The Project Gutenberg EBook of Nordostpassagens Historia, by Anton Stuxberg

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Nordostpassagens Historia
       Vega-Expeditionens Fregngare

Author: Anton Stuxberg

Release Date: March 7, 2010 [EBook #31539]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK NORDOSTPASSAGENS HISTORIA ***




Produced by Ronnie Sahlberg and the Online Distributed
Proofreading Team at http://www.pgdp.net (This file was
produced from images generously made available by The
Internet Archive)





NORDOSTPASSAGENS

HISTORIA

ELLER

VEGA-EXPEDITIONENS FREGNGARE.

EFTER BSTA KLLOR

AF

ANTON STUXBERG.

STOCKHOLM

OSCAR L. LAMMS FRLAG.


STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1880.




Nr man fverskdar de arktiska resornas historia, frn ldsta tider till
vra dagar, s mtes man af tre stora frgor, som mer n andra tilldraga
sig uppmrksamheten, derfr att deras lsning alltid frefallit s
ofvervinneligt svr, svrare, kan man sga, n alla andra frgor, som
hafva ngot samband med forskningarna i de arktiska trakterna. Dessa tre
frgor kunna korteligen utryckas med de orden: nordpolen,
nordvestpassagen och nordostpassagen -- det r de tre stora mlen, som nu
under mer n tre rhundraden efterstrfvats af olika nationer: engelsmn,
hollndare, ryssar, danskar, svenskar, tyskar, sterrikare och
nordamerikaner.

Hvad mlet fr den frsta frgans lsning betrffar, s innebres det,
utan vidare frklaring, i sjelfva namnet. Det gller, rtt och sltt, att
framkomma till nordpolen, det vare sig nu, att detta mste ske med
fartyg, eller, sedan hypotesen om ett stndigt ppet polarhaf numera p
goda grunder blifvit fvergifven, med sldar, eller slutligen, ssom
ngra personer freslagit, med ballonger eller liknande luftskepp.
Deremot torde det vara ndvndigt att frklara, hvad som egentligen menas
med de inom den geografiska literaturen vanliga uttrycken: nordvest- och
nordostpassage.

Med nordvestpassagen frstr man en sjvg frn Atlanten till Stilla
hafvet genom den nordamerikanska gruppen, d. v. s. i nordvestlig
riktning frn Europa. Med nordostpassagen menas likaledes en sjvg
frn Atlanten till Stilla hafvet, men i nordostlig riktning frn Europa,
d. v. s. lngs Sibiriens norra kust. Vgarne fr de bda passagerna
ligga sledes inom det rent arktiska omrdet, norra Ishafvet.

Den svra uppgiften att framtrnga till nordpolen har nnu icke blifvit
lst, oaktadt betydliga insatser derfr blifvit gjorda bde af kapital
och personlig uppoffring. Nordvestpassagen r nnu i sin helhet
ofullbordad; Mac Clure anses som dess finnare, ty allra strsta delen af
sjvgen mellan Berings sund och Smiths sund genom Nordamerikas
ishafsarkipelag har blifvit tillryggalagd med fartyg, men der finnes nnu
en strcka, m vara att den r blott tjugufem engelska mil lng, som nnu
aldrig pljts af en kl. Nordostpassagen slutligen, oaktadt meningarna p
ett par undantag nr uttalat sig fr dess omjlighet, r nu gjord
gerning. Om England med rtta gr ansprk p att hafva funnit
nordvestpassagen, s kan Sverige, efter den lyckliga utgngen af
professor Nordenskilds senaste ishafsexpedition frn Norge till Berings
sund, med nnu strre skl bermma sig af att hafva funnit
nordostpassagen och dermed ocks bragt till ett lyckligt slut en af
polarforskningens tre stora hufvudfrgor.

Nordpolen r nu till sist det stora ml bortom isregionens frgrd, p
hvilket framtiden skall koncentrera sina anstrngningar. Der finnes nnu
s mycket outforskadt, der finnas nnu s mnga upptckter att gra, att
personer, som varmt intressera sig fr den fullstndiga knnedomen om
hela vrt jordklot, skola framdeles, liksom frr och nu, egna sin tid t
dylika anstrngande arbeten. Hindren ro mnga, men uthlligheten skall
slutligen besegra dem, och fregende expeditioners dyrkpta erfarenhet
skall alltid gifva nyttiga vinkar fr och underltta en efterkommandes
arbeten. Nordostpassagen har sedan den tiden, d man bttre lrde knna
de hgnordiska hafvens segelbarhet, alltid glt som den svraste af de
tre svra uppgifterna. Nu, sedan denna uppgift r lst, lider det vl
knappt ngot tvifvel, att man en gng skall lyckas att framtrnga till
jordens nordpol. Mattas icke intresset af, komma forskningarna i den hga
norden att fortg framdeles som under de senaste ren, d skall kanhnda
i en snar framtid nordpolen icke lngre vara ett nskningsml, utan denna
snara framtids verkliga besittning. Vi, som ftt upplefva
nordostpassagens utfrbarhet, skola kanhnda ocks en vacker dag f hra
talas om, att nordpolen blifvit uppndd.

I det fljande skola vi kasta en flyktig blick p nordostpassagens
historia och dervid med ngra ord berra frgans stndpunkt p olika
tider.

Spaniorernas och portugisernas vigtiga geografiska upptckter i slutet af
1400-talet samt de stora rikedomar, som derigenom strmmade till Europa,
ster ifrn fver Portugal, vester ifrn fver Spanien, lockade snart
fven andra sjfarande och handelsdrifvande nationer till tflan med dem.
Srskildt fr engelsmnnen var en sdan tflan af nden, emedan deras
produkter vid denna tid endast betingade ett ringa pris p den europeiska
marknaden och sledes icke der kunde finna ngon frdelaktig afsttning.
Sebastian Cabota (eller, ssom han vanligen kallas, Cabot)[1], en
venezian, som vid unga r kommit med sin fader till England, hade redan
fre midten af 1500-talet genom egna resor och upptckter, dels fr
engelsmns rkning till New Foundland, dels fr spaniorers till
Brasilien, gjort sig ett kndt namn och blifvit upphjd till Grand
Pilote of England. Denne Cabot framkastade planen fr en sjvg i
nordostlig riktning till Kina och Indien, och slunda bildades genom hans
inflytande r 1553 ett sllskap af engelska kpmn, som stlde till sin
uppgift att utfra det af honom gifna programmet.

  [1]  Sebastian Cabot fddes i Venezia 1475. Vid tjugu rs
       lder fljde han sin fader Giovanni till London, der
       denne r 1496 af Henrik VII erhll fr sig och sina tre
       sner rttighet att under kunglig flagga utlpa med sex
       fartyg p upptcktsfrder. Sebastian Cabot gjorde sin
       frsta resa vid tjugutv rs lder. Han upptckte den 24
       Juni 1497 Nordamerikas fastland, som man antager New
       Foundland (enligt andra Labrador), och hade kommit
       ungefr till Chesepeak-bay i Virginia, d han tvangs af
       brist p lifsmedel att vnda ter till England. Han gick
       derefter i spansk tjenst, men vnde slutligen efter
       flera resor r 1548, vid sjutiotre rs lder, tillbaka
       till England, der han af Edvard VI fr sina mnga
       tjenster utnmndes till Grand Pilote. Det var hr, som
       han framkastade planen till nordostpassagen, fr att p
       denna vg komma till Kina och Indien. Han lefde nnu vid
       ttiotv rs lder, d Stephen Burroughs expedition r
       1556 afgick, och han var sjelf nrvarande vid
       expeditionens afgng. Antagligen dog han kort derefter,
       ty efter denna tid terfinner man ingenstdes mera hans
       namn i ngot fretag.

Sllskapet trdde genast i verksamhet och utrustade samma r en
expedition bestende af tre fartyg, som hade till hufvudsaklig uppgift
att ska den nordstra vgen till Indien.

De tre fartygen utgjordes af a) Bona Esperanza, om 120 tons och med sir
Hugh Willoughby ssom beflhafvare, b) Edward Bonadventura, om 160 tons
och under befl af kapten Richard Chancellor, samt c) Bona Confidentia,
om 90 tons och under befl af Master Durfoorth. Expeditionen utgick frn
Ratcliff den 20 Maj 1553. Sir Hugh var chef fr expeditionen i dess
helhet. Utanfr norra Norge skildes fartygen genom en storm den 30 Juli.
Sir Hugh seglade utan uppehll vidare och kom den 14 Augusti i sigte af
land, antagligen kuststrckan mellan sdra och norra Gskap p Novaja
Semlja. Emedan kusten var omgifven af is och rstiden enligt sir Hughs
frmenande var lngt framskriden, vnde han ter mot vester och gick till
ankar i mynningen af Arsina-elfven (Varsina), vester om n Nokujeff,
vid 68 23 n. br. och 38 39 ostl. lngd frn Greenwich. Efter flera
fruktlsa frsk att sammantrffa med landets invnare dukade hela Bona
Esperanzas och Bona Confidentias besttning, sjuttio man, bde befl och
manskap, under genom dden innan fljande vr[2]. Sir Hugh och
flertalet af de bda fartygens besttningar lefde nnu i Januari 1554. De
dda kropparne, fartygen och de frda dagbckerna, som fr frigt ro af
ett mycket magert innehll, hittades p vren samma r af ngra ryska
fiskare eller fngstmn. Fartygsinventarierna och varorna frdes till
Cholmogory (de gamle nordboernas Holmgrd, i nrheten af det nu varande
Archangelsk), men terlemnades sedan p Ivan IV Vasiljevitschs befallning
till engelsmnnen, som endast p detta stt fingo kunskap om sina
landsmns sorgliga de.

  [2]  Forster och Adelung uppge bda, att Bona Confidentia
       skilts frn Sir Hugh och terkommit till England. Detta
       motsges emellertid af de gamla kllskrifterna rrande
       resan.

Emellertid seglade kapten Chancellor med det tredje fartyget, Edward
Bonadventura, efter en veckas uppehll i Vardhus hamn in i Hvita hafvet
och ndde Dvinas mynning. Den 23 November 1553 begaf han sig frn
Cholmogory till Moskva. Han mottogs der i festlig audiens af tsaren,
emedan han utgaf sig fr att vara sndebud frn kung Edward VI, och
inledde s fr Ryssland handelsfrbindelsen med Vesteuropa, p samma gng
som han fr England ppnade handelsvgen fver land till det inre af
Asien[3].

  [3]  Fr att belysa de nrmare omstndigheterna, huru England
       och Ryssland frsta gngen trdde i frbindelse med
       hvarandra, lna vi ur Adelung (Reisenden in Russland
       bis 1700, sidd. 201-202) fljande: Nr underrttelsen
       spridt sig till Moskva om engelsmnnens ankomst, gaf
       Ivan Vasiljevitsch befallning att p det vnskapligaste
       mottaga frmlingarne och inbjd ledaren sjelf att komma
       till Moskva, der han blef mottagen med mycken
       uppmrksamhet. Chancellor tervnde det fljande ret,
       1554, till sitt fdernesland med en skrifvelse frn
       storfursten till drottning Maria med de utmrktaste
       bevis p hans beredvillighet att trda i nrmare
       frbindelse med England. r 1555 gick Chancellor fr
       andra gngen, p uppdrag af det under Cabots ledning
       bildade 'Muscovy Company', med en rik laddning till
       Ryssland, der han nu, liksom frra gngen, rnte det
       bsta mottagande i Moskva och fann en ypperlig
       afsttning fr sina varor. D han ret derefter antrdde
       hemfrden, medsnde Ivan Vasiljevitsch diakonen Ossip
       Grigorjevitsch Nepea ssom gesandt fr att frskra
       drottningen af England om sin vnskap och att med henne
       sluta en nnu fastare frening. Men Chancellors fartyg
       led skeppsbrott p Skotlands kust, och Chancellor fann
       sjelf vid detta tillflle sin graf i vgorna. De dyrbara
       sknkerna, som storfursten skickat t drottningen, och
       alla varor, som engelsmnnen tillbytt sig i Ryssland,
       gingo frlorade. Den ryske gesandten var den ende, som
       lyckades rdda sig; han fortsatte sin resa till London,
       der han mottogs och bemttes med stor utmrkelse, och
       tervnde sedan r 1557 till Ryssland med rikliga bevis
       p drottningens ynnest och bevgenhet. -- Frn denna
       tid strmmade fartyg i mngd frn Vesteuropa,
       fretrdesvis frn England, till Hvita hafvet, och redan
       samma r, som Grigorjevitsch tervnde till sitt
       hemland, finna vi den sedermera s bermde Jenkinson p
       uppdrag af 'the Muscovy Company' i handelsangelgenheter
       i Ryssland. Jenkinson kom, liksom Chancellor, att spela
       en framstende roll fr den framtida samfrdseln mellan
       England och Ryssland. Han begaf sig r 1558 lngt in i
       Ryssland, seglade fver Kaspiska hafvet och trngde
       slunda lngt bortom Rysslands dtida grns, fram emot
       Bokhara. Fyra srskilda gnger beskte han ytterligare
       Ryssland och utverkade slutligen, efter tiorig
       bekantskap med storfursten, fr det engelska
       handelssllskapet ett frmnligt privilegium betrffande
       den nordiska handeln.

Fljderna af denna resa, som till Vesteuropa bragte den frsta kunskapen
om det redan fr ryssarne bekanta landet Novaja Semlja, blef bildandet i
London af the Muscovy Company, som stlde till sin uppgift att befsta
och utvidga den vunna marknaden samt att frtstta upptcktsfrderna i
nordostlig riktning.

r 1556 den 29 April utgick frn Gravesend, p bekostnad af the Muscovy
Company, pinassen Searchthrift under befl af Stephen Burrough
(Burrowe), hvilken som master medfljt Chancellor 1553. Uppgiften var
att framtrnga tminstone till floden Ob. Den 23 Maj dublerade Burrough
Nordkap, och den 9 Juni framkom han till Kola-bugten, som han benmner
Kola-floden. Hr uppehll han sig till den 22 Juni fr att reparera sitt
fartyg, d han begaf sig vidare i sllskap med flera ryska lodjor[4].
Han kringseglade Kanin Nos och Svjatoj Nos, framkom den 15 Juli till
Petschora och inlopp den 25 Juli, efter att vid 70 5 n. br. hafva mtt
mktiga isflak, som hvarje gonblick hotade att pressa snder hans
fartyg, i Kariska hafvet vid en , som han gaf namnet S:t Jakob-n (70
42 n. br.) och som r belgen vid Novaja Semljas sydnda. Den 3 Aug.
landsteg han p Vajgatsch-n, der han vid denna tiden fann flera ryssar.
Hall beskte Bolvanski Nos (d. . Afguda-udden) och meddelar derifrn
den frsta trogna skildring, som literaturen ger fver samojedernas
offerplatser. P offerplatsen p Bolvanski Nos fann han ej mindre n 300
afgudabilder. Han sger om dem, att de voro de grfsta och minst
konstnrliga arbeten han ngonsin sett; munnen och gonen voro p
tskilliga af dem blodbestnkta, de hade formen af mn, qvinnor och barn,
voro ytterst groft tillhuggna och p flera stllen blodbestnkta. Ngra
af dessa gudabilder utgjordes af en gammal trpinne med tv eller tre hak
gjorda med en knif. Denna korta beskrifning har sin tillmpning nnu i
vra dagar.

  [4]  En lodja r ett tremastadt fartyg, som lastar frn 25
       nda till 70 och 80 tons. Masterna ro af ett enda
       stycke, och de tv frmsta bra hvardera ett rsegel,
       den bakersta deremot ett gaffelsegel. Hvarje lodja har
       10 till 20 mans besttning.

Burrough upptckte hrefter Jugor Schar, men frherskande nordostliga
vindar, drifis och ntternas tilltagande lngd berfvade honom hoppet
att detta r n slutmlet fr sin resa. Han stannade i Jugor Schar till
den 20 Augusti och vnde s ter till Cholmogory, dit han kom den 10
September.

Han fvervintrade i Cholmogory och hade fr afsigt att fljande ret
fortstta sin resa. D erhll han emellertid af engelska regeringen i
uppdrag att uppska den Willoughbyska expeditionens frolyckade fartyg.
Han fann fartygen vid Nokujeff-n, men tervnde derefter till
Cholmogory, utan att framtrnga till Ob eller Novaja Semlja.

Engelsmnnens misslyckade frsk att i nordostlig riktning finna vgen
till Kina och Indien franledde dem att fr ngon tid vnda sina
forskningsresor fr samma syfte mot nordvest. Men nr fven de af
Frobisher under ren 1576, 1577 och 1578 fretagna tre resorna fr
nordvestpassagens finnande blefvo fullkomligt fruktlsa, begynte de p
nytt att ska sin lycka i hafven nordost om Europa.

The Muscovy Company, som ftt privilegium p handeln med Ryssland,
utrustade fr den skull r 1580 tv barker, George (40 tons) och William
(20 tons), under befl af Arthur Pet och Charles Jackman, fr att uppska
den nordstra vgen till Kina. Den 30 Maj lupo de ut frn Harwich och
kommo den 23 Juni till Vardhus, der de qvarhllos af motiga vindar till
den 1 Juli. Pet skyndade med sitt fartyg i frvg, framkom den 10 Juli
till Gslandet p Novaja Semlja (70 30 n. br.), vnde derefter mot
Kariska porten, som han fann stngd af is, framkom den 18 Juli till
sydndan af Vajgatsch och Jugor Schar, som efter honom erhllit namnet
Pets Sound, och trngde den 25 Juli till sammans med Jackman 4 till 5 mil
in i det Kariska hafvet, hvilket han ter lemnade redan den 28 Juli,
emedan isen icke medgaf honom ngon passage. (O. Peschel, Geschichte
der Erdkunde, p. 294.) Pet terkom den 26 December samma r lyckligt till
Ratcliff; Jackman deremot fvervintrade ngonstdes p norska kusten
sder om Trondhjem, utgick i Februari mnad fljande ret i sllskap med
ett danskt fartyg, men hrdes sedan aldrig mera af.

Detta engelsmnnens  nyo misslyckade frsk aflgsnade nu deras tankar
fr en lng tid p en nordostlig genomfart. Fr det nrvarande knner man
visserligen, att den vgen icke med s stor framgng kan vljas norr om
Novaja Semlja, men om man fster sig vid dtidens erfarenheter i saken,
s mste man verkligen finna det frvnande, ssom en auktoritet i brjan
af detta rhundrade uttrycker sig, att de fruktlsa frsken i ett s
trngt och grundt sund som Jugor, der isen ofta mste ogenomtrngligt
packa sig samman, s snart gjorde en nda p alla frhoppningar, och att
ingen fll p den tanken, att frska kringsegla det nyupptckta landet
ifrn vester eller norr, der dock hafvet r ojmfrligt djupare och
rymligare, och der man allts hade lngt strre utsigter till framgng.
Orsaken dertill har man utan tvifvel att ska dels i bristen p
hjelpmedel, ty dittills hade alla resor blifvit utrustade p privatmns
bekostnad, dels ocks i den omstndigheten, att man vntade sig bttre
resultat af ett likartadt fretag mot nordvest.

Hollndarne, som vid denna tid gjorde engelsmnnen herravldet p hafvet
stridigt, vntade emellertid endast p befrielsen frn Filip II:s
tryckande regering fr att med s mycket strre ifver vga sig p dylika
fretag.

r 1593 bildade sig ett sllskap af Middelburgska kpmn fr att utrusta
ett fartyg fr det omnmnda ndamlet. Deras exempel fljdes af kpmn i
Eukhuyzen, hvilka kraftigt understddes af generalstaterna samt prins
Morits af Oranien. Och till dem slto sig sedermera handlandena i
Amsterdam, som uppfordrades till liknande fretag af Peter Plancius, en
af de bermdaste och kunnigaste geografer p sin tid. Genom dessa kpmns
frenade krafter utrustades fyra fartyg, som r 1594 utgingo frn Texel i
Holland, med uppgift att genom en nordostlig genomfart finna vgen till
Indien. Expeditionen leddes af a) Wilhelm Barents frn Amsterdam (der
Gesandte jmte en liten Schellingsk fiskarjakt), som gjort sig knd ssom
en erfaren och djerf sjman, samt b) Cornelis Nai och Brand Isbrand (der
Schwan och Merkur), af hvilka den frre vistats ngon tid i Ryssland och
sledes hade ngon bekantskap med ryska frhllanden. Barents skulle
enligt geografen Plancius' freskrift taga vgen norr om Novaja Semlja,
Nai och Isbrand ter hade att framtrnga genom sundet mellan Vajgatsch
och fastlandet.

Fartygen utgingo frn Texel de frsta dagarne af Juni och framkommo till
Kola-mynningen den 29 Juni. Derefter skildes deras vgar.

Barents stlde kursen mot nordost. Den 4 Juli fick han Novaja Semlja i
sigte, der han landsteg vid 73 46 n. br., de ryska sjfarandenas
Mys Suchoi. Han fortsatte frden nordvart, passerade Krestovaja Guba (74
20 n. br.), upptckte Amiralitets-n, Tschorni Mys (== Svartenhoek,
75 20 n. br.) och Vilhelms-n, samt ankrade den 9 Juli i
Beerenforth-bugten. Han beskte vidare Krestovi Ostroff och Kap Nassau,
mtte den 13 Juli mycket is, men fljde kusten t till Troosthoek och
sg den 29 Juli, d han ntt 77 n. br., sterut Novaja Semljas
nordspets, som han gaf namnet Iskap (Yshoek). Den 31 Juli ndde
Barents Oraniska arne. Emedan hafvet var betckt af is och manskapet
gjorde svrigheter, vnde han den fljande dagen om mot sder fr att
sluta sig till Nais parti. Barents fljde Novaja Semljas vestra kust
till Kariska porten, der han af drifis hindrades att angra landets
sydspets. Han stlde d kursen mot sydvest och ndde vid 69 15 n. br.
arne Matvejeff och Dolgoi, der han sammantrffade med Nai, som nyss
terkommit frn Vajgatsch.

Nai gick efter skilsmssan frn Barents i slutet af Juni sterut. Han
passerade den 7 Juli Kanin-halfn, gjorde ett kort uppehll i Petschoras
mynning (den 18 Juli) och kom den 21 Juli i sigte af Vajgatsch-ns
vestkust. Han gick vidare till Jugor Schar (De Straet van Nassau), der
han p Vajgatsch-ns strand, vid 69 43 n. br., fann en samling af 400
samojediska afgudar af tr. Den 1 Aug. lopp han in i Kariska hafvet, som
han gaf namnet Nya Nordsjn (Nieuve Noort Zee). Han var nra att vnda
om, emedan han mtte mycket drifis, men tillryggalade omkring 45 geogr.
mil (180 minuter), hvarefter han fick syn p en lg kust, som gick frn
SV till NO. Femtio geogr. mil frn Jugor Schar visade sig land i
nordostlig riktning. Nai drog deraf den slutsatsen, att den stora flod
(sannolikt Mutnaja Guba p Samojedhalfn), som flt ut der, mste vara
Ob, att kusten derifrn fortgick direkt till det mytiska Kap Tabin och
vidare till Kina, att expeditionens uppgift vore lst, och att
fljaktligen ingenting mer vore att upptcka.[5] Kusten mellan Jugor
Schar och den frmenta floden Ob kallade han Nya Holland. Han beslt nu
att tervnda hem. Den 15 Augusti passerade han Jugor Schar p tervgen
och sammantrffade omkring 10 geogr. mil vester derifrn med Barents.

  [5]  Det skall helt visst frefalla mngen besynnerligt, att
       Nai af nisa upptckter kunde komma till en sdan
       slutledning. Men vi mste hrvid draga oss till minnes,
       att man p den tiden alldeles icke hade ngon aning om,
       att den asiatiska kontinenten strcker sig ej mindre n
       120 lngdgrader sterut frn Ob inom polcirkeln.
       Dtidens uppfattning af Asiens norra grns grundade sig
       p en r 1546 utgifven karta af frih. Sigismund von
       Herberstein, hvilken tv srskilda gnger, 1517 och
       1524, vistats vid hofvet i Moskva och d samlat
       materialet till sin i mnga afseenden epokgrande
       publikation -- den frsta vrdefulla karta af Ryssland,
       som den geografiska vetenskapen knner. P denna karta
       finnes mycket riktigt Irtisch framstld som en biflod
       till Ob, floderna Mesen och Petschora finnas der ocks,
       och Hvita hafvet framstlles frsta gngen ssom en arm
       af Ishafvet. Men Herberstein frlgger Obs klla till
       sjn Kitaisk, och derifrn skulle vgen enligt dtidens
       uppfattning icke vara synnerligen lng till Peking
       (Cumbalich, Chambalik). Vi veta nu, att det var genom
       bekantskapen med denna karta, som Cabot frst fll p
       den tanken att ska nordostpassagen, hvartill
       Herberstein allts kan f gra ansprk p att anses som
       den indirekte upphofsmannen.

Bda afdelningarna fortsatte sedan till sammans hemfrden. Den 24 Augusti
passerade de Vardhus, och den 16 September terkommo de till Texel.

Genom de till allt utseende skra underrttelser om mjligheten af en
nordostlig genomfart till Kina, hvilka medlemmarne af den Naiska
expeditionen och srskildt Linschooten medfrde, underhllos de mest
sangviniska frhoppningar om fretagets utfrbarhet hos prins Morits af
Oranien och generalstaterna, s att redan det fljande ret, 1595, utgick
frn Holland en ny expedition, bestende af sju fartyg och under ledning
af amiral Nai. Beflet fver de srskilda fartygen innehades af Vilhelm
Barents, Brand Isbrand Tetgales, Lambert Oom, Thomas Willemson, Hermann
Janson och Heinr. Hartmann. Dessutom medfljde Linschooten, de la Dal,
Heemskerck, Rijp och Buys. -- Expeditionen lemnade Holland den 2 Juli och
skilde sig i tv afdelningar, efter att hafva kringseglat Nordkap den 7
Augusti. Den ena afdelningen gick till Hvita hafvet. Den andra gick
sterut, mtte is den 17 Augusti vid 70 30 n. br. omkring 12 geogr.
mil vester om Novaja Semlja och framkom tv dagar senare till Jugor
Schar, som var sprradt af is. Den 25 Augusti gjorde hollndarne ett
frsk att trnga sterut, men frgfves. Ett nytt frsk den 2 September
aflopp bttre. De trngde ngra mil in i Kariska hafvet, men mste i
fljd af is och nordvestliga stormar uppge frsket att komma vidare och
vnde ter den 15 September. Barents ensam ville icke vnda om; han
yrkade p, att man antingen redan detta r borde segla norrut lngs
Novaja Semljas vestkust, eller ock fvervintra der man d befann sig och
nsta sommar frska komma vidare. Men hans frslag vann icke bifall af
ngon. -- Efter en fventyrlig hemfrd befann sig expeditionen sent p
hsten ter i Holland.

Generalstaterna, som jmte prins Morits af Oranien deltagit i
utrustningen af denna dyrbara, men alldeles fruktlsa expedition, beslto
sig nu fr att icke vidare offra ngot p expeditioner i denna riktning.
Men p det icke intresset fr nordostpassagens finnande fr framtiden
mtte afmattas, utfste de en belning af 25,000 gulden.

Geografen Plancius sg emellertid i den fregende expeditionens
misslyckande ett std fr sin hypotes om ett ppet polarhaf, och att man
fljaktligen borde ska vgen till Kina och Indien norr om Novaja Semlja.
Plancius' teoretiska spekulationer och Barents' praktiska
sjmannaduglighet frmdde ngra kpmn i Amsterdam att n en gng
utsnda en expedition fr nordostpassagens finnande. S kom Barents
tredje resa till stnd, kanhnda den mest betydande, sger C. R.
Markham, nst Hudsons af alla resor, som blifvit fretagna till grnsen
fr de oknda polartrakterna. Tv fartyg utgingo frn Amsterdam den 10
Maj 1596, under befl af Jan Corneliszoon Rijp och Jakob van Heemskerck.
Barents deltog ssom styrman p Heemskercks fartyg, men var i sjelfva
verket sjlen i hela fretaget. Rijp och Barents voro af olika meningar
rrande vgen fr frden. De bda fartygen fljdes till en brjan t; de
upptckte gemensamt Beeren Eiland och af Spetsbergen det nuvarande
Hakluyt Healand och ngon del af nordkusten. Men den 1 Juli skildes de
vid Beeren Eiland, d Rijp vnde om norrut mot Spetsbergen och Barents
seglade sterut.

Den 14 Juli seglade Barents s lngt in i isen, att han icke frmdde
trnga lngre fram, ty han kunde ingenstdes se ngon ppning i den, och
blef slunda tvungen att med stor mda och anstrngning lovera ut ur den
igen samma vg som han kommit; han befann sig d vid 74 10 n. br..
Den 17 Juli fick Barents Novaja Semljas vestkust i sigte vid 74 40
n. br. Under outsgliga anstrngningar kmpande mot isen, trngde han
nordvart lngs landets kust. Den 18 Juli passerade han Amiralitets-n,
men frn den 19 Juli till den 5 Augusti mste han ligga fr ankar vid
Korsn, emedan ttt packad is hindrade hans frd. Den 7 Aug. passerade
han Hoek van Trost, men sttte ter p is och mste frtja sitt fartyg
vid ett stort, 36 famnar djupt och 16 famnar hgt isberg. Efter stndig
kamp med ismassorna ndde han den 15 Oraniska arne och den 19 Hoek van
Begeerte. Han hade nu dublerat Novaja Semljas nordnda och stlde alts
kursen mot sydost.

Svrigheterna hade hittills visserligen varit stora nog fr Barents och
hans kamrater, men frn denna tid begynner en ny rad af prfningar, lngt
vrre och outhrdligare n de hittills upplefda, och hvartill sjfartens
annaler fre denna tid icke hafva att uppvisa ngot motstycke. Vi skola
fr den skull ngot utfrligare omtala Barents' fljande fventyr.

Den 21 Augusti inlopp Barents fr frsta gngen med sitt fartyg i den s
kallade Ishamnen, hvilken r belgen p Novaja Semljas ostkust vid 76 7
n. br. och 68 34 ostl. lngd. Han gick till ankar derstdes fr natten
och frskte fljande dagen att trnga vidare mot ster. Men han mttes
av dimma och ttt sluten is, s att han efter ngot loverande den 23
mste bege sig ter till Ishamnen, der han den 24 instngdes af is. Dagen
derp blef han ter fri, han fljde landets ostkust sderut, men kunde
icke framtrnga lngre n till Stroom-bay. Hrifrn vnde han tillbaka
mot norr. D han passerade Ishamnen den 26 Augusti, blef han p nytt
instngd af isen der. I fljd af ostliga vindar, som voro de frherskande
vid denna tid och hllo isen ttt packad mot land, var det honom icke
vidare mjligt att med sitt fartyg sl sig ut ur den af drifis uppfylda
och omgifna viken. Under de sista dagarna af mnaden rasade sydostliga
stormar, som frsatte fartyget i en mycket farlig kollision med isen. Det
blef ganska illa tilltygadt af denna, det frlorade sitt roder, och man
begynte hysa grundade farhgor, fr dess fullstndiga undergng. Den 3
Sept. intrdde visserligen en frndring till det bttre, isen begynte
frdela sig en smula, men vidriga vindar hindrade fartyget att lpa ut,
isen hopade sig p nytt kring det samma, det undergick ytterligare skador
och blef redlst liggande p ena sidan.

Frn denna stund svfvade Barents och hans folk icke lngre i ovisshet
om det de, som hotade dem. De lefde sig s smningom in i den
frestllningen, att de mste tillbringa vintern hr, och fattade derfr
det beslutet att fra i land ett gammalt segel, vapen, ammunition,
proviant och timmer, samt att, fr den hndelse de mjligen kunde blifva
fria, stlla i ordning och frbttra den redan p stranden befintliga
bten.

Den 7 Sept. fretogo ngra af manskapet en utflygt lngs stranden. De
upptckte en liten flod, vid hvars mynning hafvet uppkastat en stor mngd
drifved, och sgo spr i snn, som de trodde hrrra frn renar och
elgar. Det ogynsamma vdret, srskildt de hftiga nordostvindarne, som
varade de tv fljande dagarne, var icke just egnadt att inge dem ngot
hopp om en slutlig befrielse; och d vintern redan var i antgande, hade
de fljaktligen intet annat val n att frbereda sig p en
fvervintring.

Det blef allts beslutadt att bygga ett hus p land, och utan drjsml
grep man verket an. I frmsta rummet hade man att utvlja en passande
bygnadsplats, och tta man, vl bevpnade fr att afvrja isbjrnarnes
anfall, ginge ter ut fr att uppska och hemfra den drifved, som
ptrffats redan frut. Enligt berkning borde denna drifvedssamling vara
tillrcklig icke allenast till bygnadsmaterial, utan fven att elda med
under den lnga vintern. Vi kunna ltt tnka oss hvilken gldje detta
fynd framkallade hos hela manskapet.

I midten af Sept. togo de talrika, af hollndarne stdse mycket fruktade
mtena med isbjrnar sin brjan. Det var redan s kallt, att hafsvattnet
afsatte tv tum tjock is. Fr vinterbostadens uppfrande begyntes nu
framforslingen af drifveden frn den 6,000 steg aflgsna fyndorten, och
fr detta ndaml begagnades sldar, som drogos hvardera af 8 man. I
medeltal framforslades 4 sldar drifved om dagen.

Under senare hlften af Sept. blef hafvet nrmast omkring mer eller
mindre isfritt. Men fartyget var fortfarande omgifvet af is, och d
hollndarne redan uppgifvit allt hopp om att kunna tervnda detta r,
funno de sig i sitt de och begynte den 26 Sept. frberedelserna fr
uppfrandet af vinterbostaden. Klden blef redan hinderlig fr deras
bygnadsarbete, och tid efter annan upprepades bjrnarnes besk. Trots
deras jmfrelsevis stora antal var det dock fr hollndarne alltid en
orovckande sak, d en bjrn eller flera ville gra deras bekantskap.
Hade de icke genast en brinnande lunta till hands, s mste de reda sig
med sina hillebarder och spjut, och till och med d de skto p
bjrnarne, gagnade detta mestadels snarare till att skrmma bort de
nrgngna bestarne n att sra eller dda ngon bland dem. Klden var den
27 Sept. s skarp, att om ngon under bygnadsarbetet tog en spik i
munnen, frs denna genast s fast, att blod fljde med, d den ter togs
ut.

Den 29 Sept. p eftermiddagen gick vinden fver p ostkanten och medfrde
under natten och fljande dagen en s vldsam snstorm, att det icke var
mjligt fr manskapet att hemta drifved. Snstormen tilltog den 1 Oktober
under en hrd nordostvind med sdan hftighet, att man knappast kunde
andas, och man kunde d se framfr sig hgst tv till tre
fartygslngder.

Den 12 Oktober flyttade hlften af manskapet, tta man, in i det nybygda
huset och tillbragte der natten fr frsta gngen. Men de mste nnu
frdraga kld och rk, ty de voro icke frsedda med tillrckligt varma
klder, och icke heller hade de nnu gjort sngplatserna och eldstaden i
ordning. Nu fortsattes transporten af alla lifsmedel och andra brukbara
saker frn fartyget till vinterbostaden dit terstoden af manskapet, tta
man, inflyttade redan den 24. Under den sista sldtransporten blefvo de
ter angripna af tre isbjrnar, men de drefvo dem p flykten med sina
hillebarder. I samma mn, som solen fr hvarje dag hjde sig allt mindre
fver horisonten, blefvo nu ocks fjllrackorna synliga, af hvilka den
frsta ddades den 27 Oktober och genast stektes och ts; hennes ktt
smakade som kanin, och hollndarne to sedan ktt af fjllrackor med
mycken begrlighet hela vintern igenom. Af isbjrnarnes ktt deremot
gjorde de alldeles ingen anvndning. Sedan all proviant och andra
ndvndighetsartiklar blifvit inflyttade i vinterbostaden, fullbordade
och afslutade de anordningarna i husets inre. De satte vgguret i gng,
upphngde lampan, som matades med bjrnfett, och hopfrde s mycket
drifved, som de kunde komma fver, hvarvid de hade att kmpa mot starka
snfall och svra stormar. Den 3 November syntes solen sista gngen fver
horisonten. Frn denna dag tog den lnga arktiska vinternatten sin
brjan.

Till frberedelserna fr vintern hrde ocks att ombesrja bad, hvilket
skeppslkaren tog sig. Ssom badkar tjenade ett stort vinfat, i hvilket
den ene efter den andre krp ner. Denna badtillstllning, sannolikt att
dma ett ngbad, var en verklig vlgerning fr manskapet och bidrog helt
skert i vsentlig mn till dess sundhet. P proviant var i allmnhet
ingen brist. Srskildt voro hollndarne vl frsedda med ktt och fisk,
mindre deremot var mngden af brd, som ocks fr den skull efter den 8
November utdelades i smrre rationer. Minst hade man qvar af
dryckesvaror, det l, som nnu fans, hade till en del blifvit
frderfvadt, svagt och utan smak, och vinet begynte snart att minskas, s
att frn den 12 November utdelades deraf endast tv glas dagligen per
man, men mestadels gmde de sina vinrationer fr srskilda hgtidliga
tillfllen och drucko i vanliga fall (smlt) snvatten. Af fjllrackor,
som frekommo talrikt, sedan solen frsvann, d deremot isbjrnarne icke
syntes till allt ifrn denna tid nda tills solen ter visade sig fver
horisonten, hade de godt frskt ktt, som de skattade lika hgt som
vildt. De uppstlde fr den skull rffllor och drefvo hela vintern en
flitig och inbringande fjllracksfngst. Fllorna vitjades dagligen,
alltid fingo de tminstone en fjllracka om dagen, en gng till och med
fyra; de begagnade icke blott deras ktt ssom fda, utan de frfrdigade
fven pelsverk af deras skinn, ssom mssor och dylikt.

Under hela November mnad var klden icke s skarp, vdret icke s
dligt, att hollndarne dmdes att fr ngon lngre tid hlla sig inom
hus. De kunde regelmssigt g att vitja sina fller, hemta drifved och
emellant beska fartyget. Endast tv dagar omnmnas srskildt, d de af
vderleken tvungos att hlla sig inomhus, men icke p grund af stark
kld, utan af svra snfall.

December mnad skaffade hollndarne mera bekymmer n November, klden
tilltog, brnnmaterialen visade sig otillrckliga, snstormarne
frsvrade vistandet i det fria, proviant och dryckesvaror voro
otillrckliga fr en sdan fvervintring. Den af ohyflade trstycken
hopfogade vinterhyddan var naturligtvis ngot luftig och kunde icke
hllas tillrckligt varm med ved allenast i den mn klden tilltog. De
tilltppte fr den skull skorstenen och frskte elda med stenkol, som de
hemtade frn fartyget; genom ett sdant frfaringsstt tilltog vrmen
visserligen ganska hastigt, men koloset medfrde naturligen en lifsfarlig
bedfning af de inneboende personerna, hvilka endast genom att skyndsamt
ppna skorstenen och drren kunde rdda sig frn en eljest sker dd. Men
nr dessa ppnats, gick ter mycken vrme frlorad. Fr den skull
underhllo de stundom alldeles ingen eld, men d intrdde snart en nnu
mycket mrkbarare kld, p vggarne och sofplatserna bildade sig tjock
is, vgguret stannade, och endast med mda kunde sanduret hllas i gng.
Nr klden blef synnerligen skarp, begynte till och med vinet att frysa,
s att det mste tinas upp fre mltiden. De skte nu att bekmpa klden
genom en mjligast varm bekldning och genom att srskildt vrma
ftterna. De sista dagarne i mnaden hade hollndarne att kmpa med en ny
svrighet. D togo snfallen s fverhand, att deras vinterhydda
fullstndigt snade in, och de mste formligen grfva sig ut, alldeles
som ur en kllare. Detta oaktadt frblefvo de vid godt mod och rknade p
att de med December mnads utgng hade fverlefvat strsta delen af
vinternatten, och att de nu efter en icke allt fr lngt aflgsen framtid
hade att motse solens uppgng fver horisonten.

Ssom det gamla ret hade gtt till nda, s trdde det nya ret 1597 in.
Det gjorde sitt intrde med hftig kld, stormar och snfall. Under hela
fyra dygn lemnade hollndarne icke sin hydda. Hvad som fans qvar af
vinfrrdet gmdes nu delvis fr mjligen kommande nnu smre tider. All
den drifved, som de med s mycken mda slpat ihop, var redan uppbrnd,
och de hade nu ej annat att gra n att elda med ngra husgerdssaker af
tr. D intrffade den 5 Januari en frndring i vderleken: det blef
stilla och mildt, hollndarne kunde ter g ut i det fria och hemta nytt
brnsle. Emedan det var trettondedagsafton, beslto de att festligt fira
dagen, s vidt deras tillgngar det medgfvo. Fr detta ndaml uttogo de
sina hopsparade vinrationer, bakade pannkakor i olja och tillredde annat
extra bakverk af hvetemjl. De voro alla glada och muntra, liksom vore de
hemma bland de sina och hlle der en stor fest, fjrran frn denna
trstlsa ensamhet i ett skoglst, snbetckt land, hvars enda befolkning
utgjordes af dem, skilda hundratals mil frn sina hem. Den 21 Januari
gjorde de den iakttagelsen, att fjllrackorna begynte uteblifva; detta
hllo de fr ett tecken dertill, att bjrnarne snart ter skulle visa
sig, och detta blef ocks sedermera mycket riktigt hndelsen. S lnge
bjrnarne voro frsvunna, gjorde fjllrackorna sina besk, och kort innan
bjrnarne ter visade sig, frsvunno fjllrackorna nstan fullkomligt.

D hollndarne den 22 Januari roade sig i det fria med bollspel, varsnade
de ter igen ett dagsljusets tilltagande, hvaraf ngra drogo den
slutsatsen, att solen snart skulle visa sig fver horisonten. Och d
Gerrit de Veer och Heemskerck den 24 Januari promenerade utefter
stranden, sgo de till sin stora gldje den sedan den 3 November
frsvunna solens rand ofvan horisonten. De tv fljande dagarne hade de
visserligen icke denna anblick, emedan dimma rdde, men de fingo en
ersttning derfr den 27 derigenom, att de alla den dagen sgo solens
hela skifva ofvan horisonten.

Februari gjorde sitt intrde med storm och snfall, hvilka hopade allt
mera sn kring hyddan, s att de den 3 Februari begynte underhlla
frbindelsen med ytterverlden genom skorstenen, emedan det fll sig lngt
beqvmare n att hvarje gng skotta undan de djupa snsamlingarna utanfr
drren. Den 12 Februari fldes en bjrn af nio fots lngd och sju fots
hjd, som gaf dem minst 100 sklp. fett, hvilket var dem mycket vlkommet
ssom brnnmaterial i deras lampor; bjrnkttet kastade de ut t
fjllrackorna, som nnu visade sig en och annan gng. Den nya
tillkningen af brnnmaterial fr lamporna medgaf dem nu ngon tid
bortt att mer, n som frr varit fallet, under vintern sysselstta sig
med lsning och dylikt.

Mars mnad stlde hollndarnes tlamod p ett hrdt prof. Den
tervndande vinterklden, som de redan trodde sig vara frbi, det
ogynsamma vdret och svrigheten att lngt bort ifrn tid efter annan
hemskaffa de ndvndiga vedfrrden begynte att inverka skadligt p deras
under vintern i allmnhet ganska goda helsotillstnd. Nu talas fr frsta
gngen i dagboken om de sjuka, som lgo i sina bddar och uppvrmdes af
de friska genom heta stenar, hvaremot de friska ter skte hlla sig
varma genom att g och springa i det fria. -- Den sista veckan af April
var vackert, angenmt vder, och frn och med den sista i samma mnad var
solen dag och natt fver horisonten.

I Maj begyntes frberedelserna fr att lemna vinterhyddan och antrda
terresan till Holland. I den fasta fvertygelsen, att detta snart nog
skulle lyckas dem, gjorde de den 1 Maj slut p den sista terstoden
ntktt, som nnu var frtrffligt bibehllet och, ssom dagboken
uttrycker sig, endast hade det felet, att det icke rckte lngre. En
hrd storm frn sydvest sopade den 2 Maj hafvet nstan fullkomligt rent
frn is, men issamlingen vid fartyget lg fortfarande qvar, s att
manskapet begynte uppge hoppet om att ngonsin kunna begagna sig af det.
Fr terresan satte de derfr sin enda lit till de bda odckade btarne.
Fartygets beflhafvare Heemskerck hade visserligen till en brjan
frklarat, att de skulle qvarstanna i Ishamnen till slutet af Juni,
emedan han hoppades, att fartyget d skulle kunna vara fritt frn den
omgifvande isen, men manskapet nskade allt efter som tiden framskred,
att man skulle lemna fartyget t dess de, fverge det och begagna
btarne ensamt fr terfrden. Manskapet hade Barents p sin sida, och
denne lyckades ocks vinna beflhafvaren fr manskapets mening. Den 14
Maj, efter tv veckors agitation, lofvade beflhafvaren att g manskapets
nskningar till mtes, i fall icke fartyget vore isfritt i slutet af Maj.
Men mnaden gick till nda, utan att der visade sig ngon utsigt, att
fartyget vid den tiden kunde komma loss.

Den 27 Maj begynte hollndarne stta i stnd och tackla btarne. De hade
lnge sedan ftt nog af vistelsen i vinterhyddan och hade redan en vecka
i frvg gjort sina kldespersedlar och andra saker resklara, fr att
icke framdeles da ngon tid derp. Alldeles isfritt blef hafvet icke
under hela Maj mnad, ty ostliga vindar frde hvarje gng mer eller
mindre drifis in mot kusten. Eljest ro icke mnga tilldragelser af
srskildt intresse att omtala frn denna mnad: man fann bland annat, att
bjrnarne voro mindre djerfva och nrgngna n frut, man hemtade drifved
sista gngen den 14 Maj, och d man en vecka senare nnu behfde ngot
material att elda med, nedref man vinterhyddans utbygnad och begagnade
den som ved. Hollndarne nedrefvo slutligen ocks en del af sjelfva
vinterhyddan fr att anvndas vid btarnes frdigbygnad.

I frsta hlften af Juni fortsattes frberedelserna fr terfrden med
frdubblad ifver. Af de meteorologiska uppgifterna framgr, att nu ocks
den arktiska sommaren tog sin brjan. Den 6 Juni omnmnes det frsta
regnet, som kom med sydvestlig vind, marken begynte tina upp, och de
under vintern anvnda filtstflarne mste utbytas mot lderstflar.
Arbetena fr afresan voro af trefaldig art, frst btarnas sluttimring,
vidare deras och lifsmedlens transport till ppet vatten fver en
betydlig landstrcka och fver hopskrufvad is, slutligen fven
transporten af tv sjuka, styrmannen Barents och en af matroserna, till
platsen fr afresan.

Den 3 Juni, efter sex dagars arbete, blef den mindre bten segelklar, och
sex dagar derefter, den 9 Juni, den strre. Medan en del af manskapet
frrttade detta arbete, frde de andra till hafvet de saker, som skulle
flja med hem. Dertill kunde nnu sldarne anvndas. Frn den 4 Juni
frdes mnga sldladdningar till afgngsplatsen. Alla sakerna inpackades
i sm, ltt handterliga balar, det nnu terstende vinet fyldes p sm
fat, fr att man i ndfall med ltthet skulle kunna lossa och lasta dessa
ting. Der funnos s mnga saker, att det syntes tvifvelaktigt, huruvida
allt kunde rymmas i btarne.

Det svraste arbetet var transporten af de bda btarne till hafvet.
Hollndarne mste fr det ndamlet frst med stor anstrngning och mda
genom isflaken utarbeta en jmn vg med yxor, hackor, skyfflar o. d. Men
fven detta hrda arbete utfrdes med gladt mod, nr de nnu till sist
hade att afvrja angreppet af en stor, mager isbjrn. Detta arbete
fullbordades den 12 Juni. Den 14 Juni var allt i ordning fr afresan. De
bda sjuka, Barents och matrosen, frdes frst frn vinterhyddan p
sldar till afgngsstllet. Barents skref dess frinnan ett bref, i
hvilket han skildrade expeditionens den och fvervintringen, och som han
upphngde i rkfnget insydt i en ammunitionspse. Dessutom nedskref
beflhafvaren Heemskerck tv bref, ett fr hvarje bt, i hvilka de skl
anfrdes, som gfvo anledning till den vgade terresan i tv odckade
btar. Hrp befalde de sitt de i Guds hnder och afseglade den 14 Juni
1597 frn den plats, der de hade tillbragt nra tio mnader. De togo
samma vg som de kommit, foro s vidt mjligt i nrheten eller i sigte af
land, kringseglade Novaja Semljas nordnda och fljde derefter landets
vestkust till Kariska porten. Derifrn stlde de kursen mot Petschoras
mynning, fljde ryska kuststrckan vesterut och anlnde lyckligt den 2
September till Kola, efter en btfrd, som varat tv och en half mnader
och omfattar en vglngd af sexton hundra sjmil, alla krokar
frnrknade. Den 1 November 1597 kom expeditionen ter till Amsterdam,
helsad af folkets jubelrop, men af de sjutton man, som fvervintrat i
Ishamnen, voro numera endast tolf i lifvet. Barents hade dtt strax efter
det btfrden begyntes, den 19 Juni, dagen innan expeditionen dublerade
Iskap. Hans ben hvila frmodligen ngonstdes p Novaja Semljas
ogstvnliga nordkust[6].

  [6]  Sedan hollndarne den 14 Juni 1597 lemnade Ishamnen, har
       denna intill den 7 September 1871, sledes under en tid
       af 274 r, bevisligen icke varit beskt af menniskor. r
       1871, efter det att norska fngstmn redan tv r frut
       intrngt i hafvet ster om Novaja Semlja, kom den gamle
       ishafsfararen E. Carlsen frn Troms af en hndelse att
       med sitt fartyg inlpa i Ishamnen den 7 September.
       Carlsen fann der p stranden tskilliga lemningar af ett
       frolyckadt fartyg och lngst in i bottnen af viken ett
       hus, som han genast igenknde hafva tillhrt
       hollndarne. Huset hade 32 fots lngd, 20 fots bredd och
       var bygdt af 1-1/2 tum tjocka, 14 till 16 tum breda
       furuplankor. I det numera frfallna huset hittade
       Carlsen och hans folk en mngd saker, sammanlagdt
       omkring 150 olika artiklar. Bland dessa m srskildt
       nmnas: gevrspipor, svrd, hillebarder, lansspetsar,
       verktyg, brynstenar, grytor, ljusstakar, tennstop, ett
       vggur, en fljt, ls, en metallklocka, en kista (som
       innehll filar och andra verktyg), ngra
       kldespersedlar, som voro frmultnade, en trefot, som
       tjenat ssom hrd, samt tre bcker, af hvilka den ena
       utgjordes af ett vl bibehllet exemplar af Mendozas
       Kinas historia i hollndsk fversttning. Utanfr
       huset funnos massor af ren-, sl-, bjrn- och
       hvalrossben. Nr Carlsen terkom till Hammerfest den 4
       November, inkptes de af honom funna relikerna af
       engelsmannen Lister Kay, som sedermera fverlemnade dem
       t nederlndska regeringen. De deponerades i marinmuseet
       i Haag, der ett hus, framtill ppet, blifvit
       konstrueradt fr att inrymma dem. De Jonge har egnat
       dessa reliker en srskild skrift, Nova Sembla. De
       voorwerpen door de Nederlandsche zeevaarders na hunne
       overwintering ald aar 1597, achtergelaten en in 1871
       door kapitein Carlsen teruggevonden, tryckt i Haag
       1872. Han prfvar frst deras kthet, lemnar derefter en
       berttelse om Barents' resa, behandlar sedan den frgan,
       huruvida ngon resande beskt platsen fr
       fvervintringen fre 1871, och ger slutligen en
       detaljerad beskrifning af de olika sakerna jmte
       historiska och antiqvariska upplysningar.

Det var att vnta, att den olyckliga utgngen af Barents'
fvervintringsexpedition skulle verka afskrckande frn upprepade fretag
i samma syfte och betydligt snka de frhoppningar, som man dittills hyst
om programmets slutliga lsning. Dertill kom nnu en annan omstndighet,
den nmligen, att samtidigt med Barents' tredje resa hade vgen till
Indien kring Goda Hopps-udden utan svrighet blifvit tillryggalagd af
Cornelius Houtman (1595--1597), dennes exempel manade till efterfljd,
och der bildades ett hollndskt-ostindiskt handelskompani, som sedan p
denna vg begynte sin vlsignelserika kolonialverksamhet i de ostindiska
farvattnen.

Men der fans nnu i England en man, som hll hrdnackadt fast vid det
gamla programmet om en passage i nordvestlig, nordlig eller nordostlig
riktning. Det var Henry Hudson, knd lika mycket genom sina mnga och
vigtiga geografiska upptckter som genom sin tragiska dd.

Hudson hade under sin frsta ishafsresa 1607, sedan han upptckt
Grnlands ostkust, gjort ett fruktlst frsk att norrut frn Spetsbergen
trnga fram fver polen. Han beslt fr den skull att frska sin lycka i
nordostlig riktning. Det fljande ret, 1608, utgick han den 22 April
frn Thames med ett litet fartyg, som the Muscovy Company utrustat fr
hans rkning. Han kringseglade Nordkap den 3 Juni, trffade sex dagar
senare vid 75 30 n. br. den frsta isen, som han undkom efter ngra f
sttar, kryssade sedan lngsamt vidare, tills han genom vldsamma nord-
och nordostvindar sg sig tvungen att vnda, och gick den 25 Juni till
ankar utanfr Novaja Semljas vestkust vid 72 12 n. br. Han fann p
stranden en mngd hvalben och renhorn och sg hr och der i hafvet
hvalar, hvalrossar och slhundar. Landet gjorde p Hudson fver hufvud
taget ett angenmt intryck. Han upptckte en stor flod (sannolikt
Gussinicha), som kom frn nordost, och utskickade en del af sitt manskap
med uppdrag att utforska, om hr icke mjligen vore den skta
genomgngen. Men manskapet tervnde utan nskadt resultat. Han gjorde nu
ett sista frsk att frbi Vajgatsch-n intrnga i Kariska hafvet; men
ofvervinneliga hinder sprrade hans vg. Berfvad hoppet att finna
nordostpassagen, antrdde han den 6 Juli terfrden och landsteg den 26
Augusti i Gravesend. -- Denna Hudsons resa r s till vida af vigt fr
den fysikaliska geografien, som derunder anstldes de frsta
iakttagelserna fver magnetnlens inklination i de arktiska trakterna.

Hudson hade emellertid p visst stt nnu icke uppgifvit allt hopp. Tv
r senare, 1610, d han var gngen fver i hollndskt-ostindiska
kompaniets tjenst, upprepade han frsket att finna en nordostpassage.
Han lemnade Texel den 25 Mars, passerade en mnad derefter Nordkap och
stlde s kursen rakt p Novaja Semlja. Den 4 Maj fann han hela landet
omgifvet af nnu obruten is. Han vnde fr den skull den 19 Maj ter till
Vardhus och gick derifrn fver till Nordamerika i afsigt att i denna
riktning finna en sjvg till Indien.

r 1612 frskte en hollndare, Jan Corneliszoon van Horn, att norr om
Novaja Semlja framtrnga mot ster. Frn n Kildin stlde han kursen
direkt mot Novaja Semlja och framkom dit den 30 Juli. Han seglade lngs
kusten norr ut nda till den 8 Aug., d han mttes af tt, med landet
sammanhngande is. Han fljde ismassans rand nda till 76 30 n. br. och
vnde frst der tillbaka mot Novaja Semlja. Han styrde derefter mot
nordvest lngs efter en isbarrier intill 77 n. br., gick p nytt
tillbaka mot kusten, men antrdde sedan terfrden till Holland.

Det s kallade Nordiska eller Grnlndska kompaniet, som bildat sig i
Holland r 1614, utrustade r 1625 ett fartyg fr ett frnyadt frsk att
i nordost finna vgen till Kina. Beflhafvare fr fartyget blef Cornelis
Bosman. Han utgick frn Texel den 24 Juni, passerade den 24 Juli n
Kolgujeff och fick den 28 Juli Novaja Semljas kust i sigte vid 71 55 n.
br. nda till den 3 Augusti hade han att oafbrutet sl sig fram genom is.
Frst denna dag lyckades det honom att inlpa i en med tolf till tretton
holmar uppfyld vik. Den 7 Augusti gick Bosman ter till segels, den 10
intrngde han i Jugor Schar, och den 13 i Kariska hafvet. Mktiga
ismassor drefvo honom snart tillbaka till sundet, hvarigenom han kommit.
Den 24 Augusti utbrt en vldsam storm frn nordost, hvarunder fartyget
frlorade sina bda ankaren. Bosman hade nu ej annat val n att, med
eller mot sin vilja, tervnda till Holland. Han terkom dit den 1
September.

Detta var hollndarnes sista frsk att finna en nordostlig vg till
Indien. Den fruktlsa utgngen af alla resor, som de gjort, franledde
dem nu att inskrnka sig till den visserligen ojmfrligt lngre, men i
alla hndelser skra vgen kring Afrika. Vl terfinna vi efter denna tid
hollndska fartyg i Novaja Semljas och andra arktiska haf, en hollndare
vid namn Vlaming gjorde till och med r 1664 en ganska mrklig resa kring
Novaja Semljas nordnda och trngde lngt in i Kariska hafvet -- men
emedan dessa resors ml var ett helt annat, nmligen fngsten af hvalar
och andra trangifvande djur, s kunna de icke komma under behandling vid
denna fversigt.

Efter mnga misslyckade frsk mot nordvest begynte man ter under sista
hlften af sjuttonde rhundradet att i England tnka p en
nordostpassage. Mngahanda och till strsta delen icke mycket sannolika
underrttelser om de arktiska hafvens isfrihet, fvensom om resor, som
skulle hafva blifvit fretagna af hollndska fartyg till ovanligt hga
breddgrader, ja, nda till sjelfva polen, och ngra hundra mil sterut
frn Novaja Semlja, Barents' mening, att Kariska hafvet r isfritt 20 mil
frn kusten, samt slutligen egna och sjelfstndiga funderingar ingfvo
John Wood, kapten i engelska marinen, en erfaren och skicklig sjman, som
hade tfljt sir John Narborough p hans resa genom Magellans sund, den
fvertygelsen, att man med skert hopp om ett lyckligt resultat skulle
kunna ska denna genomgng midt emellan Spetsbergen och Novaja Semlja.
Besluten att egna sig t detta fretag, ingick han 1676 till konungen och
hertigen af York med en skrifvelse, i hvilken han framstlde 7 motiv och
3 faktiska bevis[7] fr sin sigt. Bda prfvade riktigheten af hans
framstllning, och konungen gaf befallning, att fregatten Speedwell
skulle stllas till kapten Woods disposition, under det att hertigen i
frening med flera magnater inkpte pinken Prosperous, som under befl af
kapten William Flawes skulle tflja Speedwell.

  [7]  Motiven voro: 1:o Barents hade uttalat den meningen, att
       isen strcker sig icke mer n 20 mil ut frn Grnlands
       och Novaja Semljas kuster, och ett mellanrum af 160 mil
       utgres af ppet haf; 2:o ett bref frn Holland,
       offentliggjordt i Philosophical Transactions,
       dagalgger, att ryssar hade funnit hafvet ppet norr om
       Novaja Semlja; 3:o ngra hollndare, som lidit
       skeppsbrott p Korea, hade berttat, att der p kusten
       fngats hvalar med isittande engelska och hollndska
       harpuner; 4:o en fr mr Joseph Moxon af hollndare
       berttad egendomlig historia; 5:o berttelsen om ett
       hollndskt fartyg, som varit polen nra p en grads
       afstnd -- hvilken berttelse gifvits honom af kapten
       Goulden; 6:o kapten Gouldens pstende, att all drifved
       funnen p Grnland var svrt snderten af hafsdjur; 7:o
       berttelsen om tv fartyg, som seglat 300 mil sterut
       frn Novaja Semlja (berttelsen finnes tryckt i
       Philosophical Transactions). -- De faktiska bevisen
       voro: 1:o Vid polen r lika varmt som under norra
       polarcirkeln -- det bevisas af grnlndares erfarenhet;
       2:o ngra icke fullt begripliga pstenden om
       vindfrhllanden och dimmor; samt 3:o jordmagnetismens
       inflytande kan icke i ngon frvillande grad inverka p
       en sker passage tvrs fver polen.

Wood och Flawes utgingo frn Thames den 28 Maj 1676, passerade Nordkap
den 19 Juni och stlde sedan kursen mot nordost. Den 22 Juni, d de
enligt berkning befunno sig vid 75 53 n. br. och 39 48 ostl. lngd,
sttte de p sammanhngande is, som strckte sig frn VNV till OSO. Under
frutsttning, att denna is sammanhngde med Spetsbergen, styrde de lngs
efter dess rand sterut. Fyra dygn seglade de i denna riktning och lupo
in i hvarje ppning, som de trodde sig se i isen, men det visade sig, att
den hade bildat en alldeles sammanhngande och ogenomtrnglig mur. Den 26
Juni p aftonen sgo de p 15 mils afstnd Novaja Semljas hga och
snbetckta kust. Fljande dagen fvertygade de sig, att isen
sammanhngde med kusten, och hunno vid middagen, p 6 mils afstnd frn
land, 70 46 n. br. och 54 4 ostl. lngd. I afvaktan p en gynsam
frndring i isens lge loverade de mellan kusten och en massa isflak,
som hade aflst sig frn den fasta isen. Den 29 fram mot midnatt, d
vinden var vestlig och dimma rdde, varskodde man frn Speedwell is rtt
fr-ut. Man lt genast vnda, men under sjelfva brassningen sttte
fartyget mot ett undervattensgrund, hvilket det likvl undkom utan vidare
fventyr. Men kort derefter syntes ter igen brnningar, och under en
andra vndning fastnade fartyget s ohjelpligt p en klippa, att det icke
syntes mjligt mer att komma loss. Vgornas svall kastade det nnu hgre
upp p grundet, fregatten blef lck och begynte fyllas med vatten. Kapten
Wood hade intet annat val n att med sitt manskap rdda sig till
stranden, hvilket ocks lyckades honom med frlust af tv man. Men de
rddade befunno sig nu i en nstan hoppls belgenhet. Deras fljeslagare
Prosperous var frsvunnen bortom horisonten, och de misstnkte, att fven
den lidit skeppsbrott, eller att, om s icke varit hndelsen, det var fr
den omjligt att se dem under den nu rdande tjockan. Den enda roddbt,
som de hade qvar, kunde bra blott omkring tretio personer; men de voro
sammanlagdt sjutio. Ngra nskade att fara i bten till Rysslands kust;
andra ansgo det vara bttre att fver land bege sig dit; ngra tnkte
till och med att frstra bten, p det att alla mtte vederfaras ett och
samma de, det mtte bli rddning eller undergng. Fr att tygla deras
onda afsigter betjenade sig kapten Wood af det under inga omstndigheter
lofvrda hjelpmedlet af rusgifvande drycker; han bemdade sig att genom
ett stndigt rus gra dem glmska af sitt onda uppst. De lefde under
hela tio dagar i en sdan fruktansvrd belgenhet, tills ndtligen den 8
Juli Prosperous till allas gldje visade sig utanfr under segel. Kapten
Flawes varseblef den eld, som de gjort upp fr att draga sig hans
uppmrksamhet; han rddade dem alla och kom den 22 Juli med dem
vlbehllen ter till England.

Den olyckliga utgngen af kapten Woods fretag hade frn en den ifrigaste
frfktare af nordostpassagen gjort honom till en hftig motstndare
deremot. Han frskrade, att Novaja Semlja och Spetsbergen bilda ett
sammanhngande fastland, att hafvet, som omger dem, r betckt med evig
is, och att man mste hlla alla berttelser af hollndare och engelsmn,
som pst motsatsen, fr blotta uppfinningar, ssom de ocks till en del
ovilkorligen mste vara. Det r  ena sidan tydligt, sger Ltke, att
denna sjfarande fr att frsvara sin olycka betjenade sig af mnget
pstende, som r svrt att bevisa och som han kanhnda icke sjelf trodde
p; men  andra sidan begingo de, som fortfarande frsvarade
nordostpassagen, lika bevisliga orttvisor mot honom. De kastade p honom
hela skulden fr fretagets misslyckade utgng och pstodo, att han
blifvit sin frsta plan otrogen, att han, i stllet fr att hlla sig
midt emellan Spetsbergen och Novaja Semlja, af feghet skt sig in till
detta senare lands kust, och mycket annat dylikt. Kapten Wood seglade
frn Nordkap i nordostlig riktning, trffade den ogenomtrngliga isen
nra nog midt emellan Spetsbergen och Novaja Semlja, och mste
ndvndigt, fr att finna en vg genom den samma, frndra sin dittills
fljda kurs och srskildt taga vgen mot ster, ty vid ostkusten af
Spetsbergen hopar sig isen, genom en bestndig strmsttning frn ster
mot vester, ojmfrligt mycket mera n vid kusten af Novaja Semlja. En
frd mellan is och land r vida farligare och oskrare n mellan ren is,
och Wood har fr den skull icke tagit vgen in emot land af ngot slags
feghet. Fr att rttvist kunna bedma en sjfarandes handlingsstt i
brydsamma fall, srskildt fr att beskylla honom fr feghet eller dylikt,
skulle man alltid frst sjelf hafva frskt ngot likartadt.

Liksom ret 1625 betecknar slutpunkten fr hollndarnes frsk att finna
den nordostliga vgen till Indien, s betecknar ret 1676 fr en lng tid
slutpunkten fr engelsmnnens strfvanden i samma syfte. Enskilda lrde,
sdana som Lomonossof, Engel, Barington och andra, skte visserligen nnu
gng efter annan att framhlla nordostpassagens mjlighet, men det r
tydligt, att hvarken regeringarne eller privata kapitalister lyssnat till
deras mening. ret 1676 var och frblef en betydande grnspunkt i
nordostpassagens historia, ty der frgan d lemnades, der blef hon
stende under ett helt rhundrade, och nr engelsmnnen sedan ter igen
togo upp henne, skedde det endast vid sidan af ett annat vigtigt fretag,
som naturligtvis blef behandladt som hufvudsak.

Nr den bekante upptcktsresanden Cook i Juli 1776 med fartygen
Resolution och Discovery gick ut p sin tredje stora resa, hade han i
uppdrag af amiralitetet att vren 1778 frn Kamtschatka segla norrut s
lngt, som kunde synas honom mjligt, fr att ska en nordost- eller
nordvestpassage frn Stilla hafvet till Atlanten eller Nordsjn. Att
frn det af Bering r 1728 genomseglade och efter honom benmnda Berings
sund trnga ostvart och ska finna nordvestpassagen var hufvudmlet fr
Cooks resa -- ty samtidigt skulle en annan engelsk expedition under
Pickersgill frn Baffins bay segla vestvart, -- men man ville icke lemna
tillfllet obegagnadt att fven d prfva nordostpassagens mjlighet,
ehuru i omvnd riktning mot de tolf fregende expeditionerna.

Efter sina storartade upptckter i Stilla hafvet seglade Cook, i enlighet
med de erhllna freskrifterna, sommaren 1778 norrut mot Berings sund.
Han lemnade Aleutiska gruppen den 2 Juli och passerade Berings sund den
10 Augusti. En vecka senare, den 17 Augusti, mtte han den frsta isen
vid 70 41 n. br., sedan han frut fljt den amerikanska kontinenten
nda till Iskap (70 15 n. br.). Den 18 Augusti fann Cook fr godt att
vnda, han befann sig d vid 70 44 n. br. och 160 35 vestl. lngd
frn Greenwich, hvarefter han stlde frden mot vester och sydvest, allt
efter isens lge. Han ndde Sibiriens ishafskust vid Rirkajpia (Nordkap),
som r belget vid 68 55 n. br. och 179 54 vestl. lngd. Han ansg
det omjligt att komma lngre i denna riktning och vnde fr den skull
mot ster och genom Berings sund till de Havaiska arne, der han, som
bekant, blef ddad i en strid med infdingarne den 14 Februari 1779.
Samma expeditions andre beflhafvare, kapten Clerke, gjorde detta r ett
nytt frsk att frn Berings sund trnga ostvart mot Baffins bay, men
frsket aflopp utan synnerlig framgng. Resultatet blef, att kapten
Clerke bestred mjligheten af en nordost- eller nordvestpassage. Forster,
som medfljde expeditionen, uttalade sig emot teorien om Ishafvets
segelbarhet synnerligt lngt norr om Berings sund, och redaktren af
Cooks reseverk pstod, att denna Cooks resa hade visat menskligheten den
vlgerningen, att man p grund af dess utgng borde lra sig att afst
frn andra likartade onyttiga upptcktsresor. Dermed var i England domen
sagd fver nordostpassagens utfrbarhet, ty sedan den tiden hafva
engelsmnnen aldrig mera befattat sig dermed. Deras arbeten och
forskningar i polartrakterna hafva sedan dess uteslutande egnats t att
framtrnga till polen och att utfra nordvestpassagen.

ter igen frflt en lng tidrymd, nra ett helt rhundrade, innan tanken
p nordostpassagens utfrbarhet vaknade till nytt lif. Under tiden hade
de arktiska trakternas geografi, deras vind- och strmfrhllanden
blifvit ojmfrligt mycket bttre knda n under Cooks dagar: den
sibiriska kuststrckan mellan Lena och Berings sund hade blifvit
kartlagd, engelska vetenskapliga expeditioner och amerikanska fngstmn
hade befarit Ishafvet p stora strckor  mse sidor om Berings sund,
hafvet mellan Spetsbergen och Novaja Semlja hade blifvit rtt vl
underskt, norrmnnen hade genom sina mnga framgngsrika fngstfrder
visat vgen till Kariska hafvet, och de erfarenheter slutligen, som
blifvit samlade srskildt under detta rhundrades mnga resor i andra
arktiska haf, hade lemnat mnga upplysningar af stort vrde. Med sdana
frutsttningar till grund och ngan som hjelpmedel i navigationens
tjenst kunde man hysa goda frhoppningar att ndtligen lsa det gamla
problemet om nordostpassagens mjlighet. sterrikarne voro de, som nu
togo saken om hand.

Efter en rekognosceringsfrd i hafvet mellan Spetsbergen och Novaja
Semlja sommaren 1871 beslto sterrikarne Weyprecht och Payer att frbi
Novaja Semljas nordspets och Sibiriens kust gra frsket att framtrnga
till Berings sund och derunder anstlla forskningar i det oknda hafvet
nordost ut frn Novaja Semlja. Tanken om en sterrikisk-ungersk
ishafsexpedition mottogs med entusiasm inom hela sterrikiska monarkien.
Beflet fver expeditionen i dess helhet liksom arbetena till sjs
anfrtroddes t ljtnant Weyprecht, en kunskapsrik och beprfvad sjman.
Ljtnant Payer ter hade att ombestyra ledningen af arbetena i land, ty
han hade lnge sedan under sina geodetiska arbeten i Alperna och
ytterligare ssom deltagare i Koldeweys fvervintringsexpedition till
Grnlands ostkust 1869--1870 gjort sig knd ssom en fvad alpklttrare,
en god tecknare och en beslutsam och entusiastisk forskare.

Expeditionens fartyg, ngaren Tegetthoff, om 300 tons, utrustades i Elbe
med tillgodoseende af alla moderna hjelpmedel, frsgs med proviant
o. dyl. fr 2-1/2--3 rs tid och utgick slutligen frn Bremerhaven den
13 Juni 1872. Strsta delen af manskapet utgjordes af dalmatier frn
Adriatiska hafvets kust. Ssom ismstare medfljde srskildt kapten E.
Carlsen frn Troms, hvilken gjort sig vl knd derigenom, att han
kringseglat bde Spetsbergen och Novaja Semlja samt hemfrt relikerna
frn Barents' vinterhydda i Ishamnen. Efter ngra ytterligare anordningar
i Troms lemnade expeditionen denna stad den 14 Juli.

Den 19 Juli mttes den frsta isen vid 74 15 n. br., den 29 Juli kom
man i sigte af Novaja Semlja, och den 12 Augusti sammantrffade
Tegetthoff vid Pankratjeffarne med slupen Isbjrn, som med grefve
Wiltschek ombord var utgngen fr att nedlgga en proviantdepot fr
expeditionens rkning p Novaja Semljas vestkust. Den 21 Augusti togo de
bda fartygen afsked af hvarandra, Isbjrn vnde ter till Norge, och
Tegetthoff ngade norrut p sin storartade upptcktsfrd. Frr n efter
tv rs frlopp borde man icke hoppas att erhlla ngra underrttelser
frn den vl anlagda expeditionen, ty sedan man passerat Novaja Semljas
nordspets och framtrngt sterut till Tajmyrlandet, hade man fr afsigt
att tillbringa frsta vintern i nrheten af kap Tscheljuskin, Sibiriens
nordligaste udde, och den andra ngonstdes p de Nysibiriska arne eller
mjligen p Wrangels land.

Men expeditionen fick en helt annan utgng, n man med skl hade vntat
sig. Redan ngra timmar efter de bda fartygens skilsmssa hade en frisk
nordostlig vind skjutit s mycket is samman kring Tegetthoff, att
rundtomkring icke var en enda smula vatten att se. Detta intrffade vid
76 22 n. br. och 62 3 ostl. lngd frn Greenwich, p ungefr sex
mils afstnd frn kusten. Jag hade frtjt fartyget, sger Weyprecht,
vid ett flak, fullt medveten derom, att det skulle blifva instngdt. 
ena sidan kunde jag icke besluta mig fr att lta de 15 mil ter g
frlorade, som vi lyckligt vunnit under de detta r ogynsamma
frhllandena,  andra sidan utgjordes all den kring oss liggande isen af
s snderbrkad drifis, att jag med visshet rknade p, att frsta
ostliga vind skulle fra alltsammans tskils. Men i stllet fr ostliga
vindar, som jag hade vntat skola eftertrda de fregende veckornas
ihllande vldsamma sydveststormar, intrdde nu stiltje omvxlande med
vestliga vindar. De senare medfrde ganska mycket sn, som i frening med
temperaturens snabba sjunkande sammanband drifisen. nda till den 9
September gafs der ingen frndring, isen lg ttt sluten, t intet hll
kunde man se ett spr af vatten. Fartyget dref fr de ltta vindarne n
t ster, n t vester. Temperaturen fll under ntterna nda till
-15 C. Den 9 September utbrt ndtligen en hftig storm frn nordost,
som snderbrt isen i strre flt, men fartyget lg fortfarande infruset
midt uti ett sdant, och alla anstrngningar att arbeta det loss
frblefvo fruktlsa.

Tegetthoffs vg var frn denna stund och allt framgent bunden vid
isfltets rrelser, och detta frdes af och an allt efter vindarnes
godtyckliga nycker. Den 1 Oktober befann sig fartyget vid 76 50 n. br.
och 65 22 ostl. lngd frn Greenwich, och den 5 i samma mnad frlorade
de Novaja Semljas kust ur synhll. De voro icke lngre upptcktsresande
i den meningen, att de kunde fritt bestmma sin vg, utan passagerare p
ett isflt, som tog sin vg deras vilja frutan.

Den 13 Oktober gick det vldiga isfltet i stycken under ett
fruktansvrdt tryck frn alla sidor, och frn denna dag togo de
frfrliga ispressningarna sin brjan, hvilka sedan upprepades med korta
mellanrum nstan hela vintern igenom. Der bildade sig gng efter annan
stora remnor i isen, isflten skto samman, under och fver hvarandra,
fartyget hjdes och snktes allt efter ispressningarnes vldsamhet, det
befann sig i en ytterst bekymmersam belgenhet, och under sdana
frhllanden mste naturligtvis allt hllas i beredskap, fr att man vid
frsta pminnelse skulle kunna fverge fartyget. Ett hus af stenkol, som
blifvit uppfrdt p isen fr att tjena som tillflyktsort i hndelse af
fartygets frlust, frstrdes under en rrelse i isen julveckan, och
senare, under Januari mnad 1873, ndde ispressningarna hjdpunkten af
vldsamhet; den 22 Januari pressade sig en ismur upp p ngra f stegs
afstnd frn fartyget till 30 fots hjd, och samtidigt frstrdes ett
tlt fr magnetiska iakttagelser och ett upplag af stenkol och ved. Under
de fem mnader, som ispressningarna varade, kommo sterrikarne fga till
ro, endast sllan kunde de vga klda fullstndigt af sig. Den 16
Februari steg solen ter fver horisonten efter 109 dygns frnvaro, och
kort derefter, den 25. Februari, upphrde ispressningarna lika hastigt
och ovntadt, som de brjat hsten frut. Fartyget dref oupphrligt mot
nordost, och de resande frestlde sig till och med, att de skulle komma
att fras mot Sibiriens kust; men nr de den 4 Februari skurit 73:e
lngdgraden, kantrade vinden om, och frn denna dag frdes de,
fortfarande lika hjelplsa som frut, mot nordvest. Mot slutet af
Februari mnad ndde temperaturen sitt minimum fr vintern, -46,2
Celsius.

Nr sommaren 1873 intrdt, begyntes arbetena fr att befria fartyget.
Mnaderna Maj, Juni, Juli och Augusti anvndes fr att sga igenom det
vldiga isfltet, men derigenom att andra isflt under ispressningarna
banat sig vg in under det, hade det ntt en tjocklek af 40 fot, och alla
anstrngningar visade sig fullkomligt gagnlsa. Frst i Juni sgo
sterrikarna frn utkikstunnan enstaka ppningar i isen p stort afstnd,
framdeles visade sig ocks hr och der smrre vakar, men aldrig
ngonstdes egentligt ppet vatten. Isfltet, som under vren syntes
hafva hvarken brjan eller slut, blef under hsten allt mindre och
mindre. Utsigten att f tillbringa en andra vinter under liknande faror
och overksamhet som den frsta syntes mycket stor, och sterrikarne voro
redan frberedda derp, men d frndrade sig helt ovntadt stllningen
till deras frdel.

Sedan lng tid tillbaka, sger Payer, hade vi blifvit drifna omkring i
en del af norra Ishafvet, som frut icke varit af ngon beskt, men
oaktadt en omsorgsfull utkik hade vi hittills icke kunnat finna ngot
land. Det var fr den skull en hndelse af icke ringa betydelse, d vi
den 13 Augusti fverraskades af det pltsliga framtrdandet af ett
bergigt land, omkring 14 eng. mil norr ut, hvilket dimman nda till
denna tid hade dolt fr vra blickar. Vid detta tillflle glmde vi all
vr frra oro; ofrtfvadt skyndade vi mot land, ehuru fullt fvertygade
derom, att vi icke skulle vara i stnd att komma lngre n till randen af
vrt isflak. Mnader igenom voro vi nu dmda att lida en Tantali qval.
Ttt inp oss hade vi ett nytt polarland, rikt p lften om upptckter,
men nu, beroende som vi voro af vindens vxlande nycker och omgifna af
ppna vakar, voro vi ofrmgna att komma det en hrsmn nrmare.
ndtligen, mot slutet af Oktober, nrmade vi oss p tre mils afstnd en
af arne, som bildar frposten till hufvudlandet. Vi togo vgen fver de
upptornade och hopskrufvade isblocken och satte s fr frsta gngen vr
fot p det obekanta landet vid 74 54 n. br. Isen, som betckte hafvet
nrmast kusten, var endast en fot tjock; det var allts tydligt, att hr
hade under den nu gngna sommaren funnits periodiskt ppet vatten. En
mera de  n denna, som vi kommit till, kan svrligen tnkas, ty sn och
is betckte hennes frusna och steniga sluttningar. Men fr oss var hon af
sdan vigt, att vi med henne frenade namnet p den person, som var den
egentlige upphofsmannen till vr expedition, grefve Wiltschek.

I September och Oktober dref fartyget lngs efter kusten af det
nyupptckta landet, men i brjan af November frs isflaket, hvarp det
var uppressadt, tillsammans med den fasta landisen vid 79 51 n. br.
och 58 56 ostl. lngd frn Greenwich. Der blef det orubbligt liggande
p 3 sjmils afstnd frn nrmaste strand, nda tills sterrikarne mste
fverge det den fljande sommaren. Fartyget hade redan blifvit ombonadt
fr att mta fvervintringen, och under frsta hlften af Oktober hade
ispressningarna ter gjort sig pminta, men sedan Tegetthoff lg orrligt
fast vid landisen, frekommo de icke mera under vinterns lopp. Den 22
Oktober gick solen ner fr att icke ter visa sig fver horisonten frr
n efter 125 dygns frlopp.

I November uppfrdes tv snhus p isen fr att hysa de fixa magnetiska
och astronomiska instrumenten, och nr dessa blifvit uppstlda der,
begyntes med nyrets intrde 1874 de regelmssiga magnetiska
variationsiakttagelserna. Den frsta vintern hade varit odrglig till
ytterlighet i fljd af de stndiga ispressningarna; den andra vintern
bildade i detta afseende en fullkomlig motsats mot den frra, men i
stllet frekommo nu ihllande hftiga snstormar, som upphrde frst i
Maj mnad. Nr man insett ndvndigheten och fljaktligen fverenskommit
att fverge fartyget, rustade sig Payer att fre hemfrden ge sig stad
mot norden p sldfrder fr att kartlgga det nya landet, hvaremot
Weyprecht stannade qvar om bord som frut, sysselsatt med anordningarna
fr hemresan och afslutandet af de vetenskapliga iakttagelserna.

Payer fretog under vren 1874 tre srskilda sldfrder, hvilka begyntes
den 10 Mars och afslutades den 3 Maj. Den frsta och sista af dessa
frder varade blott ngra f dagar. Under den frsta sldfrden, som tog
sin brjan den 10 Mars, var klden ganska stark och steg vid ett
tillflle till -50 C. (samtidigt observerades om bord -43,3 C.). Vi
voro tvungna, sger Payer, rtt iakttaga den strsta frsigtighet; vr
nattsmn i tltet blef strd, och fvergngen af Sonklar-glacieren under
en obetydlig bris var ytterligt pinsam. Vra klder voro styfva som ett
pansar, och till och med vr rom, ehuru ganska stark, tycktes hafva
frlorat bde sin kraft och sin fluiditet. Vi sofvo i fyra rockar, men om
dagen funno vi klder gjorda af fgelskinn vara de lmpligaste att motst
klimatets strnghet. Oaktadt all frsigtighet ledo vi emellertid mycket
af frostskador, mot hvilka en blandning af jod och kollodium visade sig
verksammast. Den andra sldfrden begyntes den 24 Mars, och i denna
deltogo, frutom Payer, sex andra personer jmte tre hundar. Slden var
lastad med proviant och andra frndenheter till en vigt af 16 centner.
Tvrt emot de frvntningar, man hade skl att hysa, sjnk temperaturen
under denna resa icke under -32,5 C., men sndrifvor och fuktighet,
vakar i isen och vattnets fversvmning, der vgen gick fram, voro till
stort bekymmer. Den 26 Mars passerades 80:e breddgraden och den 3 April
den 81:a. Den 12 April var den sista dag, som Payer framgick mot norden;
temperaturen var d -12,5 C. Han vnde om vid 82 5 n. br. och
terkom, efter jmt en mnads frnvaro, till fartyget den 24 April.
Frukten af denna sldfrd var en kartlggning af det nya landet, som
sedermera erhll namnet Frans Josefs land, norr ut nda till 83:e
breddgraden. Nr den tredje sldfrden var bragt till slut, uppmtte
Weyprecht fr kartlggninrande nordostpassagens utfrbarhet? -- Jag
skall ppeka, hvad Payer och Weyprecht omedelbart efter hemkomsten 1874
uttalat om mjligheten af en sdan passage. Weyprecht skrifver bland
annat i bref till Petermann slunda: -- Fr det tredje har frgan om
mjligheten att framtrnga mot ster lngs efter Sibiriens kust alldeles
i ingen mn modifierats genom resultaten af vr expedition. Den plan fr
expeditionen, som jag i December 1871 framlade fr vetenskapsakademien i
Wien, anser jag fortfarande lika utfrbar som d, och jag skulle
eventuelt n en gng vara beredd att utfra densamma. Payers uttalande i
frgan gr deremot i alldeles motsatt riktning. Han sger, likaledes i
bref till Petermann: Der gifves intet ppet och intet fullkomligt slutet
polarhaf, men der finnes en viss rligen vxlande chance fr skeppsfart.
Denna chance tnker jag mig dock aldrig ngonsin s stor, att man skall
kunna uppn polen eller utfra nordostpassagen.

Det drjde icke mer n fyra r, frr n dessa alldeles stridiga sigter
funno sin slutliga lsning; och det befans d, att Weyprecht hade
profeterat rtt, men Payer ortt. Nordenskildska expeditionens frd frn
Atlanten till Berings sund p en enda sommar, 1878, gjorde ndtligen ett
slut p en af polarforskningens ldsta och vigtigaste frgor.




De geografiska upptckternas historia

af

JULES VERNE

fversttning af C. A. SWAHN.

Auktoriserad upplaga. Med omkring 100 illustrationer.

_Frsta bandet._ Fullstndigt i sju hften. Pris 7 kronor.


Som prof av de mnga frdelaktiga vitsord som tilldelats denna
svenska upplaga anfra vi fljande:


Detta vl skrifna och ur goda kllor hemtade allmnfattliga arbete
frtjenar varmt frordas.
                                                      (Nerikes Alleh.)


Frf:s lifliga stil frnekar sig ej heller i detta arbete, som erbjuder
ett mer n vanligt intresse, ytterligare frhjt genom de mnga vackra
illustrationer det meddela. Arbetet torde rekommendera sig sjelf och
vinna en mycket god afsttning. Det r i allo prydligt utstyrdt och
fversttningen er verkstld af en erfaren och skicklig hand.
                                                             (Kalmar.)


Att ett historisk, fortlpande skildring av de geografiska
upptckterna,
gjord att Vernes hand, skall blifva vlkommen hos var och en, som vid
ett
nyttigt studium stter vrde p en behagfull och liflig framstllning,
torde icke kunna betviflas.
                                                              (Sm. T.)


Detta arbete utmrker sig fr samma fngslande framstllningsstt som
frf. mnga fregende verk, men har ett bestmdt fretrde framfr
dessa
deruti att frf. ofta alltfr lifliga fantasi hr blifvit tillbrligen
bunden med reflexionens och iakttagelsens tyglar.
                                                               (O. T.)


...Detta litterra fretag frtjenar i hg grad den bildade
allmnhetens
uppmrksamhet.
                                                       (Nya Sk. P--n.)


...Det r en trogen skildring af alla i verkligheten fventyrliga
upptcksresor som fretagits frn urldsta forntiden intill vra dagar.
                                                           (Gottl. A.)


...Vi ro fvertygade att den svenska allmnheten skall gra detta
populra arbete af den omtyckte frfattaren all den rttvisa den
frtjenar.
                                                            (Jnk. T.)


...Boken kan gra ansprk p att vara ett vetenskapligt arbete. Arbetet
prydes af frtrffliga trsnitt.
                                                               (L. W.)


_OBS! Av ofvanstende arbete frberedes andra bandet att utkomma under
loppet af detta r, och strcker sig dess innehll till Alex. v.
Humboldts resor i brjan af innevarande rhundrade._



+--------------------------------------------------------------+
|                                                              |
| Not:                                                         |
|                                                              |
| Uppenbara tryckfel har korrigerats.                          |
|                                                              |
+--------------------------------------------------------------+





End of Project Gutenberg's Nordostpassagens Historia, by Anton Stuxberg

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK NORDOSTPASSAGENS HISTORIA ***

***** This file should be named 31539-8.txt or 31539-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/3/1/5/3/31539/

Produced by Ronnie Sahlberg and the Online Distributed
Proofreading Team at http://www.pgdp.net (This file was
produced from images generously made available by The
Internet Archive)


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
