The Project Gutenberg eBook of Helena This ebook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this ebook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook. Title: Helena Author: Euripides Translator: Axel Gabriel Sjöström Release date: September 29, 2019 [eBook #60381] Language: Swedish Credits: Jari Koivisto *** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK HELENA *** Produced by Jari Koivisto HELENA af Euripides Öfversatt af Axel Gabriel Sjöström EURIPIDIS HELENA. SVETHICE REDDITA cuius Particulam Primam VENIA AMPLISSIMAE FACULTATIS PHILOSOPHICAE AD IMPERIALEM ALEXANDREAM IN FENNIA UNIVEBSITATEM PRAESIDE AXELIO GABRIELE SJÖSTRÖM Literaturae Graecae Professore Publico et Ordinario Imper. Ord. de St. Wladimiro in IV Classe Equite P.P. RESPONDENS ALEXANDER HULTIN Stipendiarius Quintae Cohortis Pyrobolorum Savono-Carelus In Auditorio Philos. die 1 Nov. 1843 h.p.m.4. Helsingfors, hos J.C. Frenckell & Son, 1845. PERSONERNE: Helena. Teukros. Khoren. Menelaos. Gumman. Budet. Thronoe. Theoklymenos. [Andra budet] Dioskurerne. HELENA. Här rinner Nilens nymphbebodda vatten fram, Hans, som, i stället för den himmelska regnskurn, Egyptens åkrar vattnar, när hvit snö bortsmällt. Sålänge Proteus lefde, var han landets drott, Och bodde uppå Pharos' ö, Egyptens kong. 5 Bland vattnets tärnor en han valde till gemål, Psamathe, såsnart hon öfvergiftit Aiakos. Hon födde sedan tvenne barn i denna borg, En son Theoklymenos, som from mot gudarna. Sitt lif framlefde, och en dotter, underskön, 10 Sin moders ögonsten, sålänge barn hon var; Men när hon vuxit upp, och var giftvuxen mö, Hon kallades Theonoe, ty gudaråd Hon kände alla, varande och vardande; Utaf sin morfar Nereus hon den gåfvan fått. 15 Mitt fosterland är icke heller oberömdt, Sparta; min far är Tyndareus; ett rykte går, Att Zeus en gång inställde sig hos moder min, Leda, se'n han sig tagit skepnad af en svan, Samt sof hos henne stjälandes, liksom han flytt 20 Ur örnens klor, ifall den sägn trovärdig är. Sjelf Helena jag kallas, och de qval jag haft, Jag vill förtälja: tre gudinnor ställde sig För Alexandros, i Idaiska grottan fram, Hera, och Kypris, och zeusborna gudamön, 25 Och önskade få höra fälld sin skönhets dom. Min fägring satte, om hvad osällt fägring är, Kypris till pris åt Alexandros, med min hand: Och vann. Idaiske Paris stallen lemnade, Och kom till Sparta, för att dela bädd' med mig. 30 Hera, misstyckande, att priset hon ej vann, Tillintetgjorde Alexandros' giftermål, Och gaf ej mig åt honom, men en själfull bild Af mig, som var af himlens ether sammansatt, Åt sonen af drott Priamos, som trodde sig 35 Mig ega fåfäng tro! och egde ej; men Zeus Med denna ofärd andra planer sammanknöt. Ett krig han bragte öfver de Helleners land, Och olycksälla Phryger, att från menskomängd Och hvimmel så befria jorden, allas mor, 40 Och låta störste man i Hellas ärad bli. Nu för de Phrygers mod utsattes jag, ej jag, Men blott mitt namn till kamppris åt Hellenerna. Då lade mig Hermes i etherslöjorna, Betäckande med moln; ty mig ej Zeus förglömt, 45 Och bragte sedan hit till Proteus' kongaborg, Som kyskast han ansåg bland alla dödliga, Att Menelaos' bädd jag hölle så i helgd. Här är jag nu, och mellertid min arme man, Med samlad här, utkräfver mig, bortröfvade, 50 Mot Ilios' vallar dragande i härnad ut. För min skull månge kämpar vid Skamandriske Flodstranden dött; men jag, som alla qvalen bär, Förbannas, och man tror att jag, förrådande Min make bland Hellener väckt det stora krig. 55 Hvi lefver jag då? Af en gud jag rösten hört, Utaf Hermes, att jag får bo i Spartas land, Det stolta, med min make, när han hör, att jag Till Ilios ej kom, ej redde annans bädd. Sålänge detta solens ljus än skådade 60 Proteus, jag var för bröllop fredad; se'n han gömms I jordens mörker, mig den hädangångens son Att äkta jäktar. Men af aktning för gemåln Här invid Proteus' minnesvård knäböjer jag, Bönfallande, att han må skydda fordna band, 65 Så att, om jag vanryktadt namn i Hellas bär, Jag ej härstädes nesa mig åsamka må. TEUKROS. Ho är, som makten har i detta välbefästa hus? En rik man värdig denna boning synes mig, Med konungslig omgifning, och sköntinnad borg. 70 O Ve! O gudar, hvilken syn! Förhatlig skådar jag, Och blodig bild af qvinnan, som min ofärd var, Och samtlige Akhaiers. Dig, som liknar så Helena, förskjute gudarne! Och stode jag 75 Ej här på okänd jord, för säkert slungad sten Du strax umgällde, att du är Zeus dottersbild. HELENA. Hvarför du usle, ho du är, afskyr du mig, Och hatar mig, för hennes olyckshändelser? TEUKROS. Förlåt! För vreden vek jag mera, än jag bordt; 80 Ty hela Hellas bär ju till Zeus dotter hat. Och derför, qvinna, tag ej illa mina ord! HELENA. Ho är du? från hvad bygder kommer du till oss? TEUKROS. En bland Akhaierna jag är, de stackrarna. HELENA. Alltså ej under, att du hatar Helena. 85 Men hvem du är, hvarfrån, hvars son, du säga bör. TEUKROS. Mitt eget namn är Teukros, och min faders namn Är Telamon, och fosterlandets Salamis. HELENA. Hvi är du kommen hit till Nilens åkerfält? TEUKROS. Landsflyktig drefs jag bort utur min fosterbygd. 90 HELENA. Ack, stackars karl! ho körde dig ur landet hän? TEUKROS. Min fader Telamon, som vara bordt min vän. HELENA. Och hvarför det? den saken din olycka gör. TEUKROS. Min broder Aias skulden var, vid Troia fälld. HELENA. Hur så? hans lif föröddes då utaf ditt svärd? 95 TEUKROS. Frivilligt språng mot eget svärd hans bane var. HELENA. Var han då galen? hvilken sansad gjorde så? TEUKROS. Du visst Akhilleus känna torde, Peleus' son? HELENA. Som vi hört sägas, Helenas friare han var. TEUKROS. Död, väckte han bland vännerna om vapnen tvist. 100 HELENA. Och hvilken skada hade Aias derutaf? TEUKROS. Då vapnen annan fick, från lifvet skildes han. HELENA. Du lider då gemensamt med hans lidanden? TEUKROS. Emedan jag med honom ej tillsamman dog. HELENA. Du kom då äfven med till Ilios' stolta stad? 105 TEUKROS. Olycklig blef jag, se'n jag hjelpt att öda den. HELENA. Är den då redan bränd, och genom eld förstörd? TEUKROS. Så, att ett tydligt spår ej finns af murarna. HELENA. Osälla Helena, för din skull Phrygerne förgås! TEUKROS. Akhaierne derhos; ty ondt är mycket gjordt. 110 HELENA. Hur lång tid har nu gått, sen staden härjades? TEUKROS. Man nära sju års frukter sedan bärgat in. HELENA. Hur lång tid eljes haden J vid Troia dröjt? TEUKROS. Rätt många månar, lupna genom tio år. HELENA. Säg, togen J den Spartiatska qvinnan ock? 115 TEUKROS. Sjelf Menelaos henne ifrån luggen drog. HELENA. Såg du den arma, eller hörde prat derom? TEUKROS. Som dig jag ser med ögonen, ej mindre alls. HELENA. Sen till, att det synvilla ej från gudar var! TEUKROS. Säg eljes hvad du vill men nämn synvilla ej! 120 HELENA. Tron J synvillan tillförlitlig vara då? TEUKROS. Jag sjelf med egna ögon sett, och vettet ser. HELENA. Är redan hemma med gemåln Menelaos? TEUKROS. I Argos ej, ej heller vid Eurotas' flod. HELENA. Aj aj! du illa sagt för dem du illa sagt. 125 TEUKROS. Han jemte sin gemål försvunnen vara sägs. HELENA. Togs ej af samtliga Argeier samma väg? TEUKROS. Togs visst; men stormen dref en hit, en annan dit. HELENA. På hvilka böljors ryggar gjorde de sin färd? TEUKROS. Tversöfver det Aigaiske hafvet foro de. 130 HELENA. Har ingen se'n sett Menelaos återländ? TEUKROS. Allsingen; men för död i Hellas hålles han. HELENA. Med oss är slut; men Thestios' dotter, lefver hon? TEUKROS. Du Leda menar? redan hon afliden är. HELENA. Visst gjorde Helenas vanrykte hennes död? 135 TEUKROS. Man säger, att hon snaran knöt kring ädel hals. HELENA. De Tyndarider, lefva de väl, eller ej? TEUKROS. De dött; de icke dött: tu tal man har derom. HELENA. Och hvilkendera tror man mest? o ve mig, ve! TEUKROS. I stjernors skepnad anses de för gudar två. 140 HELENA. Detder du vackert sagt; hur lyder andre sägn? TEUKROS. Att för sin systers skull, de genom sjelfmord dött. Men nog är taladt; jag ej dubbelt sucka vill. Nu, för hvars skull jag kom till denna kongaborg, För att orakelqvinnan Theonoe få se, 145 Var mig behjelplig, att hon ger mig gudasvar, Hvarthän jag styra bör mitt skepp, för förlig vind Att Kypros' kuster hinna, der Apollon sjelf Mig förespått, att fästa bo, och Salamis Mitt nya hem benämna, för det gamlas skull. 150 HELENA. Det skall dig sjelfva färden lära. Lemnande Vårt land, fly hädan, fremling, förrän Proteus' son Dig sett, som här är konung, men nu bortastada, Af sina trogna hundar följd, på blodig jagt. Ty hvar Hellen, som han påträffar, dräper han, 155 Och hvarföre derom du icke spörja må, Och jag ej säger; ty hvad båtade det dig? TEUKROS. Du talat väl, o qvinna! måtte gudarne Dig riklig vedergällning ge för goda ord! Du till gestalt visst liknar Helena, men ej 160 Ett likdant sinne, utan mycket olikt har. Hon snöpligt må förgås, och till Eurotas' stad Ej hinna; men du vare alltid lyckelig! HELENA. Ve mig, som i skräckliga smärtors skräckliga qval är kastad! Hur skall jag bekämpa min sorg? hvad qväde försöka, 165 Med tårar, jemmerskri, eller suckar? ve! Unga, bevingade mör, _Stroph. 1._ Döttrar af moder Jord, Seirener, måtte ni mina qval Dela, med Libyska 170 Lotosflöjtens eller Syringens ljud, Skänkande smärtorna ymniga tårar, Qvalena qval, och tonerna toner! Sånger, till sucken samljudiga, Skicke mig Phersephassa, 175 Blodiga, blodiga, att hon, på tårar, må Från mig, i de nattliga salar, undfå Härjade skuggors låfsång. KHOREN. Vid dunkla vattnet jag satt _Motstr. 1._ På klasige gräsets bädd, 180 De purpurskimrande mantlarna I solens gyllene strålglöd Värmande, samt i skogen af vassen. Dän ljöd då en jemmerklagan, Och jag hörde en ömklig, qvidande stämma. 185 Så suckar med verop mången gång Najaden, när uppå berget hon Sörjer den flyktande älskaren, Eller när hon i klippans klyfta, i grottan hos Pan Beklagar det gäckade bröllop. 190 HELENA. O ve, o ve! _Stroph. 2._ Du byte på barbarens skepp, Helleniska flickehop, Ho bland Akhaiers seglare kom väl, ja, kom väl, Bringande tårar på tårar åt mig, 195 Bud om Ilios' undergång, Genom ödande elden skedd, För mig mångdråparinnan, Och för min skull mångplågarinnan? Leda, i snarans streck, 200 Emottog döden, Af sorg öfver nesan min. och, på sjön kringirrande, bortdog Min olycksälle gemål. Men Kastors och dess sambroders 205 Tvillingborna ära, försvunnen, Försvunnen, hemlandet, hästtrampade ängen lemnade Och skolorna vid den säfvige Eurotas, sin ungdoms äflan. KHOREN. O ve, o ve! _Motstr. 2._ 210 Mångsuckige olyckan din, O qvinna, och ödet ditt! Olycklig den stund må man kalla, man kalla, Då hos modren dig aflade Zeus, herrlig i ethern, 215 Snöhyig, med vinge af svan, Ty hvilken ofärd tryter dig? Och hvad qval har ej du utstått? Död är din mor, Och ej heller af Zeus 220 De tvillingssöner haft trefnad. Och fädernejorden ej skådar du, Men i all verlden går Det prat, som åt annors bädd Dig, vördade, öfverlemnar. 225 Och din make i sjön och i böljorna lifvet förlorat; Ej någonsin mera fädernesalen, Ej koppartemplet du lyckliggör. HELENA. O ve, ove! ho var det bland Phrygers folk? _Stroph. 3._ Eller ho från Helleniska landet 230 Har timrat för Ilios gråtvärd Fura? hvaraf hopfogande Osälla galejan se'n Priamiden seglande kom på barbarisk båt, Till min födernehärd, 235 För min menliga Fägrings skull, att roffa mitt bröllop. Men den falska mångdråparinnan Kypris Danaiderna bragte och Priamiderna död; Ve mig, olyckliga! 240 Och hon på den gyllene thron, _Motstr. 3._ Zeus höga omfamning, Hera, Snabbfotade sonen af Maia sände, Som mig, de friska rosenblad, inunder kappan, Samlande, bjöd till koppartemplig Athena 245 Komma; men genom ethern bortröfvande, Till detta osaliga landet, Till en split, en split bestämde För Hellas och Priamos söner. Och mitt namn vid Simuntiska böljan har 250 Ett vanskeligt rykte fått. KHOREN. Jag vet, att du olycklig är; dock båtar dig, Att bära lifvets händelser med tålamod. HELENA. Väninnor, vid hvad öde är jag sammanfäst? 255 Har till järtecken modren mig åt menskor födt? Ty ej Hellenska, ej Barbarska nånsin än I hvitt foderal till verlden sina foster släppt, Hvari mig Leda säges hafva fått af Zeus. Ett under äro mine öden, och mitt lif, 260 Dels genom Hera, dels ock för min fägrings skull. O, måtte jag, utsuddad som ett konterfej, För denna vackra, få en fulare gestalt! Och alla onda öden, som jag lider nu, Hellenerne ha glömmt; men de ej onda de 265 Nog minnas, likasom de onda ödena. Den som, enär han afser blott ett olycksfall, Af gudar hemsöks, bär det tungt, men måste dock, Men jag i många olycksöden ligger snärjd. Ty fastän icke brottslig, jag vanryktad är. 270 Och den olyckan större, än en verklig blir, När brott, som icke finnas, man påbördar Mig äfven gudarna från fosterbyggden sändt Ibland barbarer, och, beröfvad vännerna, Jag är slafvinna vorden, som dock föddes fri. 275 Ty hos barbaren allt är slaf, förutom en. Och nu det ankar, som mig ensamt uppehöll, Att komma skulle min gemål, och frälsa mig, Nu är han död, och finnes icke mera till. Ock mor min dött, och jag dess mördarinna är, 280 Väl oförskyldt, men sjelfva skulden dock är min. och hon, som husets prydnad var, och min också, Min dotter, grånar bort som ogift mö. Och sjelfve Dioskurerne, Zeus sönerne Ej finnas till; men jag i allt olyckelig, 285 I mina öden dött, men icke verkligen. Det sista blir, att, om jag kommer hem igen, I fängslet kastas utaf dem, som hålla för, Att jag från Ilios följde Menelaos åt. Ty om min make lefde, kände vi hvaran 290 Af vissa tecken, endast klara för oss två. Nu är ej så; och aldrig nånsin räddas han. Hvi lefver jag väl längre? hvad afbider jag? Att, bytande olycka emot giftermål, Tillsammanbo med en barbar, och sätta mig 295 vid kräsligt bord? Men då en vrångsinnt äkta man Med qvinna bor, hvars hela väsen vrångsinnt är, Är bäst att dö; dock huru skall jag vackert dö? Otäck är snaran, den i höjden sväfvande, Samt oanständig ock bland slafvar anses hon; 300 Men svärdet något skönt och ädelt innebär, Och kort är dödens rätta ögonblick också. Ty jag i sådant djup af olyckor är bragt, Att andra qvinnor sälla genom skönheten Befinnas, men just hon mig gör olyckelig. 305 KHOREN. Helena, den fremmande, som kom, eho han är, Ej bör du tänka, att han idel sanning talt. HELENA. Bestämdt likväl han sade, att min make dött. KHOREN. _Osanning finns emellertid med sanning mängd._ HELENA. Och tvertemot är tillförlitlig sanningen. 310 KHOREN. I lyckans ställe bringas du i ofärd nu. HELENA. Farhågan griper mig, och gör förskräckelse. KHOREN. Hvad välbevågenhet sker dig i detta slott? HELENA. Der äro alle vänner, utom friaren. KHOREN. Säg, vet du hvad? Nu minnesvården lemnande. 315 HELENA. Hvad är din mening, eller hvartill råder du? KHOREN. Gå in, och henne, som om allting kunskap har, Nereidens dotter der, hafsnymphens, Theonoe, Bespörj, om din gemål ännu vid lifvet är, Om han är hädangången. Och när allt du vet, 320 Derefter rätta sedan både fröjd och sorg, Men förrn du intet säkert vet, hvad båtar dig, Att ängslig vara? nej, hörsamma mina råd! Gå hän från denna graf, och uppsök sierskan, Af hvilken du all sanning sedan veta får; 325 I detta slott, hvad blickar du väl efter mer? Jag äfven vill ditin med dig begifva mig, Och jemte dig hos jungfrun be om gudasvar; Ty _qvinna bör med qvinna dela ärende_. HELENA. Väninnor, jag ert råd tar an, 330 Kommen, kommen ditin, Att derinne J höra fån Samtliga mina qval! KHOREN. Den villiga du manar lätt. HELENA. Ve, osalige dag! 335 Hvad, eländiga, hvad gråt- värdt ord nu förnimmer jag? KHOREN. Spå dig ej qvalen påförhand, Goda, och sucka i förtid ej! HELENA. Hvad har händt min arma gemål? 340 Skådar han dagens ljus, Och solgudens fyrspann, Och stjernornas banor än; Eller delar han under jorden Med de döda, skuggors lott? 345 KHOREN. _Du bör till det bästa vända Hvad i en framtid kan hända._ HELENA. Dig jag åkalla vill, dig jag besvärja vill, Du vattenrika, och säfgröna Eurotas, om sannt är ryktet, 350 Som går om min makes död. KHOREN. Hvarför så dårligt prat? HELENA. En mördande snara Kring halsen jag binda skall; Eller med mordsvärds anfall 355 Drabba min strupe tversgenom, förfärligt, Rof för gudinnorna trenne, Och Priamiden på Ida, som blå- ste på syrinxpipan vid stallen en gång. KHOREN. All ofärd fjerran från dig 360 Vike, och säll må du bli! HELENA. Olyckliga Troi, ve! För saklös sak du har fallit, och lidit hårdt Min gåfva var det, att Kypris dig sände Rikelig blod, och rikliga tårar, och smärta på smärta, Och tårar på tårar ökte ditt qval. 365 Mödrarne söner förlorade; Och jungfrur, de dödes förvandter, Sig lockarna skördade af, vid Skamandros' Phrygiska bölja. Men Hellas ett jemmerskri 370 Hof upp, och ropade ve, Och drabbade hufvut med händren, Och bestänkte finhyiga kinden Med nagelns blodiga slag, Lycksaliga mö i Arkadien, o Kallisto, som Zeus' 375 Läger med fyra fötter besteg, Hur mycket sällare var du, än moder min! Du som i ludenkäftige djurets skick, Med blodig blick, björninnas gestalt Antog, till kränkningens råga. 380 Mer salig var hon, som Artemis slöt ur dansen, Gullhornade hinden, Merops, Titanidens dotter, För fägringens skull. Min skönhet har Förstört, förstört Dardaniens Pergama, Samt olycksälla Akhaier. 385 MENELAOS. Du, som i Pisa med Oinomaos' fyrspannsvagn, O Pelops, i fordna dagar hurtigt åkte kapp, Ack, att du då, när du till spis åt gudarna Framsattes styckad, mist bland gudarna ditt lif, Förrän du nånsin Atreus födde, fader min, 390 Som med min mor Aeropa framaflade Agamemnon, och mig, Menelaos, ett hjeltepar! Ty största krigshär -- och jag talar utan skryt, -- På flottan menar jag mig ha till Troia fört, Härförare och konung, utan minsta tvång, 395 Frivilligt folk från Hellas land beherrskande. Dem, som ej mera finnas till, man räkna kan Och dem som gladligt sig ur hafvet räddade, Till hemmet återbringande de dödes namn. Jag, arme, uppå blåe hafvets vida svall 400 Kringirrat lika länge, som jag Ilios' torn Förstörde; och till fosterlandet sträfvande, Mig gudarne tillstädja ej, att detta nå. Men Libyens öknar, och hvar ogästvänlig strand Jag har besökt; och när jag hemmet nära var, 405 Dref stormen mig tillbaka; aldrig seglet mitt Frisk kultje fyllde att jag hade hemmet nått. Och nu, med vännernas förlust, skeppsbruten man, Jag kastats hit, och emot klipporna mitt skepp Uti tallösa spillror sönderkrossades. 410 Af alla bjelklag kölen blott mig återstod, På hvilken, mot förmodan, knapt jag räddad är, Samt Helena, som jag från Troia tog igen. Hvad namn nu detta landet har, och folket här, Jag vet ej; störta mig i hopen blygdes jag, 415 Att lumpna drägten ingen skulle skåda få, Min ofärd döljande, af skam: högt uppsatt man, _När illa går, i svårare förlägenhet Plär falla, än den längese'n vanlottade._ Mig tränger nöd; ty icke något mundförråd 420 Jag har; ej kläder på min kropp; du sjelf nog kan Det skönja, med skeppstrasor mig omhöljer jag. De fordna mantlar och glansrika överplagg, Och smycken hafvet röfvade; i grottans vrå Jag gömde makan, som mig alla lidandens 425 Upphof har varit, nödgande qvarlemnade Bland vännerna, att om gemålen taga vård. Jag ensam kommer, sökande åt vännerna Undsättning här, ifall jag kunde finna den. Då denna borg, med tinnar kringbesatt, jag såg. 430 Och dessa stolta portar hos en mäktig man, Jag nalkades; sjömannen hoppas någonting Dock hos den rike få; men de, som intet ha, Änskönt de ville, kunna icke bistånd ge. Ohe! vill ingen portvakt låta skåda sig, 435 Som om min ofärd bragte tidender ditin? GUMMAN. Ho är vid porten? laga du dig härifrån, Och stå ej längre der bakom, åbringande Omak åt herrskapet! du eljes måste dö, Förty Hellen du är, och fågelfri alltså. 440 MENELAOS. Min gumma, detta allt du ordade med skäl, Ty det går an; jag lyder; men håll inne dock! GUMMAN. Gå hän, du fremling! ty mig blifvit anbefaldt, Att bland Hellener ingen släppa i vår borg. MENELAOS. Träng icke på med handen, knuffas icke så! 445 GUMMAN. På mina ord du aktar ej; ditt felet är. MENELAOS. Säg till härom derinne hos ditt herrskapsfolk! GUMMAN. Ett bittert budskap, tror jag, bli dem dine ord. MENELAOS. Jag fremling är, skeppsbruten, och okränklig karl. GUMMAN. Drag härifrån till annat hus, och oss förbi! 450 MENELAOS. O nej, här måste jag gå in; vik undan, du! GUMMAN. Du oregerlig är; med våld möts våld rättnu. MENELAOS. Fördömdt! hvar äro mine stolte härar nu? GUMMAN. Hos dessa vördnadsvärdig var du; icke här. MENELAOS. O gud, hur oförskyldt vi bli missfirmead! 455 GUMMAN. Hvi fuktas ögat af en tår, så jemmerligt? MENELAOS. Vid fordna sälla tiders minne händer det GUMMAN. Gå hän! och tårarna åt dina vänner gif! MENELAOS. Hur heter landet? hvems är denne kongaborg? GUMMAN. Proteus i borgen bor; Aigyptos landet nämns. 460 MENELAOS. Aigyptos? stackars man, hvart har jag kosan ställt? GUMMAN. Hos Neilos' slägte hvad har du att tadla då? MENELAOS. Jag det ej tadlar; egen ofärd suckar jag. GUMMAN. För mången annan illa gått, ej endast dig. MENELAOS. Finns konungen, hvars namn du sade, i sin borg? 465 GUMMAN. Der är hans grafvård, och hans son är landets kong. MENELAOS. Hvar kan han vara? borta eller hemma nu? GUMMAN. Ej hemma; mot Hellener dock fiendtligast. MENELAOS. Hvad har han då för skäl dertill, som angår mig? GUMMAN. Jo, Helena, Zeus' dotter, finns i denna borg. 470 MENELAOS. Hvad pratar du? hur föll ditt ord? säg om en gång! GUMMAN. Just Tyndariden, som i Sparta fordom bott. MENELAOS. Och hvadan kom hon? och i hvilket ärende? GUMMAN. Till våra bygder lände hon från Lakedaimons jord. MENELAOS. När då? ur grottan dock hon icke röfvades? 475 GUMMAN. Re'n förrn Akhaierne mot Troia ryckte ut. Men drag du hädan! ty derinnanföre finns En ting, hvaraf vår kongaborg uppskakad är. Du kommit ej i läglig tid; om herrskaren Dig fånga skulle, din gästgåfva döden blef. 480 Jag älskar er, Hellener; fastän bittra ord Jag gaf dig nyss, af fruktan för min herrskare. MENELAOS. Hvad skall jag säga, då jag hör, att ny ofärd Sig till de gamla sammanfogar ömkligen, Ifall jag kommit, ifrån Troia min gemål 485 Befriande, som nu i grottan undangömma, Men någon annan qvinna med detsamma namn, Som min gemåls, i dessa kongasalar bor, Och säger, att hon dotter är också af Zeus? Och finns väl någon dödelig med gudens namn 490 Vid Nilens stränder? Han i himlen är blott en. Hvar finns ett Sparta på vår jord, om icke der, Allenast der skönsäfvige Eurotas går? Och blott en ende Tyndareus bar detta namn. Finns väl med Lakedaimon landskap likbenämndt, 495 Och Troia? Jag ej gitter lemna svar derpå. Ty månge, som det syns, uppå den vida jord, Besitta samma namn, med stad en annan stad, Med qvinna qvinna: det är icke undransvärdt. Ock skole vi ej rädas alls för gummans hot; 500 Ty ingen dödlig finnes, så till sinnet rå, Att han ej, hörande mitt namn, mig ger en bit. Ryktbar är Troias brand, och jag, som tände den, Jag, Menelaos, okänd ej på jordens rymd. Jag borgens drott vill vänta, och försiktighet 505 Tvefaldt iaktta: om han är en vildsinnt man, Jag döljer mig, och återgår till skeppens vrak; Men om han visar sig godhjertad, jag begär Hvad nyttigt vara kan i denna nödens stund. Den störste ofärd blir för mig, olycklige, 510 Att andra drottar, fast jag är en konung sjelf, Om lifskost bedja; men det oundvikligt är. Ty vis mans ord, och ej mitt påhitt, lyda så: _När nöden tränger, ingen är så stark som hon._ KHOREN. Af siarinnan jag har försport, 515 Som spående trädde fram I kongaborgen, att Menelaos ännu Till kolsvart erebos ej Sin kosa tog, i jorden gömd. Och fastän länge på hafvets svall. 520 Ängslad, sin fosterjords Hamn han ej hunnit än; Men irrar omkring, Olyckelig och vännelös, På mångvexlande jord 525 Sättande foten, se'n han med åran drog Bort från de Troers land. HELENA. Hit åter jag till denne minnesvård nu är Ankommen, med godt budskap från Theonoe, Som allt sannfärdigt vet. Nu säger hon, att än 530 Min make lefver, och guds dager skåda får, Men irrar kring på tusen vägar, seglande Hitåt och dit, samt efter dessa irringar Att han skall komma, när han funnit qvalens slut. Ett hon ej sade om han kommer frälsad hem; 535 Men jag medflit att spörja sådant underlät, Belåten, att hon sade mig: han lefver än! Hon mente, att han är här nära någorstäds, Ur skeppsbrott frälst, med några få af vännerna. Ack, att du komme, du för mig kärälsklige! 540 Vet hvem är denne? Lägger man mot mig försåt, Igenom Proteus sleme sons tillställningar? Lik fotsnabb fåle, eller lik en yr Bakkhant, Bör jag väl nu till grafven ila? Vild är han Till sin gestalt, som äflas, att mig fånga der. 545 MENELAOS. Dig, som till grafvens dystra grop så hastar fram, Och till de stekta offerkakor, beder jag: Stå stilla! o, hvi flyr du? Vid din anblick väcks Hos mig förstumning och förvåning särdeles. HELENA. Man gör oss illa; qvinnor; ty vi stängas ut 550 Från grafven af den mannen der, som gripande Vill gifta bort mig åt den drott, som jag afskyr. MENELAOS. Vi äre inga tjufvar, ej våldgerningsmän. HELENA. Åtminstone vanprydlig drägt omhöljer dig. MENELAOS. Lägg bort all fruktan, hejda en bevingad fot! 555 HELENA. Jag stannar redan, se'n jag hunnit denna plats. MENELAOS. Ho är du, qvinna, du, hvars anblick möter mig? HELENA. Och hvem är du? densamma frågan anstår mig. MENELAOS. Jag ingen sett, som henne mera liknade. HELENA. O gud! att känna vännen sin, är gudaskänk. 560 MENELAOS. Är du Hellenska, eller landsmaninna här? HELENA. Helleniska? men säg mig ock ditt fosterland. MENELAOS. Hin Helena du liknar mest af dem jag sett. HELENA. Min Menelaos du; jag mer ej säga kan. MENELAOS. Den högst olycklige du riktigt kännt igen. 565 HELENA. Ack, huru sent din makes famn du närmar dig! MENELAOS. Min makas, huru? icke vid min kappa rör! HELENA. Hon, som du fick af Tyndareus, min egen far. MENELAOS. Ljusbringarinna Hekate, huldt spöke sänd! HELENA. Du väggudinnans nattphantom i mig ej ser. 570 MENELAOS. Jag är väl dock ej vorden, jag, två hustrurs man. HELENA. Nå, hvilken annan hustrus herre är du väl? MENELAOS. Hon gömms i grottan, från de Phryger återförd. HELENA. Jag är din enda maka; ingen annan finns. MENELAOS. Jag tänker rätt kanske, men ögat vilsefar. 575 HELENA. Mig skådande, du tror dig ej din maka se? MENELAOS. Gestalten liknar; men mig tryter vissheten. HELENA. Se på mig! mer behöfs ej, att förvissad bli. MENELAOS. Visst är du lik: det kan jag icke neka till. HELENA. Hvem annan skall dig lära det, än ögonen? 580 MENELAOS. Deri är knuten, att jag har en ann gemål. HELENA. Till Troers land ej lände jag; min skuggbild blott. MENELAOS. Hvem kan väl skapa skepnader, som ögon ha? HELENA. Densamme ether, som dig gaf gudgjord gemål. MENELAOS. Hvem ibland gudar? oförmodadt är ditt tal. 585 HELENA. Hera, förvexling skett, att mig Paris ej fick. MENELAOS. Hur var du då i Troia samtidigt, och här? HELENA. Ett namn kan vara mångenstäds, personen ej. MENELAOS. Låt bli mig! nog jag lidit har på vägen hit. HELENA. Du lemnar mig, och bringar toma bilden hän? 590 MENELAOS. Farväl! Ty utaf Helena du tycke har. HELENA. O ve! gemålen, som jag fick, jag miste strax. MENELAOS. Mig böjer qvalens mängd, som der jag led; ej du. HELENA. Ve mig! ho är väl ömkansvärdare, än jag? Mig vännen öfverger, och jag ej nalkas får 595 Hellener nånsin mera, och mitt fosterland. (_Budet inträder_) BUDET. Dig, Menelaos, sökande jag finner knapt, Änskönt Barbarerlandet jag kringströfvat har, Utaf qvarlemnade kamrater skickad hit. MENELAOS. Hvad nu? säg, om ni plundrats af barbarerna? 600 BUDET. Ett under händt, till namnet mindre, än i sak. MENELAOS. Säg ut, hvad nytt med sådan ifver bringar du? BUDET. Jag säger, att millioner qval du fruktlöst led. MENELAOS. Du gråter öfver gamla qval. Hvad nytt förspörjs? BUDET. Din maka sig begifvit har till etherns rymd, 605 Ifrån vår åsyn höjd, och gömms i himmelen, Den grotta, dit vi henne räddat, lemnande, Så ordande beklagansvärde Phrygier, Och J, Akhaier, som uppå Skamandros' strand, Igenom Heras ränker, stupaden för mig, 610 I tro, att Paris, som ej hade, hade Helena! Nu, sedan jag så länge dröjt, som nödigt var, Och ödet kräfde, till min far i himmelen Jag går. Men stackars dottren utaf Tyndareus I vanrop står, fastän hon intet brutit har. 615 O, hell dig, Ledas dotter! var härstädes du? Men jag förtäljde, att till stjernors rymder du Uppstigit; jag ej visste, att bevingad kropp Du egde; framdeles jag ej tillstädjer dig, Oss skymfa derför, att du väckt i Ilios 620 Åt dina vänner och gemål talrika qval. MENELAOS. Der ha vi saken! Budets ord inträffade Med hennes; ack, du önskansvärde dag, Som åt mitt famntag Helena har återgett! HELENA. O Menelaos, kärste ibland dödliga! mig tiden var 625 En evighet; men nu är glädjen hemma här. Glad jag återfick min gemål, väninnor, Som nu jag slutar i älskande. Famn, se'n mången morgon sig randat. MENELAOS. Jag äfven dig; med många ord på tungan, dock 630 Jag icke vet, hvarmed jag först begynna skall. HELENA. Jag är så glad, och tornar mina lockars skatt, Likt vingar opp, och gjuter tårar ut, Och sluter om dig armarna, För att glädje få. 635 O, du min make, min käraste anblick! HELENA. Jag knotar ej. Ty jag har Zeus' dotter till maka och Ledas, Hvilken, vid facklors sken, Hvitfålige sambröder hyllade, hyllade 640 I fordna dar; men gudarne dig aflägsnade ifrån min borg. HELENA. Nu ödet bringat oss till annan lott, Som bättre är, -- af ondt blef godt -- Och bringat oss samman, min make, Omsider. Gud gifve, i lycklig stund! 645 MENELAOS. Ja, i en lycklig stund! detsamma önskar jag. Ty ibland tvenne en ej osäll är, en säll. HELENA. Väninnor, väninnor, det fordna Ej suckar, ej sörjer jag mer. Ty min make jag har, jag har, som jag bidde, 650 Bidde från Troia att komma i många år. MENELAOS. Ja, du har mig, och jag har dig; gudinnans list, I tusen solhvarf pröfvande, jag undgått dock. Nu mine tårar i glädjen mer Tjusning, än smärta ha. 655 HELENA. Hvad säger jag? hvem hoppades väl nånsin slikt? Jag dig oväntad trycker till mitt bröst. MENELAOS. Och jag dig, som till Idaiske staden jag trott Ha farit, och Ilios' usla torn. Vid gudarna, hur kom du bort utur min borg? 660 HELENA. Ve, ve, till bitter början du återgår! Ve, bitter fråga du kastar fram! MENELAOS. Säg ut! ty hvarje gudaskänk man höra bör. HELENA. Den sak jag afskyr, som jag nu förtälja skall. MENELAOS. Säg dock! _Att höra sina lidanden är ljuft._ 665 HELENA. Ej kom jag till fremmande ynglings bädd, Med bevingad köl, Men laglöst bröllops bevingade kärlek. MENELAOS. Säg, hvilken gud beröfvar dig ditt fosterland? HELENA. Min gemål, det var Zeus', det var Zeus' son, 670 Som mig bragte till Nilen. MENELAOS. Befängdt! han bragte dig? o gryme ord! HELENA. Jag gråter, och fuktar mitt ögonlock Med tårar; Zeus' maka min ofärd var. MENELAOS. Hera? hvad till vår ofärd lägga ville hon? 675 HELENA. O ve, min ofärd, källan, och det bad, Der gudinnor sin fägring Förhöjde! ty domen kom derifrån. MENELAOS. Har Hera dig för Paris' dom slik ofärd sändt? HELENA. Att Kypris mig beröfva -- -- 680 MENELAOS. Hur då? säg ut! HELENA. Och Paris, som hon loft mig åt. MENELAOS. Olyckliga! HELENA. Ack ja! ack ja! och så jag till Egypten kom. MENELAOS. Skuggbild hon gaf istället, som af dig jag hör. HELENA. Och derhemma bekymren, bekymren, o mo- der, ve mig! 685 MENELAOS. Hvad säger du? HELENA. Min mor ej lefver; med hängsnaran hon sig dräpte, för nesliga frieriet. MENELAOS. Ve mig! vår dotter, Hermione, säg, lefver hon? HELENA. Min make, bröllopslös, och barnlös suckar hon Öfver sin moders nesliga älskogsbragd. 690 MENELAOS. Ack, han, som allt mitt hus igrund förstört, Paris, Har din, och hennes ofärd gjort, och tusendes Bland kopparväpnade Danaer! HELENA. Mig från fosterlandet, osälla, fördömds, Bortjagade en gud, och från stad, och från dig, 695 Derför att borg och bädd jag lemnade, ej lemmande, För skamligt frieri. KHOREN. O, måtte dock en framtids öden välfva sig Mer lycklige, och bota fordne smärtors sår! BUDET. O Menelaos, gif mig ock af eder glädje del, 700 Som jag förnimmer, men ej riktigt fatta kan! MENELAOS. Men, gamle man, du har ju åhört hvad vi talt. BUDET (pekande på Helena.) Var hon ej lidandens vid Ilios gifverska? MENELAOS. Hon icke; utaf gudarna bedrogos vi, Med olycksalig molnbild uti händerna. 705 BUDET. Hvad säger du? Blott för en molnbild ledo vi då fruktlöst allt? MENELAOS. Ja, Heras verk var det, och tre gudinnors split. BUDET. Men hon, som här står, verkligen är din gemål? MENELAOS. Hon sjelf, och deruti du mina ord kan tro. 710 BUDET. Min dotter, hur _guds vilja är föränderlig, Och outgrundligt hon omvälfver allt så lätt, Omsättande hitåt och dit; en lider qval; En annan, som ej några led, dock slätt förgås, Och eger ingen säkerhet för allan tid._ 715 Så du och din gemål hemsökts af lidanden; Du genom pratet; han igenom stridsbegär. Då när han fikte, fick han intet; men nu allt, Och af sig sjelf hans största lycka kommen är. Ej heller Dioskurerna, och gammal fader du 720 Vanärat, icke gjort hvad sqvallret vill. Din bröllopshögtid nu igen förnyar jag, Och minns de facklor, dem jag uti fyrspannsvagn Framför dig förde åkande; i stolen du, Som brud, med denne, lemnade ditt rika hem. 725 _Ty niding den, som icke ärar husbondefolk, Och delar glädjen, som han delar sorgerna!_ Ack, vore jag, änskönt blott född till dagakarl, Dock räknad ibland ädelsinnte tjenares Antal, ehuru jag ej bär friborens namn, 730 Men tankesätt! Att ha af tvenne onda ting Blott ett, är bättre: att vanartigt sinne ha, Att heta slaf i alla andra menskors mund. MENELAOS. Välan, du gamle, du som mången hjeltebragd Har mödosamt, inunder mitt befäl, utfört, 735 Gå, äfven nu deltagande uti min fröjd, Och tillsäg vännerna, som qvar vi lemnade, Hur allt du funnit, och hvad lycka oss har händt; Att de på stranden bida, och afpassa der De strider, som jag tror mig skola förestå; 740 Samt hur vi henne må ur landet stjäla bort, Och hur vi, delande gemensamt ödes lott, Må frälsas ur Barbarers våld, om möjligt är. BUDET. Det skall så ske, min konung; men jag siarns konst Nu inser, hur den ringa är, och full at lögn. 745 Ty af eldsflamman ingen fromma hade vi, Och ej af fåglalåten heller; _dårligt är, Inbilla sig, att menskan utaf fåglen lär!_ Ty Kalkhas sade ej, och tolkade för härn, Ehur han för en molnbild vännerna såg dö; 750 Ej Helenos; men fruktlös Troia sköflades. Man kunde säga: guden ville icke så. Hvi låter man sig spå? man bör af gudarna, Med offer, om det goda be, ej låta spå. _Ty signeriet till en lockmat funnits opp; 755 Och ingen lätting riktat sig med eldprof än: Men vett och redlighet är bästa siarkonst._ KHOREN. Om sinne densamma tanken väcks hos mig, Som här hos gubben: _den som eger gudarna Till vänner, har i gården båsta siarkonst._ 760 HELENA. Må vara så! och hittills allt är godt och väl Dock hur du, arme, ifrån Troia räddades, Att veta, ingen fromma är; men vännerne Om vänners ofärd gerna höra hvad förspörjs. MENELAOS. Isanning mycket om en enda färd du sport. 765 Hvad säga om all ofärd på Aigaiska sjön, Och Nauplios falska eldar från Euboias strand, Och Kreta, Libyen, och de städer, jag förödt, Och Perseus' vårdtorn? dig tillfreds ej ställde jag Med orden; men berättelsen mig qvalde blott, 770 Af qvalen trötte tvefald plåga blefve vår. HELENA. Du vackrare har svarat, än jag sporde dig. Blott ett mig säg, och lemna allt: hur länge du På hafvets rygg, olyckelig kringirrade. MENELAOS. År ut, år in, till tio år vid Ilias 775 Jag hela sju års kretsar har tillryggalaggt. HELENA. O ve, min stackars man, lång tid du räknade! Och räddad dän, du kommit hit, att mördad bli. MENELAOS. Hvad säger du, som bringar öfver mig förderf? HELENA. [Aflägsna dig från detta land, och fly nu strax!] 780 Af mannen der, hvars borg du ser, du dräpas skall. MENELAOS. Hvad har jag gjort, som vore sådan ofärd värdt? HELENA. Oväntad, blir du hinder för mitt giftermål. MENELAOS. Har någon velat dela bädd med min gemål? HELENA. Och skymfa mig med sådan skymf, som jag utstått, 785 MENELAOS. Är han en enskilt herre, eller landets kong? HELENA. Just Proteus' son, som här i landet konung är. MENELAOS. Der ha vi gåtan, som af tärnan jag förnam. HELENA. Vid hvilken af barbarers portar stående? MENELAOS. Vid den, dän jag, som tiggare, bortjagades. 790 HELENA. Begärde du dig mat? ve mig, olyckliga! MENELAOS. Sak samma var det; men jag gaf ej samma namn. HELENA. Du vet då allt -- så tycks det -- om mitt giftermål. MENELAOS. Jag vet; men om du saken sluppit, vet jag ej. HELENA. Din äkta bädd bevarad är okränkt åt dig, 795 MENELAOS. Hur kan jag tro det? ljuft är talet ditt, om sannt. HELENA. Ser du min jämmerliga plats vid griften här? MENELAOS. Jag lägret ser, du arma; men hvad rör det dig? HELENA. Att giftermålet undgå, här knäböjer jag, MENELAOS. Af brist på altar, eller på barbarers vis? 800 HELENA. Likt gudars tempel, denna grift min räddning var. MENELAOS. Mig ej tillåtas tör, att segla hän med dig? HELENA. Ett svärd dig snarare förbidar, än min bädd. MENELAOS. Då vore jag den uslaste bland dödliga. HELENA. Blygs ej för sådant, utan fly ur detta land! 805 MENELAOS. Dig lemnande, för hvars skull Troia jag förödt? HELENA. Det bättre är, än att min bädd din bane blir. MENELAOS. Du för ett fegt, och Ilios ovärdigt tal. HELENA. Du ej tyrannen dödar, som du vill kanske. MENELAOS. Har han en kropp då, som med svärd ej såras kan? 810 HELENA. Får se! _Omöjligt våga, aldrig vis man höfs._ MENELAOS. Skall tigande jag låta fjettra händerna? HELENA. Nu är du rådvill, här behöfves fintlighet. MENELAOS. _Mer ljuft är, efter bragden dö, än utan bragd._ HELENA. Ett hopp står qvar, hvaraf vår räddning helt beror. 815 MENELAOS. Bör räddning köpas, fås med våld, med goda ord? HELENA. Om ej tyrannen visste, att du kommit hit. MENELAOS. Hvem säger det? Han ej kan veta, ho jag är. HELENA. Han har en bundsförvandt derinne, gudar lik. MENELAOS. Orakel, sittande fördoldt i borgens vrå? 820 HELENA. Nej! men en syster: _Theonoe_ så heter hon. MENELAOS. Orakelmessigt namnet är; hvad gör hon? säg! HELENA. Allt vet hon; och din ankomst säger åt sin bror. MENELAOS. Låt oss då dö! ty jag omöjligt döljas kan. HELENA. Ifall vi kunde röra henne, bedjande? 825 MENELAOS. Att göra hvad? på hvilka tankar för du mig? HELENA. Att ej för brodren nämna om din ankomst hit. MENELAOS. Om hon bevekes, skulle vi bege oss hän? HELENA. Med hennes vetskap ganska lätt; men eljes ej. MENELAOS. Det vara må din sak! Bäst qvinna qvinna höfs. 830 HELENA. Med mina händer hennes knän vidrörer jag. MENELAOS. Nåväl; men om hon ej beveks af våra ord? HELENA. Då dräps du, och jag, arma, blir med våld förmäld. MENELAOS. Jag vore då förrädare, och våldförd du. HELENA. Men vid ditt hufvud svärjer jag en helig ed. 835 MENELAOS. Nvad säger du? att hellre dö, än byta bädd? HELENA. För samma svärd, som du, och falla bredvid dig. MENELAOS. Till yttermera visso, tag mig nu i hand! HELENA. Rättså! och när du dör, guds dager lemnar jag. MENELAOS. Beröfvad dig, jag äfven gör på lifvet slut. 840 HELENA. Hur dö vi, att vi måtte ära ha deraf? MENELAOS. Se'n dig jag dräpt på grafven här, jag dräper mig. Dock först vi skole kämpa ut en väldig kamp Om din besittning; ho som vill, kan skåde på! Min Troer ära ärnar jag ej spilla bort, 845 Ej heller, länd till Hellas, lida mycket hån, Jag, som beröfvade Thetis sin hjelteson, Som Telamonske Aias mordsvärd skådade, Och Nestor sonlös. Skulle jag mig undandra, Att döden möta, för min egen makas skull? 850 O nej! _ifall allvise äro gudarne, Den tappre mannen, som af fienderna dräps, I grafvens djup omsluta de med otung jord; Men på den fege kasta de tung börda mull._ KHOREN. O gudar, måtte alltid bli vällyckelig 855 Den Tantaleiske slägten, från olyckor skild! HELENA. O, ve mig arma! ty mitt öde sådant är. Ack, Menelaos, det är slut med oss! ur slottet går Orakelqvinnan Theonoe; ett slammer hörs Af undanskjutna riglar: fly! -- men hvarför fly? 860 Frånvarande, närvarande, hon vet att du Hitkommit, stackars jag! med mig är slut. Så, ifrån Troia räddad, och barbarers land, Emot barbarers svärd du åter störta skall. THEONOE. Gå du förut, och bär framför mig facklors glans; 865 Och etherns rymder, uppå heligt vis, vig in, Att utaf himlens rena flägt vi mötas må. Du åter vägen, om af någon oren fot Den trampad är, åt helga reningsflamman gif, Och skaka facklan, att jag sedan vandrar fram. 870 Men när ni gudarna min gärd hemburit, ni På borgens härd dess eld tillbakabringen strax. O Helena, hvad hörs? hur slog min spådom in Din make Menelaos, hitländ skådar du, Din skugggestalt beröfvad, liksom sina skepp; 875 Du arme man, hvad faror du undsluppit har! Och vet ej, om du kommer hem, om stannar här. Ty split bland gudar ställes till, och samladt råd Hos Zeus om dig, och dina öden, denna dag. Hera, som dig tillförene fiendtlig var, 880 Nu är bevågen, och till hemmet rädda vill Med Helena, att Hellas klarligt finna må, Hur Alexandros lycka, Kypris skänk, var falsk. Men Kypris deremot din hemkomst hindra vill, Att hon ej röjas må, ej synas handlat, för 885 Helenas skull, med gäckad bädd, sin fägrings pris. Af mig beror nu, om, hvad Kypris önskar, jag Din hitkomst röjer för min bror, och störtar dig, Om jag, med Hera hållande, dig rädda vill, Och tiga för min broder, som mig dock befallt 890 Tillsäga, när du kommen vore till vårt land. Ho vill nu till min broder gå med tidningen Derom, på det jag sedan lefva må i ro? HELENA. Du gudamö, jag faller ned vid dina knän, Och tager in en ingalunda lycklig plats, 895 För min skull, och för hans, jag, omsider sedd, Är i beråd, att se med egna ögon dräpt. O, må du icke för din broder min gemåls Hitkomst berätta, som i kärsta armar ländt! Ack, rädda honom, ber jag dig, och mot din bror 900 En sådan systerkärlek aldrig nånsin röj, Som köpes på bekostnaden af pligt och rätt! _Gud hatar öfvervåld, samt bjuder menskorna Sitt eget gods besitta, och ej gå på rof. Man måste låta fara orätt fången skatt, 905 Gemensam himmelen för alla dödliga, Och jorden är, på hvilken, riktande sitt hus, Man annor gods ej hafva bör, och ta med våld._ På gudars bud, men högst olyckeligt för mig, Mig Hermes gaf åt fader din, att räddas så 910 Åt denne make, som mig återtaga vill. Hur skulle, dräpen, han mig återfå? och hur Din fader åt den döde ge den lefvande? Besinna nu, hvad himlen fordrar och din far, Om både guden och den döde vilja, om 915 De icke vilja, att man andras återger. Det förra, tror jag; och derför din vrånge bror Ej bör du mera lyda, än din frome far. Men om du, som orakelgifverska, ändock Din fars rättvisa fordringar tillintetgör, 920 Men orättvise brodrens önskan fyller opp, Det skamligt är, att gudars råd du alla vet, Vet hvad som är, hvad ej; men ej, hvad rätt. Mig arma, som i sådan ofärd är försänkt, Befria, och den blinde slumpens verk förstör! 925 Ej finns en dödlig, som ej hatar Helena, Om hvilken det i Hellas heter, att, min man Förrådande, jag bott i Phrygers gullpalats. Men om jag Hellas' trampa får och Spartas jord, Och de få se och höra, huru gudars svek 930 Dem ödde, och förräderskan var icke jag, Bland kyska makars tal de åter teckna mig, Och jag styr ut min dotter, som ej anbud haft, Och lyktande mitt smärtesama irrtåg här, Jag njuter rikligen af hemmets öfverflöd. 935 Ty hade han -- med ett ord sagdt -- i striden dräpts, Med tårar åt den mistade jag hyllning gett, Men skall man nu den räddade beröfva mig? O nej, du gudamö, hos dig bönfaller jag: Mig visa denna ynnest, och din ädle far 940 I seder likna; ty _för barn är skönsta pris, Att den som eger en rättskaffens fader, sjelf Ådagalägger samma tankesätt, som han._ THEONOE. Bedröfvelig är visst framställningen, du gjort, Bedröfvelig din lott; men gerna önskar jag 945 Af Menelaos äfven höra ord i sak. MENELAOS. Mig egnar ej på knä för dig att falla ned, Ej heller fukta ögonen med tårar; ty Jag öfver Troia, genom vekhet, bragte skam. Visst säger folket: _höfves nog välbördig man, 950 Att låta tåren, i olyckan, trilla ned._ Men denna ära, om det eljes ära är, Jag aldrig öfver goda modet ställa vill. Dock, om dig synes godt, att rädda fremlingen, Som rättvist fordrar, att sin maka återfå, 955 Så gif, och rädda! Om ej detta lyster dig, Jag ej för första gången nu, men mången gång Olycklig var, och nedrig qvinna heter du. Men hvad jag anser värdigt mig och rättvisan, Och hvad som aldramest ditt hjerta gripa skall, 960 Det vill jag vid din faders grift uttala varmt: Du gamle man, som denna graf af sten bebor, Min maka återgif, som jag af dig begär, Som Zeus hitsände, för att räddas mig af dig! Nog vet jag, att ej du, som död, kan återge; 965 Men ej sin fader, den ur graf anropade, Och ärofulle, någonsin hon önska kan Vanrykte nu, då saken är i hennes våld, O, dödsgud Hades, äfven dig åkallar jag, Dig, som just för min makas skull mång offer fick, 970 Utaf min glafven härjade, och har din lön: Dem allesamman lefvande tillbakasänd! Om ej, så tvinga henne, att, sin frome far Ej olik, hon tillbakagifver min gemål! Men om min maka J beröfva ärnen mig, 975 Hvad hon i talet gick förbi, framställer jag. Af ed jag bindes, gudamö, besinna det! Att först inlåta mig i tvekamp med din bror, Om han skall stupa, eller jag: helt enkel sagdt. Men om han ej tillstrids vill ställa fot mot fot, 980 Och medelst hunger jagar oss, bönfallande, Jag fast beslutit döda henne, och dernäst I hjertat störta detta mitt tvehvässta svärd, På sjelfva kumlet här, att blodets rännilar I grafven nederdrypa, och vi ligga må 985 Två lik invid hvarandra, på välpyntad graf, Åt dig till evig smärta, åt din far till skam. Ty henne ingen äkta skall; ej broder din, Ej någon annan, men jag bringar henne hän, Om ej till mina, till de dödes boningar. 990 Hvad nu? igenom tårarna förqvinnligad, Jag vore mera ömkelig, än bragderik. Dräp, om dig lyster! nesligt du ej dräper mig; Låt dig beveka heldre dock af mina ord: Då är du rättvis, och jag makan återfår. 995 KHOREN. Af dig beror, du gudamö, utgången nu; Fäll sådan dom, att alles bifall lemnas dig! THEONOE. Fromsinnad är jag af natur och böjelse, Mig sjelf jag älskar, och min faders goda namn Jag ej vill smutsa, och min bror ett gunstbevis 1000 Ej heller gifva, som vanryktad gjorde mig. Ett herrligt tempel åt Rättvisan finnes redd Uti mitt bröst, och då jag det utaf Nereus I arf har fått, jag Menelaos rädda skall. Och efter Hera vill dig visa välbehag, 1005 Med henne delar jag beslut, men Kypris mig Bevågen vare, fast vi ej gå samma väg, Och jag vill bjuda till, att evigt jungfru bli! I hvad du här vid grafven förebrår min far, Jag åsigt delar: orätt vore gjordt af mig, 1010 Om jag ej gåfve; ty ifall han lefde, sjelf Åt dig han skulle henne ge, åt henne dig. En sådan rätt tillkommer alla menniskor, Såväl inunder jord, som ofvan jord. Och själn Utaf de döda lefver ej, men eger qvar 1015 Odödligt vett, upp till odödlig ether flydd. Att derför göra saken kort, jag tiga vill Med hvad nu bönfallit om deltagerska Uti min broders galenskap jag aldrig blir. Så gör jag honom verklig tjenst, fast jag ej tycks, 1020 Ifall jag vänder honom bort från gudlöshet. Utfinnen derför sjelfve rätta vägarna, Men jag vill stiga undan, och förblifva stum. Från gudarna begynnen, och anropen först Kypris, att hon till fosterlandet släpper dig, 1025 Och Hera sedan, att vid gammal gunst hon blir, Som för din räddning, och för din gemåls hon hyst, Och du min döde fader, allt hvad jag förmår, För gudahörsam, aldrig gudlös heta skall. KHOREN. _Den orättfärdige ej nånsin lycklig var; 1030 Men hopp om räddning uti sig rättvisan har._ HELENA. O Menelaos, gudamön har räddat oss; Nu återstår för dig, att öfverväga grannt, Och ett gemensamt räddningsmedel tänka ut. MENELAOS. Så hör mig nu; ty du är husvarm längese'n, 1035 Och har med kongens tjenare tillhopabott! HELENA. Hvi sade du mig det? du ger förhoppningar, Som om du något ärnade för bådas väl. MENELAOS. Bland dem, som styra fyrspannsvagnar, kunde du Väl någon öfvertala, att oss lemna en? 1040 HELENA. Javäl! men huru kunde väl vi rymma bort, Vi, som ej fälten känne i barbarers land? MENELAOS. Det blir omöjligt. Hvad? om jag i borgen dold, Dess konung skulle dräpa med mitt tvebettssvärd? HELENA. Ej systren dig fördroge, ej förtege det, 1045 Ifall du mörda ärnade dess egen bror. MENELAOS. Ock finns ej skepp, hvarpå vi kunde rädda oss Med flygten; ty det skepp, vi haft, rår hafvet om, HELENA. Hör på, om qvinna ock kan tala kloka ord! Vill du, man _säger_, att du dött, fast du ej dött? 1050 MENELAOS. Ett svårt jertecken! Om det båtar mig, likväl Jag är beredd, att _heta_ död, fast jag ej dött. HELENA. Jag redo är, att med hårklippning och med gråt, På qvinnovis, beveka den gudlöse karln. MENELAOS. För oss hvad räddningsmedel finns väl deruti? 1055 Utslitet redan är ett sådant talesätt. HELENA. Liksom åt den, som dött i sjö, en hedersvård Åt dig, att resa, jag begär af landets drott. MENELAOS. Om han tillåter det, hur kunne vi ändock Förutan skepp oss rädda, se'n vi vården rest? 1060 HELENA. En farkost jag begär, hvarmed vi sänke ned I hafvets armar din begrafuings prydnader. MENELAOS. Det allt är bra, förutom ett: om han påland Befaller vården resa, duger finten ej. HELENA. Vi skole säga, att i Hellas sed ej är, 1065 Att dem påland begrafva, som ha dött i sjö. MENELAOS. Deri du visst har rätt; och jag vill följa med, Och lägga tillbehöret allt på sagde skepp! HELENA. Du framför allt bör vara med, och dine män Hvarendaste, som ur skeppsbrottet räddades. 1070 MENELAOS. Och om jag träffar egna män på ankarplats, svärdväpnad kämpe der vid kämpe uppställd står. HELENA. Om detta allt du vårda bör; men blefve blott För våra segel vinden god, och skeppets fart! MENELAOS. Skall ske! ty gudar göra slut på mina qval. 1075 Af hvem skall du dock säga, att min död försports? HELENA. Af dig! och säg, att ensam du med lifvet slapp, Hitseglande med Atreus' son, som du såg dö. MENELAOS. Och dessa trasor, hvilka hänga kring min kropp, De skola om mitt skeppsbrott bära vittnesbörd. 1080 HELENA. Nu kom det lägligt, som olägligt mistes då Och denna ofärd kunde lätt vår lycka bli. MENELAOS. Behöfver jag med dig i kongaborgen gå? Kanske vi sitte stilla här på denna graf. HELENA. Blif qvar! ty om han öfverdådigt sig beter 1085 Så skall dig denne grafvård rädda, och ditt svärd. Men jag vill gå ditin, afklippa lockarna, Och byta bort den hvita kappan mot en svart, Och med en blodig nagel rista kindens hy. Ty stor är frågan, och jag ser två hufvudmål: 1090 Om jag ertappas stemplande, jag måste dö; I annat fall jag hemmet når, och räddar dig. Du, dyrkansvärda, delande din bädd med Zeus, O Hera, lindra du två arme menskors qval! Derom vi bedje, sträckta armar lyftande 1095 Mot himlen, der du ber i stjernors etherglans! Och du, som, för mitt bröllop, skönhetspriset vann, Dionas dotter, Kypris, ej min ofärd gör! Nog är den skymf, hvarmed du re'n beskymfat mig, Blottställande mitt namn, ej mig, bland Troerna. 1100 Men om du vill mig dräpa, så tillåt mig dö I fosterlandet! Hvi omättelig på qval, Bestyr du städs om kärlek, svek, bedrägeri, Om arga funder, blodiga förödelser? Ty om du hofsam vore, ibland gudarna 1105 För menskor ljufvast vore du: det säger jag. KHOREN. Dig, som inunder löfsmyckade tak _Stroph._ 1. Sitter, på ljudande gren, åkallar jag, Dig, sköntonande, melodiska fågel, Gråtande näktergal! 1110 HELENA. Kom, drillande, ack, med din fina näbb, Och understöd mina tårar; Den stackars Helenas hjertqval, Och Iliadernas ömk- liga ofärd sjungande. 1115 Under Akhaters spjut, Då när han kom, han kom, som med barbariska årblad Öfver brusande fälten lopp, åt Priamiderna futtig brud Från Lakedaimon bringande, Dig, o Helena, Paris, den svårgifte, 1120 Ledsagad af Aphrodite. Akhaier många, af spjut och af stenkast _Motstr. 1._ Kufvade, bo i ömklige Hades tjell, Och makarna jemmerligt afklippt håret, I ödsliga sofgemak 1125 Akhaier många, se'n flammande eld han tändt Uppå kringflutna Euboia, Ensam Nauplios ock Mot Kaphareiske klippan vrok, Och Argeiska stranden, 1130 Genom ett svekfullt bloss. Hemnlös är den Maleska klippestrand, för barbarens tåg, Då från fädernelandet fjerran han kom, vid stormars ras, Jertecken, ej jertecken, bringande, Utan Danaers split, ombord, 1135 Heras heliga molnbild. Hvad som är gud, eller ej gud, eller midtemellan, Str. 2. Ho bland dödliga har, Forskande aldralängst, upp- täckt, skådande gudars verk, 1140 Huru de hit och dit, och dit, Och åter hit, med motsatt Vexling löpa, och oförmodad? Du, o Helena, är dock dotter af Zeus; Ty vingad fader uti Le- 1145 das sköte dig lade ned. Och se'n utskreks du i Hellas, Som brottslig, okysk, trolös, gudlös; jag vet ej Något, som säkert är bland menskliga ting; I gudars ord jag funnit sanning. 1150 Dårar J ären alle, som ära i härnaden Motstr. 2. Finnen, med svärdsegg Sökande obetänkt Dämma de dödliges hjerteqval. Skola de stillas med blodig fejd, 1155 Varder på split ej ände Nånsin i menskors städer, Som lemnade Priamiska landets sofgemak, Änskönt de kunnat slita med ord Din tvist, o Helena. 1160 Nu bo de der nere i Hades värd, och liksom en blixt från Zeus, har murarna härjat eld, Bringande qval på qval med qval I [svåra] Iliska nederlagen. THEOKLYMENOS. Hell dig, min faders minnesvård! vid borgens dörr 1165 Jag dig begrof, o Proteus, att dig här tilltala få, Ty alltid, då han vandrar ut, och kommer hem, Theoklymenos, din son, anropar, fader, dig. Nu derför hundarna och villebrådets nät I försteborgen bringen in, J tjenare! 1170 Jag många gånger redan bannat upp mig sjelf, För det vi ej med dödsstraff näpse nidingar. Och nu jag hört, att en Hellen helt uppenbart Till landet kommit, obemärkt af spejarne, Sjelf en spion kanske ock för att stjäla bort 1175 Min Helena; och han skall dödas, om han grips. O ve! Men, som det synes, allting redan undanjordt Jag finner; ty sin plats vid vården lemnande, Har Tyndaridskan seglat hän från detta land. Hollah! frånskjuten riglarna, och hästarna 1180 Från krubban lösen, och framdragen vagnarna, Att, för besvärets skull, ej stjälandes bortförs Ur denna bygd den qvinna, som jag håller kär. Men stilla! ty Jag skådar dem jag jaga tänkt, Närvarande i borgen, och ej flyktade. 1185 Säg, qvinna, hvi du klädt svart mantel dig uppå, Utbytande mot hvit? och hvi du lockarna Ifrån det stolta hufvudet med saxen klippt? Och hvi du fuktar kinderna med tårars dagg, Så gråtande? Af nattens dröm kanske bevekt, 1190 Du suckar; eller har du hemifrån försport Ett rykte, som ditt sinneslugn har ödelaggt? HELENA. Min herrskare! det namnet redan ger jag dig: Jag är förlorad; allt är slut, jag finns ej mer. THEOKLYMENOS. Hvad är åfärde? hvad olycka hände dig? 1195 HELENA. Hur säga ut det? Menelaos dött! o ve! THEOKLYMENOS. Jag glädes icke åt ditt tal, som gör mig säll. Hur vet du detta? har Theonoe det sagt? HELENA. Hon sjelf, och en, som var tillstädes, då han dog. THEOKLYMENOS. Är någon hitländ, som förvisso säger det? 1200 HELENA. Visst är han kommen; må han fara, som jag vill! THEOKLYMENOS. Hvem är han? och hvar är han? gif mig fullt besked! HELENA. Han är det, som vid minnesvården sitter skrämd. THEOKLYMENOS. Ack, vid Apollon, hvad hans drägt ohygglig är! HELENA. Ve mig! jag menar, att min makes är likdan. 1205 THEOKLYMENOS. Hvad landsman är han? hvadan lände han till oss? HELENA. Hellen; ibland Akhaier en, som följt min man. THEOKLYMENOS. På hvad sätt säger han, att Menelaos dog? HELENA. På aldraömkligaste sätt i hafvets svall. THEOKLYMENOS. Hvar seglade han då uppå barbarers våg? 1210 HELENA. Mot Libyens hamnlösa klippor upp han kastades. THEOKLYMENOS. Hur kommer det sig, att ej dog hans reskamrat? HELENA. Mer lycka än den store har en ringa man. THEOKLYMENOS. Hvar lemnade han skeppets vrak, hitkommande? HELENA. Der han bordt ömkligt dö, men ej Meneleos. 1215 THEOKLYMENOS. Han dog då, han; uppå hvad båt kom denne hit? HELENA. Af okändt sjöfolk säger han sig tagen upp. THEOKLYMENOS. Hvar är, för dig, till Troia skickad olycksbild? HELENA. Du menar molngestalten? hon till ethern for. THEOKLYMENOS. O Priamos, och Troias jord, hvad lumpet slut! 1220 HELENA. Jag äfven delar Priamiders olyckslott. THEOKLYMENOS. Din make han med jord betäckte, eller ej? HELENA. O nej! ve mig, olycklige, för mina qval! THEOKLYMENOS. Fördenskull blonde hårets lockar klippte du? HELENA. Min vän, kantänka, är hvaren, som träffas här. 1225 THEOKLYMENOS. Är det medrätta detta olycksfall begråts? HELENA. Du toge lätt, ifall din syster skulle dö? THEOKLYMENOS. Visst ej! -- hvad nu? du vill bo qvar på denna vård? HELENA. Hvi skymfa mig, och icke ge den döde ro? THEOKLYMENOS. Du är din make trogen, du, och afskyr mig? 1230 HELENA. Visst icke mera; ställ du till med bröllopet! THEOKLYMENOS. Du kommer sent; men jag likväl belåten är. HELENA. Vet du en sak? det gamla må vi glömma bort! THEOKLYMENOS. Uppå hvad vilkor? Ära bör mot ära ges. HELENA. Vi stifte fred, och du med mig försonar dig. 1235 THEOKLYMENOS. Allt groll jag lemnar, som må vara fågelfritt. HELENA. Vid dessa dina knän alltså, min vordne vän, -- -- -- THEOKLYMENOS. Hvad äflas du, och sträcker händren bedjande? HELENA. Min drunknade gemål jag gerna jorda vill. THEOKLYMENOS. Han ju försvunnit; vill du skuggan jorda ned? 1240 HELENA. Det är Helleners sed, när någon dött i sjön. THEOKLYMENOS. Att göra hvad? I sådant vis är Pelops' ätt. HELENA. Att jorda uti toma mantlars väfnader. THEOKLYMENOS. Begraf, och res en vård hvarhelst du nånsin vill! HELENA. Sjömän, som drunknat, icke så begrafve vi. 1245 THEOKLYMENOS. Hur i all verlden? Jag ej vet Helleners bruk. HELENA. På sjön vi bringe hvad de döda görs behof. THEOKLYMENOS. Hvad fordrar du, att jag den döde gifva skall? HELENA. Jag, oerfarna, vet det ej, förr lyckelig. THEOKLYMENOS (till Menelaos.) Du, fremling, glada tidender medbragte hit. 1250 MENELAOS. Ej för mig sjelf, ej heller för min döde drott. THEOKLYMENOS. Säg, huru J begrafven dem, som dött i sjö? MENELAOS. Allt som en hvar har råd dertill och lägenhet. THEOKLYMENOS. Det koste, hvad det kosta vill, för hennes skull. MENELAOS. Åt de aflidna offras, till en början, blod. 1255 THEOKLYMENOS. Hvems blod? låt höra, och jag dig hörsamma vill. MENELAOS. Afgör det sjelf! ty hvad du ger, tillräckligt blir. THEOKLYMENOS. Häst eller tjur, är brukligt hos Barbarerna. MENELAOS. Och när du ger, så ge hvad anstår riddersman! THEOKLYMENOS. I mina rika hjordar finns allsingen brist. 1260 MENELAOS. Medtages ock uppbäddad säng, men eljes tom. THEOKLYMENOS. Skall ske! Hvad annat att medtaga brukar man? MENELAOS. En kopparrustning, ty han var ju vapnets vän. THEOKLYMENOS. Allt hvad jag ger skall Pelopider värdigt bli. MENELAOS. Och vidare de sköna alster jorden bär. 1265 THEOKLYMENOS. Hur, och på hvad sätt anförtron J det åt sjön? MENELAOS. Ett skepp bör vara ock tillhands med roddare. THEOKLYMENOS. På hvilket afstånd bör från land farkosten stå? MENELAOS. Så att från land med njuggan nöd man svallet ser, THEOKLYMENOS. Utaf hvad orsak vördar Hellas detta bruk? 1270 MENELAOS. Att vågen ej må bära gåfvorna till land. THEOKLYMENOS. Pheinikisk snabb galeja strax skall vara här. MENELAOS. Det vore skönt, och Menelaos till behag. THEOKLYMENOS (pekande på Helena) Kan du ej ensam, utan henne, göra allt? MENELAOS. Det värfvet är en moders, makas, eller barns. 1275 THEOKLYMENOS. Är, -- som du säger -- hennes pligt mot sin gemål. MENELAOS. _På sista äran fromheten ej döden svek._ THEOKLYMENOS. Hon må då gå! from maka fostra, mig tillhör. Jag hastar in, och väljer ut begrafningsskänk, Och dig ej heller tomhändt hän affärdar jag, 1280 Se'n henne du tillnöjes gjort. Emedan du Mig bringat goda tidender, för trasorna, Du kläder får och mat, så att ditt fosterland Du hinna må, som nu jag så eländig ser. Men, stackars qvinna, ej du bör för ingenting 1285 Här qvälja dig; Meneleos sin bane fått: Din döde make aldrig mera lefva tör. MENELAOS. Det är din pligt, du unga toka, att gemåln, Som här står, älska, och förgäta den som dött; Det är i denna stunden för dig aldrabäst. 1290 Men kommer jag till Hellas än, och räddad blir, Från fordna tadlet jag dig friar, om du är En sådan qvinna, som du bör, mot din gemål. HELENA. Rätt så! och aldrig tadla skall gemålen mig, Och du, som vittne är dertill, skall veta det. 1295 Men, arme man, gå in, och skaffa dig ett bad, Och andra kläder äfven; uppå uppskof ej Jag tjenar dig; ty så du dock välvilligast Åt Menelaos, kärstan min, den sista tjenst Bevisar, om i mig du träffar den du bör. 1300 KHOREN. Gudars borgboende moder förr _Stroph. 1._ Ströfvade kring på ilande fot, Genom skogrika lunder, Genom flodernas vattenbädd, Och hafvets brusande böljor, 1305 Af saknad efter bortfaren mö, Hvars namn ej nämnas får. Och de Bromiske skramlor ett gällande Ljud ifrån sig gåfvo, Då okade drakars par 1310 Gudinnan spänndes för ståtvagn, Och for, att söka bortröfvad mö; Ifrån jungfruliga danser ryckt. Derhos stormfotige tärnorne Voro, med bågen Artemis, och 1315 Med spjut försedda Gorgonen, Men ljungande från himmelens höjd Zeus annat öde beskärde. Mångirrande färdens mödor när _Motstr._ 1. Modren bringat till slut, 1320 Spanande efter sin dotters Svekliga, gåtlika bortkomst, Hon ödde Idaiska Nymphrens Snöfostrade vårdtorn, Och, af sorg, sig kastade ned 1325 I snöymniga snår på berget. Men åt dödliga jordens vissnade fält Ej plöjdes, ej gåfvo frukt, Och hon ödde menniskors slägt. Åt hjordarna sände hon ej 1330 Skönbladige klasars friska spis; Lifvet för mången slöts; Ej offer åt gudar räddades, Ej bullar för altaret gräddades, De daggiga källor förbjöd hon, 1335 Utlemna sin silfverskatt, Vid sin dotters eviga saknad. Och när hon gjort slut på festgelag _Stroph._ 2. För gudar och dödliges slägt, Zeus, för att stilla modrens harm, Den hiskliga, talte så: 1340 Gån, J vins Khariter, Gån, och vreden hos Deo, Smärtan för dottrens skull, Hejden med jubelljud, Gån, sångmör, med dans och sång! 1345 Nu kopparns skräckliga stämma, Från skinnbespännda pukorna, Väckte den skönsta bland gudar först, Kypris: gudinnan log, Och i händren tog 1350 Djupljudige flöjten, Af dess toner förtjust. Och Aïdes, hvilket ej rättvist var, _Motstr._ 2. Du tände med kärlekens glöd, Och ådrog dig stormäktig mors 1355 Harm, o dotter, gudinnans Fester ej vördande. Mycket förmå hjortkalfvars Mångskiftande skinn, Och med murgrön virad blomsterstjelk 1360 Kring heliga thyrser, Och trollhjuls luftige rörelse, Svängde i kretsad fart; Och hårets lockar, som svalla vildt, Vid gudinnans helnattliga fest, 1365 Som, efter dagarnas slut, För sig utvalde Selana. Du var stolt på din fägring blott. HELENA. Väninnor, allting går för oss derinne bra, Ty Proteus' dotter, understödjande vår list, 1370 När hon tillspordes, om min make vore här, Ej röjde för sin bror, men sade, mig till tjenst, Att han, i jorden gömd, ej skådar dagens ljus. Också min make klädt sig skönsta vapen på, Ty skölden, som han skulle sänka ned i sjön, 1375 Instickande igenom grepet ädel hand, Nu sjelf han bär, och spjutet håller han jemväl, I fullt beråd, att äran åt den döde ge. Och välbetänkt till värn han sig beväpnat har, Till många tusende barbarers nederlag, 1380 Såsnart ombord vi stigit på beårad båt, Emot skeppsbrutna drägten har han kläder bytt, Som jag åt honom stökat till, se'n bad jag redt, Umburet långa tider, utaf flodens dagg. St.! utur kongaborgen tågar han, som tror 1385 Sig uti händren ha mitt bröllop, färdiggjordt: Jag tiga måste, men af dig utkräfve vi Välvilja och tystlåtenhet, ihändelse Vi sjelfve frelste, kunde äfven frelsa dig. THEOKLYMENOS (framträdande). Irad, irad! som eder fremlingen befallt, 1390 J tjenstekarlar, bärande hafsoffrena! Men Helena, om du ej menar, att jag pratar dumt Gör mig tillviljes, och blif qvar! Ty samma tjenst Sker ju din make, om du följer, eller ej Förty jag rädes, att en lystnad kommer på, 1395 Som lockar dig, att störta ned i vågens svall, Af kärleken förvillad till din fordne man: Så häftigt honom sörjer du, som mer ej finns. HELENA. Ack, dn min nye make, oundvikligt är, Sitt första gifte, och ungdomliga förbund 1400 Att ära; ja, af kärlek till gemålen, jag Med honom doge; men hvad glädje hade väl Den döde af min död? derför tillåt mig gå, Och bringa honom sjelf begrafnings-skänkerna! Dig gifve gudarne hvad jag dig gernast vill, 1405 Samt denna fremling, derför att han hjelper mig! Mig skall du finna sådan, som du hafva bör Husfru i huset, då mot Menelaos du Och mig är godsinnt: denna saken sidor har. Nu, ho som skepp skall gifva, hvarpå gåfvan går, 1410 Befall! på det din ynnest jag mottage fullt. THEOKLYMENOS (till en tjenare). Gå du, och lemna dessa ett Sidoniskt skepp Af femti åror, och derjemte roddare! HELENA. Bör han ej skeppsbefälet ha, som ståten styr? THEOKLYMENOS. Ja visst! och mine sjömän lyssne till hans bud. 1415 HELENA. Befall en gång ännu, att rätt de dig förstå! THEOKLYMENOS. En gång ännu, en tredje äfven, om du vill. HELENA. Dig önskas lycka; gånge ock mitt anslag väl! THEOKLYMENOS. Öd ej med tårar mellertid din fina hy! HELENA. Dig denna dag min tacksamhet bevisa skall. 1420 THEOKLYMENOS. Utaf de döda intet vinnes, möda blott. HELENA. Det som jag menar, vederfars dig här och der. THEOKLYMENOS. Jag blir dig lika buld gemål, som Menelcos. HELENA. Du är visst makalös; mig sakens utgång bryr. THEOKLYMENOS. Af dig beror, om du mig ger välvillighet. 1425 HELENA. Att vänner älska, skall ej nu man lära mig. THEOKLYMENOS. Vill du, att sjelf i edert tåg jag tager del? HELENA. Visst icke; blif ej egne slafvars slaf, min drott! THEOKLYMENOS. Rätt så! ej Pelopiders plägsed aktar jag. Ty mitt palats är rent; ej heller andan här 1430 Uppgaf Meneleos; strax någon måste gå, Samt bjuda mina höfvitsmän, att bröllopets Prunksmycken bära till min borg; den vida jord I saliga låfsånger måste skrika ut Ett afundsvärdt biläger mellan mig och Helena. 1435 Du, fremling, res åstad, och se'n du anförtrott I hafvets famn, åt hennes fordne man, en gärd, Till borgen åter, med min maka, skynda dig, Att, när du bröllopsmåltiden med mig förtärt, Hemvända, eller, dröjande, välplägas här. 1440 HELENA. O Zeus, du kallas fader vår, och allvis gud, Se till oss neder, och från onde fria oss! Till oss, som dragas med den största olyckslott, Ditt bistånd sänd! om du oss med lillfingret rör, Vi skole nå det målet, som vi önske nå; 1445 Ty vedermödor redan pröfvade vi nog. J gudar, hören, och förlänen hvad mig godt Och nyttigt är! Ej bör jag städs olycklig bli, Men stå på stadig fot. Om denna enda gunst J skänken, gören J mig säll för evig tid. 1450 KHOREN. O du Phoinikiska, Sidonska _Stroph._ 1. Snabba galeja, plaskvågors mor, Roddens väninna, Khorförarinna, för fagra Delphiner, då hafvets bryn 1455 Af fläktar ej upprördt är, Och sjöns klarblickiga dotter, Vindstilla, sig yttrar så: Hissen segel, åt vindarna Lemnande makt, 1460 Och fatten i åror af furu, O sjömän, o sjömän, Till den Perseiska stads Skönhamniga strand bringande Helena hän! Träffa du torde vid flodens brädd _Motstr._ 1. 1465 Leukippiska flickorna, eller framför Pallas' tempel kanske, Omsider i danser mängd, Eller Hyakinthos' festgelag, -- De nattliga fröjders, -- 1470 Hans, som i täflingen, Med diskos rullande tallrik Dräptes af Phoibos; thy det Lakainska land Högtidelig offerdag Zeus' son att fira befallte. 1475 Men Helena lemnat derhemma en dotter, * * * * * * * * * * Vid hvars bröllop ännu ej facklor lyst I luftens rymder, ack, _Stroph._ 2. Att vi vore de Libyske Vandringsfåglar ändock, 1480 Som, lemnande vinterlig regnskur, Resa, den aldraälsta Flöjt hörsammande, Herdens, som, vattenfri, Fruktgifvande ängd på vår jord 1485 Öfverflygande, jublar. J vingade, och långhalsige, Som faren med himlens moln ikapp, Inunder Pleiaderna ilen, Och Orion, den nattlige, 1490 Ack, förkunnen det budskap, När till Eurotas J ländt, Att Menelaos, som Dardanos' Stad intagit, skall lända hem! O, kommen i ridderlig vagn, _Motstr._ 2. 1495 Genom ethern hastande, J söner af Tyndareus, Vid tindrande stjernors stormkast, J, som i himlen bon, Helenas räddare, 1500 Till hafvets dunkla vågor, Och böljors mörkhyiga svall Uti grå och brusande sjö, Skeppsmännerne gynnsam flägt Bringande med från Zeus! 1505 Välfven från egen syster bort Barbariske bäddens skam, Som, för Idaiska tvisters skull Plågad, hon ådrog sig; men likväl Aldrig till Ilios kom, 1510 Och den Phoibeiske borg. BUDET. Min konung, sent omsider dig jag råkar här, Då utaf mig ny ofärd strax du höra skall. THEOKLYMENOS. Hvad är åfärde? BUDET. Ställ du till ett frieri Till annan qvinna! Helena ur landet drog. 1515 THEOKLYMENOS. På vingar lyftad? eller gick hon hän till fots? BUDET. Menelaos henne färjat bort ifrån vårt land, Som lände sjelf med tidender om egen död. THEOKLYMENOS. Besynnerligt! hvad vore väl för rederi, Som honom bragte från vårt land? Jag tror dig ej. 1520 BUDET. Detsamma, som du gästen gaf: med dina män Han reste, att i korthet allt du veta må. THEOKLYMENOS. Mig lyster höra, hur det gick; ej trodde jag, Att en person sig kunde smyga bort ifrån Så många karlar, som till följesmän du fick. 1525 BUDET. Såsnart hon, lemnande din konungsliga borg, Zeus' dotter, var ledsagad ned till hafvets strand, Försigtigt förande sin nätta fot, hon gret Vid sidan gående gemåln, som ej var död. Och när vi hunno till ditt skeppsvarfs hägnader, 1530 Vi halade förstseglande Sidonskan ut, Med tofter femtio, och åror likaleds Försedd, och nu besvär besväret löste af: Den ene reste masten, åran fattade Med handen en, och hvita seglen hissades 1535 Och rodret surrades med sina remmar fast Oss skådade, i sådan äflan, mellertid Hellenske männer som med Menelaos följt, Och kusten nalkades, uti skeppsbrutnes drägt Insvepte, stolte nog, men ruskige att se. 1540 När nu dem Atreus' son antågande förnam Han sade, för att röja falsk medlidsamhet: J usle, huru, och på hvad Akhaiskt skepp, Som sönderkrossats, ären J ankomne hit? Visst hjelpen J oss jorda Atreus' döda son, 1545 Som Helena frånvarande tomgrafva vill? Nu desse, gjutande en tår, af tillgjordhet, Till skeppet kommo, bärande åt Menelaos Sjögåfvorna; men dock misstanke var bland oss, Och prat inbördes vexlades, då karlarnes 1550 Tal var så stort; men det oaktadt tego vi, Af lydnad för ditt bud; ty när du fremlingen Bjöd skeppet styra, du bortskämde all vår sak. Nu allt det andra togo vi, och buro lätt Ombord på skeppet; endast en halsstarrig tjur 1555 Ej ville opp till däcket gå sin raka väg, Men råmade, och välfde ögat rundomkring, och krökte ryggen, och, åt hornet blickande, Oss rådde, sig ej nalkas. Helenas gemål Utropte då: o J, som Ilios förstört, 1560 Välan, uppbrande på de Helleners vis, Med unga skuldror, tjurens kropp, inkasten den På fördäck, (och derjemte svärdet välberedd Han drager ut) till offer åt Meneleos! På denna maning kommo de, och fattade 1565 I tjuren tag, och ledde in på tofterna. Nu bindelprydda nacken Menelaos strök, Och pannan, nödgande vår tjur, att träda fram. Men när galejan ändtligen mottagit allt, Berörande trappstegen med skönknölig fot, 1570 Sjelf Helena kom upp, och uppå toften satte sig, och han, som mer ej nämndes, Menelaos bredvid. De öfrige till höger och till venster ock Sig satte man vid man, fördöljade ett svärd In under klädren, och hafssqvalpet fylldes upp 1575 Af jemmerskri, enär vi hörde skeppsherrns bud. Och när vi voro icke mycket långt från land, Men icke nära heller, sporde styrman så: O fremling, är det bra såhär? säg, segle vi Än längre fram? ty skeppsbefälet hör dig till. 1580 Han svarte: nog för mig! och, dragande sitt svärd, Till fören rännde, och för tjurens slagtande Tog ställning, - om den döde nämndes intet ord. I det han strupen afskar, bad han: du, som bor I sjön, Poseidon, och J, Nereus' väna mör, 1585 Till Nauplik strand mig rädden jemte min gemål Helbregda hädan! Dem, till lyckligt förebud, Blodströmmen sprutade i sjön ur tjurens hals. Då utbrast mången: ränkefull är denna färd, Jag menar, att vi vände om. Befall det du! 1590 Och du, vänd rodret! Efter tjurens slaktande, Framträdde Atreus' son, och manade sitt folk: Hvi dröjen J, kärnkarlar ifrån Hellas land, Att slå och flå Barbarerna, samt ned i sjön Ur skeppet vräka? Deremot till dina män 1595 Utropade skeppshöfdingen ett slikt befäl: Nun, smider gripen dock till vapnen nu! En krosse toften, losse åran ifrån tulln, Och presse blod ur fremlingarnas skallar ut. Upp foro alle; men de våre stock och staf 1600 I händren höllo; fremlingarne höllo svärd. Blod flöt på skeppet, och från akterdäcket gick Helenas maning, hvar är Troisk ära nu? Inför Barbarer visen den! I brådskan stalp En här omkull; en reste sig, och mången död 1605 Man ligga såg. Menelaos, beväpnad sjelf, Ehvar han egna bussar uti trångmål såg, Dit förde han i handen ock sitt hjeltesvärd, Så att de våre summo dän, och årorna Sin vård betog; sen drotten steg till rodret fram, 1610 Förkunnande, att han till Hellas styrde nu. De reste masten, och så kom en gynnsam vind; Då lade de från land, och jag, som undgått död, Mig hissade vid ankaret i hafvet ned. Sånär jag drunknat; men då stack man mig ett rep, 1615 Drog mig ur hafvet, och upplyftade på land, Att bringa bud till dig. Varsamt misstroende, Mer än allt annat, är för menskor helsosamt. KHOREN. Jag aldrig trodde, att dig, konung, eller oss Så Menelaos undgå skulle, som han gjort. 1620 THEOKLYMENOS. Ve, hur genom qvinnoränker, arme man, jag fångad är, Och hur bröllopet besvek mig! Kunde skeppet än jag nå, Fremlingarna jag förföljde, och uppfångade påstund, Nu vi vilje systren straffa, henne, som förrådde oss Som i huset Menelaos skådade, och angaf ej. 1625 Visst en annan man med spåkonst aldrig mera hon bedrar. KHOREN. Ack säg, hvart ärnar du dig, drott, till hvilket mord! THEOKLYMENOS. Dit mig rättvisan manar; gå ur vägen strax! KHOREN. Din mantei jag ej släpper: till stort brott du går. THEOKLYMENOS. Du, slaf, vill bjuda öfver herrn? 1630 KHOREN. Jag menar väl. THEOKLYMENOS. Med mig ej, om du vägrar mig -- -- -- KHOREN. Jag släpper ej. THEOKLYMENOS. Att slemsta syster dräpa. KHOREN. Aldrafrommaste. THEOKLYMENOS. Som mig förrådde? KHOREN. Skönt förräderi, att handla rätt THEOKLYMENOS. Som gaf min bädd åt annor man? KHOREN. Befogad mer. THEOKLYMENOS. Befogad öfver mitt? 1635 KHOREN. Som fått af hennes far. THEOKLYMENOS. Åt mig gaf slumpen. KHOREN. Det som ödet återtog. THEOKLYMENOS. Du bör ej dömma i min sak. KHOREN. Om rätt jag har. THEOKLYMENOS. Vi styras; styre ej? KHOREN. Till orätt ej; men rätt. THEOKLYMENOS. Du syns mig önska döden. KHOREN. Dräp! Din syster ej Du dräper med mitt bifall. _Dö för husbondfolk, 1640 Är största ära för välfrejdad tjenare._ DIOSKURERNE. Din vrede hejda, hvaraf du hänföres blindt, Theoklymenos, kong här i landet! Begge dig, Vi Dioskurer, mane, hvilka Leda sjelf Har födt samt Helena, som rymmt utur din borg. 1645 Du harmas öfver giftermål, ej ämnadt dig; Också ej gudatärnan, af Nereïs född, Dig kränker, systren Theonoe, som gudarnes Rättvisa bud, och egen fars, hörsammar blott. Ty ändatill den tidpunkt, som nu inne är, 1650 Åt Helena var förelaggdt, att bo hos dig; Men sedan Troias konsborg var ödelaggd, Och hennes namn bland gudarnes -- ej längre mer. Uti sitt laga äktenskap hon stanna bör, Och resa hem, och med sin make sammanbo. 1655 Det blanka svärd, som systren heter, återhåll, Och anse henne häruti ha handlat rätt! Vår syster längesedan re'n vi hade frälst, Emedan Zeus försatte oss bland gudarne; Men ödet underlägsne voro vi ändock, 1660 Samt gudarna, som hade fattat slikt beslut. Dig detta säger jag, och manar syster min, Att maken följa. Tjenlig vind J skolen få; Och dine bröder, båda två, vi räddarne, Som rida invid sjön, till hemmet följe dig. 1665 Men när du vänder om, och lyktar lefnaden, Gudinna nämns du, och med Dioskurerna Gjutofer får, och gåfvor utaf jordens folk, Med oss tillhopa. Ty det så behagar Zeus. Den ort, dit Maias son från Sparta förde dig, 1670 När han från himlens rymder stal din skuggestalt, Att Paris dig ej nånsin skulle äkta få, -- Jag menar den, som vakt, vid Akte sträckta ön -- Skall framdels heta Helena bland dödliga, Emedan dig från hemmet stulen, hon tog mot. 1675 Åt vandringsmannen Menelaos gudarne Beskärt, att han skall bo uppå de Sällas ö: _Förty odödlige, de hata ej välättad man, Men qvalen äro oftast lumpne karlars lott._ THEOKLYMENOS. J söner utaf Leda och af Zeus, den fordna tvist 1680 om eder syster vill jag lemna nu derhän. Ej heller egen syster min jag dräpa må, Men hon kan gå i slottet, om det gudar täcks. Ock veten, att J ären ju samättade, Af samma blod med bästa syster, och försyntaste! 1685 Nu faren väl, för Helenas skull, den vettigstas! _Hos alla qvinnor vettet icke innebor._ KHOREN. Mångfaldig art ha gudars verk; Mångt mot förmodan gudar gjort; Det icke händt, som hända bordt: 1690 Gud hittar väg. Den sak bemärk! Slik blef nu vårt Styckes utgång. *** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK HELENA *** Updated editions will replace the previous one—the old editions will be renamed. Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright law means that no one owns a United States copyright in these works, so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United States without permission and without paying copyright royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to copying and distributing Project Gutenberg™ electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG™ concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you charge for an eBook, except by following the terms of the trademark license, including paying royalties for use of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for copies of this eBook, complying with the trademark license is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, performances and research. Project Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away—you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark license, especially commercial redistribution. START: FULL LICENSE THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK To protect the Project Gutenberg™ mission of promoting the free distribution of electronic works, by using or distributing this work (or any other work associated in any way with the phrase “Project Gutenberg”), you agree to comply with all the terms of the Full Project Gutenberg™ License available with this file or online at www.gutenberg.org/license. Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg™ electronic works 1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg™ electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to and accept all the terms of this license and intellectual property (trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy all copies of Project Gutenberg™ electronic works in your possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project Gutenberg™ electronic work and you do not agree to be bound by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. 1.B. “Project Gutenberg” is a registered trademark. It may only be used on or associated in any way with an electronic work by people who agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few things that you can do with most Project Gutenberg™ electronic works even without complying with the full terms of this agreement. See paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project Gutenberg™ electronic works if you follow the terms of this agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg™ electronic works. See paragraph 1.E below. 1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (“the Foundation” or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project Gutenberg™ electronic works. Nearly all the individual works in the collection are in the public domain in the United States. If an individual work is unprotected by copyright law in the United States and you are located in the United States, we do not claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, displaying or creating derivative works based on the work as long as all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope that you will support the Project Gutenberg™ mission of promoting free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg™ works in compliance with the terms of this agreement for keeping the Project Gutenberg™ name associated with the work. You can easily comply with the terms of this agreement by keeping this work in the same format with its attached full Project Gutenberg™ License when you share it without charge with others. 1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in a constant state of change. If you are outside the United States, check the laws of your country in addition to the terms of this agreement before downloading, copying, displaying, performing, distributing or creating derivative works based on this work or any other Project Gutenberg™ work. The Foundation makes no representations concerning the copyright status of any work in any country other than the United States. 1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: 1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate access to, the full Project Gutenberg™ License must appear prominently whenever any copy of a Project Gutenberg™ work (any work on which the phrase “Project Gutenberg” appears, or with which the phrase “Project Gutenberg” is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, copied or distributed: This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook. 1.E.2. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not contain a notice indicating that it is posted with permission of the copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in the United States without paying any fees or charges. If you are redistributing or providing access to a work with the phrase “Project Gutenberg” associated with or appearing on the work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg™ trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.3. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is posted with the permission of the copyright holder, your use and distribution must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked to the Project Gutenberg™ License for all works posted with the permission of the copyright holder found at the beginning of this work. 1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg™ License terms from this work, or any files containing a part of this work or any other work associated with Project Gutenberg™. 1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this electronic work, or any part of this electronic work, without prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with active links or immediate access to the full terms of the Project Gutenberg™ License. 1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any word processing or hypertext form. However, if you provide access to or distribute copies of a Project Gutenberg™ work in a format other than “Plain Vanilla ASCII” or other format used in the official version posted on the official Project Gutenberg™ website (www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon request, of the work in its original “Plain Vanilla ASCII” or other form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg™ License as specified in paragraph 1.E.1. 1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, performing, copying or distributing any Project Gutenberg™ works unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing access to or distributing Project Gutenberg™ electronic works provided that: • You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from the use of Project Gutenberg™ works calculated using the method you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed to the owner of the Project Gutenberg™ trademark, but he has agreed to donate royalties under this paragraph to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid within 60 days following each date on which you prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty payments should be clearly marked as such and sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in Section 4, “Information about donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation.” • You provide a full refund of any money paid by a user who notifies you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he does not agree to the terms of the full Project Gutenberg™ License. You must require such a user to return or destroy all copies of the works possessed in a physical medium and discontinue all use of and all access to other copies of Project Gutenberg™ works. • You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the electronic work is discovered and reported to you within 90 days of receipt of the work. • You comply with all other terms of this agreement for free distribution of Project Gutenberg™ works. 1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg™ electronic work or group of works on different terms than are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of the Project Gutenberg™ trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. 1.F. 1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread works not protected by U.S. copyright law in creating the Project Gutenberg™ collection. Despite these efforts, Project Gutenberg™ electronic works, and the medium on which they may be stored, may contain “Defects,” such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by your equipment. 1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the “Right of Replacement or Refund” described in paragraph 1.F.3, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project Gutenberg™ trademark, and any other party distributing a Project Gutenberg™ electronic work under this agreement, disclaim all liability to you for damages, costs and expenses, including legal fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH DAMAGE. 1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a written explanation to the person you received the work from. If you received the work on a physical medium, you must return the medium with your written explanation. The person or entity that provided you with the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a refund. If you received the work electronically, the person or entity providing it to you may choose to give you a second opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy is also defective, you may demand a refund in writing without further opportunities to fix the problem. 1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth in paragraph 1.F.3, this work is provided to you ‘AS-IS’, WITH NO OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. 1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any provision of this agreement shall not void the remaining provisions. 1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone providing copies of Project Gutenberg™ electronic works in accordance with this agreement, and any volunteers associated with the production, promotion and distribution of Project Gutenberg™ electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, that arise directly or indirectly from any of the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg™ work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any Project Gutenberg™ work, and (c) any Defect you cause. Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg™ Project Gutenberg™ is synonymous with the free distribution of electronic works in formats readable by the widest variety of computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from people in all walks of life. Volunteers and financial support to provide volunteers with the assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg™’s goals and ensuring that the Project Gutenberg™ collection will remain freely available for generations to come. In 2001, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure and permanent future for Project Gutenberg™ and future generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 and the Foundation information page at www.gutenberg.org. Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit 501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal Revenue Service. The Foundation’s EIN or federal tax identification number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by U.S. federal laws and your state’s laws. The Foundation’s business office is located at 809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to date contact information can be found at the Foundation’s website and official page at www.gutenberg.org/contact Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation Project Gutenberg™ depends upon and cannot survive without widespread public support and donations to carry out its mission of increasing the number of public domain and licensed works that can be freely distributed in machine-readable form accessible by the widest array of equipment including outdated equipment. Many small donations ($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt status with the IRS. The Foundation is committed to complying with the laws regulating charities and charitable donations in all 50 states of the United States. Compliance requirements are not uniform and it takes a considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up with these requirements. We do not solicit donations in locations where we have not received written confirmation of compliance. To SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state visit www.gutenberg.org/donate. While we cannot and do not solicit contributions from states where we have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition against accepting unsolicited donations from donors in such states who approach us with offers to donate. International donations are gratefully accepted, but we cannot make any statements concerning tax treatment of donations received from outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. Please check the Project Gutenberg web pages for current donation methods and addresses. Donations are accepted in a number of other ways including checks, online payments and credit card donations. To donate, please visit: www.gutenberg.org/donate. Section 5. General Information About Project Gutenberg™ electronic works Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg™ concept of a library of electronic works that could be freely shared with anyone. For forty years, he produced and distributed Project Gutenberg™ eBooks with only a loose network of volunteer support. Project Gutenberg™ eBooks are often created from several printed editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper edition. Most people start at our website which has the main PG search facility: www.gutenberg.org. This website includes information about Project Gutenberg™, including how to make donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.