The Project Gutenberg EBook of Skkarlsliv, by August Strindberg

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Skkarlsliv

Author: August Strindberg

Release Date: September 25, 2009 [EBook #30079]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SKKARLSLIV ***




Produced by Ronnie Sahlberg, and Project Runeberg for
providing the scans.





Transcribers note:

This e-text was produced from Project Runeberg's
digital facsimile edition of
  Samlade Verk #21: Hemsborna och Skrkarlsliv
printed in 1914 and available at http://runeberg.org/strindbg/hemsobor/

This text has been edited so that this document only contains the book
Skrkarlsliv.
The table of content has been moved to the start of the book.

Text that was s p a c e d - o u t in the original text has been
changed to use _italics_.

Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.
Learn more at =http://runeberg.org/=




SKRKARLSLIV

AV

AUGUST STRINDBERG

STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FRLAG




_Copyright. Albert Bonnier 1914._

STOCKHOLM
ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1914




SKRKARLSLIV
BERTTELSER




INNEHLL.


_Skrkarlsliv._

Inledning ................................. 183
Den romantiske klockaren p Rn .......... 193
Min sommarprst ........................... 260
Pastorns lg .............................. 269
En brottsling ............................. 280
Vidskepelse ............................... 297
Hjer tar grden sjlv .................... 303
Sjndslftet ............................. 315
Skrddarns skulle ha dans ................. 323
Uppsyningsman ............................. 335
Flickornas krlek ......................... 343




Inledning.


Stockholms skrgrd, frn vilken trakt jag hmtat scenerier och motiv
till denna bok, har alltid haft en srdeles tilldragning p mig. Kanske
drfr att min hemort, Stockholm och dess omgivningar, sjlva utgra en
del av skrgrden. Mlaren var ju ursprungligen en havsarm, som genom
vattendragen vid Sdra Tlje och Stocksund vid Stockholm stod i
frbindelse med havet, och Kedjeskr, nuvarande Riddarholmen, bar, genom
sitt namn, minnet om dess ldsta natur, av ett skr, likasom man n vid
en frd genom Mlaren med dess tusenden av ar och holmar erinras om det
landskap, som blandat av land och vatten ster om huvudstaden strcker
sig omkring sju milar ut till havet.

Hela denna snderrivna kuststrcka vilar till allra strsta delen p
urformationen: gneis, granit och jrnmalmer, av vilka senare man endast
funnit Uts tillrckligt rika att bearbeta. Granitvarieteten pegmatit
upptrder stundom i s stora samlingar, att den tillvaratages fr
fltspatens skull, som gr till porslinsfabrikerna.

Frnvaron av de yngre formationerna med deras horisontella lagringar i
ljusa ltta frgtoner frlnar skrgrdslandskapet detta drag av vildhet
och dysterhet, som tfljer urformationen. Landskapskonturen blir av de
lsslitna, ra, oregelbundna blocken kam- eller vgformig p hjderna,
flat, kullrig, knagglig, dr havet utfrt sitt slipningsarbete. Gneisens
partiella skiffrighet utstter ven strandklipporna fr isens
sprngningar, s att grottor, hligheter och djupa rmnor ka det vilda i
landskapskaraktren, som drigenom aldrig blir enformig ssom kalk- eller
sandstensfalsen vid franska nordkusten. Denna vildhet avbrytes dock
bjrt av den rika jorden frn kvartrperioden med morngrus och
glacial-leror, sncksand, mossmylla och tngfrvandlingar, vilkas
brdighet ofta kas genom avfall frn rtusendens storfisken, bildande
rika gyttjor p uppgrundningar, och lngst ut p kobbarna av sjfglarnes
guano. P detta jordlager vxa tall och gran, ehuru granens gotik
frlnar den inre skrgrdsnaturen dess mera framtrdande karaktr, om
ock tallen r hrdigare och gr lngst ut i havsbrynet, vridande sig p
de sista hllarne efter den mest rdande vinden.

I dalsnkorna blir ngsmarken srdeles praktfull av uppslamningar och
saltvatten, och den naturliga ngen erbjuder en rik blomsterflora med
alla det mellersta Sveriges vilda praktvxter, av vilka kanske orkiderna
och blvivan ro de frnmsta. I strnderna lysa fackelblomstret och
lysingen, i skogarne frodas blbret, p ppna hllarna lingonet, och i
mossarna r hjortronet icke sllsynt. Lglnta ar med bttre mylla
antaga en srdeles leende karaktr, genom rikedomen p lvtrd och
buskar. Eken livar hr med sina mjuka linjer och sitt ganska ljusa
lvverk barrtrdslandskapet; och hagen, denna nordens egendomlighet, en
korsning av skog, smskog och ng, utgr kanske det tckaste man kan se,
d under en blandning av bjrk och barrtrn hasselbuskarne bilda lvsal
ver krvgen, vilken hr br namnet drog. Det r stycken av en engelsk
park man spatserar igenom, tills man stter p strandklippan med dess
granar och tallar p vitmossa och drnedanfr havsvikens sandupplag med
tngbltet. Skjuter en vik av fjrden lngre in i land, r den alltid
sknt kantad med alar och rika vassbnkar.

Det r denna omvxling av dystert och leende, av fattigt och rikt, av
tckt och vilt, av inland och havskust, som gr Sveriges stra skrgrd
s fngslande. Och drtill kommer att de merendels steniga strnderna
hlla vattnet s rent, genomskinligt; och ven dr sanden gr ut i
vattnet r den s tung och s ren, att en badande icke behver vmjas,
som han fr gra vid franska nordkusten, dr ett havsbad r ett
gyttjebad. Man saknar hr det ppna havets flesta obehag och ger
upplandets flesta frdelar, vilket ger ett fretrde t den stra
skrgrden framfr den uthuggna dsliga vstkusten.

Den vilda djurvrlden freter inga rovdjur av oroande natur. Rven, lon
och lekattorna ro de grymmaste. Lysande jakttillfllen giver lgen,
vilken flyktat hitut och tagit stndkvarter i de strre arnes krr och
skogar. Grvlingen, haren, uttern och sklarna slppa ven till sina
skinn, och harjakten p Biskops r bermd. Av skogens fglar ro orren
och tjdern mycket talrika, men kunna ej jagas av infdingarne, vilka
sakna hundar av det rtta slaget och uteslutande gna sig t
sjfgelskyttet, helst med bulvan (vette), varvid den strykande ejdern
icke skonas, den liggande dremot mt omhuldas, ehuru ett och annat gg
fr lmna proviant vid en lngre jakttur. ggning i holk utvas mest mot
skraken, som tligt lter begagna sig till vrphna.

Kttet av ejdern blir gott, om det feta skinnet fls av och fgeln blir
liggande i mjlk en natt. Det smakar d som renstek och har frlorat all
anstrykning av tran. P samma stt behandlade bli ven skrak, prack och
svrta mycket tbara, i synnerhet om de i likhet med anden spckas med
persilja. Skrgrdens vrsta rovfgel r fiskgjusen eller fiskrnen, som
anstller frdelse p gddorna i vassvikens lgvatten. Havsrnen synes
mera sllan och jagar helst i havsbandet. Obehaglig och stundom farlig r
den ymnigt frekommande reptilen huggormen, vilken trffas svl i
blbrsriset som i stranden, nstan verallt, kan man sga, och hans
djrvhet ute p de yttre skren r sdan, att han resande sig p stjrten
har med hugg velat hindra fiskare att stiga ur bten. Folket skonar honom
ej, fastn de tro att han suger gift ur jorden, och ngon vrdnad fr den
annorstdes tillbedda snoken visar skrkarlen icke.

I denna provins av omflutna orter lever nu en befolkning, som efter
frmgenhetsfrhllandena kunde delas i tre klasser: de som va jordbruk,
mest boende p de stora arne, de som odla jord och fiska, eller
medelklassen, och slutligen de egentliga skrkarlarne, vilka mest leva p
fiske och jakt men drtill fda en ko, ett fr och ngra hns eller s.

Jordbruket, dr det kan drivas, r icke alls dligt. Prktiga leror giva
ett gott vete och den mindre bonden har ndock alltid ngot spelt till
husbehov. Saltsjbetet r bermt och smret blir utmrkt av de kali- och
natronhaltiga strandvxterna, varfrutom korna ju alltid hava det
grnslsa saltsleket att tillg. Frens ktt blir av de snaggiga
hrdvallsstrnderna fast och lckert, ssom det franska _pr-sal_ p
liknande marker.

Kommer hrtill ett jmfrelsevis milt klimat, som betydligt avviker frn
inlandets p samma lngdgrad, i s mtto att vren kommer senare, stundom
fjorton dagar efter Stockholms, s att sommargsten fr uppleva tv
lvsprickningar samma r, och att hsten intrder senare, emedan havet d
r uppvrmt och tjnstgr som en kalorifer. Eljes har man anmrkt en
olgenhet vid skrgrdens klimat fr jordbruket, och det r den torra
frsommaren och den regniga eftersommaren, varav snings- och vxttiden
blir lidande av torka men sltter- och skrdetiden av regn.

Srdeles milt klimat har Nynstrakten, dr murgrnan vervintrar vild och
vinet ofta mognar p spalj.

Fr fiskaren eller den egentliga skrkarlen ro naturligtvis havets
frukter av strre betydelse, och storfisket utgres egentligen av
strmmingen, vilken fngas i ofantliga nt, ankrade p djuptliggande
grund (grynnor) om vr och hst. Eljes tages gdda och abborre i not,
gddan ven p stngkrok och abborren p nt. Flundrorna, av mindre
vrde, fngas i nt, len ljustras eller narras i ryssja och mjrde.
Laken klubbas p glansis, genom vilken den slemmiga fulingen kan mrkas,
dr han ligger p botten. Iden blir freml fr en alldeles srskild
sport, som kallas badfisket. Nr vattnet p eftersommaren blir vrmt i
vikarna, gr nmligen iden upp att bada som det kallas. Vid denna tid
hllas utkik i uddarna frn trdtoppar, och nr observatorn mrker, att
det lever i vattnet, varskor han kamraterna, som nu komma med sina flata
ekor frn bda uddarna, rlommarna vl omlindade med ullstrumpor att icke
fisken skall skrmmas. Och s spnnes ntet ver vikens mun till den
verkan det hava kan.

Befolkningen i denna isolerade, vl undangmda lilla vrld utan
regelbundna kommunikationer synes i flera hnseenden vara mycket blandad.
Ett bestndigt urval har nmligen hr alltid gjort sig sjlvt, s att den
intelligentaste delen av ungdomen gtt t till flottan, lotsverket och
tullen. De kvarvarande stationra, lugnare andarne, hava fortsatt fadrens
rrelse, gtt till Stockholm eller skt tjnst uppt land, ty skrgrden
har icke varit ngon sker plats, dr familjer och jordegendom kunnat
grundas, d landet legat ppet fr fienden och gandertt och liv just
icke tnjutit skydd av den avlgset boende rttsvrdaren. Det saknas
drfr spr av lokalpatriotism, om ock invandraren har de vanliga
svrigheterna att bekmpa.

Mig synes ven, att dma av ortnamn, typer och sedvnjor, ssom om
skrgrden varit ett slags tillflyktsort fr en del folk uppifrn land,
vilka av en eller annan orsak uppskt ensligheten. Ngot egentligt
landsml mrkes ej, men en blandning av mnga, och mnga enkla seder och
rttsbegrepp frn naturstadiet, tyda p att hr ute, lngt bort frn
samhllet, hopkommit en stock av osllskapliga, fr ordnat samliv
svrtillgngliga friluftslskare, eller helt enkelt praktiska motstndare
mot ordnad krigstjnst och tullvsen. tkomsthistorierna till vissa ar
tyckas ven rra sig om kapare, mrkvrdiga sjbedrifter, ven
privattjnster till kungliga personer, och jordebckerna lra p sina
stllen icke vara riktigt skra rrande jordens natur av krono eller
skatte.

Andra tecken finnas ven, som tyda p invandringar eller kanske bara
strandhugg av finnar, estlndare, ryssar och dylika sterlndare.
Srskilt br man n i dag avgjord motvilja mot estlndarne, dessa
skuggfigurer, gra i sig sjlva, spkande fram i gra farkoster ssom
hopslagna av gamla nerfallna plank och med rigg av lappade kolsckar. Nr
en dylik flygande hollndare tar i land p en kobbe, ror fiskaren grna
ut och ser efter att elden blir vl slckt, och han vdjar hellre till
brnnvinsflaskan n till bssan mot sdana havets lskemn, vilka anses,
med eller utan grund, smuggla salt till Ryssland.

Frmgna skrkarlar finnas, men mnga ro nra fattigdomen, och ngra
ytterligt fattiga, levande om vintern p saltlake, sillhuven och potatis.
Fiskarens yrke, som liknar spelarens, ger icke grund till sparsamhet. En
kupp gr honom frmgen i dag, och tron p lyckan uppstr genast med dess
farliga fljder. Lngt bort frn rttvisans skipare har han i ndvrn sin
egen lynchlag, och av ekonomiska skl friar han hellre n han fller,
ven i hopp att sjlv bli friad, nr hans olycka kommer. Och verseendet
med andras frbrytelser har jag icke hrt uttryckas vackrare, n d
grannarne talade om att en mrdare begtt ett felsteg en gng, d han
drnkte sin hustru.

Skrkarlen r en ensling; har lngt till tingshuset, lngt till kyrkan
och lngt till skolan; lngt till grannarna och lngt till staden.
Badorten r hans nrmaste civilisationscentrum, men dr fr han endast
lra lyx och avund mot mnskor, som han ser hlla fest i tre mnader, ty
han ser icke den arbetande ledamoten, som r i staden.

I ensligheten skulle han bli tnkare, om han hade ledning, men han blir
fantast i stllet, och huru skicklig han kan vara i sitt yrke, huru
klarseende i vardagslaget, blir han ett ltt rov fr sina subjektiva
frnimmelser, blir fremsynt, besynnerlig, ssom klockaren p Rn, och
han gr felaktiga slutledningar, oftast frvxlande orsak och verkan, s
att om det fiskar gott efter att slanten r lagd under stenen, s r
slanten den mktiga orsaken. Han r vidskeplig, och hedendomen sitter s
djupt i honom, att den kristna kyrkans symboler nnu ro fr honom lika
med signerier, lsningar och trolldom.

Familjen bygger sig sjlv p gammal sedvnja och naturens enkla krav, dr
icke ekonomisk berkning kan medflja som faktor. Frhllandet mellan
knen r otvunget och ktenskapet avslutas vanligen med barnet, om
flickan eljest visat sig ordhllig och bjd fr familjs grundande. r s
icke frhllandet, uppst understundom svra frvecklingar, vilka kunna
sluta med barnets totala frsvinnande och andra ledsamheter, vilka komma
till hela vrldens knnedom utom lnsmannens, vilken fr vrigt ingenting
kan gra t saken, dr vittnen icke kunna framskaffas.

Brjar det brista i familjebanden lngt borta frn grannar och tvingas
starka lidelser lnge, intrffa stundom hemska utbrott av naturkrafterna,
d den vid dd och frdrv vande skrkarlen icke rknar s noga med
medlen. D uppfras drute tysta sorgespel, om vilka man endast fr hra
antydningar, och varom jag glunkat ngot i ett par av dessa berttelser.
D springa blodsband snder, frbjudna hgn verhoppas, naturen griper
med hrd hand vad han kommer ver, och fr hungern och krleken existera
icke lngre hnsyn eller lagar.

Det ljusa, leende i skrkarlens liv, nr det gestaltar sig ljust, har jag
i frra delen, Hemsborna, skildrat; i denna del har jag givit
halvskuggorna; mjligen kan jag komma lngre fram under fr litteraturen
ljusare frhllanden att ge sjlva slagskuggorna, som mste finnas fr
att ge bilden fullfrdig!

Holte i Danmark, september 1888.

                                                        _Frfattaren._




Den romantiske klockaren p Rn.

FRSTA KAPITLET.


Augustimnen stod ver Vstra Storgatan i Trosa en afton p 50-talet, nr
de frdrjda bondkrrorna skramlade ut ur portgngen frn handelsmannens
grd, dr de haft kvarter. Inne i boden var frsta bokhllaren nnu i
farten med att betjna stadens jungfrur, som i sista stunden skte minnas
vad de kunde behva till morgondagen. Men uppe p vindskammaren av det
lilla envningstrhuset int grden satt yngsta bokhllaren vid det ppna
fnstret med handen under kinden och betraktade mnen, som lyste p taken
mitt emot och visade skorstenarnes rkhuvar i en rad fantastiska
framstllningar, skiftande hamn allt efter som den ljumma havsvinden
krngde om dem. n tog den stora plthuven form av en pskkring med
svart karpus, n stack fljelns ormhuvud fram ur kpan, visade tnderna
och den utstrckta gadden, n svngde balansen med sin runda skiva fram
och profilerade sig som skerhetsventilen p en ngmaskin; och s dansade
hxorna runt med drakarne kring den fyrkantiga pipan, ur vilken rken
bolmade fram som ur ett pskbl. Den svrmande unge bokhllaren vnde
snart sitt dmjuka ansikte ifrn de mrka bilderna p taksen och
betraktade mnens fulla rundel med dess ljusa vrldskarta tecknad p ljus
botten, och han tyckte sig lugnare, nr han sg den som ett vnligt stort
ansikte med ett brett godmodigt leende se ner till honom, som i denna
afton skulle lmna den tysta skrgrdsstaden och de sm frhllandena i
den obetydliga handelsboden fr att resa opp till Stockholm och vid
Musikaliska akademien och seminarium utbilda sig till organist och
skollrare.

Han lt drefter huvudet sjunka, lyfte armbgen frn fnsterbrdan och
vnde sig int kammaren, vars enkla mblemang bestod av tre sngar, en
byr och en rakspegel, p vilken senare ett talgljus med en stor tjuv
stod och rkte. I en av sngarne lg nattscken av mattvv, frdigpackad
med ppet gap nnu, som en stor padda, vilken storknat p ett dussin
ullstrumpor och en notrulle, som syntes mellan de jrnbeslagna kftarne.

Den unge mannen stod ett gonblick i mjltsjuka betraktelser ver sin
tmda byrlda, vars botten var tckt med ett par nummer av Svenska
Tidningen, d en rst hrdes genom sprkrret vid drrpanelen, frgande:

-- r Lundstedt dr?

-- Ja, patron! svarade ynglingen; varp rret gentog:

-- Nu r jag ledig!

P sin runda skruvstol ner i bodkammaren satt patronen och blddrade i
reskontran, nr bokhllaren steg in och undergivet vntade vad herren
skulle ha att frkunna.

-- Sitt ner, Lundstedt! brjade patronen.

Den rddhgade ynglingen vgade icke stta sig genast, dels drfr att
det stridde mot sed, dels drfr att han fruktade en efterrkning p
ngra oknda frseelser i bokfringen. Men patronens lugna runda ansikte
och vlvilliga blickar erinrade i denna stund om mnans nyss, s att han
fattade mod, d husbonden ter tog till ordet:

-- Lundstedt har varit en trogen tjnare och har frt sin kladd
ordentligt. Fortstter han p samma vg, skall det g honom vl i livet,
och det r drtill jag nskar honom framgng, d han nu gr opp till
Stockholm, dr frestelserna ro strre n hr nere i landsorten. Jag vill
nu lmna Lundstedt sin ln -- det r trettitre riksdaler och sexton
skillingar banko -- till vilka jag frn egen hand vill lgga tio
riksdaler riksgld ssom dusr fr Lundstedts visade redlighet och nit i
affren. Se dr! Hll till godo och lycklig resa!

Lundstedt mottog med rrelse de stora vackra grna tiorna och tryckte
patronens hand, viljande sga ngot som ej kunde komma fram, medan
handelsmannen sakta skt honom ut genom drren.

-- Det r bra, det r bra! G nu och sg adj t frun och kamraterna, jag
tror att Svrdsbron har brtt att komma hem.

Lundstedt gick ut och steg uppfr den lilla trtrappan, dr han knackade
p drren till vningen, och mottogs av frun med ett talgljus i handen.

-- Kra hjrtans, r det Lundstedt -- jag satt och skala syltlk -- och
herre Gud, jag tror jag har trarne i gonen n. Jas, Lundstedt ska resa
frn oss nu, och komma opp till Stockholm -- dr fr han se mycket
saker, som en aldrig har drmt om -- Gud vare med honom nu d -- och m
han se sig fre, nr han ska ut i livet. Gud vare med Lundstedt och m
han trivs i sitt nya!

Frun torkade sina gon med frkldssnibben och rckte handen till avsked,
varp Lundstedt gick baklnges ner fr trappan, alltjmt hlsande och
rrande lpparne utan att kunna f dem att frambringa ngra begripliga
ord.

Nere i boden stod Svrdsbron redan med en tuggad Cuba i ena mungipan och
knna stdda mot disken, kastande rrliga blickar p vgsklen, medan
bokhllarn vgde opp kaffet, och hans vickande huvud fljde balansens
rrelser opp och ner, s att han slutligen knde sig vimmelkantig och med
vnstra handen skte ett std att hlla sig i. Och med krkt pekfinger
grep han om det nerhngande segelgarnssnret, mot vilket han ville luta
sig, med pfljd att rullen i taket vindade av, s att Svrdsbron sjnk
p kn och lade sitt trtta huvud med cigarr p disken.

-- Vad fan, tnker farbror g till altars p lrdagsafton! utbrast
bokhllaren, som sg den gr figuren sjunka, men strax drp resa sig,
kastande lmska blickar uppt segelgarnsvindan.

-- Stter en lngrev i kryddbon nu ocks? brummade bonden och slppte
garnet, som lagt sig i ringlar ver hans frukostskrm.

-- Visst fanken gr man det! Vet inte farbror, att de fula fiskarna g
utanfr disken.

Bonden vimlade med gonen och tnkte en lng stund p svaret som han inte
fann hemma; varfr han tycktes besluten avfordra en frklaring:

-- Ska de vara t mej, det?

-- Var s god och hll till godo, svarade den slagfrdiga bokhllaren och
skt kaffepsen t bonden, som behvde en stund fr att komma ur det
frra tankespret in i det nya, men ej hann fram, frrn bokhllaren
klippte till med ett nytt:

-- Det r tjugofyra skilling banko, jmnt som en pinal; pengarne p
disken! Ta hit dosan nu, ska farbror f lite grovsikt.

Detta var fr lngt och fr hftigt, s att Svrdsbron, som nnu bara var
vid kaffepsen, efter att den fula fisken var lmnad i sticket, tog varan
i handen och vgde den.

-- Tjugufyra skilling banko; fram med pengarna, gubbe lilla, fr hr r
ingen kredit! Och s dosan! Eller vill du ha det i truten med detsamma?

Nu hade bonden kommit fram till penningfrgan och ftt nven i byxfickan,
sedan hgra rockskrtet omsorgsfullt blivit uppvikt.

-- Tjugufyra skilling riksglds var det?

-- Nej banko, du! Kaffet har stigit!

-- Ja, men nr jag var barn... s kosta det inte mer n en plt.

-- Ja, ser du, det r lnge sen det du, om jag fr tro vad din kring
sger!

-- Kringen! Vad hken sger kringen?

-- Hon sger att du ska betala kaffet genast, annars gr du och super opp
pengarna!

-- Su... super jag?

-- Inte alls! Jag har aldrig sett dig ta en sup! Men raska nu p, och
visa att du r nykt nr Lundstedt kommer, annars fr du troligen ingen
sup av honom. Nu skrapar Blacken p dig!

-- Lundstedt! Vad har jag med Lundstedt att gra... tpo! tpo! -- str du
stilla du din rrrackare!

-- Vet du inte av, att Lundstedt ska med dig till Svrdsbro, fr han tar
till Stockholm i afton.

-- Stockholm! -- Tpo! tpo! vad gr det tt dej, din fuling!

Blacken skrapar gatstenarne av otlighet, och borgmstarns piga kommer
in, snvande ver tmmarna, som bonden bundit i drrhakarna.

-- Se god afton, lilla Lina! Hur kan det st till p en sn hr
mnskens-torsdags-afton!

-- Det str inte alls till -- ta bort hand -- annars s... hur str det
fr Kindgren?

-- Det gr undan fr undan fr mig! Men vad kunde behagas s hr sent p
dagen?

-- Det behagas ett halvt lod kardemummor!

-- S, det ska vara frmmande i morgon... lgg opp pengarne nu,
Svrdsbron, och st inte och reta opp sina dlare knslor, nr han tittar
p flickan.

Svrdsbron har bda hnderna i byxfickorna, cigarren upphivad som en
klyvarbom, och str, gungande p vikta knn, omfamnande den kattunkldda
jungfrun med sina stora smrjiga gon, ibland skickande blickar t taket
som om han rknade brdkakorna p spettet.

-- Hrr nu! Hrr nu! hm! -- Tpo! Tpo! str du still du! yh! yh!

I detsamma kommer Lundstedt in:

-- r inte farbror frdig att kra n? Klockan blir ju tio, innan vi f
ge oss i vg!

-- Klockan tio!

-- Ja, fr jag ska till bten i Sdertlje klockan nio i morgon bitti!

-- Sdertlje; ge mej si!

Lina har rodnat vackert och Lundstedt har mrkt henne: -- God afton,
Lina! Nu kom hon lagom fr att jag skulle f sga adj.

-- Nej, ska han resa!

Medan Lina och Lundstedt g ut i boddrren fr att se p mnskenet, har
Svrdsbron ftt upp portemonnen, och brjar dr efter plocka opp
slantarne p disken.

-- Dr ha vi -- ge mej si, tolv skilling.

-- Och s kommer du med bankovittnar med hl i; dom kan du gmma till
hvpengar... fjorton och sexton, tjugo... trettiotv. Hit med fyra
skilling till nu.

-- Fyra sk-illing t-ill! Nej! Det r alldeles fr durt! Po-ah! Po-ah!
flickan lilla, po-ah!

Patron kommer ut i boden och Svrdsbron rtar ut knna och kniper fram
med pengarne som om han sett sin husbonde.

-- N, Svrdsbro, r du frdig att kra n? frgar handelsmannen.

-- Ja, herr patron, genast!

Och med en kraftanstrngning samlar han ihop armar och ben och gr ut
till vagnen, tar tmmar och piska, kliver opp p hjulet fr att verskda
lasset och se om Lundstedt r dr.

-- St inte p hjulet din inskrnkta fan, ropar Kindgren frn boddrren,
du faller ju om kraken rycker till.

-- F...aller jag?

Blacken rycker verkligen framt i ett anfall av hemlngtan, och
Svrdsbron, som har hnderna fastade, kommer ner grnsle ver
hjulringen:

-- Po-ah! Po-ah! ropar han i djupet av sin nd, och Lundstedt, som sttt
under gatlyktan med Lina, skyndar till och stannar Blacken, som har
grppsen kvar om halsen och drfr icke r s begiven p att springa,
helst Svrdsbrobonden bromsat framhjulet med sin vnstra axel.

-- Tror ngon mnniska vi kommer ur stan i denna dag? utbrister Lundstedt
med mild otlighet. Stig opp nu, farbror, s f vi ka!

-- N, s bjur han p ngot d?

Lundstedt lovar att bjuda vid frsta gstgivargrd, men Svrdsbron vill
inte lmna kredit, och tillnyktrad efter sin kontusion erinrar han sig
det utlovade snuset, varp han intrnger i boden med piska och tmmar, p
samma gng som han efter patronens avlgsnande fattas av nyvckt hopp att
kunna pruta p kaffet, vilken omstndighet leder hans tankesnurra
baklnges upp till minnet om ett glpord, som stod i sammanhang med
segelgarnet, men som han ej kan minnas, varp Blacken gr ett nytt
framryckande mot hemmet, vilket besvaras av bonden med en inhalning av de
medfrda tmmarne, med pfljd att hsten stryker vagnen in mot
glasdrrarne, som klinga, allt under det kusken skriker po-ah! utan annan
verkan n att boddrngen bryter in, ger Svrdsbron en halskaka s att
cigarren kryper baklnges in i munnen och den kiknande rkaren kommer ut
p gatan i samma stllning som en magisterhoppare. Drmed anses
diskussionen avslutad, och sedan vagnredet blivit krngt tillrtta,
lyftes farbrodern p lasset, tmmarne lmnas t Lundstedt, som trycker de
nrvarandes hnder och under allas vlnskningar stter Blacken i gng
framt!

                  *       *       *       *       *

Lundstedt hade avlmnat sin vrd i Svrdsbro, sedan han bultat opp den
bekymrade makan, och utan att avvakta tillfllet att gra hennes nrmare
bekantskap gtt till gstgiveriet med snabba steg fr att bestlla skjuts
till Sdertlje. Som det fanns hstar inne, satt han snart p en ny liten
pinnkrra och ruskade i vg norrut mot hans lngtans ml. Mnen hade
snkt sig ngot och frden gick genom svarta granskogen, som susade tungt
i nattvinden, under blinkande stjrnor med Karlavagnen verst. Rak lg
vgen som en kgelbana, lng och ljus som ett lakan p bleke, nr
mnskenet fll p det torra dammet; stundom steg i fjrran en vit sky,
uppriven av ett mtande kdon, och nr hstens huvud dk upp och
silvermolnet nalkades, skymtade strax efter ngra mrka inhljda
gestalter, som i frbifarten kastade ett god afton som en slant t en
grindpojke. I vgkanten fljde telegrafstolparna med sitt sjungande
tackel, en ndls eskader av enmastare utan stnger och rr, slutande med
eselhuvun som vinterliggare.

S kom en grind och en sovande stuga med ppeltrn, vilkas frukter lyste
i guld som apelsiner, och s smllde grinden igen, krran rullade fram
och det enformiga skallrandet frsatte den unge resenren i smn.

Och s drmde han, att han satt p sjustjrnorna och kte opp fr
himlavalvet, dr han hrde en fiol spela, som hade strngar s lnga som
landsvgen, med ljudpinnar hga som masttrn och stallen voro av vitt
porslin, och nordanvinden var strken, hartsad med isbarkar; och fiolen
gav melodier i nya tonarter med tre kvarts toner i stllet fr halvtoner,
och det fanns bde eiss och hiss, som han alltid undrat ver vart de
tagit vgen, nr Gud lt mnniskan skapa klaveret. Men vgen var brant
och han knde hur det vrkte i ryggen, nr han fll bakt, och det blste
kallt i halsgropen, och han hrde en hund sklla och en uggla skrika och
nr han vaknade, frnam han icke mer det dova orgelljudet frn
granskogen, utan det dallrade som nr fiolerna spela sextiofjrdedelar i
applikaturen, och krran hade stannat i en bjrkhage, som slutade av
malmen, vilken nu snkte sig och vergick till ett stort sltt
kerland. Och i fyrsprng bar det nedfr backen, ner p slttlandet, dr
rgskylarna stodo i troppar och kolonner, grupper mot rytteri, bataljoner
med skyttegravar emellan; ndlst och som ett slagflt utbredde sig
sdesregionen, som hrifrn kunde verskdas genomskuren av en , vars
bda strnder tycktes bevakade av rgkrvarnes tiraljrer, bildande en
kulle intagen av en detacherad avdelning; hr lgo hela led kullblsta
och betckte marken med dda och srade, hr kommo de p krakstrar och
sgo ut som pikenerare frn trettiora kriget med axens lnga plymager
fladdrande fr vinden. Och nya trupper defilerade alltjmt,
frstrkningar ryckte fram, och nere i snkorna lg dimman som kanonrk
efter dagens batalj.

Herr Lundstedt, vars drmmande och lekfulla sinnelag vi ovan antytt,
roade sig, fr att frdriva tiden, att leka det han var Napoleon, som nu
p en slda ilade frn det brinnande Moskva, frestllt av den sjunkande
mnen bakom en klockstapel i fjrran, och han hlsade d och d med en
nickning och ett dystert gonkast sina tappra trupper, som syntes gra
uppmarscher i hck p mse sidor om landsvgen utan att ngonsin hinna
fram frr n krran redan var frbi.

Under det den stora armn defilerade utan att ta slut -- och herr
Lundstedt visste nog att han kunde ka nda upp till Norrland p denna
rstid utan att se ngot slut -- hade det brjat ljusna i ster, och
trtt av att leka soldat med rgskylar, fll herr Lundstedt i en liten
morgonslummer, varur han snart vaknade med en frossbrytning, med solen
mitt i gonen och en kvittrande lrka ver huvudet. Och nu var slagfltet
betckt av hstar och vagnar, som av lantfolket utfrts att hmta upp
fallna och srade, vilka frdes till de stora rda ambulanserna nr och
fjrran.

Men nere vid en nu synlig havsfjrd, som tycktes sakna strnder och flyta
under alar och pilar, lg ett vitt slott med rd- och vitrandiga
bolstervarsmarkiser fr fnsterna. Dr bodde greven, eller kammarherrn,
eller excellensen, lekte herr Lundstedt, och drinne fanns
oljefrgstavlor och marmorbilder, portrtt av Lennart Torstensson och
Carl den niondes andra geml; och dr innanfr balkongfnstren stod
skerligen en flygel, som van Boom spelat p, och en harpa, som grevinnan
rvt av sin farmor, som varit hovfrken hos Gustav III; och dr i flygeln
sovo frknarna som guds nglar, under lapptcken av rosenrtt siden och
skulle snart dricka kaffe med saffransbrd p sngen -- och Gud var god,
som kunde lta ngra mnniskor ocks vara lyckliga! Och s stllde sig en
lund bjrkar framfr trollslottet och det syntes bara bjrklv och nver
en lng, lng stund, tills ett stort bltt vatten skymtade och
skjutspojken pekade med piskskaftet p ett kyrktorn och sade att det var
Sdertlje.

                  *       *       *       *       *

Ngra timmar senare stod herr Lundstedt p den rosenrda ngbten
Hermoders frdck, nr Kungshatt passerats och Stora Essingen, och man
under Marieberg fick frsta synen p Stockholm. Morgonen hade varit
tryckande het, solen hade skinit p vstermoln, och sedan hade den ena
molnvagnen efter den andra krt upp p himmelen, hll stilla och skockade
sig som en artilleripark p de intagna hjderna. Och nr hela batteriet
var samlat, gavs eld, gnistan flg i sicksack ver kyrktorn och taksar,
och dundret hrdes, innan man rknat till fem, luften suckade, bljorna
vste till och ngbten darrade; nya molnvagnar brstade av, ryckte fram,
och glatta lag gvos gng p gng. S brusto de svarta skyarne, och nr
ngbten lovade in t Skinnarviksbergen lg den stora staden flckvis i
kvastar av solsken och flckvis skuggad av skmolnen, och i en krets av
ljus, som under en lampskrm, lg Riddarholmskajen med sina ngbtar i
alla regnbgens frger, sjgrna med cinnoberrda vattengngar, lysande
av blankskurad mssing och vitt jrn, svarta skorstenar och kopparrda
ngpipor; gamla Gripen och Kommendrkapten, den lnga smala Aros med fr
och roder i bda ndar, Prins Gustav och Uppland, och lngst bort vid
simskolan den lilla Tessin; och ver master, skorstenar och flaggstnger
hjde sig de tv hundrariga lindarnes grna kupoler, under vilka
brargillets ledamter togo skugga; och drbakom gymnasiihusets ldriga
fasad, och hgst ver alla, Riddarholmskyrkans jrntorn. Nr Hermoder
lossat sina nickhakar under sdra bergen och lupit in till kransen att
frtja, knde herr Lundstedt sig beklmd, och nr han lmnat biljetten
vid landgngen och gick med sin nattsck i land, var han nra att kvvas
ssom en nybrjare i simskolan, nr han knner lukten av vattnet. Husen
voro s stora och mnskorna s mnga; lngkrrorna skallrade p de
kullriga gatstenarna, s att det vrkte i huvet, nr man hrde dem;
hundarne skllde, hns, nyss lossade i burar, kacklade, grisar p
skrovkrror skreko, och uppt backen skyndade alla fordon med
lantmannaprodukter under polisens bevakning och pdrivande, ty holmen och
hamnen skulle avsprras.

Herr Lundstedt fljde med folkstrmmen, okunnig om vart det bar, och
uppkommen p torget sg han en ofantlig lktare kldd i svart och med
silverkronor, och portalen till Riddarholmskyrkan var bevakad av tv led
drabanter i bjrnskinnstschaker. Folkmassan ttnade, och p bron blev
det trngsel, ty en avdelning av gardet i pickelhuvor med vita
korsbandolr tgade fram med frstmda trummor i sorgflor; hstarne
stegrade sig och hundar trampades, mnglerskor skreko, och s brjade
klockorna ringa i ett torn och i tv torn och slutligen ringde det ver
allt, vart man kom, ty kungen skulle i dag begravas.

P Riddarhustorget fick herr Lundstedt veta vgen med roddbtarne ver
till Klara, dr han skulle ska sitt kvarter hos en kamrat frn Trosa,
och efter lng vntan befann han sig slutligen vid Rda Bodarne. Som han
skulle till Norra Kyrkogatan och sg p kyrkans strckning hur altaret
lg dr det var ster, tog han korn p byggningen och gick ver
kyrkogrden, tills han krokat om tornet och sett den port, som mste leda
ut t norr, och dr lg en gata sluttande ner fr en backe och i fjrran
avstngd av en massa grna trd, som stucko upp ver ett plank.

Med lttare hjrta gick han p fr att hinna numro fyrtiotre, som mste
ligga p vnster hand, efter som det var udda nummer, och nr han anlnde
till ort och stlle skulle han in genom en dnande portgng fr att komma
in p grden. Dr skte han en klockstrng eller ngot annat tillhygge
att ge luft t sin otlighet f komma under tak. Men han sg bara sm
bruna drrar med trappsteg framfr, och han knackade p dem, den ena
efter den andra, utan att f svar. Han gick in i en farstu, knackade p
tre drrar igen, varav en var borrad som en fisksump eller ett sll, och
mste leda till ett skafferi. Han gick en trappa upp, bultade s det gav
eko genom trappgngen, men utan att ngon ppnade; gick en halv trappa
till och sttte p vindsdrren. Tydligen voro alla innevnarne ute p
begravningshgtidligheterna.

Ngot nedslagen, ehuru icke alltfr, gick herr Lundstedt ner p grden
igen och skte en sittplats. Men mitt i grdsrummet stod en trdgrd med
ett grnt staket, skuggad av en brandmur med ankarjrn smidda i form av
bokstverna x och i; och ini trdgrden lg ett lusthus med tak som en
pickelhuva, och p vakt reste sig tv kanelprontrd, bland vilkas
gallrade lv nnu syntes hngande ngra kvarblivna frukter i
solnedgngens frger. P rabatterna stodo dahlier och p sngarne vxte
purjo och selleri. Tyvrr voro grindarna lsta med hngls och herr
Lundstedt mste stanna utanfr lustgrden p de knaggliga fltstenarne,
vilka icke kunde erbjuda ngon vila. Fr att frdriva tiden gick han d
omkring och spejade genom fnstren p nedra botten, vilket dock hade sig
svrt, d avundsjuka jalusier stngde utsikten. Slutligen kom han till en
fnsterluft, vars ena fnster stod p glnt med en stormhake, s att han
kunde obehindrat skda in i rummet. Dr rdde ett visst hemtrevligt
slarv. P en matta med mera hl n vv syntes en urblekt gondol med en
herre och en dam frn riddartiden, och lngre bort under sngen visade
sig ett palats, som kunde vara Venedig efter som det gick kanaler
inunder, och huset var grnt och rtt, men ett par stvlar och ett
nattkrl stngde all utsikt till en bro, som kanske eljes var Suckarnes.
Ett runt bord av alrot skrevade med tre ben ver gondoljren, som om det
dansat trestegsvalsen till riddarens luta, och p bordet lgo ett par
byxhngslen, en nattkappa, en guitarr, och drbredvid stod en tom
punschbutelj och sex glas. ver gungstolen hngde ett par gr byxor, och
p fnsterposten fanns ett blckhorn med gspenna, och en bok med vitt
papper omkring prmarna, p vilken stod skrivet ett namn. Herr Lundstedt,
vars nyfikenhet var vckt, stack in tv finger och makade boken s att
han kunde lsa namnet, och hans gldje blev obeskrivlig, nr han lste
sin gamle skolkamrats namn. Frans Oscar Lindbom, i stora prntade,
anglosachsiska bokstver som Dagbladets titel var tryckt med.

Utan att tveka, lyfte han av haken och praktiserade sig med nattscken in
i kammaren, drog av stvlorna och skte genast en bekvm stllning p
utdragssoffan, dr han snart fll i en djup och strkande smn efter en
genomvakad och genomskakad natt.




ANDRA KAPITLET.


Fljande morgon gick herr Lundstedt vid halv tta-tiden nere i
Kirsteinska trdgrden och avvaktade med hjrtat i vnstra armgropen att
klockan skulle ringa tta och akademiens portar ppnas. Han hade nnu
huvudvrk efter nattens samsprk med kamraten, vilken hemkommit klockan
tio om kvllen och icke slppt den av resan snderskakade landsmannen,
frrn denne omtalat allt vad som i Trosa sig tilldragit under de tre
ren de varit skilda, omtalat sin mors dd, sin faders, fiskarens, sm
svrigheter, sina egna lror i handeln och slutligen sin overvinneliga
bjelse fr musiken, som vid Musikaliska akademien skulle bringas till
fruktgivande examen.

Genom staketets spjlor sg han nu att det brjade komma folk; ldre
herrar med hret p axlarne, sannolikt professorer, unga mn med solbrnd
hy, som tycktes vara frn landet, unga flickor och ldre mamseller med
lockar baktill och portfljer framtill. Rdd var han, nr han sg dessa
massor, med vilka han skulle tvla, och han lutade sig mot staketet,
spelande med fingrar det stycke han vat fr orgelnisten i Trosa om
sndagseftermiddagarna p stadskyrkans orgel, sedan han frst repeterat
p handelsmannens klaver under veckan. Hans lrare, som sjlv gtt igenom
akademien och knde professorns smak, hade som en klok man bestmt
tillrtt lrjungen att lgga band p sin romantiska bjelse fr vacker
musik och svurit vid sin frlsning, att Lundstedt skulle g igenom med
pukor, om han vid provet kom med en fuga av Bach, och oaktat lrjungens
sinne rest sig mot det aritmetiska problemet, hade han dock fogat sig
och lytt sin mstares rd.

Nr nu klockan ringde tta i tornet, och gasverket blst ut frukost,
ljusfabriken slppt ut ngan och tvtterskorna drogo upp frn Klara sj
med sina bykar, ansg herr Lundstedt tiden vara inne, och med vingliga
ben styrde han ver planen in i den stora porten, dr s mnga kallade
intrtt fre honom, men kanske s f utkorade skulle komma ut igen. I
stora trappan hrde han redan tv pianon och minst tre fioler, och
uppkommen i stora salen, dr orgeln stod bredvid en flygel, var provet i
gng.

Professorn, som satt p en stol bredvid instrumenten, hade ett rrligt
ansikte som om det skttes av en dragsko, och i samma minut det uttryckte
beltenhet, frmrkades det och sammandrogs av raseriets kramp utan att
ngon egentligen kunde utleta orsaken. Just nr herr Lundstedt krp bakom
sista ledet, satt en ung man vid flygeln, dr de, som nnu icke spelat p
en orgel, fingo prova, och med smltande blickar mot takkransen
framsmekte han Jungfruns bn. Hans lnga vita fingrar strko tangenterna
p ryggen som om han kliat kattungar, och han skakade emellant sitt
polkahr, slngande huvudet bakt, och med foten p pedalen s att alla
toner sjngo kr skulle han just saxa hnderna fr att spela i kors, d
professorn icke kunde styra sig lngre, utan sprang upp och smllde igen
locket s att det skrllde i salen. Han ville p samma gng sga
ngonting, men endast lpparna rrde sig och huvudet nickade, varp han
satte sig igen och hrde Jungmanns Sjjungfru, Abts Aftonklockorna,
sonater av Clementi och Kalkbrenner, under det hans ansikte uttryckte
outsgliga lidanden. Klockan blev bde tio och elva, innan Lundstedt kom
fram. Men nr han slog sig ner vid orgeln, ljusnade professorn och
skickade den lnge med Jungfruns bn till att trampa. Lundstedt stllde
sitt nothfte p stllaren, drog ut ngra stmmor, revade opp svarta
byxorna fr att komma t pedalen och satte i gng.

Nr han spelat ngra lngor av temat och frsta upprepningen i underkvart
tog vid, knde han en hand stryka vnstra kinden och en andedrkt flsa
vid rat; men av fruktan att komma av sig vgade han ej vnda p huvudet,
utan gick p ofrskrckt, genom motsatsen och terslaget; och _dux_
eller temat kom igen, gick ibland framlnges, ibland baklnges, n p
hnderna, n p ftterna som en konstmakare, n hjulade det, n gick det
krftgngen, flkte sig, fldde katt, stupade kullerbytta och blev borta,
lmnande ett moln av tonstumpar och ackordbitar efter sig p valplatsen,
och s stack det fram igen beledsagad av _Comes_ och s brottades de,
satte krngknep, backade, slppte och rcko, stodo och tjurade, lpte
efter varandra, hoppade bock ver varandra, och slutade omsider i en lng
omfamning, frestlld av en alltfrsonande orgelpunkt.

-- Wundervoll! Prachtvoll! lt det frn professorn, vilken log som mot
ett barn. Vad kallas den unge man?

-- Alrik Lundstedt, svarade den blyge unge mannen och rodnade ver sitt
sklmstycke, ty han knde sig falsk mot lraren, nr han mot vertygelse
lagt an p professorns knda smak fr de i hans eget tycke odrgliga
fugorna.

Nr namnet var uppskrivet, tog professorn Lundstedts hand och bad honom
vara vlkommen, anvisande honom sekreterarens rum, dr han skulle f
lektions-schemat och inskriva sig i matrikeln.

Nr detta var verstkat, tervnde Lundstedt strlande till sin
beskyddare, som tog honom i famn, strk hret undan pannan fr att se
huru hg denna var, lade upp hans hnder p bordskivan fr att mnstra om
de rckte till oktaverna, och slutligen synade professorn hans stvlar,
begrande vacker fot fr att se om de rckte till pedalerna, och
Lundstedt befanns ha stora skna ftter, vilka lovade gott fr blivande
fugor.

Lundstedt mste nu lova att komma nsta sndag p Jakobs orgellktare,
dr professorn residerade som orgelnist, och, nr han bugade fr att taga
avsked, fattade professorn hans arm och drog honom med sig till ett
fnster, dr preses i akademien stod, till vilken han viskade med hrbar
stmma: Ett jttesnille!

Nr Lundstedt ntligen kom ut p gatan, tyckte han att det sken sju solar
p himlen, och att livet inte alls var s mrkt, som elaka mnniskor
pstodo. Han ville sjunga p Rdbotorget, och skulle ha dansat ver
Norrbro, dr vaktparaden nu passerade, men han lugnade sig och stack av
ner till Storkyrkobrinken, dr han intrdde i en mssbutik fr att f sig
den bl mssan med lyran p sammetsranden. Och nr mamsellen passade den
p hans huvud, knde han sig som om sknheten krnt den dle konstnren.
Och nr han kom ut p gatan, knde han som om det strlade eld och ljus
frn pannan, dr den gyllene lyran satt, och mnskorna vrmdes vid hans
syn, jttesnillets, som skulle gra dem bttre och lyckligare med
tonkonstens underbalsam. verfylld av saliga knslor, vilka trngdes om
att f lpa ut, gick herr Lundstedt gata upp och gata ner, och allt vad
han sg och hrde stmde han i ton med sin sjungande ande; rdstuvakten
gick i gevr klockan tolv fr att hylla honom med skyldring och
trumvirvel, klockorna ringde till hans triumftg, kanonerna p
Skeppsholmen dundrade hans ra, och folket hlsade p honom, nr de lyfte
hattarna. Men hur han gick och gick, kom han in p en smal, mrk gata,
dr husen sgo ut som de voro frn Gustav Vasas tider, med stenfigurer
ver portarna och sm rutor, skiftande som prlemor, insatta med bly; och
i fnstren lgo skna jungfrur, borgardttrar och rdsfruar i rda
sidenkldningar med bara halsar efter tidens sed; och de nickade vnligt
t segraren, vinkade med fickdukarna och bjdo honom in. Herr Lundstedt
gick stolt som en riksmarsk sin gata framt, lyfte p mssan och mottog
damernas hyllning, vilken lngre fram yttrade sig, enligt tidens enkla
bruk, i penninganbud. -- Tjugofyra skilling, trettisex skilling -- ljd
det frn fnstren, och hr och dr lockade en kaffepanna av nyskurad
koppar. Det var en frtrollad gata, och aldrig hade Lundstedt varit s
observerad av skna fruar som i denna dag, och lekande, att han var i
Venedig drhemma p mattan med riddaren och damen, stannade han i ett
hrn fr att lsa namnet p plten, och just som han stavat Tyska
Prstgatan, slogs ett handfat ut genom fnstret och kastade ett stnkregn
framfr hans ftter. Utan att avvakta ngon frklaring p det ledsamma
misstaget, styrde herr Lundstedt ner i brinken igen, satte ver p en
gondol till Rda Bodarna och skte sig ner till kryddbon i Klara
Bergsgrnden, dr kamraten skulle mottaga hans hjrtas fullhet. Men boden
var fylld med folk, patronen var inne och det kunde icke bli ngot utlopp
fr det versvallande hjrtat, drfr gick herr Lundstedt in p
restaurationen Solen att ta middag. Han satte sig vid disken, dr
sknkjungfrun hade sin plats, och begrde stekt flsk med bruna bnor.
Men han mste tala om sin lycka, ge luft t sina knslor, och i en
kvinnas varma skte lmna frstlingen av sin gld. Medan han rrde om i
senapsburken, tnkte han ver vad han skulle sga.

Men han stannade i valet och kvalet, om han borde brja med att tala om
vdret, frga om jungfrun varit p kungens begravning, ta reda p om
jungfrun tyckte om musik, om det var dyrt att leva i Stockholm eller
ngot sdant oskyldigt, tills han slutligen, just som han mnade besluta
sig fr kungens begravning, rck tillsamman och till sin icke ringa
hpnad och med en ton, som om han begrt lna pengar, frgade vad klockan
var.

Jungfrun, som var av den sorten kallad nsprlor, svarade med en blick
bortt en tacksam hrare vid fnstret, att hennes klocka var p stampen.
Herr Lundstedt, som icke ville rja sin okunnighet, och som trott att
svaret passade fullstndigt till frgan, tackade med en ltt Trosabugning
fr upplysningen, vilket hade till fljd att hraren vid fnstret, som
t kallt revbensspjll med lingon, fick ngot i halsen, en tydlig
uppmuntran till jungfrun att frga herr Lundstedt vad potatisen kostade.

-- tta skilling kappen gllde han i Trosa, nr jag for, svarade herr
Lundstedt, tacksam ver att det blev ngot samtal av, ehuru han behvde
anstrnga hela sitt harmonivetande fr att kunna leta en vergng frn
potatispriset till Musikaliska akademien och jttesnillet.

Jungfrun, som var fullfltad och lskade ljet, hngde sig envist vid
mnet, vilket lika mycket intresserade henne som hraren vid
revbensspjllet.

-- N, men d r det russinpotatis vl, efter den kostar tta skilling?
upptog hon frgan.

Herr Lundstedt skte i det av frmiddagens berusande triumfer grumlade
minnet efter ngon ledning till bedmandet av en sdan oknd potatissort,
och blev orolig, nr han icke fann det ndamlsenligaste svaret.
Lyckligtvis reste sig revbenstaren och bad att f betala, vilken
frrttning han utfrde lutad ver disken och alla p densamma stende
karotter, som innehllo bitar av allt lckert frn helkokta gg till
krftor och kttbullar.

Herr Lundstedt, lmnad t sig sjlv, knde ett obehag vid att hra
viskningar, vilkas betydelse han ej fattade, och sedan han druckit sin
vlgng i ett glas starkl, steg han ocks upp fr att g. Som han dock
ville avrunda sitt farvl, skte han ett vnligt ord, men fann intet,
klappade i dess stlle gstens rtthund och frgade, som om han gjort
mannen en tjnst med sin nyfikenhet:

-- Vad r det fr en slags hund?

-- Det? svarade gsten, det r en senapshund.

-- Jas! Hm! Ja! Det finns s mnga raser, som jag inte knner. Adj,
jungfrun! Adj, herrn!

Och drmed gick han hem.

Men som han mste ha ngot utlopp fr sina knslor, satte han sig vid
fnstret att skriva brev till sin gamle fader fr att bertta honom om
sin lycka. Och hur han skrev, vrmdes han opp, bde av starklet och det
lttrrda sinnet, och hans lekfulla natur tog sig till att spela. Han
lekte, att han var en mktig och rik man, som icke kunde glmma i
medgngens solsken, att han hade en gammal fattig far, som sknkt honom
livet och nu satt i torftighetens skugga, och han erinrade sig sonens
frsta plikt mot sin upphovsman, besvor fadren att genast slja sin stuga
och sin ko, sina nt och btar och komma upp att bo med sonen i
Stockholm. Av fruktan att denna hans livliga nskan icke skulle
frverkligas, gjorde han en kolorerad teckning av huvudstaden, av dess
mrkvrdigheter i gator, torg, byggnader, handelsbodar och
restaurationer, avskildrade sin bostad med dess venetianska matta,
trdgrden med dess kanelpron och lusthus, samt slutade med att besvrja
fadren icke st i solen fr sin lycka utan genast bryta upp och fara
direkt p ngbten, icke sparande p styvern, utan ta salongsbiljett, ta
en biffstek och dricka porter i frsalongen, s att han kom fram frisk
och sund.

Nr brevet var slutat, vek herr Lundstedt det i fyra delar, fste ihop
det med munlack och bar det i kryddbon, glad i hgen som om han betalat
en skuld, kvitterat en rkning, vilken han icke mera behvde tnka p.




TREDJE KAPITLET.


Frsta infallande sndagsmorgon stod herr Lundstedt i orgeltrappan till
Jakob vntande med en svrm skolungdom p professorns ankomst, emedan
ingen inslpptes p lktaren frrn vrdaren av helgedomens musikaliska
aldra heligaste sjlv anlnde. Klockorna hade ringt annangngen, nr
mstarens steg hrdes nere i trapporna, och ungdomen ppnade
aktningsfullt lederna, medan professorn, nickande hlsningar till hger
och vnster, uppndde drren, dr han stannade, kastade en blick ver
hopen, som om han vore frlsaren och bjde stormen lgga sig; drp tog
han fram en nyckelpung med prlbroderi, ppnade den med en betydelsefull
min, som om han vore Petrus och hade himmelriket p andra sidan drren,
stack nyckeln i hlet, men vnde sig drp hastigt ut mot den otliga,
ndehungrande skaran fr att se efter om han kunde f frkasta ngra. Och
mycket riktigt, dr funnos ngra vrldsliga sinnen, som icke gvo sig tid
att avvakta ndaordningen, utan ville bryta sig in, och drfr fattades i
kragen och utvisades. Nu ppnades drren och sakta slpptes sngarkoret
in frbi den mnstrande drrvrdaren, som med lyftat finger och strng
min stod redo att strta olydiga andar ut ur paradiset, att de skulle
erfara sanningen, att mnga voro kallade men f utkorade. Nr Lundstedt
passerade den strnge portvakten, ljusnade dennes ansikte, och han tog
honom ur ledet, stllde honom p sin hgra hand och visade honom ett gott
behag.

Herr Lundstedt, som icke hade sett en s stor kyrka frr, blev betagen
av en helig rysning infr det vldiga rummet, dr jttarna kunde gtt
raka och satt opp psalmnummer ovanfr pelarblommorna, men han fick icke
leka lngre med sina tankar, frrn professorn tog honom i ficklocket och
drog honom med sig att beskda instrumentet. Uppfr en liten trappa
brjade vandringen och stannade frst vid blgarna, som lgo dr likt
jttens lungor frdiga att flsa, nr foten sattes p brstet; uppfr
stego de, frbi rosettfnstret ver portalen, tittade in genom en
brddrr och sgo vderldan, p vilken principalstmmorna stodo p ett
led med kontrabasunens trettiotvfots pipa som flygelman; stego hgre och
hgre, tills de kunde skda in i hela skrovet, rymligt som brstkorgen p
en valfisk, dr man sg revben, senor, muskler, luftrr, knotor, blodkrl
och nerver fretrdda av alla dessa pipor, koppel, abstrakter,
regeringar, vinkelhakar, vippor, vllarmar, pumpeltrdar och andrag; en
gigantisk organism, som behvt tusen r att vxa till, med ngra alnar
vart hundrade r, sttande en blomma vart sekel som aloen, lmnande ett
fr i mansldern, skjutande en gren, ett blad, varje decennium; ett
mnskoverk utan uppfinnare liksom katedralen, utan byggmstare som
pyramiden, ett ofantligt samarbete av hela kristenheten, som rvt
grundtanken av hedendomen. Nu steg den brant upp som ett fjll av
stalaktiter, och lrjungen hisnade, nr mstaren ledde honom upp p
spetsen, dr de hade valvbgarne en handbredd ver huvudet, och
pltsligen sgo sig st i skymningen omgivna av nakna mnskokroppar med
vingar p ryggen, vermnskligt stora barn, som blste i basuner, och
kvinnor, som slogo harpor och cymbaler; och nr de trngt sig fram och
skdade ner i kyrkan, dr sm mnskor krlade in i bsen med bcker i
hnderna, greps lrjungen av svindel, s att han mste fatta en kerub i
armen; men mstaren log som frestaren p berget, nr han visade sin skna
vrld fr mnniskones son. De stodo ett gonblick druppe i halvmrkret
och nr lrjungen hmtat sig, pekade frestaren ut under de svrtade
spetsvalven, dr dunklet kmpade med ljuset underifrn, s att man tyckte
sig se hur de blandade sig ssom den kalla och varma luften ver kern,
dr vrsolen brnner, och nr gat vant sig en stund, trngde en stor
ljus sky igenom; skyn delade sig som ett ngmoln och frger kondenserade
sig, togo kropp och blevo Kristus och de tv lrjungarne i frklaringens
gonblick, svvande genom dunklet p allt det ljus som inslpptes genom
det hga korets vldiga fnster. I detsamma hrdes ett dn ver deras
huven, en ltt skakning kndes under ftterna och nu gingo alla tornets
klockor till sammanringning, s att orgelverkets trtak sviktade och den
smala trtrappan knarrade, nr de bda vandrarne stego ner. Och lrjungen
hade knslor av att ha varit uppe i himlen bland nglarna och sett
Kristus frklarad och ljuset segra ver mrkret.

Nu, nr han nerifrn sg det stora musikverket, som icke liknade ngon
annan sak i naturen eller konsten och drfr oroade honom, tryckte honom,
och gjorde att han knde sig under detta mnniskohandens verk, som dock
frst blev levande under en mnniskohand, ville han utreda vad han sg,
terfra dess former p andra knda och drmed nrma sig den, f ner den
till sig och bli lugn. Kyrkan hade han redan klar fr sig, att den var
urskogen, i vilken hedningarna offrade mnniskor, pelarne voro trd och
valven grenarne, men orgeln var orgeln. Det var ingen vxt, intet djur --
om icke en korall -- icke en byggnad -- om icke en mngd hngtorn frn
riddarborgarne -- dessa tureller med fasadpiporna, av vilka en del voro
blivna stumma, men kvarsittande ssom rudiment frn ldre stadier, numera
utan bruk. Varje sats smpipor kunde likna Pans syrinx, som vl var
grundformen, men de stora i de framspringande hrntornen pminde om en
vapensamling utan att likna den, och ornamentiken i frgyllt tr frn
frra rhundradet, med snedkavlade snckor och spiralformiga blommor som
kineserna bruka, klippte genast av tanketrden, som ville binda ihop de
olika lederna i detta virrvarr av former, i vilket ett mera bildat sinne
n den unge handelsbetjntens kunnat lsa hela instrumentets historia
frn den latinska hedningens vasspipa, genom den keltiske barbarens
sckpipa, byzantinske kejsarens vattenorgel, med upphmtande p vgen av
minnen -- dunkla visserligen -- frn medeltidskyrkans emporer, triforer,
klocktorn, altarskp, tabernakel; frn sachsiska rokokoporslinet och
frsta kejsardmets romerska vapensmak.

Professorn hade satt sig vid manualen i dess tre etager, dragit ut
principalstmman och givit lrjungen en vink att sitta bredvid; blgarne
pustade och knarrade och nu sjngo fasadpiporna preludiet enstmmigt;
snart intonerade fljten, och harmonierna svllde; gamban tog i nston
upp ett solo fr bariton, trompeten smattrade och bordunan brummade;
drp tystnade de en efter en, och nr det blivit lugnt, hrdes kantorns
stmma sjunga opp frsta strofen i Upp, psaltare och harpa; och nr han
dallrat ut p sista tonen, brusade orgeln ut med fullt verk, under det
frsamlingen fll in i sngen. Och med kopplad pedal och alla fyrtiotv
stmmorna andragna hll orgeln sin symfoni med alla orkesterns
instrument, lydiga under en mans hnder och ftter. Nr prsten sedan vid
altaret tog upp att lsa Helig, Helig, frefll hans rst som om ngon
obehrig stllt sig att prata under en konsert, och nr man ntligen hann
till predikan, satte sig professorn med ryggen mot orgelverket och
blundade, visande med en min, att han tyckte sig bli strd. Men nr s
gudstjnsten var slut, alla psalmer sjungna och ordet var fritt, som
professorn kallade det, nr han fick spela utgngen, d mste herr
Lundstedt sitta bredvid och skta andraget, nr stora fugan rullade p.
Och d spelade han fr sin enda hrare utom tramparen, ty nr ntligen
allt var ver, stod kyrkan tom. Detta sg professorn i sin reflektor, men
han var van vid det, njt av det och skulle ha blivit ond, om hela
publiken skulle ha stannat och vgat ltsas begripa det han ensam frstod
uppskatta.

Herr Lundstedt lmnade kyrkan med ett intryck av att han sett ngot
oerhrt stort, hrt ngot vermnskligt sknt, fullt vertygad numera,
att om han ocks inte riktigt till fullo kunde njuta av fugalmusik, s
var det drfr att han var obildad, men han var stolt ver hoppet, att
han en gng skulle kunna tillhra de f utvalda som kunde det.




FJRDE KAPITLET.


Herr Lundstedt hade tillbragt ett halvt r i Stockholm. Tiden hade lupit
undan, ty gromlen voro mnga, och det minsta blev orgelspelning.
Seminarium tog nmligen drygaste tiden, och p Musikaliska akademien blev
det huvudsakligen harmonilra och sng, emedan professorns timmar voro
mycket efterskta och eleverna voro mnga. Kom drtill att kassan snart
var till nda och herr Lundstedt mste som s mnga andra g och sjunga i
kren p Stora Operan, sjunga p begravningar och knipa in en
tolvskilling p snglektioner med handelsbokhllare, som ville gra
kvartetter, vilka d voro hgt p modet.

Men som en verklig sabbat mitt i arbetet stod sndagen, d han fick sitta
p Jakobs orgellktare bredvid professorn och hjlpa med andraget. D
tyckte han sig vara nst den viktigaste personen i kyrkan, och orgelns
majestt lyfte honom, frstorade honom, liksom satte en skarv p hans
sjl. Och han lskade det stora verket som ngot som var starkare n han;
satt och lekte att luften kom ur hans lungor, tonerna ur hans strupe, och
professorn blev blott en del av mekaniken, som verflyttade hans
musikaliska nskningar p pedal och manualer, och han vande sig tnka att
de tusen mnniskorna drnere i kyrkan mste sjunga det han ville, prsten
vara tvungen tiga nr han spelade.

Den lnga predikan hrde han med otlighet eller ocks inte alls; fick
en sndag p sdra lktaren se en flicka, som var skr i hyn, hade fina
klder och sg ut som en frken. Han sg henne varje sndag p samma
plats och blev slutligen van att betrakta henne som sin hrare, som kom
fr att sjunga till hans ackompanjemang (som professorn spelade), och
tyckte sig mrka att hon sg t orgellktarn hela tiden. Ehuru det icke
var svrt att f veta vad hon hette, genom att se p anslaget i bnken,
tyckte han att det var roligare icke veta det, utan f ge henne ett
vackert namn sjlv, och han kallade henne Angelika efter Malmstrms poem.
Men s skulle han ha ett tillnamn t henne; och efter lngt letande
hittade han p De la Gardie till minne av att kyrkan blivit byggd av en
greve med det namnet. Om juldagen sg han hennes far och mor, och fadren,
som hade vita tandborstmustascher som franska marskalkarne, beslt han
utnmna till generalljtnant, det hgsta han visste. Och Angelika hade
tv sm systrar, som han kallade Gurli och Fanny. Nr han s tyckte att
de varit vnner och bekanta tillrckligt lnge, fretog han sig en
hgmssopredikan att fria, vilket gick s till att han slog upp en psalm
i psalmboken, fr att se om nummern kom udda eller jmn, och som den kom
jmn hade hon sagt ja. terstod bara fadrens bifall och fr att utrna
det, skulle han rkna piporna i principalstmman. Men det blev ett tvrt
nej, just som prsten sa Fader vr och man skulle luta pannan i handen.
Herr Lundstedt frskte mellan fingrarne rkna om dem baklnges, men det
blev nej nd. Nu hade han ftt en sorg, och den kndes skn som det
stilla lidandet, det ofrskyllda, som frdlar mnniskan och renar sinnet
frn sjlviskhet. Men nr en sndag gtt, beslt herr Lundstedt ta ut
lysning utan frldrarnes samtycke, och nr prsten lste upp
lysningarne, men icke nmnde Angelikas och Alriks namn, utan tv helt
andra, valde herr Lundstedt sig tv andra, som han kallade deras
pseudonymer, och ansg att han numera var frlovad pseudonymt. Och
mndagsmorgonen, nr han gick frn seminarium till akademien, gick han
till en juvelerare p Drottninggatan och utvalde tv ringar, men eftersom
frlovningen var pseudonym, gick det inte an att ha slta ringar, helst
inga sdana lgo i fnstret, utan valde han tv med rosenstenar.

Angelika var nu hans, och han var lycklig. Han sjng om henne p
akademien, sjng till henne i kyrkan, p seminarium, p serenaderna, men
brllopet ville han uppskjuta, tills han blivit ngot stort och mktigt.
Och som han samlat nra ett hundra riksdaler fattade han det beslutet att
ta direktrsexamen och bli professor och riddare. Men innan han hunnit ta
frsta steget p den lysande banan, hade ovntade hndelser intrffat,
som gjorde en stor del drmmar om intet.

Det var nmligen en sndagsafton i april, d herr Lindbom bjudit p
sngfock hemma i bostaden vid Norra gatan. Bland de inbjudna mrktes
andra tenoren, sadelmakaren, och frsta basen, finbagaren, vilken icke
var ngon annan n mannen med senapshunden frn nringsstllet Solen, och
vilken senare aldrig trttnade att bertta historien om russinpotatisen
och senapshunden, varvid herr Lundstedt dmjukt bjde sitt huvud under
ljet och bedyrade, att han aldrig plgade ljuga, och drfr trodde att
alla mnskor talade sant, fr s hade han lrt av sina frldrar.

Emellertid hade man nu sjungit lngt in p kvllen och druckit ganska
mycket, varfr man brt upp, att g till Solen och ta kvll. Man hade
dukat av och tagit in punsch samt stod just i frd med att sjunga igen,
d drren till salen ppnades och in trdde en gammal man, med bjd rygg,
en pse i gehng p axeln och en tung kpp i handen.

-- Ut! hr ges ingenting, mottog honom jungfrun, innan den gamle hunnit
hlsa och framfra sin frga om Alrik Lundstedt trffades hr.

Nr denne hrde sitt namn, steg han upp ur sngkretsen och skred emot den
gamle, dock utan att ppna sina armar (vilket aldrig brukats p Rn,
annars n mellan stndspersoner), utan snarare med ett slags frlgen
lngsamhet, och det slags bryderi man erfar vid synen av mindre
bemedlade slktingar.

-- Nu r jag hr! hlsade den gamle, utan att rcka handen. Kan du nu ge
mig ngot att ta, fr jag har inte ftt ngot ordentligt sedan jag kom
ut ifrn Kalmar.

-- Kalmar? Vad har far gjort i Kalmar? sporde Alrik med en nedslagen
blick p den gamles dliga yttre.

-- Herre Jesus, det r en lng historia, m jag sitta frst, svarade
gubben.

Herr Lindbom, som hrt samtalet och i sitt lttrrliga sinne gripits av
ett s ovntat sammantrffande mellan far och son, fattade tillfllet att
ge luft t det verskott av knslor, som icke hunnit strmma ut i sng,
och med en artig bugning nalkades han den gamle, bjd honom sin arm och
talade:

-- Detta r herr Lundstedt, hr jag; min ungdomsvns kttslige fader, vr
allas frtrfflige vns upphovsman, att jag s m sga; tillt oss unge,
som nnu icke ro torra bakom ronen, att i vrt glada lag se den gamle
som vr gst, vr hgt vrderade hedersgst, fr vilken jag beder
sngarbrderna hja ett glas och hlsa med ett fyrfaldigt hurra!

Hurraropet utbragtes och gubben fick lgga ifrn sig psen och kppen och
sitta upp i hgstet, som skinnsoffan kallades.

-- Herr Lundstedt kommer direkt frn Kalmar, -- tog jag mig friheten
hra, uppslog herr Lindbom konversationen, d bde far och son tycktes
frstummade av det sttliga mottagandet. Resan var angenm? Vdret gott?
Inga ventyr?

-- Jo, det var en frd, vill jag lova!

-- Si dr, si dr! avbrt herr Lindbom, som var en stor lskare av
ventyr. Bertta, bertta! Och han gjorde en gest med handen, som om han
bjd kamraterna p ngot gott han sjlv lagat.

Men den gamle var ingen berttare, utan meddelade i f ord att han tagit
galen ngbt i Nykping och kommit till Kalmar i stllet fr till
Stockholm, och att han mst g till fot emedan pengarne tog slut, medan
han vntade i tta dagar p ngaren.

-- Hr, hr! avbrt herr Lindbom, inkastande sm detaljfrgor fr att f
litet kolorit p ventyret, men utan att lyckas, ty nr gubben sagt hur
det frhll sig, s var det slut. Och vid uppmaningen att dricka punsch
frefll han likgiltig och kastade blickar omkring sig som om han skte
ngot, och d finbagaren erinrade sig ett frflutet, d ven han begagnat
sdana blickar att uttrycka samma behov, rckte han sin hjlpsamma hand
t den hungrige och viskade till Lundstedt junior, som strax reste sig,
och inbjd den gamle stiga fram till disken att vlja av hrligheterna.
Blndad av s mycket lckerheter p en enda gng, stannade gubben i ett
lngt begrundande, som mste avbrytas av Alrik, vilken tog en stor flat
tallrik, och lade upp en bit av var sort, s att det hela sg ut som en
kolossal sillsalat, satte brnnvinsflaskan och svagdricka framfr gubben
och lt honom mtta sig.

Nr det var gjort, brast bacchanalen ls igen; och man sjng fr gubben
Mitt liv r en vg, icke glmmande att med nickningar och
accentueringar anspela med i svallande tg vid vindarnes strid p det
yrke som Alriks upphovsman valt och vat.

Drp dracks, och herr Lindbom hll tre tal i rad; det frsta om
lderdomen, dess fretrden och oomtvisteliga rang jmfrd med ungdomen;
det andra om havet, dess storartade naturscenerier och drmed frknippade
faror -- inflickande en berttelse om sin frsta seglats till
Blockhustullen, med kantring och rddning -- sakta vergende till
fiskarens hrda liv (varvid sadelmakaren vdrade en ordlek och ropade
bravo!) mlande efter mlarfrhllanden ntens lggning och upptagning,
notdrkten och norsfisket i Norrstrm, samt hoppade drp in i sklen fr
havets son, vikingalynnet, jrnviljan och stormbetvingaren, vartill
fljde som illustration sngen Hur med vldigt raseri, stormens skor
ru-u-u-u-u-u-uula! varvid finbagaren fick briljera med sitt
frstabas-solo, direkt tillgnat Rnaren. Det sista talet var en
deklamation av Malmstrms Angelika, i hemlighet riktad till herr Alrik,
som nr talet var slut, hjde sitt glas och med trar i gonen och en
betydelsefull min uttalade det enda ordet: Angelika!

Vilket intryck dessa upprepade hyllningar gjorde p Lundstedt den ldre,
skulle varit svrt fr en vad betraktare att avgra, ty den gamle syntes
sluten inom sig, och nickade endast till sngens takt med sitt gra
huvud, och ngra yttringar av djupare frstelse, sympati eller
tacksamhet kunde icke spras. Men herr Lindbom, som med all makt ville
pressa ngra ventyr, ngot intresse ur denne havets son, kramade honom
som en citron med sina vnskapsfulla tilltal, mjlkade honom, men den
knslolse rullade ihop sig som en igelkott och blev otkomlig. Slutligen
inskrnkte sig herr Lindbom att i krypande ordalag anhlla som den
strsta hedersbetygelse att f begagna det ganska brukliga tilltalsordet
farbror, vilket han bedyrade skulle adla honom, sjlv en folkets son, att
han drigenom skulle knna sig mera vrdig att ga till bror ett
jttesnille som Alrik Lundstedt. Och nr ceremonien var verstnden
erbjd den varmhjrtade unge mannen sin sng t upphovsmannen till en
ofrgtlig afton.

Drp brts upp och tgades hem med sng, varp sngarkretsen skingrade
sig och de tv rumskamraterna infrde sin hedersgst med pse och kpp i
den lilla kammaren. Herr Lindbom ppnade sitt sngtcke och anvisade
gsten sovplats, tog sjlv en nattsck och kastade p mattan med
gondolen, rev av rock och byxor, samt lade sig, som han anmrkte,
bredvid riddarens fru, och bjd godnatt.

Den gamle blev lnge sittande p sngkanten och funderade. Sonen dremot,
som hela kvllen frhllit sig ytterst tillbakadragen ssom om han
fruktat f veta ngot ledsamt, tog nu mod till sig och framskruvade
frgan:

-- N, far, har du slt stugan och grejorna?

-- Ja visst, svarade fadren, alldeles efter som du bad mig.

-- Och pengarna? hrdes Alriks slocknande stmma.

-- De ha gtt t!

Njd med detta klubbslag mellan hornen lade sig unga Lundstedt ner och
ltsades sova. Men han sov icke den natten utan tnkte; tnkte ver var
han skulle placera den vilsekomna, som han lockat ut i vrlden, och hur
han skulle nra honom; tnkte p sin direktrsexamen, professuren och sin
Angelika, om det nu var den i Jakobs kyrka eller ngon annan.

Medan nattens timmar s frgingo, avbrts tystnaden d och d av herr
Lindbom, vars varma hjrta haft tid att svala av sig i golvdraget, och
vars saknad av den varma sngen gav sig luft i enstaka ord, slungade p
mf. Och vid femtiden, nr det ljusnat, reste sig den barmhrtige
samaritanen med ett miserabelt lynne, hoppade i byxorna, fick fatt i en
srskild nyckel och sprang ut p grden.

Inkommen igen slog han opp fnstren, satte sig i gungstolen och talade i
mrka ordalag fr sig sjlv om fattigvrdslagstiftningen,
frsvarslsheten och folkets bristflliga uppfostran, icke s mycket i
bokliga kunskaper som i folkvett. Lyckligtvis var herr Lindboms
vltalighet alldeles fr djupgende att fattas i dess innersta krna av
de halvsovande hrarna och nr klockan blev halv sju mste den dystre
talaren g, sedan han kastat en blick av rysligt frakt p den gamles
klder och vid utgngen smllt drren i ls s att huset skakade.

Nr far och son vaknat drvid, uppstod en rdplgning dem emellan om vad
som skulle gras, och med resultat att sonen avlmnade sina ttiofem
riksdaler till fadren och uppmanade honom resa hem igen, emedan fisket i
huvudstaden var statt p nedgende. Gubben, som drmt sig ett angenmt
stockholmsliv men icke vidare reflekterade ver vad som skedde, fann sig
i att f en penningsumma i handen och lovade bryta opp s snart han
besett stadens mrkvrdigheter, och drmed skildes de fr att rkas p
Solen till middag.

Nr Alrik kom till middagen, fanns ej den gamle dr, men nr han kom hem
om aftonen, lg gubben i herr Lindboms sng, och nr sngens gare infann
sig vid tiotiden, d tog det varma hjrtat eld, och rken tycktes kvva
den knslofulla, ty han blev stum, s stum att han icke besvarade
hlsningar. Och sedan han sparkat stvelknekten upp p kakelugnskransen,
spottat framfr sig en mngd gnger, lossnade tungans band, men fr att
icke visa sig obelevad gvo hans knslor sig luft p det frmmande sprk
han var ngorlunda mktig. Och ofrstdd av sin omgivning luftade han sig
liksom i enskilda samtal med sin genius.

-- Der alte Schlingel stinkt wie ein Aas, und der kleine Bube ist ein
bldsinniger Schmarotzer.

-- r du vid dligt humr, Lindbom? frgade unge Lundstedt, som satt och
skrev harmoni vid sitt bord.

-- Jag! Nej! Inte alls! Tvrtom!

-- Du kan ju ligga i min sng, s tar jag mattan! svarade Alrik.

-- N, efter du nskar det, s lt g! Men jag ska sga dig en sak: jag
tycker inte det r artigt att bjuda en lngvga resande att krypa in s
hr obekvmt, och du som har pengar i strumpa kunde ha varit s artig och
tagit ett rum t din gamle far.

Herr Lundstedt den yngre invnde, att gubben snart skulle resa och att
det inte lnade sig brka. Och drvid blev det.

Emellertid voro Alriks regiriga drmmar slut, och han mste i hast
forcera en enkel organist- och skollrarexamen, ty gubben, som slagit sig
ner p Solen, kom sig aldrig fr att resa, och herr Lindbom, som ledsnade
p samboningen, brt opp en vacker dag, sedan han uppsagt farbrorskap och
kamratskap och tog sig ett nytt rum.

Efter tta dagar hade gubben tit och druckit upp alla pengarne i
sllskap med en krets av vnner, som bildat sig omkring hans bord, och
vilka alla, av huru olika samhllsklasser de n voro, ledo av en
strykande aptit och en oslckelig trst.

Alrik sg sig drfr en vacker dag i bekymmer och ungefr i samma
stllning som en far till ett vanartigt barn, ty gubben gjorde honom
verkligen frtret och dk opp allestdes som fredsstrare, dr man icke
vntade honom, och krnglade sig in verallt. Stod Alrik en afton p
stora Operan uppe p alperna i Wilhelm Tell och vntade entr, sg han p
andra sidan scenen oppe i molnen den gamle st med en lina i handen,
frdig att hissa p; gick han ver Norrbro en middag och en folksamling
stod vid barriren och tittade ner i strmmen, fick han se gubben ihop
med tullvaktmstare sitta i en bt och fiska nors; och en sndag fann han
fadren st och alternera med orgeltramparn i sjlva Jakobs kyrka.
verallt fanns han, och tycktes g genom lykta drrar, tyst utan
talfrhet slank han in och blev aldrig utkrd. Helst trffades han dock
vid disken p Solen, dr han blivit bergtagen av den levande matsedeln
framfr sknken.

Emellertid hade Alrik ej tagit avsked av sina drmmar, och han satt
numera under den lnga gudstjnsten och lekte att han uppskt giftermlet
med Angelika p obestmd tid, tills hon kanske bleve gammal och ful, och
ingen ville ha henne mera, och hon d kanske toge honom; och han satt och
prvade hur hon skulle se ut som gammal; rynkade omkring munnen, satte
kaffeflckar under hrfstet, lade umbra om gonen, som han lrt i
statistlogen p operan. Men nr hon var vacker nd, hittade han p att
ruinera hennes far, ssom fru Schwartz brukade, nr en man av folket
skulle f en hgadlig. Nr hoppet ndock icke ville nalkas honom och han
fick se fadrens, grevens, raka, sttliga figur i den fina verrocken med
sidensarge i armarne, beslt han att frfra henne som Lasse Lucidor, men
fr att kunna det mste han vara en storhet, en talang, och han hade nnu
icke ftt spela p Jakobs orgel utan bara dragit ut stmmorna. Detta blev
nu hans nrmaste ml att f spela utgngen tminstone, och nu flyttade
sig all hans lngtan och tr ver p orgeln, och i trns hetsfeber
antog instrumentet alla fullkomligheter, som den lskade brukar ta.
Tennpiporna blevo silver, mahognyt blev palisander, det finaste trslag
herr Lundstedt knde namn p, men som han aldrig sett; stmman vox
humana kallade han numera vox angelica, och det var hennes rst, som han
aldrig hrt. Registerknapparna med deras i porslinsskyltar inskrivna
namn, vilka nrmast liknade en apotekshylla, antogo mystiska former,
vxlande alltefter den brinnande skdarens sinnelag. Ibland voro de
ringklockor till drrar i ett stort hus, dr det bodde skna kvinnor,
vilkas namn stodo skrivna p pltarna, ibland knapprader i isdrottningens
kldning; isdrottningen visste ingen mer n herr Lundstedt vem det var,
och han hade aldrig sett henne heller, men hon borde vara mycket stor,
och elfenbenstangenterna voro hennes tnder; hade ngon frgat huru de
kunde vara det, d de sutto i tre manualer, skulle herr Alrik svarat, att
isdrottningen hade tre gommar, ty han kunde svara p allting, och de
svarta tangenterna voro gamla murkna tnder, som icke blivit utdragna,
fr isdrottningen var tusen r fylld, men nd tmligen ung; det berodde
alldeles p hur man tog det, menade herr Alrik.

En gng hade han sett i Meyers universum hos herr Lindbom, medan dennes
hjrta nnu var varmt och ppet fr havets son, och dr hade han sett
basaltgrottan p Staffa. Sedan den dagen var orgeln en stor basaltgrotta
och orgeltramparen var Eolus, som gjorde stormen; men djupast ner p
grottans botten bodde ett troll, som kunde komma fram om man tryckte p
en knapp, och kom det fram, skulle grottan strta samman. Anledningen
till denna sista tankelek var den, att professorn en gng visat lrjungen
en registerknapp, som ledde en stmma, vilken icke fick utdragas
samtidigt med vissa andra, med risk att eljes orgeln skulle g snder
och golvet mste brytas opp fr att instrumentet skulle kunna lagas. Det
var trollknappen, som herr Alrik kallade den, och han kunde sitta och
stirra p den lnga stunder, fingra p den, nr ingen sg det, och nr
han var ledsen nskade han dra ut den, hra dnet och braket, som skulle
uppst nr orgeln med sina tunga basalt-pelare strtade ver honom och
han fick d en hrlig, bermd dd i sin ungdom, infr Angelikas gon, och
i Guds eget hus.

                  *       *       *       *       *

Under sdana lekar och mycket arbete frsvann studietiden s tmligen
hastigt och en vacker dag stod herr Lundstedt frdig med sin examen, p
vilken sjlva krnet skulle bli att han en afton finge spela p kyrkans
orgel i professorns nrvaro, fr att sedan g ut i livet och tilltrda
klockarbefattningen i Rn kapellfrsamling, dr han hade
indigenatsrtt.




FEMTE KAPITLET.


Klockargrden ligger p en udde vid Kyrkviken med utsikt t fjrden, som
nu r isfri efter vrstormarna. Den rda trbyggningen r rtt stor, ty
den innesluter sockenstuga, skolsal och bostlle, och nu om
eftermiddagen, nr den r tom, ser den nd strre ut och dsligare, och
herr Lundstedt gr omkring den och ser genom de nakna fnsterna, vilka
utan gardiner stirra som insjunkna gon; och nr han stannar utanfr
skolstugan och fr att liksom ska sllskap tittar dit in, ser han de
lnga bnkarna fullsatta med barn, och sig sjlv i katedern, ty han kan
se allt vad han vill numera. Ensam p grden, dit endast en gumma kom fr
att bra mat och stda, hade herr Lundstedt haft svrt att finna sig
frsta tiden, ty han gde ingen att sprka med, och pastorns p andra
sidan viken tog endast emot honom som en tjnare och kallade honom
Lundstedt rtt och sltt, vilket nu icke skulle gjort honom olycklig,
efter som han knde sin stllning och fann sig gott vid den, men det
underordnade i hans lge hindrade honom att fritt ska upp frmannen och
ngot intimt eller dagligt umgnge kunde sledes icke komma till stnd.
Skollraren fann sig slunda hnvisad p sina lrjungars sllskap, och
med sin otroliga lekfullhet fann han snart p att uppliva sina
stockholmsvnners minne genom att dpa om barnen efter vissa likheter de
kunde frete med de frnvarande originalen. Den skickligaste lxlsaren
kallade han slunda professorn, den starkaste sngaren hette Lindbom; och
Angelikas systrar funnos dr ocks, men hon sjlv fick icke sitta i
skolan, nr hon varit s nra att bli gift.

Herr Lundstedt hade slunda alla sina bekanta dagligen och stundligen
infr sig, och nr vnkretsen blev fr trng, tog han sig till att ge liv
t personerna i de bcker han lste, och som han nu ett r ur
sockenbiblioteket lnat Cooper, hade han hela klassen full med
Skalpjgaren, Sprfinnaren, Lderstrumpan, Hjortddaren och s vidare.
Pojkarne flinade visserligen frst, men snart vande de sig vid dessa
pseudonymer och begagnade dem sins emellan.

Nr han nu frdrivit en stund med att befolka den tomma skolsalen och
eftermiddagen blev honom lng, gick han ner till kyrkan fr att spela
orgel. Gudshuset r en liten trkk, som liknar en ndrad storbt,
upptagen frn ett strre djup efter en lngre sumpning, utan torn och med
sm fyrkantiga vrldsliga fnster. Det strsta p kyrkan r nyckeln, stor
som en dragg och gjord att bras med tv hnder, fr att icke tappas
bort.

Det inre r dremot mera livligt och pminner om ett leksaksstnd i
julmarknan, eller en dockteater, eller i vissa delar en gammal flickas
toalett, Kina slott p Drottningholm, ett schweizeri, ett kldstnd.
Taket r nmligen en ryggs med tvrbjlkar, bemlade med stora sjormen,
torskhuven, lderlappar, springbockar; och under bjlkarne hnga
amiralsskepp, trduvor, som prinsens gubbar slja till flugfllor,
ljuskronor, skeppslyktor; altaret r en stor toalett, med ljusstakar,
parfymflaskor, porslinsdockor, karamellsdeviser, pappersblommor; vggarne
ro behngda med skldar och svrd med sorgflor, tavlor med fr, herdar,
kungar och dronningar.

Allt detta gr det husligt inne i den tomma byggnaden, som ser bebodd ut,
gr att skollraren trives dr som i ett rum, dr ngon bott lnge och
suvenirer samlats. Men orgeln har han behvt lngre tid att gra om i
sitt sinne. Med starkt minne av Jakobs basaltgrotta, dr stormar och
bljor kunde slppas lsa, kom han hit och sg en liten vitmlad
chiffonj med tv andrag, den ena en fyra fots principal, den andra en
valdfljt p tv fot. Omfnget var tre och en halv oktav. Detta senare
var det sorgligaste; det var som att simma i en sump, dr man inte kunde
ta ut tagen utan att stta emot. Sorgliga tangenter, bruna som
kringtnder och direkt angjorda p abstrakten, s att man knde hur man
ppnade ventilerna, och knde hur de smllde igen, som nr man blir
utkrd och ngon kastar igen drrn bak efter en. Det lg ngot tvrt,
ovnligt i anslaget; och tonen skrikande som fiskmsar och trnor, en
riktig skrgrdsorgel, ibland ocks snattrande som en and, ibland
tjutande som en rv; ja de lgsta basarna uppfrde sig ibland
oanstndigt, nr det var sjvind och mekaniken fuktade.

Men herr Lundstedts allt omskapande sinne frsg orgeln med alla de
fyrtiotv stmmor som Jakob hade och han satte upp en spegel ver
notstllaren, s att han kunde se vad som tilldrog sig i kyrkan, och var
han dr ensam och ingenting tilldrog sig, s kunde han se Jakobs kyrka i
sin trollspegel, som han kallade den. D sg han Westins Kristi
frklaring i fonden, sg magister Lundberg g opp i predikstoln och
Angelika komma med sin far p lktaren, sg kyrkvaktaren,
nattvardsbarnen, kantorn och skolgossarna. Och d spelte han den fugan
han utfrde sista aftonen efter examen, och samma rysningar av vrdnad
fr sin egen storhet och makt intogo honom nu som d, och ftterna
arbetade p obefintliga pedaler, hnderna togo oktaven, dr tonen
fattades, och drogo ut stmmor, dr inga funnos.

Nr han s trttnat p spelet, gick han ut i strnderna, helst de yttre,
som vette t havet. Dr hade han s mycket att se p och leka med, och
ingen strde honom. Hittade han p tngstrngen, vilken lg som en svart
garnering dr vgskummet stannade, en kork, s kom den frn Ryssland och
gav anledning till en halv timmes betraktelser huruvida den suttit fr
tsarens frukostvin, eller om en av hjltarnes avkomlingar i Fnrik Stl
haft sin korkskruv i den; hittade han en avbruten rtull, mlade han upp
ett skeppsbrott under upprrande omstndigheter; en tombutelj undersktes
alltid, om den icke skulle innesluta ngon skrift av en frlist, som i
den nedlagt sin sista nskan. Nr denna havets soplr icke mer frsedde
leksaker, lade han sig p strandklippan och tecknade om molnen, mlade om
vgorna, gjorde om stranden och gav kobbar, skr och vikar namn. Dr hade
han lagt Kastellholmen, dr Strmsborg, hr rstaviken; och Landsorts
fyr, som vid solsken lyste vitt, kallade han Tandpetaren till minne av
obelisken i Slottsbacken och s vidare.

Men under det herr Lundstedt lekte, frsummade han i hg grad sina
jordiska angelgenheter. Slunda lg hans trdgrd nnu vid
midsommartiden ogrvd; hans fiskvatten obegagnat och hans bt gissnad.




SJTTE KAPITLET.


Rn var endast bebyggt av tre hushll fiskare med en halv mil mellan
varje, pastorns och herrskapets. Om detta senare hade herr Lundstedt hrt
ett och annat utan att lyckas f se dem. Det var icke heller ltt, ty
herrskapet bestod endast av omyndiga, vilka uppfostrades i Stockholm, och
herrgrden, vilken lg lngt oppe i land, hade han icke haft anledning
beska. Men nu kom det en order frn pastorn, att klockaren p
lrdagarne skulle hmta sockenposten uppifrn grden, och slunda befann
sig herr Lundstedt en eftermiddag p vg int skogen och mossarna, dr
den oknda herrgrden skulle ligga. Han ginade ver ett krr, dr han
hll p att trampa p morkullorna, skrmde upp en lgkalv, sg grvlingen
g ut p aftonpromenaden, allt under det han ts av myggen, som dansade i
solnedgngen runt om pors och odon. Tuvorna stucko ur det svarta vattnet
som sm barngravar och gungade nr han hoppade p dem, fr att snappa ett
hjortron.

Bren lyste allt gullgulare, och de yngre hade nnu den rda kinden vnd
mot solen; herr Lundstedt lockades allt lngre in p mon, dr endast unga
tallar, raka som metspn och med en ruska i toppen, prickade ut den vta
vgen, som var lagd med grenar och ris som en rrlig pontonbrygga.
Pltsligen hrde han hundskall och sg en skorstensrk, varav han slt,
att det underbara slottet lg i nrheten. Och d han kom nrmare, sg han
snart tv lnga skorstenar sticka upp ur ett moln av lnnar, vilkas nsor
dinglade fr aftonvinden och skramlade som rter i en torkad gsstrupe
pigorna bruka nysta trd p. Herr Lundstedt blir blyg och stannar att
betnka sig vad han skall sga, nr han kommer fram; och nr han str
dr, tycker han, att lnnarne rcka lng nsa t honom, stta nsorna i
vdret, romerska nsor, norrkpingsnsor, grekiska, judnsor, prstnsor,
som sitter bak p gsen, och han str dr och leker med nsorna, tills en
betjnt kommer och frgar vem han sker.

P herr Lundstedts hviska svar ledsagar betjnten honom frbi
hundgrden upp till byggningen. Det r ett lgt, vitt stenhus med en
stenskld i pannan, p vilken ett kamfiokort och ett hjorthuvud ro
huggna under en furstlig krona. Herr Lundstedt infres i en frstuga, som
r mlad med riddare som sticka vildsvin med spjut, under det
rapphnshundar hlla dem i ronen och landsknektar blsa valdhornssolon
med nvarne i klockstycket. Betjnten visar honom en bambustol att sitta
p, och gr in genom en drr, som tyckes leda till kket, efter som det
luktar lk, nr han klmmer ut luften med drren.

Men en annan stor drr str ppen p hgra sidan, och frn bambustolen
ser herr Lundstedt hrnet av ett ekskp, som str p svarta klot, och nr
han lutar sig fram, varsnar han ryggen av en stol och axlarne av en
herre, som d och d visar de utkrokade testarne av en snusbrun peruk,
och han hr en ldre mansrst tala:

-- Detta r ingenting mindre n Rdesheimer av sjuttonhundra och
fyrtiofem, mina herrar och frken Beate, som hans majestt, hgstsalig
konung Fredrik i livstiden hr nedlade i kllarne, under detta golv, mina
herrar och frken Beate, och en hel pipa frn hgstdensammes arvland
Hessen med binamnet Kassel, att ha vid jakttillfllen och ven andra
ofrutsedda tillfllen hrute p hgst densammes lskade Frsns. Vinet
r delikat, hgt ver vr -- m jag sga ordet -- horisont, mina herrar
och frken Beate... vad r det frgan om? Ngon som vill tala vid
frken! -- Frken Beate! Det r ngon som vill tala vid frken!

Strax efter trdde en dam ut med tre korkskruvar p var tinning och bad
herr Lundstedt stiga in i hennes enskilda rum. Skollraren fljde och kom
igenom en sal, som ppnade sig ver en veranda utt havet och fyren, och
intrdde drp i ett kabinett med vita mbler, mycket sm och kldda med
rosenfrgat kattun, ett pastellportrtt och en silhuett ovanfr soffan.

-- Var s god och sitt ner, herr organist! sitt ner p soffan, och var
vlkommen till oss, brjade frken Beate. Ljtnanten har ngra till jakt
hos sig och r upptagen fr gonblicket. Herr organisten kommer frn
Stockholm nyligen och har gtt p akademien. Det har jag ocks och spelat
fr van Boom, men nu har jag glmt bort allt vad jag har kunnat. N sg,
vad r det hr nya med postvskan? Ska kyrkoherden ha den p lrdagen?
Det r synd det, fr vi brukade alltid lsa bladen. Vad tycker organisten
om vr pastor?

Herr Lundstedt hade nu s mnga frgor att besvara p en gng att han
blev tigande. Men frken Beate, som sg den unge mannens blyghet,
fattades av medlidande, och med sin hand stdd p hans kn och med sina
gon drunknande i hans, intalade hon honom mod och sjlvtillit, vilket
allt dock tycktes ha ett annat inflytande p skollraren, som ansikte mot
ansikte med en stark verklighet icke kunde komma sig fr att leka bort
det oroande intrycket. Han tittade sig omkring i rummet fr att fnga
ngon leksak han kunde sysselstta sig med, men frken Beate trngde s
inp honom, att han icke kunde se annat n en svart flck med sex
korkskruvar emot fnsterrutan, och strax sg han i tankarna sex buteljer
rhenskt vin, som man fr p begravningarne, begravningarne som han s
ofta sjungit p i Jakobs kyrka, nr professorn spelade orgeln, och som
han fick tta skilling banko fr, nr det var fint lik, och han sedan
kunde kpa en kryddlimpa med smr eller sex tvskillingsbakelser fr p
mjlkmagasinet i Norra gatan, dr han bott med den varmhjrtade Lindbom,
som talte tyskt och mrkt, nr han blev ond, fr att fadren ville ligga
kvar fr lnge och begagnade nattbrnnvin...

-- Frlt, r det herr Lundstedt? avbrt ljtnanten i den snusbruna
peruken, intrdande genom drren. Jag r frvaltaren p grden och frgar
om inte vr gode skollrare ville dricka ett glas vin med fyrmstaren och
sjmtaren!

Herr Lundstedt steg upp vrdnadsfullt och tackade den gamle herren, som
puffade honom in i stora riddarsalen, dr mblerna voro lika mycket fr
stora som de varit fr sm inne i kabinettet. Och under mblerna lgo
hundar med hngande ron och morrade t den inkomne. Men ljtnanten satte
skollraren i en stol som en enmanssng och sknkte i en grn remmare,
sade skl och fortsatte att tala.

-- I denna sal, mina herrar, och jag behver inte sga det t frken
Beate, bodde en gng den store Gustav den andre Adolf, nr flottan lg
vid lvsnabben hr mitt emot (som sjmtaren knner), och man tror att
senare dronning Maria Eleonora fre sin bermda flykt hllit sig dold
hr. Det var det trettioriga krigets stora tidevarv, d mnniskorna voro
strre och drfr allting strre drefter. Om vi betrakta dessa ansikten,
som blicka ned p oss frn vggarne, och se huru stort hr de hade till
exempel, huru stora nsor och gon, s behva vi icke frga oss varfr
detta skp r som en fstning, varfr detta bord som ett golv, dessa
stolar som parvagnar! Denna spis tog emot ett mtt bryggved som en pris
snus och denna ljuskrona kunde lysa opp Rn kyrka om julottan. Det var
stort folk, och en stor tid! Sedan kom en liten tid med sm mnniskor!
Hret krymper till en rttsvans, kragstveln blir en urringad sko -- se
portrttet dr -- soffan blir en stol till ett dockskp, stolarna pallar,
och man knaprar karameller p ett nattduksbord -- fy fan! Remmarn blir en
fgelkopp, bgarn ett supglas, svrdet ett stekspett, och skpet en
kommod! -- fy fan! Mnskorna prata lort i stllet fr att slss, och det
stora blir s litet, s litet!

-- Nu mste jag segla! sger fyrmstarn och ser p sitt ur. Solen r
straxt nere och vi mste passa p tndningen!

Ljtnanten visar missnje, men sjmtaren, som skall fra ut fyrmstaren
p sin ngbt, bitrder dennes mening och det s vackert brjade talet
mste slutas. Som herr Lundstedt visat sig som en dlig hrare, blir han
icke bedd stanna, utan gr i sllskap med jgarne och deras hundar, och
nr de alla kommit till en korsvg p mon, blir herr Lundstedt ensam.
Solen gr ned och genom granarne synes det i flammor stende havet som
stora stockeldar, vilka smningom slockna och frsvinna.

Nr herr Lundstedt lmnat postvskan i prstgrds grindstuga och kommit
hem, mrkte han att det var tomt i huset. Han sg den frfrliga
ensamheten, och nr han tnde sitt talgljus och stllde det p matbordet,
dr ett mjlkglas stod vakt bredvid ett rgbrd, tyckte han, att det
gjorde honom ont om ljuset, vars lga frde en kamp med mrkret fr att
hinna med sitt ljus till tapeten. Och tapeten var s elndigt ful,
mblerna trotsade allt trolleri att bli vare sig stora eller sm, och hur
han bjd till, men i kvll kunde han inte leka ngot. Han frskte tnka
p ngot roligt, ngot han grna nskade, men tankarne gingo icke dit han
ville. De krpo tillbaks ditupp, bakom mon i det lilla trollslottet, dr
han i ett gonblick hade frsttt, att en frndring skulle kunna intrda
i hans liv, ty det hade han sett p henne, att hon ville ha honom, att
hon kanske skulle vara i stnd att ta honom mot hans vilja, och -- vad
skulle sedan ske? tminstone blev det icke mer att leka. Kanske mste han
ut att fiska, ro omkring till bnder och skrkarlar att tigga ihop sitt
tionde, ett sklpund smr hr, en fjrding strmming dr, ngra pund h
hos den, och s mste han kpa ko, hlla piga, grva i trdgrden och
aldrig mer f spela orgel om vardagarne.

Nej, hellre d g fri och leka, bja och knda hela skapelsen efter sin
inbillning, tillfredsstlla alla sina infall och lustar, icke knna ngot
tvng, icke vara missnjd med sin stllning, aldrig avundas ngon, icke
ga ngot, som man mste frukta att frlora. Hellre ha Angelika fr evigt
n husfrun p herrgrden fr livstiden. Och med detta beslut lade sig
herr Lundstedt att sova och drmma, ehuru han hellre drmde vaken, d han
fick bestmma vad han ville drmma.




SJUNDE KAPITLET.


Alrik Lundstedt var fdd p en kobbe i havsbandet utanfr Mysingens fjrd
och fadren satt dr som torpare under bonden i Norrn. Kobben var icke
strre n att man kunde g den runt p femton minuter. Ett par dussin
tallar och ngra aspar utgjorde hela vxtligheten, och i deras skugga
stack ett magert grs upp. Stugan var egentligen en strre sjbod, som
lappades med vrakgods efter hand den fll ihop, och i en jordkula invid
underhlls en ko och ett fr. Kon fddes med grsstrna under tallarna
och mossan p bergknallarna, fret av asparnes sorgflligt samlade lv.
Knep det hrt, s fick kon ta salta strmmingshuven. All jord, som satt
under mosskokorna, skakades av och lades ihop till ett potatisland, som
blandades opp med sncksand och gdslades med tng. Spillningen efter
djuren skulle nmligen vara till klen, rovorna och persiljan.

Torparen gifte sig tidigt och fick barn. Sex stycken i rad. Men d blev
det fr trngt och det uppkom kiv och nit. Hrda ord, ont om mat och
krig. Man stal av sig sjlv och av varandra; hll undan och gmde; gick
avsides och t det stulna som rven; tjuvfiskade och plundrade fgelbon;
vittjade andras nt och hgg skog, kniade grs, satte snaror i olaga tid,
och deltog i vissa oombedda rddningsarbeten vid skeppsbrott. Ensamheten,
striderna, avunden gjorde snart samtal omjliga, d en var fruktade att
genom ls tunga rja sina planer och yppa hemligheter. Alrik, den yngsta
och svagaste, fick minst, och ingen lrde honom varken tala eller skaffa
sig livets ndtorft.

Nr modren dog, man sade att hon blivit ihjlslagen under en stark
vinter, nr fisken blev borta, upphrde all matlagning, och systrarne
flydde, brderna flydde, s att slutligen Alrik blev ensam med den gamle,
som numera aldrig talade. Det var efter den tiden han brjade lra sig
leka sjlv, utan leksaker, som han aldrig sett, utan lekkamrater, utan
lekplats och utan att kunna ngra lekar. Havets evigt enahanda, gr luft,
grtt vatten, bl luft, bltt vatten, msar och trnor, skrak och svrt,
var allt varmed han kunde fylla gats behov av att se och sammanstta,
och nr det ej rckte, brjade gat arbeta p egen hand fr att
tillfredsstlla behovet; och rat, som endast hrde vindens sus eller
rytande, sjarnes dn och brus, fglarnes skri och snatter, hungrade och
tog sig till av brist p nring att ta sig sjlv, blev exalterat av
utmattningen och hrde slutligen, dr intet fanns att hra, hrde
tystnaden, hrde blodvgen, senans spnning, muskeltrdens bristande, och
slutligen toner, vilka samlade och ordnade sig under mnadernas lopp,
ingingo frbund och fdde nya.

Vad som hnt under den svra vintern, d modren dog, tycktes fordra en
begravning i den unges sinne, ett tjockt tcke av jord och sten, ett helt
kummel av andra minnen fr att icke kunna st opp igen, och nr det lilla
enformiga livets sm hndelser ej kunde frse nog hastigt med material,
lekte han ihop tilldragelser, massor av intryck, och hopade phitt,
synvillor, hrselvillor s att de bildade ett tjockt lager, som kunde
tcka den mrka flcken. Och s snart ett intryck blivit ett minne, hade
det ftt verklighet, och lades som en ny sten p kumlet ver det
begravna, som icke fick st upp, och s blev det begravna lika overkligt
eller lika verkligt som det som aldrig skett, upplste sig, blev till
dunster och var lnga tider frsvunnet. Drfr hade ett slags drift hos
Alrik uppsttt att blanda bort verkligt och overkligt, ett begr att
bedraga sig sjlv alstrats, ett behov ftts att icke stta p ngon
verklighet, som genom sin handgriplighet erinrade om att en fatal
verklighet, en viss natt upptrtt i hans liv, och vars upptrdande i
minnet tfljdes av en hrjande och bitande knsla av skuld. Fruktan att
denna skuld en gng skulle komma att indrivas av mnniskor gjorde att han
aldrig vgade ha ngon ovn, aldrig visa missnje med ngot eller ngon,
aldrig utva kritik. Han hade av samma fruktan upphrt att tala, men hade
i stllet en mimik, alltid full av frstelse och deltagande, som gav
skdaren illusionen av att Alrik var en mycket meddelsam och sympatisk
kamrat. Sitt eget behov av uttryck fr knslor och frnimmelser hade han
funnit i musiken, i vilken han kunde bertta sin historia, utan att ngon
frstod vad han sade eller fatta ngra misstankar om att han bar p en
hemlighet.

I vrldens gon gllde han fr att vara litet fnoskig, men det gjorde han
sig ingen mda att jva. Med skolan, som endast besktes av tolv barn och
hgst oregelbundet i anseende till de svra frbindelserna, behvde han
icke ta saken alltfr allvarsamt, emedan ingen frgade efter den; och med
orgelmusiken om sndagen kunde han stlla hur han ville, spela vad honom
behagade.

Emellertid hade upptrdet hos husfrun p ett obehagligt stt kommit
strande in i hans drmliv. Situationen i all sin betydelselshet hade
varit ett upprepande av en annan situation, som djupt ingripit i hans liv
och nu genom sin pminnelse gav full kroppslighet t det, som skulle ha
varit bortdunstat som nga. Hela stenkumlet av intryck han kastat ver
liket ramlade och skelettet lg dr, huvudsklen lg dr, sprckt av
isbillen, och det hjlpte inte ska leka bort det mer, att blanda bort
det med drmmarne, att spela bort, lsa bort det. Han hade blivit vckt
och kunde inte somna om.




TTONDE KAPITLET.


Det hade slagit Alrik mest att den frmmandes gon kunde ha samma
uttryck, att hennes arm kunde ha samma gest, nr hon lade handen p hans
kn, och denna jmfrelse spnde sig som en trd mellan det frgngna och
det nrvarande, och allt som lg emellan upphrde att finnas. Allting
krympte ihop; manualen p orgeln blev icke mer n en alnsbredd som den
var, stmmorna bara tv, pipverket rosslade och hostade, spegeln tergav
icke mer n den bondgranna kyrkan med allt dess skrp och liknade p sin
hjd attributkammaren p stora operan. Skolan var icke mer befolkad av
Lderstrumpan och Sprfinnaren, utan dr sutto skorviga och snoriga
fiskarungar; havsstranden var en soplr, molnen vattenngor, som stodo
beskrivna i Berlins naturlra. Allting blev tungt, grtt och trist, och
besvrjaren, som kunnat blsa liv i allt detta obetydliga, trkiga,
enformiga, var en organist och skollrare, som skulle svlta till
vintern, om han ej fiskade och grvde i jorden, tog upp sitt tionde och
sg om sina godelar. Drmed kommo tankarne ver huru det kunnat vara, om
ej han sknkt bort sina pengar t fadren den gngen, om han tagit
direktrsexamen, om han sttt p sitt eget bsta. Frgves skte han
frlika sig med tanken, att det skulle kunna bli bttre, att det skulle
kunna glmmas igen, grvas ner, dunsta bort i drmform. Drmrnarne blevo
tankar, vassa, skrande, som klippte snder alla sljor han ville hnga
opp fr det frflutna, reflexioner, som syrsatte och upplste. Hans
jmna, lugna lynne frstrdes, och ett smygande missnje med allt skte
sig insteg.

Frndringen mrkte han sjlv, nr han nsta lrdag skulle upp till
herrgrden efter postvskan. Som sist stannade han framfr lnnarna och
tittade. Inte var dr ngra nsor! Frbaljorna liknade inte alls ngra
nsor; det var endast barnungar, som kunnat hitta p det; och det hade
han inbillat sig! Han kom fram till byggnaden. Inte var det ngot slott,
nnu mindre ngot trollslott. Vad var trollslott fr slag? Dr troll
bodde! Men det fanns ju inga troll, eljes skulle de sttt beskrivna i
Berlins naturlra! Han blev infrd av betjnten i riddarsalen, dr inga
riddare funnos, och medan han vntade, kommo alla ljtnantens yttranden
fram fr honom, vilka han beundrat som hgst visa. Inte voro mnniskorna
strre p sextonhundratalet n p sjuttonhundra. Dr hngde den lilla
tjocka Carl den tionde och dr den lilla pojkfiguren Carl den elfte. Och
hret, det var ju tagel och lshr; mustaschen var ju bara en smal
tandborste. Inte voro alla dessa krigare hjltar drfr att de buro
jrnvstar! Det var tidens uniform, och dessa krigare skulle nu hetat
indelta kaptener och majorer med postkontor i bakgrunden. Mblerna blevo
kanske inte mindre, men rummen mycket strre; s det kanske var en
synvilla. Och det andra sen! Inte voro Arvid Bernhard Horn, Carl von
Linn, Jonas Alstrmer, som han lst om i Fryxell, inte voro de mindre
andar n Axel Oxenstjerna, Knigsmarck, och Olov Rudbeck, som var
fnoskig.

Frken kom in och slog sig ner att sprka. Herr Lundstedt anmrkte genast
fr sig sjlv, att hon liknade en av de dr damerna p Tyska Prstgatan,
som han trott vara borgarfruar, men som han nu frst erinrade sig, att
herr Lindbom frklarat vara skkor. Varfr han icke frr erinrat det,
visste han ej; kanske drfr att han icke velat minnas det. Frken
frgade frst hur pastorn mdde. Och d herr Lundstedt sagt sig tro vl,
s brjade frken tala illa om honom, frfrligt; och till sin skam
mrkte herr Lundstedt, att detta icke gjorde p honom ngot obehagligt
intryck. Drp frgade hon, om herr Lundstedt hade det bra, om han var
njd, om han lskade att gra musik. Till ersttning frgade herr
Lundstedt huruledes ljtnanten befann sig och om herrskapet skulle komma
ut i sommar, ngot som han egentligen icke brydde sig om. Nu kom en
strtsj upplysningar om, att ljtnanten var en gammal elak fanjunkare,
som frstrde grden och drack ur vinerna, att herrskapet voro ruinerade,
att frken vilken dag som helst kunde st p bar backe, och att hon
kunde laga utmrkt mat, frstod lanthushllning och lskade sm barn.

Nr herr Lundstedt lyckats utf postvskan och med densamma vandrade ver
mon, var han mycket tankfull och nertryckt, men det fanns en ljusglimt.
Visserligen srjde han ver att han icke kunde leka mer, men den
tryckande knslan av skuld ver ett brott, han deltagit i, var ngot
minskad, sedan han hrt att andra ocks hade sina flckar. Allihop,
ljtnanten, frken, herrskapet, pastorn gde sina hemliga vrr, dr de
gmde lik, myllade ner dem med ord, gmde dem under blomster, kransar,
band, granna pskrifter som de ruttna liken under gravkullarna, vilka
planterades, vattnades och klipptes var sndag. Det skulle slunda
verkligen vara sant det som sades varje gudstjnst, att vi ro alla
syndare, i synd fdda och jmvl syndat i alla vra levnadsdagar? Det
vore slunda icke ngot sknt, ngot gott i livet, utan allt vore sken,
vitlimning, pstrykning! Men om s vore, varfr skreko d mnniskorna
emot, nr ngon ville tro Guds egna ord, att det icke fanns en ren, att
det icke fanns ngot krnfriskt, ngot sunt? Trodde de icke sina egna
ord, nr de lste syndabeknnelsen eller lto prsten st dr frskansad
innanfr altarringen och sga det p deras vgnar, medan de lgo tysta p
sina ansikten och kanske logo ver, att de narrat honom sga det, som de
aldrig ville erknna. Kanske det ocks var ett stt att leka, ett stt
att dlja. Och vore det icke det, varfr steg icke han fram, hon fram fr
Guds altare, och med ppen panna sade hgt, utan att le, jag har stulit
tre lod silver, jag har ljugit mig fri frn tv rs straffarbete, jag har
haft olovligt umgnge, jag har frfalskat socknens rkenskaper, i
stllet fr att lta prststackarn st och sga: jag fattig syndig
mnniska? Om nu prsten i stllet sade: du Anders i Norr, du Karin p
Aspskr, du har gjort det och det, d skulle de bli onda och sga att han
ljg, om det ocks var sant vad han sade.

Det fick nu vara hur det ville med de andra, han bar sin skuld, hade
kommit till medvetande om den, och ville bli fri frn den. Han ville g
direkt till pastorn och sga honom hur allt gtt till, f hrda ord, ta
sitt straff och bli lugn eftert.

Han gick vgen framt och omkring viken. Aftonsolen sken in emellan
trden och mlade bjrkarnes nver rosenrd, tallarnes flarn eldrd, s
att hagen stod som en brasa. Nr han kom till ledet, stannade han
tvekande vid den tavla, som inramades mellan syrenhckarne p mse sidor
om brunnen. Under grdslinden, som sjng alltigenom av bin och humlor,
satt pastorn och rkte en porslinspipa med en mlad hjort p huvudet. Den
gamles ansikte var grtt under det stora vita hret, s vitt som floxens
blommor, dr vxte p rundelen. Han pustade rken betnksamt ut, och den
steg rtt opp i den vindlsa luften. Bredvid stod prostinnan och strk
prstkragar p en strykbrda ver en stolskarm och hundkojans tak.

Herr Lundstedt gick fram med vskan, lmnade den ifrn sig, och hlsade
ett god afton.

Pastorn ppnade vskan med sin egen nyckel, tog upp kungrelser och
tillknnagivanden, Vktaren och Stiftstidningen. Brt brev och talade
slutligen:

-- Nu r undantagsmannen i Svartns kaputt; r vl arsenik som vanligt.
Och Malins unge, som var bortsatt hos Storvikarn, likaledes. Har
Lundstedt sett en sn frsamling?

Drp svarade prostinnan, i det hon spottade p strykjrnet:

-- Uh, vad  de att tala pu, hemma hos ss i Skune dog alltin de gamla
i mrgelgruven.

-- Ja, vad ska man gra t det! Men ni lr ocks ha left rvare ute p
kobben, Lundstedt. Det gick fasliga historier om er en lng tid, va?

Herr Lundstedt vart ddsblek och svettades i armhlorna.

-- Frlt, herr pastorn, men kan jag f lov att tala ett ord enskilt!
svvade han fram p mlet.

Pastorn, som trodde det var ngon penningangelgenhet, bad skollraren
komma med in p expeditionen.

-- N, tog han upp nr Lundstedt drjde; vad r det om?

-- Herr pastor; pastorn vet allt!

-- Vad fr slag?

-- Det som hnt -- drute.

-- Nej, inte vet jag ngot; jag har bara hrt lite skvaller, och fr
resten r det ver tio r sen. Var Lundstedt med och gjorde slut p
gumman?

-- Jag var med, men jag gjorde det inte.

-- Ja, ni lr ha levat -- huller om buller! Jag vill inte veta ngot, och
kan inte gra ngot t det. Skaffa sig frid med sitt samvete bara, och
tacka Gud ni kom ifrn det fr s gott kp.

-- Ja, men se det r just friden jag inte kan f! Inte fr aldrig det!

-- , Lundstedt vet ju, att Frlsaren har lidit och dtt fr vra
synder, s d kan han vl ha frid, om han nmligen inte rnar g stad och
gra om det!

-- Ja, men detta kan han aldrig frlta!

-- Kan _han_ inte? Han kan allt! Och nr han kunde frlta rvaren p
korset! -- Se s, g nu inte och grubbla, utan var en man. -- Kom och
drick en toddy med mig nu!

-- Hr nu, Lundstedt, menade pastorn nr toddyn var drucken, kvlln r
vacker och jag har ett brev till fyrmstarn; skulle han inte vilja ta min
eka och ro ut till honom?

Jo, det ville Lundstedt grna, i synnerhet som han knde sig st i stor
tacksamhetsskuld hos honom, som frlossat hans sjl, och han bugade sig
fr prostinnan, lyfte mssan och gick ner till bt.

Solen hade gtt ner och fjrden lg blank som polerat jrn; fyren var
tnd och lade ut en svag ljusmatta intill bryggan, en hel mil lng. Det
var s tyst, att roddaren endast hrde sina rtag och kunde tnka ostrt
ver det passerade.

Allt var frltet, endast han trodde. S enkelt, s vackert, vilken
skn religion! Icke underligt att den ansgs vara den hgsta av alla
knda! Rvare och banditer skulle in i paradiset, men de ofrvitlige,
laglydige, trogne skulle t helvetet!

Bara man trodde! Men herr Lundstedt hade svrt att tro det, efter som den
borgerliga lagen straffade rvare och banditer, och belnade de redlige
och flitige! Han hade svrt att tro det, men han mste tro det, eljes
fick han aldrig frid, och frid mste han ha.

Tro det! Var det s omjligt! Om han icke kunde tro det i dag, s kunde
han tro det om en mnad! Kunde han icke tro det, han som kunnat tro allt
vad han velat frut! Att rgskylarna voro soldater, att telegraftrdar
voro fiolstrngar, orgeln en stalaktitgrotta, en oknd flicka hans hustru
nrap! Han som inbillat sig att han gt juvelringar, som lgo kvar i
guldsmens fnster, att frken p herrgrn hade sex korkskruvar i huvet,
att Jon i Esp hette Rvsvansen! Hade han trott det? Han hade trott, att
han trott det, nskat det s livligt fr att slippa tro ngot annat
obehagligt, som skett en gng, lekt att det var s. Varfr kunde han d
inte tro att Gud frltit honom, nr pastorn sagt det och det stod i
bibeln, och han nskade tro det, mste tro det fr att f frid!

Detta kunde han inte leka ihop, fr det fanns ingenting att ta p,
ingenting att gra av. Det var bara att tnka p, grubbla ver, sitta och
upprepa fr sig. Nej, det skulle komma ngot nytt, verkligt emellan, en
massa ptagligt emellan och lgga sig ver det andra och s skulle han f
igen gvan att leka, och kunde han bara leka, s skulle han snart vara
lycklig igen.

Under dessa funderingar hade skollraren kommit mitt p fjrden. Han hll
med rorna, medan han torkade svetten ur pannan, och nr det blev tyst,
hrde han en flickrst sjunga frn fyren. Genom luftfrtunningen och
avstndet kommo tonerna icke rena fram, men stmde likafullt ungefr, s
att, nr de ndde rat, de klingade svvande, obestmt som eolsharpan.

Herr Alrik lyssnade, och undrade hur han med bten mtte ta sig ut frn
fyren, dr sngerskan stod, och s kom han tillbaks i sin bt och
undrade hur hon sg ut som sjng, vem det var som sjng, hur gammal hon
var, om hon hade snrliv, om hennes hnder voro vita, vad hon hette.

Vid denna sista tanke drog ett brett lje fr frsta gngen sedan tta
dagar ver hans ansikte och han utsade i tankarne namnet: Angelika.

Det var Angelika, ganska visst, som satt fngen ute i tornet och tnde
ndeld, och han var Alrik, medregenten till Erik, som kom p hrnadstg
fr att befria henne, och i brstfickan hade han lejdbrevet, som innehll
bendningsdomen, eller pvens dispensbrev, som tillt medregenter att
gifta sig med fngna prinsessor, och fr att ge sin ankomst tillknna och
visa sig som en riddare, reste han sig och med sin bariton sjng han som
han hrt Gnther s mnga gnger, men med ackompanjemang p skaret: Du
br ej fruktan bra, kom flj mig till mitt slott!

Fyren blinkade illmarigt, men Alrik sg nnu icke sngerskan, vilken dock
straxt svarade, nr frfrelsearian hade grnat ut mellan kobbarna. Och
som ett brevsvar klingade igen: Och havets unga trna, hon gick en kvll
s varm.

Herr Alrik hrde den stende och med mssan i handen ssom nr man hr
folksngen, och under det han hrde, brjade det att leka fr honom; den
vita fyren, smal opptill och vidgande sig mot grunden som en kjol, blev
sjjungfrun med eldgat; havets unga trna, som sjng honom till sig,
blev lnga Majken p Bernhardsberg, som blinkade oskickligt... nej, det
fick inte vara hon! Nej, det skulle vara havets trna, det var mycket
vackrare och han ville lska henne, famna henne, men p avstnd, utan
att se henne, utan att hon sg honom, i sng, i harmoni under
sommarnattens rosenfrgade tcke med gula brder, och fr att stadkomma
omfamning tog herr Alrik opp frsta takterna i duetten Hr hur stilla
vinden susar. Nr han givit an ton och lyssnat, hrde han flickans rst
sjunga sngen, och nu intonerade han i andra stmman, och de lindade
tonerna om varandra, som nr man fltar favrer; de kysstes i luften, de
famnades p vattnet, och nr de sista orden: sng och krlek g frn
himmel, g till jord, klingat ut, sg han de tv sluttonerna som ett par
rosenrda duvor munnas, och i detsamma fll frn zenit en stjrna,
mlande sig som ett nottecken med sin lnga svans, som om den flugit ur
sngerskans mun till hans mte och han gapade fr att fatta den mellan
sina lppar, men bten krngde med detsamma, s att han satte sig ner p
betten. Och nu tog han i rorna, stack ut bladen som ett par vingar och
s flg han ver till fyrskret, dr han mycket riktigt trffade
fyrmstarens dotter, med vilken han redan sjungit duett, och till henne
verlmnade han brevet, emedan fadren var ute p sjn, och han
verlmnade brevet i tv lnga timmar, som voro alldeles fr korta, men
tillrckligt lnga nd fr att ute p farstukvisten dricka kaffe med
sngerskans moder, och under samtal om stora operan och Jakobs orgel
vinna insteg i ett vlbevakat hjrta och fr den fngna jungfrun visa
vgen ut till det fria.




NIONDE KAPITLET.


Herr Alrik har ftt frid och terfunnit lekens gva, men nu leker han den
kraste leken med verkliga leksaker, och varje dag som gr lgger en ny
sten p kumlet, dr liket ligger, och det skall aldrig st opp mer, sedan
han fick det lilla Blekansiktet i huset.

Han har nu gravat jorden och plantat i solskenet, satt garn och vittjat i
regnvder, s att han r kopparbrun i ansiktet och lskar kalla sig den
Rde Mannen. P trskeln till sin wigwam rker han sin kalumet och tackar
den Store Anden, som gav honom den Vita Bisamrttan; men nr den Vita
Bisamrttan har lynne, sger hon att lyckan icke r i fullmne, d
Medicinmannen med porslinspipan under prstgrdslinden icke vill ta ur
samma fat; men d talar den Rde Mannen visdoms ord om ett kid, som skall
fdas och bli en Stor Medicinman, som en gng skall sitta under
pastorslinden, nr en annan Bisamrtta skall stryka hans prstkragar, och
d skall fredspipan tndas och kanske den Gamle, som nu fiskar i de stora
vattnen, skall hnga sina ntta mockasiner p pastorns grdesgrd och ta
pemmikan hos den unge Mohikanen. Och fr vrigt, det var i alla fall
pastorn, som gav Den Rde Mannen frid, nr han lrde honom knna vite
Krist.

Och nr han talat och Blekansiktet vill svara, ber han henne sjunga i
stllet; och nr han narrat henne sjunga och han mot sin vilja hr att
det r falskt, sger han sig att det r mixolydisk tonart hon sjunger i,
och han tror till och med att hon har funnit de felande halvtonerna
mellan e och f och h och c, ty hon r nu den mrkvrdigaste av stammens
dttrar, utom att hon r den sknaste och godaste, ty hon har lrt honom
trolla igen, nr han frlorat gvorna, och nu kan han nr som helst
vandla salt torsk till stekgdda, hrsket flott till bordsmr; han kan ta
fikon p sina tistlar och druvor p trnena; ur sin hatt plockar han allt
vad han vill, utom olyckor, och han kan svlja frdmjukelser som stora
kavalleristsablar, ta eld frn sjlva helvetet, om det s skulle vara,
och sedan nysta ur sig de grannaste sidenband, som han vver rdlakan och
gyllenduk av. Den kan trolla!

Och nu har den gamle Bvern gtt till sllare jaktmarker och tagit
hemligheten med sig djupt ner under den rda pipleran, som ligger ster
om solen och vster om mnen.

                  *       *       *       *       *

S ungefr, fast inte s utblommerat, brukade den trolske klockaren p
Rn bertta sin historia, nr en lustkutter frirrade sig ut i hans
avlgsna vatten och han hade ftt ett par supar fr att visa ut
abborrgrunden. Hur mycket som var sant visste man aldrig, ty han ljg
vartenda ord han talade, och hur han hade det i ensamheten och
fattigdomen fick man inte reda p, ty det visade han aldrig. Grannarne
pstodo, att han aldrig gtt p Musikaliska akademien, aldrig knt far
och mor, och aldrig varit gift. Men det kunde vara lgn det ocks, ty det
var ena rackare att ljuga dr p kanten! Och de var dorska och egna
drute i havsbandet; dr sg de stora sjormen och trodde p rt, kom
sllan t kyrkan och lade slantar under stenar, frgjorde bssor och
kunde otyg. Men den vrsta trollaren var nd klockaren p Rn.




Min sommarprst.


Nr jag kommer ut om vren till sommarnjet, r jag den frsta. Den lilla
badorten r de, luckor ro stngda, verandor tckta. Trden ro
halvlvade, rabatterna ogrvda, och i hl och vrr ligger litet smutsig
sn kvar. Men d gr jag ner till gstgivargrden efter middagen och
finner min sommarprst. Sdan jag fann honom dr fr tolv r sen finner
jag honom n, sittande vid sitt punschglas i kakelugnsvrn, lsande sina
tidningar, strykande huskatten och smsprkande vid vrdinnan.

Han r ngra och trettio r och ser nnu ut som en lng, mager student.
Men nu p vren r han magrare, frefaller det, n i fjor, hyn grare,
gonen slocknade och rsten tunnare av brist p talvning.

Nr han blir varse mig, fr han frst en underlig glans i gonen, som om
han hade frtalat mig hela vintern och hade ont samvete, denna
egendomliga glans, kanske uppkommen av en hornhinnans spnning, d
pupillen skall vidgas fr att kanske lsa i den andras gon vad den
tnker. Jag vet, att han hatar min verksamhet, men i denna stund r han
en mnniska i ensamheten, och jag ser att jag, som kommer utifrn
vrlden, dr det lever, ocks kommer till honom ssom vrens bebdare,
den frsta badgsten, vilken snart skall fljas av andra. Och nr vi
vertygat oss om, att inga fientligheter skola utbryta, stta vi oss till
bords. Frsta halvtimmen talar han med en entonig, skrllande rst utan
halvtoner, utan nyanser, och jag har svrt att terkonstruera i honom en
bildad man. Hans talorgan har p tta mnader anpassat sig till lotsars
och fiskares, hans hjrna har tryckt ner sig till att bli frstdd av
enklare tankemekanismer, hans ordfrrd har frlorat mellanfrgerna,
vergngstermerna, och upptagit de enkla, stundom vulgra glosorna.

Han r misstnksam som den ensamme, och han tittar ideligen efter om jag
menar vad jag sger, ty jag avpassar mig av omedveten sympati, jag spelar
p stycken, som behaga honom, utan att lmna ngot ifrn mig, jag drar
upp hans utgngna urverk; och smningom hr jag honom knppa i den gamla
goda gngen.

Han vill grna lyss till nytt frn mig, men njutningen att f tala sjlv
vervldigar honom, behovet att visa sig vara en jmnbrding griper
honom, och han gr p de hgsta frgorna.

Efter en timme r hans rst ngot besljad, men brjar redan lta finare;
han sker icke lngre s pinsamt efter ord, hans ansikte, nyss s dtt,
s frglst som fallet lv, lyses upp, och han berusar sig av tal.

Vi underska Kierkegaard, lidandets skald, och han svmmar ver i
frosseriet p sina lidanden, som han utan att bikta sig fr ge luft.

Men vi ha lst Kierkegaard p var sitt stt, jag som psykolog och han
som kristen. Antingen han icke frstr mig, eller icke lyss p mig, nog
av, han har hrt att det ger terljud i min resonansbotten och han blir
vltalig; talar och talar, s att jag tycker det r synd avbryta en
lycklig mnniskas utsvvning; men han vill krnga ver t kristussidan
och jag stretar emot. Han gr p och jag lter honom hllas.

Det drar vl en timme och han behandlar mig som adepten, kastar
msskjortan ver mig, tar eden av mig, hr ej p mina protester,
primsignar mig, vdjar slutligen till mitt bifall emot kristushatarne.

D ler jag fr att vcka honom, men han ser ej mitt leende, och han gr
vidare, djupare, kommer in i exegetiken, och ker fast i tjockaste
teologien; stannar och ser p mig, fr att hra mitt bifall.

-- Men kre bror, avslutar jag, det r vl ingen hemlighet fr dig, att
jag icke delar en enda av dessa dina meningar!

Han ser p mig, synes erinra sig ngot, ler, och vi tala om ngot annat.

Nu r det min tur att tala! Lamporna tndas i salen och ny punsch r
inne. Jag talar om den tid vi leva i ssom en sovandets tid, fortsttande
ett sovande, som brjade med rhundradets ingng, d mnskligheten
trttnat p att vaka; fltar in upplysningar om Darwins upptckter och
Schopenhauers och Hartmanns genomskdningar, stller in kristendomen i
sitt sammanhang i vrldshistorien, ger ktt t teologiens kroppslsa
skuggor, frklarar det som han ville ha ofrklarligt, utan att vcka
honom med den knda rationalismens populrresonemanger, nmner varken
Strauss eller Renan, improviserar en vrldsskdning i diktens lagom
dimmiga bilder. Jag ser hans halva ansikte som en vit flck i lampskenet,
fallande snett ovanfrn, och hans gon brinna, lysa genom tobaksrken;
jag tror att jag har honom med mig ett gott stycke, lngre n han hade
mig nyss; jag har magnetiserat honom genom att stta hans hjrna i mina
rrelser, jag knner en stund talarens rus, d han kan rra, leda sina
hrare; jag har tagit honom ur hans mysticism med min oklarhet, d jag
visste att varje infrande av frgorna p det klara skulle vcka ekon i
hans apologetiska minnen; men jag trttnar. Kan icke lngre undvika att
torna p en av hans dosor, i vilka apologetiken frvaras, det vill sga,
en samling motbevis mot alla frutsedda invndningar mot kristendomen.
Mycket rtt: jag rr ofrvarandes vid fjdern, locket ppnas, min makt r
slut. Nu ler han och sger:

-- Det r vl ingen hemlighet fr dig, att jag r absolut motstndare
till alla dina meningar.

Varp vi gapskratta! Men ingen dispyt kommer till stnd, inga resonemang,
ty i samma gonblick vi skulle ska giva och taga skl vore allt samtal
omjligt. Vi ha helt enkelt suttit och skt magnetisera varandra, berusat
oss sjlva och njutit, den ena av den andras rus han framkallat, och vi
ha trffats fr att njuta av varandras sllskap. Vi ro fiender, men vi
ro icke ovnner, och vi trffas igen varje dag, lekande samma
tankelekar, aldrig srande varann, aldrig trnande. Vi vlja de
sirligaste ord, de lngsta omskrivningar, de lenaste uttryck. Det r som
ett slags sjlarnes coitus. Men nr badgsterna anlnda, lyfter jag och
reser ut i skren.

Nr jag efter tre veckor kommer igen in till badorten och trder in i
hotellets stora sal, sitter min vn pastorn vid table d'hoten omgiven av
stadsherrar och damer.

Han r nyrakad, nyklippt, har en ren vit halsduk, fint borstade svarta
klder. Hans ansikte r ppet, det tryckta, trista r borta, gonen
glnsa, men han har nnu en stende gest med tungan och lpparne, som om
han undertryckte ett bestndigt leende.

Nr han fr se mig, visar han stor obeslutsamhet; men han reser sig,
hlsar och frgar hur jag mr; alltjmt med detta illmariga lje, som
kommer och gr. Drp viskar han mig, liksom flle han in i den gamle
studentens, allts skrbroderns roll, att hans brnnvinsbutelj str i
skrubben i mellanrummet och r mrkt med P., ty det serveras intet
brnnvin p hotellet.

Jag stter mig p avstnd att spisa och betrakta honom. Nr han nu talar
vid dessa mnniskor, har hans ansikte andra uttryck n d han talade vid
mig; och det ndrar sig alltefter den talande. I allmnhet ser han
strngt allvarlig ut, avvisande alla frtroenden, p vakt att icke glmma
sig. Men nr han vnder sig till fruntimmerna kan han icke dlja sig. Han
myser och ser lskvrt nedltande ut som en ldre mot ett barn,
underlgsen och smickrad som en ogift man mot en kvinna, och rbar,
otkomlig, kysk som en Herrans tjnare.

Nr de slutat reser han sig och kommer fram till mig. Hans ansikte br
nnu reflexer frn dem han talat vid och r uppvrmt av utstrlningen
frn fruntimmerna. Enslingens misstnksamhet r borta; hans sjl har
gymnastiserat sig p andras; umgngeskretsen har borttagit fruktan,
avsatt tankefrn, riktat erfarenheten, kat minnena, och han r djrv
nstan nedltande mot sin frre kamrat i knen. Men han vill icke sitta
till bords med kttaren och tala om tidens frgor, ty nu finns det
vittnen, och han har fr vrigt s mnga andra att tala med, om ocks
ingen frstr honom s vl som den otrogne.

Nr han gr, sger han, att han vill komma ut en hel dag och hlsa p
mig.

-- Hr r fr mycket folk om sommaren, menar han, och fr litet om
vintern. Nu skall man g kldd och vara kavaljer, och... ja, du har det
gott, du!

En vacker eftermiddag i slutet av juni ser jag en svart figur komma
gende nere i ngen. Det r pastorn. Uppkommen till stugan kastar han av
sig den svarta hatten, drar ett lngt andetag, och tittar sig omkring p
landskapet, som om han sg efter om dr var plats nog, eller om ngra
mnskor kunna se honom. P min kammare fr han sikte p en bl kavaj,
vilken han utbyter mot sin svarta rock, tar en halmhatt, en rotpipa, en
kpp; och efter ett glas punsch vill han g ut i skogen.

Utkommen i ngen sticker han hnderna i kavajfickorna och tycker det r
nytt och roligt; kesar som en kalv, fljer ver grsgrdar. Det r en
annan mnniska och rocken gr vl litet till munken.

I dag tala vi inte om frgorna, utan g ner till havsstranden, bada,
simma ut i fjrden. Drp promenera vi i sjkanten och kasta smrgs;
rulla stenblock ner i vattnet; jaga opp skrakungar, klttra upp i holkar
och leta rtgg. Och s ge vi oss in i djupa granskogen. Hr r han som
hemma hos sig; hojar och sjunger; ddar huggormar med sin pk, lockar
fglarne att svara, narrar den flyende haren att sitta; knner lgspr,
och vill bestmt g fram och retas med tjurn. Drp storma vi ett berg,
brant som en mur, och komna upp p platn, dr endast ngra martallar
blivit lmnade, se vi havet under oss med sina tusen kobbar och skr. Hr
lyfter han hatten och torkar svetten ur pannan:

-- Ja, men det r sknt att f vara mnniska en stund, sger han med ett
frfrligt smrtsamt drag i ansiktet och en suck.

Det att jag icke svarar, icke beklagar, icke inbjuder till deltagande
eller frtroende, fastn jag vet allt, hela den pinohistoria, som ligger
bakom denna mannens nutid, utgr retelsen i umgnget. Han vet att jag
vet, men i samma stund jag sade, att jag visste, skulle han g. Och han
sger ingenting sjlv, men njuter av att antyda, att snudda vid faran,
som ligger i att rja sin hemlighet fr en fiende; ty vi ro fiender. Det
veta vi bda.

Och jag knner p mig, att om han hr i ett svagt gonblick skulle ppna
sitt brst och visa det rysliga krftsret, skulle jag fly honom. Behaget
att gissa honom vore slut; och han skulle sedan hata mig, d jag hade
hans liv i min hand.

Men vi sga ingenting, vi bara prata s ofta vi ha ett gonblick, prata
om jakt och fiske, segla och ro.

Det har kvllats och vi mste hem till aftonvarden. Nr vi nalkas
stugorna, sjunger han inte lngre, och vid bordet r han instngd;
gycklar svagt infr frun i huset ver att han har min rock; sger nej
fr supen, men tar den.

Vi g ut p farstukvisten att sitta och prata, men han blir orolig, ty
han r ej sker p, att andra skola vara s tysta som jag.

Och nr han fr fatt i en pilbge, springer han ut p backen och brjar
skjutvningar ver matbodtaket. S ivrigt, s ihllande, barhuvad och
springande sig andfdd, att jag ej vet om han koketterar eller r rdd
att bli indragen i farliga konversationer. Han hller p med pilbgen en
hel timme, och pkallar vr uppmrksamhet, nr han gjort en riktigt
vacker lyra.

Han fr en sng p kammaren och ligger kvar ver natten.

Fljande morgon kommer han i sin lnga svarta rock till kaffebordet,
hgtidlig, strng, ssom om han ngrade sin grdags handlingar.

Nr jag anordnar om bt fr honom, hr han mig titulera fiskargumman fru,
vilket ger honom anledning att avsides sga:

-- Du ska inte kalla madammerna fru; du frstr folket.

Varp jag:

-- ro icke alla mnskor lika?

-- Jo, infr... (han tvekar om ordet) Gud, men icke infr mnniskor. Det
borde _du_ veta!

Det var en tillrttavisning inlindad i en artighet, som frekom vidare
behandling av mnet.

Vi skildes vid stranden, kallt, artigt, ssom njda med att skiljas.

Hans bt var lastad med hundra tomma buteljer, bland vilka han skulle
sitta.

-- Lgg ngot ver buteljerna! befallde han flickan som skulle ro.

Hon tog sin kofta och skylde flrden, medan pastorn tog en min av hghet
ssom innehavare av de eviga sanningarne och ett bostlle.




Pastorns lg.


Pastor Norstrm hade mycket sm intkter, dels drfr att hans hjord var
fattig, dels drfr att upplysningen uppifrn brjade pyra sig ner, och
vantron nerifrn, lsarne, bjd en svr konkurrens med brdkyrkan.

Han hade ett par kor, ngra tunnland vete och rg, skog och fiske s
mycket han ville, men som han inte hade mer n en piga, fick han plja
sjlv, fiska sjlv och fara med sumpen sjlv.

I skogen fick han ta ved och plocka blbr till husbehov, och jaktrtt
hade han ocks, men som han var utan hund, gingo de vilda djuren ganska
trygga dr. Detta hade gjort prstgrdsskogen till en omtyckt hckplats
fr traktens lgar, som brukade fortplanta sig uppe i en mosse. Och av
nden hade pastorn frsttt gra sig, om icke en dygd, s tminstone en
liten sportel. Han hade i mnga r knipit sig en lg, flera blev det
aldrig, och nr kttet kom tillsammans med hud, horn och klvar, s blev
det i alla fall en ttio riksdaler, allt som allt, utom bloden och
rntan, som rckte nda till tjugondagen. Men det var en osker inkomst
och kunde s ltt sl fel, fr ett enda skott avgjorde, om rets
kttgryta skulle p elden eller om den bara finge koka spiggolja, som i
sdana fall blev den extra bevillningen. Det var drfr icke utan oro man
i prstgrden sg den elfte augusti nalkas.

Redan i juli tog man av skllorna p korna, som gingo i skogen, och den
frsta augusti fick inte pigan ropa ihop krken. Och s anordnade pastorn
saltsleken, hgg aspruskor och satte i korsvgar. Sista sndan i juli gav
han frn predikstolen en lindrig varning mot bullrande besk i sin skog,
och sedan gjorde han polisvakt sjlv efter smultrongummor och
blbrspojkar.

Men kampen om lgen var icke s ltt vunnen, och om han ocks haft
lgstnd p skogen hela sommarn, och sett kalvarne g dr bland sina egna
kreatur, s han vant sig vid dem som om de redan stodo i hans lagrd
eller legat i hans gryta, s kunde det mycket vl hnda, att nr den
stora dagen kom, ngra fretagsamma skrkarlar helt enkelt motade in
hgdjuren p sin mark, eller drev dem i sjn, och sedan voro de vars mans
goda pris p kobbarna.

Sista ret hade pastorn haft lyckoskott. lgarne hade kommit, och de hade
varit mycket ordda, fr att vintern varit svr. De hade till och med
gtt in i grdet och nafsat p vrrgen, men det hade bara glatt den
gamles jgarhjrta:

-- ter ni mitt brd, s ter jag ert ktt, sade han t sin gumma, som
tyckte det var synd om gudslnet.

Den elfte augusti fll in, och pastorn invigde den soliga dagen med att
ladda muskedundern med sitt engelska krut och lgga in ett lod.

Gumman tog kkskniven under frkldet och mbaret i hand, och s gick man
till skogs. Nu var det bliven sed, att frun och pastorn skildes vid
stttan, och s ringade de djuren, vilkas gng var knd som harens, och
nr frun fick opp, ropade hon ho-h, ho-h, och opp-opp-opp-opp!

Det hade varit regn i flera veckor, s att lgen sttt ini moraset p
storskogen; men nu hade vdret vackrat, och det sken som grna eldar ini
bjrkhagen. Pastorn gick in i hasseldroget, som var bltt och valkigt, s
att hjulspren skto ryggar vassa som jrnvgsskenor och han skulle just
till att titta om knallhatten blivit vt av droppet frn buskarne, d han
hrde hur det knakade ini snren. ronen lade sig bakut p pastorn, och
gonen stodo som tennknappar, nr han p t skte gra sig ltt, och han
tycktes lyfta sig med att hja axlarna, som om han ville flyga, nr han
smg in i smskogen.

Och dr stod han ansikte mot ansikte med lgtjuren sjlv, som strckte
sin hals upp i grenverket p en asp, och med sin lnga verlpp fnallade
t sig de darrande lven.

-- Pang! small muskedundern; lodet gick igenom ryggraden, just dr det
skulle in, och kolossen sjnk, som om man tagit ur jrnen ur ett skelett,
och s var det frbi.

Det var pastorns vanliga, att kncka av ryggen. Vgat var skottet, men
nr det tog, var det skert som en slakt, fr att stta in kulan
annorstans menade han bara var narri, efter som djuret kunde lpa milar
med blyet i kroppen.

Jgarn mtte ha tyckt i alla fall, att det gtt litet fr hftigt, och
att skottet icke erbjd ngra mnen till rets jaktkrnika, ty han sg
rtt snopen ut, medan offret slog sina sparkar i ddsrycket; men nr allt
var lugnt, satte han till att ropa p gumman. Men nr han inte fr svar
genast; och han fruktar att kttet skall frfaras, om inte bloden gr av,
tar han opp sin fickkniv och karvar av halspulsdern, som han sedan nyper
om, efter att ha sett hur blodet sprutade. Och s hojar han igen; och s
mste han slppa p dern igen, som krullar sig som en mask ini sret,
fr att se att inte blodet levrat sig.

S kommer d frun ntligen med kniven och mbaret:

-- Sicken en du! sger pastorn med ltsad likgiltighet.

-- Sjlva pesen, tror jag! Och s snar du var sen!

-- Och sg du p de andra d?

 jestandes, de kom som sjlva dragonerna p grdet, men de gick till
sjss, s nu r all avund frsvunnen.

Och s tar frun till kniven; och mbaret fylls med rdaste blod, som
skummar som mjd, medan pastorn med uppkavlade armar bkar inne i halsen
p det rykande djuret, som sednare foras hem av lejfolk och franleder en
mngd kaffehalvor och ett kalasande p njurar och kojor, lever och
lungor, som varar i tta dagar.

Det var sista ret det gick s.

Nu sitter pastorn p frstukvisten den tionde augusti och kratsar sin
bssa, medan prstfrun plockar spritrter i tppan.

D knarrar det p sandgngen och barons skogvaktare frn Stora Stra
kommer uppmarscherande och gr halt, med mssan i ena handen och kopplet
till tre stvare i den andra.

-- God dag, Eklund, vad str nu p? hlsar pastor Norstrm.

-- Jo, herr pastorn, baron hlsar och frgar, om hans kunglig hghet kan
f komma p skogen som i morgon efter lgarne, fr barons stnd har gett
sig av i natt som var, och prinsen ligger med sin ngbt vid Dalar och
vntar p jakten, som de bjudit honom p.

Pastorn rev sig i huvet, men prstfrun, som hrt anbudet, svarade:

-- Inte gr det an att sga nej, du Erik, och drfr r det s gott du
sger ja med detsamma.

-- Ja, det r vl s gott det! mente pastorn, och drmed var saken
avgjord i huvudpunkten.

-- Men sg nu, Eklund, kan inte jag f vara med ocks! Ju flera man, dess
bttre lycka, strvade pastorn emot, i det lngsta hllande tag i sin
kttgryta.

-- Jo, nog gr det, men det ska jag sga pastorn, fr jag knner till
det, att kommer han med, s r det likafullt baron som stller opp
skyttarne, och nr prinsen ska gra skottet, d blir de andra liksom
drevet, och det kan ju inte vara till ngot hugn.

-- Nej, det tycker jag med, och inte vill jag vara med bland bommarne,
nr det ska st i bladet sen!

-- N, men sg, Eklund, tog nu prstfrun i, det brukar vl inte g av,
snt dr, utan att det vankas ngot, fr se det r hstkttet det gller
fr oss, och kan han lta baron frst ngot sdant, s det blir en liten
gratifikation trhnda.

-- Tyst du! avbjde pastorn.

-- Ja, si, frun, det vet jag skert, att inte behver pastorn gra ngot
fr inte, fr det har man sett, att gentilt folk inte tar emot utan att
ge igen, och minns jag rtt, s fick lnsman ifjor en guldklocka med
pitschafter, som sg ut att vara vrd sina tusen kronor!

Tusen kronor, surrade det i ronen p pastorn, nr han efter
skogvaktarens avgng gick tankfull in i sin kammare och hngde bssan p
vggen; tusen kronor, viskade det i prstfruns ron, nr hon gick in i
kket och satte p spritrterna! Och s brjade den gyllene drmmen vxa
och skifta hamn, och inbillningarne axlade stora msvingar och stego upp
i rymderna, dr det hngde guld och ra.

Och vid middagsbordet, nr pastorn tagit tre supar, hade guldklockan
frvandlats till ett regalt pastorat.

-- Ja, ser du, Carolina, Herrans vgar knner ingen, frkunnade pastor
Norstrm, som just icke kunde sgas missbruka Herrans namn; och det som
var nedertrampat kan rasande ltt bliva upphjt; och vad mina gvor
betrffar, s vem vet, kanske det bara fattas frstelsen! Hm!

-- Uppriktigt talat, s vet jag inte varfr inte du, Erik, skulle kunna
skta hundra tunnland jord lika bra som ngon annan av de dr lsarne,
som aldrig tagit en plog, utan bara gtt p mten...

-- Jaja, det r en annan synpunkt det, Carolina, avbrt pastorn, som
tyckte mera om frtckta ordalag. Det r en annan synpunkt det!

Emellertid randades den stora dagen, som motsgs med stort deltagande av
alla prstns innevnare, och vid elvatiden signalerades den kungliga
ngaren ute i fjrden. Pastor Norstrm hade gjort toalett och tagit
paradrocken p sig samt gick ner till bryggan att mottaga gsterna. Men
kommen ner till stranden sg han skollraren i spetsen fr lsarne, som
hade ngot nys om, att hovet skulle vara fromt p visst stt, och som
drfr gjort sig klara att uppvakta med ngot Carabia av stiftelsens
allra bsta.

Men ngaren tog inte i land, utan lade sig fr ankar ute p grynnan, och
strax drp stack en bt ut med sex matroser, som hllo rakt ner p den
svartkldde prstmannen, vilken de saluterade med rorna. Och en adjutant
i flottans uniform hoppade i land, hlsade artigt och inbjd pastorn att
deltaga i frukosten ombord, vilken skulle freg jakten, vilken ej skulle
ppnas fre klockan fyra, d lgen gick ur sitt stnd. Skollrarn, som
trodde det var prinsen, gav ton, och p en gng stmdes upp ngot,
liknande en sng. Men gonblickligen viftade ljtnanten med handen till
tystnad och skrek med full hals:

-- Det fr inte fras ngot vsen p land, har hans kunglig hghet
befallt! Begriper ni inte, att det skall hllas tyst, nr hans kunglig
hghet har kommit hit fr att jaga.

Kren upplste sig i ett skrande ackord, som gav eko ini viken och kunde
varit nog att skrmma lgarne till sjs. Men den som knde sig segerglad
ver den obarmhrtiga majoriteten p strand, det var pastor Norstrm,
vilken i egenskap av den jmfrelsevis upplyste haft att utst allt
mjligt tyranneri av lsarne, vilka morskat opp sig, sedan de knt, att
de hade std uppifrn.

De fromme terigen gingo ut p udden och, betraktande ngaren med dess
passagerare ssom ett slags Bethelskepp av deras frahus, satte de sig p
stenarne i stranden och lurade p vad som komma skulle, onda i de fromma
sinnena, nr de sgo den fritnkarn Norstrm sttas vid ett stort bord
och i samkvm med officerarne trakteras ur fat och buteljer.

-- Det r inte Guds barn, det dr! sade skollrarn, vndande sig till
kyrkvrdens Anna.

-- Nej, det kan en visst se, svarte Anna, och tuggade p ett grsstr fr
att ge sig illusion av att ta ngot gott.

Korkarne smllde och tallrikar skramlade i tv lnga timmar. Guds barn
frlorade dock icke tlamodet, utan vaktade beslutsamt p bryggan, dr
prinsen mste komma, och dr de skulle inbjuda honom till en testund med
hgre vetande, och som han inte skulle kunna sga nej till.

Och nr de nu sgo bsspipor blnka i solskenet, hrde jaktkoppel rassla,
och btarne sattes i sjn, rusade de ner till bryggan och bildade hck.
Men nr rorna vl kommit i vatten, lovade eskadern upp t udden p andra
sidan viken och frsvann bakom den hga vassen, under det Guds barn p
bryggan uttalade sitt ogillande i uttryck, som inneburo mindre
vlnskningar n en rlig ktted hller motsatsen.

Emellertid kunde intet gras t saken och grupperna skingrade sig.

Drp brast det ls ett larm oppe i prstskogen! Hundarne skllde,
signalhornen smattrade och skott smllde. Det gick ver som orkan, och
allt var frbi p en timme, d slutligen btarne stucko fram om
vasskanten igen och den frsta visade sig lastad med en vldig lgtjur
med lvruskor i hornen!

Guds barn, som nu ansgo tystnadsordern vara bruten, samlade sig igen p
sin udde och dagalade kanske mera nyfikenhet och begr att f upptrda
n utfra ngot rddningsarbete p sjlar. Men nr de nu sgo
punschbuteljer korkas upp och hrde hurrarop och signaler, funno de
gonblicket lmpligt att inskrida, och efter skolmstarns upptagning fll
hela kren in i Sta Jesus. Mnga takter hade de icke hunnit, frrn de
otrogna p ngaren svarade med Boccacciomarschen, blsen av sex
kanonjrer; och nu skuro sig rytmer och harmonier och kmpade i luften
som nglar och djvlar, tills ekot frn strnderna blandade vnner och
fiender i en enda rra av ljud, som rullade ut ver fjrdarne att bryta
sig och d som vgor mot de sista skren. Tvekampen pgick till
skymningen, d pastorn sattes i land och ngaren lttade ankar samt efter
ngra raketers uppsttande frsvann i skymningen.

D pastor Norstrm kom hem till sin gumma, hade hon tnt ljus och satt
orolig och vntade inne i kammaren.

-- N, vad har du ftt nu? frgade hon, utan att ska dlja sin
nyfikenhet.

-- Ja, om jag det kunde sga allt, svarade pastorn, som i minnet sg alla
bordets lckerheter. Jo, det var njurkalvstek och sparris, och...

-- Att du har smort krset, det frstr jag nog, medan jag suttit
hemma...

-- Du! Ja, r du pastor du, och har lgskog, du? Kanske du, som inte
jagat, skulle ha varit med p jaktmiddan, va?

-- Nej, naturligtvis inte! Det r naturligt!

-- Ja, det _r_ naturligt, att den som inte har pastorat och lgstnd
inte skall vara med p lgmiddag. Frstr du det, Carolina. Men nu ska vi
se p vad jag har i fickan hr fr ngot!

Carolina lmnade sin egalitetslogik i sticket och flyttade ljuset nrmare
fr att skda vad det bruna chagrinsetuiet kunde innehlla, som pastorn
lade upp p bordet med en liten smll, som om han slagit p trumf.

P violett sammet lg inflld en snusdosa, som sken lik kalken mot
pskadagens msshake.

-- Guld?

-- Tror du?

Pastorn tog dyrbarheten i handen, knppte opp locket och lste p
kontrollen under sina uppskjutna glasgon:

-- Silver!

-- Man ska visserligen inte se given hst i mun, men det hr r strngt
taget ingen gva...

-- Och ingen hst heller, men silver r det, sa gumman och gick efter
besmanet.

Tog s katsen hon kokade gg i och stoppade ner klenoden, hktade
alltsammans p kroken och lste av:

-- Jaa, det r en kvarts mark; gr mig tta lod, s nr som p ett inte.
Det var en vacker affr; vet du vad du fr fr den?

-- Nej! svarade pastorn ngot nedslagen.

-- Du fr tolv kronor; arbete och frgyllning rknas inte, nr man
sljer, bara nr man kper!

Pastor Norstrm sg mycket nedstmd ut. Tolv kronor fr lgen; och inte
njet att f g orolig, inte behaget att f slakta, och framfr allt
intet ktt, ingen korv, ingen palt.

-- Sextiotta kronors ren frlust! trstade gumman, som ville tminstone
hindra smltningen av den fina middan hon inte varit med p. Men, si s
r det att leka med storfolk! Sitt och t salt strmming nu hela vintern,
och tnk p njurkalvsteken tills det vattnas i mun. -- Och pastoratet
sen? Va?

-- Tyst, Carolina! tyst! manade pastorn och gick in och lade sig.

Nsta Dalarbud hemfrde ett sklpund Rapp och grovsikt t pastorn, som
drmed fyllde sin dosa, fr att tminstone ha den behllningen att kunna
f visa sin klenod. Och han snusade med lnsman och kyrkvrdarne, han
snusade med skogvaktarn och uppsyningsmannen, och slutligen med sjlva
skolmstarn, som nd tackade och sa nej, att han inte snusade.

Och han snusade nda till jul och fick bannor av gumman fr han tygade
till nsdukarne, och nr man kom till nyret, mste han g ifrn sin
dosa.

Tretton kronor och femtio fick han fr henne p Vsterlnggatan; -- en
och femtio i _ren_ frtjnst! sa han till sig sjlv nr han t en
frukostbit p Stjrnan.

Men sen fick han ocks ta strmming till psken! Fr s kan det vara att
leka med storfolk.




En brottsling.


Det var en kall majdag och det hade sngat i syrenerna. Misstmning i
naturen, ngot opp- och nervnt, s att lrkan frgves letade sitt
nersnade bo i hstsden och fiskgjusen icke kunde spana gddan i den
nyfrusna viken.

Mnniskorna, som kommo roende och seglande upp till skolhuset, dr tinget
skulle hllas, sgo bortkomna ut de ocks, ty det var ett ovanligt ml
som skulle fre, ovanligt fr trakten tminstone, dr mord hrde till
sllsyntheterna.

Den anklagade var frre tullvaktmstaren Andreas Ek, som nyss tagit dden
p sin hustru under srdeles upprrande omstndigheter, och nr
fnggevaldigern kom uppkrande p skolgrden med den brottslige, hrdes
sorl frn folket, mera ilsket frn kvinnfolkssidan naturligtvis, mera
dovt frn manfolket.

Domaren, en ung vice hradshvding, som ftt ronen fulla av sagor om den
frtryckta slavinnan och som alldeles saknade knnedom om den vidskepliga
vrdnad, varmed lantfolket omger sin kvinna, bara hon blir hustru och
mor, var alldeles frdig med sin dom, och ville begagna tillfllet att
statuera ett exempel och p samma gng ta en gunstig vindkre i sin nya
frack, kanske mottaga lycknskningstelegram och f berm i lnstidningen.
Men han hade ven aning om nya tillvgagenden i rttegngssttet, ssom
det utvecklat sig i de stora kulturlnderna, och som detta var hans
frsta mord, ville han frska nya, oprvade medel att framkalla
fullstndig beknnelse och f bevisfringen absolut bindande.

Till den ndan hade han ltit i en kista medfra den mrdades lik, hennes
klder, hennes fotografi; bten, i vilken mordet skedde, lg upphalad p
skolgrden, och kttingen, med vilken brstkorgen blivit krossad -- det
var ddssttet -- lg framme p dombordet. Vidare hade han vid
frberedande frhr i lnshktet medfrt en bermd lkare, som skulle
avge vitsord om mrdaren tillhrde brottslingarnes typ eller ej. Ur
kyrkbckerna hade han ltit taga fullstndiga biografiska notiser om
brottslingen, hans frfder och nrmaste slktingar, och ur tullverket
uppgifter av frmn, underordnade och kamrater; allt var s vl
tillstllt, att man denna gng liksom tyckte sig kunna vnta en
samvetsgrann och upplyst dom. Skada var dock att domaren kommit till
verket icke fr att utreda brottets orsaker och drav mjligen framgende
frmildrande omstndigheter, utan tvrtom fr att statuera ett exempel,
allts med den frutfattade meningen, att inga frmildrande
omstndigheter funnos eller borde f finnas.

                  *       *       *       *       *

Nu ppnades tingsalen, och under uppsikt av kronofogde och lnsman
slpptes folket in. Domaren hade sin plats i katedern och vid smbord
nedanfr sutto protokollsfraren och stenografen. Till vnster de tolv
nmndemnnen, och till hger provinsiallkaren, pastorn och kronofogden.

Sedan nmnden gtt eden, infrdes den anklagade. Folket reste sig p t,
och bisittarne strckte fram halsarne fr att se p mrdaren.

Det var en liten satt man, med svarta tunna kindskgg, som kommo fram
bakifrn kkbgarne och gjorde en halvkrans under hakan; hret var lngt
vxt och kutade ut nedanfr nacken, fallande p rockkragen i bukter som
en nackfrans teaterfolk begagnar. Ansiktet var djrvt och friskt och
passade icke till hr och skgg, s att mannen sg maskerad ut. Munnen,
nsan, gonen och ronen stodo visserligen ngot skarpt ifrn varandra,
ssom hos lgre utvecklade individer, dr harmoni mellan sinnesorganen ej
hunnit utbildas, men intetdera framtrdde oroande p det andras
bekostnad, antydande strd jmvikt. gonen lgo djupt, som om de lngesen
upphrt verka utt och vnt sig int fr att slippa se, och ver
gonbgarne hade dessa betecknande veck lagt sig i vingform, som tflja
sysselsttning med pinsamma tankar eller upprepade smrtor vid frsk att
frst ett frmmande sprk, barns tal eller obegripligheter. Pannan var
normal och i frhllande till ansiktet varken fr hg eller fr lg, och
intet i mannens yttre angav ngon illa avvgd mnniskoorganism.

Anklagade betraktade varken frsamling eller domare, utan skte strax en
punkt p rummets murar, dr han kunde fsta sitt ga; och sedan han
underskt vggtavlorna, stannade han vid en frglagd plansch, som
frestllde mnskoraserna.

Nr det blivit tyst, brjade domaren med att upplsa lnsmans frsta
rapport av ungefr detta innehll:

Sndagen den sjunde maj, klockan tta aftonen, anlnde till
lnsmansbostllet  Ingar frre tullvaktmstaren Andreas Ek, hemma frn
Brandskr, och efter att ha begrt samtal med lnsmannen, angav han sig
ha mrdat sin hustru under fljande omstndigheter. Makarne, som p
eftermiddagen rott ut att stta flundernt, hade rkat i tvist, varp Ek
knuffat hustrun i vattnet, och nr hon flt opp, hade han med kttingen
slagit henne ver brst och rygg tills livet gick av. Drp hade han,
enligt egen uppgift, upptagit liket i bten och rott hem, burit eller
slpat den dda och svrt misshandlade kroppen upp till latrinen, dr han
efter ytterligare misshandel nedstoppat den sargade kroppen. Och nr
detta var gjort, hade anklagade, enligt egen uppgift, genast tagit bt
fr att ska lnsmannen och angiva sig fr brottet.

Vid underskning, fretagen p stllet, hade lnsmannen kunnat granska
anklagades uppgifter rrande likets misshandling och gmstlle, och efter
frfrgan hos grannarne hade styrkts, att bten med de bda makarne vid
fisket varit synlig vid uppgiven tid, s att tvivel om mrdarens
godvilliga uppst att sig angiva ej kunde uppst, d tidsutdrkten mellan
mordets begende och Eks ankomst till lnsmannen ungefr kunde passa in,
utan att man fick tnka sig att upptckt av handlingen och skrmsel fr
andras angivelse drivit honom att fr utverkande av frmildrat straff
sig sjlv ange, s mycket mindre som nnu inga vittnen till mordet kunnat
ptrffas.

Efter lsningen av rapporten vnde sig domaren till anklagade, och
frgade ssom fr formens skull:

-- Godknner Ek denna uppgift frn kronolnsman?

Vartill mrdaren svarade kort och bestmt:

-- Ja.

-- I alla punkter? tertog domaren.

-- I alla! svarade Ek.

-- Nu sger lagen, tertog domaren, att: knd, det vill sga beknd, sak
r s god som vittnad, nr den anklagade r till laga lder kommen och ej
vanvettig, samt frivilligt vidgr saken fr rtta och ej drtill pint,
skrmd, eller svekligen frledd r. Att Ek ej r vanvettig eller tillhr
den kategori av individer, som den nyare vetenskapen anser predestinerad,
eller p grund av organiska fel lttare hemfallen t handlingar som fr
brott glla, framgr av medicinalrdets rapport s lydande:

Frre tullvaktmstaren Andreas Ek, fyrtiosju r gammal, hemma frn
Brandskr, har vid verkstlld besiktning, fr utrnande om han skulle
kunna sgas tillhra den av vetenskapen erknda lgre mnskotyp, som
kallas brottsling eller svagsint, icke befunnits till nmnda kategori
hra, d

  icke hans kranium lider av asymmetri eller missbildningar, hans
  sinnen ro fullt normala, s att varken hans gon ro afficierade
  av strabism (skevgdhet) eller daltonism (frgblindhet), icke
  heller hans hrselsinne rjer ngon brist eller hans lukt och
  smak, och alla kroppens och sjlens funktioner befunnits normala,
  tills omstndigheter, varver lkaren ej kan dma, franlett hans
  brottsliga handling, varfr han r talad.

                                               r och dag etc. etc.

-- Vi mste sledes anse att Ek begtt mordet med fullt uppst, och
alldenstund brottet frvats p maka, som anses ssom frsvrande
omstndigheter, skulle domen g p livet. Men, tillgger lagen i ovan
anfrda paragraf, ej br ngon i brott som p liv g, fllas p egen
beknnelse, utan de omstndigheter finnas, som beknnelsen styrka. Nu
frgar jag: kunna de omstndigheter: att mrdaren sin grning angivit,
att han brottet vidgr, att kronolnsmannen vid syn befunnit liket s
misshandlat och undandolt som uppgivits, kunna dessa omstndigheter anses
styrka beknnelsen?

Domaren hade uppkastat frgan liksom till sig sjlv, efter som ingen
annan n han och nmnden hade talan, men denna senare brukade tiga. Och
han vntade icke ngot svar, oaktat en av nmnden, som med ytterlig
uppmrksamhet hrt frhandlingarne, reste huvudet och spetsade munnen,
som om han ville sga ngot, men beslt sig fr att vnta.

Doktorn hade hela tiden tummat och betraktat en gul fotografi med
oljeflckar av den mrdade, och d och d skickat en lng blick till den
uppmrksamme nmndemannen.

D reser pastorn sig och gr upp till sidan av domaren, fr att viska
honom ngot i rat, vilket domaren emot bruk hll till godo, och efter
att ha farit med handen ver gonen tertog han sitt tal:

-- Anfrda omstndigheter synas visserligen vittna fr beknnelsens
riktighet, men mer n dessa skulle en enda yttring av nger frn den
brottsliges sida tjna som talande skl, ty aldrig har man vl sett...

Hr gjorde nmndemannen en min t lkaren, ssom om det tog emot i hans
hjrna, och domaren, som sg minen, anstrngde fram eftersatsen...

-- har man vl sett att ngon, ven om han begtt mordet med full
verlggning, icke sedan brottet blivit frvat erfarit en mycket
naturlig knsla av nger ver handlingen, ven om denna knsla kunde
reduceras till fruktan fr fljderna. Drfr frgar jag Ek p heder och
samvete, ed behvs inte: ngrar han denna sin missgrning?

Mrdaren svarade, utan att ta sina gon frn det etnografiska
frgtrycket, och alldeles bestmt:

-- Nej!

Det blev ett svagt sorl i salen, mera av ftternas, kldernas och
andedrktens svaga ljud n av artikulerade, halvkvvda ord.

-- Men, terupptog domaren, Ek skulle vilja ha haft det ogjort?

Ek tnkte inte tv sekunder frrn han svarade:

-- Nej! Och vore det ogjort, skulle det inte tva, frrn jag gjorde
det!

-- Ek r sledes vad vi kalla en frhrdad brottsling, invnde domaren,
icke utan en viss otlighet, men (hr nickade pastorn) vi vilja tillse om
ocks synen av det mrdade offret icke kan vcka de slumrande knslor av
rtt och ortt, som finnas i varje mnniskas brst, om hon icke
nersjunkit till djurens lga stndpunkt.

Hr gav domaren ett tecken t lnsmannen, som gick ut tfljd av sex
karlar.

Det uppstod en stunds tystnad i salen, varunder domaren vnde sig till
pastorn och viskade.

Strax drp ppnades drren igen, och lnsmannen intrdde, rjande vg i
folkhopen fr de sex karlarne, som kommo brande p kistan, i vilken den
mrdade lg, och som sattes ned framfr katedern, dr fngen stod,
bevakad av gevaldigern.

Locket lyftades av, och liket blottades, under det en frfrlig stank av
hrsket matsmr och karbolsyra spred sig ver rummet. Lkaren reste sig
p t och tycktes jmfra originalet med den fotografi han hll i handen.
Pastorn rttade p sina kragar och steg upp fr att tala, under det
mrdaren envist hade sina blickar fastade p frgplanschen, och den
uppmrksamme nmndemannen gjorde sig i ordning att anteckna med en
blyertspenna p en bit papper.

-- Andreas Ek, brjade prsten; du str hr vid en likbr, som du
sjlv... kommit till stnd. Du ser hr de jordiska lmningarna av den
maka du en gng svurit att lska i nd och lust. Hur har du hllit din
ed? Hur har du uppfyllt dina lften? Betrakta denna stofthydda, som en
gng inneslt en sjl, vilken offrade sig fr dig, hngav sig t dig,
blev ditt barns mor, och som nu, nr lderdomen nalkas, skulle blivit
dina sista dagars trst. Har du tnkt p att det kommer en stund, d du
skall mta henne infr din Herre och Gud, och han skall frga dig huru du
hllit din ed, huru du uppfyllt dina plikter, och har du betnkt, att du
kanske skall mta din son redan nu, som r lngt borta i frmmande land,
och som med sorgen i sin rst skall frga dig: vad har du gjort av min
moder, mina dagars upphov? Har du betnkt det? Det har du icke gjort, ty
om du gjort det, skulle ej din hand ha lyfts till den mordiska grningen.
Se p henne, betrakta henne, och sg sedan infr denna kristna
frsamling, att du ngrar din handling, sg det hgt och med uppriktigt
hjrta, att ditt brott ej m fra dig levande och obotfrdig i Herrans
straffande hnder. Se p henne!

Anklagade sg icke p henne, utan borrade gonen in i vggen, under det
han knep ihop gonlocken.

-- Se p henne, befallde domaren, och vid en rrelse av gevaldigern, som
kom kedjorna att rassla, vnde sig Ek mot liket, kastade en intvnd
blick i kistan, drog upp nsborrarne, som om lukten gjort honom obehag
och spottade framfr sig ofrivilligt, som det tycktes, eller av en vana
han ej kunde behrska.

Ett sorl av fasa och avsky gick igenom hopen, ssom om de alla knt sig i
den avlidnas stlle och blivit utsatta fr en likplundrare, och domaren
mste lyfta handen fr att stilla stormen.

Drp tog han ordet.

-- Andreas Ek, innan vi skrida till domens fllande, vars utgng icke lr
vara tvivelaktig, frgar jag dig fr sista gngen: ngrar du din
grning?

-- Nej! svarade mrdaren lika bestmt som de frra gngerna.

-- Vet du att domen gr p livet?

-- Ja!

-- Och du fruktar icke att mta den Hgste domaren?

-- Nej! Jag hoppas f det!

Domaren rck av sig pincenez'en och betraktade mrdaren med en nrsynts
genomtrngande blickar.

-- Har du ingenting att anfra till ditt frsvar?

Mrdaren tnkte ett gonblick; drp svarade han ssom med en
uppsttning, likgiltigt, som om det var just detsamma:

-- N!

D vnde sig domaren till nmnden fr att f dess bekrftelse p, att
frhret var avslutat och att domen kunde fllas, framstllande den
frgan, om rannsakningen skulle anses tillfyllest.

-- Herr lagman! Jag begr verlggning, tog den uppmrksamme nmndemannen
ordet.

Prsten och lkaren reste sig fr att g ut, d domaren tog ordet.

-- Tillter nmnden att, med fstat avseende p det viktiga fallet, herr
pastorn och provinsiallkaren m anses ssom adjungerade ledamter och
slunda f stanna?

Nmnden bejakade anhllan, och lnsmannen satte sig i rrelse fr att
utrymma salen frn obehriga.

Nr detta var gjort och tystnad intrtt, vnde sig hradshvdingen till
nmndeman Olsson:

-- Vad har nmndeman att andraga?

Den vithrige sextiorsmannen, nmndeman sedan tjugofemte ret, ledamot
av frre bondestndet och lagutskottet, reste sig och svngde sin
pincenez, det nya lantmannapartiets flttecken, under det han tog till
ordet:

-- Herr lagman, mina herrar! Det m ursktas mig, att jag icke i alla
punkter kan dela domarens mening i denna rttegng, som synes mig av
mindre vanlig beskaffenhet, d jag sett mnga dylika, men icke ngon
sdan som denna. Fr det frsta vill jag dock sga p frhand, att mina
invndningar mot rannsakningen icke g ut p att ska frmildrande
omstndigheter, d dessa endast skulle leda till straffets frvandling
frn dden till fngelset, d ju mrdaren, efter allt vad som framkommit,
sjlv synes finna dden lindrigare n fngelset, och icke heller r det
min avsikt att ska gra troligt, det mrdaren icke begtt mordet, vilket
dock kunde varit fallet, enr icke utrnt blivit, att icke den mrdade
ljutit dden i fljd av misshandel med bertt mod, vilket brott under
synnerligen frmildrande omstndigheter kan botas med endast fyra rs
straffarbete, vilket fr en fyrtiosjurs man, som kunde leva i tjugo,
trettio r till, icke r s likgiltigt. Jag vill endast genom min
anhllan om verlggning f in i protokollet de sannolikheter, som kunna
freda mrdarens eftermle, vilket icke r utan sin vikt fr sonen, som
skall rva namnet och veta ryktet om den som var hans far, och p samma
gng f uppmrkssamheten fstad p ngra tgrder i rttegngsordningen,
som kanske kunna vara pkallade av tidens strvan till noggrannhet i
proceduren, och jag tror, utan att vilja underskatta domarens goda vilja,
att hrvidlag mera omsorg blivit lagd p att konstatera, det brottet gt
rum, n att ska motiven till brottet, och det torde vl f anses ndock
att bevekelsegrunden till vra handlingar m vga ngot, icke i lagens
vgskl, utan i allmnna omdmets, som kan vara viktigt nog.

-- Fr jag lov! avbrt domaren, och d nmndemannen tystnade, talade
hradshvdingen. Nmndeman ville slunda i den mrdades handlingar ska
bevekelsegrunden till mordet, men som man ej krar mot dd man anser jag
invndningen obefogad.

-- Frlt! Jag vill inte gra advokatyr, det hrde lagman nyss, d jag
frbigick vissa svagheter i bevisfringen, man jag vill korteligen svara:
att dd man ven kan spela roll, ssom i ddsbokonkurs och urarvagrelse,
men jag vill lmna ven det medgivandet, att vi ej f eller mna kra mot
den dda, som ju ej kan fra talan, och d man ej fr tala annat n gott
om den dde. Jag vill bara inskrnka mig till att anhlla det fljande
frgor framstllas till mrdaren -- jag kallar honom mrdaren p hans
egen beknnelse, ehuru bevis saknas, att han endast r drpare eller
misshandlare -- fljande frgor:

  Hur har mrdaren kommit drhn att fatta beslutet mrda sin
  hustru?

  Nr brjade detta beslut fattas?

  P vad grund tror anklagade att detta besluts fattande brjade
  uppst?

Sedan dessa frgor blivit besvarade, skulle jag nska att vittnen hrdes,
vilka kunde jva eller styrka anklagades utsago.

Hradshvdingen gnuggade gonen som om han ville ur huvudet ta bort ngot
sand eller smolk, som kommit in i tankemekanismen och hindrade gngen.
Drp svarade han:

-- Antag att dessa frgors besvarande skulle komma att kasta skugga p
den avlidna!

-- S kom det kanske litet ljus ver mrdaren, som ocks skall d, och om
vilken dde det ju vore vl att man kunde f lov att tala litet gott,
efter som det endast fr talas gott om dde. Det r drfr ocks jag bett
f dessa frgor framstllda.

Pastorn gjorde min av att f yttra ett ord, och hans stumma nskan
beviljades.

-- Det ligger i mnskliga naturen ett starkt begr att f skylla ifrn
sig, och jag tror att genom de framstllda frgorna mrdaren begrligt
skulle fatta tillfllet att f kasta skuld p den dda, som icke kan
frsvara sig, och som vi drfr mste anse oss frpliktade att frsvara.

Domaren tog terigen ordet, oaktat nmndemannen gjorde min av att vilja
svara.

-- nsknt jag bitrder herr pastorns mening, kan jag icke lagligen neka
nmndeman Olssons anhllan att f frgorna framstllda, och fr att f
ett slut i saken, som icke synes mig mrk, m vi skrida till sista
handlggningen av mlet.

Lnsmannen fick en vink, och mrdaren frdes in, tfljd av folkmassan.

Det brjade nu lida t middagen och solen kom sttvis in i salen, nr de
stora ulliga strmolnen jagade frbi, ibland lmnande rummet i
halvskymning. Mnniskorna brjade se trtta och hungriga ut, och sjlva
den anklagade tycktes lngta efter slutet, huru sorgligt det n kunde
bli.

-- Andreas Ek, tog domaren upp, kan du sga mig, varfr du mrdat din
hustru?

Ek tnkte lnge; drp svarade han:

-- Nej, det kan jag inte.

-- Varfr inte? Vet du det inte, minns du det inte, eller vill du inte
sga det?

-- Det r s lngt sen dess.

-- Menar du, att det r s lnge sedan du fattade beslutet?

-- Ja!

-- Hur lnge var du gift?

-- Sjutton r!

-- Nr brjade ditt beslut att dda henne?

-- Fr sex r sen.

-- Hur brjade det?

-- Jag fick hat till henne.

-- Varfr?

-- Det... kan jag inte tvingas sga.

-- Jo, det kan du; lagen tillter icke att pina ngon till beknnelse,
men om halv bevisning finnes, kan domaren frska med svrare
fngelse.

-- Det r tortyr det?

-- Du har endast att svara, icke frga. Nu frgar jag: hur uppstod ditt
beslut?

-- Det r svrt att nu sga, erinrade Ek sig fram, fr det kom s efter
hand. Men det minns jag, att jag frst lngtade att ha henne undan; sedan
tilltog denna lngtan, s att nr vi fr fem r sen stod vid trskverket
hos grannen, lngtade jag att se hennes finger frst mellan hjulen, sedan
hennes arm, hennes kropp, och jag tyckte att jag skulle skrattat, om jag
sett henne komma fram p andra sidan som en sill. Men jag ville inte
gra't sjlv, lngtade bara att f se det gjort. -- S gick ren, och s
brjade jag lngta att f gra det sjlv. Jag bad Gud bli befriad frn
tankarne, men de blevo dr. Och s kom de allt starkare, tills de kommo
som en order frn tjnsten. Det mste gras. Och s klarnade det, r
efter r, tills jag fick det fr mig, att om jag ej gjorde det, hade jag
frsummat ngot som mste gras. Det r d det gror i mig, att jag skall
sl snder hennes kropp och bra den till latrinen -- dr ville jag ha
henne -- varfr, det vet jag inte, jag tyckte bara att hon skulle vara
dr! Och s gjorde jag det och fick frid!

-- N, men sg nu, stllde domaren frsiktigt sin frga, ssom om han
fruktade svaret; sg nu, vad hnde fr sex r sen efter som ditt beslut
brjade fattas just d?

Mrdaren tnkte en stund; drp svarade han:

-- Jag vet inte att det hnde ngot srskilt det ret.

Pastorn, som hela tiden suttit orolig, att mrdaren skulle begagna de
utlagda bryggorna att skylla ifrn sig, andades lttare, nr
rannsakningen dog bort av brist p materiel till frgor, och domaren, som
funnit sig uppfyllt allan rttfrdighet, nr nmndemannens frgor blivit
framstllda, tog tillfllet i akt att frklara sessionen slutad, och att
domen skulle falla inom tta dagar.

                  *       *       *       *       *

Om eftermiddagen samma dag sutto rttens ledamter och adjungerade jmte
nmndeman Olsson i prstgrden och drucko kaffet efter middan. Doktorn
och nmndemannen hade satt sig avsides i en fnstersmyg och pratade med
lg rst, att icke de skulle hras av de andra.

-- Det r mrkvrdigt i alla fall, sade nmndemannen och tummade den gula
fotografien av den mrdade; det frefaller mig s underligt, nr jag ser
denna hr bilden och erinrar vad medicinalrdet skrev om det han kallade
brottslingstypen: oproportionerligt litet kranium, skevgdhet, brist p
symmetri, ronen fr stora och utstende. Och vet doktorn vad: jag knde
mnskan i livet. Ja, Gud frlte mig, nu rinner det opp fr mig: hon
vvde t hustru min om vintrarne, och hon satte alltid opp garnet galet i
frgen.

-- Hrde hon illa ocks? frgade doktorn djupt intresserad.

-- Ja, om det var det eller ngot annat, men aldrig fick man ett svar,
som passade till frgan.

-- D slr det in d! hjde doktorn rsten, sprang upp frn stolen och
satte sig igen. Drp fortfor han viskande: det var hon som var
brottslingen. Men sg, vad tror ni har hnt drute p skret; vad tror ni
om saken?

-- Ja, kra doktor, vad mnskorna fra fr liv drute i ensamheten, det
r inte gott och sga, och sjutton rs kta liv p tu man hand, det gr
aldrig bra. Ja, jag vet saker drute, jag vet saker... ja, ja! Man har ju
sett mnskor i sjnd ta opp varann, och man har hrt om brott, som man
inte kan tala om i folks sllskap, dr tillflle och omstndigheter gjort
det mesta. Drute p kobbarna i alla fall, dr hnder mycket saker, som
man aldrig fr reda p, och vad som hnt hrvidlag, se, det var just vad
jag ville veta, men inte fick. Men riktigt var det inte! Det vill jag
svra p!

-- Men varfr sger d mannen ingenting? frgade doktorn. Kan ni frklara
mig det!

-- Frklara kan jag inte, men det r s sed, folktro, vidskepelse, vad ni
vill, att mannen aldrig talar p hustrun; men ni skulle hra krngarne,
nr de kommer ihop! Ni skulle hra dem! herr doktor.

-- Det vill sledes sga, att denna man till en viss grad faller offer
fr sin vidskepelse.

-- Det skulle kunna sgas! Men utrota den om ni kan.

                  *       *       *       *       *

tta dagar senare dmdes Andreas Ek fr verlagt mord p sin hustru till
livstidsfngelse. Hovrtten stadfstade domen och mrdaren vgrade envist
ska ndring.

Nmndemannen erbjd sig ska resning i mlet och f vittnen hrda, men Ek
vgrade alldeles bestmt och hotade att hmnas, ifall ngon gick och
nosade i hans affrer.




Vidskepelse.


Det hade varit tmligen fridfullt p n i lnga tider, oaktat bons
begivenhet p att vara partikularist. Inga slagsml, knappt ett snatteri,
inga okta barn utan far. Lite fylla ngon gng, grl, kiv, avund och
andra sm mnskliga svagheter, som icke kunde utebliva, avbrto blott
dygdernas enformighet. Men s kom det ett rtgg i granngrden i form av
en ung btsman, och friden var slut. Det var en lng rkel, med ett
ohngt utseende, sknklar och nvar av orovckande kaliber fr pojkarne,
som anade den frfrlige rivalen p krlekens marknad. Det var ocks en
hund att g p sin levnadsbana, tminstone nr han var i land, men det
fanns de som pstodo, att han inte var s styv, nr han var till sjs.
Han hade en otck vana att ta fr sig, vad som honom lystade, utan att
frga om lov, och sin vilja satte han till allenagllande lag vart han
kom. Det var den aldra ofrskmdaste lymmel de hade sett p orten. Han
gick in i stugan och slog sig ner vid bordet; tog maten ur mun p bond,
tog flickorna fr pojkarna och drog sig inte fr att ligga kvar, bara han
fann det bddat och dukat.

Och eget var att se hur allt bjde sig fr honom. Icke drfr att han var
starkare n de andra tillsammans, fr han var endast en pojke p
tjugotv r, utan drfr att han var s ofrskmd.

Det fanns bara ett ppeltrd p hela n, och det stod nere i Carlssons
ng. En vildapel var det, som ngon en gng roat sig med att ympa. I r
hade den emot sin vana satt en massa frukter, rda kantpplen, som
Carlsson skulle gmma till jul och nyr och vilka utgjorde freml fr
bornas beundran och stilla avund.

En sndagsmorgon i slutet av augusti fann Carlsson trdet bervat alla
sina pplen; vartenda ett var weg och man sg kvistar och fruktsporrar
avbrutna och sllade p marken.

-- Det har pojkarne gjort! uttalades den allmnna meningen. Men skert p
Kalles inrdan.

Vad kunde man gra t den saken?

-- Ta och kl honom! rdde bond.

-- Kl? Nej fan!

Och Kalle han gick dr och slog hela sndan fr flickorna, och sg frck
ut. En gliring fick han d och d, men det besvrade honom inte, utan han
slog sig ner och t och drack som om ingenting hade hnt av natur att
kunna stra friden.

-- Varfr kldde de honom inte? frgade en herre, som bodde p sommarnje
och i vars llr Kalle gjorde inbrott, nr han var trstig i halsen. Det
var drfr att han var en kronans karl, och kronan var ngonting
ofrklarligt heligt. Kronan p tullflaggen, denna runda metallmssa,
symboliserade makt och myndighet, kronan i Kalles blanka knappar, i
mssan, var mandarintecknet och skyddade mot stryk, som stl mot onda
andar. Folk gick in till kronan som in i ett riddarhus, skatten betalades
in till kronan som till en stor herre den man ej kunde snyta utan att bli
en frdrvad mnniska, och kunglig majestt och kronan var en del av det
hgsta vsendet, som ingen kunde rtt definiera, som ingen sett men alla
visste att de funnos.

Det var drfr btsman inte fick smrj, fastn han stulit pplena.

Uppmuntrad av framgngen, blev Kalle allt vildare och djrvare. Han brt
inte ls, men han gick igenom takstolar, han stal inte pengar, fr det
var farligt, men han tog ut naturaprestationer, friheter, frmner.

Numera nr man hrde hans hojt ner i sundet, d han om kvllen kom p
besk, s darrade mnskor och djur, och nr han trdde upp p grden,
hlsades han som allas naturlige hrskare om ock med avgjord ovilja, som
han icke ltsades se. Kvllen frut hade han stulit en skinka, och
gubbarne hade rdslagit om vad som borde gras. Anmla honom i tjnsten
ville ingen, fr det var bde skamligt och tidsdande och, vad vrre var,
farligt.

-- Kom inte t honom, fr d stter han eld p logen! sade den ldsta.

-- D skall han vl in tminstone! trstade en annan.

-- Vad ro vi hjlpta med det om han kommer in, logen bygger sig inte opp
igen fr det.

Det var riktigt anmrkt, och Kalle gick fri som vanligt.

Och s blev det dans p logen! Och s sps det, och s slogs det, s att
p morgonen lg dragklaveret i bitar kring backen ibland rivna trasor av
klder. Johansson, grdsdrngen, hade till och med gtt alldeles naken,
bokstavligen utan en trd p kroppen, ur vilddjurets hnder, som hade
till egenhet att riva fiendens klder i remsor av den kullslagne och
vermannade. Efter kalabaliken hade en razzia gt rum i alla grdens
visthus, och slutligen hade banditen gtt in i lagr'n och tagit ggen
frn arrendatorskans hns, stuckit av in i hagen och druckit ur ggen som
en korp, s att man sg skalen ligga i en hg p berghllen.

Men nu var det ngot srskilt med ggen; och att treva gg frn andras
hns ansgs som ett nidingsdd av vrsta slag, kanske drfr att den
godelen lg oskyddad som kern och verlmnades med frtroende t
allmnna hedersknslan.

Drfr och kanske ven drfr att hustrun rknade ggen som sitt frvrv
och de gingo som reda pengar, blev hon alldeles vill, nr hon fick reda
p strecket, och hon rev opp himmel och jord, skllde ut karlarne fr att
de voro s fega att lta sig hundsvotteras av en grngling. Gubbarne
sutto verkligen p bnkarne i stugan och skmdes, fullkomligt rdlsa och
maktlsa, under den skur, som hllde ver dem frn kvinnans frsande
lppar.

-- Och trs inte ni, slutade hon, s ska jag ge honom, nr han kommer.

Kalle kom, frck, osnuten, blek om nosen och grn i gonen.

-- Vad har du gjort av ggen, pojke! ppnade madamen sitt frhr och
stllde sig bredbent framfr banditen.

-- Inte har jag tagit ngra gg, inte! flinade nidingen.

Och i det samma small en rfil, som nr man slr en uppblst kryddbopse
mellan hnderna, ett skott rent av, fr den straffande handen hade fllt
sig in ver rats kavitet, s att man ville vnta sig se hjrnkalotten
lyftas och gonen krypa ut.

Kalle frde sin hgra hand frst till rat som om han knt efter om huvet
satt kvar, drp, och med gnistrande gon, lyfte han den i hjd mot den
lgvxta kvinnans ansikte, fr att klmma till. Men armen stannade
tvekande i gesten och i nsta gonblick flgo alla mnnen upp frn bnken
och uslingen lg p golvet med nsan i en blodpl.

-- Slr du en kvinna, skrek bond sjlv, alldeles vit, mera av fruktan n
fasa fr ett helgern.

-- Ser du nu, din lort, att jag kunde kl dig! brt madamen ls, troende
att hon varit den starkare, och med den avskjutna trtoffeln klappade hon
om den vermannade, medan karlarne hllo honom i svngremmen.

Och nr avbasningen var slut, rcks lymmeln opp, och efter ett sista
hagel av orrar om ronen och med en stvel i ndan kom han ut genom
drren.

Kalle syntes aldrig mer p n, som var befriad frn sin drake.

Han skmdes ver att ha ftt stryk av en kvinna, som var honom
underlgsen, men han ville icke tillskriva henne annan verlgsenhet i
bataljen n den att han inte fick sl igen.

-- Annars skulle hon ftt se p! menade han. Och varfr han inte fick,
det visste inte fan!

Sen den dagen sovo bnderna i lng tid bara med ett ga, fr de vntade
f se halmstacken brinna, och madamen gick aldrig ensam i lagrden om
aftonen, nr hon skulle treva gg.




Hjer tar grden sjlv.


Nu skulle de f se p annat, nr Hjer kom sta och efter modrens dd tog
vid grden. Han hade nmligen gtt som drng t styvfadren och haft hrda
dagar, som han tyckte, men nu nr han ftt tmmarne och hade gubben p
ett litet undantag, skulle han leva Herrans glada dagar.

S brjade han vrarbetet och satte drngarne till sysslor, men sjlv
skulle han moja sig p ejderstrckten, som nu drog ver yttre skrgrn p
vg norrut.

Och nr han kom hem, s var det ingenting utrttat, jorden hade varit fr
sur, oxarne fr illa vinterfodrade, redskapen i olag, och Blomqvist,
styvfadren, hade tagit harven fr sin rkning, efter som han hade den
tillsammans med Hjer. Det var sjlva olyckan att de skulle ha ngot
tillsammans, och n vrre, nr de skulle gra ngot tillsammans, fr d
blev det rakt ogjort.

Hjer vsnades, men de rackarpojkarne kunde svara s behndigt p
allting, s det var inte vrt att ska sticka dem.

-- Stanna hemma, du, s blir det ngot gjort, sa gubben. Sjlv r liksta
drng.

Ja, men se det var just att slippa vara drng som lockat Hjer mest, och
nu fick han knna p att vara bde drng och herre p en gng. Tnka ut
fr alla och ta i fr alla. Och nr styvfadren satte sig p tvrn, s
blev det rent illa. Skulle Hjer ha oxarne om dan, s skulle gubben ocks
ha dem, och som han var frst oppe om morgnarne, s tog han krken bara,
och d gick hela Hjers arbetsplan t skogen. Och s gick gubben och
satte opp folket, och tubbade dem, s att Hjer inte hade ngra hnder
med dem.

P sommarn tog det till, nr studenterna kommo och hyrde sig in. D
skulle pigorna sitta och hnga p verandan och dricka punsch halva
natten, och haken vet allt vad de gjorde fr styggt, men nr de sen
skulle opp och mjlka om morgon, s sov de; och nr de stodo vid spiseln,
s nicka de till, och allt som skulle gras blev illa gjort.

Hjer skulle ta itu med dem, och frbjd dem slinka med herrarna, utan de
skulle sova om ntterna. Men d svarte pigorna som s (som de lrt av
herrarne, som voro mycket frisinnade om somrarne): att dagen var
husbonds, men natten var deras, och de gjorde vad dem lyste, nr solen
gtt ner.

-- Det m ni gra, svarte Hjer, men p ett villkor: att ni gr ert
arbete fr mat och ln om dagen. Kan ni svira om natten och arbeta lika
bra om dan, s m ni det! Men kan ni inte det, s ni inte gr rtt fr
er, s m ni g er vg!

Det kunde de naturligtvis inte, men nu ansgo de sig ha rtt att svira om
ntterna, helst det var ytterst svrt att kontrollera deras arbete om
dagen.

Hjer trttnade och frehll en dag i lindriga ordalag de lrda herrarne
det ortta i att frstra folkets arbetskraft.

-- Ja, men de ta ju ingen tid ifrn er, svarte herrarne.

-- Men de ta den kraft jag ger fordra, efter som jag fder dem, svarte
Hjer; och jag r inte betjnad med dligt arbete lika bra som med gott;
och det var inte lnt fr mig att komma sta och ge dem smre kost fr
smre arbete, fr d klaga de, och ge mig dligt rykte.

Nej, det frstod inte herrarne, och man skulle vara mnniska mot sina
tjnare ocks!

S kom drngarne och skulle ha danser om kvllarne, fr att locka pigorna
till sin kant. Och d tog de och bar ut trskverket fr att f logen
utrymd. Men nr sen trskverket fick st i regnet, s kuggarne svllde
och axlarne rostade, d blev Hjer rasande och frbjd den eviga dansen.
Det var dock det smsta han kunde hitta p, fr sen blev pojkarne
alldeles vilda. Och vad de kunde finna ut bara, fr att komma ifrn
arbeta!

En dag krde de snder vlten i fyrsprng ver ett dike. De visste nog
att sme'n bodde en halv mil borta, och att det tog ett dygn att ro dit
och komma hem igen, och nr de ville ha en fridag p sjn, s styrde de
om att ngonting gick snder. Inte kunde de hjlpa det, inte. Och det var
inte gott att komma p dem, heller.

Skulle det dras not, s var det bara att knipa fram med brnnvinet,
annars gick fisken ut ur kilen. Och se, inte rdde drngarna fr att inte
fisken gick i noten! Men bara det lukta aldrig s lite brnnvin av dem,
s kom det alltid ngon fisk.

Det var som frgjort fr Hjer, och aldrig vgade han mer ta sig en
fridag p skytte, utan mste ligga i jmnt och samt. Och nr han sg
gubben komma hem med fglar lite emellan, s sved det i honom.

-- Jojo, knn p du, sa styvfadren.

-- Ja, frlte mig, men jag tror ingen har det s bra som den som tjnar!
mente Hjer.

-- Jo, du sa annat frr, du, men du visste inte bttre!

S gifte Hjer sig p frsommarn, och gubben strax efter. D blev det en
ny visa med kvinnfolkena, s ettrigt, s ettrigt. Och gubbarna retades i
luven p varann. Men styvfadren, som var den slugaste, gick alltid ifrn
saken med vinning.

Skulle Hjers piga g och mjlka p skogen s lt gubben henne frst ropa
ihop alla korna till fllan, och p det vann hans piga en halv timma.

Inte kunde hon hjlpa det, att korna fljdes t, och det var smaktigt av
Hjer att se p sdant.

Hjer ville inte vara smaktig, och fastn han tyckte att pigorna kunde
skifta med grat, s lt han saken g sin gng.

Men hatet brjade gro mot gubben, och fastn denne nog var en spjuver,
frsts, s var han inte skuld till allt. Bra mycket i alla fall. Och av
allt som de hade tillsammans frstod han att kl t sig, dr ngot var
att vinna, att skudda av sig, nr det lg honom ngot.

Slutligen blev Hjer ledsen p alltihop, nr han sg att han hade det
smre nu n frr, och till den fjortonde mars hade han i all tysthet
tagit sig en arrendator.

Nu var det Hjers tur att skratta. Arrendatorn var en rivande karl, som
gick utanp styvfadren flera gnger om.

Och snart stod det kalabaliker utan nda mellan de tv grdsbrukarne, s
att n slutligen fick namnet lilla helvete. Hjer tog sig frst att gra
dagsverken t arrendatorn, vilket man fann litet bakvnt, men det brydde
bond sig inte om. Nu gjorde han inte mer n han ville och lt de andra
kivas. Och det kunde de!

Frst nr arrendatorn mrkte, att hans piga fick driva alla korna i
fllan, s sa han ifrn att det skulle skiftas. Nr det inte hjlpte, s
befallde han sin piga att driva de andras kor i sjn, ut p kobbarne,
vart som helst.

Och se det halp!

Drp tog han opp stngselfrgan, och nu blev det advokatyrer i
ondlighet. Men arrendatorn visste bot: stnger inte ni, s ppnar jag!
Och s ppna han, s dragoxarna gick mitt igenom gubbens sktar som
hngde p gisten.

Och s blev det stngt!

Skulle de s broa dikena! Gubben ville inte lgga bro, fastn det bara
var ngra syllar. Gott, d gjorde arrendatorn sig en bro, som han tog
bort, nr han begagnat den.

Det fanns bara en brunn p grn, och vid den lade sig gubbens kvinnfolk
att tvtta!

Kvinnorna skllde en hel eftermiddag, s de voro ultramarinbla i
ansiktet, medan arrendatorn stod i sljdbon och snickrade en brunnslucka,
som han tckte karet med, och satte hngls fr. Och s var den saken
till nda.

Men sen gick gubbens kvinnor och stack arrendatorns bsta ko i juvret s
hon sinade.

Varp arrendatorns kvinnor slppte ut gubbens hns, s rven tog sex
stycken p en natt.

Det var ett krig p liv och egendom och Hjer spelade den icke vackra
rollen av angivare och spion. I stadigt vnskapsfrbund med arrendatorn,
gick han denne tillhanda med alla upplysningar, som kunde tjna i svl
anfall som frsvar mot den gemensamma fienden.

Och nu p hsten hade han uttnkt en huvudaktion, som skulle ge
styvfadren kncken. Gubben hade nmligen ytterst liten slmark och mste
alltid ta sjfodret, vassen i viken, med i berkningen fr att f sina
tv kor med livet igenom vintern. Nu var icke sjfodret undantaget i
arrendekontraktet, utan var allmnning, s att var och en tog vad han
ville; dock hade man en tyst verenskommelse att sjslttern fretogs p
en utsatt dag; men som denna klausul ej fanns i kontraktet, beslt Hjer
stta lusen i rat p arrendatorn, en dag, d gubben skulle bort p en
auktion.

-- Ta fr dig du, annars tar den andra alltsammans, undervisade Hjer
arrendatorn, som inte riktigt ville p affren. Om inte du tar frst, s
tar han frst!

Det var ett skl! Och samma morgon som gubben rest bort, satte
arrendatorn alla mn och kvinnor i verket. De gingo naturligtvis runt
kring strnderna och rakade av vartenda str som kunde tkommas, s att
den som ville ha ngot med, mste ut i vattnet och gyttjan, och fick nd
bara vassvippor, som inte ngot kreatur ville tugga.

Nr gubben kom hem i sin bt och sg viken ligga som en slagen ng, blev
han alldeles galen, och som han knde igen upphovsmannens finger, kastade
han sitt hat p honom. Han blev desto ondare, som det var hans egen id,
att en natt gra arrendatorn samma spratt. Och hans enkla hmndeplan blev
nu att nedlgga striden med denne, sprnga frbundet och f anfallet
gemensamt mot Hjer.

Till den ndan brjade han peka p sm skrymslor i kontraktet, som Hjer
hade hllit ppna t sig fr att vid behov sticka sig undan. Detta skulle
nu ej inverkat p vnskapen mellan de bda, om ej arrendatorn redan frut
tyckt sig mrka att sm frdelar tillfllo Hjer dem han ej skulle ha
haft, men nu nr ngon pekade p det, s stack det i gonen. Olyckan
ville ocks, att Hjer om dagen varit ute och satt flundernt p
arrendatorns bsta grynna, och detta hade han enligt kontraktet endast
begrnsad rtt till, i s mtto att, som orden lydde, husbehovsfiske vore
grdsgaren ej frment i vilka vatten han ville. Nu kommer arrendatorn
och finner grundet upptaget av inte mindre n trettio nt, s att all
sttning blev honom omjlig, d grynnornas antal och givbarhet voro
begrnsade.

Det var eld p kruttrden, och hemkommen brjade det puttra och frsa.

-- Hr du, Hjer, du; du gr och stter fre mig s jag inte kan fiska.

-- N, det fr jag vl, svarte Hjer.

-- Nej, trettio nt r inte husbehov; jmka dej dn du bara!

-- Det vet jag visst det, nr det inte str i kontraktet hur mnga nt
det skall vara.

-- Jas, du talar ur den ton! Vet du av, att du har slppt tre kor p
skogen, nr du bara har lov till att slppa en.

-- N, vad skulle det gra d, nr skogen r s stor.

-- Haha; vi ska inte vara smaktiga d! Bra! Vi ska komma ihg det!

Fljande morgon stod Hjer p vedbacken, nr arrendatorn kom fram, och
med en till utseendet oskyldig min frgade:

-- Hr du, Hjer, du!

-- Jo! Hr r jag!

-- Jag behvde ngra spadskaft, och dem fr jag vl ta p skogen?

-- Jo, det gr an, bara en tar vackert, s!

Arrendatorn fick bda drngarne med sig och fllde hela ns lilla
aspbestnd, varp han lt dem sga och grovhugga spirorna. Hjer hrde
nog att det braka och dna bortom hagen, men han gav sig inte tid att g
och se efter vad som stod p. Det fick han dock klart fr sig, nr folket
kom hem med lass efter lass med aspstockar.

-- Ja, men du r vdlig i alla fall, som har tagit dn alla asparne, som
jag skulle ha till lvtkt t fren, ojade sig Hjer. Och hur mnga
spadskaft ska det bli av det dr, mtro?

-- , det strcker sig vl till en tre dussin! svarade arrendatorn.

-- Ja, men jag bad dig hugga vackert!

-- N, r det inte vackert d! Och fr resten sa du inte hur mnga det
skulle vara.

Drmed var revanchekriget  mse sidor i gng, och styvfadren spelade nu
djvulens roll, som gick och blste p lgorna. Han prickade ut timmer
och btbord t arrendatorn, pekade p bsta lvtkten, lrde honom att
pressa musten ur sina kontraktsenliga frmnsrtter och vrnga lag, s
att Hjer fick likafullt ett trassel som han aldrig drmt.

S brjade arrendatorn nyodlingar, sedan han frmtt Hjer att g med p
en part av kostnaderna. En rothuggare tillkallades, som svedde och hgg
och det ena stycket efter det andra togs opp. Men nu bestmde kontraktet,
att grdsgaren skulle hlla fall fr krarna, och Hjer befann sig en
dag invecklad i strre sprngningsarbeten, som kostade kontanta pengar.

-- Det fr du igen p odlingen, narrade honom styvfadren.

Men arrendatorn hade bara femrskontrakt han, och efter allt krngel han
haft, brjade han packa in fr att draga ddan. Och drfr satte han till
alla krafter att suga ur jorden vad han kunde; lg efter Hjer som en
igel, studerade kontraktet om ntterna och klmde sedan till allt vad han
kunde.

Hjer blev snart ledsen och tog plats som btbyggare p en grann fr att
vara ifrn alltsammans. Men d blev det sju gnger vrre; och var gng
han kom hem hade hans hustru ngot nytt sakeltyg att frkunna.

Andra ret kunde inte arrendatorn gra rtt fr sig; odlingarne hade
kostat s mycket, fisket var dligt, och i stllet fr att be om anstnd,
hotade han Hjer med process fr att han narrat honom in p villkor som
han inte kunde g ut med. Men processa var det sista man ville gra, fr
det var bara ting tv gnger om ret, och om man ocks vann, s fick man
ingenting, dr ingenting var att ta. Och mta ut var inte heller lnt,
dr intet var att mta, d ju Hjer sjlv var gare till alla inventarier
och kreatur. Vrka kunde han inte, ty kontraktet var icke s stiliserat,
och under alla frhllanden var det lugnare att ha gldenren under sina
gon n lta honom lpa sin vg och kanske aldrig f se honom mer.

Arrendatorn blev drfr sittande, och nd gick inte p honom, men p
Hjer gick det hrt, ty han hade ju avhnt sig nstan all sin egendom,
och hade tillochmed gjort dagsverken gratis.

-- Det hr r d alldeles rasande, menade Hjer, nr nden tvang honom
att beklaga sig fr styvfadren. Och aldrig har jag haft en glad dag sedan
jag hrde upp att tjna. D hade jag maten och inga bekymmer, men sen jag
fick mitt eget, fr jag g drng utan ln och se p hur andra ter mitt
brd opp.

-- Ja, ser du, du har inte rtta frstndet du, svarade gubben, och den
gng du ville snyta din arrendator, s lade du grunden till allt som hnt
dig sen!

Detta var delvis saken, ty Hjer var fdd till att tjna, men den som
frst brutit rtt och billighet, det var styvfadren, och drfr tvang han
de andra att bryta igen, svida inte de ville g under, och det ville de
inte.

Ont blev vrre! Fr att knipa ut arrendesumman lade Hjer p sin
arrendator nya onera, som denne skte skudda av sig. Och snart upptckte
man att han gjort odlingarne p svindleri, s att han slde veden, som
hggs vid rjningen, och vad vrre var, sg den nya jorden lns, d han
inte kunde gdsla den. Och det hade ingen berknat, ehuru man vl visste,
att boskapen knappt var tillrcklig fr att hlla i stnd den jord som
fanns. Men arrendatorn gick ls p skogen med sina odlingar, som bara
bestodo i att hugga och hacka, och s ta en havreskrd mellan stubbarne,
som snart grnskade upp som aronsstavar. Och samtidigt fllo kreaturen i
sin, oxarne magrade och grdens bestnd var hotat. Allt detta mste Hjer
se utan att kunna rra ett finger. Nr det stod upp ett stormgrl,
svarade alltid arrendatorn:

-- Det str s i kontraktet.

-- Ja, men det var inte meningen, svarade Hjer.

-- Ja men det str s, liksom det inte stod s att du skulle stta
trettio nt, nr meningen var att halvt dussin. Ortt gr igen! Skyll dig
sjlv.

Efter de fem rens utgng hade Hjer mst taga hypoteksln fr att muta
bort arrendatorn och rdda sin skog, men arrendatorn kpte sig en grd i
grannskapet p besparingarne.

Och Hjer mste terigen ta grden och brja kampen mot tjnstefolket,
som nu var vrre n ngonsin. Ibland tnkte Hjer slja grd och grund,
men det fanns inga andra kpare n fattiga krakar, som ville betala med
inteckningar, naturligtvis lpande utan rnta. Att ta arrendator igen
aktade han sig fr, och det terstod slunda inte annat n lta sig tas
levande av tjnstefolket.

-- Ja, ser du, min gosse, sade pastorn, som blivit anmodad avge
utltande, den som inte r skapt till herre, den blir aldrig herre.

-- Ja, men herre Jesus, hur kan andra f bukt med sina tjnare, d?

-- Ser du, det r deras hemlighet det! De ro vl s skapta, ser du!

Och drmed fick Hjer trsta sig, om det nu var en trst att veta sig
dmd till en undergng, som han ser dagligen och stundligen frsigg fr
sina gon, utan att kunna hindra den!




Sjndslftet.


Vestman p Nedergrdsn hade gtt med en skonare p Norge och kommit nda
upp t Lofoten. Dr hade han trffat valfngare och frnummit ett och
annat om fngstmnnens stt att ta valar med harpun. Nr han s kom hem
till sin , rann den tanken p honom, att han skulle tillmpa de
inhmtade lrorna p hemmavarande sklfngst, vilken befann sig i stadigt
avtagande p grund av bssknallarnes avskrmmande inflytande p de rdda
djuren.

Till den ndan gick han tillvga p fljande mindre vlbetnkta stt, med
en utgng, som varken han eller ngon annan kunnat berkna, och vilket
gav anledning till ett ventyr, om vilket nnu sagan lever i skrgrden.

En afton p eftervren tog Vestman en flatbottnad eka och en pojke med
sig ut till yttre skren, dr sklarne brukade g upp och solbada sig.
Till den mrkvrdiga jaktens bedrivande hade han medfrt en uttergadd,
vilken eljes hade till ndaml att tjna vid uttagning av uttrar ur
bergsskrevor, och nmnde tillhygge hade han p valfngarmanr fastgjort i
fren vid en lpande vinda. Huru han skulle kunna nalkas de skygga djuren
fr att f hll p dem med den tillflliga harpunen, det visste varken
han eller ngon annan, men r olyckan framme, menade hans vnner, s kan
man stta nt i vattentunnan. Flttgsplanen var emellertid uppgjord s,
att pojken skulle g frn land med bssan och Vestman sjlv smyga med
kan mellan iskokorna och dr passa de flyende djuren, som icke kunde
gra sig fr brtt p den skrovliga drivisen, vilken packat sig invid
stranden.

Nu hade han ftt pojken i land just fre solnedgngen, och sjlv tog han
till att ro med ett par ullstrumpor virade om rlommarna fr att inte
bullra, och med en vit skjorta ver klderna fr att inte synas. Och i
skygd av kobbranglet och packisen rkade han ro opp sig under vallen, dr
en brsch visade var djuren gtt upp och dr de sannolikt mste ge sig
ut, d ingen vak fanns.

Vestman satt dr vl gmd och hll gadden i hgsta hugg lyftad, s lnge
att han frs om fingerna och brjade grunda efter, om inte det gamla
sttet med lodbssan var enklare. Sklarne voro dr, det var inte tu tal
om det, och han hade hrt dem ge skall, men att de skulle just vlja den
hr vdliga strten fr att komma i vattnet, det var den stora frgan.

Knall! hrdes det i land bakom tallarna, och s pep det i luften och sa
skvatt ut i sjn, och drp blev ett blsande och nysande, och s ett
traskande p isen, som nr nakna mnskor springa p ett kammargolv.

Innan Vestman hann f redigt fr sig hur dum hela tillstllningen i
sjlva verket varit, stack ett lurvigt huvud ut genom breschen, reste sig
och strtade i vattnet, men fick verkligen gadden mitt i det tjocka. Och
i ett huj lpte linan ut; bten fick en knyck s att jgarn ramlade ner
p akterbetten och s bar det av med god gng till sjs.

Det blev ka av!

Vestman tyckte frst det var nytt och roligt och tnkte p vilken
frtrfflig jakthistoria det skulle bli; och bytet ansg han sig ha i
handen. Men s fick han se att kobbarna dansade frbi och sin egen stuga
frsvinna.

-- Farvl, s lnge, nickade han t stranden, kommer strax tillbaka!

Det rck och knck i bten, men ngon fara syntes inte vara fr handen
nnu, frrn de kommo ut i sista stenarna och slppte landknningen. Dr
gick det lite sj och solen tycktes ha gtt ner, ty det sg ut som en
svart rund skiva drute.

-- Ett stycke till, s kapar jag i vrsta fall, tnkte Vestman.

Och s bar det av igen. Men nu tog ekan till att slingra. Sjarna lgo
mot och bten doppade redan nosen.

-- Lite till! tnkte Vestman, som ogrna ville sknka sitt skra byte och
f ett snpligt slut p en s vacker brjan.

Sjn kade och stjrnorna tndes p. nnu kunde han dock se yxan, som lg
framme i fren och som var hans hopp, nr det gick fr lngt.

-- G p du, min gubbe, du r vl snart trtter, om jag knner dig rtt!
muttrade den utfrusna jgarn, som lngtade komma till rorna fr att bli
varm i kroppen.

I detsamma knde han vtt om ftterna och hrde bten skrapa i botten.

-- Lgg av d, kommenderade han sig sjlv, reste sig fr att ta yxan och
kapa men satte sig gonblickligen ner igen. Ty i och med detsamma han
lmnade sin plats drog sklen ner nosen p ekan.

Efter ett par fruktlsa frsk att krypa fram i fren, insg han det
ndvndiga i att bli sittande och att han var lmnad i djurets vld,
beroende av detsammas nyck huruvida han skulle g i kvav eller komma
hem.

Nu hade det upphrt att vara roligt, och ett stilla allvar snkte sig
ver den modstulne jgarens sinne. Men fr att ge sig mera mod n han
gde tog han till sig en ra och stack ut akter ver, inbillande sig att
han styrde. Men det gjorde han inte, fr det gjorde djuret, och det
styrde alltjmt rakt ut till sjs.

-- Kommer jag ifrn det hr, s djveln anamma...

Sklen gjorde ngra slingerbultar och svordomen avbrts, ty ran mste
tas in och skaret fram, att f vattnet ur bten.

Nr det var lnsat, stack han ut ran igen, och det kndes genast
lugnare, alldeles som om han verkligen suttit och styrt.

Men nu hade stjrnorna slocknat av och det kom regnstnk blandat med sn,
s att Vestman snart inte sg yxan mer, utan fann sig omsluten av ett
grtt tcken p alla hll. Och framt gick det, framt, men vinden
tycktes kantra om, ty nu lgo sjarne p halv sida mot; och den kantrade
undan fr undan.

Nu blev han rdd! Och medan skaret gick igen, tnkte han p hustru och
barn, p grd och grund och redskap, och s p evigheten, som stundade
med all skerhet; tnkte p, att han inte varit i kyrkan p -- ja hur
mnga r, det mindes han inte, men det var inte sedan ret d koleran
gick -- och att han inte varit till skrift -- nu skrapade lsud mot
drivis. Herre Jesus! Jag fattig syndig mnniska! -- Det var bortglmt
alltihop... Fader vr som r i himmelen... ske din vilje ssom i
himmelen... inte den heller! -- -- --

Vilka lnga timmar, och s mnga sen; flera behvdes inte fr att komma
ver till land, med den hr vinden; men kom drivisen, d mste han flja
ner till Gottland eller komma in i Finska viken! Men innan dess skulle
han vara ihjlfrusen.

Han krp ner p botten av ekan fr att ska skydd fr den kalla blsten,
och nr han kom p kn, s kunde han hela Fader Vr, och den lste han
vl ett tjog gnger; och fr var gng han kom till amen, skar han med
fickkniven en skra i suden. Och nr han hrde sin rst, blev han
lugnare, fr det var som att tala vid ngon, och som om ngon talade till
honom, och orden vckte minnen om en massa mnniskor samlade i kyrkan och
vilka han nu sg framfr sig, trstande, frebrende. Dr sg han
Gelingarne, som han varit ute med frliden och tagit upp smideskol med
efter den sjunkna briggen, som inte var alldeles riktigt, men kunde
frsvaras; dr sg han -- nu rck det i linan frver. Herre Jesus, Guds
son, kommer jag ur detta med livet, s lovar jag, s sant Gud lever, en
ny krona med sju pipor av rena silvret -- det r hela barnaarvet -- till
kyrkan -- rena silvret -- Herren vlsigne oss och bevare oss, Herren
upplyse sitt ansikte ver oss och vare oss ndig...

Genom dimman syntes ett ljus, rtt frut, stort, men suddigt som en
hornlyktas!

-- Det r Hang fyr p Nylndska kusten! tnkte Vestrnan. Kunde vl tro
att vi hllit p i tolv timmar, fr det var lngt som en vecka!

Nu kraschade det igen under ekan och den stod tvrt still, s att Vestman
flg framlnges ver betten, och s blev det still.

Hur lngt kunde det nu vara till fyren p en hft? Halvannan mil! Och nu
frmdde han varken komma fram eller tillbaks! Det var vrre n ngonsin,
ty bara han rrde sig i bten s vickade den.

Vestman satt dr han satt, och han vntade f se soln g opp och dagern
skina i ster, och han frs, och han bad Gud, och han lovade och svor
alla dyra eder om silverkronan, som skulle f kosta tv hundra riksdaler
och vara kontrollerad, och sju pipor skulle han ha med krusiduller p
handkragarna, och en lina med kulor p, skulle han hnga i, och nr
folket sg den, skulle de sga: si det r sjndslftet av Erik Vestman i
Nedergrden, som Herren s huldrikt hjlpte ur sin svra nd anno
attonhundra och femti nie! Gud hjlpte honom s huldrikt och ndeligen,
upprepade han gng p gng, s att han till sist trodde p det, och i
versvallande tacksamhet fr den nderika hjlpen, lste han frsta orden
ur Lov pris och tack ske dig, o fader kre! Gud hade hulpit honom, det
var alldeles skert, efter som kronan hngde dr och folket sa, skulle
sga, de hade inte sagt n -- nu slockna fyren... Herre Jesus! som gick
p vattnet och bjd bljorna lgga sig! -- Nu lade de sig, de hade redan
lagt sig fr en lng stund sen, fr det var kav lugnt, och underligt var
det, ty hr lg hela sjn p, och hade gtt alldeles vdligt just nyss, i
gr afse, efter som det var morgon nu snart, det mste vara morgon nu
snart, nr han kunde frysa s elemenskat om ftterna, och var hungrig och
skulle f varmt kaffe nu straxt, bara lotsbten kom ut, som den mste
gra efter som det skulle komma fartyg i solgngen, som legat och kryssat
ute p flacket; men varfr, fr f... fr allt i vrlden hade de slckt
fyrn just nu, kanske det var dager, fastn det inte syntes fr dimman,
mycket skert, svida inte ryska regeringen hade ngot annat reglemente
fr sina fyrar; jo, visst hade de, nu mindes han det som en drm,
alldeles som att rysken hade annan almanacka med gamla stilen, se dr ha
vi gget, gamla stilen, som r tretton dar efter eller fre, det kan nu
just vara detsamma, fr tidskillnad mste det vara, och det var det ju
ocks, efter finska btarna alltid kom en timme senare n det var
telegraferat, och drfr hade de ocks slckt fyren en timme fre
soluppgngen, som allts skulle ske om en timme. Och d frstod han,
varfr han frs s vdligt, fr det gr alla som haft ltfrossan, nr
solen gr upp; men sklen, djuret, hll sig s stilla och det rck inte i
vindan mer, kanske den slitit sig och gtt! mste se efter i alla fall,
fr att sitta hr i ondan, det hrde f...

Vestman stirrade frut och sg ngot mrkt, taggigt, som en hel hop
riggar stiga ur tcknet.

-- Kors i Jesu namn, om det r ryska flottan, d skjuter de mig som
smugglare eller skickar mig till Siverien. Och s mnga sen! Gud Fader,
det r en hel skog.

Han reste sig och rtade ut knna! Bten vickade bara t sidorna, men
doppade inte mer med nosen. Han klev frsiktigt ver bettarne frver;
sg linan st spnd som en telegraftrd; steg ur bten; sg fotspr, slog
klacken mot en sten... han var p land! Och dr stod granskog!

-- r de du, far! pep en bekant rst ifrn en enbuske.

-- Ludde! Vad fan r du hr!

-- Jag unnra vad de blitt av dig, far!

Vestman gnuggade sig i gonen:

-- Hrru, vet du vad klockan r p dan?

-- Hon lider vl t tta, och du har varit borta mest en hel timme! Men
s har du krket med dig ocks!

P sklberget lg djuret med uttergadden i ryggen, dtt, frbltt, efter
att ha gjort en tripp till sjs och vnt fr sjgngens skull.

Och n i dag berttas ventyret som det mest underbara i hela skrgrden,
nst sagan om sjormen, och den som inte vill tro, den kan g till
Nedergrdskyrka och se den lilla ljuskronan, som hnger dr under
orgellktaren till evrderligt minne av frre kronolotsen Vestmans
huldrika hjlp ur en hgst ovanlig sjnd, d han med dden fr gonen
lovade Herren att till den kristelige frsamlingens hugnad och fromma
sknka denna tennkrona.




Skrddarns skulle ha dans.


Nr man en vacker sommardag kommer ut ifrn havsbandet och hller ner i
Byttafjrden, frbi Gsskr och Skoboraden, kan man, om man ligger fr
babordshalsar, se en hglnt  ssom kranbalksvis i l. Den r icke
mrkvrdigare n de andra arne omkring, p annat stt n att den r
hgre och tyckes best av en enda kal gneisklint som rmnat mitt itu. Tar
man i land p norra sidan, skall man snart komma in i en aldunge, och
fortstter man in i rmnan har man snart under ftterna en snaggig
ngsmatta, som synes utbredd till torkning mellan de fuktiga
bergvggarne. Hller man sig p denna grna matta, ser man den snart
strcka sig framt och mot bergets sidor kantas med hasselbuskar, som
dlja ingngar till hlor och sm grottor; fljer man strten framt i
sydlig riktning, gr man snart i skuggan av tallar, som eftertrdas av
bjrkar, rnnar, askar; och s tar bergvggen emot, vgen krymper till en
gngstig, som leder upp rtt i vdret, slingrande som en torntrappa. Gr
man uppfr en stund, mste man snart ner igen i en skreva, dr den skna
benveden krupit i l fr vinden, att dlja sin glnsande grnska och sina
lysande rda br; och s br det oppt igen, alltjmt oppt, tills man
str p den nakna klinten, dr torkade gddben rja nrvaron av en
fiskgjuse, eller kringstrdda andfjdrar och torkade skelett visa
platsen, dr hkar, falkar, havsrnar kanske ocks, hlla sina kalas i
god matro, under det de ha ett ga p jaktreviret, som nu strcker sig
ondligt int inre skrgrdens blnande fjrdar, och utt havsbandet till
fyrarne och det eviga cirkelsegmentet. Men gr man ngra steg framt
klinten i sydlig riktning och tittar ner under ftterna, glmmer man
huvudskalleplatsen druppe och ser en tck liten tavla, som man icke
vntat hrute. Skyddad av bergvggarne fr alla kalla vindar ifrn
nordvst till sydost, ligger en grsmatta s grn som nyuppkommen rg;
och drnere gr en rd ko och betar under de vita bjrkarne. Grsmattan
strcker sig ner till en gr stuga, omgiven av en trdgrdstppa, och
nda ner till sjn, dr hamnen ligger med btbrygga, sjbod, sumpkista
och nt.

Detta r skrddarns!

Kravlar man sig ner fr bergvggen och lmnar klinten, dr det blste
kallt, skall man snart knna solen steka den orrliga luften, och p fem
minuters nerstigande mrka hur klimatet ndrar sig och med detsamma
vegetationen. Men man vill nstan tro p underverk, d man ser rnnen
bra astrakaner p en gren och grpron p en annan; och d man ser
duvpplen p hagtornsbuskarne, tror man sig ha kommit till en frtrollad
, dr man i nsta gonblick vill vnta sig f plocka fikon p
spmanstisteln. Stiger man ner p grsmattan och nalkas stugan, fr man,
om lyckan r god, se trollkarlen sjlv genom det ppna fnstret, dr en
hmpling visar sitt blodsprngda brst i en liten stltrdsbur mellan
sallatsblad. P ett slagbord bakom hmplingen sitter han nmligen med
benen i kors och drar lnga styng p ett rutigt bomullstyg, som dljer
hela hans nedra kroppshalva och endast lmnar den vra delen synlig, fast
den icke r mycket att se p; ty magen fattas och den lille mannen tyckes
ha lyftat av sig brstkorgen och satt den direkt p bordskivan, och p
brstet ligger huvudet utan mrkbar hals. Det r skrddarn sjlv, som en
hrdhnt natur kramat ihop till en puckel, och t vilken frldrarne p
den grunden valt det stillasittande yrket.

Fr att rtta naturen, som givit honom anledning till missnje, har
skrddarn anlagt ett gott lynne och utvecklat sig till en muntergk, som
alltid r full med historier och visor. Och liksom fr att visa naturen
hur den skulle ha burit sig t, har han kastat sig med krlek t
naturfrskning. Det r han drfr, som gjort trdgrd, och icke njd med
att frdla de gamla stpplena och surkartarna i trdgrden, har han
gtt och ympat delfrukt i vildmarkens trd, s att den sura rnnen br
vita astrakaner och den krve hagtorn lyser av det lilla duvpplets rd-
och vitkindade barnansikten. Och liksom om han knde, att hans dliga art
icke skulle lngre ner i vrlden, planterar han trd p marken, och nr
han kommer till en bondgrd fr att sy, medfr han i vstfickan ngra
frn, som han i smyg stoppar i jorden, eller, nr rstiden r inne, ngra
ympkvistar, som han sticker emellan bark och trd. Och hans frn gro, och
hans gon vxa ut, och nr ingen br hans namn mer, s skall hans namn i
lnga tider uttalas, nr andras barnbarn sitta under farfars ppeltrd
och hra historien om hur det granna och goda undret kom dit p den nakna
hllen, och det lngt efter sen hans rockar och byxor blivit trasmattor
eller filtskor.

Nu, i mars mnad, hade han sytt hos trdgrdsmstarn p Sandemar, och han
hade sett underverk i drivbnkarna, och hrt om ett slags runda gula
gurkor, som man fick en krona fr p Dalar Societet. Och s hade han
ftt hem krnor, lagt dem i en lngrevslda med jord och stllt i
fnstret. Efter fjorton dar sg han som en vit fingerknoge peka opp ur
mullen och strax efter breda ut sig och lgga som tv vingar ttt utt
jorden som en trollslnda. S kom aprilsolen, och d skto de fart,
pinade fram en grn karda, rullade ut sig och brjade krypa. D np han
ver tredje bladet som trdgrdsmstarn lrt honom, och d skto de
sidoskott, som han np igen p samma stt, s att nr maj gick ut, var
det i sista laget att stta dem i bnk. Men det var inte det lttaste att
f varmt under, och en dag gick t fr att komma till Dalar efter en
lda stallstr. S bddade han utmed bergvggen, dr solen brassade p;
ramade in bdden med brdlappar, men se det blev bara en tunn, tunn bnk
och han fick ska rd fr att ka den. Hboss, sopor, halm mste han ta
till, och p sistone vart det en bnk sdan han var. Och i den satte han
plantorna med jordklump. Lade s innanfnsterna p, och det blev vxa av.
Men jrnntterna kommo, och han mste tcka; tckte med mattstumpar och
granns. I fjorton dagar knallade det och vxte i bnken, men vid
midsommar tog det av och stannade. Stallstrt var utbrunnet, och han
fick inte tid att skaffa mer. S kom stora hettan i juli, och nu skt det
p igen och blev blom. Frst tunna hanblommor och s knubbiga honblommor
med en liten grn rta i botten. Han luftade och han spritade, skuggade
nr solen brnde och stngde nr det mulnade. Blev det s fjorton
regndagar utan sol, och hela maskineriet stod stilla igen. Nu vattnade
han med varmt vatten och bddade runt med halm och lagrdsstr, och nr
augusti brt in med rtmnadshetta, s bergvggen var som en bakugn, d
knallade det igen, rterna svllde ut till gsgg och fick rfflor med
ludet emellan. tta stycken hade han nu s stora som nvar, och de
brjade redan lukta svagt, s att han lade tegelflis under dem. Det var
en hel historia med de melonerna, och bara solen hll sig framme, s
skulle han ha dem i hand om en vecka.

Drfr satt han nu p sitt bord och hll utkik p drivbnken, som om han
bevakade solstrlarne drborta vid bergvggen, och han var uppriktigt
glad i sitt sinne, fr vinden stod sydlig och det hade inte regnat p
sjusovaredagen.

-- Hr du, Anna, du, ropade han med sin kikhostrst till systern, som
stod i kket och rensade flundror.

-- N, Gustav! svarade Anna, utan att lmna sitt arbete.

-- Jo, ser du, jag hade tnkt som s, att vi skulle ha dansen som om
lrdag, innan folket ger sig ut p strmmingen; vad sger du om det?

Det blev litet tyst frst, s att man hrde flugornas dans kring
lvruskan i taket och fiskknivens raspande i flunderskinnet.

-- Har du rd med det, du? kom Annas svar i frgform.

-- Ja, visst har jag det, och fr resten ska jag sga dig, att nr man
har har en affr som jag, mste man se sina kunder ngon gng, och vad
rd betrffar, s inte r jag s barskrapad. Minst ett par tunnor pplen
kan jag rkna p...

-- De ska ju vara till att kpa vinterfoder...

-- N, s har jag, hr slog det kluck fr skrddarn, som om det fastnat i
halsen, s har jag mina meloner.

-- Asch; lt oss se dina meloner frst!

-- Se! Kan du inte se dem drute! Om tre dar  de frdiga, och d har jag
mina tta kronor; det r brnnvinet!

-- Vnta d tills melonerna bli frdiga tminstone.

-- Ja, si det kan jag inte, fr d r det fr sent fr strmmingen, vet
ja!

Anna svarte inte mer, fr hon ville inte vara med om alltsammans, bde
drfr att hon tyckte det var brkigt att riva opp stugan, och fr att
hon visste Gustav skulle supa sig full.

Men nu var det skrddarns svaghet att en gng om ret se folk hos sig,
och flickor i synnerhet. Fastn han inte kunde dansa, d han till p
kpet var lghalt, s han gick mellan tv kryckor, hade han en synnerlig
frnjelse av att se ungdomen roa sig, och var alltid med p alla danser,
dr han hoppade omkring och klappade flickorna med knogarne av sin lnga
magra hand, och, ansedd som en gammal farbror, oaktat sina trettiotv
r, fick han ta sig sm friheter, som ingen rknade s noga p. Nr han
nu kastade fram sitt frslag fr systern, som satt hrute och hushllade
fr honom, var det inte ngot phitt i hast, utan en lnge ruvad id, som
tit sig fast i hans huvud och som skulle g igenom.

Systern, som var fem r ldre, hade nog makten i huset, men nr det
gllde p riktigt, s var skrddarn envis som synden; och om det ocks
skulle grlas i tta dar, s tog han sig igenom.

Utan att drfr avvakta vidare rdslag stter han sig i bt fljande
morgon och seglar omkring att bjuda, varp han styr ner till Dalar att
kpa brnnvin och svagdricka. Full kom han hem, men ndock innan
solnedgngen, och krypande p marken lade han fnsterna p bnken utan
att sl snder en ruta. Och som det hotade bli kallt travade han p
mattorna, och nu, dubbelt rdd om sin skatt, som skulle betala kalaset,
tog han tcket ur sngen och lade ovanp alltsammans.

Dagen drp rustade Anna och Gustav till dansen. Frst slogs slagbordet
igen och stlldes ut p grden; drp sopades och skurades, fejades och
lvades. Och nr det led p eftermiddagen, gjorde syskonen toalett, varp
flickorna p Mrtn anlnde fr att hjlpa med kaffekokningen.

S mot aftonen i femtaget kommo de frmmande. Bt efter bt lovade och
fllde segel i hamnmunnen, rodde opp till bryggan, dr skrddarn stod
oppstrckt och tog emot, skakade hand och sade en rolighet t var en som
han hjlpte i land, klappade flickorna under hakan och fick dem att
rodna.

Nr kaffet var drucket p grdsplanen, frde vrden sina gster ut i
trdgrden att skda och beundra. Flickorna fingo ett pple, som
skrddarn sjlv skulle stoppa i fickan p dem; t gubbarne stack han en
ympkvist eller ett frhus, som de skulle ha hem. Och s skulle de
stirra p sammetsrosor och lejongap, astrar och dahlier, som vxte i
stora bunkar utmed grnsakssngarne. Flickorna skulle naturligtvis nypa i
lavendeln och rosmarin, s det luktade gott om dem, och skrddarn mste
sjlv sticka rtkvasten i kldningslivet. Men pojkarne kunde inte hlla
fingerna i styr, utan ville snyta pplen, varfr trdgrdsmstaren fann
frmnligare att sl ner ngra surkartar t dem, hellre n de skulle
lnsa hans unga trd, som buro frsta ret. Och sist beskdades
underverket, melonbnken.

-- Tre dar till, och det r tta kronor i nven! skroderade skrddarn.
Lukta p dom, pojkar! H? Nu ta vi en sup p det!

Och s gick man in i stugan och brjade dansen med ett lag stora supar
vid dragharmonikans orgeltoner. Som en skata syntes skrddarn skutta
mellan paren och bjuda till supning och dans. n var han vid spisen och
motade opp ngra sittande par, n var han vid bordet och fick gubbarne
att supa.

-- Inte s hftigt, ser du, natten r lng, och man vet inte vad som kan
hnda! varnade de gamle.

Men skrddarn var alldeles vill. Och hur det var, s slog grdagsruset
opp, kpparne brjade vingla och den lilla mannen sg vingskjuten ut.
Trnade mot drrposter, knuffade de dansande och fick armbgar i brstet.
Blev ledsen och satte sig i en vr; rullade gonen, som om han sett
jordklotet g runt, och sjnk slutligen ihop med kpparne saxade framfr
sig som en positivbock.

Solen lyste nnu p himlen nr vrden i en sista ingivelse ntrade
vindstrappan och kom opp p rnnet, dr het lg. Dr tycktes med ens
grdagens trtthet och rus verfalla krymplingen, s att han frlorade
medvetandet och drunknade i ett hav av vllukter frn det torra
blomsterht, medan en hel ruska rda solstrlar lg ver ansiktet.

Nr han terfick frnimmelser nsta gng, hrde hans ra som om han lg
inne i ett kvarnverk; stugan darrade och knakade och basarne i
dragklaveret lto som nr man str p kyrkbacken. Men det var mrkt nu
och s upphrde rat att hra, gonen slcktes och han trodde han
svimmade.

-- Hr r jag! hrde han sig svara i smnen, p ngot rop efter
skrddarn, s hgljutt att han vaknade om en obestmd tidrymd, som kunde
varit ett r eller en halvtimme, och s blev det svart och tyst igen.

Nsta gng han frnam ngot, gjorde det rysligt ont i huvet, och bakom en
bjlke viskade ngon, som hade klackjrn p sig.

Drp drmde han, att han var mjl och siktades i en kvarn, dr ett
kugghjul skakade sikten s det gjorde ont, och mjlnardrngarne skreko,
medan orgeln spelte ini kyrkan, och ibland regnade det nedanfr i
knutarne, och s rasslade det i trd och buskar, knckte i ris och
brten, smattrade p jorden. Och skrddaren lg och led, led i huvet dr
det kndes som om han glmt bort ngot, som han borde kommit ihg,
ngonting viktigt och angelget, men som han inte kunde komma p. S
slog han bort det och d blev det bttre en stund; men s kom det igen
och d frs han i kroppen, men var alldeles het i huvet.

Det hade nu blivit tyst drunder i kvarnen, och nr han tittade opp i
taket, sg han ljusgr snren med sm stjrnor p, som gjorde ont att se
t; tuppen gol och msarne ojade sig oppe i luften ngonstans. Han
vaknade.

Det var morgon, han hade varit full, och -- han hade glmt att tcka
melonerna. Som en pil var han uppe, kravlade sig ner fr trappan, sg en
frdelsens styggelse i kket och skuttade ut i trdgrden; tog tre
alnars sprng mellan kpparne; knde att det var bitande kallt, sg vitt
p marken, som frasade om ftterna, och s -- dr lgo de, dda.
Stjlkarne snodda som rep, bladen slappa som kldeslappar, gra, livlsa,
och fruktskaften sgo ut som om de varit brnda. I ett enda smrtsamt
gonblick rk fyra mnaders arbete frbi den rusiges ga: Dalarrodden p
tre mil efter stallstr, bnklggningen, utplanteringen, vattningen och
luftningen, tckningen om ntterna, allt pyssel och knp frlorat p en
frostnatt.

Skrddarn slog benen under sig och satte sig p bnkldan; och barhuvad
som han var med luggen ner i de rdsprngda gonen, lt han huvet falla
mot brstet och grt; grt s frfrligt, om av brnnvin eller sorg eller
bda delarne, visste inte Anna, som kom tillstdes:

-- Du har ftt fr dansa, du! sade hon.

-- Jag ska aldrig supa mer! snyftade Gustav. Aldrig -- supa -- mer!

-- S sger du var gng, du har varit full. Men hll ord en gng.

Anna plockade hboss ur hret p brodern, medan trarne fortforo att
rinna utfr dennes randiga kinder, som legat mot hbanden.

-- Och s skulle du se, hur de gjort i din trdgrd!

Skrddarn for opp som om han hrt blgetingen, och skuttade ver
ngslappen in i tppan.

-- N, Gud sig annda!

Det var allt vad han fick fram, d han sg sin unga rosenhger avplockad
och nsta rs fruktsporrar avslagna.

-- Kss -- i -- Jissi -- namn! Sna ena rackare! -- Och si p fan, hr
har han krkts i stickelbrsbusken! Nej, en sn tusan!

-- Kom in i kket, ska du si hur di spytt som kattor! Jo, nog har du haft
roligt fr dina pengar!

Skrddarn stod och stirrade p stickelbrsbusken, som om han skt nyckeln
till en gta, och ett leende rann upp, motstrvigt till brja med, men
snart klyvande hela det triga fula anletet, och med handen p knet
utbristande i den tillfredsstllda hmndens frnjda skratt:

-- Tror nn mnniska de haft frstnd att skala gurkan.

Skrattet slocknade, och ett nytt anfall av raseri satte den lilla
slankiga figuren i skuttande rrelse t sngarne p andra sidan gngen.

-- Gud frlte mina synder ha de inte varit och trampat i rtsngen! Si
bara! -- Si bara! -- Ja, men det r vdligt!

Anna tog brodrens arm och ledde honom in i stugan. Dr sg fasligt ut.
Golvet oppslitet av de dansandes skodon, nersmackat med snusloskor,
pipaska, svavelstickor; runt ikring p fnsterposterna stodo urdruckna
glas och i spisen lgo de tv ankarena, som innehllit brnnvinet och
svagdrickat.

Skrddarn kastade en blick p uselheten, skakade p huvet, och riste p
brnnvinsankaren.

-- Inte en droppe kvar? Anna?

-- Nej, och vl r det! Men nu, Gustav, fr du sitta vid och sy i tta
dar, fr att f in vad de andra supit opp i natt.

-- S fr jag vl det d! -- Men tror du, att de hade roligt i alla fall?
frgade skrddarn med ett sista hopp om att ha ftt ngon valuta fr sina
pengar.

-- Nog hade de roligt, svarte Anna, men du, som inte fick ngot med?

-- Ge mig en sup, Anna, fr jag vet du har gmt undan i skpet, s talar
vi inte om den saken mer!

Nr skrddarn ftt en redig, gick han ner till bryggan och tvtta sig.
Och en timme efter satt han p bordet och sydde, under det hmplingen
visslade fr honom.

Och mitt under huvudvrken, nr de onda tankarne kommo och gingo, mste
han avbryta sig sjlv och frga Anna:

-- Tror du de hade roligt i alla fall?

Och nr Anna svarat ja fr tredje gngen, avslutade skrddarn sina
trstegrunder fr sig sjlv:

-- N, s var det roligt i alla fall!




Uppsyningsman.


Han for med sin jakt som den flygande hollndarn utan att komma i ro;
han for mellan Furusund och Landsort, mellan Landsort och Furusund, och
s hade han farit i femton r och skulle fara, tills han inte kunde hlla
i ett storskot mera, och sonen vuxit upp att fortstta frden. Hans far
hade seglat i trettio r, men det var i den goda tiden, d skyddstullar
framkallade smugglare, och gubben hade gjort sista beslaget i Stockholms
skrgrd, som p en natt inbragte honom tio tusen kronor, varfr han kpt
sig en grd och satt sig i ro.

Detta ventyr levde som en saga, och hade lockat sonen in p den eljes
ngot enformiga banan att segla, segla utan ml, segla fram och ter,
fljande vindens styrka och riktning, liggande stilla, nr det inte
blste, och masande framt i krokar och bukter, nr det blste opp, sak
samma varthn, bara han hll sig inom distriktet och infann sig p Dalar
tullkammare den sista i mnaden fr att kvittera sin ln.

Och man sg honom verallt, och nr man inte vntade honom. Voro
fiskarena ute med nt och det var gott vder, kunde de se
uppsyningsmannens stormklyvare sticka fram om en udde som en kolossal
nsa den dr vdrade efter beslag; gick man p land, kunde man f se den
lsupsfrgade masten sticka opp ver talltopparne, eller den rundgattade
aktern slinka undan i albuskarne; gingo flickorna ut p n att mjlka och
sgo en tretungad flagg med krnt T p gaffeln skjuta fram om en
bergknalle, s visste de att det var uppsyningsman; och kommo gubbarne en
morgon tidigt ner till sumpkistan, s kunde jakten ligga dr och rka ur
kabysspipan, och d visste man att det vankades ngot. Fr i samma stund
sjstvlarne hrdes mot strandens stenar, stack uppsyningsmannens
utblsta ansikte upp ur kajutan och efter ngra hlsningsord om vder-
och vindfrhllanden, anmodades de tillstdeskommande g ombord, och
snart sutto de p britsarne  mse sidor om byrklaffen och hade supar
framfr sig.

De frsta fem ren hade uppsyningsmannen seglat sitt distrikt, full av
hnfrelse och med frhoppningar att de tmligen hga tullsatserna skulle
locka ngra fretagsamma sjlar till smuggleriaffrer, men s kom den
vlsignade frihandeln med Gripenstedt och d blev det dliga tider.

-- Varfr smugglar ni inte, era djvlar! hrdes uppsyningsmannen frebr
sina fiskare vid klaffen i kajutan.

-- Det lnar sig inte!

-- Lnar det inte?

Och uppsyningsman tog fram tulltaxan och lste hgt fr andktiga
hrare. Men det var verkligen ingen lockande affr, ty den hgsta satsen
var p vanilj med sextio re sklpundet, och p den artikeln var
frbrukningen alldeles fr liten.

Hnfrelsen lade sig p sjtte ret, men hoppet levde n; dock mste det
d och d eldas opp med en sup, som snart blev flera supar. Och nr han
d gick till segels och krp fram mellan de sista grynnorna, som han
kunde utantill, d sg han i andanom franska skonare komma med guldur,
engelska briggar, som luktade vanilj, hollndska koggar med kryddarnes
muskotntter och kardemummor, ryska skonare med karavante. Men nr han s
slppte landknning fr att g ut och preja det hgrande lyckoskeppet,
och tvingat det att hissa flagg, upplste sig drmmen i en norsk bark,
som kom med stenkol frn England.

Vrre var att drmmen om tiotusen kronor i en bergskreva smningom antog
fasta former av kontant tillgng, som skulle frr eller senare utfalla,
s skert, att uppsyningsmannen brjade ta frskott p dem. Och som
opiitaren mste han hlla ruset vid liv, eljes skulle den fatala
verkligheten sl ner honom. Men ruset kostade, och det blev skuld.
Skulden alstrade obehagliga frnimmelser, och dessa mste jagas bort med
nytt rus, som alstrade bakrus med olust, som mste vrdas, fr att icke
ge missmod, och s blev han supare.

Snart upphrde brnnvinet att framkalla de vackra synerna, och med dem
hoppet om de tiotusen kronorna.

S gick han och gifte sig och fick barn. D blev det att skaffa mat, och
nu kastade sig hans diktan och traktan p jakt och fiske, och alla tankar
p det stora beslaget nttes bort. Stta ett nt hr, knipa sig en fgel
dr, det var nu hela hans livs ml, och distriktet blev frvandlat till
lika mnga jaktplatser och fiskstllen, som det frut varit inbillade
gmstllen fr smugglare. Och varje utgrd blev en station, dr han tog
en sup och bjd p en sup, och alltid hade han korn p sltterlet, nr
det hlls, och nr en bt skulle av stapeln, visste han lngt frut. Och
vlkommen var han alltid vart han kom; dels drfr, att han hade blanka
knappar i rocken och rand p mssan, dels drfr, att han hade nyheter,
utrttade sm render, var s bra att skicka hlsningar och dylikt med.
Reda p sig hade han ocks; visste frst av alla, nr ejdern strckte,
nr strmmingen gick till, och nr fyrarne skulle slckas; kunnig i
mngahanda, visste han hjlpa med affrer och kontrakt, kunde lgga sista
hand vid en bt, skra till ett segel, borra om en bsspipa; och s kunde
han spela fiol ocks, s att han alltid var vlkommen, dr det var
ungdom, som ville dansa.

Hans liv artade sig drfr till en lng festresa, och minst roligt hade
han de f stunder han skulle vara hemma. Dr var bara gnatigt och
brkigt, och dr ville man ha pengar, som inte fanns, fast han gav ifrn
sig mest hela sin ln p hundra kronor i mnaden. Och sp han opp femton
kronor i mnaden efter ett halvstop om dagen, s fdde han sig i stllet
sjlv och drog ofta hem mnget pund fisk eller en knippa fgel.

S kommo de mrka dagarne. Vnskapen blev skral, nr skulderna icke
betalades, och frn kld var inte lngt till ord. Och s blev dr en
station mindre. Som grannarne emellertid i regel voro osams och hemliga
avundsmn, levde uppsyningsmannen en tid p att gra allianser med ovns
ovnner; men nr dessa kommo ihop och slto fred, fll den dubbla
fiendskapen p upphovsmannen.

Och nu fick han flacka och fara sin enformiga kurs utan att ta i land.
Satte han ett nt i en vik, kom garen och motade dn honom; skt han en
fgel kring inre kobbarne fick han heta tjuvskytt.

I sin ensamhet slog han lag med sina tv btsmn, men d tog respekten
slut och det blev klagoml, att han sp med sitt folk. Han lnade ven
pengar av dem, och nr betalningen uteblev, blevo de ra mot honom,
inkrktade p hans kommando och fingo honom slutligen under sig
fullstndigt, s att de seglade sina renden vart de ville och
uppsyningsmannen fljde med.

Ibland, nr han lg fr lnge stilla, kom kontrollren och drev upp
honom.

-- Segla bara!

-- Vart?

-- Vart fan som helst, bara det blir seglat!

S drevs han upp, mste hissa p och segla, utan ml, utan hopp att komma
i hamn.

En dag, tio r hade han d seglat, fick han ett telegram i Sandhamn, att
hans hustru lg ddssjuk och att han mste hem. Men vinden lg emot och
det var lngt ner till Landsort, s att nr han efter ett dygns kryssning
kom hem, var han nkling.

Inte hade han haft mycken gldje av ktenskapet, d han bara var hemma
tv gnger i mnaden, men det var nd ett hem, dr han kunde knna fast
mark under ftterna, dr han kunde sitta vid brasan och ta ett ml lagad
mat.

Efter begravningen blev det utmtning och varenda pinne togs bort till
auktionen.

Nu hade han icke en flck mer p fasta marken att kalla sitt hem, och han
bodde p jakten ret om. Jakten, en gammal kosterbt, brjade lida av
tidens, vindens och vattnets verkan och fick ett mrkt och medtaget
utseende.

Storseglet hade lapp, masten var oljemlad brun, och kajutan var struken
smutsgul som sjukhussngarne. Frr hade hustrun satt vita gardinkappor en
gng i kvartalet fr fnstergluggarne, men nu stirrade de nakna mrka
hlen s svarta ut. Tackel och stende gods var sotat av regnet, och
skrovet var tungt, murket och seglade illa.

Det r alldeles tyst ombord, sedan uppsyningsman upphrt att tala med
sina karlar, utom vid manver; och nr en lustjakt kommer en klar
sommardag utanfr inre skrgrden och ser den svarta riggen p det
klumpiga skrovet, som tyckes knega fram av lderdomstrtthet, frga de
sjungande och skrattande passagerarne, som ro ute fr frsta gngen, vad
det dr r fr en likkista.

-- Det r flygande hollndarn! svarar den unge grosshandlarn, som str
till rors i en blrandig engelsk sticktrja.

Och nr spkskeppet glider frbi, numera alltid frbi, en liten rd stuga
med vita fnsterfoder under ngra ppeltrn p en bergknalle, och den
tyste rorsmannen ser en midsommarstng och ungdom som dansar, d lter
han hissa p topp och stormklyvare och lgger av ut till sjs, dr han
endast ser luft och vatten. Och nr han ftt en btsman till roret, tar
han sin fiol och spelar fr msar och sklar, som lockade av de ovanliga
tonerna skrika och bla var efter sin art, och trda dans kring det mrka
skeppet och dess dystra spelman.

Det r inte ngot mrkvrdigt han spelar likvl, bara gamla dansar och
marscher de spelade i hans ungdom, nr han sg glada ansikten och han
sattes i hgstet. Och han ser icke alls mrkvrdig eller romantisk ut
sjlv. En liten torr handelsbetjnt frn landet med benen krokiga av att
st till rors, tunna gallrade polisonger, blekt och magert ansikte, och
alls ingen sjmanstyp, som flickorna tnka sig en jaktljtnant!

Nr november kommer med storm och sn, d blir den gamla jakten som en
murken ek, nr den lvas. Sjarnes stnk klda tgverket med kanderade
iskristaller som en glaskrona, snn lgger sig som innanfnsters vadd p
salning, gaffel och bom, och det svarta skrovet, nda ver dcket, r
verdraget med blnande is. Stiger d den svarta molnvggen med de
kopparrda kanterna ver zenit och luften blir mrk som en skymning av
sntjockan, d fr sjlva den lilla torra mannen vid roret ett drag av
storhet och kraft, dr han str i sin frskinnspls och sin
sklskinnsmssa, vit av sn, och hans magra hand instucken i blgvanten
ser ut som om den rdde p vinden, nr den halar det knastrande
styvfrusna skotet, och den andra handen med rorkulten pressar jakten
genom mrkgrna sjar, ridande upp ver isblock, som den trycker under
sig och som rasslande skrapa mot klen fr att komma upp akter om roret,
som lyfts p sina hakar och faller ner med en duns, skakande riggen s
att isbarkar hagla p dck.

D lever uppsyningsmannen ngra timmar, nr hans krafter tagas i ansprk
i en kamp -- fr vad? Fr kampen! Men nr han kommer in till fyren, och
mstarn tar emot honom med en kopp kaffe och brnnvin, s tycker han det
roligt att det r verstndet:

-- Det var ett hundvder! r allt vad han kan sga om saken, ty han har
upphrt reflektera ver det ndamlslsa i den lnga frden, som nd tar
slut, nr han tar slut.

Och nr han vrmt sig i lotsstugan och sovit p en lave, gr han ut och
ser p luften:

-- Jag tror vi seglar igen! sger han t btsmnnen.

Och s segla de igen!




Flickornas krlek.


Detta var ett mycket kinkigt kapitel, och inte s gott att hlla ngon
reda p, just drfr att det lg i alla parternas intresse att dri hlls
s litet reda som mjligt. Bondens dttrar, eller flickorna, som bodde
hemma hos frldrarne, bevakades tmligen, ty med deras livsfrukt hngde
arv och nerstamning av slkten samman, men med de andra, som icke gde
namn eller jord, hlls det icke s noga. Gossar och flickor av den
tjnande klassen sovo i kket, och s snart ett tycke uppsttt, ingicks
sngelag i s blygsam form som omstndigheterna tillto. Husbonden och
matmodren knde alltid frhllandet, men varken kunde eller ville hindra
det, och som det betraktades som ett slags frlovning, hlls det i en
viss helgd. Man sg det, men man talade icke om det. Gossen som ingtt
frbindelsen hade ven en knsla av ansvar och var beredd att i hndelse
av fljder, eller att det blev p tok, som det kallades, iklda sig
ansvaret genom att ta hand om barnet eller gifta sig. Det senare var det
vanliga, men drfr fordrade han ven trohet av sin flicka, att i
hndelse av risk hon skulle veta att han var den skyldige, och denna
fordran p trohet hade s ingtt i frestllningarne, att den flicka,
som hade flera gossar p en gng, kallades, ensam hon, fr hora, och
betraktades som en hynda, vilken frlorat instinkten fr sin nerstamning.
De fria frbindelserna voro slunda ett slags fattigmans ktenskap, ej
blott till lust, eller lek, och tnjto drfr allmn aktning.

Ibland dremot, nr flickorna togo den allvarliga saken skmtsamt eller
lttsinnigt, uppstod krngel, och rtt fiffiga flickor skaffade sig fr
hndelse av fara i mnggiftet en s kallad ansvaring. Till denna roll
utsago de alltid ngon vlmende bondeson eller herreman, att kunna f
till barnafader, om det blev tvist, och nr dylika ml kommo fr tinget,
kunde vittnesml lmna de mest ovntade upplysningar om saker som trotts
vara eviga hemligheter.

I regel kunde man dock se att klassknslan satt djupast; och att det kta
allvarliga tycket mest uppstod och rotades inom dem av samma klass.
Slunda, om en piga hade frbindelse med bondens son, och inga utsikter
till gifte slunda funnos, blev hon otrogen tillsammans med drngen,
vilken hon lskade, likasom i staden herr ljtnantens lskarinna p rum
alltid bedrar honom med bodbetjnten och icke med kaptenen. Man skall
drfr icke tro att krlekens fruktansvrda lekar spelades av utan drag
av den storhet, som en lsslppt naturmakt ger, och att den allvarsamma
akten av slktdriftens val och kamp gick sin gng s alldeles utan sorg
och ve. Tvrtom! Krlekssjuka och hjrtesorg fanns dr ocks, under
kanske enklare former, men ofta rrande i sin enkelhet, och mngen lek
slutades med dden, antingen gossens, flickans, eller barnets. Blandades
d in de gifta folken -- d blev det historier, som stundom togo blodrd
frg, och d brusto hjrtan och brtos band, och en enda illa verlagd
handling kunde spinna ut sina fljder ver flera slkters liv, g ner i
avkomlingarnes som ett tragiskt de, av vilket de oskyldige ledo en
opersonlig frfljelse.

                  *       *       *       *       *

Mari var i tjnst hos uppsyningsmannen, som var ett str vassare n vara
hos bonden. Hon var ntt, hade ett blekt ansikte, blont hr och tv rader
mjlkvita tnder, som voro jmnare n man brukar finna hos de undre
klasserna. Det fanns finare linjer i hennes kropp n hos de andra
pigorna, och fastn uppfdd i skrgrden var hon tagen frn rodd och
fiske till huspiga. Jmfrd med de andra kamraterna sg hon svag och
sjuklig ut, och, egendomligt nog, var hon p den grunden mycket efterskt
av bondpojkarne. Hon hade ven antagit ett stt av vrdighet, som hll p
avstnd, och ansgs som ns sknhet. Bondsonen hade fstat sig vid henne
och oaktat han var den fulaste och hade simplare figur n drngarne, ja
var rent stygg, hll sig Mari till honom. Om drfr att han var den
rikaste och slunda lovade srja bst fr hennes avkomma, s var ju
hennes moderinstinkt tminstone inte ute p krokvgar.

Om Albin verkligen hade full avsikt att gifta sig med henne, det torde
vl vara svrt att avgra, d sinnesruset s ledigt frfalskar omdmet
och d ett hastigt beslut, under ndrade omstndigheter, s ltt ndras.
Men Mari hade nog hrt ett och annat halvkvdet ord i den riktningen, ty
hon visade sig ej obengen, men strngt hll hon p sin ra, och om ven
deras lek var alla uppenbar, s var det ingen som vgade sga att de hade
ngot mellan sig.

Men Albins frldrar hade ett ont ga till Mari, fr de visste nog att
hon fikade efter grden utan att ge annat igen n ngra barn, och de sgo
nog att Mari var en klok flicka av den sorten, som ville komma sig opp i
vrlden, och det lider inte de som redan ro komna opp, utan de ville ha
ngon, som redan var oppe.

Nr de drfr mrkte att den unga mlaren, som bodde p sommarnje,
brjade sl krokar fr Mari, s logo de i sina sinnen och tnkte att nu
gr hon all vrldenes snda vg, och drmed vore deras Albin fri frn
frestelsen, fr hur han var, men stolt kunde han sgas, och ta till
hustru en som andra kunde peka ut, det gjorde han inte.

Mlaren var en ung man med sknhetssinne, och som nr han suttit i en
mnads celibat, brjade ska ngot kvinnligt freml han kunde dikta om
t sig. Och som han p n saknade hgre utvecklade mttstockar att mta
med fr sommaren, brjade Maris jmfrelsevis fina figur att gra intryck
p honom. Dock behvde han se veckor, innan han kunde med sin fantasi
skrapa ut de ra flckar hennes ofullkomliga gestalt satte i hans ga.
Han dresserade sin syn att ej se hennes ngot grova hnder, sitt ra att
ej frnimma de ibland simpla orden och tonfallen i hennes rst, sitt
luktsinne att ej sttas tillbaka av hennes starka svettlukt, nr hon kom
frn kket. Men det gick att frfalska omdmet under intressets eller
behovets tvingande tryck.

Studenterna, hans kamrater, brukade bjuda in flickorna om aftonen att
dansa, prata, skmta, och det gick i allmnhet oskyldigt av, icke s
mycket av bristande hetta i ungdomsblodet, som mer av den bildades
utvecklade knslor av obehag att skada andra, f andra att lida, och
kanske mest, om vi skulle vara uppriktiga -- av flickornas fruktan fr
frbindelser med stadsherrar, emedan de hade den rvda klasstron att de
hgre bildade voro elakare och knslolsare, vilket enligt de sista
upptckterna tr vara falskt. Populrt talat -- de voro rdda att f barn
och voro inga dygder, och denna hlsosamma fruktan underhlls vid hgsta
temperatur av grdens drngar och sonen i huset, som grna spottade i
andras kl fr att f behlla den. Mjligt r ocks, att bondpojkarne,
som saknade stadsherrarnes tillfllen till i det avseendet ofarliga
njen, voro mera drivna i sjlvbehrskningens svra konst i den punkten.

Emellertid, herrarne valde snart, eller tycktes tminstone ha valt var
sin flicka, p vilken var och en offrade sin artighet, och flickorna
befunno sig snart inne i en ny vrld, dit de aldrig hoppats f titta
annat n genom springan p kksdrren.

Och Axel hade valt Mari eller blivit fredragen av henne. Han var en
hetblodig man med vldsamma passioner, men hans sknhetssinne var ven
bildat fr sjlslig sknhet, och flickans yttre kunde icke locka honom,
frrn han ombildat hennes sjl ngot litet. Det var sledes, vulgrt och
teologiskt talat, en raffinerad frfrare; djupsinnigare och sledes
nrmare sanningen var han en finare natur.

Hoppet om att kunna f upp denna sjl nda till sin, det var han fr klok
att hysa, och drfr hade han heller icke ngra tankar p att binda henne
vid sig till livets slut, om han eljes hade ngra rediga tankar efter en
dags arbete i fantasiens eller den ombildande inbillningens arbete.
Flickan var snll, vnlig, och hade naturlig smak, s att hon snart
passade sitt uppfrande efter vnnens; hrde p honom, frstod kanske
icke s mycket, men lade bort fruktan fr klassfienden.

Mlaren, som kunde av knotiga ointressanta martallar mla ut
stmningsfulla freml belysta av en tnkande hjrnas fosforescerande
ljus, brjade ocks att mla om tjnstepigan och frvandlade henne snart
till en jmlike. De talade minst om sjlva huvudmotivet utan om allt
annat, dock icke gifterml.

En sndagskvll efter att ha dansat och druckit gingo de att spatsera i
skogen och hllo varann om livet. Han fick ocks kyssa henne, men hon var
icke rtt hemma med det, och sg ofta ironiskt leende p honom, nr han
lovtalat hennes fina kinder och hennes vita tnder och tryckte sin eldiga
mun mot hennes fr att liva denna kyliga bild.

Nr de s vandrade och skymningen fallit, fick Axel se en lysmask i en
enbuske. Han tog den upp, lade den p sin hand och sade:

-- Nu lyser jag fr oss!

Skogen var bliven dunkel och masken lyste ej, utan blndade endast gat
med sitt grna sken, s att granarne syntes kolsvarta resa sina stammar
omkring dem, men de knde stigen och kommo fram till strandklipporna.
Dr var det ljusare och fjrden lg ondlig, stilla som en spegel och
skren hngde mellan himmel och jord, under och i en luft av violett med
en rosarand ver sig.

De satte sig p strandklippan och sgo det svarta vattnet under sig
endast krusat av ngra lsgjorda tngblar, som flutit upp.

Halvdagern utraderade allt rtt i flickans ansikte och under det blonda
pannhret lyste de stora gonen, och de bleka kindernas ovaler blevo
ganska nra sknhetstypen sdan mlaren drmt sig. Han satte sig mitt
emot henne, betraktade henne, fll p kn, talade poesiens luftiga ord,
beundrade och bad.

-- Allt utom det sista!

-- Som du ger andra!

-- Vem har sagt det?

-- Det gr ni alla! Och vad ser du hos de andra, som jag skulle sakna!
Erknner du icke mig vara att fredraga, d du ger mig ensam ditt
sllskap! Ser du icke att jag r den som ger dig mest, mest av vnlighet,
mest av nje, mest av deltagande.

Det frstod hon inte.

-- Men jag lskar dig, ser du! Ser du inte det! Men du lskar inte mig,
ty d skulle du ej lta mig lida s.

lska r nu ett ord, vars motsvarande betydelse saknas hos den obildade,
och herr Axels krlek var skert av annan art n unge Albins.

-- Jo, jag hller mycket av honom, men han fr inte gra mig ngot ont.

-- Men de andra!

-- , de andra; vad r det fr andra?

-- Albin?

-- Den!

Axel tiggde och bad, hotade. Lidelsen dunkade i hans huvud s att han
knde sig illa, elden brann, men flickan frblev kall.

-- D kastar jag mig i sjn!

Och utan att avvakta Maris utltande kastar han sig i vattnet med
klderna och simmar ut ett stycke. Nr han inte frnam ngot frtvivlans
skrik frn land, vnder han sig p rygg och tittar sig om.

Dr sitter Mari mycket lugn, fr hon visste nog att herrarne kunde simma
som fiskar, och hon bara skrattar.

Axel hade haft flera motiv till sitt bad; frst ett bestmt behov att f
svalka sig och slcka den frtrande elden, men sedan ocks begret att
genom en bravad stta flickan i brand fr den modigaste och mest
riskerande av tillbedjarne.

Men det lg inte fr den kloka Mari, som bara frebrdde hjlten att han
vtt ner sig.

Ngot annat mste frskas, och han frskte, ledd p rtta strten av en
gryende kunskap om att mnniskohjrtat r ytterst olika hos olika
individer och klasser.

Albin hade sett Maris lek med Axel och dragit sig tillbaka, antingen
bestmd fr att fly eller terkomma med andra syften. Saken var den att
Mari ocks var ofrsiktig i all sin klokhet, och en natt hade hon drjt
sig kvar inne i Axels rum utan att ndock glmma undvika den strsta
faran. Detta hade kommit till bornas knnedom, och Maris dygd ansgs
numera frlorad, men vad som skert var frlorat, det var giftet med
Albin.

En afton strax efter sutto de tu inne i Axels rum och pratade, det vill
sga herr Axel talade och Mari hrde mest p. De hade ett fotografialbum
framfr sig och betraktade portrtt, och bland dem fste sig flickan
huvudsakligen vid sin vns syster. Och hur hon vnde bladen kom hon
alltid tillbaka till henne.

-- En sdan vacker flicka, en sdan vacker flicka, upprepade hon med en
sorg i rsten, som kom Axel att f en aning om den lgre klassens
natursmrta att ej vara den hgre placerade.

-- Men inte s vacker som du, trstade han; och sanningen var att
systerns sknhet endast existerade fr pigans uppfattning av det skna
hos en kvinna, bestende i att klderna sutto vl, hret var vl kammat
och ansiktet uttryckte ngot av hrska.

-- Inte r jag vacker inte, svarade Mari, med full verbevisning om sin
underlgsenhet i den punkten.

-- Du r skn, frskrade Axel, vars undertryckta passion verdrev. Och
om jag finge mla dig, skulle Stockholmarne vandra till utstllningen i
skaror att se dig.

-- S mla mig d! sade Mari, som lystrat till vid ordet Stockholmarne.

-- Men avkldd, och det vill du inte!

-- Jo vars! Det med! Om det ska vara ndigt.

Det blev mla av, men intet vidare. Begrepp om blygsamhet i den meningen,
fanns ej hos en flicka som sovit i samma rum som drngarne, men kyskheten
ssom omedveten omtanke om sin ttelgg, den hade hon i hgre grad n
mnga som icke vilja visa foten.

En natt under sancen knackade det p rutan, som var dold av gardinen.

-- r Mari dr? hrdes uppsyningsmannens fru med yrvaken rst. Att neka
var ej lnt och Axel svarade:

-- Ja hon r hr!

-- Hon ska genast komma in och lgga sig.

Mari gick orolig fr vad som skulle flja, och nsta afton talade hon om,
att frun varit ond fr att hon varit uppe s lnge.

-- Inte fr annat?

-- Nej! Men hon brjade bli gnatig och svr.

-- Du ska flytta och ta plats i stan. Dr har du dubbelt s stor ln och
kan komma i ett gott hus.

-- Inte kan jag f ngon syssla i stan, som inte har ngra bekanta.

-- Det ska jag skaffa dig.

Mari blev drmmande, och pminde frsiktigt nsta kvll om lftet, varp
Emil, studenten, som var nrvarande och som var en _ren_ yngling frn ett
gott hem, upplyste att hans mor just skte en bra flicka frn landet. Och
p Axels uppmaning skrev han samma kvll till modren, och hon som alls
icke misstnkte ngra biavsikter i elakt syfte, d de ju ej funnos,
svarade att hon ville se flickan.

Mari reste sledes in och fick platsen.

S blev det hst och man skiljdes, utan trar och utan krngel.

Nr Mari den 24:e oktober intrdde i sin nya tjnst, hade Axel glmt bort
att hon fanns, sedan han ftt se andra flickor, som tilltalade hans
sknhetssinne mera, och vilkas utveckling bttre passade hans tycke.
Portrttet, som var halvfrdigt, mlade han ver, d han tyckte det var
fult. Men alldenstund Emil vistades i Uppsala hela hstterminen, fick han
intet rende i det hemmet frrn om julen, nr Emil kom hem och blev
bjuden dit en afton.

De hade satt sig ner vid tebordet, nr han frmrker att ngon ser p
honom frn sidan. Han vnder huvudet och knner igen Mari.

-- Nej, se god afton Mari, hlsar han utan att erfara det minsta av lust
eller olust.

-- Visste inte Axel att Mari var hos oss? frgade frun i huset.

-- Jo, men jag hade glmt bort det.

Nr han gick om kvllen och Mari stngde porten, frgade han hur hon hade
det och om hon var njd; och s sa han godnatt.

Hon var totalt utplnad, och nu, nr han sett henne i den nya omgivningen
sg hon ut som pigorna gr mest, kanske mindre bra n flertalet.

Drp gick vintern utan att han sg henne, och s kom sommarn, nr han
for till skren igen.

En dag, nr han pratade vid grdens mor, som nu var nka, kom det p tal
om Mari.

-- N, sa gumman, hon r vl bortkommen nu?

-- Hur s, hon r ju i ett gott hus och har det vl.

-- Och herrn bryr sig inte om henne lngre, sen han frlorat henne.

-- Vad fr slag?

-- Jo, si, inte var det riktigt att g och spela fr en fattig flicka.

-- Spelade jag?

-- Jaja, hon tog sig tankar i alla fall, och vi sa t'na hon skulle se
sig fr.

-- Ja, men jag var inte henne nr!

-- N, det m s vara, sir herrn, men hon trodde att det skulle bli parti
det!

-- Nej, vad sger ni, och aldrig talte jag om sdant.

-- Ja, vad man sger, men Mari tydde liksom p att herrn till och med
talt om lysning.

Lysmasken allts! S dr var det att tala poesi fr sdana!

-- Ja, men sg nu moster, tog herr Axel upp, kan man inte leka eller
spela lite, ni kallar, med en flicka, utan att det ska vara bindande. Hon
spelte ju med era pojkar hr.

-- Ja visst gjorde hon, men sir herrn, herrn sg s allvarsam och
hederlig ut, s hon trodde det var rena allvare.

-- Allts, tror moster, att om jag gtt burdus p, skulle hon ha gett
efter? Tror moster det?

-- Asch, flickorna, vet en vl.

-- Och sg nu, tror moster att hon var i lag med pojkarne p grn hr!

-- Ja, si det kan en inte sga, snt.

Detta var en ovntad upplysning fr herr Axel, och liksom efter en fara
han kommit undan drog han sina andetag. Flickan hade slunda helt kallt
lagt snaran fr honom, och otroligt r ej att om hon, som icke visade
ngot tecken till mhet eller eld, hade bundit honom vid sitt ktt, s
skulle han ha stannat, drfr att han icke kunde annat och drfr att
hans lga var besvarad. Men nu hade hon med kld mottagit hans manliga
hyllning, tagit hans artigheter, hans tjnster, och s weg med honom. N
det sista var det bsta, och nsta gng lovade han sig ta flickorna p
ett annat stt.

I augusti hade bonden dansnje p n och Axel var med. Dr voro bara fula
flickor, som inte lockade honom, och han dansade ej. Nr skymningen
fallit, satte han sig p farstukvisten att rka, vid skenet av
lagrdslyktan, som var uthngd till eklrering.

Ett, tu, tre hrde han glam p backen och ett fruntimmer syntes omgiven
av kamraterna, som ville bjuda upp henne till dans. Han knde
kvinnorsten som bekant, och i nsta gonblick stod Mari framfr honom.

Hon var kldd i hatt och kappa, och sg utspkad ut; hade ftt stt och
fasoner, och efter en kort och glad hlsning avvisade hon herrarnes
inbjudning fr att taga mlarens arm.

-- Jag vill dansa med herr Axel, sa hon.

Och herr Axel dansade med henne, stllde henne vid spiseln och sg p
henne. Hennes kinder voro fylligare, och hade en dlig, rd flammig frg,
hennes frr s vilda hr var sltkammat med pomada och hennes fasta barm
hade givit sig ner i korsetten.

Maria Stuarts-krage hade hon och manschetter, och pojkarna svrmade som
flugor kring henne, medan herr Axel stod dr oberrd vntande f bli
ls.

Och medan han vntade, tnkte han p hur vacker hon var den gngen, nr
hon gick barfota och i lintygsrmarne och bar vattmbaret frn brunnen --
som han alltid sprang ut och hjlpte henne med.

-- Kom s g vi ut, sa Mari och viftade sig med nsduken.

Axel gick med ut p verandan, men visste inte vad han skulle sga; oaktat
mnen sken och det varit hett i stugan.

-- Ska vi g i skogen? frgade Mari och sg p herr Axel.

-- Nej, nu vill inte jag! svarade han. Frra gngen ville inte du! S kan
det vara!

Mari gick in igen och dansade hela afton med samma lugn som om hon burit
vatten eller rensat fisk.

ret drp var hon frlovad med en hederlig skomakargesll, och frsvann
ur historien.

Sex r senare, efter en dans, sutto en morgonkvist p n, ungbonden
Albin, gift, med tv barn, och den bermde mlaren Axel ***, ocks gift,
med tre barn, vid ett glas glgg och pratade. Nr fruarne sgos utom
hrhll, girade samtalet ver t gamla minnen och flickor naturligtvis.

-- Hr nu Albin, minns han Mari, frgade herr Axel, som om nattens vaka
drivit upp gamla intryck.

-- Jo, det gr jag nog!

-- Det var en underlig flicka, inte sant?

Albin sg pltsligen lmsk ut.

-- Ja, dum va hon, fr hade hon inte gtt i lag med herrn, s hade hon
varit min hustru nu!

-- Ah, vad han sger! Han tror att jag var nr henne d?

-- Ja det tror jag vad jag vill!

-- Naturligtvis skulle jag sga det, om det varit s, fr nu behvs det
inte dljas. Men det egendomliga r att det var inte s.

Albin skdade djupt i sin rivals ansikte:

-- Ja, men det var d besynnerligt!

-- Hur s? Var han dr d?

-- Jag, ja! Men jag ville vara allena jag!

-- Det frstr jag, men ville han gifta sig med henne eftert?

-- Eftert?

Det frstod inte Albin, men herr Axel var heller inte angelgen f ngon
frklaring utan blev sittande med den enda tanken som en spik i sin
hjrna:

-- Hon var nr honom, men inte mig!

Och nr han funderat hit och dit ver kvinnans gtfulla natur, steg han
upp liksom befriad vid den tanken att det inte var vidare gtfullt utan
bara var vad man kallar dumhet. Ansatser att kunna berkna en handlings
fljder men brist p frstnd att riktigt genomfra en plan, vilket ju
visade sig, d hon frlorade bda kttstyckena genom att slppa det ena
fr tidigt. Hon var dum bara! Dum!






End of the Project Gutenberg EBook of Skkarlsliv, by August Strindberg

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SKKARLSLIV ***

***** This file should be named 30079-8.txt or 30079-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        https://www.gutenberg.org/3/0/0/7/30079/

Produced by Ronnie Sahlberg, and Project Runeberg for
providing the scans.


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
https://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at https://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit https://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     https://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
