The Project Gutenberg EBook of Carl Wilhelm Scheele ett minnesblad p
hundrade rsdagen af hans dd, by Per Teodor Cleve

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Carl Wilhelm Scheele ett minnesblad p hundrade rsdagen af hans dd

Author: Per Teodor Cleve

Release Date: November 24, 2004 [EBook #14144]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK CARL WILHELM SCHEELE ***




Produced by Miranda van de Heijning and the Online Distributed
Proofreading Team. This file was produced from images generously
made available by the Bibliothque nationale de France (BnF/Gallica)
at http://gallica.bnf.fr.






CARL WILHELM SCHEELE

ETT MINNESBLAD

P

HUNDRADE RSDAGEN AF HANS DD

AF

D:R P.T. CLEVE PROFESSOR VID UPSALA UNIVERSITET.


KPING
M. BARKNS FRLAGSBOKHANDEL (C.A. HERMANSSON)
STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1886.


[Illustration: CARL WILHELM SCHEELE.]




I


Den politiska stormakt, som Sveriges tappre sner, djerfve hrfrare,
vise statsmn och store konungar skapat, slutade sin korta tillvaro.
Lemlstadt och bldande ur djupa sr fostrade vrt land en skara af
store mn, som pltsligt hjde det till en stormakt af annan art, en
stormakt inom vetenskapens och forskningens omrden. Till dem hrde den
nyare naturforskningens fader Linn, den namnkunnige kemikern Bergman,
mineralogen och kemikern Wallerius, fysikern Wilcke, mineralogiens
reformator Cronstedt, fr att ej nmna flere, hvilka alltid skola i
tacksamt minne frvaras, s lnge forskning och vetenskap ras. I detta
diadem af lysande namn, som sprida sin glans fver vrt land, intager
Scheeles en af de mest framstende platserna, ty hans rykte var blott
Linns underlgset.

Scheele var ingen vetenskapens konung, som ordnat det spridda
vetenskapliga materialet till en harmonisk bygnad, han var ingen siare,
som tydde naturens lagar, han var icke skapare af ngon teori, som lyst
och vgledt i forskningens labyrinter; men han hade den snillets
slagruta, som upptcker det frdolda i naturen samt i ljuset framdrager
nya fakta af omtligt inflytande. Han var upptckare som ingen fre och
ingen efter honom. Hvar och en, som knner blott elementen till Scheeles
vetenskap, vet ocks hvilken betydelse sdana upptckter som syrets,
fluorens, klorens, manganens, glycerinets, fr att ej nmna flere,
utfvat p vetenskapens och industriens utveckling.

Hundra r ha frflutit sedan Scheele slutade sin korta och
betydelsefulla lefnad. Hvilken utveckling hafva icke kemien och friga
naturvetenskaper gtt till mtes; till hvilka skrdar ha ej de gamles
utsde mognat! Kemien har ej blott till vrt slgtes gagn frdlat de
skatter jorden gmmer i sitt inre, ej blott skapat nya industrigrenar,
som sysselstta millioners armar, hon har lyftat breda flikar af den
frlt, som hljer naturens, ja till och med det organiska lifvets
verkstad. ran af denna utveckling tillkommer ej uteslutande de nrmast
frflutna hundra ren, utan i vsentlig mn de forskare, Scheele och
hans samtida, hvilka ofrtrutet brto den ouppodlade marken och lade
grunden till den byggnad, som nu r uppfrd. Det r ej mer n en skyldig
grd af tacksamhet, att vr tid hedrar minnet af grundlggarne till vr
tids vetenskap, och d hundra r frflutit sedan en af dem gick hdan,
m denna skrift bra vittne om, hvad Scheele varit och hvad han verkat
fr vetenskapen.




II


Scheele[1] hrstammade frn en gammal tysk och vida spridd slgt. Han
fddes den 9 dec. 1742 i Stralsund, den femte af tolf syskon. Fadern var
kpmannen Joachim Christian Scheele och modern Margaretha Varnecross.

Som barn frrdde Scheele icke de stora anlag, som slumrade inom honom;
han var af ett slutet och stillsamt sinnelag, som gjorde att man ansg
honom trg och enfaldig. Han deltog icke i sina syskons lekar, men hade
sin frnjelse i hvarjehanda smsakers frfrdigande samt berttas hafva
blifvit "mycket glad, nr han hunnit fullborda ngot af sina egna
pfund". Han sattes tidigt i privat skola och erhll vanlig skolbildning
i Stralsunds gymnasium. Redan i unga r vcktes hans hg fr
apotekareyrket genom lkaren Schtte och apotekaren Cornelius, som
umgingos i frldrahemmet och retade gossens nyfikenhet med de kemiska
och farmaceutiska mystiska tecknen, som Scheele berttas hafva med rdt
blck upptecknat i en bok. Fjorton r gammal sattes han i apotekarelra
i Gteborg hos apotekaren Bauch. Snart fick han sina groml i
laboratoriet och knde sig nu p sin rtta plats. En samtida kamrat,
Grnberger, uppmanade honom att studera kemi. Arbeten af Neumann, en
hngifven lrjunge af Stahl, flogistonteoriens grundlggare, uppenbarade
fr honom hans kallelse. P lediga stunder och under nattens tystnad
studerade han med ifver fven Lemerys, Stahls och Kunkels skrifter, i
synnerhet den sistnmdes Laboratorium chymicum och Ars vitraria
experimentalis. Om ntterna och i all hemlighet gjorde han efter de
frsk, hvarom han lst, och vande sig s att med sm och obetydliga
hjelpmedel utfra kemiska experiment. En gng hnde det honom, att en
hans kamrat af okynne blandat knallpulver i pyrofor, hvarmed han
experimenterade. Under natten exploderade alltsammans med en vldsam
knall, som vckte huset och satte det i oro och frskrckelse. De
frebrelser han till fljd hraf drog sig, afskrckte honom icke det
minsta, utan fortsatte han med all flit att genom experiment, lsning
och begrundande ka sina insigter. Hans principal oroades fver hans
rastlsa flit och skref till frldrarne "at han fruktade Carl skulle
genom sin ihrdiga flit gra sig skada; d han studerade halfva ntterna
i bcker, hvilka nnu fr honom voro fr hge och dem Herr Grnberger
gifvit honom".

Efter den sexriga lrotidens slut stannade Scheele ytterligare tvnne
r i Gteborg, hvarefter han fick anstllning i Malm hos apotekaren
Kjellstrm, hvilken hade mycket intresse fr kemiska frsks
anstllande och derfr omfattade Scheele med mycken vlvilja. Han fick
hr tillflle att ytterligare frkofra sig i kemien. Fr strre delen af
sin ln kpte han kemiska bcker, som han grundligt och med eftertanke
studerade. Frn denna tid daterar sig hans bekantskap och vnskap med
den sedermera s bermde mngkunnige Anders Johan Retzius. Under sin
vistelse i Malm utarbetade han sin underskning fver "Sal acetosell",
hvilken, enligt yttranden af Gahn, lr ha ledt till den vigtiga
upptckten af oxalsyra. En hrfver frfattad afhandling inlemnades 1768
till Vetenskapsakademien, men blef icke till trycket befordrad, emedan
Torbern Bergman, till hvilken afhandlingen remitterades, frklarat att
han deri icke funnit ngot nytt. Fga bttre gick det med hans vackra
upptckt af vinsyran, hvilken han ofrbehllsamt anfrtrodde t Retzius.
Denne repeterade frsken och skref den i Vetenskapsakademiens
Handlingar 1770 infrda afhandlingen "frsk med vinsten och dess syra",
hvari han omtalar att Scheele, "en snabb och lrgirug Pharmaci
studiosus", lyckats ur vinsten framstlla en ny, frn alla andra syror
till sina egenskaper skild syra.

Efter trenne rs vistelse i Malm flyttade Scheele 1768 till Stockholm,
der han fick kondition p apoteket Korpen. Vistelsen hr behagade honom
mindre, emedan han icke fick lgga hand vid laboratoriegromlen.
Experimentera mste han, och sysslade derfr i apotekets fnster med
solljusets inflytande p mnen, allt under det han expedierade recepten.
Redan i Stockholm var han knd som en srdeles skicklig kemiker och
frvrfvade sig p grund deraf vnskap af den tidens framstende lkare,
Bck, Schulzenheim, Bergius och Gahn. Genom den sistnmde blef han
sedermera i Upsala bekant och vn med brodern, den utmrkte bergsmannen
och kemisten J.G. Gahn, med hvilken han, sedan han lemnat Upsala, stod i
liflig brefvexling.[2] Han flyttade snart, 1770, frn Stockholm till
Upsala, der han hos apotekaren Lokk p stads- och provincialapoteket
Uplands Vapen fick sig anfrtrodd ledningen af laboratoriearbetena och
derjmte erhll tillstnd att fortstta med sina egna frsk. Den tiden
var den lrde och bermde Torbern Bergman professor i kemi vid Upsala
universitet. En tillfllighet sammanfrde de bgge hvar p sitt stt s
framstende vetenskapsmnnen. Scheeles principal hade mrkt, att om man
lnge hller salpeter smlt vid icke allt fr hg temperatur, erhller
man ett salt, som vid tillsats af ttiksyra utvecklar rda ngor.
Hvarken den skicklige kemikern, bergmstaren Gahn ej heller Bergman
kunde gifva ngon frklaring fver detta, men Scheele knde den rtta
orsaken, eller att salpetern vid upphettning upptager flogiston (d.v.s.
reduceras) och ger ett salt af en ny syra (salpetersyrlighet), som r
svag och derfr utdrifves af ttiksyran. Gahn, som ftt kunskap om denna
frklaring, meddelade den till Bergman, och denne frstod genast till
sitt fulla vrde uppskatta detta prof p ovanliga insigter samt nskade
gra apotekslaborantens bekantskap. Scheele, som  sin sida hade i
minnet det de Bergman beredt hans frsta kemiska afhandling, var icke
synnerligen bjd hrfr, men lt dock fvertala sig af Gahn. S uppstod
nu bekantskap och vnskap mellan dessa s utmrkte och dock s olika
begfvade mn, hvilka p ett lyckligt stt kompletterade hvarandra.
Bergman med blicken fver hela vetenskapens omrde visade Scheele p
uppgifter, som denne, den ovanligt skarpsinnige och skicklige
experimentatorn, visste att gra fruktbringande fr vetenskapen.
Scheele, som ej hade Bergmans omfattande bildning, understlde  sin
sida ofta Bergman sina arbeten till nrmare granskning. Under sin
vistelse i Upsala utfrde Scheele en mngd ytterst vigtiga arbeten och
underskningar, som hastigt gjorde honom till en af den tidens
bermdaste kemister. Man mste frvnas att Scheele, utom sitt yrkes
sktande, kunde medhinna utarbetandet af s mnga och mdosamma
underskningar. Arbete var fr honom en ltt sak, hans frnmsta
bekymmer bestodo, ssom han sjelf i ett bref frklarar, "i nya
phenomeners frklarande". Vetenskapsakademien, som visste att uppskatta
Scheeles rn, kallade honom genom enhlligt val till sin ledamot 1775;
det var den enda yttre utmrkelse, som kom Scheele till del frn
fderneslandet.

Scheele, som i Upsala brjade tnka p sin framtida bergning och nskade
i synnerhet strre frihet och ledighet att mera oberoende fullflja sina
vetenskapliga forskningar och underskningar, skte nu att f fvertaga
sktseln af apoteket i Kping, hvars innehafvare, Pohl, nyligen aflidit
och som egdes af den efterlefvande enkan. Ehuru Scheele icke aflagt
erforderlig examen, beviljade honom dock Collegium medicum, som nogsamt
knde hans skicklighet, rttighet att frest apoteket och att till
lgligt tillflle uppskjuta examen. Kommen till Kping hvilade han sig
icke. "I tren vl tro", skrifver han vid denna tid till en vn, "at jag
nu ftt matsorgen och sledes bjuder Experimental-Chemien en god natt.
Ach nej! denna dla Vetenskap r mitt ga. Hafven tlamod, och J skolen
ter snart hafva ngot nytt t frnimma". Detta lfte hll Scheele.

Han griper sig genast an med att sammanskrifva sin bermda bok om Luft
och Eld, hvartill manuskriptet redan i slutet af oktober 1775 var
frdigt. I detta arbete, som innehller en fast otrolig mngd vigtiga
rn, beskrifver Scheele eldsluften, eller hvad vi nu kalla syregas, och
visar dess betydelse vid frbrnningen och andningsprocessen. Denna
upptckt, som r basen fr hela den nyare kemien, var likvl kort frut,
den 1 aug. 1774, gjord af Priestley, ehuru Scheele icke kunde hafva haft
ngon knnedom derom. Priestley sger sjelf: "Mr Scheeles discovery was
certainly independent of mine, though, I believe, not made quite as
early". (Herr Scheeles upptckt gjordes utan tvifvel oberoende af min,
ehuru som jag tror ej fullt s tidigt.) Han delar sledes med Priestley
ran af syrets upptckande. Bokens tryckning frsenades ansenligt, ty
den blef frst 1877 frdig. Manuskriptet var frst till genomseende hos
Bergman, som frfattade ett fretal dertill; men han br icke skulden,
att det vigtiga arbetet s sent utkom. Den hvilar p bokhandlaren
Svederus. En fljd af att arbetet s sent utkom var, att mnga deri
beskrifna rn redan frut voro knda. Arbetet utkom i tvnne upplagor p
tyska sprket, samt fversattes p engelska, franska och latin. Vid
sidan af detta vetenskapliga arbete strfvade han rastlst att ur skuld
och lgervall resa det af fretrdaren anlagda apoteket. Affren tog upp
sig, men efter ett halft r instlde sig spekulanter p apoteket. Detta
grmde Scheele. "Jag r rtt mjltsjuk", skrifver han, "ty det ser ut
som skulle jag hr icke komma t gra min lycka. Man har, mig ovetande,
afslutat et contract om Apoteket. Mste man d ndvndigt hafva
penningar om man i verlden vill hafva sit brd?" Frn alla hll kommo nu
anbud till honom. Gahn bjd honom till sig, Bergman likas. Linn,
Wargentin, Schulzenheim, Alstrmer m. fl. fverlade och beslto att
erbjuda honom Alingss apotek och der inrtta ett tjenligt laboratorium.
Andra ville draga honom ssom "chemicus regius" till hufvudstaden. Man
erbjd honom att fvertaga direktionen fr ett nytt och stort brnneri.
fven utlandet skte frvrfva sig den bermde svensken. P d'Alemberts
rekommendation kallades han, liksom Bergman kort frut, till Berlin. Han
afbjde dock denna hedrande kallelse s vl som ett anbud frn England
om anstllning med 300  rlig ln. "Jag kan ej mera n ta mig mtt",
skrifver han till en af sina vnner, "och om detta gr an i Kping,
behfver jag icke annorstdes ska det". Till sin bror, som frebrdde
honom att han icke antagit anbudet frn Berlin, skrifver han: "Jag
frundrar mig drfver at du, M.B. vet om det rliga arfvode (1200
Riksd.) som blifvit mig tilbudet frn Berlin. Sant r at sdant skedde
fr tre r sedan. Men som jag p lngt nr ej hunnit s lngt uti
Chemien, som erfordras till en sdan bestllning, har jag med god
fverlggning afslagit detsamma, fvertygad t jag fven i Kping kan
hafva mitt dageliga brd". Helst ville Scheele, om han ej kunde stanna i
Kping, komma ter till Upsala. Blir jag ej i Kping, s kommer jag till
Eder, skref han till Bergman. Borgerskapet i Kping, hvars frtroende
han vunnit och som insg den ra en s bermd man som Scheele sknkte
staden, bestmde i frening med magistraten och landshfdinge-embetet,
att de ingen annan ville hafva till apotekare n Scheele. Privilegium
att anlgga ett nytt apotek beviljades honom och han slt med frra
apoteket den fverenskommelse, att han som rtte egaren till Kpings
apotek tog sig frra apotekets skulder och enkans underhll. Han
arbetade nu med all kraft p apotekets upphjelpande. Genom flit och
omtanke skapade han sig oberoende, till och med vlstnd. Men detta
hindrade honom icke att fullflja sina kemiska forskningar, som gjorde
honom till en fver hela Europa frjdad man. Berlins
naturforskaresllskap invalde honom 1778. Turins vetenskapsakademi
kallade honom 1784, i Gustaf III:s nrvaro, till sin ledamot.

Under vistelsen i Kping slet han sig blott en gng, 1777, ls frn sina
forskningar fr att gra en resa till Stockholm och bevista ett
sammantrde i Vetenskapsakademien, den enda gngen i sitt lif han var
nrvarande i den akademi, i hvars handlingar han tryckte nstan alla
sina skrifter, utom den om Luft och Eld.

Borgman, som d var preses, helsade honom med fljande ord: "Det r en
besynnerlig fgnad fr denna kongl. akademien att se en s arbetande
ledamot intaga ett rum i dess samfund, och fr mig, som vid detta
tillflle hafver den ran att vara ordfrande, r det en frdubblad
frnjelse. Jag har i flere r varit vitne till Eder ofrlikneliga flit,
till Eder synnerliga skicklighet att genom tjenliga experimenter
aftvinga naturen sina hemligheter, och till Edra skarpsinniga slutsatser
af anstlda frsk. Hvad kan d vara naturligare n att den, som
innerligen lskar sin vetenskap, med utmrkt gldje ser Eder intaga ett
hedersstlle, till hvilket frtjenst allena banat Eder vgen". Dagen
frut hade Scheele aflagt uti Collegium medicum apotekare-examen infr
en talrik samling hrare, och erhllit ppen fullmakt att vara
apotekare i Kping. "Mera till betygande af sitt fullkomliga nje och
tillgifvenhet fr Herr Scheele, samt i frhoppning om dess nyttiga
bitrde vid Pharmacopeens frbttrande efter vere facta et probata, n
att dymedelst stadkomma ngon besparing fr Herr Scheele" eftergaf
Kongl. Collegium alla vanliga kostnader och afgifter. D Bergman samma
r nedlade presidiet i akademien satte han i verket en i akademien lnge
nrd nskan att bevilja Scheele en rlig pension af 100 Riksdaler till
uppmuntran och understd vid hans kemiska underskningar, ett understd
som rligen utgick frn akademien nda till Scheeles dd.

Scheele kunde nu motse en lugnare och mindre bekymmersam framtid. Men
nnu i sin bsta lder, mot slutet af 1775, angreps han, som frut
aldrig varit sjuk, af hftvrk och gikt. Det oaktadt fortsatte han sina
forskningar. nnu i februari 1786 inlemnade han sin afhandling om
gallplesyran till Vetenskapsakademien. Samma mnad insjuknade han. Den
21 maj 1786 kl. half 12 afled han i lugn och stillhet. Ddsorsaken
uppgifves hafva varit lungsot. Tv dagar frut hade han satt i verket
sitt lnge tillmnade ktenskap med sin fretrdares enka, som han
derigenom gjorde till laglig egarinna af sin egendom.[3]

I Kpings kyrka uppsattes 1827, p bekostnad af apotekaresocieteten, p
en af pelarne lngst fram i koret ett monument fver den man, som gjort
Kping till en fven i utlandet knd stad.

Kongl. Vetenskapsakademien slog 1790 fver honom en minnespenning, som
p framsidan frestller Scheeles portrtt och p baksidan af bildar
frsket med frbrnning i eldsluft. Inskriptionen lyder: Ingenio stat
sine morte decus. I afskrningen lses: Socio prmatura morte erepto
Reg. Acad. Scient. Stockholmiensis. fven Svenska akademien slog 1827 en
minnespenning fver Scheele, p tsidan med ett portrtt, p frnsidan
med en bild af Isis, frn hvilken Hermes sker lyfta sljan.
Minnespenningen br om-skriften: "Natur sacra orgia movit". Samma r
hll Franzn hans minnelsetal i akademien.

P apotekaren Gottfr. Arbmans initiativ vcktes vid ett apotekaremte i
Stockholm r 1872 ett frslag att insamla medel till en minnesstod fver
Scheele.

Den hittills tecknade summan uppgr till omkring 21,000 kronor.

Scheele beskrifves hafva varit af medelmttig vxt, samt frisk och
kraftig kroppsbyggnad. Ssom en mrkvrdighet berttar Wilcke, att
elektriska experiment aldrig ville lyckas i hans nrvaro. Redbar och
ofrbehllsam frvrfvade han sig aktning och frtroende hos alla, med
hvilka han kom i berring. Hans ansprkslshet var lika stor som hans
anseende berttigadt. Detta visas bst deraf att, d han kallades till
medlem af akademien i Turin, han skref till en vn: "I sanning tror jag
t man hller mig allestdes fr en af de strsta Chemister, och kunde
jag snart nog blifva stolt drfver. Vill man s fortfara lrer jag
snart inbilla mig at i sjelfva verket ga lika mycken erfarenhet och
snille som en Macquer, och Bergman. Men at sga min rtta mening, hade
desse frtjente mn mera insigt i sina fingrar n jag uti hela mit
hufvud."

Scheele var icke akademiskt bildad och saknade en mera omfattande
lrdom, men han hade frn sin tidigare ungdom vant sig att sjelfstndigt
och oberoende af frutfattade meningar tnka och genom experiment prfva
riktigheten af sina slutsatser. Hri ligger till en stor del orsaken att
han kunnat upptcka s mycket, som andra gtt frbi. Hans bokfrrd[4]
var ganska inskrnkt, men han lste dock mycket och gjorde derur
anteckningar. De flesta experiment, hvarom han lst, eftergjorde han och
frskaffade sig s en vidstrckt erfarenhet. "Min plgsed vid Chemiska
uppgifter r", sger han, "att aldrig tro ngon af dem, innan jag, genom
gjorda frsk, prfvat den samma". Sedan han blifvit en bermd och
ryktbar man, fick han af talrika vetenskapsmn sig tillsnda nya
arbeten, hvilka jmte andaktsbcker voro hans kraste lsning. Han var
nmligen en from man. Prosten Ahlstrm, som vid Scheeles jordfstning
hll ett varmt tal fver den bortgngne, sger, att han var en kristen
af kta slaget och beflitade sig mer om att vara det, n att synas.

D denne hans vn frkunnade honom ddens snara ankomst, fattade Scheele
hans hand och sade: "Allsmktige, s r min hjelp s nra fr handen;
Herre hr r jag; pris vare Dig, som stndigt hllit Din hand utstrckt
fver mig, som s underligt frt mig till grafven, huru ofta har mitt
hjerta frgtit sin plikt, sin salighet; men Du aldraheligaste har dock
ej gtt till doms med din tjenare; tag det pris, som min dende tunga
framstapplar; jag r allt fr ringa till den nd och barmhertighet Du
mig bevisat hafver."


FOTNOT:

[1] Uppgifterna i denna lefnadsteckning ro hemtade hufvudsakligen ur
"minnelsetal hllet fr K. Vetenskaps-Akademien d. 14 oct. 1799 af C.G.
Sjsten", hvilket blifvit utarbetadt efter anteckningar och samlingar
gjorda af den bermda fysikern Wilcke.--Fr frigt har jag anlitat:
KOPP, Geschichte der Chemie; SACKLN, Sveriges Apotekare-Historia 1833;
A.E. NORDENSKJLD, "Ett blad ur de svenska naturvetenskapernas historia"
(Framtiden 1877, sid. 79).

[2] En strre samling bref frn Scheele till Gahn, alla p tyska, finnes
nnu i Kongl. Vetenskapsakademiens bibliotek.

[3] Scheele jordades p Kpings kyrkogrd, men hans graf r icke skert
knd. Fr flere r sedan trffades dock till hger utanfr kyrkans sdra
ingng en plt, som tillhrt Scheeles kista.

[4] Enligt Nordenskjld utgjordes hans boksamling, d bouppteckning
skedde, af 12 medicinska och kemiska arbeten, hvartill kommo ngra
andra "svenska, tyska och franska bcker" vrderade till 6 spec. (24
kronor).




III


Under det 18:de rhundradet strfvade naturforskningen att lsslita sig
frn metafysikens ofruktbara spekulationer och insl p den enda, till
mlet ledande vgen, erfarenhetens, experimentets och iakttagelsens.
Srskildta laboratorier fr kemiska arbeten funnos visserligen vid denna
tid,[5] men de flesta framstende kemister utbildades dock d och fven
under brjan af vrt rhundrade p apoteken. Lemeri, Baum, Rouelle
m.fl., t.o.m. Liebig i vrt rhundrade grundlade sina kemiska studier
ssom farmaceuter. Scheele erhll aldrig annat tillflle att sysselstta
sig med kemiska studier och forskningar n det apoteken lemnade. Vi ha
sett huru Scheele flyttade frn det ena apoteket till det andra, nda
till dess han blef bofast i Kping. Frst i denna stad kunde Scheele
tnka p att inreda t sig ett laboratorium. Vid ankomsten till Kping
bodde han i ett rum p gstgifvaregrden och hans frsta laboratorium
utgjordes af en frfallen bod med trasiga fnsterrutor, till hlften
afplankad fr kdon och kerredskap. Hr uppsatte han ngra enkla
ugnar. Sedan Scheele upprttat apoteket ur dess frfall och kommit i en
jmfrelsevis bergad stllning, inredde han ett nytt laboratorium, som
synes hafva varit efter den tidens ansprk ganska vl frsedt,
tminstone om man fr dma efter yttranden af spaniorerna d'Elhujar,
Bergmans lrjungar, som beskte Scheele i Kping.


[Illustration: Scheeles apotek och bostad. Anvndes fortfarande till
apotek.]


[Illustration: Epitaphium i Kpings kyrka.

Uppsatt af Apotekaresocieteten i Stockholm.]


[Illustration: Scheeles apparat fr beredande af syrgas. (Kopia ur "Luft
und Feuer".)]


[Illustration: Qvarlefvor frn Scheeles laboratorium och apotek.]


De apparater Scheele begagnade voro de aldra enklaste; ngra
glaskolfvar, retorter, vanliga buteljer, flaskor och framfr allt, vid
experiment med gaser, oxblsor. Skulle en gas utvecklas, band han en
hopkramad oxblsa med ett snre vid retorthalsen och knt till
ppningen, d blsan var spnd. Nr han ville utveckla kolsyra, insnrde
han ngra bitar krita i bottnen p en oxblsa samt hlde s en utspdd
syra i blsan, hvars mynning hopbands, sedan han frut s noga som
mjligt hopkramat blsan. Bandet mellan kritbitarne och syran borttogs
och gasen utspnde blsan. Nr han skulle framstlla qvfoxidgas,
fuktade han blsan invndigt med olja, fr att blsan icke skulle
angripas under frsket, kastade deri ngra metallbitar, hopkramade
blsan och band dess mynning omkring en liten glasburk med
salpetersyra. Nu nedskakades bitarne i salpetersyran i burken; gasen
utvecklades och spnde ut blsan, som tillknts, nr den blef full med
gas. Skulle nu en gas flyttas ur en blsa till en flaska, fyldes flaskan
med vatten och korkades. Sedan bands blsans mynning ttt fver
flaskans, hvarefter flaskan vndes s, att dess botten kom uppt och
blsan nedt. Scheele fattade nu flaskan med venstra handen, korken
uttogs och fasthlls med den hgra. Vattnet rann ut i blsan, under det
gasen fylde flaskan. Nu insattes korken ter i flaskan, som upp och
nedvnd frvarades i ett krl med vatten. Nr han ville mtta vatten med
en gas, frfor han p nyss beskrifna stt, men s att blott en fjrdedel
af vattnet fick rinna ur flaskan i blsan, hvarp flaskan korkades och
skakades. Sedan togs korken ut, s att en ny mngd gas fick strmma ur
blsan i flaskan. Korken insattes, flaskan skakades, och samma operation
upprepades 2-3 gnger. Under sina experiment med gaser i oxblsor
iakttog Scheele, att brnnbar luft (vtgas) lttare n andra gaser gr
genom blsans vggar, eller, som vi med ett mera modernt uttryck sga,
diffunderar hastigare n andra gaser. I stllet fr glasrr begagnade
han ofta trrr, i hvilka han inpressat gspennor. Scheeles hjelpmedel
voro slunda de simplaste man kan tnka sig; men hvad som brast i
utrustningen, ersattes genom skarp iakttagelsefrmga, ihrdighet och
snille. Under sina arbeten fste Scheele uppmrksamheten vid alla
detaljer och gick grundligt tillvga, s att fga nytt terstod fr
andra, p de omrden han underskt. Han frde icke ordentliga
anteckningar fver sina experiment, men efter hans dd fann man ett
antal lsa papper och illa medfarna sm annotationsbcker,[6] hvari han
p tyska antecknat en mngd dels egna, dels andras frsk. Kongl.
Vetenskapsakademien erhll visserligen af enkan tillstnd att genomlsa
Scheeles efterlemnade papper, men man fann deribland intet spr af ngot
frdigt eller pbrjadt arbete. Scheele brukade nmligen utan koncept
nedskrifva sina afhandlingar, hvilka utmrka sig genom stor precision,
innehllsrikedom och korthet. De ro, som Dumas, den nyligen hdangngne
ryktbare kemikern, sger, "sans modle comme sans imitateurs".

[Illustration: Scheeles kolsyreapparat. Ur "Luft und Feuer".]




FOTNOT:

[5] Enligt Kopp upprttades i 16:de rhundradet af Europas furstar
laboratorier, af allmnheten kallade "guldhus", i hvilka man sysslade
med alkemi. Laboratorier fr kemisk forskning funnos fven vid 17:de
rhundradet i Tyskland, och bekant r, att Carl XI 1685 anlade ett
laboratorium chemicum, som frestods af Urban Hjrne.

[6] I Kongl. Vetenskapsakademiens bibliotek frvaras ett stort antal af
dessa Scheeles anteckningsbcker.




IV


De vetenskapliga arbeten, genom hvilka Scheele brutit nya banor fr den
kemiska forskningen och i s hg grad inverkat p vetenskapens
utveckling, tillhra olika omrden, ssom den allmnna och oorganiska
kemien, den organiska och t.o.m. den fysiologiska kemien. Fr erhllande
af en fversigt af dessa Scheeles arbeten torde vara riktigast att lemna
den kronologiska ordningsfljden  sido och framstlla dem i
systematiskt sammanhang. I afseende p mnets beskaffenhet hafva vi d
att frmst sysselstta oss med Scheeles afhandling om luft och eld,
hvilken p tyska sprket utgafs 1777, men redan tv r frut var i
manuskript frdig.[7]

Detta arbete, som p sin tid vckte ett mycket stort uppseende inom den
vetenskapliga verlden, fversattes 1780 p engelska och 1781 p franska.
Det innehller dels ett utomordentligt vrdefullt material af fakta och
dels teoretiska frklaringar fver frbrnningens, eldens, ljusets och
vrmets natur, hvilka senare dock fr vr tid endast ega ett historiskt
intresse.

Fr att rtt fatta betydelsen af detta Scheeles arbete och fven fr
att finna frklaringen till Scheeles egendomliga sigter om
frbrnningen samt vrmets och ljusets natur, r det ndvndigt att
lemna en kort framstllning af de sigter, som herskade vid tidpunkten
fr framtrdandet af Scheeles arbete.

Oaktadt alla bemdanden under det frflutna rhundradet att stlla den
kemiska forskningen p en af metafysiken oberoende bas, hade man ej
kunnat lsslita sig frn den hfdvunna uppfattningen att gemensamma
egenskaper hos kropparne betingades af nrvaron i dem af gemensamma
"principer". Lran om flogiston, det hypotetiska mne, som man trodde
frekomma i alla brnbara mnen, var den sista lemningen af metafysikens
inflytande p kemien. Den hrstammade i rtt nedstigande led frn den
Aristoteliska lran om de fyra elementen, enligt hvilken lra eld
inginge i alla brnbara mnen, luft i de gasformiga, vatten i de
flytande och jord i de fasta.

Vl hade Boyle redan 1661 uttalat sig emot antagandet att sdana
metafysiska abstraktioner voro verkliga kroppar och fattat betydelsen af
grundmnen i vr tids mening; vl knde man i medlet af 17:de
rhundradet att metaller, som frkalkas (oxideras) i luften, tilltaga i
vigt i stllet fr att frlora ngot, hvilket borde intrffa, om det
brinnande mnet frlorade ngot genom frbrnningen, det m nu ha varit
eld, "svafvel", "fet jord" o.d.--icke desto mindre uppstod 1702 teorien
om flogiston, som egentligen r blott en ny upplaga af Aristoteles' lra
om elden, och denna teori herskade nra ett rhundrade inom kemien.

Scheele trodde fullt och fast p tillvaron af flogiston. Talrika
frsk, fretrdesvis utfrda vid hans underskning fver brunsten,
tycktes gifva vid handen att detta mne utgjorde en bestndsdel af
vrmet, ljuset och vtgasen.

Knnedomen om luften var vid den tiden mycket ofullkomlig. ristoteles'
lra om luften ssom ett element medgaf, d enligt denna en och samma
grundsubstans eller materie inginge i alla element, mjligheten att
antaga frndringen af ett element till ett annat. S trodde Plinius att
moln uppst, genom frttning af luft, och att luft uppstr af vatten.
Paracelsus frestlde sig att luft bestode af eld och vatten. Sdana
sigter som att vatten kunde frvandlas till luft voro vanliga nnu
under senaste hlften af 18:de rhundradet. Ehuruvl man i allmnhet
ansg att luften var ett element, trodde man sig dock bra antaga i
luften tillvaron af olika mnen. S inbillade sig Sylvius (1669) att den
underjordiska elden i nordliga trakter i atmosferen utkastade
salpetersyrengor, under det att sydliga vindar medfrde amoniak. Nr
salpetersyran i luften frenades med amoniaken, uppstod stark kld,
liksom nr man lser salmiak i vatten. Mayow satte samtidigt
salpeterbildningen i samband med en viss bestndsdel i luften "particul
nitro-are", som r verksam vid frbrnningen, metallernas frkalkning
samt andningsprocessen. Han visar att en del af luften r oduglig att
underhlla frbrnningen, men anser att solljuset frmr terbilda de
particul nitro-are, som frbrukats vid frbrnningen. fven Boyle
hade frvissat sig derom, att ngot borttoges ur luften under
frbrnningen. Black visade 1757 att kolsyra uppstr i luften genom
andningsprocessen, och trodde att denna bestod i luftens frvandling
till kolsyra. Den engelska forskningen var, som man af det fregende
finner, p rtta vgen till lsningen af problemet om luften och dess
frhllande till frbrnningen. I andra lnder, i synnerhet i Tyskland,
rdde deremot de besynnerligaste sigter om luftens betydelse och natur.
Boerhave trodde (1732) att kroppsvrmen kom af blodets rifning mot
krlvggarne och att andningen af luft hade till ndaml att afkyla
blodet i lungorna, der det utsattes fr den starkaste friktionen.

Frst under 1770-talet utbildades riktiga sigter om luften genom
forskningar af engelsmannen Priestley, svensken Scheele och fransmannen
Lavoisier.

Redan 1771 hade Priestley funnit att vxterna frmdde gra sdan luft,
som ej kunde andas, nyo duglig fr respirationsprocessen, eller att
luften innehller en bestndsdel, sm underhller lifsprocessen, och att
vxterna kunna af kolsyra bereda denna luftens bestndsdel. Den 1:sta
augusti 1774 framstlde han ur qvicksilfveroxid syrgas i rent tillstnd.
Syrgasens ndvndighet fr frbrnningen och andningen visade Priestley
vl, men han antog att syrgas var luft befriad frn flogiston samt att
luften utgjordes af tvnne gaser, flogisticerad och deflogisticerad
luft. Den flogisticerade luftens natur af en srskild gas visade skotten
Rutherford, 1772, p det stt att han med kalilut borttog kolsyran ur
den luft, hvari djur respirerat. Han fann d, att den terstende luften
var oduglig till frbrnning och andning. Lavoisier visade fre syrets
upptckt, att metallerna vid oxidation upptaga luft och att oxiderna
derigenom vga mer n metallerna (1772). Efter upptckten af syrgasen
uppstlde han sin frbrnningsteori, genom hvilken den kemiska
forskningen intrdde i en ny epok och flogistonteorien strtades (1778
och 1783).

Scheeles underskningar fver luft och eld voro redan 1775 afslutade och
utan tvifvel utfrda utan knnedom om Priestleys kort frut gjorda
upptckter. fven om Scheeles upptckt af syrgasen r ngot senare n
Priestleys, mste man lta Scheele med honom dela ran af denna fr
vetenskapens utveckling epokgrande upptckt.

I sitt arbete om luft och eld visar Scheele genom talrika, lika enkla
som sinrika experiment, att luften sammansttes af tvnne olika gaser,
eldsluft (nu syrgas) och skmd luft (nu qvfgas), af hvilka den frra
utgr 1/3 af luften. Senare underskningar utfrda med ojmfrligt
bttre hjelpmedel ha visat, att syrehalten i luften uppgr till 21
volymprocent.

[Illustration: Scheeles frsk fver flugors respiration. (Kopia ur
"Luft und Feuer".)]

Syrgasen framstlde Scheele p mnga stt, dels genom upphettning af
salpeter, dels af brunsten och svafvelsyra, dels af qvicksilfveroxid,
dels fven af salpetersyra. Han fann att mnen brinna i syrgas med vida
strre liflighet n i vanlig luft, att syrgasen lses lttare n qvfgas
i vatten samt att den r tyngre n qvfgas. Han visar att syrgasen r
oumbrlig fr frbrnningen, fr andningen och fr frns groning. Fr
att dagalgga luftens frndringar genom andningen, respirerade han s
lnge han kunde den i en oxblsa inneslutna luften och fann d att en
ansenlig mngd kolsyra hade bildats. fven satte han flugor i en burk,
bvari han lagt en med honing bestruken papperslapp. Efter ett par dagar
hade flugorna dtt, luftens volym var ofrndrad, men en fjrdedel af
luften hade frvandlats till kolsyra. Samma frsk repeterade han med
rtor, som fingo gro i en instngd volym luft. fven hr frlorade
luften syrgas och vann kolsyregas. Efter 14 dagar hade rtorna upphrt
att vxa; han aflgsnade nu kolsyran med kalkmjlk, blandade den
qvarvarande skmda luften med 1/3 syrgas och fann att rtor nu kunde gro
i denna luft, hvadan sledes syrgasens ndvndighet fr
groningsprocessen var bevisad. I ren syrgas kunde  andra sidan rtorna
icke frms att utvecklas.

Redan under sina fregende frsk med brunsten, fr hvilka jag i det
fljande skall redogra, hade Scheele uti mangansuperoxiden funnit ett
mne, som med begrlighet borttager flogiston ur brnbara mnen (det r,
efter vr tids uttrycksstt, syrstter dem), samt att mangansuperoxiden,
som fr sig r olslig i svafvelsyra, dock genom stark upphettning med
nmda syra ger ett salt af "flogisticerad brunsten" (d.. manganoxidul).
Hraf drog Scheele den slutsatsen, att genom upphettningen af brunsten
med svafvelsyra den frra mste hafva upptagit flogiston; men hvarifrn?
Intet annat terstod n antagandet att vrmet hade lemnat det fr
brunstenens lsning erforderliga flogiston. P samma stt, nr Scheele
destillerade salpeter med svafvelsyra samt fann att retorten vid slutet
af destilleringen fyldes, med rda ngor af "flogisticerad salpetersyra"
(nu undersalpetersyra) samt att dessa ngor innehllo syrgas, slt han
att vrmet, som genomtrngde apparatens vggar, hade lemnat sitt
flogiston till salpetersyran. Syrgasen, som erhlls s vl i frra som
senare experimentet, ansg Scheele vara vrmets andra bestndsdel.
Sledes var vrme en frening af flogiston med eldsluft. Omvndt bestod
frbrnningen i en frening af luftens eldsluft med flogiston i de
mnen, som frbrnnas, hvarigenom vrme alstrades. Vrmet utstrlar
genom vggarne p de krl, i hvilka frbrnningsfrsken utfrdes, och
deraf frminskningen af luftmngden i krl, hvari han brnde vtgas,
fosfor och dylikt.

Men ljuset, som utstrlar vid frbrnningsfenomenen, hvad r det?
Ljuset, svarar Scheele, r fven en frening af eldsluft och flogiston,
men mer rik p flogiston n vrmet. Han skte bevisa detta genom att
lta ljuset inverka p de dla metallernas kalker (oxider). Dessa oxider
blefvo s reducerade, d.v.s. de hade upptagit flogiston ur ljuset. De
olika ljusslagen voro enligt Scheele olika freningar af eldsluft med
flogiston, detta p den grund att han funnit det violetta ljuset hafva
p klorsilfver en kraftigare snderdelande verkan n andra ljusslag. Man
ser hraf, att Scheele upptckt det vigtiga faktum, som ligger till
grund fr fotografien. Den oriktiga tolkning han gaf fenomenet,
frminskar icke i ngon mn vrdet af sjelfva faktum.

Scheeles underskning fver ljuset ledde honom att sysselstta sig med
fosforescerande kroppar. Ssom bekant finnas mnga mnen, som vid slag,
rifning eller upphettning bli sjelflysande. Ett sdant mne r mineralet
flusspat. Efter lindrig upphettning fosforescerar denna stenart, men
icke efter gldgning. Detta beror enligt Scheele derp, att flusspaten
innehller flogiston, som vid upphettningen frenas med vrmet till
ljus. Om ter stenen gldgats, har allt flogiston borttagits, och ljus
kan nu ej uppst. Fr frklaringen af lysandet hos bononisk fosfor,[8]
antar Scheele att detta mne har porer, i hvilka ljuspartiklarne
intrnga, d det utsattes fr solljuset.

Att pyrofor[9] tnder sig i luft, visar Scheele bero p nrvaro af fukt
i luften. I torr luft tndes den icke. Antndningen kommer, som vi nu
veta, deraf att svafvelkalium i fuktig luft hftigt syrstter sig.
Scheele frklarar antndningen p det stt, att alkalit i pyroforen
upptager vatten och afger flogiston, som med eldsluften frenas till
vrme och ljus.

Den mrkvrdiga, explosiva guldfrening, knallguld, som erhlles d en
lsning af guldklorid flles med amoniak, hvilken redan Basilius
Valentinus i 15:de rhundradet lrde bereda och nu fr tiden anvndes
till frgyllning af porslin, blef sedan freml fr Scheeles
underskningar. Bergman hade visat, att detta preparat utgres af
guldkalk och amoniak. Scheele underskte den gas, som vid explosionen
uppstr. Fr att gra explosionen mindre vldsam blandade han
knallguldet med svafvelsyradt kali. Han fann nu att dervid uppstr skmd
luft (qvfgas). Explosionen frklaras slunda: knallguld bestr af
guldkalk och amoniak, hvilken senare bestr af flogiston och skmd luft;
vrmet som trffar knallguldet afger flogiston t guldkalken, hvaraf
uppstr metalliskt guld, under det vrmets eldsluft frbrnner
amoniaken, s att skmd luft uppstr. Hraf var ock visadt, att amoniak
utgres af qvfve och flogiston, eller vte, enr vtgasen enligt
Scheele var tmligen rent flogiston.

Att vissa svafvelfreningar vid tillsats af syror utveckla en
illaluktande gas samt att denna gas r brnbar och svrtar silfver, var
fre Scheeles tid bekant. Scheele drager nu denna "stinkande
svafvelluft" (svafvelvte) inom omrdet fr sina forskningar. Han finner
att man ltt kan erhlla den p det n i dag vanliga sttet, att lsa
svafveljrn i syror. Genom inverkan af klor och salpetersyra uppstod af
gasen svafvel, och nr han erhll samma gas genom att upphetta svafvel i
vtgas, var dermed dess sammansttning bevisad.

Vtgas eller, ssom denna gas fr hundra r sedan kallades, brnbar
luft trodde Scheele utgras af flogiston och vrme; men sedan Lavoisier,
Cavendish och Priestley visat att vatten uppkommer, nr vtgas brinner,
samt att vtgas uppstr, nr man leder vattenngor fver gldande jrn,
ndrade Scheele sina sigter om eldsluften, hvilken han nu trodde
sammansatt af ett "principium salinum", vatten och flogiston, af hvilka
bestndsdelar den frstnmda med flogiston ger vrme, och vattnet
frorsakar vigttillkningen af den brnda kroppen.

Scheeles sigter om frbrnningens frlopp drogo sig visserligen
samtidens uppmrksamhet, men de spelade ingen rol i vetenskapen; ty kort
efter det Scheeles arbete om luft och eld utkommit, utbredde sig
Lavoisiers riktiga lror om frbrnningen segrande fver den
vetenskapliga verlden. Detta frringar emellertid icke vrdet af de
faktiska upptckter, Scheele gjort, och som alltid skola frblifva
vetenskapens egendom.

Utom denna ryktbara bok om luft och eld har Scheele offentliggjort ett
betydande antal vetenskapliga specialafhandlingar, af hvilka en del
mste anses som de vigtigaste i hela den kemiska litteraturen. De flesta
af dessa arbeten finnas tryckta i Kongl. Vetenskapsakademiens handlingar
och hafva blifvit fversatta p frmmande sprk.[10]

Mineralet flusspat, som antrffas i blygrufvor i England och annorstdes
samt hos oss vid Gislf i Skne samt vid Garpenberg, hade lnge varit
kndt fr sin mrkvrdiga egenskap att efter upphettning lysa i mrkret.
Det var naturligt att Scheele under sina forskningar fver ljusets natur
skulle sysselstta sig med denna naturprodukt. Han upptckte s (1771)
att flusspaten med svafvelsyra ger en egendomlig, frn alla andra skild
syra, som hade den besynnerliga egenskapen att frta glas. Genom denna
mrkvrdiga syras frening med kalk lyckades Scheele framstlla samma
mne som bildar den naturliga flusspaten. Ssom bekant r denna syra
vtefreningen af ett grundmne, fluor, som man nnu icke kunnat
framstlla. Af alla frhllanden att dma str det nrmast syret och
kloren samt frekommer i naturen tmligen allmnt utbredt.
Fluorvtesyran har nnu ej ftt ngon strre teknisk anvndning, men
begagnas p laboratorier som ett oumbrligt hjelpmedel vid analys af
mnga mineral.

Mineralet brunsten var af de gamle kndt och anvndt vid rening af glas.
De frvexlade det med magnetjrnet, hvaraf uppkom benmningen magnesia,
manganensis, magnesia vitrariorum. Knnedomen om detta minerals natur
var dock p Scheeles tid mycket ofullkomlig. Ngra trodde att brunstenen
var ett slags jrnmalm, Cronstedt frde den till jordarterna, men
Bergman trodde att den hade "metalliskt lynne". Under Scheeles vistelse
i Upsala uppmanade Bergman honom att underska brunstenens natur, och
denna underskning, mhnda Scheeles vigtigaste, blef efter trenne rs
arbeten frdig 1774. Han lyckades derigenom ej blott bevisa att
brunstenen innehll ett nytt grundmne, mangan, utan upptckte derjmte
ssom frorening i brunstenen en ny jordart, baryt, samt, hvad som var
nnu vigtigare, att brunstenen med saltsyra ger klor. Detta grundmne,
hvars betydenhet blott str syrets efter, blef slunda upptckt.

Genom att behandla brunsten med olika syror och reaktionsmedel visade
Scheele, att detta mne har en stark attraktion till "det brnbara"
(flogiston) eller r, efter vrt uttrycksstt, ett kraftigt
oxidationsmedel, att det icke lses af ngon syra med mindre ett mne
rikt p flogiston finnes nrvarande, men att det d (efter reduktion)
ger med syror frglsa lsningar, ur hvilka man kan flla en frn alla
bekanta oxider skild jordart eller metallkalk. Scheele frskte
visserligen att genom gldgning af denna kalk (manganoxidul) med kol
reducera en metall, men det lyckades honom icke, emedan han ej hade till
sitt frfogande ugnar, hvilka lemnade deltill erforderlig
"helvetis-eld", som han sjelf sger. Hans vn Gahn, hvilken Scheele
meddelade alla sina rn om brunstenen, lyckades deremot ur mangankalken
med kol reducera en jrnet liknande metall, som frst kallades
"brunstensmetall" och "brunstenskonung", sedermera magnesium och
slutligen mangan. Ssom bekant spelar denna metall en vigtig rol vid
nutidens frdling af jrn.

Att brunsten, d den smltes med salpeter, ger en massa, som med grn
frg lses i vatten, knde redan Glauber (1659). Man visste ock att den
grna lsningen smningen frndrar frg och blir violett. Scheele
trodde att lsningen egentligen var bl, men genom fint frdelad
jrnoxid synes grn. Att frgen ltt frsvinner samt att brunsten d
utflles, visade Scheele. Sedan den tiden kallades den grna smltan af
brunsten och salpeter mineral-kameleon. Ssom vi nu veta hrleder sig
den grna frgen af mangansyra, och den gaf Scheele en fingervisning att
ska mangan i vxtaska, der den ock antrffades. Mangans frekomst i
jrnmalmer och i metalliskt jrn upptcktes sedermera af Bergman.

D Scheele uppvrmde brunsten med saltsyra, fann han att en gulaktig, p
andningsorganen hftigt inverkande gas uppstod. "Gasen hade", sger han,
"en ganska knbar, stickande lukt, som var hgst besvrlig fr
lungorna." Han samlade den i en oxblsa, men oxblsan frttes liksom af
salpetersyra. Ett annat stt att uppsamla gasen mste derfr anvndas.
S fstade han tomma flaskor vid retorthalsen och ttade mellanrummet
med pappersstrimmor, som efter frsket befunnos starkt angripna. Hans
frsk med denna gas, nu bekant under namnet klor, visade att insekter
gonblickligen ddades deraf, att eld slcktes deri, att den hftigt
angrep metaller, till och med guld. Korkarne, med hvilka flaskorna, i
hvilka gasen frvarades, sltos, syntes anfrtta liksom af skedvatten,
hvilket visade gasens hftiga inverkan p organiska mnen. D Scheele
med lackmus ville prfva om kloren hade sur eller alkalisk reaktion,
befans frgen utblekas. Likaledes blektes blommor och vxtfrger. Han
fann att dervid uppstr saltsyra. Kloren ansg Scheele hafva uppkommit
af saltsyran, derigenom att brunstenen rfvat flogiston ur den samma,
och blekningen mste fljaktligen bero p, att kloren upptager flogiston
ur frgmnena och s nyo ger saltsyra. Om vi i stllet fr flogiston
sga vte, s r denna frklaring alldeles riktig. Kloren var enligt den
tidens uppfattningsstt deflogisticerad saltsyra.

Det finnes knapt ngot element, som i kemistens hand varit en s mktig
hfstng fr nya sanningars upptckande som kloren. Men kloren har fven
stort praktiskt, man kan vl sga nationalekonomiskt vrde. Klorens af
Scheele upptckta egenskap att bleka organiska frgmnen har gjort den
ldre ngsblekningsprocessen, som krfver bde stor areal, lng tid och
fljaktligen stora hvilande kapital, fverfldig. Visserligen verkar den
rena kloren allt fr hftigt p vfnadernas trdar; men om man lter
alkalier eller slckt kalk uppsupa klorgas, erhller man preparat
(under-klorsyrliga salter), som, rtt anvnda, hastigt bleka utan att
skada vfnaden. Det var fransmannen Berthollet som, genom att i tekniken
infra dessa blekningsmedel, gjorde den textila industrien en ovrderlig
tjenst.

Ett bevis p Scheeles ovanliga skarpsynthet vid nya mnens underskning
r hans vigtiga upptckt af baryt, hvilken oxid han frst fann som en
frorening i brunsten. Han dagalade denna jordarts olikhet med alla
frut knda. Gahn fann sedermera att den utgjorde en hufvudbestndsdel i
mineralet tungspat, hvarfr den af Bergman benmdes "tungjord". Namnet
frndrades sedermera af Morveau till barote och af andra till baryt.
Baryt och dess salter ro, ssom bekant, i vr tid oumbrliga reagens p
alla laboratorier.

I nrmaste samband med detta Scheeles stora arbete str hans upptckt
af arsenikens syra (1775). Han hade vid sina frsk med brunsten funnit,
att detta mne lses i syror vid nrvaro af hvit arsenik, hvaraf han
slt att arseniken afgaf flogiston till brunstenen. Han frskte nu
inverkan af deflogisticerad saltsyra, eller klor, p hvit arsenik och
fann att denna lstes till en frut oknd syra, arseniksyran. Hraf var
sledes dagalagdt, att metallen arsenik genom att berfvas flogiston
(d.v.s. oxideras) ger tvnne syror, nmligen den hvita arseniken och
arseniksyran. Nr Scheele lt arseniksyra inverka p zink, erhll han
den ytterligt giftiga gasen arsenikvte. Om denna gas sger Scheele, att
han blandade den med 2/3 ordinr luft i en kolf och nrmade ett ljus
till kolfppningen. Nu "tndes luften i kolfven med en smll, lgan for
mot handen, denna blef fverdragen med brun frg, som var regulus
arsenici, och lemnade efter sig en obehaglig, arsenikalisk lukt".
Scheele tyckes slunda ha handskats ngot ovarsamt med denna gas, som 40
r senare kostade kemikern Gehlen lifvet.

[Illustration: Staty af Carl Wilhelm Scheele. Skizz af J. Brjeson.]

I medlet af 16:de rhundradet frstod man med fosfor (af grek.
phosphoros, ljusbraren) allehanda mnen, som hade egenskapen att lysa i
mrkret utan att brinna med lga. Dit rknades t. ex. den bononiska
fosforn (sid. 33). Namnet fverflyttades sedermera p det grundmne, som
n i dag br detta namn. En tysk alkemist, Brand, enligt ngra f. d.
soldat, enligt andra en bankrutterad kpman, upptckte, under det han
sysslade med urin fr att deraf bereda ett elixir, som han menade skulle
frvandla silfver till guld, ett mrkvrdigt mne, hvilket starkt lyste
i mrkret och var i hg grad brnbart. Beredningssttet hemlighlls,
men sldes slutligen till en viss Krafft, som 1676 och 1677 reste
omkring i Europa och vid furstliga hof frevisade det besynnerliga
mnet. tt fosforn kan beredas af annat rmne n urin, nmligen ben,
var en vigtig upptckt, emedan den sedermera mjliggjorde fosforns
anvndning i tndsticksindustrien. Med denna upptckt frhller det sig
s, att Scheele hade i askan efter brndt hjorthorn funnit kalkjord med
ett fr honom obekant mne. Han omtalade detta rn fr sin vn Gahn,
som deri fann fosforsyra. Till en brjan ville Scheele ej tro derp, men
fvertygade sig dock om riktigheten p det stt, att han i Upsala 1770
tillverkade fosfor af ben.

Som bekant hrleder sig s. k. kallbrcka hos jrn af en halt af fosfor.
Denna fr jrnindustrien vigtiga upptckt skedde p det stt, att Meyer
i Stettin och Bergman i Upsala samtidigt (1780) iakttogo att en hvit
bottensats bildas, nr man lser kallbrckt jrn i utspdd svafvelsyra.
Bgge funno att denna bottensats vid nedsmltning med kol och flussmedel
ger en skr och lttsmlt metall, hvilken Meyer kallade _hydrosiderum_,
men snart fann likna fosforjrn. Scheele bevisade sedermera, 1785, genom
att framstlla ren fosfor af kallbrckt jrn, att fosforn r den rtta
orsaken till kallbrcka.

P Scheeles tid hade man ganska oriktiga frestllningar om lerjorden
eller, som den d kallades, "alun-jord". S trodde Baum, att alunjord
var kiselsyra och att lera var alunjord smittad af svafvelsyra. Scheele
visade 1776 oriktigheten af dessa pstenden och dagalade, att
lerjorden r vl skild frn kiseljorden. Han smlte bergkristallpulver
med pottaska och erhll verkligen litet alun, nr han lste den smlta
massan i svafvelsyra; men det r betecknande fr Scheeles
skarpsinnighet, att han snart insg att alunet kunde ha bildats p
bekostnad af leran i de deglar han anvnde vid smltningen. Han
repeterade derfr frsken och begagnade dervid jrndeglar och erhll d
icke alun. Orsaken att Baum kunde ha kommit till s oriktiga slutsatser
om lerjordens natur var nu klar; han hade ftt lerjord ur sina deglar.

Den vanliga grafiten eller blyertsen, som vi begagna till blyertspennor,
r ett mineral, om hvars natur man vid Scheeles tid icke hade ngon
sker knnedom. Gahn och Hjelm hade funnit att blyerts vid rostning i
muffel, utan att ngon synlig rk uppstr, frflyktigas s nr som p en
ringa terstod af jrnkalk (jrnoxid). Det tycktes sledes efter den
tidens skdningsstt, som om blyerts till strsta delen utgjordes af
flogiston. Efter sin vana vid underskning af obekanta mnen behandlade
Scheele (1779) blyertsen, med allehanda syror, men de inverkade icke
derp. Endast arseniksyran angrep vid hg temperatur blyertsen,
hvarunder arsenikmetall afsatte sig i retorten. Sedan Scheele vid
retortmynningen fastbundit en oxblsa och repeterat frsket, visade det
sig att oxblsan var fyld med ren luftsyra (kolsyra). Samma sak
intrffade d han upphettade blyerts med salpeter. Blyertsen gaf sledes
vid frbrnning kolsyregas, och hraf slt Scheele, "att blyerts r en
sort mineraliskt svafvel eller kol, hvars bestndsdelar ro luftsyra
frenad med en stor mngd flogiston" eller, efter vrt uttrycksstt,
kol. Att det i syror olsliga mne, som finnes i tackjrn, ocks r
blyerts, visar Scheele fvenledes genom att oxidera det med salpeter.
Hrmed var sledes det fr jrnets metallurgi s vigtiga faktum funnet,
att jrn innehller grafit, och uppslaget vunnet fr kommande
underskningar fver skilnaden mellan smidesjrn, stl och tackjrn,
hvilka s djupt ingripit i detta rhundrades jrnindustri.

I mineralriket frekommer, ehuru tmligen sparsamt, ett mineral, som
mycket liknar grafiten samt ofta blifvit dermed frvexladt. Till skilnad
frn grafit, eller plumbago, benmdes detta mineral molybdna (af grek.
molybdos, bly, fr dess likhet med blymalm). Redan innan Scheele utfrt
sin nyss anfrda underskning fver grafiten, hade han 1778 visat att
detta mineral utgjordes af svafvel och ett mne, som vid oxidering gaf
en hvit, kristallinisk "jordart", med en syras egenskaper. Scheele
frmodade visserligen att denna syra var en "metallisk jord" men emedan
han icke kunde frambringa tillrckligt hg temperatur, lyckades han icke
derur reducera ngon metall. Denna uppgift lstes 1782 af Hjelm.
Molybden r ett i mnga hnseenden mrkvrdigt grundmne, hvars kemiska
frhllanden blifvit utredda hufvudsakligen genom svenska kemister.
Under sina omfattande underskningar fver molybdensyrans salter
upptckte Svanberg och Struve 1848 att en sur lsning af molybdensyrans
amoniaksalt ger med fven sm spr af fosforsyra en vackert gul
fllning, genom hvilket frhllande man nu kan med strsta ltthet
upptcka fosfor och fosforsyra i snart sagdt alla blandningar samt med
stor skrpa bestmma halten af fosfor i jrn.

Ett par r eftert upptckte Scheele den dittills obekanta oxiden till
det grundmne, som nrmast ansluter sig till molybden, nmligen volfram.
Vid underskning af ett hvitt mineral, som frekommer i Bispbergs
jrngrufva och lnge genom sin betydliga tyngd vckt mineralogernas
uppmrksamhet, fann han att detta mineral utgjordes af kalksaltet till
en ny syra. Han visar svl likheterna som olikheterna mellan denna syra
och molybdensyran. T. Bergman anfrde i ett tillgg till Scheeles
afhandling mnga skl som visade, att svl molybdensyran som
volframsyran voro metalliska kalker, hvilket, ssom ofvan nmdt,
besannades, hvad molybdensyran angr, genom Hjelms frsk att reducera
molybdenmetall. Volframmetallen deremot reducerades 1783 af tvnne
spanska kemister, brderna d'Elhujar, som i Upsala studerat kemi under
Bergman och i mineralet volfram funnit Scheeles tungstensyra i frening
med jrnets och manganens oxider. Volframmetallen kallades frst
tungstensmetall, men erhll sedermera i Tyskland och Sverige namnet
volfram, i Frankrike benmningen tungsten. I England benmnes detta
grundmne dels tungsten, dels scheelium, till minne af upptckaren.
Volfram har nnu icke erhllit ngon strre teknisk anvndning. Den
ingr i ngra frger, och volframsyrans natronsalt har visat sig vara
ett ypperligt medel att skydda ltt antnda tyger att taga eld.

Af vigt fr medicinen blef Scheeles nya metod att tillverka kalomel p
vta vgen, hvarom han hll fredrag den enda gng han var nrvarande i
Vetenskapsakademien. All i vrt land till medicinskt bruk anvnd kalomel
beredes efter Scheeles metod.

nnu ngra arbeten af Scheele, t. ex. om beredningen af den vackra
grna, men tyvrr hgst giftiga mlarefrgen, Scheeles grnt, m. fl.,
terst fr att denna teckning af Scheeles bidrag till den oorganiska
kemiens utveckling skulle bli fullstndig, men de torde, ssom mindre
betydande, kunna frbigs.

Knnedomen om de mnen, som frekomma i de lefvande organismerna, var p
Scheeles tid s godt som ingen. Det r en af Scheeles oddliga
frtjenster att frst hafva brutit detta s rika och vigtiga flt fr
forskning, hvilket i vra dagar blifvit med sdan ifver och framgng
bearbetadt och lemnat resultat, som i hg grad utfvat inflytande p
industrien och medicinen.

Frmst bland Scheeles underskningar inom den organiska kemien skall i
det fljande redogras fr den msterliga afhandlingen om berlinerbltt,
hvilken klart visar Scheeles sllsynta frmga att fven p de svraste
omrden leta sig fram till sanningen. Frgfabrikanten Diesbach i Berlin
hade tillflligtvis i brjan af frra rhundradet erhllit en vacker bl
frg, bekant under namnet berlinerbltt. Dess beredningsstt
hemlighlls, till dess Woodward 1724 offentliggjorde det. Sedan denna
tid frestade mnga kemister sina krafter fr att lra knna naturen af
denna vackra frg, men de kommo blott till oriktiga och besynnerliga
resultat. Scheele underskte frst den s. k. blodluten, hvaraf frgen
beredes och som utgres af en lsning af cyankalium. Han fann att denna
blodlut, om den fick st i luften, frlorade sin egenskap att med
jrnsalter gifva fllning af berlinerbltt. Han lt sedan blodlut st i
slutet krl, hvarigenom den icke frndrades. Nu anade han att det var
luftens kolsyra, som var orsaken till att luten frderfvades, nr den
var utsatt fr fullt lufttilltrde, hvarfr han hlde blodlut i en med
kolsyra fyld flaska som tillkorkades. Nu frderfvades luten p ganska
kort tid, men d han vid flaskans kork fste ett med jrnoxid
fverstruket papper, fann han att detta vid fuktning med saltsyra blef
bltt. Sledes fans intet tvifvel mer, att det "tingerande mnet" var
flyktigt. Han beredde nu strre mngder af detta flyktiga mne p det
stt, att han destillerade blodlutsalt med svafvelsyra. fven af
berlinerbltt framstlde han samma mne. Han kokade nmligen
berlinerbltt med qvicksilfveroxid och vatten, erhll s en lsning af
cyanqvicksilfver, hvilken snderdelades med jrn och svafvelsyra,
hvarefter alltsammans destillerades. Han erhll s en frgls vtska, om
hvilken han sger: "Detta mne har en besynnerlig, ej oangenm lukt; en
smak, som stter nstan litet p stt och r ngot hettande i munnen
samt retar med det samma till hosta". Fga anade Scheele att han nu hade
under hnder ett af de giftigaste mnen kemien knner, _blsyran,_
hvaraf blott ngra f droppar fordras fr att gonblickligen dda en
stark hund. Scheele iakttog att blsyrans nga r brnbar och att vid
frbrnningen kolsyra uppkommer, hvaraf var tydligt, att blsyran
innehller kolsyra och flogiston (= kol). Emedan han funnit att flyktigt
lutsalt (amoniak) uppkommer, nr man destillerar berlinerbltt,
frskte han att bereda blodlut genom att upphetta en blandning af
pottaska och kol samt inlgga salmiak i den gldande blandningen. Det
visade sig nu, att han fick blodlut, nr han lste terstoden i vatten.
Deremot lyckades han ej f blodlut genom att lsa den massa han erhll,
d han upphettade pottaska och kol enbart. Blsyran mste slunda best
af "flyktigt lutsalt" (amoniak), "luftsyra" (kolsyra) och flogiston.
Tolkas detta i fverensstmmelse med vr uppfattning, bli blsyrans
bestndsdelar kol, qvfve och vte, hvilket ssom bekant, r fullt
riktigt.

Scheeles 1782 beskrifna frsk med eterarter visa att han hade framstlt
aldehyd,[11] detta mrkvrdiga mne, som gifvit upphof till en s stor
mngd vigtiga freningar. Nr han destillerade alkohol med brunsten och
svafvelsyra, erhll han en "eter, som har en frtrffelig lukt". Denna
"eter" var intet annat n aldehyd, sedermera af Liebig 1885 erhllen i
rent tillstnd. Likaledes synes Scheele under dessa sina frsk ha
erhllit kloral, samma mne som nu ftt en s vidstrckt anvndning i
medicin.

Scheeles yrke ledde honom 1783 till en vigtig upptckt nmligen af
glycerin, en tid kallad "Scheeles oljesocker". D man kokar blyglete med
vatten och oljor, bildas plster, som Scheele riktigt kallar ett slags
tvl, hvilken icke lses i vatten. Vid underskning af den vtska, som
terstr efter plsterberedningen, fann nu Scheele glycerin, hvilket
mne i vra dagar spelar en vigtig rol som rmne fr framstllandet af
nutidens kraftiga sprngmnen.

Uti sin afhandling om en ny metod att konservera ttika (1782) visar
Scheele, att ttikans frstring vid frvaring kan frhindras, derigenom
att man upphettar den till kokning. Han uppfinner sledes samma metod,
den Appert'ska, som sedermera ftt s stor anvndning vid
konservberedning och som, efter hvad Pasteur i vra dagar visat, beror
derp, att genom kokningen jsningsvckande mikrober ddas.

De mnen, som frorsaka den sura smaken hos frukter, br och
vegetabilier i allmnhet, eller vxtsyrorna, voro icke bekanta vid
Scheeles tid. Underskningen af vxtsyrorna hrde till Scheeles frsta
vetenskapliga arbeten. Redan under vistelsen i Malm hade han underskt
harsyresaltet, men man knner ej med visshet, om han deraf lyckades
framstlla oxalsyra, emedan hans derom frfattade afhandling, som
inlemnades till Vetenskapsakademien, aldrig befordrades till trycket
(sid. 9).

Under vins lagring afstta sig p fatens vggar hrda kristallskorpor,
som ro bekanta under namnet vinsten. Att detta mne vid gldgning ger
kolsyradt kali var vl bekant, men om vinstenens organiska bestndsdel
knde man intet. D Scheele konditionerade i Malm, sysslade han fven
med vinsten och lyckades ur vinstenen med kalk bereda ett kalksalt,
hvilket, snderdeladt med svafvelsyra, gaf en frut oknd syra, vinsyra.
S hade nu Scheele funnit den metod att frigra organiska syror, som
sedermera ledde honom till upptckten af citronsyra samt pplesyra och
n i dag i industrien anvndes fr fabriksmessig framstllning af de
organiska syror, som begagnas vid tygtryck. Upptckten af vinsyran blef
icke offentliggjord af Scheele sjelf, utan af Retzius, ssom frut r
(sid. 9) omtaladt.

r 1784 upptckte Scheele citronsyran uti citronsaft och fann ret
derp, att denna syra frekommer i krusbr och andra brsorter. I
krusbrsaft fann han nnu en annan syra, plesyran, hvars allmnna
utbredning i vxtriket han fvenledes pvisade.

Rabarberrot innehller ett mne, hvilket knnes som fin sand mellan
tnderna, d den tuggas. Vid underskning af denna s. k. rabarberjord,
fann Scheele 1784 att den utgjordes af oxalsyrans kalksalt. Hraf
franleddes han fljande ret att underska ett stort antal rtter och
barkslag p nrvaron af nmda salt, hvars allmnna frekomst i
vxtverlden slunda dagalades.

nnu en vigtig vxtsyra upptckte Scheele kort fre sin dd, nmligen
gallplesyra eller som han kallade den "gallplesalt". Genom
destillering af denna syra erhll Scheele den i fotografien anvnda
pyrogallussyran.

Benzoehartsets syra, benzoesyran, som man frut framstlde genom
sublimering, lrde Scheele bereda p vta vgen.

Af organiska syror, som uppkomma vid oxidering af organiska mnen,
upptckte Scheele slemsyran (1780) och sockersyran (1785). Den frra
syran, kallad mjlksockerssyra, bildas jmte oxalsyra vid inverkan af
salpetersyra p mjlksocker; den senare, som p liknande stt uppstr
af vanligt socker, trodde Scheele vara plesyra. fven upptckte han
pyroslemsyran, som uppstr vid torr destillering af slemsyran.

Till och med inom djurkemiens omrde strckte Scheele sina forskningar.
De farliga konkretioner, som uppst i urinblsan och frorsaka
stenpassion, urinsten, underskte Scheele 1776. Han framstlde ur dem en
frut oknd, svrlslig syra, urinsyra, hvars frekomst i urin han
likaledes dagalgger, fvensom att urin frn frosspatienter r rikare
p urinsyra n vanlig urin. I nnu ett annat afseende lemnade Scheele
ett vigtigt bidrag till urinens kemi. Han fann nmligen att urinen
innehller "animalisk jord" (fosforsyrad kalk), som finnes lst till
fljd af urinens halt af fri syra, men utflles, nr man neutraliserar
urinen med amoniak.--Nr Scheele uppvrmde urinsyra med salpetersyra,
erhll han en lsning, som hade egenskapen att frorsaka purpurfrgade
flckar p hnderna. Den innehll sledes det mne, som Whler och
Liebig i sitt klassiska arbete fver urinsyrans snderdelningsprodukter
kallat alloxan. Det r fven Scheeles frtjenst att ha upptckt den
vackra murexidreaktionen, som n i dag anvndes fr upptckande af
urinsyra. Genom torr destillering af urinsyra erhll han cyanursyra.

r 1780 underkastade Scheele mjlken en underskning och skte finna
orsaken till mjlkens ystning. Han iakttog att ost flles ur mjlk bde
genom tillsats af syror och salter samt att den r lslig i alkalier.
Att ostens utfllande medelst syror icke hrleder sig derifrn att
syrorna neutralisera alkalit i mjlken, visar han p det stt, att han
neutraliserar mjlk med salpetersyra och afdunstar vasslan, som ej
lemnade ett spr af salpeter. Han fann att osten innehller de syror,
som anvndas vid utfllningen, samt att vatten, surgjordt med
mineralsyror, lser ost, under det organiska syror ej frhlla sig p
detta stt. Han antager nu, att ostens utfllande beror derp, att
ostmnet attraherar syran och att den s uppkomna freningen fr att
lsas fordrar en strre mngd vatten n mjlken innehller. Att salter
flla ostmnet lr enligt Scheele "frmodligen vara att finna uti
vattnets nrmare affinitet till dessa salter, n till osten".

I vra dagar har Grimaux uttalat sigten att mnens koagulering beror
derp, att de frlora vatten samt att i vissa fall koagulering
framkallas af salter derigenom, att dessa berfva de upplsta mnena
vatten. sigten r, som vi se, mrkvrdigt fverensstmmande med den,
som redan fr fver hundra r sedan uttalades af Scheele.

Scheele fann vid underskning af ost, att den innehller "animalisk
jord" (fosforsyrad kalk) samt att ost i sina frhllanden nrmast liknar
gghvita. Orsaken till gghvitans koagulering genom upphettning ansg
Scheele vara denna: "som ost och gghvita kunna frbinda sig med syror,
och deraf koaguleras, och som alla de mnen, hvilka med syror ing
frening, ocks kunna frenas med _Materia caloris_, hvarutinnan denna
materie ofta liknar syror; s tyckes vara sannolikt, at _Materia
caloris_ ingr med gghvitan en kemisk frening, som sledes r orsaken
at hon hrdnar".

Vid underskning af surnad mjlk upptckte Scheele mjlksyran, en af de
vigtigaste organiska syror. Af hvad ofvan blifvit anfrdt finner man,
huru omfattande, vigtiga och grundlggande Scheeles forskningar varit
fr olika delar af kemien. Det r rent af hpnadsvckande att en enda
man, som ej uppndde mer n 43 rs lder, kunnat under sin korta, af
nringsomsorger upptagna lifstid och med s obetydliga hjelpmedel
medhinna s mnga och p kemiens alla omrden s djupt ingripande
forskningar. Genom dessa upptckter har han inom vetenskapen rest sig en
minnesvrd, re perennius, och mer n de fleste bidragit till den
aktning och det anseende vrt land tnjuter bland nationer, som frmjat
forskningen, vidgat vetandet och bidragit till mensklighetens
framtskridande.




FOTNOT:

[7] Fullstndiga titeln r: Carl Wilhelm Scheele's, d. Knigl. Schwed.
Acad. d. Wissenschaft Mitgliedes, Chemische Abhandlung von der Luft und
dem Feuer. Upsala und Leipzig 1777.--En andra upplaga p tyska utgafs
1782.

[8] Bononisk fosfor eller bolognesersten var en gldgad blandning af
tungspat och organiska mnen, sledes vsentligen svafvelbarium. Det
upptcktes 1602 af Vincenzio Cnscariolo, en skomakare i Bologna.

[9] En blandning af svafvelkalium och fint frdeladt kol.

[10] Scheeles samtliga arbeten utgfvos 1788-89 af Hebenstreit p latin
i Leipzig under titeln Opuscula physica et chemica samt 1793 p tyska af
Hermbstdt.--Hans i Kongl. Vetenskapsakademiens Handlingar
offentliggjorda uppsatser fversattes 1786 p engelska af Th. Beddoes
och utkommo under titeln: The chemical essays of C. W. Scheele.

[11] Redan 1774 vid underskningen af brunsten hade Scheele erhllit en
af salpetereter luktande vtska, som mste ha innehllit aldehyd.


Pris: 1 kr. 75 re.












End of the Project Gutenberg EBook of Carl Wilhelm Scheele ett minnesblad p
hundrade rsdagen af hans dd, by Per Teodor Cleve

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK CARL WILHELM SCHEELE ***

***** This file should be named 14144-8.txt or 14144-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        https://www.gutenberg.org/1/4/1/4/14144/

Produced by Miranda van de Heijning and the Online Distributed
Proofreading Team. This file was produced from images generously
made available by the Bibliothque nationale de France (BnF/Gallica)
at http://gallica.bnf.fr.


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
https://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at https://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit https://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     https://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
