huvudskr -- det r bara pistolerna som
fattas.

Nr vi anlnde till Huvudskr blste det redan sina 7 sklpund, himlen
var mrk och havet som blck. Det var kvll. Nere vid stranden, p
havssidan till, stod ett kummel med ett vitt kors p. Det sg ut som ett
altare i ett gravkor. Hr hade en dansk skonare frlist med manskap och
allt. Sjn hade redan brjat vrka och skummet frdes av vinden hgt upp
p holmen. Ljungtuvorna lgo som remmar efter marken, horisonten, som
mrknat allt mer, rck inp, sm holmar frsvunno i en blink, hela marken
dnade, man blev mrkrdd, ty det frefll varje gonblick som om denna
vattenmassa skulle sluka upp hela skret.

Nere p jakten hade man emellertid ftt toddyvattnet i ordning och satt
redan vid tnda ljus och spelade kort p klaffen. Nr detta vl var
undangjort, trevade vi oss i mrkret upp till tullstugan, dr vi skulle
besknkas med en nattdryck. Det var det enklaste rum man kunde se.
Vitrappade vggar utan tapeter, en bnk, ett bord, en sng, i vilken den
vakthavande mstaren lg och rkte ur en svartbrnd trsnugga. Nu tog vr
musikus fram sin Cremonesare ur sin jakarandalda med rda sidenfodret
och spelade ur minnet Rohdes a-mollkonsert. Karlen i sngen reste sig upp
-- uppsyningsmnnen, som sutto p sngkanten, hllo varann om livet och
jmrade sig -- talgljuset i buteljen snyftade och trarna runno s strida
-- katten reste borst p ryggen -- stormen fyllde i pauserna och piskade
flagglinan mot stngen -- jag har aldrig hrt ngot dylikt. Nr han
slutat i ett pianissimo var det s tyst i rummet, att man endast hrde en
trmask knppa i vggen. En fluga som vaknat kretsade omkring ljuset
tills hon med ett surrande kreverade ver lgan. Stormen fortsatte.

Nr vi vandrade ter ned till jakten brann ett och annat ljus i kojorna.
Jag smg mig fram till ett fnster och tittade in. Dr lgo trettio
personer. Vid ljuset satt en gumma och spdde i kort; vid Spiseln satt en
kring och slog i bibeln. Det finns mnga stt.

En storm i augusti r endast en nyck. Nsta morgon var det stillt. Solen
belyste fiskarenas morgonarbete. Man hade just kommit in frn sjn nr vi
vaknade och var sysselsatt att taga ut sktarna. En hade ftt ett par
tunnor p ett varp; i bten bredvid hade man inte ftt ett liv p tv.
Ingen hade frlorat. Havet lg blankt som kvicksilver och sjarna hade
redan antagit formen av lnga dyningar, som nnu kunde bryta p ngra
famnar. Det var ett egendomligt skdespel som nu fretedde sig. Lngt ut
till sjss, dr ngra undervattensrev lgo, sgs pltsligen den blanka
ytan avbrytas, en mrk vgg reser sig mot horisonten, den nalkas frst
lngsamt, nu springer den och i ett upplser den sig i en kaskad av
skum.

Mot eftermiddagen hade det blst upp en liten bris, och vi strckte till
havs fr att kryssa upp till Sandhamn, dit vi berknade komma fljande
morgon i god tid.

Det r en augustiafton. Solen r p nedgende och har endast ngra och
tjugo grader kvar till horisonten. Sllskapet ligger i nattrockar,
tofflor och pipor -- lsande, spelande brde, sjungande -- p dcket,
under intagande av aftontoddyn. Frsta btsmannen sitter i skansluckan
och klackar stvlar, den andra ligger och rker Svarta Ankaret nere i sin
koj. Sverge ligger som en ltt rkstrimma i vster. Lngst i ster synes
en seglare. Seglen ro eldrda av den nedgende solens reflexer.
Kaskaderna drute vid brotten visa sig d och d, men ro nu
rosenfrgade. Havet har samma ton som luften. Det hela r som en enda
stor himmel. Ngra salar ligga och sola sig p ett skr. Nr de f sikte
p jakten utstta de ett blande och kasta sig i sjn. Kamraten med
fljten tar upp ett stycke ur Wilhelm Tell. Om en stund sticker ett mrkt
huvud upp en kabellngd akter om jakten. Fram med lodbssorna! Salarna
ro begivna p musik. Det lurviga huvudet dyker ned fr att ej mer visa
sig, och kustbevakarna anse sig ha gjort en frlust p 30 rdr.

Snart synas fyra andra lurviga huvuden kring jakten, som nu lovat och
lagt upp mot vinden. Sllskapet badar. Detta r ngot, att bada mitt i
havet, simma i den lnga eldgatan solen till mtes och se huru rken
stiger upp ur kabyssen, dr potatisgrytan r psatt, och veta att det
finns brnnvin i klaffen.

Klockan r tolv p natten. Det har redan mrknat och nu borde mnen g
upp, men det gjorde han icke. Men i dess stlle blixtrar det till vid
nordvstra horisonten, men icke starkare n nr man tnder en
stryksticka, och s blir det mrkt ngra minuter igen. Detta r Kors
fyr, Sandhamns frsta fyr, Sehlstedts gamla vn.

Hr berttade uppsyningsmannen:

-- Sandhamn r en tmligen stor by med sm krngliga gator och grnder.
P sista ren, sedan gubben tagit avsked frn tullen och icke lngre
bodde i tullhuset och om kvllen varit ute p ngot parti, gick han
alltid hem efter fyrn. Han pejlade Kors i syd till ost, nda till
skomakarens knut, dr tog han fyren, knuten och en vedtrave i ett streck
full syd och kunde s g baklnges upp i sin grnd och in genom sina
grindar i kolaste mrkret.

Nu gingo vi till kojs, sedan vi ven ftt Grnskrs fyr i sikte och
sledes hade omkring fem mil igen till Sandhamn. Fljande morgon, d vi
vaknade, befunno vi oss strax utanfr fyrarna, som nnu brunno. Solen
skulle just g upp bakom Grnskr, som stod dr lik en gammal borg p sin
hga klippa, omgiven av en ganska vacker granskog. Fonden, ur vilken
solen skulle g, bestod av ltta morgonskyar, kantade med det
briljantaste Cadmium. Hgre upp belystes skyarna redan av solen. Ute till
sjss uppfrdes en annan scen. En ngbt lovade och vntade p lots. Han
sg s osker ut i rrelserna. Den kunde vara ett par mil ute.
Lotskuttern, med sin stubbade rigg och sin rda vad i seglet, kryssade
och tog slag p slag. ngbten hll ned emot honom s mycket han vgade
fr grunden. Det var, som de hade haft frstnd bgge tv. Ett tu tre
drabbade de ihop, ett gonblick, icke lngre n som behvs fr att ge en
kyss, och nu fick ngbten liv och hllning, tog en sker kurs och styrde
rakt p hamnen. Kuttern gick till havs fr att gra flera sdana dr
mten. Nu, alldeles som p regissrens signal, gick fonden. Tabl! Solen
brt fram bakom Kors, fyren slcktes i samma gonblick, och himmel och
hav stodo i lgor. Grnskr drjde ngra minuter nnu -- gubben B. gr
inte s fort i trapporna han -- och msarna skrattade t honom och
ljorna tittade upp fr att se om det var ngot mankemang med
maskineriet. De knde troligen gubben B., ty han skulle ha lagt fingrarna
p sitt astronomiska ur och svurit p, att solen gtt fr tidigt. Vi togo
i land vid Kors brygga och beslto att sova till fulla morgonen fr att,
efter att ha besett fyren, strcka in till Sandhamn.

Det fanns i sllskapet en ung, nervo-bilis person, som lst fr mycket
estetik och ftt fr litet stryk i sina dar. Denne skillde sig frn de
sovandes antal och gick i land. Jag hll utkik p honom och sg snart
hans sittande konturer avteckna sig mot luften frn en klippspets vid
stranden. Han tog fram papper och penna. D visste jag huru det stod till
och gick lugn till kojs.

P morgonen, nr jag beskte platsen, hittade jag en mngd papperslappar,
vilka jag sammanfogade, och fick ihop fljande drskap, som hr nedan
meddelas till varning fr dem, som frlst sig p en knd
havsfrfattare.

    Jag lg p kabelgattet,
    Rkte fem bl brder
    Och tnkte p intet.
    -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
    Havet r s grnt,
    S dunkelt absintgrnt --
    Det r bittert som chlormagnesium
    Och saltare n chlornatrium;
    Det r kyskt som jodkalium.
    Och glmska, glmska
    Av stora synder och stora sorger
    Den ger endast havet
    Och absint!
    O du grna absinthav,
    O du stilla absintglmska,
    Dva mina sinnen
    Och lt mig somna i r
    Som frr jag somnade
    ver en artikel i
    Revue des deux Mondes.
    -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
    Sverge ligger som en rk,
    Som rken av en Maduro-Havanna
    Och solen sitter bredvid
    Som en halvslckt cigarr.
    Men runt kring horisonten
    St brotten s rda
    Som bengaliska eldar
    Och lysa p elndet!
    -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

Vi stego upp i fyrtornet, beledsagade av fyrmstaren, vilken icke tycktes
ha ftt tala med mnniskor p lnga tider, ty han ville aldrig slppa
oss.

ntligen nalkas vi mlet: Sandhamn. Vi se redan folk p bryggan. r det
dr Sehlstedt? -- Den dr lnga? -- Nej, det r tullinspektren! n den
dr korta! -- Det r bogserkaptenen. -- -- Vi blevo mottagna p det
vnligaste och frda ner i trdgrden, undfgnade med frukost och punsch,
upptckte att vi kunde sjunga kvartetter, och det blev middag. Men var r
Sehlstedt? Man iakttog en viss reserverad tystnad var gng hans namn
nmndes. Vi sgo drrstycken uppe i tullhuset, mlade av Elias sjlv, vi
sjngo hans visor efter frukosten med pianoackompanjemang; men han sjlv!
r han dd, eller sover han? ntligen ombeddes vi att i sluten trupp,
under tullinspektrens anfrande, med sng tga upp och hlsa gubben. Vi
gjorde s, travade genom den rysliga sanden upp till en backe, dr en
rdmlad stuga stod. Den sg precis ut som alla andra stugor med en
frstugukvist; p en rabatt ngra dahlier och litet reseda. Ovanfr
drren satt ett frgyllt posthorn. Vi stmde upp och stodo i andaktsfull
tystnad, vntande att f se det glada huvudet sticka ut genom ett
fnster, som stod ppet! Sngen var slut! Nej, det blev ingenting.
Slutligen gick vr anfrare in och kom efter en stund tillbaka med
mannen, som syntes besvrad. Vi fingo sedan hra att han i sin blygsamhet
ej tyckte om ngra hyllningar eller frevisningar. Vi blevo frestllda.
Han bad oss vara vlkomna, och s blev det tyst! Ja, s skulle vr
nyfikenhet ha blivit straffad och historien varit slut; men den gamle,
som strax drp gick in, lmnade oss i sktet av sin familj. Han terkom
dock snart nog med konjak och vatten och hade skakat allvaret av sig. Nu
deltog han i sngen, var vnlig och blid, men frefll aldrig rtt glad,
och det troliga r, att han icke hade mycket att vara glad ver. En
illasinnad kamrat inom verket och Sandhamnsbo hade upptrtt p ett gement
stt mot den gamle, och nu hatade han sitt gamla Sandhamn och skulle
aldrig stannat dr en dag lngre, om han ej innehaft posttjnsten. Efter
ngra timmar lmnade vi den vlvilliga vrden, och han visade sig ej mer
den dagen. Det fanns dock en autografsamlare, som p eftermiddagen
avskickade ett brev, p vilket han kostade en rekommendation, endast och
allenast fr att f Sehlstedts autograf. Varfr skulle du stra den
gamles middagssmn! Frlt honom frn din himmel, Elias; det var fr sin
ffngas skull han gjorde det och icke fr din!




P Kanholmsfjrden.

(Ett referat.)


Kanholmsfjrden ligger som en cirkus.

Vita mrren gnggar i sina brdfogar och Har-kvarnen strcker p armarna
och hjular p skogsbrynet -- Kanholmsfjrden ligger som en nysopad
dansbana, och sydvsten spelar Upp en dubbelrevad mrssegelspolska.
Roslagarna ha valt Fjordholmarna till kldloge, och landsortstruppen
rustar sig till frsta representationen. Hr uppstod en paus, varunder
prisdomarna justerade sina ur, skdarna besl sina plaids, brassa
rockarna fr babords knappar och leta fram sina sjtermer fr att ha
klara. Roslagarna plocka sten i sina btar, vilket fr dem r lika med
att reva. Just som rikets 2,499 prster sga amen och solen visar tolv,
brinner ett skott av frn chefsfartyget, lika precis som kanonen i
Palais-Royal. Roslagarna hissa p, klippa med vingarna och gra slag t
fjrdens norra gtt. Andra skottet brinner av. Vndning fr styrbords
halsar. Nu gller det! Nr 12 Johannes Sderman, hala an styvare om du
skall ha frsta priset; hll inte fr krt, din snlvarg! Familjen
Sderman sitter uppklttrad p lovarts lring och viftar med mssorna nr
Sagan passerar akter p Frdig.

Varfr vnder inte Britannia? Tnker hon ligga ver Fjordholmarna i nsta
slag? Duger inte. Jas, hon r vingskjuten. Klofallet har sprungit och
storseglet hnger som en trasa. Adj med dig, och Britannia frsvinner i
norr och str snart i ton med det blnande landet. Men vinden har redan
blst ut de brinnande frbannelserna, och nr 2 finnes inte mer bland de
tvlande. Johannes Johansson ska lra sig att reva, s slipper han sdant
dr. Och s gick det fr fullt -- alla tolv. Nu har Vingker gtt ver
till andra stranden och lagt sig mellan Vita mrren och Skarp fr att
utgra mlet och skta sin del av kontrollen. terigen en paus, varunder
Roslagarna arbetade nere p stra delen av fjrden, och de lustfarande
ngbtarna frde varjehanda musikaliskt ovsen p vstkusten. Nu komma de
dngande frst close akter om oss och sedan fr styrbords halsar fr-om,
fr att sedan g upp ngra kabellngder och lgga sig i l om Skarpn,
dr de snart alla 10 -- en till utom Britannia hade p ett obekant stt
frkommit -- lgo i rad s lugnt och stilla som de bruka i Nybrohamnen.
Hr hade dock passioner varit i rrelse och en liten tvekamp utkmpats
fr-om Vingker. Fyran och elvan hade nmligen passerat aktern ungefr
samtidigt, dock s att fyran lg ver och sledes hade rttighet att
vnda frst. Elvan ansg dock listigare att gra slaget i l om fyran,
varigenom hon visserligen riskerade att frlora vinden, men ocks hade
utsikter att komma frst eller g i kvav. Nu ville det sig s, att fyran
var en hetsig herre, och gr han vndningen tvrt, nr han mrker
medtvlarens avsikt, och hade han full rtt att segla ner elvan, men
denne uppgav s livliga ndrop, att kamraten lovade och slppte fram
syndaren, som eljest ofelbart skulle ha blivit krossad mot ngarens stv.
Men segelsllskapet? Ja, det vet ingen var det hller hus, eller nr det
skall brja manvern, frrn ngon upplyser om att de hlla p som bst
att segla, och verkligen sknjes en och annan vit flck i fjrran, inte
strre n en ms i naturlig storlek. Frstoringen kas. Nu ro de hr.
Mathilda, tvrigt sto, vrdigt att vara fallet efter Ariel och Dagmar,
frt av ryttmstaren Harmens. Men se hur vl han sitter; i samlad galopp
vnder han och s med strckta tyglar full trav, skummet frser om
bringan, sidorna lddra sig. Hr behvs varken sp eller sporrar, och
inte dammar det heller och inga hundar och inga gatpojkar! Vad tycks om
sdan lpning? S kommer Violet, en vacker lady av bsta familj, kastar
med huvudet bakt och r skn som dden. Varfr skulle du vara snl i
sista gonblicket? Din herre och man skulle eljest ha ftt dricka din
skl ur en silverbgare i marokngsfodral! Det dr kldde dig inte, skna
Violet, svida icke det var artighet mot den vackra Danskan, som frvred
hjrnan p alla karlar den dagen. Och sedan Ariel! Meyers lexikon vet
inte om det skall stta dig bland luftandarna eller vattendemonerna, och
sannerligen jag vet det heller! Och sedan den vackra Danskan med sitt
etatsrd och sin stora klyvare. Det fanns en gammal btlskare ombord p
vr ngare, och nr han fick se Naja greps han av en sdan passion till
den skna, att han under senare delen av frden frsjnk i ett djupt
svrmod, s att han varken t eller drack!

Detta r ett mycket egendomligt fall av mania. Emellertid

Sejlene faldt,

da steg det:

-- Hvor er Ormen Lange,

kommer ikke Olaf Tryggvason?

Ja, s steg ropet! Hvor r Dagmar? Kommer icke Dagmar! Nej, det kom ingen
Dagmar; hon hade frlorat klofallsblock, och utan en sdan r det
omjligt att segla. Och inte kom tullkostern Alice och inte Esther med
sin stora topp och inte Alma och inte stadsfiskalen med sin Sigrid och
inte Eol och inte Gurli. Men Brenda kom och Embla och Nornan och Mary och
Falken och bgge kostrarna Tryggve och Maria. Och s blev middagen
frdig, och sedan fingo vi ta i land vid Skarp och se p Roslagarnas
pristagning. Det r en ganska vacker hussljd detta Roslagsboarnas
btbyggeri, som egentligen bedrives i Vddtrakten. Dr gr man till och
med skonare och briggar som bevaras av ngra bondpojkar, vilka aldrig
varit till sjss, men nd ge sig ut p lngresor och leta sig fram bde
till England och Frankrike. Huru lngt de drivit sin frdighet, kan man
finna av uppgifterna, som utvisa att storbten Sagan tillryggalade banan
endast p elva minuter lngre tid n Ariel. Tnk om en Sagan eller en
Bernhardina en dag skulle f den ran att tvtta sina tjriga bogar i en
Ariels aristokratiska klvatten och knna en tretungad flagg p sin
oskrapade gaffel! Elva minuter ro ingen evighet och vrre har hnt!

Solen har emellertid brjat sjunka bort ver Stavsns, och landen f
frg. Harkvarnen, som hela dagen gtt fr bottenrevat, har nu lagt bi.
Vita mrren kastar en skugga stor som Cheops' pyramid, och mstaren p
Kanholmsfyren slr p olja. Svrtorna komma strckande och leta upp sina
nsten, sedan musiken och svordomarna lagt sig. En ung stockholmare, som
aldrig sett havet eller havsvatten, skiljer sig frn sllskapet och gr
med brdskande steg ner till stranden. Sedan han sett sig frsiktigt
omkring, hmtar han upp en handfull vatten och smakar. Det r verkligen
salt! Ja, det r det! Sedan tar han upp ngra tngblar och undersker
dem noggrant. Det r verkligen tng! Ja, det r det! Sedan kastar han en
vittomfattande blick utt Dalargattet! Detta streck r havet; och han
fotograferar tavlan p sin nthinna. Om han kunnat drja ett par timmar
till, skulle han ver sydstra landet ha ftt se Sandhamns fyrar; tv
gon, som hlla utkik i mrkret, det ena alltjmt ppet, det andra d och
d varnande med en betydelsefull blinkning. Men ngvisslan och fanfarerna
kalla honom tillbaka, och Kanholmsfjrden ligger snart lika tyst och
sorglig som den brukar om vardagarna, vgorna ta av sig sina vita luvor
och g till kojs; det stiger ett mrkt moln i vster; solen har ledsnat
p spektaklet och tycker att det kan vara nog, allting gr hem och lgger
sig. ro vi i vg n? Se s dr ja! Loss!




Markus Larsson advokat


Fr ngra r sedan avled historiemlaren D. i en vindskammare lngt upp
p Norra Badstugatan. Mannen kom mycket riktigt i jorden, blev ngon tid
drefter synlig i Illustrerad Tidning och beledsagades till glmskan av
ngra medlidsamma biografiska upplysningar. Vore icke hans namn upptaget
i Boijes mlarlexikon och hade icke Carl XIV Johan frevigat hans
bataljmlningar p ett slott, skulle mannen ovillkorligen varit dmd till
frintelsen.

Dahlstrm tillhrde nmligen den sortens mnniskor, som tagit till sin
uppgift att stta sig med folk, och denna sin uppgift vidhll han
konsekvent, vilket icke skulle ha varit frenat med ngra vidare obehag,
om han haft tillrcklig tur, men detta mtte han p ett eller annat stt
ha saknat efter som han aldrig blev ngot, som man sger.

Emellertid var gubben en rans man med gammalmodiga vanor. Lngt bort p
Badstugatan, p andra sidan om Surbrunnsgatan, hade han, som nmndes, p
gamla dagar slagit sig ner och hyrt en vindslgenhet med trdgrdstppa,
som jag i egenskap av bekant pojke till hans pojkar hade njet att grva
och ansa. Denna min lust fr trdgrdssktsel, som likvl egentligen
vaknade vid hstarbetet med ppeltrden, frskaffade mig entr i huset,
dr jag snart fick mig lagda varjehanda sm uppdrag, bland annat att st
modell eller kolorera planscher. Och att Dahlstrms ofrmga hrrrde av
frakt fr eller brist p modell, ssom en biograf psttt, vgar jag
allts jva, och det kan kostymfrvaltaren vid de kungl, teatrarna
likaledes gra, ty s granna klder som vi d fingo bra, har jag aldrig
varken frr eller senare burit, och de voro just hmtade ur teaterns
garderob.

Om figurerna nd blevo inkorrekta, s var det mitt fel och icke
snernas, ty den ldste var en jtte till kroppen och skapad till Carl
X, vilken konung D. som oftast lskade att framstlla. Den andra sonen
var en lng rkel med ett Pfaltz-Zweibrckiskt ansikte och tjnstgjorde
som Carl XI.

Denne son r nu dd, och Carl X r farmer i Sydstaterna.

Det var en afton tta dar fre jul. Jag stod utkldd till dalgosse och
bar p en litografisk sten, som skulle frestlla en dalkarlsklocka.
Gubben satt och tecknade: de bda Carlarna stodo och kolorerade
litografier p ett strykbrde samt tittade d och d hnande efter mig om
jag skulle trttna.

Det drog i armarna och bultade i pulsarna, men jag hade fast beslutat mig
att icke' trttna frrn gubben sjlv sade till om att upphra. Detta
glmde han dock vanligen. D ppnades drren, och in trdde Markus
Larsson som rddaren, ty gubben steg genast upp och hlsade honom.
Larsson var nmligen en av de hgst f, som ngon gng beskte den gamle,
och D. var frtjust i honom, ty han disputerade s bra och hade mycket av
D:s oppositionslynne i sig, vilket gjorde hetsiga diskurser mjliga.

Larsson befallde genast fram romtoddy, och samtalet var snart i gng.
Larsson yttrade sig alltid med en avgjord bitterhet mot allt vad
mnniskor hette och avlades att lgga i dagen en hrdhjrtenhet och
cynism, som var honom alldeles frmmande, ty han var i grunden en mycket
lttrrd natur, vars goda hjrta ofta frsatte hans person i brydsamma
omstndigheter. Samtalet kom hndelsevis in p kapitlet om att hjlpa,
och Larsson yrkade avgjort p att man aldrig skulle hjlpa ngon
mnniska, ty det vore att korrigera Frsynen, som snde bde gott och
ont. Hrvid uppstod en ytterst lngspunnen och djupsinnig tvist, som
ndades med att Larsson berttade ett ventyr om huruledes han en gng
skaffade en mnniska tv rs straffarbete, d han ville hjlpa honom frn
tre mnaders enkelt fngelse.

Det r denna skildring jag skall ska tergiva i Oratio recta ssom den
d stod fr mig under det han berttade. Historien var visserligen endast
mnad att meddelas upplysningsvis, men under gngen av berttelsen, som
han med sitt ofantligt utvecklade frgminne smningom terkallade i alla
dess detaljer, insg han att den i sig sjlv ej var nog intressant och
drfr mste mlas p, ty att han skulle minnas vad han tnkte vid
kortspelet eller huru luften sg ut vid den timman, d han passerade
Skgga, kan icke grna vara mjligt. Emellertid fick jag vara vittne till
ett arbete, som p en gng var diktarens och mlarens, som jag
visserligen aldrig frgtit, men som jag bst kan framkalla ur minnet
genom att frestlla mig berttaren. Nr han gav en naturskildring rrde
han handen ssom om han frt penseln, och nr han talade om solnedgngen
sg jag reflexerna i hans ga. Jag sg huru novembervinden blste genom
hans mrka, yviga hr; huru mustascherna hjde sig av indignation nr han
stod infr domaren, och huru ett besynnerligt vekt ursinne gnistrade ur
hans gon nr han, hnande sig sjlv, parodierade sitt frsvarstal. Hela
mannen verkade som cinnober och asfalt, hans livfrger.

Det var sol och det var likbr, eldsken och natt, kanske ven ngot
avgrund och lgor. Han tillade sina substantiver epitet, vilka verkade
som rtt bredvid bltt; adverber frn mrkrets regioner togo adjektiver
frn himmelen under armen; han gjorde ett superlativ ver superlativen
utan att begagna svordom, och han komponerade med toner: det var
frglran, tillmpad p sprket.

Han fantiserade kanske strsta delen, men det var vackert, och drfr
vill jag frska att terge det; kan jag det icke -- d har ocks jag
fantiserat.


=Markus Larssons berttelse.=

-- Det var i brjan av december fr s och s mnga r sen -- det minns
jag inte. Sandhamn lg som ett fyrfartyg ankrat i havet. All frbindelse
med land var slut, ty det varken bar eller brast, och man hade
provianterat fr tre mnader. Fyrarna voro icke slckta, ty havet gick
nnu ppet, men man hade icke sett ett fartyg p tre veckor.

Det var eget att iakttaga huru infamt goda alla mnniskor blevo s snart
vintern kom. Alla smstadstvister upphrde. Man spelade sitt domino p
lstugan i all fredlighet; man lnade till varandra n det ena, n det
andra till livets uppehlle, ty man kunde aldrig sjlv g sker frn
brist.

Det var, nog av, en decemberafton. Snn hade redan fallit och satt sina
vita verdrag p kobbar och skr. Det blste en dubbelrevad
mrssegels-kultje, och termometern fll. Telegraftrdarna sjngo
jmmerligt om kommande kyla. Lotsarna sutto inne och drmde vid ofantliga
teknorrar om torra klder och varma bddar. Men p telegrafstationen
sutto jag, telegrafkommissarien och den infrusna prsten p Mja, som
inte kunde komma hem i brist p lgenhet, och spelade wira. Jag har
alltid hatat kort, men drfr roa de mig ibland.

Vi svalkade oss med romtoddar ur stora glasbgare, tillhrande
telegrafverket och avsedda fr lokalbatteriet. Jag hade just tagit bort
prstens turn sju med en gask p fyra och skulle till att visitera
talongen. Spelet var galet, men jag berknade mitt folk.

Kommissarien var en frsiktig rknekarl, prsten en deciderad kanalje,
som  sin sida tog mitt lynne i berkning och visste att jag skulle
missknna honom. Jag ansg allts avgjort att han icke hade ngra kort;
den andra hade ett sjuspel och jag sjlv icke ett kort, allts skulle det
finnas ngot i talongen. D brjade med ens relaiet att skramla... -- --
-- . och ovanp det . -- upprepade gnger.

-- Det r bara mamsellen i Vaxholm som vill prata, sade kommissarien, som
icke ville frsaka njutningen av att se mina illusioner om elva spel g
verbord. Skramlet fortfor. Jag plockade och vnde p lapparna utan att
f syn p en enda figur.

Nu blev larmet vrre.

Det eldade om donen, det frste med utropstecken och det haglade
skllsord, tills slutligen klockan brjade ringa; d steg kommissarien
upp, och jag lade mig.

Det var Stockholmarna. Sedan ngra officiella okvdinsord blivit
utvxlade och lodet uppdraget, framkrp fljande 20-ordiga
privattelegram, som fr visst folk blev uppslaget till en rtt sorglig
historia.


=Lotsldermannen, Sandhamn.=

Skonerten Jensina avgtt Malm. Vntas mjligen i kvll. Utkik av nden.
Ankra p banken. Bogserare telegraferas.

                                                 _Flygarsson_.

Nu blev det oro i byn, och f minuter drefter syntes tvenne lotsar med
nattkikaren klttra upp i tallen, vilken tjnade som utkik och varifrn
man kunde se nda till sex mil ut till havs.

Klockan tta rapporterades en lanterna synlig i syd till vst. Kuttern
gjordes klar, och 6 man rustade sig till frden, som lovade att bli rtt
intressant, ty mrkret var ogenomtrngligt, sntjocka vntades, och sjn
var svr, allt omstndigheter som gjorde att jag beslt flja med.

Snart hade man skottat snn av dck och revat det av frost styvnade
storseglet. Under tiden satt jag nere i kajutan och vrmde mig vid
kaminen. Vid den svaga belysningen av ett talgljus tog jag interiren i
betraktande: fyra britsar med frskinnsfllar, en dragkista med klaff,
ett lotsreglemente, en psalmbok och ngra brdkanter, avsedda till
brnnvinet.

Inom ngra minuter mrkte jag av ljusstakens rrelser att vi voro utom
hamnen; jag surrade staken och stuvade psalmboken och reglementet.

Nu brjade bten att hugga, s att brdknallarna hoppade av
frskrckelse, och i nsta gonblick lg jag utstrckt baklnges som i en
gungstol. Jag gick upp och tog mig fram p det isiga dcket, tills jag
kom till kabelgattet, min favoritplats. Jag hade berknat att f hlla
mig i fockstaget, men det var redan upptaget. Dr stod Otto Viklund, en
ung lots, och stirrade ut ver havsytan.

Jag sporde an honom, under det jag hll mig fast i spnntamparna p hans
pls.

-- Vem har uppassningen i kvll?

-- Det har jag.

-- r Otto rdd?

--  fan heller; men i kvll knns det s underligt!

Karlen var vit om nosen och sg hemsk ut.

-- Vad har hnt?

-- Om han r tyst fr han vl hra!

Jag blev litet -- jag vet inte hur jag skall sga -- men situationen var
gynnsam fr vidskepelse. Vi hade just slppt Kors och hllo kurs ut
emellan Sdergrundans och Stlbdans bojar.

Framfr oss endast en mrk vgg, s tjock, att man liksom knde huru det
skulle ta emot nr som helst, och p vggen tv ljuspunkter. Den ena
Grnskars fyr, lugn och orrlig; den andra skonarens lanterna; orolig som
en lyktgubbe, n uppe, n nere. Och s i mrkret hjde sig en nnu
mrkare kropp; det var en sj. Han reser sig hotande, hgre n vra
huvuden, han gr mot oss, han springer ljudls -- nu r han hr.

Nu blixtrar det till; mitt p den mrka vgen str en ljus cirkel, och
vid skenet ser jag den hemska grna frgen, som i nsta gonblick blir
likvitt. Vi ro uppe p vgen och skummet yr omkring oss, men terigen
ser jag den lysande cirkeln flamma till och frsvinna i mrkret. Jag
rycker lotsen i rocken s att det brakar i knapparna:

-- Sg du inte?

-- Jo visst, det r frn vr lanterna!

Jag vnde mig om, och ljuset frn lanternan, som vi hade hissat p
toppen, fll mig i ansiktet. I detsamma hrdes ett klmtslag, tungt och
dovt som en brandsignal. Nu var det lotsens tur.

-- Hrde han? viskade han konvulsiviskt, och jag knde huru hans
andedrkt rimmade sig i mitt hr.

Ett klmtslag till!

Jag knde att jag frs nda ner i stvlarna och att hren reste sig p
plskragen. Ja, aldrig i mitt usla liv har jag knt mig s liten, ty jag
stod mitt emot det ofrklarliga. Ingen kyrka fanns p tre mils avstnd.
Ngon klockprick finnes ej i hela Svenska skrgrden, skonaren kunde icke
ha en s stor klocka, och till p kpet kom ljudet nedifrn.

-- Detta betyder ngot, sade lotsen, ja, ja, jag vet nog att man inte kan
undg sitt de. Vet herrn jag ville lega ut vakten i kvll och bjd
pojkarna tio riksdaler, men ingen ville! Vi f vl se!

-- Tror Otto p skrock?

-- Man ska inte kalla fr skrock det som inte ret!

Jag lt samtalet vara slut, ty jag hade just ingenting att tillgga.

Vi voro snart ute p flacket och hllo ner emot skonaren, som kryssade
fr att komma in. Om en halv timme hade vi honom rtt fr-ut och hllo
oss nu efter fr att passa p nr han skulle vnda.

Nr vndningen var gjord, brassade han back och lade upp mot vinden.

Det avgrande gonblicket var inne.

Kuttern hll fullt och skt akterifrn fram utmed lsidan. I detsamma kom
en sj, lyfte oss upp i jmnhjd med mrsen, och med ett sprng satt
lotsen uppe i vanten. Jag kastade en blick ned p skonaren, och den
versikt jag hann taga verkade lugnande. Konstapeln, som stod i ppna
kabyssdrren, skakade grtkitteln p krokarna; kocken skurade knivar;
kaptenen tittade ut ur kojen i skjortrmarna och hlsade ett lugnt
godafton; alla man stodo klara vid brassarna -- det var en bit hemliv i
msperspektiv p ett par sekunder -- och vi voro ter ute i mrkret.

Jag gick ner, lade mig p en brits och funderade. ven jag hade blivit
vidskeplig.

Drp tog man upp brdkanterna frn durken och serverade brnnvin.
Kaminen rdgldgades av de hyggliga lotsarna, som svepte mig i frskinn
och tvungo mig att liggande spela smutsiga kort p byrklaffen.

Under en animerad mariage inlupo vi ter i hamnen och mottogos icke av
ngra oroliga hustrur eller jmrande barn.

Jag sov mycket illa om natten och hrde i smnen huru man knackade p
fnsterrutor, ropade namn p lotsar och bullrade med rundhult.
Dessemellan tog blsten ett tag i takresningen, gastkramade skorstenen p
min stuga och trngde in mellan hull och skinn, s att de lossnade
tapeterna lossnade n mera och ett regn av murbruk smattrande rann ned
mellan rappningen och tapeten. Tittade jag d upp, blinkade Kors fyr med
sitt klipska ga liksom ville han viska om ngot -- men jag hade ingen
hg att hra p, utan krp ned under tcket.

P morgonen passerade jag vid min vanliga promenad grupper av tystltna
lotsar med hemlighetsfullt utseende. Det hade hnt ngot. Jag frgade,
men fick undvikande svar. Slutligen talade man om att Otto hade satt bort
skonaren. D ringde det i ronen p mig, och jag tnkte p klmtningen.

Framt middagen kom bogseraren i land med den brgade besttningen och
den frolyckade lotsen. ldermannen stod nere p bryggan och tog emot.

-- Hur i Herrans namn har du burit dig t, Otto?

-- Jag vet inte, jag; det var mitt de. I fjorton r har jag frt in
fartyg och i mycket svrare vder, men nu skulle olyckan vara framme, och
d kunde ingen hjlpa, svarade Otto med fullkomlig resignation och
frfll i tystnad.

Hrp brt kaptenen p skonaren ut i en skur av frbannelser ver lotsen
och lovade att ta ut ersttning till sista skillingen, om s lotsen
skulle g ifrn grd och grund. Detta gjorde ett starkt och obehagligt
intryck p alla de nrvarande, och jag avlade i tysthet en ed att hjlpa
lotsen, om ngon van var, skulle det ocks g lst p skepparen, ty jag
knde p mig att lotsen var oskyldig, och att det fanns dolda motiv, dem
jag fr en upplyst domare skulle dra fram i dagen.

Sllskapet for till staden, lotsen fr att avvakta krigsrttens hllande.
Jag var ute och sg bergningsarbetet samt gjorde studier -- ovanligt
sorgliga.

Drp skaffade jag mig ett sjkort, ett lotsreglemente och Klints
navigation samt brjade studera. Sedan jag s under frmiddagarna
observerat platsen och pejlat fyrarna, sammankallade jag de sex som varit
p vakten. Jag frgade dem om de hade ngot tt anfra till kamratens
frsvar.

De hade ingenting.

Kompasserna hade befunnits nyjusterade och riktiga; vdret var mulet, men
ingalunda disigt; sjlva mrkret var gynnande fr fyrarnas pejling, och
strmsttning fanns inte drute. Saken var allts ofrklarlig. Lotsen var
knd fr stor ordentlighet och brukade aldrig supa, men han hade varit
litet besynnerlig dagarna frut, ty hustrun hade just d varit mycket
sjuk, och han hade vakat om ntterna.

-- Dr ha vi en punkt, tnkte jag.

-- Vad straff tror ni han fr?

-- En tre mnader!

-- Straffarbete?

-- Det blir vl fngelse, som vanligt.

-- Han skall vid min salighet g fri, s sant jag heter Larsson, nu svor
jag p't!

Gubbarna sgo frvnade p mig; jag tackade dem fr upplysningarna och
gick.

Otto kom tillbaka, nedslagen, och hade erknt allt. Nsta krigsrtt
skulle sitta om tta dagar, och d skulle han f sin dom. Jag tog honom
i enskilt frhr och fick smningom ur honom sex fakta, som jag ansg
vara friande; dock fann han skamligt att skylla p hustruns sjukdom.

-- Var du lugn, min gosse, och se om din gumma, s fljer jag med dig
till stan nr du skall in nsta gng, och lita p mig, du!

Den stackars lotsen gjorde s ven. I fyra dagar skrev jag hans
frsvarstal, och sedan lrde jag mig det utantill. Detta var nstan det
vrsta. Mitt ver n, p andra sidan utkiken, lg stranden alldeles
blottad fr havet. Nr d det blste havsvind, kunde sjarna vrka sig
mnga famnar upp p den slta sandstranden, och det var dit jag begav mig
fr att f en lmplig lokal fr min fingerade sjkrigsrtt.

Rtt ut till havs syntes de tv masterna snett skrande horisonten; strax
i ost Svartbdans spira, och lngre bort Grnskars fyr.

Dr kom en lng, genomskinlig sj; han var vit i huvudet: det var
auditren. Jag sprang ut p sandbottnen nr tersvallet drog sig
tillbaka, och strax kom en stor, tjock, grn kommendrkapten och sopade
ut mina spr, men lg i nsta gonblick krossad vid mina ftter. Jag
talade mot vinden och vgen; sandhavren bjde sig och slopades, men reste
sig igen tills nsta vg kom. Nr jag hunnit till mitten av talet, glmde
jag bort resten och fortsatte p fri hand, kom ifrn mnet, och slutade
med en frtvivlad bn om nd.

Detta frargade mig, ty jag stod endast p min rtt, och jag njt nr
sanden piskade mig i ansiktet som en bestraffning fr min feghet.

Krypande uppfr klipporna, ty vinden skulle ha slagit omkull mig, begav
jag mig upp i skogen, t ngra ruttna lingon och brjade om igen fr mitt
nya auditorium.

Den sjunde dagen var inne, och vi skulle resa. De inre fjrdarna t
Vaxholm till hade varit isbelagda, men blivit uppbrutna av en stark
ostlig vind. Otto, hans broder och jag skulle antrda den svra frden,
seglande i en liten ppen bt. Klockan 12 p middagen stodo vi reskldda
nere vid stranden. Det var ett par grader kallt, vdret var klart, och
med den vind vi hade, berknades 8 eller 10 timmar till Vaxholm, dr vi
skulle ligga ver natten.

Jag var beredd p allt, och sedan vi inne hos ngra lotsar ftt
tskilliga frdknppar, hade modet stigit i en s oerhrd grad, att jag
icke fastade mig vid att bten endast var avsedd fr tre personer och
nd lastad med en strmmingsfjrding, tta tomma brnnvinskaggar och ett
par sckar med klder, s att, nr vi krupit ned, btkanterna endast lgo
ett kvarter ver vattnet. Storseglet, en strre uppsprttad sck, och
focken, i frhllande drtill, hissades p, och vi voro till sjss. Otto
satt till rrs, brodern sktte focken, och jag satt midskepps vid
strmmingsfjrdingen.

Sinnesstmningen var alls icke melankolisk. Jag trakterade en mungiga,
som jag ftt av en hollndsk sjman, och brodern sjng yankeevisor. Vi
rkte vra snuggor i samma lugn, som om vi suttit hemma. Solen brjade
redan att rosfrga snn p de stra kobbarna, d vi anlnde till
Smrasken. Hr plockade man litet sten i bten. Detta frefll mig
misstnkt, men man skyllde p Kanholmsfjrden och p den friskande
vinden. Vi lade ytterligare i land p Hasselkobben, dr supen av samma
namn togs, ty nu skulle vi ut p ppna sjn.

Solen gick ned, och i vstra horisonten hade mrka molnmassor hopat sig
som berg. Ibland brusto de, och ut ur den svarta vggen flt, som ur en
vulkan, en massa rtt ljus, s intensivt, att gat blndades och sg
allting nnu svartare sedan. Det brjade stnka framifrn stven;
samtalet tystnade; snuggorna slocknade; sjarna blevo allt hgre, och
btens rrelser oroligare. Man knde varje nyck av vinden. D ryckte det
till i seglet, lsidan lg under vattnet, och det forsade om ftterna.

-- Stick p skotet! skrek jag ofrivilligt.

-- r han rdd? frgade Otto och hll an lika fullt. D teg jag. Bten
pressades nu fram med slaksidan s hrt, att intet vatten kom in mera. I
stllet slog sjn ver frn lovart. Framt gick det, s att det pep
om'et. D sprang fockskotet. Bten girade till, seglet flaxade och slog
s olycksbdande, att jag verkligen blev rdd. Hela fretaget syntes mig
s oerhrt ofrskmt, s ljligt djrvt, att jag brjade skratta. Jag
satt liksom mitt i sjn. Vatten in i bten, halvkrossade sjar bak
ryggen, skummet som ett yr fram i fren, och lsidan ett kvarter under
ytan. Emellertid brjade jag frysa, ty vattnet gick ver plskragen och
sg sig ner efter ryggen. Ftterna voro i vattnet till smalbenet.

Snart var skotet lagat, och vi i full fart igen. Jag brjade tnka ver
belgenheten. Otto hade krupit upp p lovartsidan. ver kavajen hade han
dragit en vit sticktrja, som gjorde ett lika kallt intryck, som det av
skjortrmar. Den sista rda solreflexen fll p hans mrka ansikte. Varje
gng jag varnande tilltalade honom, svarade han med ett dovt skratt och
blev drefter tyst. Var han drucken? Det vet jag ej n i dag. Eller
tnkte han segla oss i kvav i sin frtvivlan, ty han var frtvivlad,
fastn han hll god min. Jag knppte emellertid upp plsen, fr att vara
beredd, upptog frsiktigt min kniv och avskar ofrmrkt snrena p mina
lappjxor. Drp stack jag den uppslagna kniven in i plsrmen, fast
besluten att kapa skotet vid frefallande behov.

Ju lngre vi kommo ut p fjrden, dess strre andrum fick vinden, och
sjarna blevo allt lngre. Till rga p elndet brjade jag frysa, men
vgade icke bedja om brnnvinet, ty jag var rdd fr varje rrelse man
gjorde. Otto hade emellertid gjort fast skotet och brjade sa. D sg
jag upp mot vindsidan; det svartnade p en flck, och efter oss rusade
fram p vattnet en kre, jag skulle vilja kalla den en ande, ty den var
osynlig, fastn man sg dess mrka spr.

-- Stick p skotet, eller jag kapar! -- och kniven var framme som en
blixt. I samma gonblick satt jag med benen i vattnet, knde en stark arm
fatta om min handlove, och bten reste sig igen. Skotet var oskadat, och
det var rddningen. D sade brodern med ett irriterande lugn: segla inte
s hrt, Otto, och drp: herrn ska inte vara rdd, fr det hr '
ingenting.

P detta stt gick ytterligare en halv timme, och det blev mrkt. Men
fram mellan focken och staget sg jag den lilla Kanholmsfyren, som lyste
med sitt fasta, orrliga sken, och som skulle verkat lugnande, om icke
mina nerver varit s ytterligt retade av de oupphrliga ryckningarna.

Jag fick ddsfantasier. Locket hade fallit av strmmingsfjrdingen, och
jag sg med avund p de vita skepnaderna, som sovo dr s lugnt med ppna
gon. ven de hade dtt i blomman av sin ungdom, under stilla promenader
i de dunkla tngskogarna drnere p den otcka sjbottnen.

I min betryckta stllning mste jag se p dem, ty jag kunde icke vnda p
mig, och vad jag n tnkte p, sg jag alltjmt de ppna rda gonen
stirra p mig. D frstod jag, varfr pappa lade tolvskillingar p
systerns gon nr hon var dd. Jag filosoferade ver min stryksticksask
fr att frstr mina tankar. Jag sg nnu en ring efter stearinljuset som
jag slckte i gr kvll, ty jag begagnade alltid asken som ljusslckare.
Jag erinrade mig vad jag hade lst just d, vid det dr ljuset, innan jag
somnade i min varma sng. Det var en obegriplig filosofi, som jag lnat
av prsten. Som jag aldrig viker i bcker, utan fster pagina i minnet,
erinrade jag mig genast sid. 26, dr jag slt. Det handlade om Kant. Det
enda jag fattat av den mannens fr vrigt underliga lror var imperativet
att man mste tro. Nu rock det till igen. Jag beslt mig fr att tro, men
min hjrna var s frvirrad, att jag ej visste p vad.

P Otto trodde jag inte mera, ty han var tydligen bortkommen och dessutom
ej att lita p, d han ju nyss hade satt bort en skonare. Brodern var
visserligen bttre, men han satt vid fockskotet. S dr raglade min
hjrna av och an mellan fr och akter, tills jag slutligen tror att jag
trodde p Kanholms fyr, med en hemlig reservation, i hndelse vi snart
skulle komma i l under landet.

Mycket riktigt. Ryckningarna upphrde och med dem ddstankarna, och nr
vi strax drp passerade Vita Mrrn, vilken stod likt ett vitt spke p
sin klippa, knde jag mig som hemma hos mig, och satt redan och ste i
allskns r efter en valfngen styrkdryck. Jag nickade vnligt t fyren
och tackade fr gott sllskap, varp vi vnde ned mot ett annat ljus, som
sken mycket oroligare, men ocks mycket varmare -- det var smedens, hos
vilken vi skulle rasta.

Vilken vllust att f g i land och rta ut sin domnade kropp efter en
sdan frd!

Vi sutto snart framfr en stockeld inne hos smeden, dr man hll p med
julrustningar, och talade om det verstndna som om en lustig bagatell.

Sedan vi tit och druckit, brjade vi att leka. Man dansade efter
mungiga; hundarna skllde och hoppade kring golvet som galningar; sjlva
Otto hade glmt sin sorg, och ingen frgade om orsaken till den sena
resan. Dr berttade ven Otto om anledningen till den underbara
klmtningen. Det var ledvagnen som fockskotet lper p, vilken lossnat i
den ena ndan, och sedan tjnstgjorde som en slags stmgaffel.

Snart sutto vi ter stuvade i vr bt och skulle brja kryssningen ver
fjrdarna ned till Vaxholm. Jag hade noga frvissat mig om att inga
strre vatten frefunnos p den terstende vgen, och litade dessutom p
de nyfrvrvade sjlskrafterna.

Det drjde dock icke lnge, frrn ett nytt elnde brjade, sju gnger
vrre n frut, och jag insg snart, att fjrdar kunna vara ganska
stora, fastn de ro sm -- fr lotsar. Vi dublerade Silverkannan,
under fara att bli snderslagna mot det branta berget.

Mnan hade emellertid gtt upp och stack fram mellan trasiga moln, vilket
gjorde upptrdet nnu hemskare, ty nu sg man elndet i all dess storhet.
Sjarna voro svarta som blck, och mnljuset lg som drivet silver,
flckvis. Det sttte p likvagn. Brodern, som satt i fren och hll
utkik, hade dragit p sig en svart oljerock, vilken alltjmt vttes av
sjarna och nr ljuset fll p rockens tunga, skarpa veck, sg mannen ut
som en jrnstaty. Vinden kom rytande ver landen och kastade sig handlst
ned p bten, som pressades och vndades. D vi vnde under land, hrdes
ett gonblick suset i de sniga granarna eller viskningen i vassen,
varvid jag tnkte: Herre Gud, den som vore i land! -- S voro vi ter ute
igen, och d vaknade alla goda fresatser. Du har varit ett svin,
Larsson, men kommer du med livet frn den hr frden, s skall det bli
folk av dig, tnkte jag helt vackert. Jag var icke annars rdd fr sjn,
men nu voro mina nerver ytterligt frsvagade, helst som den artificiella
sinnesstyrkan brjade blsa bort. Jag domnade smningom av och frfll i
en slags osalig dsighet. Pling, plang, kling, klung, klong, lt det
pltsligen. Jag vaknade och lystrade. Omigen! Det var glasharmonika,
speldosa, fortepiano, men det var vackert tillsammans, och jag blev helt
varm. Musik p sjn i mnskenet, mitt p fjrden!

Kling, klang, ett lngt kratsch som av en kransg, och bten stannade,
mitt i sjn.

Det var isen. Stort alarm! Seglen ned och rorna ut.

Jag vill endast tillgga att vi rodde tv mil mot vinden och under
ideligt pianoackompanjemang till Vaxholm. Frsta milen rodde jag, den
andra sov jag. Nr jag vaknade p Trlhavet, hade jag huvudvrk, ty
mssan hade fallit av. Jag yrade och sg i mnskenet Kristus p korset
mellan de bda rvarna avteckna sig ver skogen och var fullt vertygad
om verkligheten av synen, tills man senare frklarade den helt enkelt
vara en avtacklad tremastare, vilken lagt sig i vinterlger vid en
strand.

Om natten sovo vi i Vaxholm, och jag var frisk fljande morgon.

Nr vi gtt p ngbten som skulle fra oss till staden, leddes tv
tjuvar ombord och frtjdes p frdck, dr de utgjorde freml fr
publikens giriga blickar.

Detta frsatte Otto i en mycket dyster sinnesstmning.

Vi hade likvl icke hunnit lngre n frbi Ten, d han glad och nyter
kom fram och bjd oss p kaffe i frsalongen. Han hade slt sin
strmmingsfjrding (min strmmingsfjrding) t en passagerare. Stackars
gosse!

                  *       *       *       *       *

Klockan tre kvart till tolv stodo Otto och jag utanfr kanslihuset p
Skeppsholmen, efter att ha styrkt vra sinnen med en frukost p
Mssingsstngen.

Kanonjren, som postade utanfr, hade redan anstllt ett frberedande
frhr med min stackars vn, vilket jag frgves skt avstyra.

En och annan officer hade brjat komma. Vi gingo in och satte oss i
frmaket eller rttare frstugan. Nu kom skepparen med sitt ombud, en
lng mklarclerk. De hlsade lotsen med verkligt medlidande och kastade
misstnksamma gon p mig. Under den rysliga vntan som hrp fljde
framviskades mellan bda krandeparterna ett samtal, rrande sig kring
frsljningen av lotsens grd. Det kokade i mig, men jag teg.

Mlet uppropades, och vi trdde in i sessionsrummet.

Kring ett svart bord sutto sex officerare och en civil. Ordet frdes av
en liten person med tre streck p halsen och ett p huvudet samt en stor
sabel om magen. Vid drren satt en vbel, som skulle agera allmnna
klagaren, men han kom aldrig lngre n till drren och aldrig ett ord
hrde jag honom sga. Skepparen och clerken stllde sig p den hgra,
lotsen och jag naturligtvis p den vnstra sidan.

Sammankomsten ppnades med ett vnligt rytande i riktning t mig: Vem r
det?

-- hrare, svarade jag.

Protokollet frn frra rannsakningen upplstes och justerades. Har du
ngot att invnda, lots? sporde ordfranden.

Lotsen skulle till att svara, d han avbrts av skepparen, som brjade en
harang. Lotsen fortsatte ven, likmtigt befallningen, att tala.

-- Tyst lots, du ska lra dig att tiga nr folk talar! skrek auditren,
som i sin tur tog ordet av ordfranden.

D skrek jag s mycket jag frmdde:

-- Jag skulle anmla mig som ombud fr lotsen!

Skepparen bleknade, auditren blev stum, och bisittarna knppte av sina
koppel och sgo otliga ut, ty de hade tnkt att f g hem s fort som
mjligt. Man viskade och kastade p mig ursinniga blickar, vilka inneburo
allt det frakt som ligger i ordet brnnvinsadvokat.

Slutligen avbrt ordfranden: Det kan icke nekas.

-- Namn?

-- Larsson.

-- Karaktr?

-- Marinmlare.

gonblicket var inne. Det var jag som var den anklagade. Jag darrade p
benen som en stackare, men jag knde att det fanns ngon osynlig
nrvarande, isom stod ver hela sllskapet i makt och myndighet och som
bragte dem till tystnad. Det var _lagen_, som gav mig rtt att tala och
befallde dem att tiga.

Jag brjade med ett: Mina herrar!

Ordfranden frskte att gspa, och auditren ltsade lsa i en bok.

I ett andedrag hade jag rullat upp inledningen. Jag talade om det viktiga
gonblick i livet, d kvinnan skall fda barn -- lotsens hustru hade
nmligen just varit ute fr den komman; jag skildrade modersgldjen,
kanske den renaste som ges i detta usla liv, dr man om morgonen str upp
som en hederlig karl och om aftonen lgger sig som en Lngholmare. Jag
lmnade en diagnos efter Hartman p sjukdomen _insomnia_ eller
smnlshet, vilken verkligen r en sjukdomsform, fastn man icke tror
det. Lotsen hade icke sovit p tre ntter, allts var han icke
tillrknelig. Hrp fljde en livlig skildring av vr utfrd till
skonaren. Nr jag kom till de mrkvrdiga klmtslagen, sg jag alla nio
ansiktena vnda emot mig. Uttrycken kunde jag ej lsa, ty jag var fr
upprrd, och som jag stod emot ljuset, lg hela rummet svart och
ansiktena syntes endast som nio vita flckar i mrkret. Jag slutade
inledningen med en framstllning av mnniskans obetydlighet i frhllande
till vrldsalltet och isynnerhet till det ofrklarliga.

Hrp fljde frsvaret. Lotsen hade tagit fartyget utom sitt distrikt och
hade sledes intet ansvar. Vad pejlingen av fyrarna betrffar, s litar
en lots hellre p sina landmrken n p en usel kompass, som kanske r
falsk. Fartyget frde jrnlast, och drfr litade han ej till kompassen.
Vad landmrkena betrffar, s behver man bara vara aldrig s litet
sjvan, fr att veta huru de skenbara avstnden frndras vid olika
lufter. Hr mlade jag en marin med sn p landen och mist i luften.
Lotsen vore allts i dubbelt mtt oskyldig, men n mer, han var icke
allenast oskyldig, utan kaptenen var den brottslige. Han hade sovit nr
olyckan skedde, och nu str det i lotsreglementet att beflhavaren
ansvare sjlv fr manvern, dock efter lotsens hrande. Hr hade dock
inrotat sig den vanan, att man betraktade lotsen som beflhavare, s
snart han satt foten ombord. Detta missfrhllande mste ndras, ty
lotsen r icke navigatr, endast vgvisare. Han kan icke logga, behver
icke kunna ta ett bestick, icke knna varje fartygs segelduglighet. Man
tror att man skall f ha lotsen som en slags Kristus, som vid varje
olycksfall skall bra alla sjkapteners synder. Icke s! Svenska
handelsflottan skall nog inse att dess intressen icke skola s
vrdslsas; tiden r inne fr en reform, och nu skall reformen ske -- nu
eller aldrig!

-- Men sjfrklaringen, invnden I, mina herrar. Den r falsk, svarar
jag; den r lgn frn brjan till slut. I veten kanske icke huru man gr
en sjfrklaring? Jo, skepparen, just han som oftast ligger och sover,
stter upp en redogrelse ver ett frlopp, som han aldrig sett, och
sedan lser han upp den fr besttningen, som till hlften bestr av
utlnningar, vilka ej kunna ett ord svenska, och s skriva de under p
salighetsed. Och det skall f g p detta stt, tror man? Jag skulle
kunna anklaga dem fr mened, hela sllskapet; men det gr jag inte. Nu
har jag sagt min tanke, s sant jag heter Larsson, och att vad jag sagt
r sant som dagen, det kan ni ge er djvulen p, hela surven! Och hrvid
slog jag nven i bordet s det rungade.

Stormen brt ls; jag hade frlorat besinningen. Sablarna skramlade, och
jag minns ingenting vidare, frrn jag befann mig ute i frstugan, dit
ett par kanonjrer hade haft den artigheten att frpassa mig.

Jag irrade ut i staden, frtrd av harm och vanra. Icke vgade jag ska
upp lotsen, som nu ovillkorligen var strtad. Mrkret fll snart p, och
jag befann mig smygande utanfr Mssingsstngen, fr att se om jag
skulle upptcka brodern och f veta utgngen. -- Frgves! D gick jag
till Freden, fr att f mig ngot att ta. Den frste jag fick sikte
p var skepparen. Han satt ensam vid ett bord, lutade huvudet i handen
och sg mycket bedrvad ut. Tnk om min anklagelse tagit skruv och jag
strtat honom i olyckan! tnkte jag vidare. Ja, men jag vill inte gra
_ngon_ mnniska ngot ont. --

Jag gick fram till mannen.

-- God afton, kapten! Hur gick det?

-- Varfr kunde ni d inte ha sagt ett ord till mig frst, innan ni gick
stad och frdrvade saken fr den stackars lotsen!

-- Vad fick han?

-- Tv r!

-- Ja, men jag gr till hgre rtt!

-- Gr inte det, herre, det hr r ingen vanlig domstol!

-- Men mitt frsvar!

-- Jo, det var vackert! Frsta delen skulle nog ha verkat som
frmildrande omstndigheter, men den andra! -- Ni hade ju ortt i varenda
punkt, utom i det att ni framstllde lotsen som lgnare, ty han talade ju
emot sitt frsta erknnande. Och icke nog med det: ni hll p att stta
mig i omstndigheter, som kunnat bli svra nog. Ni tror kanske att jag
ville gossen illa? Tvrtom, jag mnade genom auktion rdda hans grd t
honom. Detta har ni nra nog omjliggjort. Ni tror kanske att jag har s
roligt sjlv? Ni vet inte vad det vill sga fr en skeppare att stta
bort sitt fartyg. Jag fr brja om igen som styrman. Jag skulle hem och
gifta mig ty jag har fstm; men drav blir nu ingenting, ty jag
frlorade allt mitt, som jag hade med mig. De beskyllningar ni utkastade
mot mig upptogos begrligt av clerken, som rapporterar dem till mina
redare, och vem vet vad de de kunna bereda mig! Nu skall jag hem till
julen ver stersjn, och det blir ingen lustresa i ppen bt! Vad jag
skall leva av till vren vete Gud. Herre, ni hade gjort vl om ni hllit
munnen!

Som en frdmd sprang jag ut frn mannen och sg aldrig mera varken honom
eller lotsen. Kanske inte det var en trevlig historia?

-- , fr trevlighetens skull s... men inte bevisar den heller, att man
icke br frska hjlpa sina medmnniskor, invnde D. Man skall bara inte
vara dum.

-- Man blir det, s snart man bkar sig med att hjlpa folk. Kom till
mig, om du r i knipa, och lyckas du att rra mig, kan du vara sker om
fngelse eller stupstock, allt efter som jag knner mig hjlpsam.
Mnniskan r en usel komposition, och jag r den uslaste av alla -- god
natt!

Och med hatten djupt nedtryckt ver pannan och hnderna nedborrade i
fickorna, strtade Markus Larsson p drren och skyndade med lnga steg
gatan framt, som om han velat springa ifrn minnet av den olycklige
lotsen.




En timma ombord.


Jag sprang upp p fallrepet och var ombord p briggen Warrior. Dalar
lg snart bakom oss och vi hllo ned t Vaxholmsleden. Efter att ha
utbytt ngra ord med kapten gick jag fram t skansen fr att f ostrd
lsa hennes brev. Omjligt! Jag blev tilltalad av frsta styrmannen. D
gick jag ut p bogsprtet, satte mig p eselhuvudet och med armen rn
frstngstaget brjade jag lsa. Det svartnade fr gonen, jag lste om
och om igen! Jag kysste brevet, jag kysste kuvertet om och om igen! Jag
ville kasta mig i framfr bogen och lta klhala mig tills alla knslor
blivit kylda och alla suckar kvvda! Det var slut! Hon hade trttnat!

D ringde skeppsklockan, och konstapeln kom aktningsfullt och frgade om
jag ville spisa middag med kaptenen. Jag beslt att sga: tack, nej! men
gick. Vi to ngot salt och sedan ngot torrt, samt drucko ngot, som var
mycket starkt -- och mycket. En vit hand serverade. Jag talade visst
engelska och svor rysligt. Sedan gick jag ut p dck. Nu brjade jag
urskilja freml. Jag gick p ett golv sluttande som en scen. En gris
sprang omkring och frskte titta ver relingen. Hns och gss plockade
korn ur en vit hand. Mellan nakterhuset och kajutan stodo blommor i ring
kring en grn bnk. Det var en trdgrd. Jag satte mig i trdgrden
bredvid en kvinna. Vi brjade tala -- jag minns inte p vad sprk! -- Det
blste kallt. Jag drog plden om mig. D rock det till vid min sida. Hon
hade knppt igen sin vackra plyschkappa om min fula yllepld! Jag steg
upp och gick in i kajutan. Dr fanns ingen. Jag tog en stryksticka och
tnde eld p mitt brev, tnde eld p kuvertet. Jag ville n en gng
berusa mig av doften och lt rken stiga upp och kyssa mitt ansikte.
Rken tog mig p orden. Ruset kom. Det bultade vid tinningarna och
mrknade fr gonen, som sgo bilder av mer n vanligt virriga former.
Vid varje fartygets rrelse kom en frossbrytning ver mig, s vldsam,
att klockan hoppade ur vstfickan. -- Till sist fll jag ned p durken
och skulle ofelbart legat avsvimmad, om jag icke slagit huvudet mot
spottldskanten. Detta rddade mig, ty av smrtan vaknade jag till
besinning s mycket att jag kunde stiga upp och lgga mig i kaptenens
soffa. Nu var febern i full gng. En vit hand -- alltid den vita handen!
Varfr det d? Kanske emedan det bara fanns fyra sdana ombord. En vit
hand hllde i mig whisky -- o, vad det var ljuvt! -- ven whisky kan vara
ljuvt! I en blink grep jag efter den lilla handen och frde den till mina
lppar; i en blink byttes om hand, och jag mtte tvenne iskalla ringar!
Detta tergav mig besinningen.

Jag blev ensam i kajutan en stund. D kommer konstapeln in. Han betraktar
mig med misstnksamma blickar. Drp lgger han sig p kn p durken,
petar upp en inskuren jrnring och ppnar en lucka; dr nedsticker han
en lng metallstng och vrider den ngra slag. Jag brjade tnka, att
karlen ville borra oss i sank, men beslt att uppskjuta med skrikningen.
Nu lutade han sig ned mot metallstngen, satte sin mun drintill och
brjade suga. Ett stort vllustigt grin smg sig ver hela hans fula
ansikte; halsdrorna svllde och gonen blevo rda. Jag frstod ingenting
utan fll i vanmakt! Nr jag vaknade igen, stod karlen vid min bdd och
lade kuddar under mina ftter, s att dessa ndde i hjd med
kajutsfnstret, allt under det hans kropp gjorde slingrande rrelser. Jag
ville terigen skrika, ty jag trodde att man seglat bort med mig; att vi
voro ute till sjss, men mrkvrdigt nog knde jag intet av de rrelser,
som karlens kropp antydde. Var jag galen eller var karlen. Hade jag
ftterna vid huvudet eller huvudet vid ftterna? Det gick runt omkring
fr mig!

I detsamma blixtrade den vita handen genom rummet, och en rfil nedfll
vid mina ftter p konstapelns ansikte.

-- Go to hell, you damned rascal! o. s. v.

Det stod en stor grovlemmad kvinna mitt i rummet, och inom ett gonblick
var karlen fattad mellan bda axlarna och utkastad, varp fljde ett
hftigt buller, som nr man bryter snder en stol, och i ett moln av
yllekjortlar frsvunno tvenne frfrliga vdor i rda strumpor genom
drren.

Konstapeln hade vittjat spritdurken och var drucken. Jag vnde mig t
vggen och sov nda till Vaxholm. Nr jag vaknade fljande morgon p
hotellet, var jag frisk till kropp och sjl.

Vid min sng stod lkaren. Han knde min puls och sg lugn ut. Drp
lmnade han mig ett papper. verst stod: Vaxholms apotek. Drunder satt
faslackad och med apotekets sigill frsedd en vacker ljusgrn remsa av
det fatala kuvertet, varunder stod skrivet:

_Innehller arsenik_.




HR OCH DR




Vren p Djurgrden.


Av alla rstider r vren erknt den mest obehagliga, isynnerhet fr den
som bor p Djurgrden och lskar ett ordnat levnadsstt. Jag flyttade dit
ut i hstas, nr de lnga behagliga skymningarna kommo, och solen gick
ned redan kl. 4,15, och jag bodde dr nda till den 12:te maj, d jag
flyttade in till staden.

Som jag ej hade min sysselsttning hemma, kunde jag endast under aftonen
njuta av det lugna behaget att bo utom en tull. Allting var s reglerat
och gick sin gilla gng. Jag visste alltid, att jag skulle bli verfallen
av tv hundar vid 6:te lyktan p flottbron, och detta hade blivit ett
sdant behov, att jag saknade dem nr de ej kommo, och jag ngrade mig
bittert, att jag i min ficka burit sten nda frn Skeppsholmen fr att
jaga bort dem. I hrnet av Allmnna grnd stod alltid en polis och sov,
varannan kvll den med stora polisongerna, och var tredje den med de rda
mustascherna. Mellan Mangen och Hasselbacken brjade ngra fulla karlar
att hojta, och Kille p Alhambra skllde. Nr jag s kom in p mitt
vanliga toddystlle, sutto flickorna och sydde, jag lste hgt fr dem ur
en aftontidning, och ingen strde oss. Nr jag s kom dit dr lyktorna
slutade, gick en rysning ver ryggen och det blev mrkt fr gonen.
Smutsig om benen letade jag mig hem och rev mig alltid p en spik nr jag
vred om portnyckeln.

Det lg ett visst behag i detta. S levde jag lycklig tills den olyckliga
februari mnad trdde in. Jag fick icke mera tnda min lampa kl. 5, ty
solen ville ej g ner. Den 7:de blev jag verfallen av 3 anemiska barn,
som ville slja blsippor -- jag har alltid hatat blsippor. Detta
upprepades sedan varje dag. Den 9:de vcktes jag kl. halv 8 av en bofink,
ehuru jag ej ville vakna frrn kl. halv 9. Denna efterfljdes snart av
flera, som varje morgon frnyade det strande upptrdet. I brjan av mars
blev saken betnkligare. Jag kom in p mitt schweizeri -- i salen stodo
sex soffor, 5 voro lediga, den sjtte -- min soffa var upptagen. Jag
satte mig i den femte och tog in konjak -- varfr skulle jag dricka
toddy?

Jag hade lnge anat detta. Blev s varmt i luften med solsken till.

verrocken blev grn p axlarna och vit i knapphlen. Halvrsgamla
flckar stego upp ur schoddyns mossiga gravar, hatten uppblttes av de
fr jorden vlgrande vrregnen och lade sig i djupa veck ver pannan.

En kvll -- jag vill frska att glmma den -- kom jag in p mitt
aftonstlle. Ingen hlsade p mig, ingen plats fanns ledig -- jag mste
sitta i farstun vid kuskarnas bord och dricka absint -- varfr skulle jag
dricka konjak?

Det var bittert. Nsta morgon skulle dock gra mitt de fullstndigt.

Flottbron var indragen!

Den som bott p Djurgrden, vet vad dessa ord innebra. Jag frskte med
ngbten, men han lade alltid ut nr jag kom. En gng lg han vid andra
stranden, och d hll jag p att frsona mig -- men sedan dess gick jag
kring Ladugrdslandet, ty jag ville icke ha slumpen att tacka fr en
lycka som jag frtjnar.

Olyckorna hopade sig.

Jag hade ett vackert strandparti som jag hll p att studera. Ett
avtacklat fartyg lg frtjt en kabellngd frn land. En morgon hade
akterkttingen sprungit, vinden var sydlig, vraket red fr ankaret och
tavlan var oduglig. Nr det blir N. N. O. 0. fr jag motivet igen. Detta
har jag inte tid att vnta p.

Jag hade utskt en grupp bjrkar, som skulle tecknas. De stodo i en
backe, dr jag icke visste, herr D:s villa skulle komma att st. Nu har
man sprngt bort frgrunden och huggit ned bjrkarna; drfr blevo icke
trden utfrda p min tavla, som utstlldes p Akademiens hgtidsdag.

Solen sjnk den sista aftonen bakom Kastellholmens flagga, jag vandrade
framt sltten fr att p Novilla sga farvl t vren och Djurgrden --
och nnu en gng vrma mig vid minnena frn den frgngna vintern. Ve!
Borta var den mrka vintergrnska, som frr gladde det skumma gat,
kanariefglarna hade flyttat till svalare lnder, artilleristerna hngt
sina kornetter i Tivolis piltrd, p golven stodo inga virabord, inga
tobaksmoln frmildrade det bjrta solskenet, dr frr var gldje och liv
och vrme, dr ljusen frn kronorna speglade sig i speglarna, och
fontnen sorlade under lagrarnas kronor -- dr satt en herre och drack
en kopp kaffe, under det att en kylig vrvind strk sig in genom den
ppna drren.

                  *       *       *       *       *

I dag p morgonen slog hggen utanfr mitt fnster ut sin giftiga
grnska, en blivande hrd fr myggor och spindlar. Innan dess blommor
hinna sprida sin stank kring backarna r jag borta.




I Notre-Dame och Klner-Domen.

(Tv gonblick.)


Vi hade tit Ostendeostron och druckit var sin liter chablis; vi hade kt
p _Skating-Rink_ nedanfr _Henri IV_ och emottagit applder av den p
_Pont-Neuf_ frsamlade publiken s ofta vi hotade att bryta armar och ben
p den glatta asfaltbanan; oktobersolen sken hett, och med hattarna i
handen, som de andra parisarna, stllde vi frden till _la Cit_,
passerade _Palais de Justice_, besgo S:te Chapelle, som alls icke r
ngon prla i arkitekturvg, huru ren n stilen m vara, ty inuti verkar
den som mlning -- ty den r alldeles bemlad -- och utanp verkar den
icke alls och r liksom alla andra gtiska kyrkor icke berknad att ses
utanp. Vi marscherade vidare och stodo s p torget framfr Notre-Dame.
r det Notre-Dame? -- Ja! s r det! -- Det r ju en mycket vacker kyrka!
-- Ja! _Dfense d'afficher! Dfense d'_... stod det p muren.

Utanfr portalen upphandlade vi radband med Jesu heliga hjrta p och
tilldelade tv privilegierade blinda tiggare drickspengar. Vi voro inne!
-- Det r icke s hgt; det r icke s lngt; men det r ofantligt
vackert!

Solen skiner fullt in genom alla de sdra fnsterna och de praktfulla
mlningarna avtecknas p stengolvet -- det r en kolossal Laterna Magica
och in skjuta solstrlarna mellan de korta och tjocka pelarna liksom i en
ekskog och upp ur kapitlernas murgrn strcka sig lisenerna, fortsatta
av grdlarna, vilkas vldiga grenar slingra sig samman och bilda det
ppna, glada valvet! Men lngt borta i skogen str en kvinna utanfr S:t
Josefs kapell, dr hon tnt ett smalt vaxljus, icke strre n en
blyertspenna, vilket i den stora, frgyllda kandelabern frdunklas av sex
tjocka ljus, dem den frnma damen ltit tnda, vilken nyss satt den
stora blombuketten i den kta Svrevasen drinne p altaret framfr S:te
Genevive, drinne, dr hon nyss biktat i den rikt skulpterade
valntsstolen fr monseigneur sjlv, under det hennes ekipage vntade
utanfr p gatan och hennes negerpojkar gjorde narr av de blinda
tiggarna.

Vad ber hon om denna gamla, mitt p ljusa onsdagsmiddagen, ensam hllande
Gudstjnst i hela den frfrligt stora, glada Notre-Dame? Fr ett sjukt
barn? En vgfarande, kanske frlorad ansedd son? Fr en man, skjuten som
en hund 1871 mot en mur i _buttes Montmartre_?

Vi frdjupa oss in i skogens dunkel! I varje kapell blombuketter,
tjugofrancsbuketter framfr de vackra marmorbilderna av alla dessa
fattiga lidande Sankt Den och Sankta Den; ljus, mitt i solskenet -- huru
enfaldigt, men huru rrande som enfalden!

Liksom i en mrk grotta i skogen vlvde sig koromgngen bakom altaret! En
Suisse, en person i uniform hejdade oss. En franc i entr.

Vi frdes in i sakristian, dr man hll p att visa dyrbarheterna fr en
hop frvnade lantbor. Den dr msshaken sknktes av kejsar Napoleon III,
d hans son fddes; den dr monstransen sknktes av kejsarinnan d
o. s. v.; det dr Ciborium sknktes av kejsar Napoleon III d
o. s. v.; den dr buglan p den dr kalken gjordes av kommunarderna...
det dr antependiet bars av rkebiskopen Darboy av Paris...

Vi lmnade seansen innan den var slut och vandrade ensamma i koret, bland
de dda, bland de lidande. Vad han I mot dessa helgonbilder, dessa
monument, resta t de olyckliga, som lidit och kmpat fr vad som, p
deras tid tminstone, var ider; de ska icke sina platser p gator och
torg fr att grna varda hlsade som vrldens officerare till hst och
fots, vilka man s grna tillber; tnd ljus fr dessa arma, som levat i
mrkret och som nnu i sin oddlighet gmma sig i kyrkans dunklaste vr!
Lt dem vara!

En prst gick oss frbi; vi hlsade ssom plgsed r och han besvarade
vnligt vr hlsning.

Promenaden hade trttat oss och vi lmnade med saknad den glada, ljusa
byggnaden. Vid drren rckte en gammal tjnare fram en vigvattensviska;
vi mottogo hans artighet och lade en skrv i hans bssa. P pelaren
ovanfr mannens huvud stod ett anslag: _Tariffe_ etc. Det var taxa p
bnstolarna. N, varfr icke, d man icke har ngra bnknycklar!

Jag kastade en sista blick framt mittelskeppet.

Nu vet jag varfr hon r s glad!

Hon r 34 fot lgre n Klner-Domen (14 fot hgre n Uppsala domkyrka),
men Klner-Domen r blott 4 fot bredare.

Och de korta romanska kolonnerna! gat har pinnar att kliva p!

Vi voro ute p gatan igen; men den bla himlen var ful; gat var
bortskmt av det frgade ljuset. n en blick p fasaden.

Icke ser hon s frfrlig ut som Victor Hugo sagt!

Det r en fstning snarare! Horisontallinjen hller henne kvar vid
jorden, likasom det grekiska templet! Det r ett vackert perspektiv 
norra sidan, men icke overskdligt; strvpelarna ro indragna i kyrkan
och man mter sig s ltt uppfr de fem avsatserna.

-- Ser du ngot av Quasimodo?

-- Nej!

-- Vi f vl ta Schnaase och Kugler med oss i morgon, s f vi se.

-- Och s lta vi bli att taga frukosten vid Chtelet!

                  *       *       *       *       *

Vi skildes med trar frn den beskedliga vrden och hans fru p Rue de
Douai, dr vi varit i pension i tre veckor; han kysste oss p kinden d
han lmnade rkningen, som brjade s hr: _A Monsieur 2 Amis_. Huru
oskuldsfullt! Han hade aldrig frgat efter vra namn, men givit oss
husrum, choklad och tidning om morgnarna, sm super om aftnarna och
frukt, vin, cigarrer och sifoner hela dagen; han hade oss ovetande
betalat vra sm skomakar-, skrddar- och tvttnotor, ja, han hade till
och med likviderat en snickarrkning p 60 frcs; det r en mycket vacker
plgsed, den dr! Det var emellertid frgan om avsked; kamraten skulle
flytta till sin nya atelj och jag till Stockholm. Vdret var sdant det
skall vara de sista dagarna i oktober och s svrt som det kan vara sista
dagarna i Paris, s att det icke var med de gladaste knslor man satte
sig i kupn kl. 4 e. m. fr att i ett strck ka till Kln och vara
framme kl. 5 fljande morgon.

Men det bar av; sova blev icke frgan om, ty man hade nog med att passa
p vagnombytena. Vid 8-tiden talades en slags svenska som tyskarna kalla
hollndska; vinet upphrde i vntsalarna; i daggryningen voro vi i
sejdlarnas land och kl. 5 i Kln.

Vid tillfrgan huru dags tget skulle g till Dsseldorf, frslde en
jrnvgstjnsteman till mig en kommunikationstabell fr ett ganska hgt
pris; men han slde icke hemligheten att begagna den; jag mste frfrga
mig hos en annan tjnsteman, som lmnade en annan uppgift, och s en
tredje, som jvade de frre och avlade hgtidlig ed p att tget skulle
g kl. 10 f. m. Det var en glad morgon! Fem timmar p en jrnvgsstation;
utfrusen, snderbrkad till kroppen, fljaktligen ven till sjlen,
hungrig, ledsen och elndig p alla stt, smutsig s att gonlocken
knarrade p sina sotiga gngjrn; ensam i en frmmande, sovande stad, dr
icke en restauration, ett kaf fanns, fruktande fr att ta in p ett
hotell, med en historia i minnet om en landsman, som fick betala 30
francs fr att han tvttade sig i Kiel; terstod blott att g upp i
staden och promenera i mrkret; ty det var mrkt nnu och lyktorna voro
slckta.

Med filten, plden och nattscken i handen brjade jag min vandring. Det
var en grkall, mulen, fuktig, frfrlig morgon och stengatorna voro
dliga. Jag kom till en bro, som gick ver floden; dr satt en man till
hst p ett hgt postament, jag tnkte icke p att erinra mig vad han
mnde vara fr en; jag kunde fr vrigt icke se mer n den suddiga
silhuetten mot den mrka himlen. D erinrade jag mig att det var Rhen som
porlade under mina ftter; jag sknkte densamma en lng, ofrdelaktig
betraktelse; det var s lngt jag kunde se ett smutsigt vatten mellan
fula strnder -- och ingenting vidare!

Jag brjade anstlla sjlvmordsdoftande reflexioner ver min resa, som s
vnt upp och ned p mina frestllningar om den synliga delen av vrlden,
som s skakat mig och sllat mina illusioner att dr icke fanns _en_
kvar.

Nordsjn var ju som en spegel i fyra dygn, och man hade sagt mig att den
alltid var i uppror. Nr jag som barn reste ver Bjrkfjrden hade man
sagt: det r ingenting mot nr man kommer ut p stersjn; nr jag rest
p stersjn sade man att jag skulle se Kattegatt bara; jag reste p
Kattegatt i storm och skrt med att Kattegatt var ingenting! Jag hade
bara en illusion kvar: Nordsjn! Den skulle dock vara vrre n det
vrsta! Vi beforo den i oktober: midsommarsvder; vi spelade trekarl p
storluckan och icke en lapp rrde p sig. Jag har dock Atlantiska havet
kvar, men det tnkte jag icke p nr jag nu stod och sg p Rhen.

Nattscken blev allt tyngre, fingrarna stelare och sinnet svartare.

Under tiden brjade dagen gry.

Jag vnde om p mina spr, gick upp t staden och befann mig omsider
framfr ett hgt fjll som tycktes rcka upp i skyarna; det var bevxt
med granskog nda upp t ryggen, och i skogen sprungo vilda djur;
frfrliga ansikten av mnniskor och vargar grinade mellan stammarna; d
gick en rysning genom mrg och ben; jag ville fly, men d sg jag under
baldakiner heliga mn och kvinnor som trampade p onda mnniskors huvuden
och vilda djurs; och de sgo saliga, leende ut och pekade uppt
grantopparna, och dr sutto korsblommor och rosor; och d hrde jag sng
ur berget och sg ett svagt ljussken glimta mellan trdstammarna och en
liten klocka vckte mig till besinning -- jag stod utanfr Klner-Domen.

En gammal kvinna kom gende ver torget och gick in i kyrkan; jag fljde.
(Jag hade icke varit i kyrka p tta r.) Kommen inom drrarna sg jag p
en stund ingenting, ty det var mrkt; jag hrde ett hastigt uttalande av
latinska ord av tre eller fyra rster, vilka, d de upphrde, besvarades
av en enda djup basrst frn ett annat hll. Jag befann mig i tvrskeppet
och kunde icke se hgaltaret eller de talande; jag stllde mina knyten
frn mig vid drren och smg fram. Jag blev rdd d jag fick se vad jag
sg; i den frfrligt stora kyrkan brunno tv vaxljus vid hgaltaret: dr
stodo tre prster och en korgosse; ljuslgorna kmpade med mrkret och
skenet klttrade uppfr de hga pelarna, men ndde aldrig upp, ty dessas
huvuden slutade i ett mrker, men nd lngre upp trngde den gryende
dagern in genom de mlade fnstren, och drovan skto de spetsiga valven
nnu hgre upp; det var den hgsta hjd jag sett; det var hgre n
himmelen! Jag har sett lampan tndas i Grnskrs fyr d en decembersol
gick ner och stersjn lg under mina ftter; jag har sttt p
Frognerstern och sett Kristiania stift i fgelperspektiv, men detta var
strre!

Framme i korets halvdunkel urskilde jag fyra kvinnogestalter; flera
funnos icke i morgonbnen!

Mssan var slut; en av de officierande prsterna kom ner frn hgaltaret
tfljd av korgossen, som bar en lykta framfr honom. De fyra gummorna
fllo ner p bnpallarna -- och jag ocks; jag var s trtt! Prsten bar
en monstrans; och nr han gick fram pinglade sm osynliga klockor, och
skenet frn gossens lykta irrade mellan pelarna.

Nr jag steg upp var jag ensam! Det kom en ngslan ver mig; de mrka
valven trngde sig tillhopa, och d jag sg uppt hotade den spetsiga
vinkeln att bli nd spetsigare, pelarna strckte p sig och syntes
beredda att nr som helst sluta lederna och krossa mig. Jag tog mitt
bylte och gick hastigt ut.

Det var full dager. Jag kastade en blick p den maskstungna fasaden; den
var ful, men den var vervldigande.

Jag lmnade Kln ganska uppskakad; ehuru jag frskte resonera bort min
skrmsel med motiv sdana som en smnls natt, valvens oproportionerligt
ringa spnnvidd i frhllande till den orimliga hjden, den oavbrutna
vertikala linjen genomfrd och tillmpad i allt, s var dock intrycket
kvar lika livligt.

Allts fick jag nd behlla tv illusioner p den resan: Klner-Domen
och Atlantiska havet.




Fr konsten.


Det var en vrdag i brjan av 60:talet. -- Jag gick ned i torget fr att
hra p gardesmusiken och visa en ny vrrock.

Man spelade just ouvertyren till Don Juan, och jag hade hyrt mig en
femresstol ttt invid musiken fr att taga ngot reda p
instrumenteringen, ty jag var musikus, d. v. s. jag var e. o. i
stadens auktionsverk och gav lektioner  piano och violoncell.

Jag blev strd i min musikaliska njutning av ngra taktstampningar ttt
invid min stol. D jag skdade upp, fick jag syn p en gammal man, skert
60 r, med gra, toviga lockar och ett intelligent ansikte med duktiga
drag. Han var kldd i en lng rock av rdbrunt tyg -- klde var det ej.
Mannen var ngot lutad, men hade han strckt p sig, skulle han bestmt
hllit sex och en halv fot.

Hans gon voro oavbrutet fastade p musikanterna; en underbar eld lyste i
dessa gon, och man sg p hans tbrder, att han drmde sig anfra
musiken.

D musiken tystnat, hrdes ett enstaka bra! Folket vnde sig om; man
sg p varandra och fnissade; barnen, som alltid ro hjrtlsa, skrattade
hgt och pekade finger t den gamle mannen, ty det var han som, nog barn
att ej kunna lgga band p sina knslor, givit sitt hgljudda bifall
tillknna. Det skar mig i hjrtat; vrsolen blev mrk och mina gon; jag
frargades ver mnniskornas ondska och ngrade att jag tagit den nya
rocken fr att lgga hyende under deras ffnga. Det var naturligtvis fr
deras skull som jag tagit p det nya plagget. Ett vemodigt, mkande lje
svvade ver den gamles lppar. Jag steg upp frn min stol och erbjd
honom t den gamle; han sg p mig s underligt genomtrngande, tackade
fr mitt anbud, men freslog i stllet att vi skulle promenera
tillsammans.

-- Herrn r musikalisk? sade han.

-- Jag lskar musiken, men hr ej till de utkorade.

-- Vill herrn komma hem till mig, s ska vi gra musik? Vad spelar
herrn?

-- Piano.

-- Dligt instrument, men gr sig gott till en fljt. Ser herrn, jag
blser fljt. Jag har hllit p i femtio r, fr nu r jag 67, och noter
har jag fr ett par tusen riksdaler, men kanske vi ska ta middag frst
?

-- Jag brukar ta p _Tennknappen_.

Vi fljdes t till nedre Fredsgatan och to en enkel middag. Vid bordet
tog gubben upp ett parti klibrd ur bakfickan.

-- Ser herrn, det r s hlsosamt, detta klibrd, och jag ter numera
alltid p detta stlle, ty hr tillter man mig verkligen att ta vad
slags brd jag vill. P frra matstllet skrattade man frst t mig,
sedan nekade man tt servera mig ngot, om jag fortfarande strde vissa
herrars aptit med mitt osmakliga brd. ro ej mnniskorna galna? Och det
sger jag herrn, att om vi ska bli vnner, vilket jag tror, s tala
aldrig med mig om spritdrycker eller tobak. -- -- --

-- Men nu ska vi g hem, s herrn fr se hur vgmstar L. har det.

Vi styrde av bort till Kpmangatan, fyra trappor upp i ett gammalt hus.
Dr hade gubben en dubblett, hgst egendomligt mblerad. Ett dligt
fortepiano, ngra fioler, en violoncell och till sist en ganska
frsvarlig fljt, jmte en hylla full med smutsiga och slitna noter. Hr
funnos frn duetter och trios, nda till oktetter och orkestersaker, allt
med fljt.

Redan vid frsta frsket -- en duett fr piano och fljt -- mrkte jag
det tragiska underlaget i gubbens liv. Han var fdd musikalisk, vurmade
fr musik, men saknade det frnmsta av allt -- ra och taktsinne.

Det ser verkligen ut som vr Herre skulle roat sig med att skmta med
tskilliga mnniskor, och detta p ett ganska underligt stt. Han ger dem
en brinnande lust att frambringa ngot sknt eller tminstone reproducera
vad andra frambragt, men nekar dem p samma gng frmga att utfra det.
Till ersttning slr han dremot dessa olyckliga med blindhet, s att de
ej mrka sin fattigdom, utan leva njda i sin lilla drmda vrld och
skratta t den skrattande hopen.

Men jag vill frst i korthet tala om L :s fregende historia fr att
sedan kunna terge ngra drag ur vrt treriga musikaliska samliv.

L. var ett i Stockholm knt original, och som Blanche redan under L:s
livstid ej drog i betnkande att kasta in ngra skmtord om honom i en
roman, tvekar jag icke att med ngra drag teckna och om mjligt frklara
denna egendomliga personlighet frn en tid, d nnu ej den moderna
nivelleringsprincipen gjort sig gllande, vilken vill stta alla
mnniskor i en hyvelbnk och s draga till med hyveln efter vattenpass,
att alla bli lika som ett par hyvlade brder.

L. brjade sin bana i en hkarbod, men visade redan dr s stora anlag
fr musiken, att han blev bortkrd. Principalen fann honom en dag
sittande innanfr disken, blsande p sin fljt, vilken han nyss smort
med finaste ntolja, d en piga kommer in och begr ett halvt sklpund
pottks. L. tittar upp frn noterna om pottksen skulle befinna sig i
grannskapet. Tyvrr stod den lngst uppe vid taket.

-- Finns inte, svarade han, utan att mrka principalen.

-- Ja men jag ser att den str dr uppe, tertog pigan.

-- Sljs inte, svarade Lampa och skulle just taga ihop med en skala, d
principalen stiger fram -- rycker till sig fljten och kastar den i en
mjltunna.

Hr r en lucka i biografien, tills vi finna L. ssom sin egen hkare.
Huru detta kunnat tillg knner jag ej; frmodligen genom arv, ty icke
hade han kunnat tjnt sig upp. Han hade emellertid nu bragt det s lngt,
att han kunde varje kvll hava musiksoarer hemma hos sig. Traktering
ansg han nu ej behva tryta, ty det var bara att taga ur boden, s
kostade det ingenting. Nog av, han mste gra cession, och alltihop var
som bortblst. Drp tog han sig fr att arrangera baler, men det gick
icke bttre, och slutet blev den fatala konserten p Brsen, dr man
blste ut ljusen och ringde i klockan, nr L. upptrdde som solist p
fljt.

Detta grep honom mycket djupt, men han gmde smrtan och talade aldrig om
den saken fr mig frrn sista kvllen han levde,

Oaktat han redan var till ren, gick han in som e. o. tjnsteman i vgen
och blev snart ordinarie. Vid den tid jag gjorde hans bekantskap, uppbar
han 1,000 rdr i ln, men en vikarie befriade honom frn tjnstgring mot
det att vikarien fick sportlerna, och nu florerade gubbens musik nda
till sista veckorna av hans levnad.

Vem helst han rkade, som kunde ett instrument, tog han hem med lock
eller pock, helst s att de blevo fyra, ty d drog han alltid fram med
en kvartett av en tysk, vid namn Aigner, dr gubben hade en
obligatfljtstmma.

Man fljde med honom hem, dels av nyfikenhet, dels av medlidande. Det
hnde till och med att utmrkta amatrer sttte tillsammans hos Lampa;
ja, jag kommer ihg en gng, d till och med ngra av kungliga teaterns
artister gjorde honom den ran. D var Lampa lycklig, men hans gldje
blev ej ogrumlad, ty han fick hela kvllen uppbra frebrelser fr att
han ej kunde hlla takten. Gubben skyllde p att han i fljd av snuva ej
hade ngon ambichy. D det led fram t kvllen, blev sllskapet
oroligt, ty man hade ej sett en skymt av vtt eller torrt till frtring,
och d ngon av de yngre var nog dristig att kasta fram ngot om en
hungrig mage, frklarade gubben, att han aldrig brukade ta om
kvllarna, och att han fr vrigt bjd folk hem till sig fr att gra
musik och inte fr att ta och supa.

Efter den frklaringen frsvunno de flesta av de gamle, och nu terstod
ej annat fr honom n att samla unga omkring sig, i vilkas sllskap han
frut ej just funnit behag, emedan de kritiserade hans gamla
lsklingskompositioner. Snart sg han sig omgiven av en skara unga mn,
som voro roade av musiken, och som gubben fick kommendera dem och ingen
vgade klandra hans takt eller ambichy, blev han dem srdeles bevgen
och bjd dem som oftast p Piccardon och saffransfltor.

-- Tag mera bakelser, gossar, brukade gubben d sga.

Den som hll lngst ut av gamla gardet var en mycket besynnerlig figur.
Han kallades magister Nyberg, var vikarierande lrare i en lgre
apologistskola, hade frr varit student och spelt bort 11,000 rdr -- p
fiol.

Han var gubbens proteg, d. v. s. Nyberg mste dagligen spela duetter
med gubben samt uppbra snubbor var gng det gick snder i takten, vilket
alltid var L:s eget fel. Till gengld hrfr tog sig L. att skaffa
Nyberg en plats, vilket tillgick p det sttet, att L. varje morgon vid
sitt choklad lste annonserna i Dagbladet.

Lnga tider gingo om, utan att ngonting ville lta hra av sig.
Magistern svalt s han blev mager som en spik, men han trstade sig med
att fiolen dess bttre fick plats under den svarta bonjouren, vilken blev
allt vidare och vidare.

-- Herrn som tagit studentexamen skall bli tjnsteman, fr man lever
inte p musiken, herre. Herrn kommer, ta mig tusan, att d i en vedbod p
en kista, om herrn fortfar att spela. Kom ihg vedbo'n och kistan,
herre!

S brukade L. uppmuntrande tilltala den stackars magistern, vilken aldrig
svarade, av fruktan att g miste om det varma husrum, som han fick
tnjuta under de stunder, han var hos L. och spelade. Jag kan knappt
pminna mig hava hrt den mannen yttra ett ord, mer n en natt d vi
gingo hem tillsammans och han berttade huru han hrt Mozarts G:moll
symfoni spelas p en konsert. Han talade d s att han darrade i hela
kroppen och grt som ett barn.

Omsider lyckades L. en dag f tag uti ngot passande fr den stackars
magistern. Man annonserade efter en person, kunnig i att mla
likkistpltar -- med vers p.

-- Men inte kan jag gra vers, invnde Nyberg, som helst ville bliva
kvitt arbetet.

-- Men jag kan, jag, ser herrn, svarade Lampa. Hr finns hrinne, tillade
han och pekade p sin verkligen imponerande panna. Och dessutom ha vi
psalmboken.

Och nu mste magistern under L:s verinseende mla likkistpltar. Gubben
dikterade och Nyberg skrev. Medan de vilade sig, gjordes duetter. Men
snart ledsnade bda, och Lampa icke sist, ty han tyckte det vara alltfr
livliga pminnelser om sin frestende bortgng, vilken han nskade s
avlgsen som mjligt. Innan han lt magistern g till magasinet fr sista
gngen, ville han nd tv sina hnder och gav honom drfr en
ytterligare pminnelse om vedboden och kistan.

En ny finansplan mste uppgras fr den fattiga Nyberg. Att giva honom
ngra kontanter gjorde L. ej grna, ty dels tyckte han det icke lna
mdan, dels ansg han arbete vara hlsosamt.

Han hade i sin ungdom hopsatt en polacka och ltit trycka densamma. Den
var satt fr piano, men lmpade sig srdeles vl fr fljt, som det
stod p titelbladet. Som nu ingen mnniska hade kpt densamma, terstod
blott fr L. att sprida sitt kompositrsnamn fr intet. Emellertid hade
han vl tjugo exemplar i behll. Av dessa skulle Nyberg f tio att slja
fr underpris t bekanta, p det han av inkomsten skulle kunna leva tills
han skaffat sig en plats, men ingen ville kpa, p grund drav, att
Nyberg aldrig ville bjuda ut kompositionerna, vilka han var nog
musikalisk att kunna vrdera. Det blev allts ingen inkomst av, och
Nyberg fick leva nd -- p vad vete vr Herre. Magrare kunde han icke
bliva och ej olyckligare heller, men han klagade aldrig. Det r troligt
att L. kastade t honom ett och annat ben frn sitt magra bord.

Tlamod hade han som en ngel och ond var han blott en gng, som jag sg.
Vi spelade en av Plegels trior. L. kom av sig, och trogen sin vana skrek
han:

-- Det r d sjlva fan att aldrig magistern kan hlla takt!

-- Nej, si nu var det vgmstarn! var Nyberg nog djrv att svara, varp
han steg upp, tog fiolen och gick.

L. blev hpen ver sdant mod hos den beskedliga Nyberg.

-- Gemen karl att vara hftig ocks! ta humr fr s litet -- beskedlig
stackare -- men kan aldrig lra sig takt. Han skulle ta vrvning p en
tid och g rekryt -- hm! hm! frstra njet med sitt retliga lynne. Vi f
vl taga en duett, kra du.

Och nu togo vi en duett fr fljt och violoncell. Gubben hade noter fr
alla instrumenter.

P tre dagar syntes ej Nyberg till. L. blev orolig, men visste ej var
magistern bodde eller om han bodde ngonstdes, ty det talade aldrig
Nyberg om. Fjrde dagen kom Nyberg tillbaka lika from som frr. Mat kunde
han undvara, men ej musik.

Nr jag blev nrmare bekant med L., vann jag hans synnerliga frtroende
och blev honom oumbrlig. Jag var den skickligaste pianist i Stockholm,
pstod gubben, och sklet var att jag aldrig tredskades, utan fljde med
hans fljt, huru illa han n drog i vg.

Under vrt snart dagliga umgnge hade jag tillflle att iakttaga
tskilliga egenheter hos honom. Han var mycket ohgad att d, och fr att
frlnga sitt liv, t han p sistone rtt ktt och klibrd, under det han
frdjupade sig i studier av gamla lkarebcker. Om ntterna stod han i en
vedkllare och sgade ved fr att bli varm och sedan f sova desto
bttre. Om dagarna tog han sig lnga promenader och var vid sina 67 r
vid full vigr.

Under allt detta hans skande efter hlsans bibehllande gmde sig dock
ngot, som jag snart fick klart fr mig. Gubben var giftassjuk, icke av
hg fr ktenskapet, utan av lystnad efter ett rikt parti, varigenom han
skulle kunna komma i tillflle att gra riktig musik. Har jag endast
fullt upp med mat och dryck, tnkte han, s fr jag nog dem som spela.
Dessutom hade han i mnga r drmt om en dyrbar Bhmfljt. Fr jag
blott en rik hustru, s fr jag nog en fljt, och fr jag en sdan fljt,
s skall ni, ta mig tusan, hra att Lampa har am-bichy. Och gubben gick
verkligen stad att fria. Korgar fick han naturligtvis till hger och
vnster, men lt ej modet falla.

S hade han en gng ftt spaning p ett gammalt ogift fruntimmer, en rik
och musikalisk m. Om hon hade frldrar i livet visste han ej, och det
bekymrade honom fga. Han hade emellertid aning om att hennes fader
skulle leva i en mycket hg lder. Nog av, L. klr sig svart med vit
halsduk, skickar magistern att kpa en blombukett, inrullar sin polacka,
omknuten med ett rtt sidenband, dock s att kompositrens namn tydligen
kunde lsas utanp, tar sig en droska och ker till den gamla mamsellens
bostad. Han kommer dock icke lngre n i frstugan, dr han emottages
mycket kallt av den blivande makan. Han brjar med polackan. Mamsellen
hpnar. Drp rycker han fram med blombuketten och frieriet, men detta
har till fljd ett hysteriskt anfall, varvid fruntimret dock bibehller
nog besinning att ppna drren, skjuta ut den ldrige friaren och kasta
blommorna och polackan efter honom. Av hela det frfrliga ordsvallet
kunde gubben ej uppfatta mer n att hennes fader hade dtt samma dag p
morgonen.

-- Hin till otur ocks, att gubben skulle d just som jag kom att fria.
Otur ocks att jag skulle komma att fria, just som gubben dog.

Sedan friade L. aldrig mer.

Hans levnads slut nalkades, och symptomerna voro nog kraftiga att
vertyga honom sjlv drom, han som likvl aldrig trott att han skulle
d, frrn tminstone framt sitt hundrade r.

Han blev retlig till lynnet, och alla vergvo honom, till och med de
unga. Blott Nyberg och jag hllo ut.

En kvll hade vi gjort kvartetter tillsammans, och L. hade uppfngat en
ung notarie som spelte altfiol. Gubben var den kvllen alldeles omjlig
-- ingen takt, ingen ton i fljten; det gick snder oupphrligt.

Notarien, som brukade spela med i Mazrska kvartetten, blev ursinnig och
gav L. hrda ord hela kvllen. Till slut utbrast han med den mest
verlgsna ton:

-- Hr nu, vgmstare! stoppa herrn sin pipa i scken och knyt vl igen.
Herrn skulle aldrig ha kommit sina lppar vid en fljt, ty herrn har ju
varken ra eller begrepp om takt!

L. satt mlls. nnu hade ingen haft hjrta att sga honom sanningen, och
nu kom hon som ett skslag ver honom. Han frlorade det enda han hade
att stdja sig vid -- tron p sin musikaliska begvning. Hela hans
frflutna liv lg som ett moln bakom honom, och nu frstod han med ens
alla de lmska skratten, som han frut ej aktat p.

Nyberg, den dla sjlen, som alltid trott p L. och nu sg honom krossad
och frdmjukad, blev upprrd i sitt innersta av harm och sprang upp frn
stolen med ovanlig livlighet fr att sga notarien en hel hop
obehagligheter. Lpparna darrade och gonen voro fuktiga. Orden trngdes
om varandra, och det enda han fick ordentligt fram var ett ljungande:

-- Skms, lymmel!

Notarien tog sin hatt och gick, i det han ytterligare kastade ngra
glpord t L. och hans musik.

-- Magistern skall vara lugn. Det anstr en filosof, sade L. t Nyberg,
d denne mnade skicka ngra avskedsord t den bortgende.

-- Vill ni g ut och g, gossar? fortfor han. Och d jag freslog en
trio, skakade han blott p huvudet och lade bort sin fljt.

D vi kommit ut p gatan gingo vi helt tysta bredvid varandra, till dess
L. frst tog till ordet och till vr stora hpnad frgade om vi ville
rka en cigarr. Vi tackade och gubben gick sjlv in i en cigarrbod och
kpte tv cigarrer.

Medan vi vntade utanfr, mumlade Nyberg fr sig sjlv: Stackars L., han
lever icke lnge.

Under vgen vxlades icke mnga ord, och ej ett enda om musiken.

Fljande eftermiddag gick jag upp till L., som jag fann sngliggande och
sjuk. Han hade sttt uppe halva natten och klistrat ihop gamla noter, som
skulle bindas, nr han blev gift. Uttrttad drav hade han lagt sig fram
emot morgonen och vaknat mycket sent, ofrmgen att lmna sngen. Hans
ansikte var betydligt frndrat och hans rst matt. Bredvid sngen stod
ett skrbrde med hackat rtt ktt och en karaffin vatten.

-- Det var snllt att du kom, s att jag fick sga adj -- det br av
snart! hlsade mig gubben.

Jag skte vertyga honom, att det ej var s farligt, men det lnade ej
mdan.

-- Vill du gra eld i kakelugnen? Det brjar bli svalt, avbrt han mig,
och nu frstod jag huru det stod till.

-- Behver du nver, s tag i notskpet. Det rcker nog till, fortfor
han.

Jag svarade ej, utan skar ngra trstickor, och snart hade vi en duktig
brasa.

-- ppna nu chiffonjklaffen -- tredje ldan till vnster uppifrn -- tag
hit den!

Och nu gick han igenom en bunt papper och brev, som jag anmodades att
kasta p elden. Sist terstod blott ett konvolut. Han stirrade p det och
lade det under huvudgrden. Efter en stund tycktes han ngra sig och tog
fram detsamma, ppnade det och lmnade det t mig att lgga p elden.
Papperet brann frst, s att jag genom rken kunde se en flik av en
fordom rosenrd klnning. Om ett gonblick var den svart som den andra
askan.

-- Hr du, Gustav, brjade han nyo efter en stunds tystnad, tror du p
ett liv efter detta?

-- Visst gr jag det, farbror.

-- Ja, det gr jag allt med! Man kan sledes rkna p att f leva igen
ett nytt liv, ett bttre ,n detta, som bara fr mig varit ett stort
misstag... Vrfre blev jag fdd? Var det bara fr att spela narr t
mnniskorna? Jag vet att man skrattat t mig, jag vet det; men jag levde
nd, ty jag trodde p min kallelse. Nu tror jag inte lngre. Drfr r
det slut... Men vem gav mig den dr tron? Vr Herre kanske? D hade han
vl ngon mening med det? -- Giv mig min fljt! -- -- Kasta honom i
elden.

Jag hade ingenting att svara men drjde likvl.

-- I elden med den boven! skrek gubben, och nu reste han sig p bda
armarna, fr att se hur det sprakade om buxbomen.

-- Hr du hur det visslar i honom? Nu kan han spela. Se bara hur
klaffarna smlta hela skalan uppt... S dr, nu kommer C-klaffen. Hr du
s han piper? Jag tror han grter. Ja, grt du! Det r ingen som skrattar
t dig, om det blir falskt.

Gubben fll tillbaka p sin bdd och grt.

Under tiden hade Nyberg kommit in och stannat vid drren. Han frstod
genast vad det var frgan om och drfr brydde han sig ej om att frga
hur det stod till.

D L. fick se honom, rckte han honom handen. Nyberg sg frtvivlat
sorgsen ut och teg. Drp satte han sig vid brasan.

-- r inte fiolen med? frgade L. Nyberg gick efter sin gamla vn.

-- Spela fr mig, herr Nyberg!

Och Nyberg stmde och stmde; till sist kom han sig i gng. Han spelade
utan noter, men stirrade oavltligt in i kakelugnen p de ramlande
brnderna. Han mtte hava sett underbara syner, ty s hade jag aldrig
hrt honom spela. Det var hela hans frflutna liv, som rullade upp sig
fr mina blickar. Frst flt ett adagio fram stilla och fridfullt, som
barndomens dagar. Ljusa gestalter stego fram, ty tonerna togo form, och
bland dem en kvinna, mild och helig, som minnet av en moder. Tempot kade
sig, och en virvlande vals hoppade fram ver strngarna, s att det
kvittrade om fiolen. Det var ynglingalust och stormen av vaknande
lidelser. Strken trttnade vid flnget, och med en sista ansats gjorde
han en djrv vergng. D brjade ett ihllande allegro agitato i de mest
snderslitande modulationer. -- Svikna frhoppningar, bruten tro, allt
vad av sorg och elnde som kan innebo i ett mnniskohjrta fick nu ej
lngre rum i den trnga granldan. Dr hade sorgerna legat gmda i lnga,
lnga r, som i en likkista. Nu stego de dda minnena upp. Frtrollningen
var lst. Nu fick den olycklige ntligen fram vad han s lnge frgves
skt. Han fick gjuta ut sitt verfyllda hjrta, men ej i snderslitna
suckar och brutna rop, dem ingen frstod, utan i fulla toner och rena
harmonier. Varje sorgens mask, som frtt hans brst, krp fram och var en
skn fjril. Mrkret blev vrsol och suckarna fgelsng. Det var ej en
ynglings hejdlsa frtvivlan; det var en manlig sorg. Sjlv satt han
hnryckt och frvnad ver sin musik, ty sdant hade han aldrig hrt
frr, och nr han tystnat och ltit fiolen sjunka mot knt, vaknade L.

-- Kom hit, gossar? viskade den gamle och tog vra hnder; god natt med
er och tack fr i dag; ni har aldrig skrattat t mig. Lt bara bli den
frdmda musiken!

Nyberg satte sig p golvet bredvid sngen och hll gubbens hand. Han sg
p honom s sorgset. Det var ocks den enda mnniska som hyllat honom p
hela jorden.

Jag gick fram till sngen. Efter en stund var L. dd, och Nyberg sov.

Han sg s lycklig ut, att jag tyckte det vara synd att vcka honom.

Nr han vaknat och sg att L. var dd, fll han p kn och kysste gubbens
hand utan att sga ett ord eller flla en tr.

Sedan vi Jmnat nycklarna t stderskan, gingo vi ut. Jag bjd Nyberg att
ta kvll p _Freden_. D vi suttit till bords en stund, kom en herre in
och sg srdeles nyter ut.

-- En nyhet, L. har slocknat! skrek han t kllarmstaren.

-- Vad sger herrn?

-- Jo, L., den dr galna musikvurmen, har kolat av i kvll.

--  fan! N ja, det var inte fr tidigt! Det var en snl kanalje och lr
vl i alla fall ej lmnat mycket efter sig.

-- Det r visserligen bara mblemanget, och det kpte han p stadsauktion
fr 50 r sen; men tror herrn inte nd, att han hade dem som friade till
det gamla skrpet?

--  nej!

-- Jo, det var tv besynnerliga figurer, som slogo fr gubben p sistone,
men han lr inte ha gjort ngot testamente, s de ha allt spelt en dlig
fiol.

-- Hade icke herrn ocks ftt ngot lfte, vill jag minnas?

-- Jo bevars, men det trodde jag aldrig p och drfr gav jag tusan att
spela med gubben.

Efter den kvllen sg jag aldrig Nyberg mer, icke en gng p L:s
begravning.

Men av en slkting till honom har jag sedan ftt hra hans ganska
romantiska lidanden och dd, vilka bevittna hur trogen nda in i dden
han blev sin frsta krlek, musiken.

Det var en nyrsafton, ett par r efter L:s dd, d Nyberg, som under
denna tid ftt sig p vikariat i apologistskolan, omsider trttnade p
ett arbete, som, med undantag av psalmsnger vid morgonbnerna, bervade
honom allt tillflle till musikaliska sysselsttningar, tog sin Matts ur
skolan och brjade spela fiol igen.

Detta gav intet brd, och snart mste Nyberg fr frsta gngen i sitt liv
g ifrn sin fiol, fr att betcka en del av hyran. Frut hade han alltid
haft sin tillflykt hos L., hos vilken han fick gmma sin skatt. Nu var
det slut med gldjen fr den stackars magistern. Vad skulle han numera
leva fr? Ingenting, naturligtvis, och d tyckte magistern det vore
bttre om hans tillvaro upphrde. terstod allts blott att d. Han
vandrade ut till Djurgrden, dr han tminstone kunde f rkna p att
vara ensam. Det var en klar mnskenskvll och s kallt, att sjlva mnen
tycktes blekna. Trden voro betckta med rimfrostkristaller, vilka brto
det klara mnljuset, s att luften syntes uppfylld av ett ofantligt antal
sm ljusflingor, vilka hoppade frn kvist till kvist. Stjrnorna skto
blixtar. Marken gnistrade. Hela naturen spred ljus, men ljus utan vrme.

Han satte sig i en driva vid en stor alm, men nr han suttit en stund,
tyckte han det blev kallt och mste upp fr att g sig varm. Han var fr
mrk i hgen att kunna njuta av det magiska landskapet. Pltsligt
stannade han.

Ngon hade ritat med en kpp i snn underliga tecken. Nyberg tnkte och
skte minnas. Han hade sett dessa figurer frut. Var visste han nnu ej,
men han blev s varm om hjrtat. H,an knde huru dunkla frestllningar
stego upp och blevo allt bestmdare. Han var tillbaka i sin frsta
barndom. Det var en julotta i Clara kyrka. Barnen sjngo frn
orgellktaren, och han trodde det var orgeln som sjng. De mnga ljusen
brunno s vackert till en brjan, men snart blevo de rkiga, ty han hade
frut med rdsla sett de stora spetsiga fnsterna st dr svarta som
spken. Nu brjade det dagas, och de blevo mrkbla, men fnstret ver
altaret blev ljusbltt, och d sg han ett ga av guld, och i detta ga
stod just detta underliga tecken -- [Hebrew:ANDONAI, LORD] -- gat sg s
skarpt p honom, mindes han, men ju hgre solen steg, dess mindre blev
dess blick. Snart stod fnstret i guld och purpur, och man sjng
julpsalmen: se natten flyr fr dagens frjd, och han gick hem fr att se
p sina julklappar, som han ej sett sen grdagen, och s glmde han bort
gat med de underliga tecknen. Sedan dess hade han visserligen lrt vad
de betydde, men han hade aldrig knt dem s djupt som just _nu_.

Nyberg hade kommit mitt fr Fjllstugan och gick framt, stirrande p
marken.

D hrde Nyberg psalmsng ovanfr sitt huvud. Han skdade upp och fick se
Fjllstugan uppe i backen, strlande av ljus. O, det sg s varmt ut, det
ljuset. Och han gick uppfr backen och kom in i en frstuga och dr satte
han sig och glmde att det var kallt. Sngen vaggade honom in i ljuvliga
drmmar, och snart fll han i smn, matt av hunger och kld.

Ett litet sllskap andligt sinnade brukade hlla gudstjnst i Fjllstugan
och nr de frsamlade nu slutat det gamla ret med bn och lovsng och
kommo ut, fingo de se den halvt frfrusna mannen, som satt med hnderna
hopknppta ver brstet. De prisade Gud, som skickat dem en medbrder, p
vilken de kunde offra sin krlek, och de togo in honom i stugan och
sktte om honom.

tta dagar levde Nyberg efter denna nyrsnatt. Drp dog han i en varm
sng, omgiven av bedjande systrar och brder i Kristo. Om han blev
omvnd, innan han dog, vet jag ej, men nog var han lycklig som fick d,
tacksam mot mnniskorna, vilka alldeles ofrskyllt vrdade honom, och
stolt i medvetandet att vgmstarn en gng tminstone fick ortt, d han
sptt honom att han skulle draga sista andedraget i en vedbod.




Brjan av
n Bogsveigs saga.


Bjrn hette en man och hans hustru Thorgerd. De hade tv sner, Thore och
n. Thore var hirdman hos kungen, men n lg hemma i kokhuset och var
kolbitare.

Nu var n fjorton vintrar, men ville ej gra gagn, utan satt med ena
handen i huvudet och rev i brnderna med den andra. Detta tyckte trlarna
mycket illa om.

Bjrn kom in: Nu, frnde, br du vara verkfr. Det mildrar i luften, och
klen har gtt ur jorden. Stig upp och hjlp oss bryta torv p tunet!

-- Nr jag hinner till mrket, skall jag komma; nu rr jag inte.

-- Fnyttig r du, son, och litet hugn lr du giva mig. Broder din r en
frack karl, men du blir en odga.

Bjrn sparkade t honom och gick.

n hade skurit ett mrke i golvet, sju fotlngder frn elden, och
trlarna hade givit honom in, att han inte var karl, frrn han hunnit
mrket.

n hade ett hiskligt utseende. Trlarna hade genom att bestndigt kliva
ver honom ntt ut hans benklder, s att knna voro bara. Armbgarna
stucko ut genom rmarna. Rken hade frgat hans hr rtt och svrtat hans
ansikte. Drfr logo alla t honom. Modern ville ge honom en ny klnning
till julen, men Bjrn sade, att han ingen skulle f.

Grisar sprungo omkring i stugan och gjorde ofog; men det var en, som var
beskedligare n de andra, ty han smutsade ej ns snghalm och han var ns
vn. n kallade honom Grotte. Var gng fadern sparkade n, gjorde denne
en visa fr Grotte; ty det var ingen ann' som frstod vad n sjng, och
drfr sa' de att han var dre. Men Grotte kom alltid luffande, satte sig
p bakbenen och klippte med ronen: det r bra. --

Dagvrden var frdig.

-- Lyft av kitteln! sade en trl till n.

-- Inte, sa' n.

Trlen tog med sleven i sdet och kastade p n. n torkade sig i
ansiktet och teg.

-- Lgg till honom, du n! skrek en annan trl.

-- Jag rr inte, sa' n och lade sig i halmen. --

Det brjade dagmejna och isen smalt frn jklarna. D blev Grotte orolig,
ty en gylta hade kommit in i stugan. Han ledsnade p ns visor och blev
borta en natt. n kunde inte sova. P morgonen kom Grotte in och tittade
i drren. n lockade honom, men d krp han bakom mjllren.

D kvad n:

    Gngekarl,
    Fr goemnad
    Akta dig!
    Isen r hal,
    Skaren r lmsk,
    Skredet gr,
    Bcken gr,
    Bljan gr.

Grotte krp fram, och n torkade honom i gonen med rockrmen.

Nsta morgon lg gyltan dd.

Nr marken blev grn, gick n ut i dalen.

Grannens dotter lg vid bcken och tvttade lrft. n satte sig p en
sten, lade hnderna p knna och sg p.

-- Fryser du om knna? sade Drifva.

n blev blodrd i ansiktet.

-- Hjlp mig rulla hit bunken, goda n!

n steg upp och tog bunken p huvudet.

D log Drifva.

-- Varfr ler du t mig?

-- Stackars n, som ska vara dre!

n tog sig p huvet och tnkte.

D skrattade Drifva, s att barmen spratt under linet.

Thore kom tillstdes och satte Drifva p sitt kn. n blev vit under
gonen och tog upp en sten. D kom Grotte och rock honom i rocken, s att
bakstycket gick. n lt stenen falla och vnde sig om. D skrattade Thore
och Drifva igen. Men n stack fingerna i ronen och sprang hem.

D solen steg p himlen och frsta havsvaken syntes, skulle Thores
brllop st. Drfr var nu mycket bng i kokhuset.

Grotte kom en morgon gnllande och gmde sig bakom n, ty trlarna voro
hack i hl efter honom. n tog eldtngen och slog omkring sig, s att
Grotte fick frid den dagen.

Nsta morgon var Grotte borta. n sprang upp. Strsta grytan var psatt,
och Grottes huvud grinade mot n.

D kvad n:

    Sjung ej s sorgligt, gryta du!
    Grotte min vn, han sover nu.
    Rken stiger mot himmelen bl,
    Men jag ligger kvar p mitt smutsiga str.
    Grotte, Grotte, ditt liv man tog.
    Gyltan, din vn, var det jag som slog.
    Grotte, Grotte, grina ej s!
    Aldrig skall jag din gylta sl.

n kastade sig p golvet och ste halm ver huvudet.

Bjrn kom in och ruskade i honom.

-- Vak upp, son, och hjlp bror din! n teg.

-- r du karl, du, och ligger som en illding i lorten?

n teg.

Bjrn tog ett spett och slog honom ver halsen.

n vnde p sig.

Bjrn slog.

n reste sig p armbgarna och sg fadern i gonen.

Bjrn hll upp.

-- Res p dig!

n satt still.

Bjrn slog av spettet.

-- Nu r det slut, far! sa n och satte fadern i en fllbnk, s att
gaveln gick ut.

-- Du r stark, du! sa' Bjrn.

-- Inte nnu, sa? n.

-- Varfr gr du ej gagn?

-- Jag r inte vid mrket n.

-- Dit kommer du aldrig.

-- Gr jag inte?

n tog sig p huvet och tnkte.

Bjrn gick.

n satt till kvllen och sg p mrket. Sedan blev han borta i tre dygn.

P tredje dagen, d Thores brllop skulle st, kom n uppifrn fjllet
med en stol p ryggen.

Frst gick han till grannens grd och smg sig till vindgat p
frustugan, drp sprang han i flng hem till modern.

-- Hr ska du ha, mor! sa n och stllde ned stolen.

-- Vad skall jag med honom?

-- Du skall vila dig.

-- Ftterna ro ju fr hga, kra son, s jag aldrig kommer i honom.

n tnkte.

Bjrn kom in.

-- Var har du varit?

-- Tyst, far! sa' n.

-- Vem har givit dig eken?

-- Tyst, far, nr jag talar vid mor!

-- Skms du inte, pojke! Du har stulit mitt virke.

-- Det ljg du, Bjrn!

Bjrn slog n p kinden.

-- Det gick ngot snder, sa' n och tog sig p huvet. Bjrn blev n
vredare och slog stolen mot golvet, s att han fll i spillror.

-- Kan du laga den? sa' n.

D Bjrn gtt, sade modern till n:

-- Var har du varit, son?

-- Jag har suttit vid stranden.

-- Vad gjorde du dr?

-- Jag vntade.

-- Vntade?

-- Ja, det brukar komma virke med vinden.

-- Du har inte stulit fars ek?

-- Fars?

-- Bjrns!

-- Stulit?

n kastade sig p golvet. Modern lade hans huvud i sitt kn. D stnade
han och pustade, s att det rock i hela kroppen.

Modern gav n en kappa fr att skyla sig, nr brllopsfolket skulle
komma.

n lg i kokhuset, ty Bjrn hade frbjudit honom att visa sig.

Mot natten voro alla gsterna druckna. n hade tmt en bytta l, som
trlarna givit honom. Drav blev han s lustig att han bara skrattade. D
samlade han ihop bitarna av stolen i ett knyte, sotade sig i ansiktet,
tog kappan p och gick in i salen. Nr han kommit mitt p golvet, slppte
han knytet och slog upp ett skratt, s hgljutt att gsterna sgo p
varann och hundarna brjade tjuta p tomten.

-- En dre, en dre! ropade de. Det var en drplig skmtan du skaffat
oss, Bjrn.

-- Kan du gra visor? frgade Ivar Bjesse.

-- Jag har bara gjort en stol.

-- Har du inte gjort visor frr?

-- Jo, men det har gtt snder nu.

-- Vad har du i knytet? frgade Guse.

-- Dr har jag en brudstol, men han r ocks snder.

n slog upp ett skratt igen, n hgljuddare.

-- Tag av dig kappan, nr du kommer in till folk! sade Guse.

n teg.

D sprang en drrsven bakifrn och drog av honom kappan.

D logo gsterna.

-- Vad heter du? frgade Gisle.

-- Dre!

-- Det r du, men vad heter du?

-- Tjuv kallade min far mig, men nu har jag ingen far.

-- Vad fick du i namnfste?

-- Frga Bjrn!

-- Vad har du ftt fatt den dr dren? sade Gisle till Bjrn.

-- Jag knner honom inte, sa' Bjrn. n sg p modern.

-- Det r min yngre son, sade modern.

-- Du knner inte din hustrus barn, du? sa' Gisle.

Bjrn sg ned p golvet.

n tittade p fadern, lste upp knytet och tog fram den strsta
stolsfoten.

-- Du r en storkarl att gra pojkar, du! sa' Gisle.

n spottade p stolsfoten och slungade honom mot huvet p Gisle, s att
han fll sansls under bordet.

Gsterna sprungo emot n, men Bjrn gick emellan; d blev det tyst i
salen.

Trlarna buro in grisen och stllde honom framfr bruden. n knde igen
Grotte, gick fram och kysste honom mellan gonen.

D log folket.

-- Knner du igen honom? sa' Drifva.

-- Skulle jag inte knna min vn? Ty det var han nd tills han sov hos
gyltan; men jag drap gyltan, och d dog Grotte.

-- Han srjde sig till dden, tror du?

-- Det tror jag inte. Det var fr din skull han dog, och det gjorde han
grna.

-- Jag har gjort dig ont, n?

-- Det blir vl vrre.

-- Varfr slog du gyltan?

-- Det minns jag inte, men jag fick inte sova.

-- Du skall bli en klok man en gng.

-- Tror du, tror du? sa' n och tog sig p huvet.

-- Br inte ngot agg till mig, n! sade Drifva.

n spratt till, tog Grotte under armen och sprang ut i backen. Dr grov
han ner honom och kastade en jordhg ver. Sedan lg han dr fram emot
morgonen. D gick han och lade sig p trskeln utanfr Drifvas
sovkammare.

Nr solen steg, gick han till bcken och tvdde sig frn huvud till fot.
Drefter tog han p en ny klnning och en bge, som han gmt p ett
loft.

Thore skulle den dagen fara till kungen. Nr han kom till stranden, satt
n p en sten.

-- Bor kungen drborta? sa' n och pekade utt havet.

-- Det gr han.

-- r det lngt dit?

-- Du ser rken frn hans rnar, sade Thore och visade p en morgonsky,
som lg i havsbrynet.

-- Jag har lust att flja med, sa' n.

-- Det tror jag, men det fr du inte.

n gick ombord och satte sig i lyftingen.

D gick en av Thores mn fram och slog ikull n,

-- Du r inte s stark, du, som du tror.

-- Man vet inte vad man ska tro, sa' n och kastade mannen i sjn.

n blev vermannad och bunden vid en fura p stranden. Nr ankaret
lyftes, sprang n ombord med furan p ryggen.

-- Fr jag bli din skosven? sa' n till Thore.

-- Du skall bli kungens hirdman.

-- Jag r inte vid mrket n.

-- Dit kommer du aldrig.

-- Tror du det ocks?

-- Du slt ju upp att vxa fr tu r sen.

-- Jag blir aldrig lngre?

-- Lngst r lng nog.

-- Lngst?

-- Ja, du r lngst.

n tog sig p huvet.

-- Du r den starkaste ocks.

-- Varfr har du inte sagt det frr?

-- Jag visste det inte.

-- Nej -- inte jag heller.

Draken blev rodd ut ur fjorden fr att komma till vder.

-- Sa' du farvl t mor? frgade Thore.

-- Det glmde jag. -- r kungen mycket lng?

-- Kungen r mycket stor.

En vit duk fladdrade frn en klippa p stranden. Thore steg upp i
bakstammen och viftade med sin skld. n blev mrk, lade sig i frstven
och stirrade fram t den ljusa skyn.

-- Vill du inte sga farvl t mor? sade Thore.

-- Mor! sade n och sprang tillbaka till brodern.

Solen gick ned. Landet lg som en ljusbl rand bakom dem. D hrdes ett
dn i luften.

-- Vad r det? sa' n och sprang upp.

-- Det r vdret, som kommer.

-- Ha vi lngt kvar?

-- Vi ska brja nu, sa' Thore och lt hissa p.

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --






End of the Project Gutenberg EBook of I Vrbrytningen, by August Strindberg

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK I VRBRYTNINGEN ***

***** This file should be named 34236-8.txt or 34236-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        https://www.gutenberg.org/3/4/2/3/34236/

Produced by Ronnie Sahlberg from facsimiles provided by Projekt Runeberg

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
https://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at https://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit https://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     https://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
